Thank you. I have only got 18 minutes to explain something that lasts for hours and days, so I'd better get started. Let's start with a clip from Al Jazeera's Listening Post.
Tack. Jag har bara 18 minuter på mig för att förklara något som pågår i timmar och dagar, så det är bäst att jag kommer igång. Vi börjar med ett klipp från Al Jazeeras Listening Post.
Richard Gizbert: Norway is a country that gets relatively little media coverage. Even the elections this past week passed without much drama. And that's the Norwegian media in a nutshell: not much drama. A few years back, Norway's public TV channel NRK decided to broadcast live coverage of a seven-hour train ride -- seven hours of simple footage, a train rolling down the tracks. Norwegians, more than a million of them according to the ratings, loved it. A new kind of reality TV show was born, and it goes against all the rules of TV engagement. There is no story line, no script, no drama, no climax, and it's called Slow TV. For the past two months, Norwegians have been watching a cruise ship's journey up the coast, and there's a lot of fog on that coast. Executives at Norway's National Broadcasting Service are now considering broadcasting a night of knitting nationwide. On the surface, it sounds boring, because it is, but something about this TV experiment has gripped Norwegians. So we sent the Listening Post's Marcela Pizarro to Oslo to find out what it is, but first a warning: Viewers may find some of the images in the following report disappointing. (Laughter)
Richard Gizbert: Norge är ett land som inte får så mycket plats i media. Till och med valet förra veckan passerade helt odramatiskt. Det är norsk media i ett nötskal: inte så mycket drama. För några år sedan beslutade Norges statliga TV-kanal NRK att direktsända från en sju timmar lång tågresa - sju timmar film, ett tåg som tuffar fram på rälsen. Norrmännen, enligt mätningarna fler än en miljon av dem, älskade det. En ny sorts reality-TV föddes, och det bryter alla regler för TV-engagemang. Det finns ingen handling, inget manus, inget drama, ingen höjdpunkt, och det kallas Slow TV. De senaste två månaderna har norrmännen tittat på ett kryssningsfartygs resa längs kusten, och det är mycket dimma längs den kusten. De ansvariga på NRK överväger nu att sända en kväll med stickning över hela landet. På ytan låter det tråkigt, och det är det, men det är något med detta TV-experiment som har fångat norrmännen. Så vi skickade Marcela Pizarro från Listening Post, till Oslo för att ta reda på vad det är, men först en varning: Tittare kan uppleva vissa av bilderna i reportaget som en besvikelse. (Skratt)
Thomas Hellum: And then follows an eight-minute story on Al Jazeera about some strange TV programs in little Norway. Al Jazeera. CNN. How did we get there? We have to go back to 2009, when one of my colleagues got a great idea. Where do you get your ideas? In the lunchroom. So he said, why don't we make a radio program marking the day of the German invasion of Norway in 1940. We tell the story at the exact time during the night. Wow. Brilliant idea, except this was just a couple of weeks before the invasion day. So we sat in our lunchroom and discussed what other stories can you tell as they evolve? What other things take a really long time?
Thomas Hellum: Sedan följer ett åtta minuter långt reportage i Al Jazeera om ett märkligt TV-program i lilla Norge. Al Jazeera. CNN. Hur hamnade vi där? Vi måste backa till 2009, då en av mina kollegor fick en bra idé. Var får man idéer? I lunchrummet. Så han sa, varför gör vi inte ett radioprogram för att uppmärksamma den dag då Tyskland invaderade Norge 1940. Vi berättar historien vid samma tid under kvällen. Wow, lysande idé, förutom att detta var bara ett par veckor innan invasionsdagen. Så vi satt i lunchrummet och diskuterade vilka andra historier man kan berätta medan de utvecklas? Vilka andra saker tar riktigt lång tid?
So one of us came up with a train. The Bergen Railway had its 100-year anniversary that year It goes from western Norway to eastern Norway, and it takes exactly the same time as it did 40 years ago, over seven hours. (Laughter) So we caught our commissioning editors in Oslo, and we said, we want to make a documentary about the Bergen Railway, and we want to make it in full length, and the answer was, "Yes, but how long will the program be?" "Oh," we said, "full length." "Yes, but we mean the program." And back and forth.
En av oss kom på ett tåg. Bergenbanan hade sitt 100-årsjubileum det året. Den går från västra till östra Norge, och tar lika länge nu som den gjorde för 40 år sedan, över sju timmar. (Skratt) Så vi fångade upp våra redaktörer i Oslo, och sa att vi ville göra en dokumentär om Bergenbanan, och att vi ville göra den i fullängd, och svaret blev "Ja, men hur långt blir programmet?" "Åh", sa vi, "fullängd." "Ja, men vi menar programmet." Och så fram och tillbaka.
Luckily for us, they met us with laughter, very, very good laughter, so one bright day in September, we started a program that we thought should be seven hours and four minutes. Actually, it turned out to be seven hours and 14 minutes due to a signal failure at the last station. We had four cameras, three of them pointing out to the beautiful nature. Some talking to the guests, some information. (Video) Train announcement: We will arrive at Haugastøl Station. TH: And that's about it, but of course, also the 160 tunnels gave us the opportunity to do some archives. Narrator [in Norwegian]: Then a bit of flirting while the food is digested. The last downhill stretch before we reach our destination. We pass Mjølfjell Station. Then a new tunnel. (Laughter) TH: And now we thought, yes, we have a brilliant program. It will fit for the 2,000 train spotters in Norway. We brought it on air in November 2009. But no, this was far more attractive. This is the five biggest TV channels in Norway on a normal Friday, and if you look at NRK2 over here, look what happened when they put on the Bergen Railway show: 1.2 million Norwegians watched part of this program. (Applause) And another funny thing: When the host on our main channel, after they have got news for you, she said, "And on our second channel, the train has now nearly reached Myrdal station." Thousands of people just jumped on the train on our second channel like this. (Laughter) This was also a huge success in terms of social media. It was so nice to see all the thousands of Facebook and Twitter users discussing the same view, talking to each other as if they were on the same train together. And especially, I like this one. It's a 76-year-old man. He's watched all the program, and at the end station, he rises up to pick up what he thinks is his luggage, and his head hit the curtain rod, and he realized he is in his own living room. (Applause)
Lyckligtvis för oss, möttes vi av skratt, många goda skratt, så en ljus dag i september, började vi göra programmet som vi trodde skulle bli sju timmar och fyra minuter. Det visade sig bli sju timmar och fjorton minuter på grund av ett signalfel vid den sista stationen. Vi hade fyra kameror, tre av dem riktade ut mot den vackra naturen. Jag pratar med gästerna, lite information. (Video) Tågutrop: Vi ankommer snart Haugastøl station. TH: Ungefär så är det, men förstås också de 160 tunnlar som gav oss tillfälle att titta i arkiven. Berättarröst: Och så en liten flirt medan maten smälts. Den sista utförsbacken innan vi når målet. Mjølfjell station passeras. Och så en ny tunnel. (Skratt) TH: Vi tänkte, ja, nu har vi ett strålande program. Det kommer passa Norges 2 000 <i>trainspotters</i>. Programmet sändes i november 2009. Men det var mycket mer lockande än så. Detta är de fem största TV-kanalerna i Norge en vanlig fredag, och om man tittar på NRK2 här borta, se vad som hände när Bergenbanan sändes: 1,2 miljoner norrmän såg delar av programmet. (Applåder) Och en annan rolig sak: när hallåan i vår huvudkanal, efter nyheterna, sa, "Och i grannkanalen, har tåget nu nästan nått Myrdals station." Tusentals personer hoppade på tåget i grannkanalen på det viset. (Skratt) Det blev också en enorm succé i sociala medier. Det var härligt att se tusentals Facebook- och Twitteranvändare diskutera samma vy, och prata med varandra som om de vore på tåget tillsammans. Jag tycker särskilt mycket om denna, det är en 76 år gammal man. Han har sett på hela programmet, och vid slutstationen reser han sig upp för att plocka upp sitt bagage, slår huvudet i gardinstången, och inser att han är i sitt vardagsrum. (Skratt) (Applåder)
So that's strong and living TV. Four hundred and thirty-six minute by minute on a Friday night, and during that first night, the first Twitter message came: Why be a chicken? Why stop at 436 when you can expand that to 8,040, minute by minute, and do the iconic journey in Norway, the coastal ship journey Hurtigruten from Bergen to Kirkenes, almost 3,000 kilometers, covering most of our coast. It has 120-year-old, very interesting history, and literally takes part in life and death along the coast. So just a week after the Bergen Railway, we called the Hurtigruten company and we started planning for our next show.
Det är stark och levande TV. Fyrahundratrettiosex minuter på en fredagkväll, och under den där första kvällen, kom det första Twitter-meddelandet: Varför vara en fegis? Varför stoppa vid 436 när det kan utökas till 8 040, minut för minut, och göra den ikoniska norska resan, kryssningen Hurtigruten från Bergen till Kirkenes, nästan 3 000 kilometer som täcker större delen av kustlinjen. Den har en 120 år gammal och väldigt intressant historia, och är en del av både liv och död längs kusten. Så bara en vecka efter Bergenbanan, ringde vi företaget Hurtigruten och började planera för nästa program.
We wanted to do something different. The Bergen Railway was a recorded program. So when we sat in our editing room, we watched this picture -- it's all Ål Station -- we saw this journalist. We had called him, we had spoken to him, and when we left the station, he took this picture of us and he waved to the camera, and we thought, what if more people knew that we were on board that train? Would more people show up? What would it look like? So we decided our next project, it should be live. We wanted this picture of us on the fjord and on the screen at the same time.
Vi ville göra något annorlunda. Bergenbanan var ett förinspelat program. Så när vi satt i klipprummet, tittade vi på de här bilderna - det är vid Ål station - och vi såg den här journalisten. Vi hade ringt honom och pratat med honom, och när vi lämnade stationen tog han en bild av oss och vinkade till kameran, och vi tänkte, tänk om fler visste att vi var ombord på det där tåget? Skulle fler människor ha dykt upp? Hur skulle det se ut? Så vi bestämde att nästa projekt skulle vara direktsänt. Vi ville ha bilden av oss på fjorden och på skärmen samtidigt.
So this is not the first time NRK had been on board a ship. This is back in 1964, when the technical managers have suits and ties and NRK rolled all its equipment on board a ship, and 200 meters out of the shore, transmitting the signal back, and in the machine room, they talked to the machine guy, and on the deck, they have splendid entertainment. So being on a ship, it's not the first time. But five and a half days in a row, and live, we wanted some help. And we asked our viewers out there, what do you want to see? What do you want us to film? How do you want this to look? Do you want us to make a website? What do you want on it? And we got some answers from you out there, and it helped us a very lot to build the program. So in June 2011, 23 of us went on board the Hurtigruten coastal ship and we set off. (Music)
Det här var inte första gången NRK varit ombord på ett fartyg. Detta är 1964, när teknikerna hade kostym och slips och NRK rullade ombord all sin utrustning, 200 meter utanför kusten skickade de tillbaka signalen, i maskinrummet pratade de med maskinisten, och på däck hade de lysande underhållning. (Skratt) Så det är inte första gången på ett fartyg. (Skratt) Men fem och en halv dag i sträck i direktsändning, då ville vi ha lite hjälp. Vi frågade våra tittare, vad vill ni se? Vad vill ni att vi ska filma? Hur vill ni att det ska se ut? Ska vi göra en webbsida? Vad ska det finnas på den? Vi fick en del svar från er där ute, och det hjälpte oss att bygga programmet. Så i juni 2011 klev 23 av oss ombord på Hurtigruten och gav oss iväg. (Musik)
I have some really strong memories from that week, and it's all about people. This guy, for instance, he's head of research at the University in Tromsø (Laughter) And I will show you a piece of cloth, this one. It's the other strong memory. It belongs to a guy called Erik Hansen. And it's people like those two who took a firm grip of our program, and together with thousands of others along the route, they made the program what it became. They made all the stories. This is Karl. He's in the ninth grade. It says, "I will be a little late for school tomorrow." He was supposed to be in the school at 8 a.m. He came at 9 a.m., and he didn't get a note from his teacher, because the teacher had watched the program. (Laughter)
Jag har många starka minnen från den veckan, och alla är av människor. Den här killen till exempel, han är forskningschef på Tromsö universitet. (Skratt) Jag ska visa er en bit tyg, den här. (Skratt) Det är ett annat starkt minne. Den tillhör en kille som heter Erik Hansen. Det är såna som de två som tog ett fast grepp om vårt program, och, tillsammans med tusentals andra längs rutten, gjorde programmet till vad det blev. De skapade alla historierna. Det här är Karl, han går i nian. Det står "Jag kommer lite sent till skolan i morgon." Han skulle vara i skolan klockan 8. Han var där klockan 9, och han fick inget skäll av sin lärare, för läraren hade sett programmet. (Skratt)
How did we do this? Yes, we took a conference room on board the Hurtigruten. We turned it into a complete TV control room. We made it all work, of course, and then we took along 11 cameras. This is one of them. This is my sketch from February, and when you give this sketch to professional people in the Norwegian broadcasting company NRK, you get some cool stuff back. And with some very creative solutions.
Hur gjorde vi detta? Vi tog ett konferensrum ombord på Hurtigruten. Vi förvandlade det till ett komplett TV-kontrollrum. Vi fick allt att funka, och sedan tog vi med 11 kameror. Det här är en av dem. Detta är min skiss från februari, ger man en sån skiss till proffsen på NRK, så får man rätt häftiga grejer tillbaka. Och kreativa lösningar.
(Video) Narrator [in Norwegian]: Run it up and down. This is Norway's most important drill right now. It regulates the height of a bow camera in NRK's live production, one of 11 that capture great shots from the MS Nord-Norge. Eight wires keep the camera stable. Cameraman: I work on different camera solutions. They're just tools used in a different context.
(Video) Berättarröst: Kör den upp och ner. Det här är Norges viktigaste borrmaskin just nu. Den reglerar höjden på en förstävskamera i NRKs direktsända produktion, en av 11 kameror som fångar fantastiska bilder från MS Nordnorge. Åtta vajrar håller kameran stabil. Kameraman: Jag jobbar med olika kameralösningar. De är verktyg som används i olika sammanhang.
TH: Another camera is this one. It's normally used for sports. It made it possible for us to take close-up pictures of people 100 kilomteres away, like this one. (Laughter) People called us and asked, how is this man doing? He's doing fine. Everything went well. We also could take pictures of people waving at us, people along the route, thousands of them, and they all had a phone in their hand. And when you take a picture of them, and they get the message, "Now we are on TV, dad," they start waving back. This was waving TV for five and a half days, and people get so extremely happy when they can send a warm message to their loved ones.
TH: Det här är en annan kamera, den används normalt för sport. Den gjorde det möjligt att ta närbilder på människor 100 kilometer bort, som den här. (Skratt) Folk ringde och undrade, hur mår den där mannen? Han mår bra, det gick bra. Vi kunde också ta bilder av folk som vinkade åt oss, människor längs rutten, tusentals, och alla hade en telefon i handen. När man tar en bild av dem och de inser, "Vi är på TV, pappa", så vinkar de tillbaka. Det var vink-TV i fem och en halv dag, och folk blir så otroligt glada när de kan skicka ett meddelande till sina nära och kära.
It was also a great success on social media. On the last day, we met Her Majesty the Queen of Norway, and Twitter couldn't quite handle it. And we also, on the web, during this week we streamed more than 100 years of video to 148 nations, and the websites are still there and they will be forever, actually, because Hurtigruten was selected to be part of the Norwegian UNESCO list of documents, and it's also in the Guinness Book of Records as the longest documentary ever. (Applause) Thank you.
Det blev också en succé i sociala medier. Sista dagen träffade vi Hennes Majestät Drottningen av Norge, och Twitter kunde inte hantera det. Vi streamade också på webben under den här veckan, mer än 100 år video till 148 länder, webbsidorna finns fortfarande där, och kommer faktiskt finnas för alltid, för Hurtigruten valdes ut till att vara en del av Norges UNESCO-dokumentarv, och den finns också med i Guinness rekordbok som den längsta dokumentären någonsin. (Applåder) Tack.
But it's a long program, so some watched part of it, like the Prime Minister. Some watched a little bit more. It says, "I haven't used my bed for five days." And he's 82 years old, and he hardly slept. He kept watching because something might happen, though it probably won't. (Laughter) This is the number of viewers along the route. You can see the famous Trollfjord and a day after, all-time high for NRK2. If you see the four biggest channels in Norway during June 2011, they will look like this, and as a TV producer, it's a pleasure to put Hurtigruten on top of it. It looks like this: 3.2 million Norwegians watched part of this program, and we are only five million here. Even the passengers on board the Hurtigruten coastal ship -- (Laughter) -- they chose to watched the telly instead of turning 90 degrees and watching out the window.
Men det är ett långt program, så många såg delar av det, som statsministern. En del såg lite mer. Det står "Jag har inte använt min säng på fem dagar." Han är 82 år gammal och sov knappt något. Han fortsatte titta, för något kunde ju hända, även om det troligen inte skulle göra det. (Skratt) Det här är antalet tittare längs rutten. Man kan se den berömda Trollfjorden och en dag senare, tittarrekord för NRK2. Om man ser på de fyra största kanalerna i Norge under juni 2011, ser det ut så här, och som TV-producent är det ett nöje att sätta Hurtigruten högst upp. Det ser ut så här: 3,2 miljoner norrmän såg delar av programmet, och vi är bara fem miljoner här. Till och med passagerarna på fartyget - (Skratt) - de valde att kolla på TV istället för att vända sig 90 grader och titta ut genom fönstret.
So we were allowed to be part of people's living room with this strange TV program, with music, nature, people. And Slow TV was now a buzzword, and we started looking for other things we could make Slow TV about. So we could either take something long and make it a topic, like with the railway and the Hurtigruten, or we could take a topic and make it long. This is the last project. It's the peep show. It's 14 hours of birdwatching on a TV screen, actually 87 days on the web. We have made 18 hours of live salmon fishing. It actually took three hours before we got the first fish, and that's quite slow. We have made 12 hours of boat ride into the beautiful Telemark Canal, and we have made another train ride with the northern railway, and because this we couldn't do live, we did it in four seasons just to give the viewer another experience on the way.
Så vi tilläts bli en del av människors vardagsrum med detta märkliga TV-program, med musik, natur, människor. Slow TV var plötsligt ett modeord, och vi började leta efter andra saker att göra Slow TV av. Vi kunde ta något långt och göra ett ämne av det, som järnvägen och Hurtigruten, eller så kunde vi ta ett ämne och göra något långt av det. Det här är det senaste projektet, Piip-show. Det är 14 timmars fågelskådning på en TV-skärm, faktiskt 87 dagar på webben. Vi har gjort 18 timmar laxfiske live. Det tog tre timmar innan vi fick den första fisken, och det är rätt så långsamt. Vi har gjort 12 timmar båttur längs Telemarkskanalen, vi har gjort ytterligare en tågresa längs den nordliga järnvägen, och eftersom vi inte kunde sända direkt så gjorde vi den under fyra årstider, för att ge tittarna olika upplevelser av vägen.
So our next project got us some attention outside Norway. This is from the Colbert Report on Comedy Central.
Vårt nästa projekt gav oss en del uppmärksamhet utanför Norge. Det här är från Colbert Report på Comedy Central.
(Video) Stephen Colbert: I've got my eye on a wildly popular program from Norway called "National Firewood Night," which consisted of mostly people in parkas chatting and chopping in the woods, and then eight hours of a fire burning in a fireplace. (Laughter) It destroyed the other top Norwegian shows, like "So You Think You Can Watch Paint Dry" and "The Amazing Glacier Race." And get this, almost 20 percent of the Norwegian population tuned in, 20 percent.
(Video) Stephen Colbert: Jag blickar mot ett galet populärt program från Norge som heter "Nationella vednatten," och som till största del bestod av folk i parkas som pratar och hugger i skogen, och sedan åtta timmar av eld som brinner i en eldstad. (Skratt) Det krossade de övriga topprogrammen i Norge, som "Titta, målarfärg som torkar" och "Glaciärloppet." Och hör här, nästan 20 procent av den norska befolkningen tittade, 20 procent.
TH: So, when wood fire and wood chopping can be that interesting, why not knitting? So on our next project, we used more than eight hours to go live from a sheep to a sweater, and Jimmy Kimmel in the ABC show, he liked that.
TH: Så, när ved och vedhuggning kan vara så intressant, varför inte stickning? I vårt nästa projekt använde vi därför mer än åtta timmar till att direktsända vägen från får till tröja, och Jimmy Kimmel på ABC Show, han gillade det.
(Music)
(Musik)
(Video) Jimmy Kimmel: Even the people on the show are falling asleep, and after all that, the knitters actually failed to break the world record. They did not succeed, but remember the old Norwegian saying, it's not whether you win or lose that counts. In fact, nothing counts, and death is coming for us all. (Laughter)
(Video) Jimmy Kimmel: Till och med deltagarna i programmet somnar, och efter det misslyckades faktiskt stickarna med att slå världsrekordet. De lyckades inte, men kom ihåg det gamla norska talesättet, det är inte vinst eller förlust som räknas. I själva verket räknas inget alls, och döden tar oss alla. (Skratt)
TH: Exactly. So why does this stand out? This is so completely different to other TV programming. We take the viewer on a journey that happens right now in real time, and the viewer gets the feeling of actually being there, actually being on the train, on the boat, and knitting together with others, and the reason I think why they're doing that is because we don't edit the timeline. It's important that we don't edit the timeline, and it's also important that what we make Slow TV about is something that we all can relate to, that the viewer can relate to, and that somehow has a root in our culture. This is a picture from last summer when we traveled the coast again for seven weeks. And of course this is a lot of planning, this is a lot of logistics. So this is the working plan for 150 people last summer, but more important is what you don't plan. You don't plan what's going to happen. You have to just take your cameras with you. It's like a sports event. You rig them and you see what's happening. So this is actually the whole running order for Hurtigruten, 134 hours, just written on one page. We didn't know anything more when we left Bergen.
TH: Exakt, så varför sticker detta ut? Det är så totalt annorlunda än andra TV-program. Vi tar med tittaren på en resa i realtid, och tittaren får känslan av att vara där, vara med på tåget, på båten, eller sticka tillsammans med andra, och jag tror att orsaken till att de känner så, är för att vi inte redigerar tidslinjen. Det är viktigt att vi inte redigerar tidslinjen, det är också viktigt att vi gör Slow TV till något som alla kan relatera till, som tittaren kan relatera till, och som på något vis har rötterna i vår kultur. Det här är en bild från förra sommaren då vi reste längs kusten igen under sju veckor. Det krävs förstås mycket planering, mycket logistik. Det här är arbetsplanen för 150 personer förra sommaren, men än viktigare är det man inte planerar. Man planerar inte vad som kommer att hända. Det gäller bara att ta med kamerorna. Det är som ett sportevenemang. Man riggar dem och ser vad som händer. Det här är hela körschemat för Hurtigruten, 134 timmar, skrivet på en enda sida. Vi visste inte mer än så när vi lämnade Bergen.
So you have to let the viewers make the stories themselves, and I'll give you an example of that. This is from last summer, and as a TV producer, it's a nice picture, but now you can cut to the next one. But this is Slow TV, so you have to keep this picture until it really starts hurting your stomach, and then you keep it a little bit longer, and when you keep it that long, I'm sure some of you now have noticed the cow. Some of you have seen the flag. Some of you start wondering, is the farmer at home? Has he left? Is he watching the cow? And where is that cow going? So my point is, the longer you keep a picture like this, and we kept it for 10 minutes, you start making the stories in your own head. That's Slow TV.
Man måste låta tittarna skapa historierna själva, och jag ska ge er ett exempel på det. Det här är från förra sommaren, och som TV-producent är det en trevlig bild, men man vill byta till nästa. Men detta är Slow TV, så det är bara att fortsätta visa bilden tills det verkligen gör ont i magen, och sedan lite till, och när man visar den så länge, jag är säker på att några av er nu har upptäckt kon. Några har sett flaggan. En del börjar undra om bonden är hemma? Har han åkt? Tittar du på kon? Och var är kon på väg? (Skratt) Poängen är att ju längre du visar en sån här bild, vi visade den i 10 minuter, så börjar du skapa historier i ditt eget huvud. Det är Slow TV. (Musik)
So we think that Slow TV is one nice way of telling a TV story, and we think that we can continue doing it, not too often, once or twice a year, so we keep the feeling of an event, and we also think that the good Slow TV idea, that's the idea when people say, "Oh no, you can't put that on TV." When people smile, it might be a very good slow idea, so after all, life is best when it's a bit strange.
Vi ser Slow TV som ett trevligt sätt att berätta en historia, och vi tror att vi kan fortsätta göra det, inte för ofta, en eller två gånger per år, så att vi behåller evenemangskänslan, och vi tror också att idén med Slow TV, alltså när folk säger, "Å nej, ni kan inte visa det där på TV." När folk ler, kan det vara en väldigt bra slow-idé, och i slutändan är livet bäst när det är lite konstigt.
Thank you.
Tack.
(Applause)
(Applåder)