I want to start by doing an experiment. I'm going to play three videos of a rainy day. But I've replaced the audio of one of the videos, and instead of the sound of rain, I've added the sound of bacon frying. So I want you think carefully which one the clip with the bacon is.
Jag vill börja med att göra ett experiment. Jag kommer spela upp tre videor av en regnig dag. Men jag har bytt ut ljudet i en av videorna, och istället för ljudet av regn, har jag lagt till ljudet av bacon som steks. Så jag vill att ni tänker noga på vilket klipp baconet finns med i.
(Rain falls)
(Regn faller)
(Rain falls)
(Regn faller)
(Rain falls)
(Regn faller)
All right. Actually, I lied. They're all bacon.
Okej. Förresten, jag ljög. De är alla bacon.
(Bacon sizzles)
(Bacon fräser)
(Applause)
(Applåder)
My point here isn't really to make you hungry every time you see a rainy scene, but it's to show that our brains are conditioned to embrace the lies. We're not looking for accuracy.
Min poäng är inte att göra er hungriga varje gång ni ser en regnig scen, utan att visa att våra hjärnor är betingade att omfamna lögnerna. Vi är inte ute efter noggrannhet.
So on the subject of deception, I wanted to quote one of my favorite authors. In "The Decay of Lying," Oscar Wilde establishes the idea that all bad art comes from copying nature and being realistic; and all great art comes from lying and deceiving, and telling beautiful, untrue things. So when you're watching a movie and a phone rings, it's not actually ringing. It's been added later in postproduction in a studio. All of the sounds you hear are fake. Everything, apart from the dialogue, is fake. When you watch a movie and you see a bird flapping its wings --
Så på ämnet bedrägeri, ville jag citera en av mina favoritförfattare. I "Lögnens förfall" etablerar Oscar Wilde idén att all dålig konst kommer från kopierandet av naturen och realism; och all stor konst kommer från ljugande och lureri, och berättande av vackra, osanna saker. Så när du tittar på en film och en telefon ringer, ringer den egentligen inte. Den har lagts till senare vid postproduktion i en studio. Alla ljud som du hör är falska. Allt, utom dialogen, är falskt. När du tittar på en film och du ser en fågel som flaxar med vingarna...
(Wings flap)
(Vingslag)
They haven't really recorded the bird. It sounds a lot more realistic if you record a sheet or shaking kitchen gloves.
...så har de inte spelat in fågelljud. Det låter mycket mer realistiskt om du spelar in ett lakan eller skakande kökshandskar.
(Flaps)
(Skak)
The burning of a cigarette up close --
Förbränningen av en cigarett på nära håll...
(Cigarette burns)
(Cigarett brinner)
It actually sounds a lot more authentic if you take a small Saran Wrap ball and release it.
...det låter faktiskt mycket mer autentiskt om du tar en liten boll av plastfolie och släpper ut den.
(A Saran Warp ball being released)
(Plastfolie släpps ut)
Punches?
Slag?
(Punch)
(Slag)
Oops, let me play that again.
Oj, låt mig spela upp det igen.
(Punch)
(Slag)
That's often done by sticking a knife in vegetables, usually cabbage.
Det görs ofta genom att sticka en kniv i grönsaker, vanligen kål.
(Cabbage stabbed with a knife)
(Kål stucken med kniv)
The next one -- it's breaking bones.
Nästa ... att bryta ben.
(Bones break)
(Ben bryts)
Well, no one was really harmed. It's actually ... breaking celery or frozen lettuce.
Tja, ingen skadades. Det är faktiskt ... selleri eller fryst sallat som bryts.
(Breaking frozen lettuce or celery)
(Bryter fryst sallat eller selleri)
(Laughter)
(Skratt)
Making the right sounds is not always as easy as a trip to the supermarket and going to the vegetable section. But it's often a lot more complicated than that. So let's reverse-engineer together the creation of a sound effect.
Att skapa rätt ljud är inte alltid så lätt som en resa till snabbköpet och att gå till grönsaksavdelningen. Men det är ofta mycket mer komplicerat än så. Så låt oss bakåtkompilera tillsammans, skapandet av ljudeffekter.
One of my favorite stories comes from Frank Serafine. He's a contributor to our library, and a great sound designer for "Tron" and "Star Trek" and others. He was part of the Paramount team that won the Oscar for best sound for "The Hunt for Red October." In this Cold War classic, in the '90s, they were asked to produce the sound of the propeller of the submarine. So they had a small problem: they couldn't really find a submarine in West Hollywood. So basically, what they did is, they went to a friend's swimming pool, and Frank performed a cannonball, or bomba. They placed an underwater mic and an overhead mic outside the swimming pool. So here's what the underwater mic sounds like.
En av mina favoritberättelser kommer från Frank Serafine. Han är bidragsgivare till vårt bibliotek, och en stor ljuddesigner för "Tron" och "Star Trek" och andra. Han var en del av Paramount-laget som vann Oscar för bästa ljud för "Jakten på Röd Oktober." I denna kalla kriget-klassiker, på 90-talet, ombads de att producera ljudet av ubåtens propeller. Så de hade ett litet problem: de kunde inte riktigt hitta en ubåt i västra Hollywood. Så i princip, vad de gjorde var, de gick till en väns pool, och Frank utförde en kanonkula, eller bomba. De placerade en undervattensmikrofon och en mikrofon i luften utanför poolen. Så här lät undervattensmikrofonen.
(Underwater plunge)
(Undervattenssprång)
Adding the overhead mic, it sounded a bit like this:
När man la till luftmikrofonen lät det så här:
(Water splashes)
(Vattenplask)
So now they took the sound and pitched it one octave down, sort of like slowing down a record.
Så nu tog de ljudet och tog ner det en oktav, ungefär som att sakta ner en skiva.
(Water splashes at lower octave) And then they removed a lot of the high frequencies.
(Vatten stänker vid lägre oktav) Och sedan tog de bort många höga frekvenser.
(Water splashes) And pitched it down another octave.
(Vattenplask) Och tog ner det ytterligare en oktav.
(Water splashes at lower octave) And then they added a little bit of the splash from the overhead microphone.
(Vattenstänk vid lägre oktav) Och sedan la de till lite stänk från luftmikrofonen.
(Water splashes) And by looping and repeating that sound, they got this:
(Vattenplask) Och genom att kretsa och upprepa ljudet, fick de detta:
(Propeller churns)
(Propeller snurrar)
So, creativity and technology put together in order to create the illusion that we're inside the submarine.
Så, kreativitet och teknik tillsammans i syfte att skapa illusionen att vi är inne i ubåten.
But once you've created your sounds and you've synced them to the image, you want those sounds to live in the world of the story. And one the best ways to do that is to add reverb. So this is the first audio tool I want to talk about. Reverberation, or reverb, is the persistence of the sound after the original sound has ended. So it's sort of like the -- all the reflections from the materials, the objects and the walls around the sound.
Men när du har skapat dina ljud och du har synkroniserat dem till bilden, vill du att dessa ljud lever i berättelsens värld. Och ett av de bästa sätten att göra det på är att lägga till efterklang. Så detta är det första ljudverktyget jag vill prata om. Efterklang, eller reverb, är ihållande av ljud efter att det ursprungliga ljudet upphört. Så det är typ som... ...alla reflektioner från materialen, objekten och väggarna runt ljudet.
Take, for example, the sound of a gunshot. The original sound is less than half a second long.
Ta, till exempel, ljudet av ett skott. Det ursprungliga ljudet är mindre än en halv sekund långt.
(Gunshot) By adding reverb, we can make it sound like it was recorded inside a bathroom.
(Skott) Genom att lägga till reverb, kan vi få det att låta som att det spelades in i ett badrum.
(Gunshot reverbs in bathroom) Or like it was recorded inside a chapel or a church.
(Efterklangen av skott i badrum) Eller som den spelades in inuti ett kapell eller en kyrka.
(Gunshot reverbs church)
(Efterklangen av skott i en kyrka)
Or in a canyon.
Eller i en kanjon.
(Gunshot reverbs in canyon)
(Efterklangen av skott i en kanjon)
So reverb gives us a lot of information about the space between the listener and the original sound source. If the sound is the taste, then reverb is sort of like the smell of the sound.
Så efterklang ger oss mycket information om utrymmet mellan lyssnaren och den ursprungliga ljudkällan. Om ljudet är smaken, är efterklang ungefär som ljudets lukt.
But reverb can do a lot more. Listening to a sound with a lot less reverberation than the on-screen action is going to immediately signify to us that we're listening to a commentator, to an objective narrator that's not participating in the on-screen action. Also, emotionally intimate moments in cinema are often heard with zero reverb, because that's how it would sound if someone was speaking inside our ear.
Men efterklang kan göra mycket mer. Att lyssna till ett ljud med mycket mindre efterklang än det som skärmens action har kommer omedelbart att signalera för oss att vi lyssnar på en kommentator, en objektiv berättare som inte deltar i händelserna på skärmen. Dessutom hörs ofta känslomässigt intima stunder på film utan någon efterklang, eftersom det är hur det skulle låta om någon talade i vårt öra.
On the completely other side, adding a lot of reverb to a voice is going to make us think that we're listening to a flashback, or perhaps that we're inside the head of a character or that we're listening to the voice of God. Or, even more powerful in film, Morgan Freeman.
Å andra sidan, att lägga till mycket efterklang till en röst kommer att få oss att tro att vi lyssnar på en tillbakablick, eller kanske att vi är inne i huvudet på en karaktär eller att vi lyssnar till Guds röst. Eller, ännu mer kraftfullt på film, Morgan Freeman.
(Laughter)
(Skratt)
So --
Så...
(Applause)
(Applåder)
But what are some other tools or hacks that sound designers use? Well, here's a really big one. It's silence. A few moments of silence is going to make us pay attention. And in the Western world, we're not really used to verbal silences. They're considered awkward or rude. So silence preceding verbal communication can create a lot of tension. But imagine a really big Hollywood movie, where it's full of explosions and automatic guns. Loud stops being loud anymore, after a while. So in a yin-yang way, silence needs loudness and loudness needs silence for either of them to have any effect.
...men vad är några andra verktyg eller lösningar som ljuddesigners använder? Tja, här är en riktigt stor en. Det är tystnad. Några ögonblick av tystnad kommer att göra oss uppmärksamma. Och i västvärlden, är vi inte riktigt vana vid verbal tystnad. De anses obekväma eller oförskämda. Så tystnad före verbal kommunikation kan skapa en hel del spänning. Men föreställ dig en riktigt stor Hollywoodfilm, där det är fullt av explosioner och automatiska vapen. Högljutt slutar att vara högt efter ett tag. Så på ett yin-yang sätt, behöver tystnad högljuddhet och högljuddhet behöver tystnad för att någon av dem ska ha någon effekt.
But what does silence mean? Well, it depends how it's used in each film. Silence can place us inside the head of a character or provoke thought. We often relate silences with ... contemplation, meditation, being deep in thought. But apart from having one meaning, silence becomes a blank canvas upon which the viewer is invited to the paint their own thoughts.
Men vad betyder tystnad? Det beror på hur den används från film till film. Tystnad kan placera oss inne i huvudet på en karaktär eller vara tankeväckande. Vi förknippar ofta tystnader med ... begrundande, meditation, att vara i djupa tankar. Men bortsett från att ha en betydelse, blir tystnad en tom duk på vilken tittaren uppmanas att måla sina egna tankar.
But I want to make it clear: there is no such thing as silence. And I know this sounds like the most pretentious TED Talk statement ever. But even if you were to enter a room with zero reverberation and zero external sounds, you would still be able to hear the pumping of your own blood. And in cinema, traditionally, there was never a silent moment because of the sound of the projector. And even in today's Dolby world, there's not really any moment of silence if you listen around you. There's always some sort of noise.
Men jag vill göra det tydligt: det finns inget som heter tystnad. Och jag vet att det låter som det mest pretentiösa TED Talk-uttalandet någonsin. Men även om man skulle gå in i ett rum utan efterklang och utan externa ljud, skulle man fortfarande kunna höra ljudet av sitt eget blod. Och på bio, traditionellt, har det aldrig funnits en tyst stund på grund av ljudet av projektorn. Och även i dagens Dolby-värld, finns det egentligen inte någon tystnad om du lyssnar till din omgivning. Det finns alltid någon form av buller.
Now, since there's no such thing as silence, what do filmmakers and sound designers use? Well, as a synonym, they often use ambiences. Ambiences are the unique background sounds that are specific to each location. Each location has a unique sound, and each room has a unique sound, which is called room tone. So here's a recording of a market in Morocco.
Eftersom det inte finns någon tystnad, vad använder filmskapare och ljuddesigners? Jo, som en synonym, använder de ofta stämningar. Stämningar är de unika bakgrundsljud som är specifika för varje plats. Varje plats har ett unikt ljud, och varje rum har ett unikt ljud, som kallas rumston. Så här är en inspelning av en marknad i Marocko.
(Voices, music)
(Röster, musik)
And here's a recording of Times Square in New York.
Och här är en inspelning av Times Square i New York.
(Traffic sounds, car horns, voices)
(Trafikljud, biltutor, röster)
Room tone is the addition of all the noises inside the room: the ventilation, the heating, the fridge. Here's a recording of my apartment in Brooklyn.
Rumstonen är tillsatsen av alla ljud inne i rummet: ventilationen, uppvärmningen, kylskåpet. Här är en inspelning från min lägenhet i Brooklyn.
(You can hear the ventilation, the boiler, the fridge and street traffic)
[Du kan höra ventilationen, pannan, kylskåpet och gatutrafik]
Ambiences work in a most primal way. They can speak directly to our brain subconsciously. So, birds chirping outside your window may indicate normality, perhaps because, as a species, we've been used to that sound every morning for millions of years.
Stämningar fungerar på det mest grundläggande sättet. De kan tala direkt till hjärnan, omedvetet. Så, fågelkvitter utanför ditt fönster kan tyda på normalitet, kanske för att, som art, har vi hört det ljudet varje morgon i miljontals år.
(Birds chirp) On the other hand, industrial sounds have been introduced to us a little more recently. Even though I really like them personally -- they've been used by one of my heroes, David Lynch, and his sound designer, Alan Splet -- industrial sounds often carry negative connotations.
(Fåglar kvittrar) Å andra sidan, har industriella ljud introducerats för oss lite mer nyligen. Även om jag personligen gillar dem... ...de har använts av en av mina hjältar, David Lynch, och hans ljuddesigner, Alan Splet... ...har industriella ljud ofta negativa associationer.
(Machine noises)
(Maskinljud)
Now, sound effects can tap into our emotional memory. Occasionally, they can be so significant that they become a character in a movie. The sound of thunder may indicate divine intervention or anger.
Ljudeffekter kan använda vårt emotionella minne. Ibland kan de vara så betydande att de blir en karaktär i en film. Ljudet av åska kan tyda på gudomligt ingripande eller ilska.
(Thunder)
(Åska)
Church bells can remind us of the passing of time, or perhaps our own mortality.
Kyrkklockor kan påminna oss om tidens gång, eller kanske vår egen dödlighet.
(Bells ring)
(Klockor ringer)
And breaking of glass can indicate the end of a relationship or a friendship.
Och glas som går sönder kan indikera slutet på en relation eller en vänskap.
(Glass breaks)
(Glas går sönder)
Scientists believe that dissonant sounds, for example, brass or wind instruments played very loud, may remind us of animal howls in nature and therefore create a sense of irritation or fear.
Forskarna tror att dissonanta ljud, exempelvis bleckblåsinstrument, spelade mycket högt, kan påminna oss om djur som ylar i naturen och därför skapa en känsla av irritation eller rädsla.
(Brass and wind instruments play)
(Bleckblåsinstrument spelar)
So now we've spoken about on-screen sounds. But occasionally, the source of a sound cannot be seen. That's what we call offscreen sounds, or "acousmatic." Acousmatic sounds -- well, the term "acousmatic" comes from Pythagoras in ancient Greece, who used to teach behind a veil or curtain for years, not revealing himself to his disciples. I think the mathematician and philosopher thought that, in that way, his students might focus more on the voice, and his words and its meaning, rather than the visual of him speaking. So sort of like the Wizard of Oz, or "1984's" Big Brother, separating the voice from its source, separating cause and effect sort of creates a sense of ubiquity or panopticism, and therefore, authority.
Så nu har vi talat om skärmljud. Men ibland kan källan till ett ljud inte ses. Det är vad vi kallar ljud utanför skärmen, eller "akusmatik." Akusmatiska ljud... ...termen "akusmatisk" kommer från Pythagoras i antika Grekland, som brukade undervisa bakom en slöja eller gardin i flera år, utan att avslöja sig själv för sina lärjungar. Jag tror att matematikern och filosofen trodde att, på det sättet, fokuserade hans elever kanske mer på rösten, och hans ord och dess betydelse, snarare än det visuella när han pratade. Så ungefär som Trollkarlen från Oz, eller Big Brother i "1984", skapar separationen av rösten från dess källa, separationen mellan orsak och verkan, en slags känsla av en allestädesnärvaro eller panoptikon, och därav, auktoritet.
There's a strong tradition of acousmatic sound. Nuns in monasteries in Rome and Venice used to sing in rooms up in galleries close to the ceiling, creating the illusion that we're listening to angels up in the sky. Richard Wagner famously created the hidden orchestra that was placed in a pit between the stage and the audience. And one of my heroes, Aphex Twin, famously hid in dark corners of clubs.
Det finns en stark tradition av akusmatiska ljud. Nunnor i kloster i Rom och Venedig brukade sjunga i rum uppe i gallerier nära taket, och skapa en illusion av att vi lyssnar på änglar uppe i skyn. Richard Wagner skapade den dolda orkestern som placerades i en grop mellan scenen och publiken. Och en av mina hjältar, Aphex Twin, gömde sig i klubbars mörka hörn.
I think what all these masters knew is that by hiding the source, you create a sense of mystery. This has been seen in cinema over and over, with Hitchcock, and Ridley Scott in "Alien." Hearing a sound without knowing its source is going to create some sort of tension. Also, it can minimize certain visual restrictions that directors have and can show something that wasn't there during filming. And if all this sounds a little theoretical, I wanted to play a little video.
Jag tror att vad alla dessa mästare visste är, att genom att dölja källan, skapar man en känsla av mystik. Detta har setts i filmer om och om igen, med Hitchcock, och Ridley Scott i "Alien". Att höra ett ljud utan att veta dess källa kommer att skapa någon form av spänning. Det kan också minimera vissa visuella begränsningar som regissörer har och kan visa något som inte fanns där under inspelningen. Och om allt detta låter lite teoretiskt, vill jag spela upp en liten video.
(Toy squeaks)
(Leksak piper)
(Typewriter)
(Skrivmaskin)
(Drums)
(Trummor)
(Ping-pong)
(Pingis)
(Knives being sharpened)
(Knivar som slipas)
(Record scratches)
(Skiva repas)
(Saw cuts)
(Såg skär)
(Woman screams)
(Kvinna skriker)
What I'm sort of trying to demonstrate with these tools is that sound is a language. It can trick us by transporting us geographically; it can change the mood; it can set the pace; it can make us laugh or it can make us scared.
Vad jag försöker att demonstrera med dessa verktyg är att ljud är ett språk. Det kan lura oss genom att transportera oss geografiskt; det kan ändra stämningen; det kan bestämma takten; det kan få oss att skratta eller det kan göra oss rädda.
On a personal level, I fell in love with that language a few years ago, and somehow managed to make it into some sort of profession. And I think with our work through the sound library, we're trying to kind of expand the vocabulary of that language. And in that way, we want to offer the right tools to sound designers, filmmakers, and video game and app designers, to keep telling even better stories and creating even more beautiful lies.
På ett personligt plan, blev jag kär i det språket för ett par år sedan, och lyckades på något sätt att göra det till någon form av yrke. Och jag tror att med vårt arbete genom ljudbiblioteket, försöker vi typ att expandera det språkets vokabulär. Och på så sätt vill vi erbjuda de rätta verktygen till ljuddesigners, filmskapare, och videospel- och appdesigners, för att fortsätta berätta ännu bättre historier, och skapa ännu vackrare lögner.
So thanks for listening.
Så tack för att ni lyssnade.
(Applause)
(Applåder)