I remember my aunt brushing my hair when I was a child. I felt this tingling in my stomach, this swelling in my belly. All her attention on me, just me. My beautiful Aunt Bea, stroking my hair with a fine-bristled brush. Do you have a memory like that that you can feel in your body right now?
Jag minns när min moster borstade mitt hår när jag var barn. Jag kände hur det kittlade i magen, hur det svällde i magen. All hennes uppmärksamhet på mig, bara mig. Min vackra moster Bea, som strök mitt hår med en lätt borste. Har du något sådant minne, som du kan känna i din kropp just nu?
Before language, we're all sensation. As children, that's how we learn to differentiate ourselves in the world -- through touch. Everything goes in the mouth, the hands, on the skin. Sensation -- it is the way that we first experience love. It's the basis of human connection. We want our children to grow up to have healthy intimate relationships. So as parents, one of the things that we do is we teach our children about sex. We have books to help us, we have sex ed at school for the basics. There's porn to fill in the gaps -- and it will fill in the gaps.
Innan språket är vi bara känslor. Det är så vi lär oss, som barn att särskilja oss själva i världen - genom beröring. Allting åker in i munnen, händerna, på huden. Känslor är sättet vi först upplever kärlek på. Det är grunden i all mänsklig kontakt. Vi vill att våra barn ska växa upp och ha hälsosamma nära relationer. Vi föräldrar lär våra barn om sex. Vi har böcker som hjälper oss, vi har sexualundervisning i skolan för grunderna. Pornografi finns som fyller i luckorna - och det gör den.
(Laughter)
(Skratt)
We teach our children "the talk" about biology and mechanics, about pregnancy and safe sex, and that's what our kids grow up thinking that sex is pretty much all about. But we can do better than that. We can teach our sons and daughters about pleasure and desire, about consent and boundaries, about what it feels like to be present in their body and to know when they're not. And we do that in the ways that we model touch, play, make eye contact -- all the ways that we engage their senses. We can teach our children not just about sex, but about sensuality.
Vi pratar med våra barn om biologi och mekanik, om graviditet och säkert sex, och våra barn växer upp och tänker att sex, i stort sett, handlar om detta. Men vi kan bättre än så. Vi kan lära våra söner och döttrar om njutning och lust, om samtyckte och gränser, om hur det känns att vara närvarande i sin kropp och veta när man inte är det. Och det gör vi genom hur vi själva berör, leker, tar ögonkontakt - på alla sätt vi aktiverar deras sinnen. Vi kan lära våra barn, inte bara om sex, utan om sensualism.
This is the kind of talk that I needed as a girl. I was extremely sensitive, but by the time I was an adolescent, I had numbed out. The shame of boys mocking my changing body and then girls exiling me for, ironically, my interest in boys, it was so much. I didn't have any language for what I was experiencing; I didn't know it was going to pass. So I did the best thing I could at the time and I checked out. And you can't isolate just the difficult feelings, so I lost access to the joy, the pleasure, the play, and I spent decades like that, with this his low-grade depression, thinking that this is what it meant to be a grown-up.
Det här är det samtal som jag behövde som barn. Jag var extremt känslig, men när jag hade hunnit bli tonåring hade jag blivit avtrubbad. Skammen från när pojkar hånade min förändrande kropp, och sedan när flickor frös mig ute, ironiskt nog för mitt intresse för pojkar, det var för mycket. Jag hade inget språk för vad jag upplevde; Jag visste inte att det skulle gå över. Så jag gjorde det bästa jag kunde just då och det var att checka ut. Och man kan inte isolera enbart de jobbiga känslorna, så jag tappade kontakten även med glädjen, lusten, leken, och så var det under årtionden för mig, med en mild depression, där jag tänkte det var så här det är att vara vuxen
For the past year, I've been interviewing men and women about their relationship to sex and I've heard my story again and again. Girls who were told they were too sensitive, too much. Boys who were taught to man up -- "don't be so emotional." I learned I was not alone in checking out. It was my daughter who reminded me of how much I used to feel. We were at the beach. It was this rare day. I turned off my cell phone, put in the calendar, "Day at the beach with the girls." I laid our towels down just out of reach of the surf and fell asleep. And when I woke up, I saw my daughter drizzling sand on her arm like this, and I could feel that light tickle of sand on her skin and I remembered my aunt brushing my hair. So I curled up next to her and I drizzled sand on her other arm and then her legs. And then I said, "Hey, you want me to bury you?" And her eyes got really big and she was like, "Yeah!" So we dug a hole and I covered her in sand and shells and drew this little mermaid tail. And then I took her home and lathered her up in the shower and massaged her scalp and I dried her off in a towel. And I thought, "Ah. How many times had I done that -- bathed her and dried her off -- but had I ever stopped and paid attention to the sensations that I was creating for her?" I'd been treating her like she was on some assembly line of children needing to be fed and put to bed. And I realized that when I dry my daughter off in a towel tenderly the way a lover would, I'm teaching her to expect that kind of touch. I'm teaching her in that moment about intimacy. About how to love her body and respect her body. I realized there are parts of the talk that can't be conveyed in words.
Under det senaste året har jag intervjuat män och kvinnor om deras relation till sex. Jag har hört min historia om och om igen. Flickor som fick höra de var överkänsliga, för mycket. Pojkar som lärde sig att vara "en man", "var inte så känslig". Jag lärde mig att jag inte var ensam om att checka ut. Det var min dotter som påminde mig om hur mycket jag brukade känna. Vi var på stranden. Det var en sån där sällsynt dag. Jag stängde av min mobil, skrev i kalendern, "Dag på stranden med tjejerna." Jag lade ner våra handdukar precis undan bränningen och jag somnade. När jag vaknade, såg jag min dotter hälla sand över sin arm, så här, och jag kunde känna den lätta känslan av sand över huden och jag mindes min moster som borstade mitt hår. Så jag kröp upp nära henne och jag hällde försiktigt sand över hennes andra arm, och sedan benen. Och sedan sa jag, "Du, vill du att jag begraver dig?" Och hennes ögon blev stora och hon bara: "Jaa!" Så vi grävde ett hål och jag täckte henne med sand och snäckor och vi ritade en sjöjungfrus stjärtfena. Sen tog jag henne hem och tvålade in henne i duschen och masserade hennes hårbotten och jag torkade henne med en handduk. Och jag tänkte, "Ah. Hur många gånger hade jag inte gjort så - badat henne och torkat henne - hade jag någonsin varit uppmärksam på förnimmelserna som jag skapade hos henne?" Jag hade behandlat henne som på ett löpande band för barn som ska matas och nattas. Och jag insåg att när jag torkar min dotter ömsint som en käresta skulle gjort, lär jag henne att förvänta sig den sortens beröring. Jag lär henne om intimitet i det ögonblicket. Om att älska sin kropp och respektera sin kropp. Jag insåg det är delar av "pratet" som inte kan överföras genom ord.
In her book, "Girls and Sex," writer Peggy Orenstein finds that young women are focusing on their partner's pleasure, not their own. This is something I'm going to talk about with my girls when they're older, but for now, I look for ways to help them identify what gives them pleasure and to practice articulating that. "Rub my back," my daughter says when I tuck her in. And I say, "OK, how do you want me to rub your back?" "I don't know," she says. So I pause, waiting for her directions. Finally she says, "OK, up and to the right, like you're tickling me." I run my fingertips up her spine. "What else?" I ask. "Over to the left, a little harder now."
I sin bok, "Flickor och sex", skriver Peggy Orenstein att unga kvinnor fokuserar på deras partners njutning, inte deras egen. Det är något jag kommer prata med mina flickor om när de blir äldre, men nu söker jag efter sätt att hjälpa dem upptäcka vad som ger dem njutning och att öva på att uttrycka det. "Massera mig på ryggen", säger min dotter när jag nattar henne. Och jag säger, "Okej, hur vill du att jag ska massera din rygg?" "Jag vet inte", säger hon. Så jag pausar, och väntar på anvisningar. Till slut säger hon, "Okej, uppåt och till höger, som om du kittlar mig." Jag drar mina fingrar upp längs hennes ryggrad. "Mer då?" frågar jag. "Mot vänster, och lite hårdare."
We need to teach our children how to articulate their sensations so they're familiar with them. I look for ways to play games with my girls at home to do this. I scratch my fingernails on my daughter's arm and say, "Give me one word to describe this." "Violent," she says. I embrace her, hold her tight. "Protected," she tells me. I find opportunities to tell them how I'm feeling, what I'm experiencing, so we have common language. Like right now, this tingling in my scalp down my spine means I'm nervous and I'm excited.
Vi behöver lära våra barn hur de kan artikulera sina känslor så de är bekanta med dem. Jag letar efter sätt att göra detta genom leken. Jag kliar med naglarna på min dotters arm och säger, "Ge mig ett ord som beskriver det här." "Våldsamt," säger hon. Jag omfamnar henne tätt. "Skyddad," säger hon. Jag hittar möjligheter att tala om hur jag känner mig, vad jag upplever, så vi kan ha ett gemensamt språk. Som nu, den kittlande känslan längs ryggraden betyder att jag är nervös och upprymd.
You are likely experiencing sensations in response to me. The language I'm using, the ideas I'm sharing. And our tendency is to judge these reactions and sort them into a hierarchy: better or worse, and then seek or avoid them. And that's because we live in this binary culture and we're taught from a very young age to sort the world into good and bad. "Did you like that book?" "Did you have a good day?" How about, "What did you notice about that story?" "Tell me a moment about your day. What did you learn?" Let's teach our children to stay open and curious about their experiences, like a traveler in a foreign land. And that way they can stay with sensation without checking out -- even the heightened and challenging ones -- the way I did, the way so many of us have.
Du upplever förmodligen förnimmelser i relation till mig. Språket jag använder, idéerna jag delar. Och vi har en benägenhet att döma dessa reaktioner och sortera dem i en hierarki: bättre eller sämre, och sen söka upp eller undvika dem. Och detta för att vi lever i en binär kultur, och vi lär oss från tidig ålder att sortera allt i bra eller dåligt. "Tyckte du om boken?" "Har du haft en bra dag?" Vad sägs om, "Vad la du märke till i berättelsen?" "Berätta om något från din dag. Vad har du lärt dig?" Låt oss lära våra barn att bibehålla sin öppenhet och nyfikenhet kring sina upplevelser, som resenärer i ett främmande land. På det sättet kan de stanna kvar i sina känslor utan att checka ut - även de starkare och mer utmanande känslorna - som jag gjorde. Som många av oss har gjort.
This sense education, this is education I want for my daughters. Sense education is what I needed as girl. It's what I hope for all of our children. This awareness of sensation, it's where we began as children. It's what we can learn from our children and it's what we can in turn remind our children as they come of age.
Den här utbildningen i att känna är en utbildning jag vill ge mina döttrar. Utbildning i känslor är vad jag behövde som barn. Det är vad jag önskar alla våra barn. Den här medvetenheten kring förnimmelser, det var där vi började som barn. Det är vad vi kan lära oss av våra barn och det är vad vi i vår tur kan påminna våra barn om när de blir äldre.
Thank you.
Tack.
(Applause)
(Applåder)