I'm going to talk to you about optimism -- or more precisely, the optimism bias. It's a cognitive illusion that we've been studying in my lab for the past few years, and 80 percent of us have it.
Jag ska tala om optimism - eller mer specifikt, om optimistiska förväntningar. Det är en kognitiv illusion som vi har studerat på mitt labb de senaste åren, och 80 procent av oss har den.
It's our tendency to overestimate our likelihood of experiencing good events in our lives and underestimate our likelihood of experiencing bad events. So we underestimate our likelihood of suffering from cancer, being in a car accident. We overestimate our longevity, our career prospects. In short, we're more optimistic than realistic, but we are oblivious to the fact.
Det är vår tendens att överskatta sannolikheten att vi ska få uppleva bra händelser i våra liv och vi underskattar sannolikheten att dåliga saker ska inträffa. Så vi underskattar sannolikheten att drabbas av cancer, råka ut för en bilolycka. Vi överskattar vår livslängd, våra karriärsmöjligheter. Kort sagt, vi är snarare optimister än realister, men vi är omedvetna om det.
Take marriage for example. In the Western world, divorce rates are about 40 percent. That means that out of five married couples, two will end up splitting their assets. But when you ask newlyweds about their own likelihood of divorce, they estimate it at zero percent. And even divorce lawyers, who should really know better, hugely underestimate their own likelihood of divorce. So it turns out that optimists are not less likely to divorce, but they are more likely to remarry. In the words of Samuel Johnson, "Remarriage is the triumph of hope over experience."
Ta giftermål som ett exempel. I västvärlden är skilsmässofrekvensen ungefär 40 procent. Det innebär att av fem gifta par, kommer två sluta med att de delar upp sina tillgångar. Men om du frågar nygifta om deras sannolikhet för en skilsmässa, så uppskattar de att den är noll procent. Och till och med skilsmässoadvokater, som verkligen borde veta bättre, underskattar kraftigt sin egen sannolikhet för skilsmässa. Optimister har inte alls mindre risk för skilsmässa, men kommer med större sannolikhet att gifta om sig. Med Samuel Johnsons ord, "Omgifte är hoppets triumf över erfarenheten."
(Laughter)
(Skratt)
So if we're married, we're more likely to have kids. And we all think our kids will be especially talented. This, by the way, is my two-year-old nephew, Guy. And I just want to make it absolutely clear that he's a really bad example of the optimism bias, because he is in fact uniquely talented.
Om vi gifter oss kommer vi med större sannolikhet få barn. Och vi tror alla att våra barn kommer bli särskilt talangfulla. Det här är min tvååriga systerson, Guy. Och jag vill bara klargöra att han är ett dåligt exempel på optimistiska förväntningar, eftersom han faktiskt är ovanligt begåvad.
(Laughter)
(Skratt)
And I'm not alone. Out of four British people, three said that they were optimistic about the future of their own families. That's 75 percent. But only 30 percent said that they thought families in general are doing better than a few generations ago.
Och jag är inte den enda. Tre av fyra brittiska personer sa att de var optimistiska om sin familjs framtid. Det är 75 procent. Men endast 30 procent sa att de trodde att familjer rent generellt har det bättre nu än för några generationer sedan.
And this is a really important point, because we're optimistic about ourselves, we're optimistic about our kids, we're optimistic about our families, but we're not so optimistic about the guy sitting next to us, and we're somewhat pessimistic about the fate of our fellow citizens and the fate of our country. But private optimism about our own personal future remains persistent. And it doesn't mean that we think things will magically turn out okay, but rather that we have the unique ability to make it so.
Och detta är en viktig poäng, då vi är optimistiska angående oss själva, vi är optimistiska angående våra barn, och angående våra familjer, men vi är mindre optimistiska angående killen bredvid, och vi är ganska pessimistiska om våra medborgares öde, och vårt lands öde. Men personlig optimism om vår egen framtid står fast. Och det betyder inte att vi tror att saker kommer att lösa sig på något magiskt sätt, snarare att vi har den unika förmågan att göra så att det blir så.
Now I'm a scientist, I do experiments. So to show you what I mean, I'm going to do an experiment here with you. So I'm going to give you a list of abilities and characteristics, and I want you to think for each of these abilities where you stand relative to the rest of the population.
Jag är forskare, jag gör experiment. Så för att visa er vad jag menar, så ska jag göra ett experiment här med er. Så jag ska ge er en lista med förmågor och egenskaper, och jag vill att ni för var och en av dessa förmågor funderar ut var du befinner dig, relativt resten av befolkningen.
The first one is getting along well with others. Who here believes they're at the bottom 25 percent? Okay, that's about 10 people out of 1,500. Who believes they're at the top 25 percent? That's most of us here. Okay, now do the same for your driving ability. How interesting are you? How attractive are you? How honest are you? And finally, how modest are you?
Den första är att komma överens med andra. Vilka här tror att de tillhör de lägsta 25 procenten? (Skratt) Okej, det är cirka 10 personer av 1500. Vem tror att de tillhör de översta 25 procenten? Det är de flesta av oss här. Okej, gör nu samma sak för förarskicklighet. Hur intressant är du? Hur attraktiv är du? Hur ärlig är du? Och slutligen, hur blygsam är du?
So most of us put ourselves above average on most of these abilities. Now this is statistically impossible. We can't all be better than everyone else. (Laughter) But if we believe we're better than the other guy, well that means that we're more likely to get that promotion, to remain married, because we're more social, more interesting.
(Skratt) Så de flesta av oss placerar sig själv över genomsnittet på de flesta av dessa förmågor. Detta är ju statiskt omöjligt. Vi kan inte alla vara bättre än alla andra. (Skratt) Men om vi tror att vi är bättre än den andre killen betyder det att vi med större sannolikhet blir befordrade, klarar äktenskapet,
And it's a global phenomenon. The optimism bias has been observed in many different countries -- in Western cultures, in non-Western cultures, in females and males, in kids, in the elderly. It's quite widespread.
eftersom vi är mer sociala, mer intressanta. Och detta är ett globalt fenomen. Optimistiska förväntningar kan ses i många olika länder - i västerländska kulturer, och i ej västerländska kulturer, hos kvinnor och män, hos barn och hos de äldre.
But the question is, is it good for us? So some people say no. Some people say the secret to happiness is low expectations. I think the logic goes something like this: If we don't expect greatness, if we don't expect to find love and be healthy and successful, well we're not going to be disappointed when these things don't happen. And if we're not disappointed when good things don't happen, and we're pleasantly surprised when they do, we will be happy.
Det är väldigt utbrett. Men frågan är, är det bra för oss? Vissa säger nej. Vissa säger att hemligheten till lycka är låga förväntningar. Jag tror att logiken lyder ungefär så här: Om vi inte har höga förväntningar, om vi inte förväntar oss att finna kärlek och ha god hälsa och framgång, ja, då kommer vi inte bli besvikna när dessa saker inte händer. Och om vi inte blir besvikna när bra saker inte händer, och glatt överraskade när de händer,
So it's a very good theory, but it turns out to be wrong for three reasons. Number one: Whatever happens, whether you succeed or you fail, people with high expectations always feel better. Because how we feel when we get dumped or win employee of the month depends on how we interpret that event.
så blir vi lyckliga. Så det är en väldigt bra teori, men den visar sig vara felaktig, av tre orsaker. Nummer ett: Vad som än händer, oavsett om du lyckas eller inte, mår människor med höga förväntningar alltid bättre. Eftersom hur vi känner oss när vi dumpas, eller blir månadens anställda beror på hur vi tolkar händelsen.
The psychologists Margaret Marshall and John Brown studied students with high and low expectations. And they found that when people with high expectations succeed, they attribute that success to their own traits. "I'm a genius, therefore I got an A, therefore I'll get an A again and again in the future." When they failed, it wasn't because they were dumb, but because the exam just happened to be unfair. Next time they will do better. People with low expectations do the opposite. So when they failed it was because they were dumb, and when they succeeded it was because the exam just happened to be really easy. Next time reality would catch up with them. So they felt worse.
Psykologerna Margaret Marshall och John Brown studerade elever med höga och låga förväntningar. Och de fann att när människor med höga förväntningar lyckades, så gav de sig själv äran av framgången. "Jag är ett geni, därför fick jag ett A, därför kommer jag få A om och om igen i framtiden." När de misslyckades, berodde det inte på att de var dumma, utan på att provet råkade vara orättvist. Nästa gång skulle det gå bättre. Människor med låga förväntningar gjorde tvärt om. Så när de misslyckades berodde det på att de var dumma. och när de lyckades berodde det på att provet råkade vara lätt. Nästa gång kommer verkligheten att komma ikapp dem. Så de mådde sämre.
Number two: Regardless of the outcome, the pure act of anticipation makes us happy. The behavioral economist George Lowenstein asked students in his university to imagine getting a passionate kiss from a celebrity, any celebrity. Then he said, "How much are you willing to pay to get a kiss from a celebrity if the kiss was delivered immediately, in three hours, in 24 hours, in three days, in one year, in 10 years? He found that the students were willing to pay the most not to get a kiss immediately, but to get a kiss in three days. They were willing to pay extra in order to wait. Now they weren't willing to wait a year or 10 years; no one wants an aging celebrity. But three days seemed to be the optimum amount.
Nummer 2: Oavsett utgången, gör själva känslan av förväntan oss lyckliga. Beteendeekonomen Georg Lowenstein bad studenter på sitt universitet föreställa sig att få en passionerad kyss från en berömd person, vilken som helst. Sen sa han, "Hur mycket är du villig att betala för att få en kyss från en berömd person om kyssen levererades omedelbart, om tre timmar, om 24 timmar, om tre dagar, om ett år, om 10 år? Han fann att studenterna var villiga att betala mest inte för att få kyssen direkt, utan för att få kyssen om tre dagar. De var beredda att betala extra för att få vänta. Nu var de inte beredda att vänta i ett år eller i 10 år; ingen vill ha en åldrad kändis. Men tre dagar verkade vara den optimala tiden.
So why is that? Well if you get the kiss now, it's over and done with. But if you get the kiss in three days, well that's three days of jittery anticipation, the thrill of the wait. The students wanted that time to imagine where is it going to happen, how is it going to happen. Anticipation made them happy.
Varför är det så? Om du får kyssen nu, så är det klappat och klart. Men om du får kyssen om tre dagar, då har du tre dagar av nervös förväntan, spänningen med att vänta. Studenterna ville ha den tiden till att föreställa sig vad som skulle hända, hur det skulle bli. Förväntan gjorde dem lyckliga.
This is, by the way, why people prefer Friday to Sunday. It's a really curious fact, because Friday is a day of work and Sunday is a day of pleasure, so you'd assume that people will prefer Sunday, but they don't. It's not because they really, really like being in the office and they can't stand strolling in the park or having a lazy brunch. We know that, because when you ask people about their ultimate favorite day of the week, surprise, surprise, Saturday comes in at first, then Friday, then Sunday. People prefer Friday because Friday brings with it the anticipation of the weekend ahead, all the plans that you have. On Sunday, the only thing you can look forward to is the work week.
Detta är förresten orsaken till att folk föredrar fredagar framför söndagar. Det är verkligen ett märkligt faktum, eftersom fredag är en arbetsdag och söndag en ledig dag, så man skulle kunna tro att folk skulle föredra söndagar, men det gör de inte. Det är inte för att de älskar att vara på kontoret och att de inte tål att ströva i parken eller att ha en slö brunch. Vi vet det, för när man frågar människor om deras absoluta favoritdag i veckan, kommer inte så överraskande lördag först, sen fredag, sen söndag. Människor föredrar fredagar eftersom den för med sig förväntningar om den kommande helgen, alla planer som du har. Det enda du har framför dig på söndagen är den kommande arbetsveckan.
So optimists are people who expect more kisses in their future, more strolls in the park. And that anticipation enhances their wellbeing. In fact, without the optimism bias, we would all be slightly depressed. People with mild depression, they don't have a bias when they look into the future. They're actually more realistic than healthy individuals. But individuals with severe depression, they have a pessimistic bias. So they tend to expect the future to be worse than it ends up being.
Så optimister är de som förväntar sig fler kyssar i framtiden, mer strövande i parken. Förväntan förhöjer deras välbefinnande. Faktum är, att utan optimistiska förväntningar skulle vi alla vara lätt deprimerade. Människor med mild depression, de har inga förväntningar när de blickar in i framtiden. De är faktiskt mer realistiska än friska personer. Men människor med allvarliga depressioner, de har negativa förväntningar. Så de förväntar sig att framtiden blir värre än vad den faktiskt blir.
So optimism changes subjective reality. The way we expect the world to be changes the way we see it. But it also changes objective reality. It acts as a self-fulfilling prophecy. And that is the third reason why lowering your expectations will not make you happy. Controlled experiments have shown that optimism is not only related to success, it leads to success. Optimism leads to success in academia and sports and politics. And maybe the most surprising benefit of optimism is health. If we expect the future to be bright, stress and anxiety are reduced.
Så optimism förändrar den subjektiva verkligheten. Hur vi förväntar oss världen att vara förändrar det sätt vi ser på den. Men den förändrar också den objektiva verkligheten. Den fungerar som en självuppfyllande profetia. Och det är den tredje orsaken till varför låga förväntningar inte kommer att göra dig lycklig. Kontrollerade experiment har visat att optimism inte bara är kopplat till framgång, det leder till framgång. Optimism leder till framgång inom forskning, sport och politik. Och den kanske mest överraskande vinsten av optimism är hälsa. Om vi förväntar oss att framtiden är ljus, minskar stress och ångest.
So all in all, optimism has lots of benefits. But the question that was really confusing to me was, how do we maintain optimism in the face of reality? As an neuroscientist, this was especially confusing, because according to all the theories out there, when your expectations are not met, you should alter them. But this is not what we find. We asked people to come into our lab in order to try and figure out what was going on.
Så kort och gott, optimism har många fördelar. Men frågan som verkligen var förvirrande för mig var, hur håller vi kvar optimismen när vi konfronteras med verkligheten? Som neurolog var detta särskilt förvirrande, eftersom man, enligt all gällande teori, borde förändra sina förväntningar när de inte infrias. Men det är inte det vi ser. Vi bad människor komma till vårt laboratorium i ett försök att lista ut hur det fungerar.
We asked them to estimate their likelihood of experiencing different terrible events in their lives. So, for example, what is your likelihood of suffering from cancer? And then we told them the average likelihood of someone like them to suffer these misfortunes. So cancer, for example, is about 30 percent. And then we asked them again, "How likely are you to suffer from cancer?"
Vi bad dem att föreställa sig sannolikheten att drabbas av olika fruktansvärda händelser. Till exempel vad är sannolikheten att du kommer att drabbas av cancer? Sen avslöjade vi den genomsnittliga sannolikheten för att någon som dem skulle drabbas av dessa motgångar. För cancer, till exempel, är det omkring 30 procent. Och sedan frågade vi dem igen, "Hur troligt är det att du drabbas av cancer?"
What we wanted to know was whether people will take the information that we gave them to change their beliefs. And indeed they did -- but mostly when the information we gave them was better than what they expected. So for example, if someone said, "My likelihood of suffering from cancer is about 50 percent," and we said, "Hey, good news. The average likelihood is only 30 percent," the next time around they would say, "Well maybe my likelihood is about 35 percent." So they learned quickly and efficiently. But if someone started off saying, "My average likelihood of suffering from cancer is about 10 percent," and we said, "Hey, bad news. The average likelihood is about 30 percent," the next time around they would say, "Yep. Still think it's about 11 percent."
Det vi ville veta var om människor tar till sig informationen vi gav dem och ändrar sin uppfattning. Och det gjorde de - men framför allt om information de fick var bättre än de förväntat sig. Så om någon sa, "Sannolikheten att jag kommer att drabbas av cancer är omkring 50 procent," och vi sa, "Goda nyheter. Sannolikheten är endast 30 procent," så sa de nästa gång, min sannolikhet är nog cirka 35 procent." Så de tog det till sig snabbt och effektivt. Men om någon började med att säga, "Min genomsnittliga sannolikhet att drabbas av cancer är runt 10 procent," och vi sa, "Tyvärr, dåliga nyheter. Den genomsnittliga sannolikheten är omkring 30 procent," så sa de nästa gång, "Ja, tror fortfarande att den är kring 11 procent."
(Laughter)
(Skratt)
So it's not that they didn't learn at all -- they did -- but much, much less than when we gave them positive information about the future. And it's not that they didn't remember the numbers that we gave them; everyone remembers that the average likelihood of cancer is about 30 percent and the average likelihood of divorce is about 40 percent. But they didn't think that those numbers were related to them.
Så det är inte så att de inte lär sig - det gjorde de - men mycket mindre än när vi gav dem positiv information om deras framtid. Och det är inte så att de inte kom ihåg siffrorna vi gav dem; alla kom ihåg att den genomsnittliga sannolikheten för cancer är omkring 30 procent och den genomsnittliga sannolikheten för skilsmässa är 40 procent
What this means is that warning signs such as these
Men de trodde inte att de siffrorna gällde dem.
may only have limited impact. Yes, smoking kills, but mostly it kills the other guy.
Detta innebär att varningssignaler som dessa troligtvis bara har en begränsad påverkan. Visst, rökning dödar, men oftast någon annan.
What I wanted to know was what was going on inside the human brain that prevented us from taking these warning signs personally. But at the same time, when we hear that the housing market is hopeful, we think, "Oh, my house is definitely going to double in price." To try and figure that out, I asked the participants in the experiment to lie in a brain imaging scanner. It looks like this. And using a method called functional MRI, we were able to identify regions in the brain that were responding to positive information.
Det jag ville veta var vad som rörde sig inne i den mänskliga hjärnan som hindrade oss från att ta dessa varningssignaler personligt. Men samtidigt, när vi hör att bostadsmarknaden går bra, tänker vi, "Oj, mitt hus värde kommer definitivt att fördubblas." För att komma underfund med detta, bad jag deltagarna i experimentet att ljuga i en hjärnscanner. Det ser ut så här. Och med hjälp av en metod som kallas funktionell MRI kunde vi identifiera områden i hjärnan som reagerade på positiv information.
One of these regions is called the left inferior frontal gyrus. So if someone said, "My likelihood of suffering from cancer is 50 percent," and we said, "Hey, good news. Average likelihood is 30 percent," the left inferior frontal gyrus would respond fiercely. And it didn't matter if you're an extreme optimist, a mild optimist or slightly pessimistic, everyone's left inferior frontal gyrus was functioning perfectly well, whether you're Barack Obama or Woody Allen.
En av dess områden kallas gyrus frontalis inferior. Så om någon sa, "Min sannolikhet att drabbas av cancer är 50 procent," och vi säger, "Hallå, goda nyheter. Genomsnittliga sannolikheten är 30 procent." så kommer gyrus frontalis inferior att reagera häftigt. Och det spelade ingen roll om man var en extrem optimist, en försiktig optimist eller till viss del pessimistisk, allas vänstra gyrus frontalis inferior fungerade helt perfekt, oavsett om man var Barack Obama eller Woody Allen.
On the other side of the brain, the right inferior frontal gyrus was responding to bad news. And here's the thing: it wasn't doing a very good job. The more optimistic you were, the less likely this region was to respond to unexpected negative information. And if your brain is failing at integrating bad news about the future, you will constantly leave your rose-tinted spectacles on.
På den andra sidan av hjärnan reagerade högra gyrus frontalis inferior på dåliga nyheter. Och här är grejen, den gjorde inget bra jobb. Ju mer optimistisk man var, desto mindre benägen var området att reagera på oväntad negativ information. Och om din hjärna missar att infoga dåliga nyheter om framtiden, kommer du alltid att se världen genom ett rosenrött skimmer.
So we wanted to know, could we change this? Could we alter people's optimism bias by interfering with the brain activity in these regions? And there's a way for us to do that.
Så vi ville veta, kan vi ändra detta? Kan vi ändra människors optimistiska förväntningar genom att påverka hjärnaktiviteten i dessa regioner? Och det finns ett sätt att göra detta.
This is my collaborator Ryota Kanai. And what he's doing is he's passing a small magnetic pulse through the skull of the participant in our study into their inferior frontal gyrus. And by doing that, he's interfering with the activity of this brain region for about half an hour. After that everything goes back to normal, I assure you.
Detta är min medarbetare Ryota Kanai. Och det han gör är att han skickar en svag magnetisk puls genom skallen på deltagarna i vår studie in till deras gyrus frontalis inferior. Och genom att göra det, så påverkar han aktiviteten i den här hjärnregionen i omkring en halvtimme. Efteråt blir allting som vanligt igen, det försäkrar jag.
(Laughter)
(Skratt)
So let's see what happens. First of all, I'm going to show you the average amount of bias that we see. So if I was to test all of you now, this is the amount that you would learn more from good news relative to bad news. Now we interfere with the region that we found to integrate negative information in this task, and the optimism bias grew even larger. We made people more biased in the way that they process information. Then we interfered with the brain region that we found to integrate good news in this task, and the optimism bias disappeared. We were quite amazed by these results because we were able to eliminate a deep-rooted bias in humans.
Så låt oss titta på vad som händer. Först av allt ska jag visa er den genomsnittliga mängden förväntningar som vi ser. Så om jag nu skulle testa alla er, skulle ni lärt er så här mycket mer från goda nyheter jämfört med de dåliga nyheterna. Nu påverkar vi regionen som vi har sett integrera den negativa informationen, och de optimistiska förväntningarna blev ännu större. Vi gjorde så att folk behandlade information ännu mer förutsägbart. Sen påverkade vi regionen i hjärnan som vi vet införlivar goda nyheter, och de optimistiska förväntningarna försvann. Vi blev ganska förvånade över resultaten eftersom det blev möjligt för oss att ta bort
And at this point we stopped and we asked ourselves, would we want to shatter the optimism illusion into tiny little bits? If we could do that, would we want to take people's optimism bias away? Well I've already told you about all of the benefits of the optimism bias, which probably makes you want to hold onto it for dear life. But there are, of course, pitfalls, and it would be really foolish of us to ignore them.
en djupt rotad inställning hos människor. Och här stannade vi upp och frågade oss själva, vill vi smula sönder optimistiska illusioner till små bitar? Om vi kunde, skulle vi vilja ta bort människors optimistiska förväntningar? Vi har ju redan berättat om alla fördelar med optimistiska förväntningar, något som troligtvis får dig att krampaktigt vilja hålla kvar dem. Men det finns förstås fallgropar,
Take for example this email I recieved from a firefighter here in California. He says, "Fatality investigations for firefighters often include 'We didn't think the fire was going to do that,' even when all of the available information was there to make safe decisions." This captain is going to use our findings on the optimism bias to try to explain to the firefighters why they think the way they do, to make them acutely aware of this very optimistic bias in humans.
och det skulle verkligen vara dumt att ignorera dem. Ta till exempel det här mejlet som jag fick från en brandman här i Kalifornien. Han säger, "Dödsfallsutredningar för brandmän innehåller ofta 'Vi trodde inte att elden skulle bete sig så.' Även då all den tillgängliga informationen fanns där för att fatta säkra beslut." Chefen kommer att använda våra upptäckter om optimistiska förväntningar till att försöka förklara för brandmännen varför de resonerar som de gör, till att göra dem fullt medvetna om optimistiska förväntningar hos människor.
So unrealistic optimism can lead to risky behavior, to financial collapse, to faulty planning. The British government, for example, has acknowledged that the optimism bias can make individuals more likely to underestimate the costs and durations of projects. So they have adjusted the 2012 Olympic budget for the optimism bias.
Så orealistisk optimism kan leda till riskfyllda beteenden, till finansiell kollaps, till felaktig planering. Den brittiska regeringen, till exempel, har erkänt att optimistiska förväntningar kan göra människor mer benägna att underskatta kostnader och tider vid projektplaneringar. Så de har justerat budgeten för de olympiska spelen 2012 på grund av optimistiska förväntningar.
My friend who's getting married in a few weeks has done the same for his wedding budget. And by the way, when I asked him about his own likelihood of divorce, he said he was quite sure it was zero percent.
En vän som ska gifta sig om några veckor har gjort samma sak med bröllopsbudgeten. Och förresten, när jag frågade om sannolikheten för skilsmässa, sa han att han var ganska säker på att den var noll procent.
So what we would really like to do, is we would like to protect ourselves from the dangers of optimism, but at the same time remain hopeful, benefiting from the many fruits of optimism. And I believe there's a way for us to do that. The key here really is knowledge. We're not born with an innate understanding of our biases. These have to be identified by scientific investigation. But the good news is that becoming aware of the optimism bias does not shatter the illusion. It's like visual illusions, in which understanding them does not make them go away. And this is good because it means we should be able to strike a balance, to come up with plans and rules to protect ourselves from unrealistic optimism, but at the same time remain hopeful.
Så det som vi verkligen skulle vilja göra, är att skydda oss från faran med optimism, samtidigt som vi fortfarande är hoppfulla, och skördar frukterna som följer med optimism. Och jag tror att det finns ett sätt att göra det. Nyckeln här är kunskap. Vi har inte en medfödd förståelse för våra förväntningar. Dessa måste identifieras genom vetenskapliga undersökningar. Men tack och lov så kommer medvetenheten om våra positiva förväntningar inte att krossa illusionen. Det är som en visuell illusion, där förståelsen av dem inte får dem att försvinna. Och detta är bra, eftersom det innebär att vi kan finna en balans, att komma på planer och regler för att skydda oss från orealistisk optimism, men samtidigt behålla hoppet.
I think this cartoon portrays it nicely. Because if you're one of these pessimistic penguins up there who just does not believe they can fly, you certainly never will. Because to make any kind of progress, we need to be able to imagine a different reality, and then we need to believe that that reality is possible. But if you are an extreme optimistic penguin who just jumps down blindly hoping for the best, you might find yourself in a bit of a mess when you hit the ground. But if you're an optimistic penguin who believes they can fly, but then adjusts a parachute to your back just in case things don't work out exactly as you had planned, you will soar like an eagle, even if you're just a penguin.
Jag tycker att den här bilden porträtterar det bra. För om du är en av pingvinerna där uppe som helt enkelt inte tror att de kan flyga, så kommer du aldrig att göra det. För att göra framsteg, måste vi kunna föreställa oss något annat, och sedan måste vi tro att det är möjligt. Men om du är en extremt optimistisk pingvin som bara blint kastar sig ut och hoppas på det bästa, så kan du få problem när du når marken. Men om du är en optimistisk pingvin som tror de kan flyga, men som tar med sig en fallskärm i packningen bara ifall saker inte riktigt går som du hade tänkt, kommer du att sväva som en örn, även om du bara är en pingvin.
Thank you.
Tack så mycket.
(Applause)
(Applåder)