I'm a little nervous, because my wife Yvonne said to me, she said, "Geoff, you watch the TED Talks."
Jag är lite nervös, för min fru Yvonne sa till mig: "Geoff, du tittar ju på TED talks."
I said, "Yes, honey, I love TED Talks."
Jag sa: "Ja älskling, jag älskar TED Talks."
She said, "You know, they're like, really smart, talented -- "
Hon sa: Du vet, de är väldigt smarta och begåvade..."
I said, "I know, I know." (Laughter)
Jag sa: "Jag vet, jag vet." (Skratt)
She said, "They don't want, like, the angry black man." (Laughter)
Hon sa: "De vill inte ha en sån där arg svart man." (Skratt)
So I said, "No, I'm gonna be good, Honey, I'm gonna be good. I am." But I am angry. (Laughter) And the last time I looked, I'm --
Så jag sa: "Nej älskling, jag ska uppföra mig. Jag ska uppföra mig. Jag lovar." Men jag är arg. (Skratt) Och sist jag tittade, så var jag...
(Applause) So this is why I'm excited but I'm angry. This year, there are going to be millions of our children that we're going to needlessly lose, that we could -- right now, we could save them all. You saw the quality of the educators who were here. Do not tell me they could not reach those kids and save them. I know they could. It is absolutely possible. Why haven't we fixed this? Those of us in education have held on to a business plan that we don't care how many millions of young people fail, we're going to continue to do the same thing that didn't work, and nobody is getting crazy about it -- right? -- enough to say, "Enough is enough." So here's a business plan that simply does not make any sense.
(Applåder) Det här är anledningen till att jag är peppad, men också arg. I år kommer miljontals av våra barn förloras i onödan som vi just nu skulle kunna rädda, varenda en av dem. Ni såg kvaliteten på de utbildare som var här. Säg inte till mig att inte de kan nå dessa barn och rädda dem. Jag vet att de skulle kunna det. Det är absolut möjligt. Varför har vi inte fixat det här? De av oss som arbetar inom utbildningsväsendet har hållit fast vid en affärsplan som inte bryr sig om hur många miljoner av våra unga som misslyckas, vi kommer att fortsätta att göra samma sak som inte fungerade och ingen blir upprörd över det, eller hur? Tillräckligt för att säga: "Nu är räcker det!" Det här är en helt orimlig affärsplan.
You know, I grew up in the inner city, and there were kids who were failing in schools 56 years ago when I first went to school, and those schools are still lousy today, 56 years later. And you know something about a lousy school? It's not like a bottle of wine. Right? (Laughter) Where you say, like, '87 was like a good year, right? That's now how this thing -- I mean, every single year, it's still the same approach, right? One size fits all, if you get it, fine, and if you don't, tough luck. Just tough luck. Why haven't we allowed innovation to happen? Do not tell me we can't do better than this.
Ni vet, jag växte upp i innerstaden, och där fanns det barn som misslyckades i skolor för 56 år sedan, när jag började skolan, och dessa skolor är fortfarande dåliga, 56 år senare. Och vet ni något om en dålig skola? Den är inte som en flaska vin. Eller hur? (Skratt) Om en som du skulle kunna säga: " '87 var en bra årgång, eller hur?" Saken är nu den -- att man kör samma stil varje år. En storlek passar alla. Bra om du passar i den, men om den inte passar, otur. Bara otur. Varför har vi inte tillåtit nytänkande? För säg inte att vi inte kan lyckas bättre än så här.
Look, you go into a place that's failed kids for 50 years, and you say, "So what's the plan?" And they say, "We'll, we're going to do what we did last year this year." What kind of business model is that? Banks used to open and operate between 10 and 3. They operated 10 to 3. They were closed for lunch hour. Now, who can bank between 10 and 3? The unemployed. They don't need banks. They got no money in the banks. Who created that business model? Right? And it went on for decades. You know why? Because they didn't care. It wasn't about the customers. It was about bankers. They created something that worked for them. How could you go to the bank when you were at work? It didn't matter. And they don't care whether or not Geoff is upset he can't go to the bank. Go find another bank. They all operate the same way. Right? Now, one day, some crazy banker had an idea. Maybe we should keep the bank open when people come home from work. They might like that. What about a Saturday? What about introducing technology?
Om man går in i på ett ställe som har svikit barn i 50 år, och frågar: "Vad har ni för plan?" Och då svarar de: "Tja, vi ska göra som vi gjorde förra året." Vad är det för en affärsplan? Banker brukade hålla öppet mellan kl 10 och 15. De arbetade mellan kl 10 och kl 15. De hade stängt för lunch. Vem kan sköta sina bankärenden mellan 10 och 15 nu för tiden? De arbetslösa. De behöver inte banker. De har inga pengar på banken. Vem skapade den affärsmodellen? Och så fortsatte det i decennier. Vet ni varför? För att de inte brydde sig. Det handlade inte om kunderna. Det handlade om bankfolket. De skapade något som fungerade för dem. Hur man skulle ta sig till banken när man jobbade? Det kvittade. Och de bryr sig inte om ifall Geoff är upprörd över att han inte kan gå till banken. Hitta en annan bank. De fungerar alla på samma sätt. Eller hur? Men en dag fick en galen bankperson en idé. Kanske de skulle hålla banken öppen när folk kom från jobbet? De skulle kanske gilla det. Öppet på en lördag? Införa ny teknik?
Now look, I'm a technology fan, but I have to admit to you all I'm a little old. So I was a little slow, and I did not trust technology, and when they first came out with those new contraptions, these tellers that you put in a card and they give you money, I was like, "There's no way that machine is going to count that money right. I am never using that, right?"
Jag är en anhängare av teknik, men jag måste erkänna jämfört med er så är jag lite gammal. Så jag var lite långsam och litade inte på tekniken, så när de nya apparaterna dök upp, de maskiner du stoppar ett kort i och får ut pengar, tänkte jag: "Det finns inte en chans att den maskinen kan räkna de pengarna korrekt. Aldrig att jag skulle använda den."
So technology has changed. Things have changed. Yet not in education. Why? Why is it that when we had rotary phones, when we were having folks being crippled by polio, that we were teaching the same way then that we're doing right now? And if you come up with a plan to change things, people consider you radical. They will say the worst things about you. I said one day, well, look, if the science says -- this is science, not me -- that our poorest children lose ground in the summertime -- You see where they are in June and say, okay, they're there. You look at them in September, they've gone down. You say, whoo! So I heard about that in '75 when I was at the Ed School at Harvard. I said, "Oh, wow, this is an important study." Because it suggests we should do something. (Laughter) Every 10 years they reproduce the same study. It says exactly the same thing: Poor kids lose ground in the summertime. The system decides you can't run schools in the summer.
Så tekniken har förändrats. Saker har förändrats. Men inte inom utbildning. Varför? När vi hade telefoner med nummerskiva, när vi hade människor som förlamats av polio, varför undervisade vi då på samma sätt som vi gör i dag? Och om man kommer på en idé för att ändra detta blir man betraktad som radikal. Fula saker kommer att sägas om en. En dag sa jag, om forskningen säger-- det här är forskningen, inte jag-- att våra fattigaste barn förlorar mark under sommaren-- Man kan se hur långt de nått i juni och säga, okej, de har nått hit. När man träffar dem igen i september har de tappat kunskaper. Man säger, whoo! Det där hörde jag om '75 när jag studerade vid lärarutbildningen på Harward. Jag sa, "Wow, det här är en viktig studie." För den föreslår att vi ska göra något. (Skratt) De gör om den här studien vart tionde år. Den får exakt samma resultat: Fattiga barn förlorar mark under sommaren. Systemet bestämmer att skolor inte ska vara öppna på sommaren.
You know, I always wonder, who makes up those rules? For years I went to -- Look, I went the Harvard Ed School. I thought I knew something. They said it was the agrarian calendar, and people had — but let me tell you why that doesn't make sense. I never got that. I never got that, because anyone knows if you farm, you don't plant crops in July and August. You plant them in the spring. So who came up with this idea? Who owns it? Why did we ever do it? Well it just turns out in the 1840s we did have, schools were open all year. They were open all year, because we had a lot of folks who had to work all day. They didn't have any place for their kids to go. It was a perfect place to have schools. So this is not something that is ordained from the education gods.
Jag undrar vem det är som bestämmer dessa regler. Under flera år gick jag på lärarutbildningen på Harvard Jag trodde att jag visste något. De sa att det var bondesamhällets kalender som styrde och att människor... men låt mig förklara varför det där aldrig var begripligt för mig. Jag förstod aldrig det, för alla bönder vet du planterar inte dina grödor i juli och augusti. Du sår på våren. Så vems idé var det? Varför genomförde vi den? Det visar sig att 1840 så var skolor öppna året runt. Året runt. för många behövde arbeta hela dagarna. De hade ingenstans att göra av sina barn. Skolan passade perfekt. Så det är inte något som är instiftat av utbildningsgudarna.
So why don't we? Why don't we? Because our business has refused to use science. Science. You have Bill Gates coming out and saying, "Look, this works, right? We can do this." How many places in America are going to change? None. None. Okay, yeah, there are two. All right? Yes, there'll be some place, because some folks will do the right thing. As a profession, we have to stop this. The science is clear.
Så varför ändrar vi det inte? För att vårt företag vägrar använda forskning. Forskning. Bill Gates kommer och säger: "Se, det här fungerar, eller hur? Vi kan göra så här." Hur många platser i Amerika kommer att förändras? Inga. Inga. Eller jo, två. Eller hur? Ja, några platser kommer att finnas, för några kommer att vilja göra det som är rätt.
Here's what we know. We know that the problem begins immediately. Right? This idea, zero to three. My wife, Yvonne, and I, we have four kids, three grown ones and a 15-year-old. That's a longer story. (Laughter) With our first kids, we did not know the science about brain development. We didn't know how critical those first three years were. We didn't know what was happening in those young brains. We didn't know the role that language, a stimulus and response, call and response, how important that was in developing those children. We know that now. What are we doing about it? Nothing. Wealthy people know. Educated people know. And their kids have an advantage. Poor people don't know, and we're not doing anything to help them at all. But we know this is critical.
Som yrkeskår måste vi stoppa det här. Forskningen är tydlig. Detta vet vi: Vi vet att problemet börjar direkt. Eller hur. Den här idén, noll till tre. Yvonne och jag har fyra barn, tre vuxna och en femtonåring. Det är en längre historia... (Skratt) Forskningen var okänd för oss när vi fick våra första barn, den som handlade om hjärnans utveckling. Vi visste inte hur viktiga de tre första åren var. Vi visste inte vad som hände i de unga hjärnorna. Vi kände inte till språkets roll, stimuli och respons, tal och respons, hur viktigt det var för barnens utveckling. Vi vet det nu. Vad gör vi åt det? Inget. Rika människor vet. Utbildade människor vet. Och deras barn har en fördel. Fattiga människor vet inte, och vi gör ingenting för att hjälpa dem överhuvudtaget. Men vi vet att det är avgörande.
Now, you take pre-kindergarten. We know it's important for kids. Poor kids need that experience. Nope. Lots of places, it doesn't exist. We know health services matter. You know, we provide health services and people are always fussing at me about, you know, because I'm all into accountability and data and all of that good stuff, but we do health services, and I have to raise a lot of money. People used to say when they'd come fund us, "Geoff, why do you provide these health services?" I used to make stuff up. Right? I'd say, "Well, you know a child who has cavities is not going to, uh, be able to study as well." And I had to because I had to raise the money. But now I'm older, and you know what I tell them? You know why I provide kids with those health benefits and the sports and the recreation and the arts? Because I actually like kids. I actually like kids. (Laughter) (Applause)
Om vi tittar på förskolan. Vi vet att den är viktig för barn. Fattiga barn behöver den erfarenheten. Nej! På många platser finns det inte. Vi vet att sjukvård spelar roll. Vi tillhandahåller hälsovård och folk är alltid på mig om det för jag sysslar med ansvar och fakta och allt annat bra, men vi tillhandahåller hälsovård, och jag behöver mycket pengar. Folk brukade säga när de började stödja oss: "Geoff, varför tillhandahåller ni hälsovård?" Jag brukade hitta på bra svar. Jag sa: "Ja, ni vet att ett barn som har hål i tänderna kommer inte att kunna studera så bra." Och jag behövde göra så för jag behövde pengarna. Men nu när jag är äldre, vet ni vad jag säger? Vet ni varför jag förser barn med hälsovård och idrott och rekreation och estetiska ämnen? Det är för att jag faktiskt gillar barn. (Skratt) Jag gillar faktiskt barn. (Skratt) (Applåder)
But when they really get pushy, people really get pushy, I say, "I do it because you do it for your kid." And you've never read a study from MIT that says giving your kid dance instruction is going to help them do algebra better, but you will give that kid dance instruction, and you will be thrilled that that kid wants to do dance instruction, and it will make your day. And why shouldn't poor kids have the same opportunity? It's the floor for these children. (Applause)
Men när de blir ifrågasättande på allvar, säger jag: "Jag gör det för att du gör det för ditt barn." Trots att du aldrig läst en studie från MIT som hävdar att om du ger ditt barn danslektioner så kommer det att få dem att klara algebran bättre, men du ger det barnet danslektioner, och du kommer att glädjas över att det barnet vill ta danslektioner och det kommer få dig att må bra. Och varför skulle inte fattiga barn få samma möjlighet? Det är grunden för dessa barn. (Applåder)
So here's the other thing. I'm a tester guy. I believe you need data, you need information, because you work at something, you think it's working, and you find out it's not working. I mean, you're educators. You work, you say, you think you've got it, great, no? And you find out they didn't get it. But here's the problem with testing. The testing that we do -- we're going to have our test in New York next week — is in April. You know when we're going to get the results back? Maybe July, maybe June. And the results have great data. They'll tell you Raheem really struggled, couldn't do two-digit multiplication -- so great data, but you're getting it back after school is over. And so, what do you do? You go on vacation. (Laughter) You come back from vacation. Now you've got all of this test data from last year. You don't look at it. Why would you look at it? You're going to go and teach this year. So how much money did we just spend on all of that? Billions and billions of dollars for data that it's too late to use. I need that data in September. I need that data in November. I need to know you're struggling, and I need to know whether or not what I did corrected that. I need to know that this week. I don't need to know that at the end of the year when it's too late.
En annan sak. Jag är en man som gillar tester för jag tror att fakta och information behövs för man arbetar med något som man tror fungerar, och man upptäcker att det inte fungerar. Ni är utbildare, ni arbetar, ni säger att tror ni har fattat det? Och ni förstår att de inte förstår. Men det finns ett problem med att testa. Testerna som vi gör, vi kommer att genomföra tester i New York nästa vecka, de gör vi i april. Vet ni när vi får resultaten? Kanske i juli, kanske i juni. Och resultaten innehåller väldigt relevanta data. De kommer berätta att Raheem verkligen kämpade, klarade inte av multiplikation med två siffror - jättebra kunskap. men vi får reda på det när skolan slutat. Så vad gör vi? Vi går på semester. (Skratt) Vi kommer tillbaks från semestern. Nu har vi en massa provresultat från förra året. Vi tittar inte på dem. Varför skulle vi titta på dem? Vi ska ju undervisa det här året. Så hur mycket pengar la vi på det? Miljarder och åter miljarder dollar på data som är för gammal för att kunna användas. Jag behöver informationen i september. Jag behöver informationen i november. Jag vet att du kämpar och jag behöver veta huruvida jag hjälpte dig att lyckas. Jag behöver veta det nu. Jag behöver inte få reda på det i slutet av skolåret när det är för sent.
Because in my older years, I've become somewhat of a clairvoyant. I can predict school scores. You take me to any school. I'm really good at inner city schools that are struggling. And you tell me last year 48 percent of those kids were on grade level. And I say, "Okay, what's the plan, what did we do from last year to this year?" You say, "We're doing the same thing." I'm going to make a prediction. (Laughter) This year, somewhere between 44 and 52 percent of those kids will be on grade level. And I will be right every single time.
Under senare år har jag blivit något av en klärvoajant. Jag kan förutse skolresultat. Du kan visa mig vilken skola som helst. Jag är riktigt bra på innerstadsskolor som kämpar. Och förra året låg 48 procent av de barnen på en nivå som uppfyllde målen. Och jag sa: "Okej, vad är planen, vad ändrar vi från föregående år?" De sa: "Vi ska göra på samma sätt." Nu ska jag göra en förutsägelse. (Skratt) I år, kommer någonstans mellan 44 och 52 procent av era elever att nå målen.
So we're spending all of this money, but we're getting what? Teachers need real information right now about what's happening to their kids. The high stakes is today, because you can do something about it.
Och jag kommer ha rätt varje gång. Så vi spenderar alla dessa pengar men vad får vi för det? Lärare behöver relevant information i detta nu om vad som händer med deras elever.
So here's the other issue that I just think we've got to be concerned about. We can't stifle innovation in our business. We have to innovate. And people in our business get mad about innovation. They get angry if you do something different. If you try something new, people are always like, "Ooh, charter schools." Hey, let's try some stuff. Let's see. This stuff hasn't worked for 55 years. Let's try something different. And here's the rub. Some of it's not going to work. You know, people tell me, "Yeah, those charter schools, a lot of them don't work." A lot of them don't. They should be closed. I mean, I really believe they should be closed. But we can't confuse figuring out the science and things not working with we shouldn't therefore do anything. Right? Because that's not the way the world works.
Insatserna är höga i dag, för ni kan göra något åt det. En annan faktor som jag tror vi behöver vara medvetna om. Vi kan inte kväva utveckling i vår sektor. Vi måste göra om och göra rätt. Och folk i vår sektor blir arga av utveckling. De blir arga om man gör något annorlunda. Om man prövar något nytt kommer folk alltid säga: "Åh, friskoleidéer." Ja, låt oss pröva lite av det. Det vi gör nu har inte fungerat på över 55 år. Låt oss pröva något annat. Och här är problemet. Vissa saker kommer inte att fungera. Människor säger till mig: "Åh, många friskolor lyckas inte." Och många av dem lyckas inte. De borde stängas. Jag menar, stängas på riktigt. Men vi kan inte blanda ihop vetenskap och saker som inte fungerar med att vi inte måste göra något. För det är inte så världen fungerar.
If you think about technology, imagine if that's how we thought about technology. Every time something didn't work, we just threw in the towel and said, "Let's forget it." Right? You know, they convinced me. I'm sure some of you were like me -- the latest and greatest thing, the PalmPilot. They told me, "Geoff, if you get this PalmPilot you'll never need another thing." That thing lasted all of three weeks. It was over. I was so disgusted I spent my money on this thing. Did anybody stop inventing? Not a person. Not a soul. The folks went out there. They kept inventing. The fact that you have failure, that shouldn't stop you from pushing the science forward.
Tänk på teknik, tänk om det var så vi tänkte om ny teknik. Varje gång något inte fungerade, att vi bara kastade in handduken och sa: "Vi glömmer det." Ni vet, de övertygade mig. Några av er var säkert som jag... det senaste och bästa: PalmPilot. De sa: "Geoff, om du skaffar den där PalmPiloten kommer du inte behöva något annat. Den varade i tre veckor. Sen var det slut. Jag avskydde att jag la mina pengar på den saken. Men slutade någon att uppfinna? Inte en enda person. De gick ut och fortsatte uppfinna. Det faktum att man misslyckades ska inte stoppa en
Our job as educators, there's some stuff we know that we can do. And we've got to do better. The evaluation, we have to start with kids earlier, we have to make sure that we provide the support to young people. We've got to give them all of these opportunities. So that we have to do. But this innovation issue, this idea that we've got to keep innovating until we really nail this science down is something that is absolutely critical.
från att driva forskningen framåt. Vårt jobb som utbildare, det finns saker som vi vet att vi kan göra. Och vi måste göra de sakerna bättre. Utvärdering, vi måste börja med barn i yngre åldrar, vi måste vara säkra på att vi ger yngre barn stöd. Vi måste ge dem alla dessa möjligheter. Vi måste. Men detta med nya idéer, idén som vi måste fortsätta att utveckla tills vi verkligen kommer till dess kärna
And this is something, by the way, that I think is going to be a challenge for our entire field. America cannot wait another 50 years to get this right. We have run out of time. I don't know about a fiscal cliff, but I know there's an educational cliff that we are walking over right this very second, and if we allow folks to continue this foolishness about saying we can't afford this — So Bill Gates says it's going to cost five billion dollars. What is five billion dollars to the United States? What did we spend in Afghanistan this year? How many trillions? (Applause)
det är något som absolut nödvändigt. Och det är förresten något som jag tror kommer att bli en utmaning för hela vår sektor. Vi i USA kan inte vänta ytterligare 50 år på att få det rätt. Vi har slut på tid. Jag vet inte om finns ett ekonomiskt stup, men det finns ett utbildningsstup som vi går över just nu, och om vi tillåter människor att fortsätta denna dårskap att säga att vi inte har råd med detta... Bill Gates säger att det kommer kosta fem miljarder dollar. Hur mycket är det för USA? Vad la vi på Afghanistan i år? Hur många biljoner? (Applåder)
When the country cares about something, we'll spend a trillion dollars without blinking an eye. When the safety of America is threatened, we will spend any amount of money. The real safety of our nation is preparing this next generation so that they can take our place and be the leaders of the world when it comes to thinking and technology and democracy and all that stuff we care about. I dare say it's a pittance, what it would require for us to really begin to solve some of these problems.
När landet bryr sig om något lägger vi biljoner dollar utan att blinka. När säkerheten i USA hotas kan vi lägga hur mycket pengar som helst. Den riktiga säkerheten för vårt land ligger i att förbereda nästa generation så att de kan ta över vår position och bli världsledande när det handlar om tänkande, teknik och demokrati och allt det där som vi bryr oss om. Jag vågar säga att det är en struntsumma som krävs av oss för att verkligen börja lösa några av dessa problem.
So once we do that, I'll no longer be angry. (Laughter) So, you guys, help me get there. Thank you all very much. Thank you. (Applause)
När vi gör det kommer jag inte att vara arg längre. Så hjälp mig nå dit. Tack så väldigt mycket. Tack. (Applåder)
John Legend: So what is the high school dropout rate at Harlem Children's Zone?
John Legend: "Hur mycket avhopp har ni från gymnasiet Harlem Children's Zone?
Geoffrey Canada: Well, you know, John, 100 percent of our kids graduated high school last year in my school. A hundred percent of them went to college. This year's seniors will have 100 percent graduating high school. Last I heard we had 93 percent accepted to college. We'd better get that other seven percent. So that's just how this goes. (Applause)
Geoffrey Canada: Du vet, John, 100 procent av våra barn tog examen förra året på min skola. 100 procent fortsatte till college. I år kommer 100 procent av våra sistaårselever ta examen. Det senaste jag hörde var att 93 procent hade blivit antagna på ett college. Vi måste göra något åt de där sju procenten. Det är så det går hos oss. (Applåder)
JL: So how do you stick with them after they leave high school?
JL: Hur håller du kontakten med dem efter att de lämnat gymnasiet?
GC: Well, you know, one of the bad problems we have in this country is these kids, the same kids, these same vulnerable kids, when you get them in school, they drop out in record numbers. And so we've figured out that you've got to really design a network of support for these kids that in many ways mimics what a good parent does. They harass you, right? They call you, they say, "I want to see your grades. How'd you do on that last test? What are you talking about that you want to leave school? And you're not coming back here." So a bunch of my kids know you can't come back to Harlem because Geoff is looking for you. They're like, "I really can't come back." No. You'd better stay in school. But I'm not kidding about some of this, and it gets a little bit to the grit issue. When kids know that you refuse to let them fail, it puts a different pressure on them, and they don't give up as easy. So sometimes they don't have it inside, and they're, like, "You know, I don't want to do this, but I know my mother's going to be mad." Well, that matters to kids, and it helps get them through. We try to create a set of strategies that gets them tutoring and help and support, but also a set of encouragements that say to them, "You can do it. It is going to be hard, but we refuse to let you fail."
GC: Några av de värsta problemen vi har i det här landet är dessa sårbara barn, som när man får in dem i skolan så ligger deras avhopp på rekordnivåer. Så vi räknade ut att vi verkligen behövde skapa ett nätverk för att stötta dessa barn som på många sätt imiterar vad en god förälder gör. Det trakasserar dig, eller hur? De ringer dig, de säger: "Jag vill se dina betyg. Hur klarade du provet?" Vad säger du, vill du sluta skolan? Du kommer inte tillbaka?" Några av mina elever undviker att komma till Harlem för Geoff letar efter dig. "Jag kan inte komma tillbaka." Nej, du ska stanna i skolan. Men jag skojar inte och det blir gnäll. När barnen förstår att du vägrar låta dem misslyckas, så sätter det en annan sorts press på dem, och då ger de inte upp så lätt. Ibland när de inte har det i sig säger de: "Jag vill inte göra det här, men jag vet att min mamma kommer bli arg." Det spelar roll för barn, och det hjälper dem att ta sig igenom. Vi försöker skapa ett antal strategier som får dem igenom undervisningen och hjälp och stöd, men också uppmuntrande åtgärder som: "Du klarar det. Det kommer att vara svårt, men vi vägrar låta dig misslyckas."
JL: Well, thank you Dr. Canada. Please give it up for him one more time.
JL: Tack Dr. Canada. Snälla, ge honom ytterligare en applåd.
(Applause)
(Applåder)