Seventy-thousand years ago, our ancestors were insignificant animals. The most important thing to know about prehistoric humans is that they were unimportant. Their impact on the world was not much greater than that of jellyfish or fireflies or woodpeckers. Today, in contrast, we control this planet. And the question is: How did we come from there to here? How did we turn ourselves from insignificant apes, minding their own business in a corner of Africa, into the rulers of planet Earth?
För 70 000 år sedan var våra förfäder oansenliga djur. Den viktigaste kunskapen om förhistoriska människor är att de var oviktiga. Deras inflytande på världen var inte mycket större än maneternas eller eldflugornas eller hackspettarnas. Idag däremot, styr vi planeten. Och frågan är: Hur kom vi därifrån hit? Hur omvandlade vi oss från obetydliga apor, upptagna med sina egna bestyr i ett av Afrikas hörn, till jordens härskare?
Usually, we look for the difference between us and all the other animals on the individual level. We want to believe -- I want to believe -- that there is something special about me, about my body, about my brain, that makes me so superior to a dog or a pig, or a chimpanzee. But the truth is that, on the individual level, I'm embarrassingly similar to a chimpanzee. And if you take me and a chimpanzee and put us together on some lonely island, and we had to struggle for survival to see who survives better, I would definitely place my bet on the chimpanzee, not on myself. And this is not something wrong with me personally. I guess if they took almost any one of you, and placed you alone with a chimpanzee on some island, the chimpanzee would do much better.
Vanligtvis letar vi efter skillnader mellan oss och alla andra djur på den individuella nivån. Vi vill tro -- jag vill tro -- att jag har något särskilt, i min kropp, i min hjärna, som gör mig överlägsen en hund, eller en gris, eller en schimpans. Men sanningen är att på den individuella nivån är jag pinsamt lik en schimpans. Och sätter man mig och en schimpans tillsammans på en öde ö, och vi tvingas kämpa för vår överlevnad för att se vem som klarar sig bäst, skulle jag definitivt satsa på schimpansen, inte på mig själv. Och det är inget fel på mig personligen. Jag antar att om man tog nästan vem som helst av er, och satte er själva med en schimpans på någon ö, skulle schimpansen klara sig mycket bättre.
The real difference between humans and all other animals is not on the individual level; it's on the collective level. Humans control the planet because they are the only animals that can cooperate both flexibly and in very large numbers. Now, there are other animals -- like the social insects, the bees, the ants -- that can cooperate in large numbers, but they don't do so flexibly. Their cooperation is very rigid. There is basically just one way in which a beehive can function. And if there's a new opportunity or a new danger, the bees cannot reinvent the social system overnight. They cannot, for example, execute the queen and establish a republic of bees, or a communist dictatorship of worker bees.
Den verkliga skillnaden mellan människor och alla andra djur är inte på den individuella nivån; den är på den kollektiva nivån. Människor styr planeten eftersom de är de enda djuren som kan samarbeta både flexibelt och i mycket stora grupper. Nå, det finns andra djur -- som de sociala insekterna, bin, myror -- som kan samarbeta i stora grupper, men de gör det inte flexibelt. Deras samarbete är väldigt stelt. Det finns egentligen bara ett sätt för en bikupa att fungera. Och om en ny möjlighet eller fara dyker upp, kan inte bin bygga om sitt sociala system över en natt. De kan till exempel inte avrätta drottningen och etablera en republik av bin, eller en kommunistisk diktatur av arbetarbin.
Other animals, like the social mammals -- the wolves, the elephants, the dolphins, the chimpanzees -- they can cooperate much more flexibly, but they do so only in small numbers, because cooperation among chimpanzees is based on intimate knowledge, one of the other. I'm a chimpanzee and you're a chimpanzee, and I want to cooperate with you. I need to know you personally. What kind of chimpanzee are you? Are you a nice chimpanzee? Are you an evil chimpanzee? Are you trustworthy? If I don't know you, how can I cooperate with you?
Andra djur, som de sociala däggdjuren -- vargar, elefanter, delfiner, schimpanser -- kan samarbeta mycket mer flexibelt, men bara i små grupper, eftersom samarbete bland schimpanser är baserat på intim kännedom mellan individer. Jag är en schimpans och du är en schimpans, och jag vill samarbeta med dig, behöver jag känna dig personligen. Vad för sorts schimpans är du? Är du en snäll schimpans? Är du en ondskefull schimpans? Är du pålitlig? Om jag inte känner dig, hur kan jag samarbeta med dig?
The only animal that can combine the two abilities together and cooperate both flexibly and still do so in very large numbers is us, Homo sapiens. One versus one, or even 10 versus 10, chimpanzees might be better than us. But, if you pit 1,000 humans against 1,000 chimpanzees, the humans will win easily, for the simple reason that a thousand chimpanzees cannot cooperate at all. And if you now try to cram 100,000 chimpanzees into Oxford Street, or into Wembley Stadium, or Tienanmen Square or the Vatican, you will get chaos, complete chaos. Just imagine Wembley Stadium with 100,000 chimpanzees. Complete madness.
Det enda djur som kombinerar de två förmågorna att samarbeta både flexibelt och i mycket stora grupper är vi, homo sapiens. En mot en, eller till och med tio mot tio, kan schimpanser kanske vara bättre än oss. Men ställer man 1000 människor mot 1000 schimpanser vinner människorna lätt, av den enkla anledningen att tusen schimpanser inte kan samarbeta alls. Försöker man sedan klämma in 100 000 schimpanser på Oxford Street, eller Wembley Stadium, Himmelska fridens torg eller Vatikanen, blir det kaos, totalt kaos. Föreställ er Wembley Stadium med 100 000 schimpanser. Total galenskap.
In contrast, humans normally gather there in tens of thousands, and what we get is not chaos, usually. What we get is extremely sophisticated and effective networks of cooperation. All the huge achievements of humankind throughout history, whether it's building the pyramids or flying to the moon, have been based not on individual abilities, but on this ability to cooperate flexibly in large numbers.
Som kontrast samlas vanligtvis tiotusentals människor där, och det brukar inte resultera i kaos. Resultatet är extremt sofistikerade och effektiva nätverk av samarbete. Alla de stora mänskliga prestationerna genom historien, vare sig det handlar om pyramidbyggen eller att flyga till månen, har inte baserats på individuella förmågor utan på denna förmåga att samarbeta flexibelt i stora grupper.
Think even about this very talk that I'm giving now: I'm standing here in front of an audience of about 300 or 400 people, most of you are complete strangers to me. Similarly, I don't really know all the people who have organized and worked on this event. I don't know the pilot and the crew members of the plane that brought me over here, yesterday, to London. I don't know the people who invented and manufactured this microphone and these cameras, which are recording what I'm saying. I don't know the people who wrote all the books and articles that I read in preparation for this talk. And I certainly don't know all the people who might be watching this talk over the Internet, somewhere in Buenos Aires or in New Delhi.
Tänk bara på det tal jag håller nu: Jag står här framför en publik på ungefär 300-400 personer, de flesta av er är främlingar för mig. Jag känner inte heller alla de som har organiserat och arbetat på detta evenemang. Jag känner inte piloten eller planets besättning som flög mig hit till London igår. Jag känner inte människorna som uppfann och tillverkade den här mikrofonen och dessa kameror, som spelar in det jag säger. Jag känner inte människorna som skrev alla de böcker och artiklar som jag läste i förberedelse för det här talet. Och jag känner verkligen inte alla de människor som kanske ser det här talet på internet någonstans i Buenos Aires eller New Delhi.
Nevertheless, even though we don't know each other, we can work together to create this global exchange of ideas. This is something chimpanzees cannot do. They communicate, of course, but you will never catch a chimpanzee traveling to some distant chimpanzee band to give them a talk about bananas or about elephants, or anything else that might interest chimpanzees. Now cooperation is, of course, not always nice; all the horrible things humans have been doing throughout history -- and we have been doing some very horrible things -- all those things are also based on large-scale cooperation. Prisons are a system of cooperation; slaughterhouses are a system of cooperation; concentration camps are a system of cooperation. Chimpanzees don't have slaughterhouses and prisons and concentration camps.
Men trots att vi inte känner varandra, kan vi arbeta tillsammans för att skapa detta globala utbyte av idéer. Detta är något schimpanser inte kan. De kommunicerar förstås, men man ser aldrig en schimpans resa till en avlägsen flock av schimpanser för att hålla ett tal om bananer eller elefanter, eller något annat som kanske intresserar schimpanser. Samarbete är förstås inte alltid något fint; alla de fruktansvärda saker människor har gjort genom historien -- och vi har gjort en del riktigt fruktansvärda saker -- alla dessa ting är också baserade på storskaligt samarbete. Fängelser är system av samarbete; slakthus är system av samarbete; koncentrationsläger är system av samarbete. Schimpanser har inte slakthus och fängelser och koncentrationsläger.
Now suppose I've managed to convince you perhaps that yes, we control the world because we can cooperate flexibly in large numbers. The next question that immediately arises in the mind of an inquisitive listener is: How, exactly, do we do it? What enables us alone, of all the animals, to cooperate in such a way? The answer is our imagination. We can cooperate flexibly with countless numbers of strangers, because we alone, of all the animals on the planet, can create and believe fictions, fictional stories. And as long as everybody believes in the same fiction, everybody obeys and follows the same rules, the same norms, the same values.
Låt oss anta att jag har lyckats övertyga er om att vi nog styr världen för att vi kan samarbeta flexibelt i stora grupper. Nästa fråga som omedelbart uppstår i den nyfikne lyssnarens sinne är: Exakt hur gör vi det? Vad gör att bara vi, bland alla djur, kan samarbeta på ett sådant sätt? Svaret är vår fantasi. Vi kan samarbeta flexibelt med ett oräkneligt antal främlingar, eftersom endast vi, bland alla djur på planeten, kan skapa och tro på fiktion, fiktiva historier. Och så länge alla tror på samma fiktiva historier, alla lyder och följer samma regler, samma normer, samma värderingar.
All other animals use their communication system only to describe reality. A chimpanzee may say, "Look! There's a lion, let's run away!" Or, "Look! There's a banana tree over there! Let's go and get bananas!" Humans, in contrast, use their language not merely to describe reality, but also to create new realities, fictional realities. A human can say, "Look, there is a god above the clouds! And if you don't do what I tell you to do, when you die, God will punish you and send you to hell." And if you all believe this story that I've invented, then you will follow the same norms and laws and values, and you can cooperate. This is something only humans can do. You can never convince a chimpanzee to give you a banana by promising him, "... after you die, you'll go to chimpanzee heaven ..." (Laughter) "... and you'll receive lots and lots of bananas for your good deeds. So now give me this banana." No chimpanzee will ever believe such a story. Only humans believe such stories, which is why we control the world, whereas the chimpanzees are locked up in zoos and research laboratories.
Alla andra djur använder sina kommunikationssystem enbart för att beskriva verkligheten. En schimpans säger kanske, "Titta! Ett lejon, vi flyr!" Eller, "Titta! Ett bananträd där borta! Vi hämtar bananer!" Människor å andra sidan använder sitt språk inte enbart för att beskriva världen utan också för att skapa nya verkligheter, fiktiva verkligheter. En människa kan säga, "Titta, det finns en gud ovan molnen! Och om du inte gör som jag säger, kommer Gud att straffa dig när du dör och skicka dig till helvetet." Och om ni alla tror på denna historia som jag har uppfunnit, kommer ni att följa samma normer och lagar och värderingar, och ni kan samarbeta. Det är något bara människor kan. Ni kan aldrig övertyga en schimpans om att ge er en banan med löftet om, "...när du dör kommer du till schimpanshimlen..." (Skratt) "...och du får massor av bananer för dina goda handlingar. Så ge mig nu denna bananen." Ingen schimpans kommer någonsin att tro en sådan historia. Bara människor tror på sådana historier, och det är därför vi styr världen, medan schimpanser är inlåsta i djurparker och laboratorier.
Now you may find it acceptable that yes, in the religious field, humans cooperate by believing in the same fictions. Millions of people come together to build a cathedral or a mosque or fight in a crusade or a jihad, because they all believe in the same stories about God and heaven and hell. But what I want to emphasize is that exactly the same mechanism underlies all other forms of mass-scale human cooperation, not only in the religious field.
Nu kanske ni anser att det är acceptabelt att ja, inom religion samarbetar människor genom att tro på samma historier. Miljoner människor samlas för att bygga en katedral eller en moské eller kämpa i ett korståg eller jihad, eftersom de alla tror på samma historier om Gud och himlen och helvetet. Men vad jag vill understryka är att exakt samma mekanism ligger bakom alla former av storskaligt mänskligt samarbete, inte bara inom religion.
Take, for example, the legal field. Most legal systems today in the world are based on a belief in human rights. But what are human rights? Human rights, just like God and heaven, are just a story that we've invented. They are not an objective reality; they are not some biological effect about homo sapiens. Take a human being, cut him open, look inside, you will find the heart, the kidneys, neurons, hormones, DNA, but you won't find any rights. The only place you find rights are in the stories that we have invented and spread around over the last few centuries. They may be very positive stories, very good stories, but they're still just fictional stories that we've invented.
Ta till exempel det juridiska området. De flesta rättssystem i världen idag är baserade på mänskliga rättigheter. Men vad är mänskliga rättigheter? Mänskliga rättigheter, precis som Gud och himlen, är bara en historia vi uppfunnit. De är inte en objektiv verklighet; de är inte någon sorts biologisk effekt hos homo sapiens. Ta en människa, skär upp honom, se efter inuti, man hittar hjärta, njurar, neuroner, hormoner, DNA, men man hittar inga rättigheter. Det enda stället där man hittar rättigheter är i historierna som vi skapat och spridit under de senaste århundradena. De må vara väldigt positiva historier, väldigt bra historier, men de är fortfarande bara fiktiva historier som vi uppfunnit.
The same is true of the political field. The most important factors in modern politics are states and nations. But what are states and nations? They are not an objective reality. A mountain is an objective reality. You can see it, you can touch it, you can even smell it. But a nation or a state, like Israel or Iran or France or Germany, this is just a story that we've invented and became extremely attached to.
Samma sak gäller inom politiken. De viktigaste faktorerna i modern politik är stater och nationer. Men vad är stater och nationer? De är inte en objektiv verklighet. Ett berg är en objektiv verklighet. Man kan se det, röra vid det, till och med lukta på det. Men en nation eller en stat, som Israel eller Iran eller Frankrike eller Tyskland, det är bara en historia vi uppfunnit och blivit extremt fästa vid.
The same is true of the economic field. The most important actors today in the global economy are companies and corporations. Many of you today, perhaps, work for a corporation, like Google or Toyota or McDonald's. What exactly are these things? They are what lawyers call legal fictions. They are stories invented and maintained by the powerful wizards we call lawyers. (Laughter) And what do corporations do all day? Mostly, they try to make money. Yet, what is money? Again, money is not an objective reality; it has no objective value. Take this green piece of paper, the dollar bill. Look at it -- it has no value. You cannot eat it, you cannot drink it, you cannot wear it. But then came along these master storytellers -- the big bankers, the finance ministers, the prime ministers -- and they tell us a very convincing story: "Look, you see this green piece of paper? It is actually worth 10 bananas." And if I believe it, and you believe it, and everybody believes it, it actually works. I can take this worthless piece of paper, go to the supermarket, give it to a complete stranger whom I've never met before, and get, in exchange, real bananas which I can actually eat. This is something amazing. You could never do it with chimpanzees. Chimpanzees trade, of course: "Yes, you give me a coconut, I'll give you a banana." That can work. But, you give me a worthless piece of paper and you except me to give you a banana? No way! What do you think I am, a human? (Laughter)
Samma sak gäller inom ekonomi. De viktigaste aktörerna i den globala ekonomin idag är företag och bolag. Många av er arbetar kanske för ett bolag, som Google eller Toyota eller McDonald's. Exakt vad är dessa saker? De är vad advokater kallar rättsliga fiktioner. De är historier som skapats och underhållits av de mäktiga magiker vi kallar advokater. (Skratt) Och vad sysslar bolag med hela dagarna? Först och främst försöker de tjäna pengar. Men vad är pengar? Återigen, pengar är inte en objektiv verklighet; de har inget objektivt värde. Ta denna gröna pappersbit, dollarsedeln. Titta på den -- den har inget värde. Man kan inte äta den, inte dricka den, inte ha den på sig. Men så kom dessa berättelsernas mästare -- de stora bankirerna, finansministrarna, statsministrarna -- och de berättar en mycket övertygande historia: "Ser ni denna gröna pappersbit? Den är faktiskt värd tio bananer." Och om jag tror på det, och du tror på det, och alla tror på det, fungerar det faktiskt. Jag kan ta denna värdelösa pappersbit, gå till matbutiken, ge den till en total främling som jag aldrig mött förut, och i utbyte få riktiga bananer som jag faktiskt kan äta. Detta är något fantastiskt. Det skulle aldrig fungera med schimpanser. Schimpanser driver byteshandel förstås: "Ja, du ger mig en kokosnöt, jag ger dig en banan." Det kan fungera. Men, du ger mig en värdelös papperslapp och förväntar dig en banan i utbyte? Aldrig! Vad tror du jag är? En människa? (Skratt)
Money, in fact, is the most successful story ever invented and told by humans, because it is the only story everybody believes. Not everybody believes in God, not everybody believes in human rights, not everybody believes in nationalism, but everybody believes in money, and in the dollar bill. Take, even, Osama Bin Laden. He hated American politics and American religion and American culture, but he had no objection to American dollars. He was quite fond of them, actually. (Laughter)
Pengar är faktiskt den mest framgångsrika historia som någonsin skapats och berättats av människor, eftersom det är den enda historia som alla tror på. Alla tror inte på Gud, alla tror inte på mänskliga rättigheter, alla tror inte på nationalism, men alla tror på pengar, och på dollarsedeln. Ta till och med Osama Bin Laden. Han hatade amerikansk politik, amerikansk religion och amerikansk kultur, men han hade inga invändningar mot amerikanska dollar. Han var faktiskt ganska fäst vid dem. (Skratt)
To conclude, then: We humans control the world because we live in a dual reality. All other animals live in an objective reality. Their reality consists of objective entities, like rivers and trees and lions and elephants. We humans, we also live in an objective reality. In our world, too, there are rivers and trees and lions and elephants. But over the centuries, we have constructed on top of this objective reality a second layer of fictional reality, a reality made of fictional entities, like nations, like gods, like money, like corporations. And what is amazing is that as history unfolded, this fictional reality became more and more powerful so that today, the most powerful forces in the world are these fictional entities. Today, the very survival of rivers and trees and lions and elephants depends on the decisions and wishes of fictional entities, like the United States, like Google, like the World Bank -- entities that exist only in our own imagination.
Så som avslutning: Vi människor styr världen för att vi lever i en dubbel verklighet. Alla andra djur lever i en objektiv verklighet. Deras verklighet består av objektiva enheter, som floder och träd och lejon och elefanter. Vi människor lever också i en objektiv verklighet. Även i vår värld finns floder och träd och lejon och elefanter. Men genom århundradena har vi ovanpå denna objektiva verklighet konstruerat ett lager till av fiktiv verklighet, en verklighet som består av fiktiva enheter, som nationer, gudar, pengar, bolag. Och det fantastiska är att genom historiens gång blev denna fiktiva verklighet mer och mer mäktig så att de mäktigaste krafterna i världen idag är dessa fiktiva enheter. Idag är överlevnaden för floder och träd och lejon och elefanter beroende av fiktiva enheters beslut och önskningar, som Förenta Staterna, Google, Världsbanken -- enheter som bara existerar i vår egen fantasi.
Thank you. (Applause)
Tack. (Applåder)
Bruno Giussani: Yuval, you have a new book out. After Sapiens, you wrote another one, and it's out in Hebrew, but not yet translated into ...
Bruno Giussani: Yuval, du har precis släppt en ny bok. efter Sapiens skrev du en till, och den finns på hebreiska, men är ännu inte översatt till...
Yuval Noah Harari: I'm working on the translation as we speak.
Yuval Noah Harari: Jag arbetar just nu på en översättning.
BG: In the book, if I understand it correctly, you argue that the amazing breakthroughs that we are experiencing right now not only will potentially make our lives better, but they will create -- and I quote you -- "... new classes and new class struggles, just as the industrial revolution did." Can you elaborate for us?
BG: Om jag har förstått rätt säger du i boken att de stora genombrott vi upplever just nu inte bara kan göra våra liv bättre, men de kommer att skapa -- och jag citerar -- "...nya klasser och nya klasskamper precis som den industriella revolutionen gjorde." Kan du berätta mer?
YNH: Yes. In the industrial revolution, we saw the creation of a new class of the urban proletariat. And much of the political and social history of the last 200 years involved what to do with this class, and the new problems and opportunities. Now, we see the creation of a new massive class of useless people. (Laughter) As computers become better and better in more and more fields, there is a distinct possibility that computers will out-perform us in most tasks and will make humans redundant. And then the big political and economic question of the 21st century will be, "What do we need humans for?", or at least, "What do we need so many humans for?"
YNH: Ja. I den industriella revolutionen såg vi skapelsen av en ny klass, stadsproletariatet. Och mycket av den politiska och sociala historien de senaste 200 åren handlade om vad som skedde med denna klass, och de nya problemen och möjligheterna. Nu ser vi skapelsen av en ny enorm klass av oanvändbara människor. (Skratt) När nu datorer blir bättre och bättre inom fler och fler områden, finns en distinkt möjlighet att datorer presterar mer än vi i de flesta uppgifter, och gör människor överflödiga. Då blir den stora politiska och ekonomiska frågan för 2000-talet "Vad behöver vi människor till?", eller åtminstone, "Vad behöver vi så många människor till?"
BG: Do you have an answer in the book?
BG: Har du ett svar i boken?
YNH: At present, the best guess we have is to keep them happy with drugs and computer games ... (Laughter) but this doesn't sound like a very appealing future.
YNH: Just nu är bästa gissningen att hålla dem nöjda med droger och dataspel... (Skratt) men det låter inte som en tilltalande framtid.
BG: Ok, so you're basically saying in the book and now, that for all the discussion about the growing evidence of significant economic inequality, we are just kind of at the beginning of the process?
BG: Ok, så det du säger i boken och här är att trots alla diskussioner kring bevisen för ökande ekonomisk ojämlikhet, är vi bara i början av processen?
YNH: Again, it's not a prophecy; it's seeing all kinds of possibilities before us. One possibility is this creation of a new massive class of useless people. Another possibility is the division of humankind into different biological castes, with the rich being upgraded into virtual gods, and the poor being degraded to this level of useless people.
YNH: Det är ingen profetia; det är att se alla sorters möjligheter framför oss. En möjlighet är uppkomsten av en enorm klass av oanvändbara människor. En annan möjlighet är människors uppdelning i olika biologiska kaster, där de rika uppgraderas till närapå gudar, och de fattiga degraderas till denna nivå av oanvändbara människor.
BG: I feel there is another TED talk coming up in a year or two. Thank you, Yuval, for making the trip.
BG: Det känns som om det blir ett nytt TED-tal om något år. Tack, Yuval, för att du reste hit.
YNH: Thanks! (Applause)
YNH: Tack! (Applåder)