I spent the best part of last year working on a documentary about my own happiness -- trying to see if I can actually train my mind in a particular way, like I can train my body, so I can end up with an improved feeling of overall well-being. Then this January, my mother died, and pursuing a film like that just seemed the last thing that was interesting to me. So in a very typical, silly designer fashion, after years worth of work, pretty much all I have to show for it are the titles for the film.
Jag tillbringade huvuddelen av förra året med att jobba på en domumentärfilm om min egen lycka -- och försökte kolla om jag i själva verket kan träna mitt sinne på ett speciellt sätt, precis som jag kan träna min kropp, så jag kan hamna i en ökad känsla av allmänt välmående. Sedan i januari, dog min mor, och att fortsätta med en sådan film tycktes bara vara det sista som intresserade mig. Så på ett väldigt typiskt, fånigt designsätt efter flera års arbete, är i stort sett det enda jag har att visa filmens titlar.
(Music)
(Musik)
They were still done when I was on sabbatical with my company in Indonesia. We can see the first part here was designed here by pigs. It was a little bit too funky, and we wanted a more feminine point of view and employed a duck who did it in a much more fitting way -- fashion. My studio in Bali was only 10 minutes away from a monkey forest, and monkeys, of course, are supposed to be the happiest of all animals. So we trained them to be able to do three separate words, to lay out them properly. You can see, there still is a little bit of a legibility problem there. The serif is not really in place. So of course, what you don't do properly yourself is never deemed done really. So this is us climbing onto the trees and putting it up over the Sayan Valley in Indonesia.
De var fortfarande färdiga när jag åkte på ett sabbatsår med mitt företag i Indonesien. Vi kan se att den första delen här var designad av grisar. Det var lite för funkigt, och vi ville ha ett lite mer feminint perspektiv och använde en anka som gjorde det på ett mycket mer passande sätt -- mode. Min studio i Bali låg bara 10 minuter bort från en apskog, och apor, så klart, ska ju vara de lyckligaste av alla djur. Så vi tränade dem att göra tre separata ord, att lägga ut dem ordentligt. Ni kan se, det finns fortfarande lite läsbarhetsproblem där. Seriffen är inte riktigt på plats. Det du inte gör ordentligt själv anses så klart aldrig riktigt klart. Så det här är vi som klättrar i träd och sätter upp det över dalen Sayan i Indonesien.
In that year, what I did do a lot was look at all sorts of surveys, looking at a lot of data on this subject. And it turns out that men and women report very, very similar levels of happiness. This is a very quick overview of all the studies that I looked at. That climate plays no role. That if you live in the best climate, in San Diego in the United States, or in the shittiest climate, in Buffalo, New York, you are going to be just as happy in either place. If you make more than 50,000 bucks a year in the U.S., any salary increase you're going to experience will have only a tiny, tiny influence on your overall well-being. Black people are just as happy as white people are. If you're old or young it doesn't really make a difference. If you're ugly or if you're really, really good-looking it makes no difference whatsoever. You will adapt to it and get used to it. If you have manageable health problems it doesn't really matter.
Vad jag gjorde mycket under det året var att jag tittade på alla möjliga undersökningar, tittade på mycket information om ämnet. Och det visar sig att män och kvinnor rapporterar väldigt, väldigt lika nivåer av lycka. Det här är en väldigt snabb överblick av alla studier som jag tittade på. Klimatet spelar ingen roll. Så om du bor i det bästa klimatet, i San Diego i USA, eller i det kassaste klimatet, i Buffalo, New York, kommer du att vara precis lika lycklig på vilken som helst av platserna. Om du tjänar mer än 50.000 dollar om året i USA, kommer en löneförhöjning bara ha en liten, liten inverkan på ditt övergripande välmående. Färgade människor är precis lika lyckliga som vita människor är. Om du är gammal eller ung spelar inte riktigt någon roll. Om du är ful eller riktigt, riktigt snygg spelar ingen som helst roll. Du kommer att anpassa dig till det och vänja dig vid det Om du har hanterbara hälsoproblem spelar det inte riktigt någon roll.
Now this does matter. So now the woman on the right is actually much happier than the guy on the left -- meaning that, if you have a lot of friends, and you have meaningful friendships, that does make a lot of difference. As well as being married -- you are likely to be much happier than if you are single.
Men det här spelar roll. Kvinnan till höger är faktiskt mycket lyckligare än killen till vänster-- vilket betyder, att om du har många vänner, och du har meningsfulla vänskaper, gör det stor skillnad. Likaväl att vara gift -- du är sannolikt mycket lyckligare då än ifall du är singel.
A fellow TED speaker, Jonathan Haidt, came up with this beautiful little analogy between the conscious and the unconscious mind. He says that the conscious mind is this tiny rider on this giant elephant, the unconscious. And the rider thinks that he can tell the elephant what to do, but the elephant really has his own ideas. If I look at my own life, I'm born in 1962 in Austria. If I would have been born a hundred years earlier, the big decisions in my life would have been made for me -- meaning I would have stayed in the town that I was born in; I would have very much likely entered the same profession that my dad did; and I would have very much likely married a woman that my mom had selected. I, of course, and all of us, are very much in charge of these big decisions in our lives. We live where we want to be -- at least in the West. We become what we really are interested in. We choose our own profession, and we choose our own partners. And so it's quite surprising that many of us let our unconscious influence those decisions in ways that we are not quite aware of.
Jonathan Haidt, som också hållit ett TED-föredrag, kom på den här vackra lilla liknelsen mellan det medvetna och det omedvetna. Han sägar att det medvetna sinnet är som en liten ryttare på en stor elefant, det omedvetna. Och ryttaren tror att han kan tala om för elefanten vad den ska göra, men elefanten har sannerligen sina egna idéer. Om jag tittar på mitt eget liv, Jag föddes 1962 i Österrike. Om jag hade fötts hundra år tidigare, skulle de stora besluten i mitt liv ha fattats åt mig av någon annan -- vilket betyder att jag skulle ha stannat i den stad jag föddes i; Jag skulle med stor sannolikhet ha ägnat mig åt samma yrke som min far gjorde; och jag skulle med stor sannolikhet ha gift mig med en kvinna som min mor hade valt. Jag, så klart, och vi alla, styr väldigt mycket över de här stora besluten i våra liv. Vi bor där vi vill befinna oss -- åtminstone i västvärlden. Vi jobbar med det vi är intresserade av. Vi väljer vårt yrke, och vi väljer våra egna partners. Så det är ganska överraskande att många av oss låter vårt omedvetna påverka de besluten På sätt som vi inte är helt medvetna om.
If you look at the statistics and you see that the guy called George, when he decides on where he wants to live -- is it Florida or North Dakota? -- he goes and lives in Georgia. And if you look at a guy called Dennis, when he decides what to become -- is it a lawyer, or does he want to become a doctor or a teacher? -- best chance is that he wants to become a dentist. And if Paula decides should she marry Joe or Jack, somehow Paul sounds the most interesting. And so even if we make those very important decisions for very silly reasons, it remains statistically true that there are more Georges living in Georgia and there are more Dennises becoming dentists and there are more Paulas who are married to Paul than statistically viable. (Laughter) Now I, of course, thought, "Well this is American data," and I thought, "Well, those silly Americans. They get influenced by things that they're not aware of. This is just completely ridiculous." Then, of course, I looked at my mom and my dad -- (Laughter) Karolina and Karl, and grandmom and granddad, Josefine and Josef. So I am looking still for a Stephanie. I'll figure something out.
Om du tittar på statistiken och du ser att killen som heter George, när han bestämmer vart han vill leva sitt liv -- Blir det Florida eller North Dakota? Han bosätter sig i Georgia. Och om du kollar på en kille som heter Dennis, när han bestämmer sig för vad han ska bli -- advokat, eller vill han bli läkare eller lärare? -- Störst chans är att han blir tandläkare (=dentist). Och om Paula försöker bestämma om hon ska gifta sig med Joe eller Jack, låter Paul av någon anledning mest intressant. Så även om vi fattar de där väldigt viktiga besluten av väldigt fåniga anledningar, kvarstår statistiken att det finns fler George som bor i Georgia och det är fler Dennisar som blir tandläkare (dentists) och det finns fler Paula som är gifta med Paul än om slumpen avgjorde. (Skratt) Nu tänkte så klart jag, "Men det här är amerikansk statistik," och jag tänkte, "de där fåniga amerikanarna. De påverkas av saker som de inte är medvetna om. Det här är bara fullständigt löjligt." Sen, så klart, tittade jag på min mamma och pappa -- (Skratt) Karolina och Karl, och mormor och morfar, Josefin och Josef. Så jag letar fortfarande efter en Stephanie. Jag kommer nog på något.
If I make this whole thing a little bit more personal and see what makes me happy as a designer, the easiest answer, of course, is do more of the stuff that I like to do and much less of the stuff that I don't like to do -- for which it would be helpful to know what it is that I actually do like to do. I'm a big list maker, so I came up with a list. One of them is to think without pressure. This is a project we're working on right now with a very healthy deadline. It's a book on culture, and, as you can see, culture is rapidly drifting around. Doing things like I'm doing right now -- traveling to Cannes. The example I have here is a chair that came out of the year in Bali -- clearly influenced by local manufacturing and culture, not being stuck behind a single computer screen all day long and be here and there. Quite consciously, design projects that need an incredible amount of various techniques, just basically to fight straightforward adaptation.
Om jag gör allt det här lite mer personligt och ser vad som gör mig som designer glad, är det enklaste svaret, så klart, att göra mer av de grejerna jag gillar att göra och mycket mindre av grejerna jag inte gillar att göra -- och då vore det hjälpfullt att veta vad det faktiskt är som jag gillar att göra. Jag skriver många listor, så jag skrev en lista med grejer. En av dem är att få tänka utan stress. Det här är ett projekt vi jobbar på just nu med en väldigt hälsosam deadline. Det är en bok om kultur, och, som ni kan se, glider kultur snabbt omkring. Att göra saker som jag gör just nu -- resa till Cannes. Exemplet jag har här är en stol som blev till under året i Bali -- den är tydligt påverkad av lokalt tillverkade saker och lokal kultur, inte att sitta fast framför en enda datorskärm hela dagen lång och vara här och där. Mycket medvetet, designprojekt som behöver en otrolig mängd olika tekniker bara för att kämpa emot enkel anpassning.
Being close to the content -- that's the content really is close to my heart. This is a bus, or vehicle, for a charity, for an NGO that wants to double the education budget in the United States -- carefully designed, so, by two inches, it still clears highway overpasses. Having end results -- things that come back from the printer well, like this little business card for an animation company called Sideshow on lenticular foils. Working on projects that actually have visible impacts, like a book for a deceased German artist whose widow came to us with the requirement to make her late husband famous. It just came out six months ago, and it's getting unbelievable traction right now in Germany. And I think that his widow is going to be very successful on her quest.
Att vara nära innehållet -- att innehållet verkligen ligger nära mitt hjärta. Det här är en buss, eller ett fordon, för ett välgörenhetsprojekt som vill fördubbla budgeten för utbildning i USA -- den är noggrannt designad, så att den med 5 cm marginal klarar att köra genom överfarter på motorvägen. Att få slutresultat -- saker som kommer tillbaka från skrivaren snygga, som det här lilla visitkortet för ett animeringsföretag som heter Sideshow på linstryckt folie. Att jobba på projekt som faktiskt har en märkbar effekt, som en bok för en avliden tysk artist vars änka kom till oss med kravet att göra hennes avlidne make berömd. Den kom ut för bara sex månader sedan, och den har en otrolig dragkraft i Tyskland just nu. Och jag tror att hans änka kommer att bli väldigt framgångsrik med sitt uppdrag.
And lately, to be involved in projects where I know about 50 percent of the project technique-wise and the other 50 percent would be new. So in this case, it's an outside projection for Singapore on these giant Times Square-like screens. And I of course knew stuff, as a designer, about typography, even though we worked with those animals not so successfully. But I didn't quite know all that much about movement or film. And from that point of view we turned it into a lovely project. But also because the content was very close. In this case, "Keeping a Diary Supports Personal Development" -- I've been keeping a diary since I was 12. And I've found that it influenced my life and work in a very intriguing way. In this case also because it's part of one of the many sentiments that we build the whole series on -- that all the sentiments originally had come out of the diary.
Att vara inblandad i projekt på senaste tiden där jag har kunskap om ungefär 50 procent av projektet vad gäller tekniken och de andra 50 procenten är nya. Så i det här fallet, det är en utsprång utomhus i Singapore på de här jättelika Times Sqare-aktiga skärmarna. Och jag visste så klart grejer, som designer, om typografi, även om vi inte jobbade med de där djuren så framgångsrikt. Men jag visste inte riktigt så hemskt mycket om rörelse eller film. Och med det perspektivet gjorde vi det till ett förtjusande projekt. Men även eftersom innehållet var väldigt nära. I det här fallet, "Att skriva dagbok stödjer personlig utveckling" -- Jag har skrivit dagbok sedan jag var 12. Och jag har märkt att det har påverkat mitt liv och mitt arbete på ett väldigt spännande sätt. I det här fallet även eftersom det är en del av en av de många känslor som vi bygger hela serien på -- att alla känslorna från början hade kommit från dagboken.
Thank you so much.
Tack så mycket.
(Applause)
(Applåder)