What I want to talk to you about is what we can learn from studying the genomes of living people and extinct humans. But before doing that, I just briefly want to remind you about what you already know: that our genomes, our genetic material, are stored in almost all cells in our bodies in chromosomes in the form of DNA, which is this famous double-helical molecule. And the genetic information is contained in the form of a sequence of four bases abbreviated with the letters A, T, C and G. And the information is there twice -- one on each strand -- which is important, because when new cells are formed, these strands come apart, new strands are synthesized with the old ones as templates in an almost perfect process.
Det som jag vill tala till er om är vad vi kan lära oss genom att studerat genomen hos levande personer och utdöda människor. Men innan jag gör det vill jag bara helt kort påminna er om vad ni redan vet: att våra genom, vårt genetiska material, lagras i nästan alla celler i våra kroppar i kromosomer i form av DNA, som är denna kända molekylen i form av en dubbelhelix. Och den genetiska informationen förvaras i form av en sekvens av fyra baser förkortade med bokstäverna A, T, C och G. Och information finns där två gånger -- en gång på varje sträng -- vilket är viktigt, eftersom när nya celler bildas, delar sig dessa strängar, nya strängar bildas med de gamla som mallar en en nästan perfekt process.
But nothing, of course, in nature is totally perfect, so sometimes an error is made and a wrong letter is built in. And we can then see the result of such mutations when we compare DNA sequences among us here in the room, for example. If we compare my genome to the genome of you, approximately every 1,200, 1,300 letters will differ between us. And these mutations accumulate approximately as a function of time. So if we add in a chimpanzee here, we will see more differences. Approximately one letter in a hundred will differ from a chimpanzee.
Men naturligtvis är ingenting i naturen totalt perfekt, så ibland görs ett misstag och en felaktig bokstav byggs in. Och vi kan då se resultatet av sådana mutationer när vi jämför DNA-sekvenserna mellan oss här i detta rummet till exempel. Och vi jämför mitt genom med ert genom, så kommer ungefär var 1.200 till 1.300:e bokstav skilja mellan oss. Och dessa mutationer ackumulerar approximativt som en funktion av tiden. So om vi lägger in en schimpans här kommer vi se fler skillnader. Ungefär en bokstav på hundra kommer skilja från en schimpans.
And if you're then interested in the history of a piece of DNA, or the whole genome, you can reconstruct the history of the DNA with those differences you observe. And generally we depict our ideas about this history in the form of trees like this. In this case, it's very simple. The two human DNA sequences go back to a common ancestor quite recently. Farther back is there one shared with chimpanzees. And because these mutations happen approximately as a function of time, you can transform these differences to estimates of time, where the two humans, typically, will share a common ancestor about half a million years ago, and with the chimpanzees, it will be in the order of five million years ago.
Och sedan om ni är intresserade i historien bakom en bit av DNA, eller hela genomet, så kan man rekonstruera DNA:ets hela historia med de skillnader man observerar. Och i allmänhet åskådliggör vi våra idéer om denna historia i form av sådana här träd. I detta fallet är det väldigt enkelt. De två mänskliga DNA-sekvenserna går tillbaka till en gemensam förfader helt nyligen. Längre tillbaka finns det en som vi delar med schimpanser. Och eftersom dessa mutationer händer approximativt som en funktion av tiden, kan man förvandla dessa skillnader till uppskattningar av den tid då två människor, typiskt, delar en gemensam förfader för ungefär en halv miljon år sedan, och med schimpansernas blir det i storleksordningen fem miljoner år sedan.
So what has now happened in the last few years is that there are account technologies around that allow you to see many, many pieces of DNA very quickly. So we can now, in a matter of hours, determine a whole human genome. Each of us, of course, contains two human genomes -- one from our mothers and one from our fathers. And they are around three billion such letters long. And we will find that the two genomes in me, or one genome of mine we want to use, will have about three million differences in the order of that. And what you can then also begin to do is to say, "How are these genetic differences distributed across the world?" And if you do that, you find a certain amount of genetic variation in Africa. And if you look outside Africa, you actually find less genetic variation. This is surprising, of course, because in the order of six to eight times fewer people live in Africa than outside Africa. Yet the people inside Africa have more genetic variation.
Så det som nu har hänt under de senaste åren är att det finns beräkningstekniker som tillåter oss att se många, många DNA-bitar mycket snabbt. Så nu kan vi inom loppet av timmar bestämma en människas hela genom. Var och en av oss innehåller naturligtvis två mänskliga genom -- ett från våra mödrar och ett från våra fäder. Och de är runt tre miljarder sådana bokstäver långa. Och vi ska finna att de två genomen i mig, eller ett av mina genom som vi vill använda, kommer ha runt tre miljoner skillnader i den storleksordningen. Och vad man sedan också kan börja göra är att säga hur dessa genetiska skillnader fördelar sig runt om i världen. Och om man gör det, finner man en viss mängd genetisk variation i Afrika. Och om man tittar utanför Afrika finner man faktiskt mindre genetisk variation. Detta är så klart förvånande, eftersom något i stil med sex till åtta gånger färre människor bor i Afrika än utanför Afrika. Ändå har människorna i Afrika mer genetisk variation.
Moreover, almost all these genetic variants we see outside Africa have closely related DNA sequences that you find inside Africa. But if you look in Africa, there is a component of the genetic variation that has no close relatives outside. So a model to explain this is that a part of the African variation, but not all of it, [has] gone out and colonized the rest of the world. And together with the methods to date these genetic differences, this has led to the insight that modern humans -- humans that are essentially indistinguishable from you and me -- evolved in Africa, quite recently, between 100 and 200,000 years ago. And later, between 100 and 50,000 years ago or so, went out of Africa to colonize the rest of the world.
Dessutom har nästan alla dessa genetiska varianter som vi ser utanför Afrika nära besläktade DNA-sekvenser som man finner i Afrika. Men om man tittar i Afrika finns det en komponent av den genetiska variationen som inte har några nära släktingar utanför. Så modellen för att förklara detta är att en del av den afrikanska variationen, men inte hela, har gått ut och koloniserat resten av världen. Och tillsammans med metoderna att datera dessa genetiska skillnader har detta lett till insikten att moderna människor -- människor som i allt väsentligt är omöjliga att skilja från dig och mig -- utvecklades i Afrika helt nyligen för mellan 100 och 200.000 år sedan. Och senare, för mellan 100 och 50.000 år sedan eller något sådant lämnade Afrika för att kolonisera resten av världen.
So what I often like to say is that, from a genomic perspective, we are all Africans. We either live inside Africa today, or in quite recent exile. Another consequence of this recent origin of modern humans is that genetic variants are generally distributed widely in the world, in many places, and they tend to vary as gradients, from a bird's-eye perspective at least. And since there are many genetic variants, and they have different such gradients, this means that if we determine a DNA sequence -- a genome from one individual -- we can quite accurately estimate where that person comes from, provided that its parents or grandparents haven't moved around too much.
Så vad jag ofta tycker om att säga är att, ur ett genetiskt perspektiv, är vi alla afrikaner. Antingen bor vi i Afrika idag eller har vi lämnat det helt nyligen. En annan konsekvens av detta unga ursprung för moderna människor är att genetiska varianter är allmänt vitt spridda i världen, på många platser, och de tenderar att variera som gradienter, i alla fall ur ett fågelperspektiv. Och eftersom det finns många genetiska varianter, och de har olika sådana gradienter, betyder detta att om vi bestämmer en DNA-sekvens -- ett genom från en individ -- kan vi väldigt noggrant uppskatta var denna personen kommer ifrån, under förutsättning att dess föräldrar eller far/morföräldrar inte har flyttat runt för mycket.
But does this then mean, as many people tend to think, that there are huge genetic differences between groups of people -- on different continents, for example? Well we can begin to ask those questions also. There is, for example, a project that's underway to sequence a thousand individuals -- their genomes -- from different parts of the world. They've sequenced 185 Africans from two populations in Africa. [They've] sequenced approximately equally [as] many people in Europe and in China. And we can begin to say how much variance do we find, how many letters that vary in at least one of those individual sequences. And it's a lot: 38 million variable positions.
Men betyder då detta, som många människor gärna vill tro, att det finns enorma genetiska skillnader mellan grupper av människor -- på olika kontinenter till exempel? Ja, vi kan börja ställa sådana frågor också. Det finns, till exempel, ett projekt som pågår att sekvensera tusen individer deras genom -- från olika delar av världen. De har sekvenserat 185 afrikaner från två befolkningar i Afrika. De sekvenserade ungefärligen lika många människor i Europa och i Kina. Och vi kan börja säga hur mycket varians finner vi hur många bokstäver som varierar i åtminstone en av dessa individuella sekvenser. Och det är mycket: 38 miljoner variabla positioner.
But we can then ask: Are there any absolute differences between Africans and non-Africans? Perhaps the biggest difference most of us would imagine existed. And with absolute difference -- and I mean a difference where people inside Africa at a certain position, where all individuals -- 100 percent -- have one letter, and everybody outside Africa has another letter. And the answer to that, among those millions of differences, is that there is not a single such position. This may be surprising. Maybe a single individual is misclassified or so. So we can relax the criterion a bit and say: How many positions do we find where 95 percent of people in Africa have one variant, 95 percent another variant, and the number of that is 12.
Men vi kan fråga: Finns det några absoluta skillnader mellan afrikaner och icke-afrikaner? Kanske den största skillnaden som de flesta av oss skulle föreställa oss existerade. Och med absolut skillnad -- och jag menar skillnad där människor inom Afrika på en särskild position där alla individer -- 100 procent -- har en bokstav, och alla utanför Afrika har en annan bokstav. Och svaret på det bland alla dessa miljoner skillnader är att det inte finns någon enstaka sådan position. Detta kan vara överraskande. Kanske någon individ har blivit felklassificerad eller så. Så vi kan släppa lite på kriteriet och säga: Hur många positioner finner vi där 95 procent av människorna i Afrika har en variant, 95 procent en annan variant, och det antalet är 12.
So this is very surprising. It means that when we look at people and see a person from Africa and a person from Europe or Asia, we cannot, for a single position in the genome with 100 percent accuracy, predict what the person would carry. And only for 12 positions can we hope to be 95 percent right. This may be surprising, because we can, of course, look at these people and quite easily say where they or their ancestors came from. So what this means now is that those traits we then look at and so readily see -- facial features, skin color, hair structure -- are not determined by single genes with big effects, but are determined by many different genetic variants that seem to vary in frequency between different parts of the world.
So detta är mycket överraskande. Det betyder att när vi ser på människor och ser en person från Afrika och en person från Europa eller Asien, kan vi inte för en enstaka position i genomet med 100 procents säkerhet förutse vad den personen skulle bära på. Och för bara 12 positioner kan vi hoppas ha 95 procent rätt. Detta kan vara överraskande för vi kan naturligtvis se på dessa människor och väldigt enkelt säga var de eller deras förfäder kom från. Se vad detta betyder nu är att de karaktärsdrag vi då ser på och ser så lätt -- ansiktsdrag, hudfärg, hårets struktur -- bestäms inte av enstaka gener med stora effekter, utan bestäms av många olika genetiska varianter som verkar variera i frekvens mellan olika delar av världen.
There is another thing with those traits that we so easily observe in each other that I think is worthwhile to consider, and that is that, in a very literal sense, they're really on the surface of our bodies. They are what we just said -- facial features, hair structure, skin color. There are also a number of features that vary between continents like that that have to do with how we metabolize food that we ingest, or that have to do with how our immune systems deal with microbes that try to invade our bodies. But so those are all parts of our bodies where we very directly interact with our environment, in a direct confrontation, if you like. It's easy to imagine how particularly those parts of our bodies were quickly influenced by selection from the environment and shifted frequencies of genes that are involved in them. But if we look on other parts of our bodies where we don't directly interact with the environment -- our kidneys, our livers, our hearts -- there is no way to say, by just looking at these organs, where in the world they would come from.
Det finns en annan sak med de karaktärsdragen som vi så lätt observerar på varandra som jag tycker är värt att fundera på, och det är att, i väldigt bokstavlig mening, är de bara på ytan av våra kroppar. De är vad vi precis sade -- ansiktsdrag, hårets struktur, hudfärg. Det finns också ett antal drag som varierar mellan kontinenter så där som har att göra med hur ämnesomsättningen av den mat vi intar, eller som har att göra med hur våra immunsystem hanterar mikrober som försöker invadera våra kroppar. Men dessa är alla delar av våra kroppar där vi mycket direkt kan interagera med vår miljö, i direkt konfrontation, så att säga. Det är lätt att föreställa sig hur särskilt de delarna av våra kroppar snabbt påverkades av selektion från miljön och ändrade de genernas frekvenser som är inblandade i dem. Men om vi ser på andra delar av våra kroppar där vi inte direkt interagerar med miljön -- våra njurar, våra levrar, våra hjärtan -- så finns det inget sätt att avgöra, bara genom att se på de organen, var i världen de kunde komma från.
So there's another interesting thing that comes from this realization that humans have a recent common origin in Africa, and that is that when those humans emerged around 100,000 years ago or so, they were not alone on the planet. There were other forms of humans around, most famously perhaps, Neanderthals -- these robust forms of humans, compared to the left here with a modern human skeleton on the right -- that existed in Western Asia and Europe since several hundreds of thousands of years. So an interesting question is, what happened when we met? What happened to the Neanderthals?
Se det finns en annan intressant sak som kommer ur denna insikt att människorna har ett gemensamt ursprung i Afrika för inte så länge sedan, och att det är när de människorna kom till för ungefär 100.000 år sedan, så var de inte ensamma på planeten. Det fanns andra sorters människor där, kanske mest kända neandertalarna -- dessa robusta människotyper, jämförda här till vänster med ett modernt mänskligt skelett till höger -- som existerade i västra Asien och Europa sedan flera hundratusentals år. Så en intressant fråga är, vad hände när vi träffades? Vad hände med neandertalarna?
And to begin to answer such questions, my research group -- since over 25 years now -- works on methods to extract DNA from remains of Neanderthals and extinct animals that are tens of thousands of years old. So this involves a lot of technical issues in how you extract the DNA, how you convert it to a form you can sequence. You have to work very carefully to avoid contamination of experiments with DNA from yourself. And this then, in conjunction with these methods that allow very many DNA molecules to be sequenced very rapidly, allowed us last year to present the first version of the Neanderthal genome, so that any one of you can now look on the Internet, on the Neanderthal genome, or at least on the 55 percent of it that we've been able to reconstruct so far. And you can begin to compare it to the genomes of people who live today.
Och för att börja besvara sådana frågor arbetar min forskningsgrupp -- nu sedan mer än 25 år -- på metoder att extrahera DNA från lämningar av neandertalare och utdöda djur som är tiotusentals år gamla. Så detta för med sig en mängd tekniska frågor om hur man kan extrahera DNA, hur man konverterar den till en form som man kan sekvensera. Man måste arbeta mycket försiktigt för att undvika kontamination av experimenten av DNA från en själv. Och det är då, i förening med dessa metoder som tillåter väldigt många DNA-molekyler att bli sekvenserade mycket fort, tillät oss i fjol att presentera den första versionen av neandertalarnas genom, så att vilken som helst av er nu kan se på internet, på neandertalarnas genom, eller åtminstone de 55 procent av det som vi lyckats rekonstruera hittills. Och du kan börja jämföra det med genomen från människor som lever idag.
And one question that you may then want to ask is, what happened when we met? Did we mix or not? And the way to ask that question is to look at the Neanderthal that comes from Southern Europe and compare it to genomes of people who live today. So we then look to do this with pairs of individuals, starting with two Africans, looking at the two African genomes, finding places where they differ from each other, and in each case ask: What is a Neanderthal like? Does it match one African or the other African? We would expect there to be no difference, because Neanderthals were never in Africa. They should be equal, have no reason to be closer to one African than another African. And that's indeed the case. Statistically speaking, there is no difference in how often the Neanderthal matches one African or the other. But this is different if we now look at the European individual and an African. Then, significantly more often, does a Neanderthal match the European rather than the African. The same is true if we look at a Chinese individual versus an African, the Neanderthal will match the Chinese individual more often. This may also be surprising because the Neanderthals were never in China.
Och en fråga som man då kan vilja ställa är, vad hände när vi möttes? Blandades vi eller inte? Och sättet att ställa den frågan är av se på de neandertalare som kommer från Sydeuropa och jämföra det med genom från människor som lever idag. Så då tänker vi oss att göra detta med par av individer, och börja med två afrikaner, genom att se på de två afrikanska genomen finna ställen där de skiljer sig från varandra och i vart fall fråga: Hur ser en neandertalare ut? Matchar den den ena afrikanen eller den andra? Vi borde förvänta oss att det inte skulle vara någon skillnad, för neandertalare var aldrig i Afrika. De borde vara lika, de har ingen anledning att vara närmare en afrikan än en annan afrikan. Och så är det verkligen. Statistiskt sett finns det ingen skillnad i hur ofta neandertalarna matchar en afrikan eller en annan. Men detta är annorlunda om vi nu ser på en europeisk individ och en afrikan. Då matchar en neandertalare betydligt oftare europén snarare än afrikanen. Det samma är sant om vi se på en kinesisk individ gentemot en afrikan, Neandertalaren kommer att matcha den kinesiska individen oftare. Detta kan också vara överraskande eftersom neandertalarna aldrig var i Kina.
So the model we've proposed to explain this is that when modern humans came out of Africa sometime after 100,000 years ago, they met Neanderthals. Presumably, they did so first in the Middle East, where there were Neanderthals living. If they then mixed with each other there, then those modern humans that became the ancestors of everyone outside Africa carried with them this Neanderthal component in their genome to the rest of the world. So that today, the people living outside Africa have about two and a half percent of their DNA from Neanderthals.
Så modellen vi har föreslagit för att förklara detta är att när moderna människor kom ut ur Afrika någon gång efter för 100.000 år sedan, mötte de neandertalare. Förmodligen gjorde de detta först i Mellanöstern där det fanns neandertalare som bodde. Om de sedan blandades med varandra där, då skulle dessa moderna människor som blev förfäder till alla utanför Afrika bära med sig denna neandertal-komponent i sina genom till resten av världen. Så att idag människorna som bor utanför Afrika har fått ungefär två och en halv procent av sitt DNA från neandertalarna.
So having now a Neanderthal genome on hand as a reference point and having the technologies to look at ancient remains and extract the DNA, we can begin to apply them elsewhere in the world. And the first place we've done that is in Southern Siberia in the Altai Mountains at a place called Denisova, a cave site in this mountain here, where archeologists in 2008 found a tiny little piece of bone -- this is a copy of it -- that they realized came from the last phalanx of a little finger of a pinky of a human. And it was well enough preserved so we could determine the DNA from this individual, even to a greater extent than for the Neanderthals actually, and start relating it to the Neanderthal genome and to people today. And we found that this individual shared a common origin for his DNA sequences with Neanderthals around 640,000 years ago. And further back, 800,000 years ago is there a common origin with present day humans.
Så nu har vi ett neandertal-genom till hands som referenspunkt och nu har vi teknologierna att se på dessa urgamla lämningar och extrahera DNA, nu kan vi börja tillämpa dem på andra platser i världen. Och den första platsen vi har gjort det är i södra Sibirien i Altai-bergen på en plats som heter Denisova, ett grottfynd i berget här, där arkeologer 2008 fann en pytteliten benbit -- detta är en kopia av den -- som de insåg kom från den sista falangen från en människas lillfinger. Och den var tillräckligt väl bevarad så vi kunde avgöra denna individens DNA till och med i större utsträckning än för neandertalarna faktiskt, och börja relatera det till neandertal-genomet och till människor idag. Och vi fann att denna individen delade ett gemensamt ursprung för hans DNA-sekvenser med neandertalara för runt 640.000 år sedan. Och längre tillbaka, för 800.000 år sedan finns det ett gemensamt ursprung med nutida människor.
So this individual comes from a population that shares an origin with Neanderthals, but far back and then have a long independent history. We call this group of humans, that we then described for the first time from this tiny, tiny little piece of bone, the Denisovans, after this place where they were first described. So we can then ask for Denisovans the same things as for the Neanderthals: Did they mix with ancestors of present day people? If we ask that question, and compare the Denisovan genome to people around the world, we surprisingly find no evidence of Denisovan DNA in any people living even close to Siberia today. But we do find it in Papua New Guinea and in other islands in Melanesia and the Pacific. So this presumably means that these Denisovans had been more widespread in the past, since we don't think that the ancestors of Melanesians were ever in Siberia.
So denna individen kommer från en population som delar ursprung med neandertalarna, men för länge sedan och har sedan en lång självständig historia. Vi kallar denna grupp av människor, som vi då beskrev för första gången från denna lilla, lilla benbit, för denisovaner, efter den plats där de först beskrevs. Så vi kan sedan fråga för denisovanerna samma saker som för neandertalarna: Blandades de med förfäder till nutida människor? Om vi ställer den frågan, och jämför denisovanernas genom med människor runtom i världen, finner vi förvånansvärt inga bevis på denisovan-DNA hos några människor som bor ens nära Sibirien idag. Men vi finner det i Papua Nya Guinea och på andra öar i Melanesien och Stilla Havet. Så det betyder förmodligen att dessa denisovaner hade varit mera vitt spridda tidigare i historien, eftersom vi inte tror att melanesiernas förfäder någonsin var i Sibirien.
So from studying these genomes of extinct humans, we're beginning to arrive at a picture of what the world looked like when modern humans started coming out of Africa. In the West, there were Neanderthals; in the East, there were Denisovans -- maybe other forms of humans too that we've not yet described. We don't know quite where the borders between these people were, but we know that in Southern Siberia, there were both Neanderthals and Denisovans at least at some time in the past. Then modern humans emerged somewhere in Africa, came out of Africa, presumably in the Middle East. They meet Neanderthals, mix with them, continue to spread over the world, and somewhere in Southeast Asia, they meet Denisovans and mix with them and continue on out into the Pacific. And then these earlier forms of humans disappear, but they live on a little bit today in some of us -- in that people outside of Africa have two and a half percent of their DNA from Neanderthals, and people in Melanesia actually have an additional five percent approximately from the Denisovans.
Så genom att studera dessa genom från utdöda människor, börjar vi komma till en bild av hur världen såg ut när moderna människor började komma ut från Afrika. I väst fanns neandertalarna; i öst fanns denisovanerna -- kanske andra sorters människor också som vi ännu inte beskrivit. Vi vet inte helt var gränsen mellan dessa folkslag var, men vi vet att i södra Sibirien, fanns det både neandertalare och denisovaner åtminståne vid något tillfälle i det förgångna. Sedan uppstod den moderna människan någonstans i Afrika, kom ut ur Afrika, troligen i Mellanöstern. De träffar neandertalarna, de blandas med dem, fortsätter spridas över världen, och någonstans i sydöstra Asien möter de denisovanerna och blandas med dem och fortsätter ut över Stilla Havet. Och sedan försvinner dessa tidigare former av människor, men de fortsätter att leva lite grann idag i några av oss -- i de människor utanför Afrika som fått två och en halv procent av sitt DNA från neandertalarna, och människor i Melanesien har faktiskt ytterligare ungefär fem procent från denisovanerna.
Does this then mean that there is after all some absolute difference between people outside Africa and inside Africa in that people outside Africa have this old component in their genome from these extinct forms of humans, whereas Africans do not? Well I don't think that is the case. Presumably, modern humans emerged somewhere in Africa. They spread across Africa also, of course, and there were older, earlier forms of humans there. And since we mixed elsewhere, I'm pretty sure that one day, when we will perhaps have a genome of also these earlier forms in Africa, we will find that they have also mixed with early modern humans in Africa.
Betyder detta då att det trots allt finns någon absolut skillnad mellan människor utanför Afrika och inom Afrika så att människor utanför Afrika har denna gamla komponent i sitt genom från dessa utdöda människoslag, medan afrikanerna inte har det? Ja, jag tror inte så är fallet. Förmodligen uppstod moderna människor någonstans i Afrika. De spreds över Afrika också, naturligtvis, och det fanns äldre, tidigare former av människor där. Och eftersom vi blandades på andra håll, så är jag ganska säker på att en dag, när vi kanske kommer ha ett genom från också dessa tidigare former i Afrika, kommer vi finna att de också blandats med tidiga moderna människor i Afrika.
So to sum up, what have we learned from studying genomes of present day humans and extinct humans? We learn perhaps many things, but one thing that I find sort of important to mention is that I think the lesson is that we have always mixed. We mixed with these earlier forms of humans, wherever we met them, and we mixed with each other ever since.
Så för att summera, vad har vi lärt oss genom att studera genomen från nutida människor och utdöda människor? Vi lär oss kanske många saker, men en sak som jag tycker är viktig att nämna är att jag tror lärdomen är att vi alltid har blandats. Vi blandades med dessa tidigare former av människor, varhelst vi träffade på dem, och vi har blandats med varandra hela tiden sedan dess.
Thank you for your attention.
Tack för er uppmärksamhet.
(Applause)
(Applåd)