Interpreter: Piano, "p," is my favorite musical symbol. It means to play softly. If you're playing a musical instrument and you notice a "p" in the score, you need to play softer. Two p's -- even softer. Four p's -- extremely soft. This is my drawing of a p-tree, which demonstrates no matter how many thousands upon thousands of p's there may be, you'll never reach complete silence. That's my current definition of silence: a very obscure sound.
Piano, "p", är min favoritsymbol inom musiken. Det betyder "spela svagt". Om man spelar ett musikinstrument och ser "p" i noterna ska man spela svagare. Två "p", ännu svagare. Fyra "p", extremt svagt. Här är min ritning av ett p-träd, som visar att oavsett hur många tusentals "p" det finns kan man aldrig nå total tystnad. Det är min nuvarande definition av tystnad; ett väldigt svagt ljud.
I'd like to share a little bit about the history of American Sign Language, ASL, plus a bit of my own background. French sign language was brought to America during the early 1800s, and as time went by, mixed with local signs, it evolved into the language we know today as ASL. So it has a history of about 200 years.
Jag vill berätta lite om det amerikanska teckenspråkets, ASL:s, historia, och lite om min egen bakgrund. Det franska teckenspråket kom till USA under tidiga 1800-talet och med tiden blandades det med lokala tecken, och utvecklades till det språk som vi i dag kallar för ASL. Så det har en historia på ungefär 200 år.
I was born deaf, and I was taught to believe that sound wasn't a part of my life. And I believed it to be true. Yet, I realize now that that wasn't the case at all. Sound was very much a part of my life, really, on my mind every day. As a Deaf person living in a world of sound, it's as if I was living in a foreign country, blindly following its rules, customs, behaviors and norms without ever questioning them.
Jag föddes döv, och jag fick lära mig att ljud inte var en del av mitt liv. Och jag trodde på det. Jag inser nu att så är det inte alls. Ljud är en stor del av mitt liv, jag tänker på det hela tiden. Att vara döv i en värld av ljud är som att leva i ett främmande land där man följer regler, seder, beteenden och normer utan att någonsin ifrågasätta dem.
So how is it that I understand sound? Well, I watch how people behave and respond to sound. You people are like my loudspeakers, and amplify sound. I learn and mirror that behavior. At the same time, I've learned that I create sound, and I've seen how people respond to me. Thus I've learned, for example ... "Don't slam the door!" "Don't make too much noise when you're eating from the potato-chip bag!"
Så hur kan jag förstå ljud? Jag studerar hur folk beter sig och reagerar på ljud. Ni är som mina högtalare, ni utvidgar ljuden och jag lär mig att härma ert beteende. Samtidigt har jag lärt mig att jag skapar ljud, och har sett hur folk reagerar på mig. Bland annat har jag lärt mig: "Smäll inte igen dörren!" "Smaska inte så högt när du äter från chipspåsen!"
(Laughter)
(Skratt)
"Don't burp, and when you're eating, make sure you don't scrape your utensils on the plate." All of these things I term "sound etiquette." Maybe I think about sound etiquette more than the average hearing person does. I'm hyper-vigilant around sound. And I'm always waiting in eager nervous anticipation around sound, about what's to come next.
"Rapa inte och när du äter, gnissla inte med besticken mot tallriken." Alla dessa saker kallar jag för "ljud-etikett". Jag kanske tänker mer på ljud-etikett än vad en hörande person gör. Jag är väldigt uppmärksam på ljud och jag väntar alltid nervöst och med spänning på vad som ska komma härnäst.
Hence, this drawing. TBD, to be decided. TBC, to be continued. TBA, to be announced. And you notice the staff -- there are no notes contained in the lines. That's because the lines already contain sound through the subtle smudges and smears.
Därav denna ritning. TBD, kommer att beslutas. TBC, fortsättning följer. TBA, kommer att meddelas. Som ni ser har notsystemet inga noter bland linjerna. Det är för att linjerna redan innehåller ljud i de små hacken och ojämnheterna.
In Deaf culture, movement is equivalent to sound. This is a sign for "staff" in ASL. A typical staff contains five lines. Yet for me, signing it with my thumb sticking up like that doesn't feel natural. That's why you'll notice in my drawings, I stick to four lines on paper.
Inom dövkulturen är rörelser likvärdiga med ljud. Det här är tecknet för "notsystem" på ASL. Ett vanligt notsystem har fem linjer. Men att teckna det med tummen uppåt så här känns onaturligt. Det är därför jag håller mig till fyra linjer i min ritning.
In the year 2008, I had the opportunity to travel to Berlin, Germany, for an artist residency there. Prior to this time, I had been working as a painter. During this summer, I visited different museums and gallery spaces, and as I went from one place to the next, I noticed there was no visual art there. At that time, sound was trending, and this struck me ... there was no visual art, everything was auditory.
År 2008 hade jag möjligheten att åka till Berlin i Tyskland på en specialistutbildning inom konst. Jag hade tidigare jobbat som konstnär. Under den sommaren besökte jag olika museer och utställningar och när jag gick mellan de olika ställena märkte jag att det inte fanns någon visuell konst. Då var det inne med ljud och jag blev helf paff. Det fanns ingen visuell konst, allt var auditivt.
Now sound has come into my art territory. Is it going to further distance me from art? I realized that doesn't have to be the case at all. I actually know sound. I know it so well that it doesn't have to be something just experienced through the ears. It could be felt tactually, or experienced as a visual, or even as an idea.
Nu har ljud kommit till mitt konstområde. Kommer det att distansera mig ännu mer från konsten? Jag insåg att det inte alls behöver bli så. Jag känner faktiskt till ljud, jag känner till ljud så pass väl att det inte bara behöver upplevas med öronen. Man kan känna det, eller uppleva det med ögonen, eller som en idé.
So I decided to reclaim ownership of sound and to put it into my art practice. And everything that I had been taught regarding sound, I decided to do away with and unlearn. I started creating a new body of work. And when I presented this to the art community, I was blown away with the amount of support and attention I received. I realized: sound is like money, power, control -- social currency. In the back of my mind, I've always felt that sound was your thing, a hearing person's thing. And sound is so powerful that it could either disempower me and my artwork, or it could empower me. I chose to be empowered.
Så jag bestämde mig för att återta min rätt till ljud och använda det i mitt konstutövande. Och allt jag hade lärt mig angående ljud bestämde jag mig för att glömma. Jag började med ett nytt projekt. Och när jag visade upp det för konstsamfundet blev jag helt paff över allt stöd och uppmärksamhet jag fick. Jag insåg: Ljud är som pengar, makt, kontroll, en social valuta. Jag har alltid känt att ljud var er grej, en hörande persons grej. Ljud har så pass mycket makt att det antingen kan ta makt från mig och min konst eller ge mig mer makt. Jag valde att få mer makt.
There's a massive culture around spoken language. And just because I don't use my literal voice to communicate, in society's eyes it's as if I don't have a voice at all. So I need to work with individuals who can support me as an equal and become my voice. And that way, I'm able to maintain relevancy in society today.
Kulturen runt talat språk är jättestor. Bara för att jag inte använder min bokstavliga röst för att kommunicera är det som om jag inte har någon röst alls i samhällets ögon. Så jag måste arbeta med människor som stödjer mig som en likvärdig och som blir min röst. På så sätt kan jag upprätthålla en relevans i dagens samhälle.
So at school, at work and institutions, I work with many different ASL interpreters. And their voice becomes my voice and identity. They help me to be heard. And their voices hold value and currency. Ironically, by borrowing out their voices, I'm able to maintain a temporary form of currency, kind of like taking out a loan with a very high interest rate. If I didn't continue this practice, I feel that I could just fade off into oblivion and not maintain any form of social currency.
Så i skolan, på jobbet och hos institutioner arbetar jag med flera olika ASL-tolkar och deras röster blir min röst och identitet. De hjälper mig att bli hörd. Och deras röster har värde och ger inflytande. Ironiskt nog, genom att låna deras röster, får jag ett tillfälligt inflytande. Ungefär som att ta ett lån med väldigt hög ränta. Om jag inte fortsatte med detta skulle jag lika gärna kunna blekna bort i intet utan något socialt inflytande alls.
So with sound as my new art medium, I delved into the world of music. And I was surprised to see the similarities between music and ASL. For example, a musical note cannot be fully captured and expressed on paper. And the same holds true for a concept in ASL. They're both highly spatial and highly inflected -- meaning that subtle changes can affect the entire meaning of both signs and sounds.
Så med ljudet som min nya konstform utforskade jag musikens värld. Jag blev förvånad över alla likheter mellan musik och ASL. Till exempel: En musiknot kan inte greppas eller uttryckas fullt ut på papper. Samma sak gäller för ett koncept på ASL. De är båda väldigt beroende av omgivning och böjning vilket betyder att små förändringar kan påverka hela betydelsen av både tecken och ljud.
I'd like to share with you a piano metaphor, to have you have a better understanding of how ASL works. So, envision a piano. ASL is broken down into many different grammatical parameters. If you assign a different parameter to each finger as you play the piano -- such as facial expression, body movement, speed, hand shape and so on, as you play the piano -- English is a linear language, as if one key is being pressed at a time. However, ASL is more like a chord -- all 10 fingers need to come down simultaneously to express a clear concept or idea in ASL. If just one of those keys were to change the chord, it would create a completely different meaning. The same applies to music in regards to pitch, tone and volume. In ASL, by playing around with these different grammatical parameters, you can express different ideas.
Jag vill dela med mig av en pianometafor så att ni får en bättre förståelse för hur ASL fungerar. Så tänk er ett piano. ASL består av många olika grammatiska parametrar. Om ni ger en ny parameter till varje finger när ni spelar piano – till exempel, ansiktsuttryck, kroppsspråk, hastighet, gester och så vidare, när du spelar piano – Engelska är ett linjärt språk, som om en tangent åt gången blir nedtryckt. ASL är mer som ett ackord, alla tio fingrar måste komma ner samtidigt för att uttrycka tydliga koncept eller idéer på ASL. Om en enda tangent ändrar ackordet skapar det en helt annan betydelse. Detsamma gäller för musik när det gäller tonhöjd, klang och dynamik. Genom att leka med de grammatiska parametrarna i ASL kan man uttrycka olika idéer.
For example, take the sign TO-LOOK-AT. This is the sign TO-LOOK-AT. I'm looking at you. Staring at you.
Ta till exempel tecknet "att titta" Det här är tecknet "att titta" . Jag tittar på dig. Stirrar på dig.
(Laughter)
(Skratt)
(Laughter)
(Skratt)
Oh -- busted.
Oj, du såg mig!
(Laughter)
(Skratt)
Uh-oh. What are you looking at? Aw, stop.
Oj då! Vad glor du på? Åh, sluta.
(Laughter)
(Skratt)
I then started thinking, "What if I was to look at ASL through a musical lens?" If I was to create a sign and repeat it over and over, it could become like a piece of visual music. For example, this is the sign for "day," as the sun rises and sets. This is "all day." If I was to repeat it and slow it down, visually it looks like a piece of music. All ... day. I feel the same holds true for "all night." "All night." This is ALL-NIGHT, represented in this drawing. And this led me to thinking about three different kinds of nights: "last night," "overnight," (Sings) "all night long."
Och sedan tänkte jag: "Tänk om jag skulle studera ASL med musikens ögon?" Om jag skapade ett tecken och upprepade det om och om igen skulle det kunna bli visuell musik. Till exempel, det här är tecknet för "dag", solen stiger och går ner. Det här är "hela dagen". Om jag gör det igen och långsammare ser det ut som musik. Hela... dagen. Detsamma gäller för "hela natten". "Hela natten" Det här är "hela natten" representerad i denna målning. Sedan började jag tänka på tre olika typer av nätter: "I går natt", "Under natten", (sjunger) "Hela natten lång".
(Laughter)
(Skratt)
I feel like the third one has a lot more musicality than the other two.
Den tredje har nog mer musikalitet än de andra.
(Laughter)
(Skratt)
This represents how time is expressed in ASL and how the distance from your body can express the changes in time. For example, 1H is one hand, 2H is two hand, present tense happens closest and in front of the body, future is in front of the body and the past is to your back. So, the first example is "a long time ago." Then "past," "used to" and the last one, which is my favorite, with the very romantic and dramatic notion to it, "once upon a time."
Den här visar hur man uttrycker tid på ASL och hur avståndet från kroppen kan uttrycka förändringar i tiden. Till exempel: 1H är en hand, 2H är två händer, nutid sker närmast kroppen och framför kroppen, framtiden är framför kroppen och dåtiden är bakom dig. Så första exemplet är "för länge sedan". Sedan "förut", "brukade" och den sista, min favorit med en väldigt romantisk och dramatisk föreställning, "Det var en gång".
(Laughter)
(Skratt)
"Common time" is a musical term with a specific time signature of four beats per measure. Yet when I see the word "common time," what automatically comes to mind for me is "at the same time." So notice RH: right hand, LH: left hand. We have the staff across the head and the chest.
"Fyra fjärdedelstakt" är en musikterm som signalerar en taktart med fyra slag per takt. Men när jag ser termen tänker jag direkt på "samtidigt". RH är höger hand och LH är vänster hand. Vi har notsystemet över huvudet och bröstet.
[Head: RH, Flash claw]
[Huvud: RH, snabb klo] [Fyra fjärdedelstakt]
[Common time]
[Chest: LH, Flash claw]
[Bröst: LH, snabb klo]
I'm now going to demonstrate a hand shape called the "flash claw." Can you please follow along with me? Everybody, hands up. Now we're going to do it in both the head and the chest, kind of like "common time" or at the same time. Yes, got it. That means "to fall in love" in International [Sign].
Nu ska jag visa er en gest som kallas för "den snabba klon". Gör som jag, är ni snälla. Allihopa, upp med era händer. Nu ska vi göra den över både huvudet och bröstet, ungefär som "fyra fjärdedelstakt" eller "samtidigt" Ja, ni kan. Det betyder "bli förälskad" på internationellt teckenspråk.
(Laughter)
(Skratt)
International [Sign], as a note, is a visual tool to help communicate across cultures and sign languages around the world.
Internationellt teckenspråk är ett visuellt verktyg som hjälper en att kommunicera över olika kulturer och teckenspråk runt om i världen.
The second one I'd like to demonstrate is this -- please follow along with me again. And now this. This is "colonization" in ASL.
Nästa tecken jag vill visa är det här – gör som jag igen. Och sen så här. Det betyder "kolonisering" på ASL.
(Laughter)
(Skratt)
Now the third -- please follow along again. And again. This is "enlightenment" in ASL. So let's do all three together. "Fall in love," "colonization" and "enlightenment." Good job, everyone.
Och det tredje – gör som jag igen. Och igen. Det betyder "upplysning" på ASL. Vi gör alla tre tillsammans. "bli förälskad", "kolonisering", "upplysning". Vad duktiga ni är.
(Laughter)
(Skratt)
Notice how all three signs are very similar, they all happen at the head and the chest, but they convey quite different meanings.
Ni märker att alla tre tecken är väldigt lika, alla sker vid huvudet och bröstet, men de betyder väldigt olika saker.
So it's amazing to see how ASL is alive and thriving, just like music is. However, in this day and age, we live in a very audio-centric world. And just because ASL has no sound to it, it automatically holds no social currency. We need to start thinking harder about what defines social currency and allow ASL to develop its own form of currency -- without sound. And this could possibly be a step to lead to a more inclusive society. And maybe people will understand that you don't need to be deaf to learn ASL, nor do you have to be hearing to learn music.
Så det är fantastiskt att ASL är ett levande och växande språk, precis som musik. Men i denna tid lever vi i en väldigt ljudfixerad värld. Och bara för att ASL inte har några ljud saknar det automatiskt socialt inflytande. Vi måste tänka efter på vad som definerar socialt inflytande och tillåta att ASL utvecklar ett eget inflytande utan ljud. Och detta kan vara ett steg mot ett mer inkluderande samhälle. Och folk kanske kan förstå att man inte behöver vara döv för att lära sig ASL eller vara hörande för att lära sig musik.
ASL is such a rich treasure that I'd like you to have the same experience. And I'd like to invite you to open your ears, to open your eyes, take part in our culture and experience our visual language. And you never know, you might just fall in love with us.
ASL är så pass värdefullt att jag vill att ni ska få samma upplevelse. Och jag vill uppmana er till att spetsa öronen, öppna ögonen, ta del av vår kultur och upplev vårt visuella språk. Man vet aldrig, du kanske blir förälskad i oss.
(Applause)
(Applåder)
Thank you.
Tack.
Denise Kahler-Braaten: Hey, that's me.
Denise Kahler-Braaten: Ja, här är jag.
(Applause)
(Applåder)