Tiq Milan: Our first conversation was on Facebook, and it was three days long.
Tiq Milan: Vårt första samtal var på Facebook, och det pågick i tre dagar.
(Laughter)
(Skratt)
We shared over 3,000 messages between us, and it was during those 72 hours that I knew she was going to be my wife. We didn't wait any prerequisite amount of time for our courtship; we told each other the vulnerable truths up front: I am a transgender man, which means the F on my birth certificate should have stood for "False," instead of "Female."
Vi skickade över 3 000 meddelanden fram och tillbaka, och det var under dessa 72 timmar jag förstod att hon måste bli min fru. Vi väntade inte någon föreskriven tid innan vi gifte oss; vi berättade alla sårbara sanningar för varandra direkt. Jag är en manlig transperson, vilket betyder att K:et i födelsebeviset borde stått för "Konstigt", istället för "Kvinna".
(Laughter)
(Skratt)
Walking around as a woman in the world felt like walking with pebbles in my shoes. It took the rhythm out of my swagger, it threw me off balance, it pained me with every step I took forward. But today I'm a man of my own intention; a man of my own design.
Att gå omkring som kvinna i världen kändes som att gå med grus i skorna. Det tog bort rytmen ur min gång, det fick mig ur balans, det gjorde ont för varje steg jag tog. Men idag är jag man av eget val en man av egen design.
Kim Katrin Milan: I am a cisgender queer woman. Cisgender means the gender I was assigned at birth is still and has always been female. This doesn't make me natural or normal, this is just one way of describing the many different ways that we exist in this world. And queer is a cultural term, but in this case, it refers to the way that I'm not restricted by gender when it comes to choosing partners. I've identified in a few different ways -- as a bisexual, as a lesbian -- but for me, queerness encompasses all of the layers of who I am and how I've loved. I'm layers, and not fractions. And for me, the fact that he was queer meant that I could trust his courtship from the very beginning.
Kim Katrin Milan: Jag är en cisperson och queer. Cisperson betyder att könet jag ansågs tillhöra när jag föddes fortfarande är och har alltid varit kvinna. Det gör mig inte naturlig eller normal, det är bara ett sätt att beskriva de många sätt som vi existerar på i denna värld. Och queer är en kulturell term, men i det här fallet avser det att jag inte är begränsad till ett kön när jag väljer partner. Jag har identifierat mig på olika sätt - som bisexuell, som lesbisk - men för mig innefattar queer alla lager av den jag är och hur jag har älskat. Jag består av lager, inte delar. Och för mig innebar det faktum att han var queer att jag kunde lita på hans kärlek från första stund.
As queer and trans people, we're so often excluded from institutions and traditions. We create spaces outside of convention, including the conventions of time. And in those 3,000 messages between us, we collapsed time; we queered it; we laid it all on the table.
Som queer- och transpersoner blir vi ofta uteslutna från sammanhang och traditioner. Vi skapar platser utanför de konventionella, inklusive konventioner om tid. När vi skickade våra 3 000 meddelanden komprimerade vi tiden; vi queerade till den; allt kom upp på bordet...
(Laughter)
(Skratt)
With no pretense at all. And this meant that we were able to commit to each other in a profoundly different way.
...utan att förställa oss alls. Vilket betydde att vi kunde ge oss hän åt varandra på ett helt unikt sätt.
So often what we're told is this idea of the "Golden Rule," that we should treat other people the way we want to be treated. But the problem with that is that it assumes that we are the standard for other people, and we're not. We need to treat other people the way they want to be treated, which means we had to ask. I couldn't assume that the kind of love that Tiq needed was the same kind of love that I needed. So I asked him everything -- about his fears, his insecurities -- and we started from there.
Vi får så ofta höra om den "Gyllene regeln"; att vi ska behandla andra som vi själva vill bli behandlade. Problemet med det är att man då utgår från att man själv är normen för andra, och det är vi inte. Vi måste behandla andra som de vill bli behandlade, vilket betyder att man måste fråga. Jag kunde inte utgå från att den kärlek som Tiq behövde vara samma slags kärlek som jag behövde. Så jag frågade om allt - om hans rädslor, hans osäkerheter - och så startade vi där.
TM: I didn't know what kind of love I needed. I had just come out of a year-long fog of being rejected and utterly depleted. I had someone look me in my eyes and tell me that I was unworthy of their love because I was trans. And there's a culture of lovelessness that we've created around transgender people. It's reasoned, justified and often signed into law. And I was a heartbeat away from internalizing that message, that I wasn't worthy. But Kim said that I was her ideal -- the heartbroken mess that I was.
TM: Jag visste inte vilken slags kärlek jag behövde. Jag hade just genomlidit ett år av avspisning och var helt slut. Den personen sade utan att blinka att jag inte var värd dennes kärlek för att jag var en transperson. Det finns en kultur av kärlekslöshet som vi skapat kring transpersoner; man har resonerat, rättfärdigat och ofta stiftat lagar. Jag var på vippen att acceptera att jag inte var värd kärlek. Men Kim sade att jag var hennes ideal, jag som var helt förkrossad.
(Laughter)
(Skratt)
KKM: He totally was my ideal.
KKM: Han var helt klart mitt ideal.
(Laughter)
(Skratt)
In more ways than one. Both poets, writers, creatives with a long history of community work behind us, and big, huge dreams of a family in front of us, we shared a lot of things in common, but we were also incredibly different. I've been a lifelong traveler and a bit of an orphan, whereas he comes from a huge family, and definitely stays grounded. I often kind of sum up the differences in our strengths by saying, "Keep me safe, and I'll keep you wild."
På så många sätt. Båda var poeter, författare, kreativa, som hållit på länge med ideellt arbete, och med stora, enorma drömmar om en egen familj i framtiden. Vi hade mycket gemensamt, men vi var också väldigt olika. Jag har flyttat ofta i mitt liv och är lite rotlös, medan han kommer från en stor familj, och är helt klart jordnära. Jag brukar sammanfatta skillnaderna i våra styrkor genom att säga: "Ge mig trygghet, så ser jag till att du aldrig blir tråkig."
(Laughter)
(Skratt)
TM: We have marginalized identities but we don't live marginalized lives. Being queer and trans is about creating new ways of existing. It's about loving people as they are, not as they're supposed to be. Kim is unapologetically feminine in a world that is often cruel and violent to women who are too proud and too freeing. And I didn't enter into this union under the auspices that she was going to be my helper or my rib, but a fully complex --
TM: Vi må ha marginaliserade identiteter, men vi lever inte marginaliserade liv. Att vara queer och trans handlar om att skapa nya sätt att existera, om att älska människor som de är, inte för hur de borde vara. Kim ber inte om ursäkt för sin femininitet i en värld som ofta är grym och våldsam mot kvinnor som är för stolta eller för frigjorda. Och jag gick inte in i vårt förhållande med baktanken att hon skulle hjälpa eller serva mig, utan vara en komplex...
(Laughter)
(Skratt)
KKM: Right? That's not right.
KKM: Eller hur? Det skulle inte vara rätt.
TM: But a fully complex human being whose femininity wasn't for me to rein in, control or critique. It's her brilliance, the way she leads with compassion, and how she never loses sight of her empathy. She has been my hero since day one.
TM: ... utan en komplex människa vars femininitet jag inte fick domptera, kontrollera eller kritisera. Det är hennes briljans, sättet hon leder med medkänsla, och att hon aldrig tappar bort sin empati. Hon har varit min hjälte sedan dag ett.
(Applause)
(Applåder)
KKM: Our relationship has always been about setting each other free. One of the first questions I asked him was what dreams he had left to accomplish, and how would I help him get there. His dreams to live as a poet, to adopt and raise a family together, to live a life that he was proud of, and one that would live up to his mother's incredible legacy. And I really appreciated that we were able to start from that place, and not from a place that was around figuring out how to make each other work together. And I think this really allowed us to grow into the people that we were in a way that was incredibly different. I love him whole; pre-transition, now and in the future. And it's this love that had us committed to each other before we'd even seen each other's faces.
KKM: Vårt förhållande har handlat om att ge varandra frihet. En av de första saker jag frågade var vilka drömmar han hade kvar att uppfylla, och hur jag skulle kunna hjälpa till. Hans dröm om att leva som poet, att adoptera och uppfostra en familj tillsammans, att leva ett liv att vara stolt över, som skulle leva upp till hans mammas otroliga livsgärning. Och jag uppskattade verkligen att vi kunde börja med den inställningen, och inte med att fundera ut hur vi skulle kunna ändra på den andre. Och jag tror det gjorde att vi växte som personer på ett helt unikt sätt. Jag älskar allt med honom; före operationen, nu och i framtiden. Det är den kärleken som förde oss samman innan vi ens sett den andres ansikte.
TM: My mother's biggest concern when I transitioned was who was going to love me as I am. Had being transgender somehow precluded me from love and monogamy because I was supposedly born in the wrong body? But it's this type of structuring that has to be reframed in order to let love in. My body never betrayed me, and my body was never wrong. It's this restrictive, binary thinking on gender that said that I didn't exist. But when we met, she loved me for exactly how I showed up. She would trace her fingers along the numb keloid scars left by my top surgery. Scars that run from the middle of my chest all the way out to my outer torso. She said that these were reminders of my strength and everything that I went through and nothing for me to be ashamed of. So sprinting towards her hand in marriage was the queerest thing that I could do.
TM: Min mammas största oro när jag bytte kön var vem som skulle älska mig för den jag är. Skulle det faktum att jag var trans på något vis hindra mig från att få kärlek och leva monogamt eftersom jag tydligen var född i fel kropp? Men det är den här typen av tankar som måste stöpas om för att kunna känna kärlek. Min kropp förrådde mig aldrig, och min kropp hade aldrig fel. Det är detta begränsade sätt att tänka binärt på kön som sade att jag inte fanns. Men när vi möttes älskade hon mig precis som jag var. Hon lät fingrarna glida över de fula ärren från operationerna av min överkropp; ärr som gick från mitten av bröstet hela vägen ut till sidan av överkroppen. Hon sa att de var minnesmärken över min styrka och allt jag gick igenom, och inget att skämmas över. Så att snabbt be om hennes hand var det "queeraste" jag kunde göra.
(Laughter)
(Skratt)
It flew in the face of more conventional trajectories of love and relationships, because God was never supposed to bless a union for folks like us, and the law was never supposed to recognize it.
Det gick stick i stäv mot mer traditionella typer av kärlek och förhållanden. Gud skulle inte välsigna giftermål för sådana som oss, och det var inte meningen att lagen skulle godtaga dem.
KKM: So on May 5, 2014, just about three months after meeting online, we were married on the steps of City Hall in Manhattan, and it was beautiful in every conceivable way. It's safe to say that we reimagined some traditions, but we also kept some old ones that we worked in, and we created something that worked for us. My bouquet and corsage was actually filled with wildflowers from Brooklyn -- also added in a little bit of lavender and sage to keep us grounded because we were so nervous. And it was put together by a sweet sister healer friend of ours. I never wanted a diamond ring, because conflict and convention are not my thing, so my ring is the deepest purple, like the color of my crown chakra, and set in place with my birthstones.
KKM: Så den femte maj 2014, knappt tre månader efter vi träffats första gången online, hade vi gift oss och stod på trappan till City Hall på Manhattan, och det var vackert på alla tänkbara vis. Man kan lugnt säga att vi gjorde om en del traditioner, men vi behöll en del gamla som fortfarande passade in, och totalen blev något som fungerade för oss. Min bukett och bröstbukett bestod faktiskt av vilda blommar från Brooklyn - vi lade till lite lavendel och salvia för att hålla oss lugna för vi var så nervösa. De gjordes av en gullig vän som är medicinkvinna. Jag ville inte ha en diamantring; konflikt och det konventionella är inte min grej. Min ring går i djupaste lila, som färgen på mitt kronchakrat, och är besatt med mina månadsstenar.
The gift of queerness is options. I never had to choose his last name, it was never an exception, but I did because I am my father's bastard child, someone who has always been an apology, a secret, an imposition. And it was incredibly freeing to choose the name of a man who chose me first.
Det fina med queer är alla alternativ. Jag behövde inte ta hans efternamn, ingen förväntade sig det, men jag gjorde det eftersom jag är min fars oäkting, en som alltid varit en ursäkt, en hemlighet, en last. Och det var oerhört befriande att välja namnet på den man som valt mig.
(Applause)
(Applåder)
TM: So we told some family and some close friends, many of whom were still in disbelief as we took our vows. Fittingly, we posted all of our wedding photos on Facebook, where we met -- and Instagram, of course. And we quickly realized that our coming together was more than just a union of two people, but was a model of possibility for the millions of LGBTQ folks who have been sold this lie that family and matrimony is antithetical to who they are -- for those of us who rarely get to see ourselves reflected in love and happiness.
TM: Vi berättade för en del av släkten och några goda vänner, varav många fortfarande var tveksamma när vi avgav våra löften. Mycket passande lade vi upp våra bröllopsbilder på Facebook, där vi träffades, och på Instagram - så klart. Och vi insåg snart att vår förening handlade om mer än oss två, utan även gav hopp till de miljoner HBTQ-personer som blivit itutade att familj och äktenskap är oetiskt för sådana som dem - för oss som sällan får uppleva kärlek och lycka.
KKM: And the thing is, absolutely we are marginalized because of our identities, but it also emboldens us to be the people that we are. Queerness is our major key; blackness is our magic. It's because of these things that we are able to be hopeful, open, receptive and shape-shifting. These are the things that give us, and are such an incredible source of, our strength. Our queerness is a source of that strength.
KKM: Och visst, vi blir marginaliserade för de vi är, men det ger oss också mod att vara de vi verkligen är. Att vara queer är vårt kännetecken; att vara svarta är vår magiska kraft. Det är tack vare detta som vi kan vara hoppfulla, öppna, mottagliga och mångfacetterade. Det är det här som ger och är en sådan otrolig källa till vår styrka. Att vara queer är en källa till styrkan.
I think of the words of Ottawa-based poet Brandon Wint: "Not queer like gay; queer like escaping definition. Queer like some sort of fluidity and limitlessness all at once. Queer like a freedom too strange to be conquered. Queer like the fearlessness to imagine what love can look like, and to pursue it."
Jag tänker på orden från Brandon Wint från Ottawa: "Inte queer som i homosexuell; queer som i att inte låta sig definieras. Queer som i något böljande och gränslöst på samma gång. Queer som en frihet för konstig för att låta sig erövras. Queer som i oräddhet för att utforska hur kärlek kan se ut, och att sträva efter den."
TM: We are part of a community of folks -- Yeah, that's good right?
TM: Vi tillhör en grupp människor... Visst var det bra?
(Laughter)
(Skratt)
We are part of a community of folks who are living their authentic selves all along the gender spectrum, despite the ubiquitous threat of violence, despite the undercurrent of anxiety that always is present for people who live on their own terms. Globally, a transgender person is murdered every 21 hours. And the United States has had more trans murders on record this year than any year to date. However, our stories are much more than this rigid dichotomy of strength and resilience. We are expanding the human complexity on these margins, and we are creating freedom on these margins.
Vi tillhör en grupp människor som lever precis som de är längs hela könsspektrumet, trots ett ständigt hot om våld, trots pressen som hela tiden är närvarande för de som lever på sina egna villkor. Någonstans i världen mördas en transperson var 21:a timme. I USA har fler transpersoner mördats i år än någonsin tidigare. Men det handlar om mycket mer än ett motsatsförhållande mellan styrka och uthållighet. Vi bryter ny mark för hur komplex människan kan vara och där skapas möjlighet till frihet.
KKM: And we don't have any blueprints. We're creating a world that we have literally never seen before; organizing families based on love and not by blood, guiding by a compassion that so few of us have been shown ourselves.
KKM: Och det finns inga mallar. Vi håller på att skapa en värld som vi bokstavligt talat inte sett förut; släktskap som bygger på kärlek snarare än blodsband, vägledda av en medkänsla som så få av oss själva fått.
So many of us have not received love from our families -- have been betrayed by the people that we trust most. So what we do here is we create entirely new languages of love. Ones that are about creating the space for us to be our authentic selves and not imposing this standard of what masculinity or femininity is supposed to be.
Så många av oss har inte fått kärlek i våra familjer, blivit förrådda av de vi litat på mest. Det vi gör är att skapa helt nya sätt att uttrycka kärlek; som handlar om att ge plats för alla att vara som de är och inte tvinga in någon i en gammal mall för vad maskulinitet och femininitet ska vara.
TM: We are interested in love and inclusion as a tool of revolutionary change, right? And the idea is simply, if we drop all our preconceived notions about how somebody is supposed to be -- in their body, in their gender, in their skin -- if we take the intentional steps to unlearn these deep-seated biases and create space for people to be self-determined, and embrace who they are, then we will definitely create a better world than the one we were born into.
TM: Vi tycker att kärlek och inkluderande ska vara ett verktyg för revolutionerande förändring. Det handlar helt enkelt om att släppa alla förutfattade meningar om hur någon borde vara - deras kroppar, deras kön, deras hudfärg. Om vi tar medvetna steg mot att ta bort djupt rotade fördomar och istället tilllåter människor att bli självsäkra och acceptera sig själva så kommer vi definitivt skapa en bättre värld än den vi föddes i.
(Applause)
(Applåder)
KKM: We want to mark this time in history by leaving evidence of the fact that we were here. We open up little windows into our relationship for our community to bear witness, and we do this because we want to make maps to the future and not monuments to ourselves. Our experience does not invalidate other peoples' experience, but it should and necessarily does complicate this idea of what love and marriage are supposed to be.
KKM: Vi hoppas lämna avtryck i historien genom att lämna bevis efter oss om att vi var här. Vi delar med oss lite om vårt förhållande så att de som är som vi ska se. Vi gör det för att visa på vägen framåt, inte för att själva bli kändisar. Det vi gör innebär inte att det andra gör är fel, men det ger en mer komplex bild av vad kärlek och äktenskap är.
TM: OK, now for all the talking, and inspiring, and possibility-modeling we've done, we've been nowhere near perfect. And we've had to hold a mirror up to ourselves. And I saw that I wasn't always the best listener, and that my ego got in the way of our progress as a couple. And I've had to really assess these deep-seated, sexist ideas that I've had about the value of a woman's experience in the world. I've had to reevaluate what it means to be in allyship with my wife.
TM: Trots allt det här pratet, och inspirerandet, och de möjligheter vi målat upp, så har vi inte alls varit perfekta. Vi har fått stanna upp och se oss själva i spegeln. Och jag såg att jag inte alltid var den bästa på att lyssna, och att mitt ego ställde sig i vägen för vårt förhållandes utveckling. Och jag har tvingats tänka igenom mina djupt rotade sexistiska åsikter om vikten av att även en kvinna ska ha ett bra liv. Jag har tvingats omvärdera vad det innebär att stå på min frus sida.
KKM: And I had to remind myself of a lot of things, too. What it means to be hard on the issues, but soft on the person. While we were writing this, we got into a massive fight.
KKM: Jag har tvingats påminna mig om en massa saker, jag också. Vad det betyder att vara hård i sakfrågor men mjuk mot personen. När vi förberedde oss för det här hamnade vi i ett stort bråk.
(Laughter)
(Skratt)
For so many different reasons, but based on the content about our values and our lived experiences -- and we were really hurt, you know? Because what we do and how we love puts ourselves entirely on the line. But even though the fight lasted over the course of two days --
Av så många olika skäl. På grund av våra olika värderingar och våra olika livserfarenheter. Och vi blev båda sårade. För det vi gör och hur vi älskar ställer oss i skottlinjen. Men trots att vi bråkade i två dagar...
(Laughter)
(Skratt)
We were able to come back together to each other, and recommit to ourselves, to each other and to our marriage. And that really yielded some of the most passionate parts of what we share with you here today.
... kunde vi hitta tillbaka till varandra och återigen hänge oss åt varandra och vårt äktenskap. Och det ledde till några av de mer passionerade delarna av det vi delar med oss av här idag.
TM: I have had to interrogate masculinity, which I think doesn't happen enough. I've had to interrogate masculinity; the toxic privileges that come with being a man don't define me, but I have to be accountable for how it shows up in my life every day. I have allowed my wife to do all of the emotional labor of prying open the lines of communication when I'd rather clam up and run away.
TM: Jag har fått ifrågasätta maskulinitet, vilket jag tycker händer för sällan. Jag har fått ifrågasätta maskulinitet; de berusande privilegier man har som man, de definierar inte mig, men jag måste ta ansvar för de uttryck de tar sig i mitt liv. Jag har låtit min fru dra hela det känslomässiga lasset med att få igång vår kommunikation, eftersom jag hellre drog mig undan.
(Laughter)
(Skratt)
I've stripped away emotional support instead of facing my own vulnerabilities, particularly around the heartbreaking miscarriage we suffered last year, and I'm sorry for that. Sometimes as men, we get to take the easy way out. And so my journey as a trans person is about reimagining masculinity. About creating a manhood that isn't measured by the power it wields, by the entitlements afforded to it, or any simulacrum of control that it can muster, but works in tandem with femininity, and is guided by my spirit.
Jag slutade ge känslomässigt stöd istället för att visa min egen sårbarhet, speciellt efter det förkrossande missfall vi drabbades av förra året, och jag ber om ursäkt för det. Ibland tillåts vi män slippa ta itu med jobbiga saker. Därför handlar min resa som transperson om att återuppfinna maskulinitet; om att skapa en manlighet som inte bygger på makten den för med sig, på fördelarna man får, eller den kontroll man tror man får utöva, som istället åker tandem med femininitet, guidad av min känsla.
KKM: Y'all ...
KKM: Alltså...
(Applause)
(Applåder)
And this has created the space for my femininity to flourish in a way I had never experienced before. He never is threatened by my sexuality, he never polices what I wear or how I act. I cook but he does way more of the cleaning than I do. And when we're rushing to get out of the house and we have so much to handle, he handles everything, so I have time to do my hair and makeup.
Det här har skapat en miljö där min femininitet kunnat blomstra på ett sätt jag aldrig varit med om innan. Han känner sig aldrig hotad av min sexualitet, han har aldrig något emot vad jag har på mig eller hur jag beter mig. Jag lagar mat men han städar mycket mer än jag. Och när vi har bråttom någonstans och det är massor att göra, då tar han hand om allt så att jag får tid att fixa håret och sminka mig.
(Laughter)
(Skratt)
He understands that this is my armor, and he never treats femininity as though it is frivolous or superficial, and this, and him -- he grows my experience of gender every single day.
Han förstår att det här är min rustning och han behandlar aldrig femininitet som något oseriöst eller ytligt. Detta och den han är... Han får min erfarenhet av könsroller att bli bättre för varje dag.
TM: I love to watch her get dressed in the morning. Watching her in the closet, looking for something comfortable and colorful, and tight, and safe --
TM: Jag älskar att se på när hon klär på sig på morgonen. Att iaktta henne när hon letar efter något bekvämt och färgglatt och tajt och säkert.
(Laughter)
(Skratt)
But it's challenging to watch her negotiate her decisions looking for something that's going to get the least amount of attention, but at the same time be an expression of the vibrant and sexy woman she is. And all I want to do is celebrate her for her beauty, and the things that make her beautiful and special and free, from her long acrylic nails, to her uncompromising black feminism.
Det är jobbigt att se henne förhandla med sig själv för att hitta något som drar så lite uppmärksamhet till sig som möjligt men som samtidigt ger uttryck för den färgstarka och sexiga kvinna hon är. Jag vill inget annat än att hylla hennes skönhet och allt som gör henne vacker och speciell och fri; allt från hennes lösnaglar till hennes kompromisslösa, svarta feminism.
(Applause)
(Applåder)
KKM: I love you. TM: I love you.
KKM: Jag älskar dig. TM: Och jag älskar dig.
(Laughter)
(Skratt)
KKM: There are so many queer and trans people who have come before us, whose stories we will never get to hear. We constantly experience this retelling of history where we are conspicuously left out. And it's really hard to not see ourselves there. And so living out loud for us is about that representation. It's about having possibility models, and having hope that love is part of our inheritance in this world, too.
KKM: Det har funnits så många queer- och transpersoner här före oss vars historier vi aldrig kommer få höra. Vi får hela tiden historien återberättad för oss, där vi konstigt nog inte ingår. Och det känns väldigt jobbigt att inte finnas med där. Att vi lever våra liv öppet handlar om att ge sådana som oss en plats i historien. Det ska finnas alternativa förebilder, och finnas hopp om att kärlek är del av även vårt arv i världen.
TM: The possibility that we are practicing is about reinventing time, love and institutions. We are creating a future of multiplicity. We are expanding the spectrum of gender and sexuality, imagining ourselves into existence, imagining a world where gender is self-determined and not imposed, and where who we are is a kaleidoscope of possibility without the narrow-minded limitations masquerading as science or justice.
TM: Möjligheten som vi utnyttjar handlar om att omdefiniera tid, kärlek och förhållanden. Vi skapar en framtid med mångfald. Vi utvidgar spektrumet för kön och sexualitet, skapar helt nya jag, föreställer oss en framtid där man själv bestämmer kön och inte blir pådyvlad, och där de vi är, är ett kalejdoskop av möjligheter som inte begränsas av trångsynthet som gömmer sig bakom naturvetenskap eller lagar.
(Applause)
(Applåder)
KKM: And I can't lie: it is really, really hard. It is hard to stand in the face of bigotry with an open heart and a smile on my face. It is really hard to face the injustice that exists in the world, while still believing in the ability of people to really change. That takes an enormous amount of faith and dedication. And beyond that, marriage is hard work.
KKM: Men jag ska inte ljuga; det är väldigt, väldigt jobbigt. Det är svårt att utsättas för trångsynthet och ändå vara öppen och le hela tiden. Det är riktigt jobbigt att utsättas för den orättvisa som finns i världen och samtidigt tro på att människor kan och vill ändra sig. Det kräver enormt mycket tro och hängivenhet. Och förutom det så kräver ett äktenskap mycket jobb.
(Laughter)
(Skratt)
Piles of dirty socks on the floor, more boring sports shows than I ever thought possible --
Drivor av smutsiga strumpor på golvet, fler tråkiga sportprogram än jag någonsin kunnat tro fanns -
(Laughter)
(Skratt)
And fights that bring me to tears when it feels like we're not speaking the same language. But there is not a day that goes by where I am not so grateful to be married to this man; where I'm not so grateful for the possibility of changing minds, and rewarding conversations, and creating a world where love belongs to us all.
Och bråk som får mig att gråta när det känns som vi inte talar samma språk. Men det går inte en dag då jag inte är tacksam över att vara gift med denne man, då jag inte är tacksam för möjligheten att ändra på åsikter, och givande diskussioner, och skapa en värld där kärlek finns för alla.
I think about our acronym: LGBTQ2SIA. A seemingly endless evolution of self and a community, but also this really deep desire not to leave anyone behind. We've learned how to love each other, and we've committed to loving each other throughout changes to gender and changes in spirit. And we learned this love in our chat rooms, in our clubs, in our bars and in our community centers. We've learned how to love each other for the long haul.
Jag tänker på vår förkortning: LGBTQ2SIA En till synes aldrig sinande ström av läggningar och grupper, men också en riktigt stark önskan om att inte lämna någon utanför. Vi har lärt oss att älska varandra, och vi har lovat att älska varandra genom könskorrigeringar och humörsvängningar. Vi lärde oss detta i chattrum, på klubbar, på barer och i samlingslokaler. Vi har lärt oss älska varandra för evigt.
TM & KKM: Thank you.
TM & KKM: Tack!
(Applause)
(Applåder)