[Ojibwe: Hello. My English name is Tara; my Native name is Zhaabowekwe. I am of Couchiching First Nation; my clan is bear. I was born under the Maple Sapping Moon.]
(Ojibwe) Hej. Mitt engelska namn är Tara; mitt inhemska namn är Zhaabowekwe. Jag är första generationens Couchiching; björnklanen. Jag föddes under lönnsavsmånen.
My name is Tara Houska, I'm bear clan from Couchiching First Nation, I was born under the Maple Sapping Moon in International Falls, Minnesota, and I'm happy to be here with all of you.
(Engelska) Jag heter Tara Houska, jag är första generationens Couchiching, björnklanen. Jag föddes under lönnsavsmånen i International Falls i Minnesota, och det är kul att vara här med alla er.
(Applause)
(Applåder)
Trauma of indigenous peoples has trickled through the generations. Centuries of oppression, of isolation, of invisibility, have led to a muddled understanding of who we are today. In 2017, we face this mixture of Indians in headdresses going across the plains but also the drunk sitting on a porch somewhere you never heard of, living off government handouts and casino money.
Urfolkens trauman har sipprat genom generationerna. Århundraden av förtryck, av isolering, av osynlighet, har lett till en oklar förståelse av vilka vi är idag. 2017 ser vi framför oss en blandning av indianer i huvudbonader som går över slätterna, men även fyllot som sitter på en veranda någonstans och lever på statliga allmosor och kasinopengar.
(Sighs)
(Suckar)
It's really, really hard. It's very, very difficult to be in these shoes, to stand here as a product of genocide survival, of genocide. We face this constant barrage of unteaching the accepted narrative. 87 percent of references in textbooks, children's textbooks, to Native Americans are pre-1900s. Only half of the US states mention more than a single tribe, and just four states mention the boarding-school era, the era that was responsible for my grandmother and her brothers and sisters having their language and culture beaten out of them. When you aren't viewed as real people, it's a lot easier to run over your rights.
Det är väldigt, väldigt svårt. Det är väldigt svårt att befinna sig i den situationen, att stå här som en produkt av överlevandet av ett folkmord. Vi möter en konstant ström av försök att glömma den allmänt erkända historien. 87 procent av referenserna till USA:s urinvånare i läroböcker är äldre än 1900-talet. Endast hälften av de amerikanska staterna nämner fler än en enskild stam, och bara fyra stater nämner internateran, eran som var ansvarig för att min farmor och hennes bröder och systrar fick sitt språk och sin kultur slagna ur sig. När man inte ses som riktiga människor är det mycket lättare att strunta i ens rättigheter.
Four years ago, I moved to Washington, DC. I had finished school and I was there to be a tribal attorney and represent tribes across the nation, representing on the Hill, and I saw immediately why racist imagery matters. I moved there during football season, of all times. And so it was the daily slew of Indian heads and this "redskin" slur everywhere, while my job was going up on the Hill and trying to lobby for hospitals, for funding for schools, for basic government services, and being told again and again that Indian people were incapable of managing our own affairs. When you aren't viewed as real people, it's a lot easier to run over your rights.
För fyra år sedan flyttade jag till Washington DC. Jag var klar med skolan och skulle arbeta som juridiskt ombud och representera stammar runtom i landet, representera på Capitol Hill, och jag såg direkt varför rasistiskt bildspråk spelar roll. Jag flyttade dit under fotbollssäsongen, av alla tider. Så jag såg en daglig massa av indianhuvuden och rödskinn-skymfen överallt, medan mitt jobb var att gå upp till Capitolium och försöka lobba för sjukhus, för finansiering åt skolor, för basala offentliga tjänster, och få höra om och om igen att indianer var oförmögna att hantera våra egna angelägenheter. När man inte ses som riktiga människor, är det mycket lättare att strunta i ens rättigheter.
And last August, I went out to Standing Rock Sioux Reservation. I saw resistance happening. We were standing up. There were youth that had run 2,000 miles from Cannonball, North Dakota all the way out to Washington, DC, with a message for President Obama: "Please intervene. Please do something. Help us." And I went out, and I heard the call, and so did thousands of people around the world.
Och förra augusti åkte jag ut till Sioux-reservatet Standing Rock. Jag såg motståndet. Vi stod upp för oss själva. Där fanns ungdomar som sprungit 320 mil från Cannonball i North Dakota hela vägen ut till Washington DC, med ett meddelande till President Obama: "Snälla, ingrip. Snälla, gör något. Hjälp oss." Och jag åkte dit, och jag hörde ropet, och det gjorde även tusentals människor runtom i världen.
Why did this resonate with so many people? Indigenous peoples are impacted first and worst by climate change. We are impacted first and worst by the fossil-fuel industry. Here in Louisiana, the first US climate change refugees exist. They are Native people being pushed off their homelands from rising sea levels. That's our reality, that's what we live. And with these projects comes a slew of human costs that people don't think about: thousands of workers influxing to build these pipelines, to build and extract from the earth, bringing crime and sex trafficking and violence with them. Missing and murdered indigenous women in Canada has become so significant it's spawned a movement and a national inquiry. Thousands of Native women who have disappeared, who have been murdered. And here in the US, we don't even track that. We are instead left with an understanding that our Supreme Court, the United States Supreme Court, stripped us, in 1978, of the right to prosecute at the same rate as anywhere else in the United States. So as a non-Native person you can walk onto a reservation and rape someone and that tribe is without the same level of prosecutorial ability as everywhere else, and the Federal Government declines these cases 40 percent of the time. It used to be 76 percent of the time. One in three Native women are raped in her lifetime. One in three.
Varför betydde detta så mycket för så många? Urfolken påverkas först och värst av klimatförändringarna. Vi påverkas först och värst av fossilbränsleindustrin. Här i Louisiana finns de första amerikanska klimatflyktingarna. De är urinvånare som tvingas lämna sina hembygder på grund av stigande havsnivåer. Det är vår verklighet, så lever vi. Och i samband med dessa projekt kommer en mängd av mänskliga kostnader som folk inte tänker på: Tusentals arbetare deltar i att bygga dessa pipelines, för att bygga och utvinna från jorden, och för med sig brottslighet och trafficking och våld. Saknade och mördade kvinnor från urfolken i Kanada har blivit så synliga att det startat en rörelse och blivit en nationell fråga. Tusentals kvinnor från urfolken som har försvunnit, som har mördats. Och här i USA spårar vi det inte ens. Vi lämnas istället med insikten av att vår högsta domstol, USA:s högsta domstol, 1978 tog ifrån oss vår rätt att åtala på samma sätt som var som helst annars i USA. Så som icke-urinvånare kan du gå in på ett reservat och våldta någon och den stammen har inte samma nivå av åklagarförmåga som på andra ställen, och den federala regeringen avböjer dessa fall 40 procent av gångerna. Det brukade vara 76 procent av gångerna. En av tre kvinnor av urfolkshärkomst våldtas under sin livstid. En av tre.
But in Standing Rock, you could feel the energy in the air. You could feel the resistance happening. People were standing and saying, "No more. Enough is enough. We will put our bodies in front of the machines to stop this project from happening. Our lives matter. Our children's lives matter." And thousands of allies came to stand with us from around the world. It was incredible, it was incredible to stand together, united as one.
Men i Standing Rock kunde man känna energin i luften. Man kunde känna det pågående motståndet. Folk stod där och sa, "Inte längre. Nu är det nog. Vi ska placera våra kroppar framför maskinerna för att förhindra detta projekt. Våra liv spelar roll. Våra barns liv spelar roll." Och tusentals allierade från runtom i världen kom för att stå med oss. Det var otroligt, det var otroligt att stå tillsammans, enade.
(Applause)
(Applåder)
In my time there, I saw Natives being chased on horseback by police officers shooting at them, history playing out in front of my eyes. I myself was put into a dog kennel when I was arrested. But funny story, actually, of being put into a dog kennel. So we're in this big wire kennel with all these people, and the police officers are there and we're there, and we start howling like dogs. You're going to treat us like dogs? We're going to act like dogs. But that's the resilience we have. All these horrific images playing out in front of us, being an indigenous person pushed off of Native lands again in 2017. But there was such beauty. On one of the days that we faced a line of hundreds of police officers pushing us back, pushing us off indigenous lands, there were those teenagers out on horseback across the plains. They were herding hundreds of buffalo towards us, and we were crying out, calling, "Please turn, please turn." And we watched the buffalo come towards us, and for a moment, everything stopped. The police stopped, we stopped, and we just saw this beautiful, amazing moment of remembrance.
Under min tid där såg jag en urinvånare jagas till häst av poliser som sköt mot dem. Historien utspelades framför mina ögon. Jag själv sattes i en hundgård när jag arresterades. Det är faktiskt en rolig berättelse, när jag sattes i en hundgård. Jag satt i en stor bur av ståltråd med en massa människor, och poliserna var där och vi var där, och vi började yla som hundar. Behandlar ni oss som hundar? Då ska vi bete oss som hundar. Det är det motståndet som vi har. Alla horribla bilder spelas upp framför oss, när man är urinvånare som tvingas bort från sitt fosterland igen 2017. Men det fanns sådan skönhet i det. Under en av dagarna som vi möttes av ett led av hundratals poliser som tryckte undan oss, föste bort oss från vårt fosterland, så fanns det tonåringar till häst som red över stäppen. De vallade hundratals bisonoxar mot oss, och vi skrek, ropade, "Snälla, vänd om, snälla, vänd om." Och vi såg bisonoxarna komma emot oss, och under en stund blev allt tyst. Poliserna stannade, vi stannade, och vi såg bara ett vackert, underbart, minnesvärt ögonblick
And we were empowered. We were so empowered. I interviewed a woman who had, on one day -- September 2nd, the Standing Rock Sioux Reservation had told the courts -- there's an ongoing lawsuit right now -- they told the courts, "Here is a sacred site that's in the direct path of the pipeline." On September 3rd, the following day, Dakota Access, LLC skipped 25 miles ahead in its construction, to destroy that site. And when that happened, the people in camp rushed up to stop this, and they were met with attack dogs, people, private security officers, wielding attack dogs in [2016].
Och vi stärktes. Vi blev så stärkta. Jag intervjuade en kvinna som, en dag - Den andra september, så hade Sioux-reservatet Standing Rock sagt åt domstolen - det pågår en rättegång just nu - de sa åt domstolen, "Här har vi en andlig plats som ligger mitt i pipelinens väg." Den tredje september, nästa dag, skyndade Dakota Access, LLC på sitt byggnadsarbete med fyra mil, för att förstöra den platsen. Och när det hände rusade folket i lägret fram för att stoppa detta, och de möttes av attackhundar, folk, privata säkerhetspoliser, med attackhundar 2017.
But I interviewed one of the women, who had been bitten on the breast by one of these dogs, and the ferocity and strength of her was incredible, and she's out right now in another resistance camp, the same resistance camp I'm part of, fighting Line 3, another pipeline project in my people's homelands, wanting 900,000 barrels of tar sands per day through the headwaters of the Mississippi to the shore of Lake Superior and through all the Treaty territories along the way. But this woman's out there and we're all out there standing together, because we are resilient, we are fierce, and we are teaching people how to reconnect to the earth, remembering where we come from. So much of society has forgotten this.
Men jag intervjuade en av kvinnorna, som blivit biten i bröstet av en av dessa hundar, och hennes vildsinthet och styrka var otrolig, och hon befinner sig nu i ett annat motståndsläger, samma motståndsläger som jag är del av, och slåss mot Line 3, ett annat pipelineprojekt i mitt folks hembygder, där de vill skicka 900 000 fat oljesand per dag genom källan i Mississippi till Lake Superiors strand och genom alla fördragsområden på vägen. Men den här kvinnan är där och vi är alla där tillsammans, för vi är tåliga, vi är stenhårda, och vi lär ut hur man återansluter sig till jorden, och minns var man kommer ifrån. Så stora delar av samhället har glömt detta.
(Applause)
(Applåder)
That food you eat comes from somewhere. The tap water you drink comes from somewhere. We're trying to remember, teach, because we know, we still remember. It's in our plants, in our medicines, in our lives, every single day.
Maten som du äter kommer någonstans ifrån. Kranvattnet som du dricker kommer någonstans ifrån. Vi försöker minnas, lära ut, för vi vet, vi minns fortfarande. Det finns i våra plantor, i våra mediciner, i våra liv, varenda dag.
I brought this out to show.
Jag tog med mig detta för att visa er.
(Rattling)
This is cultural survival. This is from a time that it was illegal to practice indigenous cultures in the United States. This was cultural survival hidden in plain sight. This was a baby's rattle. That's what they told the Indian agents when they came in. It was a baby's rattle.
Det här är kulturell överlevnad. Den här kommer från en tid då det var olagligt att utöva urfolkskultur i USA. Det här var kulturell överlevnad gömd där alla kan se det. Det här var en skallra. Det sa de till indianagenterna när de kom dit. Det var en skallra.
But it's incredible what you can do when you stand together. It's incredible, the power that we have when we stand together, human resistance, people having this power, some of the most oppressed people you can possibly imagine costing this company hundreds of millions of dollars, and now our divestment efforts, focusing on the banks behind these projects, costing them billions of dollars. Five billion dollars we've cost them so far, hanging out with banks.
Det är otroligt vad man kan göra när man står tillsammans. Det är otroligt, kraften som vi har när vi står tillsammans, mänskligt motstånd, folk som har den här kraften, några av de mest förtryckta människorna man kan tänka sig kostar detta företag hundratals miljoner dollar, och nu vår försäljningskampanj mot bankerna bakom dessa projekt, som kostar dem flera miljarder dollar. Vi har kostat dem fem miljarder än så länge, det vi gjort mot bankerna.
(Applause)
(Applåder)
So what can you do? How can you help? How can you change the conversation for extremely oppressed and forgotten people?
Så vad kan man göra? Hur kan man hjälpa till? Hur kan man ändra på samtalet kring extremt förtryckta och bortglömda folk?
Education is foundational. Education shapes our children. It shapes the way we teach. It shapes the way we learn. In Washington State, they've made the teaching of treaties and modern Native people mandatory in school curriculum. That is systems change.
Utbildning är fundamentalt. Utbildning formar våra barn. Det formar sättet vi lär ut på. Det formar sättet vi lär in. I staten Washington har de gjort undervisning om fördrag och moderna urinvånare obligatoriska i läroplanen. Det är förändring av systemet.
(Applause)
(Applåder)
When your elected officials are appropriating their budgets, ask them: Are you fulfilling treaty obligations? Treaties have been broken since the day they were signed. Are you meeting those requirements? That would change our lives, if treaties were actually upheld. Those documents were signed. Somehow, we live in this world where, in 2017, the US Constitution is held up as the supreme law of the land, right? But when I talk about treaty rights, I'm crazy. That's crazy. Treaties are the supreme law of the land, and that would change so much, if you actually asked your representative officials to appropriate those budgets.
När dina invalda ämbetsmän anpassar sina budgetar, fråga dem då: Följer ni fördragen nu? Fördragsbrott har skett sedan dagen de skrevs under. Uppfyller ni de kraven? Det skulle förändra våra liv, om fördrag faktiskt fullföljdes. De dokumenten skrevs under. På något sätt lever vi i denna värld där, 2017, den amerikanska konstitutionen är grundlag, eller hur? Men när jag pratar om fördragsrättigheter är jag galen. Det är helt sjukt. Fördrag är grundlag, och det skulle förändra så mycket, om du bad dina representanter om att anpassa budgetarna.
And take your money out of the banks. That's huge. It makes a huge difference. Stand with us, empathize, learn, grow, change the conversation. Forty percent of Native people are under the age of 24. We are the fastest-growing demographic in the United States. We are doctors, we are lawyers, we are teachers, we are scientists, we are engineers. We are medicine men, we are medicine women, we are sun dancers, we are pipe carriers, we are traditional language speakers. And we are still here.
Och ta ut dina pengar från bankerna. Det är enormt. Det gör enorm skillnad. Stå med oss, visa empati, lär, väx, förändra samtalet. 40 procent av alla urinvånare är under 24 år. Vi är den snabbast växande demografiska gruppen i USA. Vi är läkare, vi är advokater, vi är lärare, vi är forskare, vi är ingenjörer. Vi är medicinmän, vi är medicinkvinnor, vi är soldansare, vi är rörbärare, vi är talare av traditionella språk. Och vi är fortfarande här.
Miigwech.
Miigwech.
(Applause)
(Applåder)