When we talk about corruption, there are typical types of individuals that spring to mind. There's the former Soviet megalomaniacs. Saparmurat Niyazov, he was one of them. Until his death in 2006, he was the all-powerful leader of Turkmenistan, a Central Asian country rich in natural gas. Now, he really loved to issue presidential decrees. And one renamed the months of the year including after himself and his mother. He spent millions of dollars creating a bizarre personality cult, and his crowning glory was the building of a 40-foot-high gold-plated statue of himself which stood proudly in the capital's central square and rotated to follow the sun. He was a slightly unusual guy. And then there's that cliché, the African dictator or minister or official. There's Teodorín Obiang. So his daddy is president for life of Equatorial Guinea, a West African nation that has exported billions of dollars of oil since the 1990s and yet has a truly appalling human rights record. The vast majority of its people are living in really miserable poverty despite an income per capita that's on a par with that of Portugal. So Obiang junior, well, he buys himself a $30 million mansion in Malibu, California. I've been up to its front gates. I can tell you it's a magnificent spread. He bought an €18 million art collection that used to belong to fashion designer Yves Saint Laurent, a stack of fabulous sports cars, some costing a million dollars apiece -- oh, and a Gulfstream jet, too. Now get this: Until recently, he was earning an official monthly salary of less than 7,000 dollars. And there's Dan Etete. Well, he was the former oil minister of Nigeria under President Abacha, and it just so happens he's a convicted money launderer too. We've spent a great deal of time investigating a $1 billion -- that's right, a $1 billion — oil deal that he was involved with, and what we found was pretty shocking, but more about that later. So it's easy to think that corruption happens somewhere over there, carried out by a bunch of greedy despots and individuals up to no good in countries that we, personally, may know very little about and feel really unconnected to and unaffected by what might be going on. But does it just happen over there? Well, at 22, I was very lucky. My first job out of university was investigating the illegal trade in African ivory. And that's how my relationship with corruption really began. In 1993, with two friends who were colleagues, Simon Taylor and Patrick Alley, we set up an organization called Global Witness. Our first campaign was investigating the role of illegal logging in funding the war in Cambodia. So a few years later, and it's now 1997, and I'm in Angola undercover investigating blood diamonds. Perhaps you saw the film, the Hollywood film "Blood Diamond," the one with Leonardo DiCaprio. Well, some of that sprang from our work. Luanda, it was full of land mine victims who were struggling to survive on the streets and war orphans living in sewers under the streets, and a tiny, very wealthy elite who gossiped about shopping trips to Brazil and Portugal. And it was a slightly crazy place. So I'm sitting in a hot and very stuffy hotel room feeling just totally overwhelmed. But it wasn't about blood diamonds. Because I'd been speaking to lots of people there who, well, they talked about a different problem: that of a massive web of corruption on a global scale and millions of oil dollars going missing. And for what was then a very small organization of just a few people, trying to even begin to think how we might tackle that was an enormous challenge. And in the years that I've been, and we've all been campaigning and investigating, I've repeatedly seen that what makes corruption on a global, massive scale possible, well it isn't just greed or the misuse of power or that nebulous phrase "weak governance." I mean, yes, it's all of those, but corruption, it's made possible by the actions of global facilitators. So let's go back to some of those people I talked about earlier. Now, they're all people we've investigated, and they're all people who couldn't do what they do alone. Take Obiang junior. Well, he didn't end up with high-end art and luxury houses without help. He did business with global banks. A bank in Paris held accounts of companies controlled by him, one of which was used to buy the art, and American banks, well, they funneled 73 million dollars into the States, some of which was used to buy that California mansion. And he didn't do all of this in his own name either. He used shell companies. He used one to buy the property, and another, which was in somebody else's name, to pay the huge bills it cost to run the place. And then there's Dan Etete. Well, when he was oil minister, he awarded an oil block now worth over a billion dollars to a company that, guess what, yeah, he was the hidden owner of. Now, it was then much later traded on with the kind assistance of the Nigerian government -- now I have to be careful what I say here — to subsidiaries of Shell and the Italian Eni, two of the biggest oil companies around. So the reality is, is that the engine of corruption, well, it exists far beyond the shores of countries like Equatorial Guinea or Nigeria or Turkmenistan. This engine, well, it's driven by our international banking system, by the problem of anonymous shell companies, and by the secrecy that we have afforded big oil, gas and mining operations, and, most of all, by the failure of our politicians to back up their rhetoric and do something really meaningful and systemic to tackle this stuff. Now let's take the banks first. Well, it's not going to come as any surprise for me to tell you that banks accept dirty money, but they prioritize their profits in other destructive ways too. For example, in Sarawak, Malaysia. Now this region, it has just five percent of its forests left intact. Five percent. So how did that happen? Well, because an elite and its facilitators have been making millions of dollars from supporting logging on an industrial scale for many years. So we sent an undercover investigator in to secretly film meetings with members of the ruling elite, and the resulting footage, well, it made some people very angry, and you can see that on YouTube, but it proved what we had long suspected, because it showed how the state's chief minister, despite his later denials, used his control over land and forest licenses to enrich himself and his family. And HSBC, well, we know that HSBC bankrolled the region's largest logging companies that were responsible for some of that destruction in Sarawak and elsewhere. The bank violated its own sustainability policies in the process, but it earned around 130 million dollars. Now shortly after our exposé, very shortly after our exposé earlier this year, the bank announced a policy review on this. And is this progress? Maybe, but we're going to be keeping a very close eye on that case. And then there's the problem of anonymous shell companies. Well, we've all heard about what they are, I think, and we all know they're used quite a bit by people and companies who are trying to avoid paying their proper dues to society, also known as taxes. But what doesn't usually come to light is how shell companies are used to steal huge sums of money, transformational sums of money, from poor countries. In virtually every case of corruption that we've investigated, shell companies have appeared, and sometimes it's been impossible to find out who is really involved in the deal. A recent study by the World Bank looked at 200 cases of corruption. It found that over 70 percent of those cases had used anonymous shell companies, totaling almost 56 billion dollars. Now many of these companies were in America or the United Kingdom, its overseas territories and Crown dependencies, and so it's not just an offshore problem, it's an on-shore one too. You see, shell companies, they're central to the secret deals which may benefit wealthy elites rather than ordinary citizens. One striking recent case that we've investigated is how the government in the Democratic Republic of Congo sold off a series of valuable, state-owned mining assets to shell companies in the British Virgin Islands. So we spoke to sources in country, trawled through company documents and other information trying to piece together a really true picture of the deal. And we were alarmed to find that these shell companies had quickly flipped many of the assets on for huge profits to major international mining companies listed in London. Now, the Africa Progress Panel, led by Kofi Annan, they've calculated that Congo may have lost more than 1.3 billion dollars from these deals. That's almost twice the country's annual health and education budget combined. And will the people of Congo, will they ever get their money back? Well, the answer to that question, and who was really involved and what really happened, well that's going to probably remain locked away in the secretive company registries of the British Virgin Islands and elsewhere unless we all do something about it. And how about the oil, gas and mining companies? Okay, maybe it's a bit of a cliché to talk about them. Corruption in that sector, no surprise. There's corruption everywhere, so why focus on that sector? Well, because there's a lot at stake. In 2011, natural resource exports outweighed aid flows by almost 19 to one in Africa, Asia and Latin America. Nineteen to one. Now that's a hell of a lot of schools and universities and hospitals and business startups, many of which haven't materialized and never will because some of that money has simply been stolen away. Now let's go back to the oil and mining companies, and let's go back to Dan Etete and that $1 billion deal. And now forgive me, I'm going to read the next bit because it's a very live issue, and our lawyers have been through this in some detail and they want me to get it right. Now, on the surface, the deal appeared straightforward. Subsidiaries of Shell and Eni paid the Nigerian government for the block. The Nigerian government transferred precisely the same amount, to the very dollar, to an account earmarked for a shell company whose hidden owner was Etete. Now, that's not bad going for a convicted money launderer. And here's the thing. After many months of digging around and reading through hundreds of pages of court documents, we found evidence that, in fact, Shell and Eni had known that the funds would be transferred to that shell company, and frankly, it's hard to believe they didn't know who they were really dealing with there. Now, it just shouldn't take these sorts of efforts to find out where the money in deals like this went. I mean, these are state assets. They're supposed to be used for the benefit of the people in the country. But in some countries, citizens and journalists who are trying to expose stories like this have been harassed and arrested and some have even risked their lives to do so. And finally, well, there are those who believe that corruption is unavoidable. It's just how some business is done. It's too complex and difficult to change. So in effect, what? We just accept it. But as a campaigner and investigator, I have a different view, because I've seen what can happen when an idea gains momentum. In the oil and mining sector, for example, there is now the beginning of a truly worldwide transparency standard that could tackle some of these problems. In 1999, when Global Witness called for oil companies to make payments on deals transparent, well, some people laughed at the extreme naiveté of that small idea. But literally hundreds of civil society groups from around the world came together to fight for transparency, and now it's fast becoming the norm and the law. Two thirds of the value of the world's oil and mining companies are now covered by transparency laws. Two thirds. So this is change happening. This is progress. But we're not there yet, by far. Because it really isn't about corruption somewhere over there, is it? In a globalized world, corruption is a truly globalized business, and one that needs global solutions, supported and pushed by us all, as global citizens, right here. Thank you. (Applause)
När vi talar om korruption, så tänker vi ofta på några olika typer av individer. Diktatorer med storhetsvansinne från forna Sovjet. Saparmurat Niyazov var en av dom. Fram till sin död 2006, var han allsmäktig ledare i Turkmenistan, ett land i centralasien som är rikt på naturgas. Han älskade att utfärda påbud som president. Ett påbud döpte om namnen på månaderna, exempelvis efter honom själv och hans mor. Han spenderade miljoner dollar på att skapa en bizarr personkult, och hans största kröningsprakt var att skapa en 12 meter hög guldpläterad staty av sig själv som stod stolt på huvudstadens torg, och roterade för att följa solen. Han var en något annorlunda man. Och så finns det den där andra clichén, den afrikanska diktatorn, eller ministern. Till exempel Teodoring Obiang. Hans far är president på livstid för Ekvatorialguinea, en västafrikansk nation som har exporterat olja för miljarder dollar sedan 1990-talet och ändå har en avskyvärt rykte för mänskliga rättigheter. Den stora majoriteten av dess folk lever i verkligt miserabel fattigdom, trots en inkomst per capita som ligger i nivå med Portugal. Så Obiang Junior köper sig en herrgård för $30 miljoner i Malibu, Kalifornien. Jag har varit vid dess entré-grindar. Jag kan berätta att det är en magnifik fastighet. Han köpte en konstsamling för 18 miljoner Euro som tidigare tillhörde modeskaparen Yves Saint Laurent, en samling fina sportbilar, några kostade en miljon dollar styck - - Och så ett Gulfstream jetflygplan också. Lyssna nu: ända fram tills nyligen var hans officiella inkomst mindre än 7000 dollar per månad. Och sedan är det Dan Etete. Han var oljeminister i Nigeria under president Abacha, och råkar också vara en dömd pengatvättare. Vi lade en hel del tid på att undersöka en affär på 1 miljard dollar – just det, en oljeaffär på 1 miljard dollar – som han var inblandad i, och det vi hittade var ganska chockerande, men mer om det senare. Det är lätt att tro att korruption händer nånstans där borta, utförs av en giriga despoter och skumma individer individer i länder som vi personligen inte vet så mycket om och som vi känner oss väldigt främmande i och inte påverkade av vad som händer där Men händer det bara där borta? Tja, jag hade tur när jag var 22. Mitt första jobb efter universitetet var att undersöka den illegala elfenbenshandeln i Afrika. Så började min relation med korruption. 1993, med två vänner som var kollegor, Simon Taylor och Patrick Alley, startade jag en organisation, Global Witness. Vår första kampanj var att undersöka det illegala skogsbrukets roll i finansieringen av krig i Kambodja. Lite senare, år 1997 var jag i Angola och undersökte "bloddiamanter". Kanske såg du Hollywoodfilmen "Blood diamond", den med Leonardo DiCaprio. En del av den kom från vårt arbete. Luanda var fullt med offer för landminor som kämpade för att överleva på gatorna och föräldralösa krigsbarn som levde i kloakerna och en liten, mycket rik elit som skvallrade om shoppingresor till Brasilien och Potugal. Det var ett ganska galet ställe. Så jag sitter i ett hett och kvavt hotellrum och känner mig helt överväldigad. Men det handlade inte om blodsdiamanter. För jag hade talat med många människor där som tog upp ett annat problem: ett nät med massiv korruption på en global nivå och miljoner dollar från oljebranschen som försvinner. För vad som då var en mycket liten organisation med bara några få medarbetare, så var det en stor utmaning att ens börja tänka på hur vi skulle angripa det. Under de år som jag och vi alla har genomfört kampanjer och undersökningar så har jag upprepade gånger sett vad som möjliggör korruption på en enorm, global skala möjlig. Det är inte bara girighet eller maktmissbruk eller det luddiga uttrycket "svag styrning". Jag menar det är allt detta, men korruption möjliggörs av att globala aktörer aktivt hjälper till. Så låt oss gå tillbaka till några av de som jag talade om tidigare. De är alla människor som vi har undersökt, och som inte hade kunnat göra det de gör på egen hand. Ta Obiang Junior. Han kom inte över dyrbar konst och lyxvillor utan hjälp. Han gjorde affärer med globala banker. En bank i Paris tillhandahöll konton för hans företag, ett av dom användes för att köpa konst, och amerikanska banker, dom kanaliserade 73 miljoner dollar in i USA, en del av dom användes för att köpa den där herrgården i Kalifornien. Han gjorde inte allt detta under eget namn heller. Han använde skalbolag. Han använde ett för att köpa egendomen, och ett annat, som stod på en annans namn, för att betala de enorma driftskostnaderna. Sedan har vi Dan Etete. När han var oljeminister, så överlät han ett oljefält värt över en miljard dollar till ett företag som, gissa, just det, han var den dolde ägaren av. Sedan såldes det med vänlig assistans av den Nigerianska regeringen – nu måste jag vara försiktig med vad jag säger här – till dotterbolag till Shell och italienska Eni, två av världens största oljebolag. Så verkligheten är att motorn i korruptionen finns långt bortom länder som Ekvatorialguinea, Nigeria eller Turkmenistan. Den här motorn drivs av vårt internationella banksystem, av problemet med anonyma skalbolag, och sekretessen som vi erbjuder stora bolag inom olja, gas och gruvdrift, och mest av allt, av våra politikers misslyckande med att följa upp sin retorik och göra nånting riktigt meningsfullt på systemnivå för att angripa detta. Låt oss börja med bankerna Det kommer nog inte som en överraskning när jag berättar att banker accepterar svarta pengar, men dom prioriterar sina vinster på andra destruktiva sätt också. Til exempel, i Sarawak, Malaysia. I den här regionen finns bara fem procent av skogarna kvar. Fem procent. Så hur hände detta? Det var en elit och dess medhjälpare som tjänade miljoner dollar på att stödja avverkning på en industrial skala i många år. Så vi sände en utredare som arbetade undercover för att i hemlighet filma möten med folk i den styrande eliten, och filmerna gjorde några människor mycket arga, ni kan se det på YouTube, det bevisade det som vi misstänkt länge, eftersom det visade hur landets högste minister, trots hans senare förnekanden, använde sin kontroll över marker och skogslicenser för att gynna sig själv och sin familj. Och banken HSBC, vi vet att de finansierade regionens största skogsföretag som var ansvariga för en del av dena förstörelse i Sarawak och på andra ställen. Banken bröt mot sin egen miljöpolicy i processen, men den tjänade cirka 130 miljoner dollar. En kort tid efter vår exponering, mycket snabbt efter vårt avslöjande tidigare i år, meddelade banken att man ser över sin policy för detta. Innebär detta att det går framåt? Kanske, men vi kommer att hålla ett mycket skarpt öga på det där fallet. Sedan har vi problemet med anonyma skalbolag. Vi har väl alla hört talas om vad de är, tror jag, och vi vet alla att de används en hel del av människor och företag som försöker undvika att betala vad de är skyldiga till samhället, även känt som skatter. Men vad som vanligen inte kommer upp upp till ytan är hur skalbolag används för att stjäla enorma summor, omvandlande mängder av pengar, från fattiga länder. I nästan varenda korruptionsfall som vi har undersökt, har skalbolag varit inblandade, och ibland är det omöjligt att utreda vem som verkligen är involverade i affärerna. World Bank gjorde nyligen en utredning av 200 korruptionsfall. De fann att i över 70% av dessa fall så användes anonyma skalbolag, totalt handlade det om nära 56 miljarder dollar. Många av dessa bolag fanns i Amerika eller Storbritannien, dess territorier och kolonier, så det är inte bara ett offshore-problem, utan även onshore. Skalbolag är centrala för de hemliga affärer som kan gynna den rika eliten istället för vanliga medborgare. Ett frapperande fall som vi har undersökt nyligen är hur regeringen i Kongo sålde en serie värdefulla, statsägda gruvtillgångar till skalbolag på Jungfruöarna. Så vi talade med källor i landet, sökte igenom företagsdokument och annan information för att pussla ihop den sanna bilden av denna affär. Vi blev bestörta när vi fann att dessa skalbolag hade snabbt sålt tillgångarna vidare med enorma vinster till internationella gruvbolag som är noterade i London. Africa Progress Panel, som leds av Kofi Annan, har beräknat att Kongo kan ha förlorat mer än 1,3 miljarder dollar på dessa affärer. Det är nästan dubbelt så mycket som landets årliga budhet för vård och utbildning tillsammans. Kommer folket i Kongo nånsin att få sina pengar tillbaka? För att besvara den frågan, vem som verkligen var involverad och vad som hände, det kommer troligen att förbli inlåst i de hemliga företagsregistren på Jungfruöarna och andra ställen om vi inte alla gör nånting åt det. Och hur är det med bolagen inom olja, gas och gruvor? OK, det kanske är som en kliché att tala om dom. Korruption i denna sektor är ingen överraskning. Det finns korruption överallt, så varför fokusera på den sektorn? Jo, därför att det är så mycket som står på spel. Under 2011 så var exporten av naturresurser 19 gånger större än hjälpflödena i Afrika, Asien och Latinamerika. Nitton gånger. Det blir väldigt många skolor och universitet och sjukhus och nya företag, många av dessa har aldrig skapats därför att en del av dom pengarna har helt enkelt stulits. Låt oss gå tillbaka till olje- och gruvbolagen, och Dan Etete och hans affär på 1 miljard dollar. Ursäkta mig, jag kommer att läsa upp följande, eftersom detta händer just nu och våra jurister har gått igenom detta i detalj och de vill att jag ska säga det rätt. På ytan verkade denna affär vara okomplicerad. Dotterbolag till Shell och Eni betalade den Nigerianska regeringen för oljefältet. Den Nigerianska regeringen förde över exakt samma summa till ett konto som var öronmärkt för ett skalbolag vars dolde ägare var Etete. Det är en riktig bedrift av en dömd pengatvättare. Och dessutom fann vi följande, efter många månaders grävande och läsande av hundratals sidor av domstolsdokument, hittade vi bevis för att i själva verket hade Shell och Eni vetat om att pengarna skulle bli överförda till detta skalbolag. Ärligt talat, det är svårt att tro att de inte visste vem de egentligen gjorde affären med i detta fall. Det borde inte krävas såna här ansträngningar för att få reda på vart pengarna i såna här affärer går. Jag menar, detta är ju statens tillgångar. Dom är ju avsedda att användas till förmån för landets befolkning. Men i vissa länder är blir medborgare och journalister som försöker avslöja såna här historier trakasserade och arresterade och några har till och med riskerat sina liv. Slutligen så finns det dom som tror att det inte går att undvika korruption. Det är helt enkel så affärer görs. Det är för komplicerat och svårt att ändra. Så vi accepterar det helt enkelt. Men som kampanjmakare och utredare har jag en annan syn, eftersom jag sett vad som kan hända när en idé vinner kraft. Exempelvis inom olja och gruvor så börjar det nu komma en global standard för transparens som kan angripa några av dessa problem. 1999, när Global Witness begärde att oljebolag skulle offentliggöra sina betalningar så skrattade en del åt denna extremt naiva lilla idén. Men bokstavligen hundratals samhällsgrupper från hela världen samverkade och kämpade för transparens och det håller nu snabbt på att bli norm och lag på det. Två tredjedelar av värdet av världens olje- och gruvbolag täcks nu av transparens-lagar. Två tredjedelar. Så denna förändring händer. Detta är framsteg. Men vi är inte framme vid målet än, på långa vägar. Därför att det handlar ju inte om korruption nånstans där borta, eller hur? I den globaliserade världen är korruption en global affärsverksamhet, som kräver globala lösningar, som stöds och drivs av oss alla, som globala medborgare precis här där vi är. Tack. (Applåd)