I'm driven by pure passion to create photographs that tell stories. Photography can be described as the recording of a single moment frozen within a fraction of time. Each moment or photograph represents a tangible piece of our memories as time passes. But what if you could capture more than one moment in a photograph? What if a photograph could actually collapse time, compressing the best moments of the day and the night seamlessly into one single image?
Jag drivs av en ren passion att skapa fotografier som berättar historier. Fotografering kan beskrivas som nedtecknandet av ett ögonblick, fruset i ett fragment av tiden. Varje ögonblick eller foto representerar en konkret bit av våra minnen, när tiden passerar. Men tänk om man kunde fånga mer än bara ett ögonblick i ett foto? Tänk om ett fotografi kunde komprimera tiden, komprimera de bästa ögonblicken av dagen och natten, sömlöst till en enda bild?
I've created a concept called "Day to Night" and I believe it's going to change the way you look at the world. I know it has for me.
Jag har skapat ett koncept som jag kallar "Dag till natt" och jag tror det kommer förändra ditt sätt att se på världen. Det har förändrat mitt.
My process begins by photographing iconic locations, places that are part of what I call our collective memory. I photograph from a fixed vantage point, and I never move. I capture the fleeting moments of humanity and light as time passes. Photographing for anywhere from 15 to 30 hours and shooting over 1,500 images, I then choose the best moments of the day and night.
Min process börjar med att jag fotograferar ikoniska platser, platser som är en del av vårt kollektiva minne. Jag fotar från en fixerad utsiktspunkt och flyttar aldrig på mig. Jag fångar mänsklighetens och ljusets flyktiga ögonblick medan tiden går. Jag fotar mellan 15 och 30 timmar och tar fler än 1 500 bilder. Sedan väljer jag ut de bästa ögonblicken från dag och natt.
Using time as a guide, I seamlessly blend those best moments into one single photograph, visualizing our conscious journey with time. I can take you to Paris for a view from the Tournelle Bridge. And I can show you the early morning rowers along the River Seine. And simultaneously, I can show you Notre Dame aglow at night. And in between, I can show you the romance of the City of Light.
Med tiden som guide förenar jag sömlöst de bästa ögonblicken till ett enda fotografi, som visualiserar vår medvetna resa med tiden. Jag kan ta er till Paris för en vy från Tournellebron. Och jag kan visa er de tidiga morgonroddarna längs Seine. Och samtidigt kan jag visa er Notre Dame, upplyst på kvällen. Och däremellan kan jag visa er romantiken i ljusets stad.
I am essentially a street photographer from 50 feet in the air, and every single thing you see in this photograph actually happened on this day.
Jag är egentligen en gatufotograf från 15 meter upp i luften, och allt ni ser i det här fotot hände under denna dag.
Day to Night is a global project, and my work has always been about history. I'm fascinated by the concept of going to a place like Venice and actually seeing it during a specific event. And I decided I wanted to see the historical Regata, an event that's actually been taking place since 1498. The boats and the costumes look exactly as they did then. And an important element that I really want you guys to understand is: this is not a timelapse, this is me photographing throughout the day and the night. I am a relentless collector of magical moments. And the thing that drives me is the fear of just missing one of them.
Dag till natt är ett globalt projekt, och mitt arbete har alltid handlat om historia. Jag fascineras av konceptet att åka till ett ställe som Venedig och se det under ett särskilt evenemang. Jag bestämde mig för att se den historiska regattan, ett evenemang som faktiskt gått av stapeln sedan 1498. Båtarna och dräkterna ser exakt ut som de gjorde då. Och en viktig grej som jag verkligen vill att ni ska förstå är: Detta är inte en timelapse, det är jag som fotograferar genom dagen och natten. Jag är en obeveklig samlare av magiska ögonblick. Och det som driver mig är rädslan att missa ett sådant.
The entire concept came about in 1996. LIFE Magazine commissioned me to create a panoramic photograph of the cast and crew of Baz Luhrmann's film Romeo + Juliet. I got to the set and realized: it's a square. So the only way I could actually create a panoramic was to shoot a collage of 250 single images. So I had DiCaprio and Claire Danes embracing. And as I pan my camera to the right, I noticed there was a mirror on the wall and I saw they were actually reflecting in it. And for that one moment, that one image I asked them, "Would you guys just kiss for this one picture?" And then I came back to my studio in New York, and I hand-glued these 250 images together and stood back and went, "Wow, this is so cool! I'm changing time in a photograph." And that concept actually stayed with me for 13 years until technology finally has caught up to my dreams.
Konceptet föddes 1996. LIFE Magazine ville att jag skulle skapa en panoramabild av skådespelare och filmteam i Baz Luhrmanns film Romeo + Juliet. Jag kom till inspelningsplatsen och insåg: Det är ett torg. Så mitt enda sätt att skapa ett panorama var att fota ett collage av 250 individuella bilder. Så jag fick DiCaprio och Claire Danes att omfamnade varandra. Och när jag panorerade åt höger, såg jag en spegel på väggen och såg att de reflekterades i den. Så för det ögonblicket, den enda bilden, frågade jag dem: "Skulle ni kunna kyssas på den här bilden?" Sedan kom jag tillbaka till min studio i New York, limmade ihop dessa 250 bilder för hand backade lite och sa, "Wow, det här är häftigt! Jag förändrar tiden i ett foto." Och det konceptet stannade sedan med mig i 13 år tills tekniken äntligen kom ikapp mina drömmar.
This is an image I created of the Santa Monica Pier, Day to Night. And I'm going to show you a little video that gives you an idea of what it's like being with me when I do these pictures. To start with, you have to understand that to get views like this, most of my time is spent up high, and I'm usually in a cherry picker or a crane. So this is a typical day, 12-18 hours, non-stop capturing the entire day unfold.
Det här är en bild jag skapade av Santa Monica-piren, dag till natt. Jag ska visa ett filmklipp som ger en bild av hur det är att vara med mig när jag gör dessa bilder. Till att börja med måste man förstå att för att få vyer som denna, tillbringas det mesta av tiden högt uppe, jag är oftast i en skylift eller en kran. Det här är en typisk dag, 12-18 timmar utan avbrott för att fånga hur dagen utvecklas.
One of the things that's great is I love to people-watch. And trust me when I tell you, this is the greatest seat in the house to have.
En av de bra sakerna är att jag älskar att titta på människor. Och lita på mig när jag säger att det här är den bästa läktarplats som finns.
But this is really how I go about creating these photographs. So once I decide on my view and the location, I have to decide where day begins and night ends. And that's what I call the time vector. Einstein described time as a fabric. Think of the surface of a trampoline: it warps and stretches with gravity. I see time as a fabric as well, except I take that fabric and flatten it, compress it into single plane.
Men det här är hur jag går tillväga när jag skapar dessa foton. När jag har bestämt mig för platsen och vyn, måste jag bestämma var dagen börjar och natten slutar. Jag kallar det för tidsvektorn. Einstein beskrev tiden som en väv. Tänk på ytan hos en studsmatta: Den tänjs och sträcks ut av gravitationen. Jag ser också tiden som en väv, förutom att jag tar väven och plattar ut den till ett enda plan.
One of the unique aspects of this work is also, if you look at all my pictures, the time vector changes: sometimes I'll go left to right, sometimes front to back, up or down, even diagonally. I am exploring the space-time continuum within a two-dimensional still photograph.
En unik aspekt av detta arbete är också, tittar man på alla mina bilder, så förändras tidsvektorn: Ibland är det vänster till höger, ibland framifrån och bak, upp eller ner, till och med diagonalt. Jag utforskar rumtiden i en tvådimensionell stillbild.
Now when I do these pictures, it's literally like a real-time puzzle going on in my mind. I build a photograph based on time, and this is what I call the master plate. This can take us several months to complete. The fun thing about this work is I have absolutely zero control when I get up there on any given day and capture photographs. So I never know who's going to be in the picture, if it's going to be a great sunrise or sunset -- no control. It's at the end of the process, if I've had a really great day and everything remained the same, that I then decide who's in and who's out, and it's all based on time. I'll take those best moments that I pick over a month of editing and they get seamlessly blended into the master plate. I'm compressing the day and night as I saw it, creating a unique harmony between these two very discordant worlds.
När jag gör dessa bilder, är det bokstavligen som ett realtidspussel i mitt huvud. Jag bygger ett foto baserat på tid, och det här är vad jag kallar huvudplåten. Den kan ta oss flera månader att färdigställa. Det roliga med detta arbete är att jag har absolut noll kontroll när jag kommer upp dit vilken dag som helst och fångar bilder. Så jag vet aldrig vem som kommer att vara i bild, om det kommer att bli en grym soluppgång eller solnedgång. Det är i slutet av processen, om jag har haft en riktigt bra dag och allt hållit sig likadant, som jag bestämmer vem som är med och inte med, och allt baseras på tiden. Jag tar de bästa ögonblicken som jag väljer ut under en månads redigering och de förenas sömlöst till huvudplåten. Jag komprimerar dagen och natten som jag såg den, och skapar en unik harmoni mellan dessa två motstridiga världar.
Painting has always been a really important influence in all my work and I've always been a huge fan of Albert Bierstadt, the great Hudson River School painter. He inspired a recent series that I did on the National Parks. This is Bierstadt's Yosemite Valley. So this is the photograph I created of Yosemite. This is actually the cover story of the 2016 January issue of National Geographic. I photographed for over 30 hours in this picture. I was literally on the side of a cliff, capturing the stars and the moonlight as it transitions, the moonlight lighting El Capitan. And I also captured this transition of time throughout the landscape. The best part is obviously seeing the magical moments of humanity as time changed -- from day into night.
Målning har alltid varit en stark influens i allt mitt arbete och jag har alltid beundrat Albert Bierstadt, den store målaren i Hudson River-skolan. Han inspirerade en serie jag nyligen gjorde i nationalparkerna. Det här är Bierstadts Yosemite Valley. Och det här är fotot jag skapade av Yosemite. Det är är faktiskt omslagsbilden på januari 2016-utgåvan av National Geographic. Jag fotade över 30 timmar för den här bilden. Jag var bokstavligen på kanten av en klippa, och fångade stjärnor och månskenet när det förändrades, månskenet över El Capitan. Jag fångade också tidens gång över landskapet. Det bästa är förstås att se mänsklighetens magiska ögonblick när tiden gick - från dag till natt.
And on a personal note, I actually had a photocopy of Bierstadt's painting in my pocket. And when that sun started to rise in the valley, I started to literally shake with excitement because I looked at the painting and I go, "Oh my god, I'm getting Bierstadt's exact same lighting 100 years earlier."
Och en personlig kommentar, jag hade faktiskt en kopia av Bierstadts målning i fickan. Och när solen började stiga över dalen, började jag bokstavligen skaka av upphetsning, för jag tittade på målningen och tänkte, "Herregud, jag får exakt samma ljus som Bierstadt hade 100 år tidigare."
Day to Night is about all the things, it's like a compilation of all the things I love about the medium of photography. It's about landscape, it's about street photography, it's about color, it's about architecture, perspective, scale -- and, especially, history.
Dag till natt handlar om allt, det är som en samling av allt som jag älskar med fotografering som medium. Det handlar om landskap, det handlar om gatufotografering, det handlar om färg, det handlar om arkitektur, perspektiv, skala - och i synnerhet, historia.
This is one of the most historical moments I've been able to photograph, the 2013 Presidential Inauguration of Barack Obama. And if you look closely in this picture, you can actually see time changing in those large television sets. You can see Michelle waiting with the children, the president now greets the crowd, he takes his oath, and now he's speaking to the people. There's so many challenging aspects when I create photographs like this. For this particular photograph, I was in a 50-foot scissor lift up in the air and it was not very stable. So every time my assistant and I shifted our weight, our horizon line shifted. So for every picture you see, and there were about 1,800 in this picture, we both had to tape our feet into position every time I clicked the shutter. (Applause)
Det här är ett av de mest historiska ögonblick jag haft möjlighet att fota, installationsceremonin för president Barack Obama 2013. Tittar man noga på bilden, så kan man faktiskt se tiden förändras i de stora TV-skärmarna. Man ser Michelle vänta med barnen, presidenten som hälsar på folkmassan, han svär sin ed, och nu talar han till folket. Det finns så många utmaningar när jag skapar bilder som denna. För just det här fotot var jag 15 meter upp i luften i en skylift och det var inte så stadigt. Varje gång jag och min assistent flyttade på oss, flyttade horisontlinjen på sig. Så för varje bild ni ser, och det var ungefär 1 800 för den här, fick vi tejpa fast våra fötter i rätt läge varje gång jag tryckte på utlösaren. (Applåder)
I've learned so many extraordinary things doing this work. I think the two most important are patience and the power of observation. When you photograph a city like New York from above, I discovered that those people in cars that I sort of live with everyday, they don't look like people in cars anymore. They feel like a giant school of fish, it was a form of emergent behavior. And when people describe the energy of New York, I think this photograph begins to really capture that. When you look closer in my work, you can see there's stories going on. You realize that Times Square is a canyon, it's shadow and it's sunlight. So I decided, in this photograph, I would checkerboard time. So wherever the shadows are, it's night and wherever the sun is, it's actually day.
Jag har lärt mig så många otroliga saker genom detta arbete. De två viktigaste är nog tålamod och observationsförmåga. När man fotar en stad som New York från ovan, upptäckte jag att människorna i bilar som jag lever med varje dag, inte ser ut som människor i bilar längre. De känns som ett enormt fiskstim, det var ett slags framväxande beteende. Och när folk beskriver energin i New York, tror jag att det här fotot är en början till att fånga den. När man tittar närmare på mina verk, ser man att det är historier på gång. Man inser att Times Square är en kanjon, dess skugga och dess solljus. Så jag beslutade att i detta foto skulle tiden vara ett schackbräde. Där skuggorna är, är det natt och där det är sol, är det dag.
Time is this extraordinary thing that we never can really wrap our heads around. But in a very unique and special way, I believe these photographs begin to put a face on time. They embody a new metaphysical visual reality. When you spend 15 hours looking at a place, you're going to see things a little differently than if you or I walked up with our camera, took a picture, and then walked away.
Tid är den här förunderliga saken som vi aldrig riktigt kan förstå. Men på ett unikt och speciellt sätt, tror jag att dessa foton börjar ge tiden ett ansikte. De förkroppsligar en ny, metafysisk visuell verklighet. När man tillbringar 15 timmar med att titta på en plats, kommer man att se saker på ett lite annat sätt än om man gick dit med en kamera, tog en bild och sedan gick därifrån.
This was a perfect example. I call it "Sacré-Coeur Selfie." I watched over 15 hours all these people not even look at Sacré-Coeur. They were more interested in using it as a backdrop. They would walk up, take a picture, and then walk away. And I found this to be an absolutely extraordinary example, a powerful disconnect between what we think the human experience is versus what the human experience is evolving into. The act of sharing has suddenly become more important than the experience itself. (Applause)
Det här var ett perfekt exempel. Jag kallar det "Sacré-Coeur Selfie." I 15 timmar betraktade jag alla dessa människor som inte ens såg på Sacré-Coeur. De var mer intresserade av att ha den som bakgrund. De gick fram, tog en bild, och gick därifrån. För mig var det ett alldeles extraordinärt exempel, en kraftfull frånkoppling mellan vad vi tror att mänsklig upplevelse är och vad den mänskliga upplevelsen utvecklas till. Delandet har plötsligt blivit viktigare än själva upplevelsen. (Applåder)
And finally, my most recent image, which has such a special meaning for me personally: this is the Serengeti National Park in Tanzania. And this is photographed in the middle of the Seronera, this is not a reserve. I went specifically during the peak migration to hopefully capture the most diverse range of animals. Unfortunately, when we got there, there was a drought going on during the peak migration, a five-week drought. So all the animals were drawn to the water. I found this one watering hole, and felt if everything remained the same way it was behaving, I had a real opportunity to capture something unique.
Och slutligen, min senaste bild, som har en väldigt speciell betydelse för mig personligen: Det här är nationalparken Serengeti, i Tanzania. Och det här är fotat mitt i Seronera, det är inte ett reservat. Jag åkte dit under toppen av flyttperioden för att förhoppningsvis fånga den största mångfalden av djur. När vi kom dit var det olyckligtvis torka under flyttperioden, en fem veckor lång torka. Så alla djur samlades vid vattnet. Jag hittade ett vattenhål, och kände att om allt fortsatte vara som det var, så hade jag en möjlighet att fånga något helt unikt.
We spent three days studying it, and nothing could have prepared me for what I witnessed during our shoot day. I photographed for 26 hours in a sealed crocodile blind, 18 feet in the air. What I witnessed was unimaginable. Frankly, it was Biblical. We saw, for 26 hours, all these competitive species share a single resource called water. The same resource that humanity is supposed to have wars over during the next 50 years. The animals never even grunted at each other. They seem to understand something that we humans don't. That this precious resource called water is something we all have to share.
Vi ägnade tre dagar år att studera det, och inget hade kunnat förbereda mig för det jag såg under vår fotodag. Jag fotograferade i 26 timmar i en förseglad krokodilgömma 6 meter upp i luften. Det jag såg var ofattbart. Ärligt talat bibliskt. Vi såg, under 26 timmar, alla dessa konkurrerande arter som delade på resursen vatten. Samma resurs som mänskligheten tros komma att kriga om under de närmsta 50 åren. Djuren grymtade inte ens åt varandra en enda gång. De verkar förstå något som vi människor inte gör. Att denna värdefulla resurs, vatten, är något vi alla måste dela på.
When I created this picture, I realized that Day to Night is really a new way of seeing, compressing time, exploring the space-time continuum within a photograph.
När jag skapade den här bilden, insåg jag att Dag till natt egentligen är ett nytt sätt att se, att komprimera tid, att utforska rumtiden i ett foto.
As technology evolves along with photography, photographs will not only communicate a deeper meaning of time and memory, but they will compose a new narrative of untold stories, creating a timeless window into our world.
Allt eftersom tekniken utvecklas tillsammans med fotograferingen, kommer foton inte bara att förmedla en djupare mening av tid och minnen, utan utgöra en ny skildring av oberättade historier, och skapa ett tidlöst fönster till vår värld.
Thank you.
Tack.
(Applause)
(Applåder)