In many patriarchal societies and tribal societies, fathers are usually known by their sons, but I'm one of the few fathers who is known by his daughter, and I am proud of it.
I många patriarkala samhällen och stamsamhällen, är fäder oftast kända genom sina söner, men jag är en av få fäder som är känd genom sin dotter, och det är jag stolt över.
(Applause)
(Applåder)
Malala started her campaign for education and stood for her rights in 2007, and when her efforts were honored in 2011, and she was given the national youth peace prize, and she became a very famous, very popular young girl of her country. Before that, she was my daughter, but now I am her father. Ladies and gentlemen, if we glance to human history, the story of women is the story of injustice, inequality, violence and exploitation. You see, in patriarchal societies, right from the very beginning, when a girl is born, her birth is not celebrated. She is not welcomed, neither by father nor by mother. The neighborhood comes and commiserates with the mother, and nobody congratulates the father. And a mother is very uncomfortable for having a girl child. When she gives birth to the first girl child, first daughter, she is sad. When she gives birth to the second daughter, she is shocked, and in the expectation of a son, when she gives birth to a third daughter, she feels guilty like a criminal.
Malala startade sin kampanj för utbildning och stod upp för sina rättigheter 2007, och när hennes ansträngningar belönades 2011, och hon fick det nationella ungdomsfredspriset, blev hon en väldigt känd, väldigt populär ung flicka i sitt land. Innan det var hon min dotter, men nu är jag hennes far. (Skratt) Mina damer och herrar, om vi kastar en blick på mänsklighetens historia, så är kvinnors historia en historia av orättvisa, ojämlikhet, våld och utnyttjande. Ni förstår, i patriarkala samhällen, redan från allra första början, när en flicka föds, så firas inte hennes födelse. Hon blir inte välkomnad, varken av fadern eller modern. Grannarna kommer och beklagar modern, och ingen gratulerar fadern. Och en mor är väldigt illa till mods över att ha fått ett flickebarn. När hon föder den första flickan, sin första dotter, blir hon ledsen. När hon föder den andra dottern, blir hon chockad, och när hon förväntat sig en son, när hon föder en tredje dotter, känner hon sig skyldig som en brottsling.
Not only the mother suffers, but the daughter, the newly born daughter, when she grows old, she suffers too. At the age of five, while she should be going to school, she stays at home and her brothers are admitted in a school. Until the age of 12, somehow, she has a good life. She can have fun. She can play with her friends in the streets, and she can move around in the streets like a butterfly. But when she enters her teens, when she becomes 13 years old, she is forbidden to go out of her home without a male escort. She is confined under the four walls of her home. She is no more a free individual. She becomes the so-called honor of her father and of her brothers and of her family, and if she transgresses the code of that so-called honor, she could even be killed.
Inte bara modern lider, utan dottern, den nyfödda dottern, lider hon också när hon växer upp, När hon är fem år, och borde gå i skolan, stannar hon hemma och hennes bröder börjar skolan. Upp till 12 års ålder har hon på något sätt ett gott liv. Hon kan ha roligt. Hon kan leka med sina vänner på gatan, och hon kan röra sig fritt i området, som en fjäril. Men när hon blir tonåring, när hon fyller 13 år, förbjuds hon att lämna hemmet utan en manlig eskort. Hon är instängd inom hemmets fyra väggar. Hon är inte längre en fri individ. Hon blir den så kallade hedern för sin far och sina bröder och för sin familj, och om hon bryter den så kallade hederskoden, så kan hon till och med dödas. Och det är också intressant att denna så kallade
And it is also interesting that this so-called code of honor, it does not only affect the life of a girl, it also affects the life of the male members of the family. I know a family of seven sisters and one brother, and that one brother, he has migrated to the Gulf countries, to earn a living for his seven sisters and parents, because he thinks that it will be humiliating if his seven sisters learn a skill and they go out of the home and earn some livelihood. So this brother, he sacrifices the joys of his life and the happiness of his sisters at the altar of so-called honor.
hederskod, inte bara påverkar en flickas liv, den påverkar också livet för de manliga familjemedlemmarna. Jag känner en familj med sju systrar och en bror, och den enda brodern, han har flyttat till länderna runt Persiska viken, för att försörja sina sju systrar och sina föräldrar, eftersom han tror att det vore förödmjukande om hans sju systrar lär sig någonting och lämnar hemmet för att tjäna sitt uppehälle. Så den här brodern, han offrar glädjen i sitt liv och sina systrars lycka vid den så kallade hederns altare.
And there is one more norm of the patriarchal societies that is called obedience. A good girl is supposed to be very quiet, very humble and very submissive. It is the criteria. The role model good girl should be very quiet. She is supposed to be silent and she is supposed to accept the decisions of her father and mother and the decisions of elders, even if she does not like them. If she is married to a man she doesn't like or if she is married to an old man, she has to accept, because she does not want to be dubbed as disobedient. If she is married very early, she has to accept. Otherwise, she will be called disobedient. And what happens at the end? In the words of a poetess, she is wedded, bedded, and then she gives birth to more sons and daughters. And it is the irony of the situation that this mother, she teaches the same lesson of obedience to her daughter and the same lesson of honor to her sons. And this vicious cycle goes on, goes on.
Och det finns ännu en norm i patriarkala samhällen som kallas lydnad. En god flicka förväntas vara väldigt tyst, väldigt ödmjuk och väldigt underdånig. Det är kriteriet. Den exemplariskt goda flickan ska vara väldigt tyst. Hon förväntas tiga still och hon förväntas acceptera de beslut som fattas av hennes far och mor och besluten tagna av andra äldre, även om hon inte tycker om dem. Om hon blir gift med en man hon inte tycker om eller om hon blir gift med en gammal man, så måste hon acceptera det, eftersom hon inte vill kallas olydig. Om hon blir gift väldigt tidigt, så måste hon acceptera det. Annars kallas hon olydig. Och vad händer slutligen? Med en poets ord, blir hon gift, lägrad, och sedan föder hon fler söner och döttrar. Och det ironiska i situationen är att denna mor, lär ut samma läror om lydnad till sin dotter och samma läror om heder till sina söner. Och den onda cirkeln fortsätter och fortsätter.
Ladies and gentlemen, this plight of millions of women could be changed if we think differently, if women and men think differently, if men and women in the tribal and patriarchal societies in the developing countries, if they can break a few norms of family and society, if they can abolish the discriminatory laws of the systems in their states, which go against the basic human rights of the women.
Mina damer och herrar, Denna miljoner kvinnors svåra belägenhet kan förändras om vi tänker annorlunda, om kvinnor och män tänker annorlunda, om män och kvinnor i stam- och patriarkala samhällen i utvecklingsländer, om de kan bryta några av normerna för familjen och samhället, om de kan avskaffa de diskriminerande lagar i dessa staters system, som går emot grundläggande mänskliga rättigheter för kvinnor.
Dear brothers and sisters, when Malala was born, and for the first time, believe me, I don't like newborn children, to be honest, but when I went and I looked into her eyes, believe me, I got extremely honored. And long before she was born, I thought about her name, and I was fascinated with a heroic legendary freedom fighter in Afghanistan. Her name was Malalai of Maiwand, and I named my daughter after her. A few days after Malala was born, my daughter was born, my cousin came -- and it was a coincidence -- he came to my home and he brought a family tree, a family tree of the Yousafzai family, and when I looked at the family tree, it traced back to 300 years of our ancestors. But when I looked, all were men, and I picked my pen, drew a line from my name, and wrote, "Malala."
Kära bröder och systrar, när Malala föddes och för första gången, tro mig, jag tycker ärligt talat inte om nyfödda, (Skratt) men när jag först mötte hennes blick, tro mig, kände jag mig extremt stolt. Och långt före det att hon föddes, tänkte jag på hennes namn, jag fascinerades av en hjältemodig legendarisk frihetskämpe i Afghanistan. Hennes namn var Malalai av Maiwand, och jag döpte min dotter efter henne. Några dagar efter Malalas födelse, min dotter var född, kom min kusin -- och det var en slump -- han kom till mitt hem och han hade med sig ett släktträd, ett träd för släkten Yousafzai, och när jag tittade på det släktträdet, gick det 300 år bakåt i tiden med våra förfäder. Men när jag tittade så var alla män, och jag tog fram min penna, drog en linje från mitt namn och skrev "Malala."
And when she grow old, when she was four and a half years old, I admitted her in my school. You will be asking, then, why should I mention about the admission of a girl in a school? Yes, I must mention it. It may be taken for granted in Canada, in America, in many developed countries, but in poor countries, in patriarchal societies, in tribal societies, it's a big event for the life of girl. Enrollment in a school means recognition of her identity and her name. Admission in a school means that she has entered the world of dreams and aspirations where she can explore her potentials for her future life. I have five sisters, and none of them could go to school, and you will be astonished, two weeks before, when I was filling out the Canadian visa form, and I was filling out the family part of the form, I could not recall the surnames of some of my sisters. And the reason was that I have never, never seen the names of my sisters written on any document. That was the reason that I valued my daughter. What my father could not give to my sisters and to his daughters, I thought I must change it.
Och när hon växte upp, när hon var fyra och ett halvt år gammal, skrev jag in henne i min skola. Nu kanske ni frågar er själva varför jag nämner inskrivningen av en flicka i en skola? Jo, jag måste berätta det. Det kanske tas för givet i Kanada, i USA, i många utvecklade länder, men i fattiga länder, i patriarkala samhällen, i stamsamhällen, är det en stor händelse i en flickas liv. Inskrivningen i en skola betyder erkännande av hennes identitet och hennes namn. Inskrivningen i en skola betyder att hon har stigit in i en värld av drömmar och förhoppningar där hon kan utforska sin potential för sitt framtida liv. Jag har fem systrar, och ingen av dem fick gå i skolan, och ni kommer att förundras, för två veckor sedan, när jag fyllde i den kanadensiska visumblanketten, och jag fyllde i familjedelen av blanketten kunde jag inte minnas några av mina systrars efternamn. Och anledningen till det var att jag aldrig, aldrig sett mina systrars namn skrivna i något dokument. Det var anledningen till att jag värdesatte min dotter. Vad min far inte kunde ge mina systrar till sina döttrar, tänkte jag att jag måste ändra.
I used to appreciate the intelligence and the brilliance of my daughter. I encouraged her to sit with me when my friends used to come. I encouraged her to go with me to different meetings. And all these good values, I tried to inculcate in her personality. And this was not only she, only Malala. I imparted all these good values to my school, girl students and boy students as well. I used education for emancipation. I taught my girls, I taught my girl students, to unlearn the lesson of obedience. I taught my boy students to unlearn the lesson of so-called pseudo-honor.
Jag uppskattade intelligensen och begåvningen hos min dotter. Jag uppmuntrade henne att sitta med mig när mina vänner kom över. Jag uppmuntrade henne att komma med mig på möten. Och alla dessa goda värderingar försökte jag inpränta i hennes personlighet. Men det handlade inte bara om henne, bara Malala. Jag överförde dessa goda värderingar till min skola, till kvinnliga elever och manliga elever också. Jag tillämpade utbildning för frigörelse. Jag lärde mina flickor, jag lärde mina kvinnliga elever, att glömma den lydnad de lärt sig. Jag lärde mina manliga elever att glömma den så kallade pseudo-heder de lärt sig.
Dear brothers and sisters, we were striving for more rights for women, and we were struggling to have more, more and more space for the women in society. But we came across a new phenomenon. It was lethal to human rights and particularly to women's rights. It was called Talibanization. It means a complete negation of women's participation in all political, economical and social activities. Hundreds of schools were lost. Girls were prohibited from going to school. Women were forced to wear veils and they were stopped from going to the markets. Musicians were silenced, girls were flogged and singers were killed. Millions were suffering, but few spoke, and it was the most scary thing when you have all around such people who kill and who flog, and you speak for your rights. It's really the most scary thing.
Kära bröder och systrar, vi kämpade för fler rättigheter för kvinnor, och vi kämpade för att få mer, mer och mer utrymme för kvinnor i samhället. Men vi upptäckte ett nytt fenomen. Det var dödligt för mänskliga rättigheter och speciellt för kvinnors rättigheter. Det kallades talibanisering. Det betyder en total frånvaro av kvinnors deltagande i alla politiska, ekonomiska och sociala aktiviteter. Hundratals skolor förlorades. Flickor blev förbjudna att gå i skolan. Kvinnor tvingades bära slöja och de förhindrades från att gå till marknader. Musiker tystades, flickor blev pryglade och sångare dödades. Miljioner människor led, men få sade något, och det var väldigt skrämmande när man är omgiven av sådana människor som dödar och pryglar, och man kräver sina rättigheter. Det är en oerhört skrämmande upplevelse.
At the age of 10, Malala stood, and she stood for the right of education. She wrote a diary for the BBC blog, she volunteered herself for the New York Times documentaries, and she spoke from every platform she could. And her voice was the most powerful voice. It spread like a crescendo all around the world. And that was the reason the Taliban could not tolerate her campaign, and on October 9 2012, she was shot in the head at point blank range.
Vid 10 års ålder stod Malala upp, och hon stod för rätten till en utbilning. Hon skrev en dagbok på BBC:s blogg, hon erbjöd sig att delta i New York Times dokumentärer, och hon talade från alla plattformar hon kunde. Och hennes röst var den kraftfullaste rösten. Den spreds som ett crescendo över hela världen. Och det var anledningen till att talibanerna inte kunde tåla hennes kampanj, och den 9 oktober 2012 sköts hon i huvudet från nära håll.
It was a doomsday for my family and for me. The world turned into a big black hole. While my daughter was on the verge of life and death, I whispered into the ears of my wife, "Should I be blamed for what happened to my daughter and your daughter?"
Det var en domedag för min familj och mig. Världen blev ett stort svart hål. När min dotter låg på gränsen mellan liv och död, viskade jag i min frus öra, "Borde jag skyllas för det som hänt min dotter och din dotter?"
And she abruptly told me, "Please don't blame yourself. You stood for the right cause. You put your life at stake for the cause of truth, for the cause of peace, and for the cause of education, and your daughter in inspired from you and she joined you. You both were on the right path and God will protect her."
Och hon sade tvärt till mig, "Snälla, anklaga inte dig själv. Du stod för det rätta. Du satte ditt liv på spel i sanningens tecken, för fredens sak, och för utbildningens sak, och din dotter blev inspirerad av dig hon förenade sig med dig. Ni var båda på rätt väg och Gud kommer att skydda henne."
These few words meant a lot to me, and I didn't ask this question again.
Dessa få ord betydde mycket för mig, och jag ställde inte denna fråga igen.
When Malala was in the hospital, and she was going through the severe pains and she had had severe headaches because her facial nerve was cut down, I used to see a dark shadow spreading on the face of my wife. But my daughter never complained. She used to tell us, "I'm fine with my crooked smile and with my numbness in my face. I'll be okay. Please don't worry." She was a solace for us, and she consoled us.
När Malala var på sjukhuset, och gick igenom svåra smärtor och hon hade svår huvudvärk eftersom hennes ansiktsnerv hade blivit avskuren, kunde jag se en mörk skugga sprida sig över min frus ansikte. Men min dotter klagade aldrig. Hon sa till oss, "Jag är okej med mitt sneda leende och med domningen av mitt ansikte. Jag kommer att bli bra. Oroa er inte." Hon gav oss förtröstan, och hon tröstade oss.
Dear brothers and sisters, we learned from her how to be resilient in the most difficult times, and I'm glad to share with you that despite being an icon for the rights of children and women, she is like any 16-year old girl. She cries when her homework is incomplete. She quarrels with her brothers, and I am very happy for that.
Kära bröder och systrar, vi lärde oss att bli motståndskraftiga under de svåraste omständigheter, och jag är glad att kunna säga att trots att hon är en symbol för barns och kvinnors rättigheter, så är hon som vilken 16-årig flicka som helst. Hon gråter när hon inte är klar med läxorna. Hon bråkar med sina bröder, och det är jag glad för.
People ask me, what special is in my mentorship which has made Malala so bold and so courageous and so vocal and poised? I tell them, don't ask me what I did. Ask me what I did not do. I did not clip her wings, and that's all.
Folk frågar mig vad som är speciellt i mitt mentorskap som har gjort Malala så djärv, så modig och så verbal och säker? Jag svarar dem, fråga mig inte vad jag gjorde. Fråga mig vad jag inte gjorde. Jag klippte inte hennes vingar, det är allt.
Thank you very much.
Tack så mycket.
(Applause) Thank you. Thank you very much. Thank you. (Applause)
(Applåder) Tack. Tack så väldigt mycket. Tack. (Applåder)