I would like to show you how architecture has helped to change the life of my community and has opened opportunities to hope.
Jag vill visa hur arkitektur har hjälpt till att förändra mitt samhälle och att skapa förutsättningar för hopp.
I am a native of Burkina Faso. According to the World Bank, Burkina Faso is one of the poorest countries in the world, but what does it look like to grow up in a place like that? I am an example of that. I was born in a little village called Gando. In Gando, there was no electricity, no access to clean drinking water, and no school. But my father wanted me to learn how to read and write. For this reason, I had to leave my family when I was seven and to stay in a city far away from my village with no contact with my family. In this place I sat in a class like that with more than 150 other kids, and for six years. In this time, it just happened to me to come to school to realize that my classmate died.
Jag kommer från Burkina Faso. Enligt Världsbanken är Burkina Faso ett av världens fattigaste länder, men hur är det att växa upp på en sådan plats? Jag är ett exempel på det. Jag föddes i den lilla byn Gando. I Gando fanns ingen elektricitet, det fanns inte rent vatten och ingen skola. Men min far ville att jag skulle lära mig läsa och skriva. Det betydde att jag behövde lämna min familj när jag var sju år och bo i en stad långt från min hemby utan kontakt med min familj. Där satt jag i en sån klass med mer än 150 andra barn, i sex år. Då kunde jag komma till skolan och få veta att min klasskamrat var död.
Today, not so much has changed. There is still no electricity in my village. People still are dying in Burkina Faso, and access to clean drinking water is still a big problem.
Idag är det inte så mycket som har ändrats. Det finns fortfarande ingen elektricitet i min by. Människor dör fortfarande i Burkina Faso och tillgång till rent vatten är fortfarande ett stort problem. Jag hade tur.
I had luck. I was lucky, because this is a fact of life when you grow up in a place like that. But I was lucky. I had a scholarship. I could go to Germany to study.
Jag hade tur eftersom så ser det ut när man växer upp på en sån plats. Men jag hade tur. Jag fick ett stipendium. Jag kunde åka till Tyskland för att studera.
So now, I suppose, I don't need to explain to you how great a privilege it is for me to be standing before you today. From Gando, my home village in Burkina Faso, to Berlin in Germany to become an architect is a big, big step. But what to do with this privilege? Since I was a student, I wanted to open up better opportunities to other kids in Gando. I just wanted to use my skills and build a school. But how do you do it when you're still a student and you don't have money? Oh yes, I started to make drawings and asked for money. Fundraising was not an easy task. I even asked my classmates to spend less money on coffee and cigarettes, but to sponsor my school project. In real wonder, two years later, I was able to collect 50,000 U.S. dollars.
Jag antar att jag inte behöver förklara vilket privilegium det är för mig att få stå här framför er idag. Från Gando, min hemby i Burkina Faso, till Berlin i Tyskland för att bli arkitekt är ett stort, stort steg. Men vad gör jag med mitt privilegium? Ända sedan jag var student har jag velat skapa bättre möjligheter för andra barn i Gando. Jag ville bara använda mina färdigheter och bygga en skola. Men hur gör man det när man fortfarande är student och inte har några pengar? O ja, jag började göra skisser och bad om pengar. Att samla ihop pengar var inte lätt. Jag frågade till och med mina klasskamrater om de kunde lägga mindre pengar på kaffe och cigaretter för att stödja mitt projekt. Förundrande nog hade jag två år senare skrapat ihop 50 000 dollar.
When I came home to Gando to bring the good news, my people were over the moon, but when they realized that I was planning to use clay, they were shocked.
När jag kom hem till Gando med de goda nyheterna blev de alldeles till sig men när de förstod att jag tänkte använda lera blev de chockade.
"A clay building is not able to stand a rainy season, and Francis wants us to use it and build a school. Is this the reason why he spent so much time in Europe studying instead of working in the field with us?"
"En lerbyggnad klarar inte av en regnsäsong och Francis vill att vi ska bygga en lerskola. Är det därför han varit så länge i Europa och studerat istället för att arbeta på fälten med oss?"
My people build all the time with clay, but they don't see any innovation with mud. So I had to convince everybody. I started to speak with the community, and I could convince everybody, and we could start to work. And the women, the men, everybody from the village, was part of this building process. I was allowed to use even traditional techniques. So clay floor for example, the young men come and stand like that, beating, hours for hours, and then their mothers came, and they are beating in this position, for hours, giving water and beating. And then the polishers come. They start polishing it with a stone for hours. And then you have this result, very fine, like a baby bottom. (Laughter) It's not photoshopped. (Laughter) This is the school, built with the community. The walls are totally made out of compressed clay blocks from Gando. The roof structure is made with cheap steel bars normally hiding inside concrete. And the classroom, the ceiling is made out of both of them used together.
Mitt folk bygger med lera hela tiden men de ser inget nydanande med gyttja. Så jag behövde övertyga dem alihop. Jag började prata med samhället och jag kunde övertyga alla och vi kunde sätta igång. Och kvinnorna, männen, alla från hela byn tog del i byggandet. Jag fick till och med använda traditionella tekniker. Ta till exempel lergolv, de unga männen kom och stod där och slog, timme efter timme, och sedan kom deras mödrar och slog så här i timmar, vattnade och slog. Sedan kom putsarna. De putsade i timmar med stenar. och till slut får man det här resultatet: slätt som en barnrumpa. (Skratt) Det är inte photoshoppat. (Skratt) Det här är skolan, byggd av bygemenskapen. Väggarna är enbart gjorda av sammanpressade lerblock från Gando. Takkonstruktionen består av billigt armeringsjärn som man vanligtvis har inuti betong. I klassrummet är taket gjort av båda materialen tillsammans. Jag hade en enkel tanke med skolan:
In this school, there was a simple idea: to create comfort in a classroom. Don't forget, it can be 45 degrees in Burkina Faso, so with simple ventilation, I wanted to make the classroom good for teaching and learning. And this is the project today, 12 years old, still in best condition. And the kids, they love it.
att skapa behagliga klassrum. Glöm inte att det kan bli 45 grader varmt i Burkina Faso så med hjälp av enkel ventilation ville jag göra klassrummet lämpat för undervisning och lärande. Så här ser det ut idag efter 12 år, fortfarande i toppskick. Och barnen älskar det.
And for me and my community, this project was a huge success. It has opened up opportunities to do more projects in Gando. So I could do a lot of projects, and here I am going to share with you only three of them.
Och för mig och min bygemenskap har det varit en otrolig framgång. Det har skapat möjligheter att genomföra fler projekt i Gando. Så jag kunde göra många saker, och jag ska bara dela med mig av tre av dem.
The first one is the school extension, of course. How do you explain drawings and engineering to people who are neither able to read nor write? I started to build a prototype like that. The innovation was to build a clay vault. So then, I jumped on the top like that, with my team, and it works. The community is looking. It still works. So we can build. (Laughter) And we kept building, and that is the result. The kids are happy, and they love it. The community is very proud. We made it. And even animals, like these donkeys, love our buildings. (Laughter)
Den första är tillbyggnaden av skolan, så klart. Hur förklarar man ritningar och ingenjörskonst för människor som varken kan läsa eller skriva? Jag började med att bygga en prototyp. Innovationen var att bygga ett lervalv. Så när jag stod ovanpå och hoppade med mitt team såg de att det funkar. Gemenskapen tittar på. Det funkar. Så vi kan bygga. (Skratt) Och vi fortsatte bygga och här är resultatet. Barnen är glada, de älskar det. Gemenskapen är väldigt stolt. Vi byggde det. Till och med djur, som de här åsnorna, älskar våra byggnader. (Skratt)
The next project is the library in Gando. And see now, we tried to introduce different ideas in our buildings, but we often don't have so much material. Something we have in Gando are clay pots. We wanted to use them to create openings. So we just bring them like you can see to the building site. we start cutting them, and then we place them on top of the roof before we pour the concrete, and you have this result. The openings are letting the hot air out and light in. Very simple.
Nästa projekt är biblioteket i Gando. Se här, vi försökte införa nya idéer i våra byggnader men oftast har vi inte så mycket material. Vad vi har i Gando är lerkrukor. Vi ville använda dem för att skapa öppningar. Som ni ser så tar vi dem helt enkelt till byggplatsen. Vi skär upp dem och sedan ställer vi dem ovanpå taket innan vi häller på betongen och det här blir resultatet. Öppningarna släpper ut varm luft och in ljus. Väldigt enkelt.
My most recent project in Gando is a high school project. I would like to share with you this. The innovation in this project is to cast mud like you cast concrete. How do you cast mud? We start making a lot of mortars, like you can see, and when everything is ready, when you know what is the best recipe and the best form, you start working with the community. And sometimes I can leave. They will do it themselves. I came to speak to you like that.
Mitt senaste projekt i Gando är en gymnasieskola. Jag skulle vilja dela detta med er. Det nya i det här projektet är att gjuta lera som man gjuter betong. Hur gjuter man i lera? Vi börjar med att göra en mängd formar, som ni kan se och när allt är redo och du har det bästa receptet och den bästa formen börjar du arbeta med samhället. Ibland kan jag gå därifrån. De gör det själva. Jag kom för att tala med er så.
Another factor in Gando is rain. When the rains come, we hurry up to protect our fragile walls against the rain. Don't confound with Christo and Jeanne-Claude. It is simply how we protect our walls. (Laughter) The rain in Burkina comes very fast, and after that, you have floods everywhere in the country. But for us, the rain is good. It brings sand and gravel to the river we need to use to build. We just wait for the rain to go. We take the sand, we mix it with clay, and we keep building. That is it.
En annan faktor i Gando är regnet. När regnen kommer måste vi skynda att skydda våra ömtåliga väggar mot regnet. Blanda inte ihop det med Christo och Jean-Claude. Det är bara så vi skyddar våra väggar. (Skratt) Regnen i Burkina kommer väldigt hastigt och efter det får vi översvämningar överallt i landet. Men för oss är regnen bra. De forslar med sig sand och grus till floden som vi behöver för att bygga. Vi väntar bara ut regnen. Vi tar sanden och blandar den med lera och fortsätter bygga. Det är allt. Gandoprojektet handlar också om att lära upp människorna
The Gando project was always connected to training the people, because I just wanted, one day when I fall down and die, that at least one person from Gando keeps doing this work. But you will be surprised. I'm still alive. (Laughter)
eftersom jag vill att det när jag en dag dör finns åtminstone en person från Gando som fortsätter arbetet. Men än kan jag förvåna. Jag lever än. (Skratt) Så nu kan mitt folk använda sina färdigheter
And my people now can use their skills to earn money themselves. Usually, for a young man from Gando to earn money, you have to leave the country to the city, sometimes leave the country and some never come back, making the community weaker. But now they can stay in the country and work on different building sites and earn money to feed their family. There's a new quality in this work.
för att tjäna pengar själva. Vanligtvis behöver en ung man från Gando lämna landsbygden för att tjäna pengar i staden, ibland lämna landet och en del kommer aldrig tillbaka och samhället blir svagare. Men nu kan de stanna på landet och arbeta på olika byggen och försörja sina familjer. Det finns en ny egenskap i detta arbete.
Yes, you know it. I have won a lot of awards through this work. For sure, it has opened opportunities. I have become myself known. But the reason why I do what I do is my community.
Ja, ni vet vad det är. Jag har vunnit många priser med mitt arbete. Helt säkert har det öppnat möjligheter. Jag har själv blivit känd. Men det som driver mig är min gemenskap, mitt samhälle.
When I was a kid, I was going to school, I was coming back every holiday to Gando. By the end of every holidays, I had to say goodbye to the community, going from one compound to another one. All women in Gando will open their clothes like that and give me the last penny. In my culture, this is a symbol of deep affection. As a seven-year-old guy, I was impressed. I just asked my mother one day, "Why do all these women love me so much?" (Laughter) She just answered, "They are contributing to pay for your education hoping that you will be successful and one day come back and help improve the quality of life of the community." I hope now that I was able to make my community proud through this work, and I hope I was able to prove you the power of community, and to show you that architecture can be inspiring for communities to shape their own future.
När jag var ett barn som gick i skolan kom jag hem till Gando på loven. I slutet på varje lov behövde jag säga adjö till alla och gick från gård till gård. Alla Gandos kvinnor öppnade sina klädnader så här och gav mig sin sista slant. I min kultur är det en symbol för djup tillgivenhet. Som sjuårig grabb blev jag mycket imponerad. En dag frågade jag min mor "Varför älskar alla kvinnor mig så mycket?" (Skratt) Hon svarade "De bidrar till din utbildning för att de hoppas att du ska bli framgångsrik och en dag komma tillbaka och hjälpa till att förbättra livet för gemenskapen." Jag hoppas nu att jag klarade av att göra dem stolta genom mitt arbete och jag hoppas att jag kunde visa er kraften hos en gemenskap och att arkitektur kan vara inspirerande för samhällen när de formar sin egen framtid. (Franska) Stort tack. (Applåder)
Merci beaucoup. (Applause) Thank you. Thank you. Thank you. Thank you. Thank you. Thank you. (Applause)
Tack. Tack. Tack. Tack. Tack. Tack. (Applåder)