I was here four years ago, and I remember, at the time, that the talks weren't put online. I think they were given to TEDsters in a box, a box set of DVDs, which they put on their shelves, where they are now.
Jag var här för fyra år sen redan och jag kommer ihåg att då fanns inte talen på nätet; Jag tror att man gav talen till TEDstarna i en låda, en låda full med DVD:n som de sen la på sina hyllor, där de är nu.
(Laughter)
(Skratt)
And actually, Chris called me a week after I'd given my talk, and said, "We're going to start putting them online. Can we put yours online?" And I said, "Sure."
Så Chris ringde mig en vecka efter att jag gjort mitt tal och han sa, "Vi skall börja lägga in de på nätet Kan vi lägga in ditt på nätet också?" Jag svarade, "Visst."
And four years later, it's been downloaded four million times. So I suppose you could multiply that by 20 or something to get the number of people who've seen it. And, as Chris says, there is a hunger for videos of me.
Och så fyra år senare, som sagt, har det setts av fyra.... Tja, det har blivit nedladdat fyra miljoner gånger. Så jag antar att man kan multiplicera det med ungefär 20 för att få antalet människor som har sett det. Och som Chris sa, det finns en längtan
(Laughter)
för videor av mig.
(Applause)
(Skratt)
(Applåder)
Don't you feel?
... känns det inte?
(Laughter)
(Skratt)
So, this whole event has been an elaborate build-up to me doing another one for you, so here it is.
Så, hela denna event har varit ett genomarbetat uppbygge för mig att göra en annan åt er, så här är det.
(Laughter)
(Skratt)
Al Gore spoke at the TED conference I spoke at four years ago and talked about the climate crisis. And I referenced that at the end of my last talk. So I want to pick up from there because I only had 18 minutes, frankly.
Al Gore talade på TED konferensen jag talade på för fyra år sen och pratade om klimatkrisen. Och jag referade till detta i slutet av mitt sista tal. Så jag skulle vilja börja där jag avslutade för jag hade bara 18 minuter, uppriktigt sagt.
(Laughter)
Så, som sagt...
So, as I was saying --
(Laughter)
(Skratt)
You see, he's right. I mean, there is a major climate crisis, obviously, and I think if people don't believe it, they should get out more.
Ni förstår, han har rätt. Jag menar, vi lever uppenbarligen en stor klimatkris. Och jag tycker att om folk inte tror på det, så borde de komma ut lite mera.
(Laughter)
(Skratt)
But I believe there is a second climate crisis, which is as severe, which has the same origins, and that we have to deal with with the same urgency. And you may say, by the way, "Look, I'm good. I have one climate crisis, I don't really need the second one."
Men jag tror att det finns en till klimatkris, som är lika allvarlig som har samma ursprung, och som vi måste ta hand om med samma brådska. Och med det menar jag -- och du kanske säger, apropå, "Du, det räcker. Jag har en klimatkris;
(Laughter)
Jag behöver verkligen inte den andra."
But this is a crisis of, not natural resources -- though I believe that's true -- but a crisis of human resources.
Men den här kris handlar om, inte naturresurser, fast jag tror att det är sant, utan en kris om mänskliga resurser.
I believe fundamentally, as many speakers have said during the past few days, that we make very poor use of our talents. Very many people go through their whole lives having no real sense of what their talents may be, or if they have any to speak of. I meet all kinds of people who don't think they're really good at anything.
Jag tror, att i grund och botten, såsom många talmän redan har sagt under dessa dagar, att vi använder våra talanger väldigt dåligt. Väldigt många människor går igenom sina liv utan att riktigt veta vad deras talanger kan vara, eller om de över huvudtaget har några. Jag träffar alla sorters människor som inte tror att de är riktigt bra på nåt.
Actually, I kind of divide the world into two groups now. Jeremy Bentham, the great utilitarian philosopher, once spiked this argument. He said, "There are two types of people in this world: those who divide the world into two types and those who do not."
Faktiskt, jag på nåt sätt delar världen i två olika grupper nu. Jeremy Bentham, den store funktionella filosofen, argumenterade detta en gång. Han sa, "Det finns två olika typer av människor i den här världen, de som delar världen i två grupper och de som inte gör det."
(Laughter)
(Skratt)
Well, I do.
Tja, jag gör det.
(Laughter)
(Skratt)
I meet all kinds of people who don't enjoy what they do. They simply go through their lives getting on with it. They get no great pleasure from what they do. They endure it rather than enjoy it, and wait for the weekend. But I also meet people who love what they do and couldn't imagine doing anything else. If you said, "Don't do this anymore," they'd wonder what you're talking about. It isn't what they do, it's who they are. They say, "But this is me, you know. It would be foolish to abandon this, because it speaks to my most authentic self." And it's not true of enough people. In fact, on the contrary, I think it's still true of a minority of people. And I think there are many possible explanations for it.
Jag träffar alla sorters människor som inte gillar det de gör. De bara går igenom sina liv och går vidare med det. De får inte ut någon glädje av det de gör. De står ut med det, i stället för att njuta av det, och väntar på helgen. Men jag träffar också folk som älskar det de gör och skulle inte kunna tänka sig göra något annat. Om man sa till de, "Gör inte detta längre," skulle de undra vad man pratade om. För det handlar inte om det de gör, det är det de är. De säger, Men, vet du, det här är jag. Det skulle vara dumt av mig att överge det, eftersom det talar till mitt mest autentiska jag." Och detta gäller inte tillräckligt mycket människor. Faktiskt, tvärtom, tror jag det gäller en minoritet människor. Och jag tror att det finns många
And high among them is education, because education, in a way, dislocates very many people from their natural talents. And human resources are like natural resources; they're often buried deep. You have to go looking for them, they're not just lying around on the surface. You have to create the circumstances where they show themselves. And you might imagine education would be the way that happens, but too often, it's not. Every education system in the world is being reformed at the moment and it's not enough. Reform is no use anymore, because that's simply improving a broken model. What we need -- and the word's been used many times in the past few days -- is not evolution, but a revolution in education. This has to be transformed into something else.
möjliga orsaker till det. Och högt bland dem är utbildning, därför att utbildning, på något sätt, rubbar väldigt mycket människor♪ från deras naturliga talanger. Och mänskliga resurser är som naturliga resurser; de är ofta djupt nedgrävda. Man måste gå och leta efter dem. De finns inte bara liggandes på ytan. Man måste skapa omständigheterna där de kan dyka upp. Och man skulle kunna tro att utbildning skulle vara just detta sätt. Men alldeles för ofta, är det inte. Varje utbildningssystem i världen håller på att förnyas just nu. Och det är inte tillräckligt. Reform är inte till någon nytta längre, för att det är bara att förbättra en modell som är trasig. Det vi behöver -- och dessa ord har redan blivit nämnda många gånger under dessa dagar -- är inte utveckling utan en revolution i utbildningen. Detta måste transformeras
(Applause)
till något annat
(Applåder)
One of the real challenges is to innovate fundamentally in education. Innovation is hard, because it means doing something that people don't find very easy, for the most part. It means challenging what we take for granted, things that we think are obvious. The great problem for reform or transformation is the tyranny of common sense. Things that people think, "It can't be done differently, that's how it's done."
En av de riktiga utmaningarna är att förnya utbildningen från grunden. Förnyelse är svårt för det betyder att göra något som folk för det mesta inte tycker lätt. Det menas att utmana det vi tar för givet, saker vi tycker är självklara. Det stora problemet för en reform eller omvandling är tyranin av sunt förnuft, saker som folk tycker, "Ja, det kan inte bli gjort på något annat sätt för det är så det är gjort."
I came across a great quote recently from Abraham Lincoln, who I thought you'd be pleased to have quoted at this point.
Jag läste en jätte bra citering nyligen från Abraham Lincoln, som jag tänkte att ni skulle uppskatta blev citerat nu.
(Laughter)
(Skratt)
He said this in December 1862 to the second annual meeting of Congress. I ought to explain that I have no idea what was happening at the time. We don't teach American history in Britain.
Han sa detta i december 1862 till det andra årliga kongress mötet. Jag måste säga att jag har ingen aning om vad som hände på den tiden. Vi lär inte ut Amerikansk historia i Brittanien
(Laughter)
(Skratt)
We suppress it. You know, this is our policy.
Vi hemlighåller det. Ni vet, detta är vår policy.
(Laughter)
(Skratt)
No doubt, something fascinating was happening then, which the Americans among us will be aware of.
Så, utan tvekan, hände något fascinerande i December 1862, som Amerikanerna bland oss säkert vet.
But he said this: "The dogmas of the quiet past are inadequate to the stormy present. The occasion is piled high with difficulty, and we must rise with the occasion." I love that. Not rise to it, rise with it. "As our case is new, so we must think anew and act anew. We must disenthrall ourselves, and then we shall save our country."
Men han sa detta: De trossats av det tysta förflutna är otillräckliga för den stormiga nutiden. Händelsen är högt staplad med svårighet, och vi måste uppstå med tillfället." Jag älskar det. Inte stiga upp till det, stiga upp med det. "Eftersom vårt fall är nytt, så måste vi tänka på nytt och agera på nytt. Vi måste utfängsla oss själva
I love that word, "disenthrall."
och sen skall vi rädda vårt land."
You know what it means? That there are ideas that all of us are enthralled to, which we simply take for granted as the natural order of things, the way things are. And many of our ideas have been formed, not to meet the circumstances of this century, but to cope with the circumstances of previous centuries. But our minds are still hypnotized by them, and we have to disenthrall ourselves of some of them. Now, doing this is easier said than done. It's very hard to know, by the way, what it is you take for granted. And the reason is that you take it for granted.
Jag älskar detta ord, "utfängsla." Vet ni vad det betyder ? Att det finns ideer som vi alla är fängslade av, som vi helt enkelt tar för givet som den naturliga ordningen av saker, som de bara är. Och många av våra ideer har blivit formade, inte för att möta omständigheterna av detta århundrade, utan för att stå ut med omständigheterna av tidigare århundraden. Men våra sinnen är fortfarande hypnotiserade av dem. Och vi måste fängsla ut oss själva från några av dem. Nu, att göra detta är lättare sagt än gjort. Det är för övrigt väldigt svårt att veta vad det är man tar för givet. Och anledningen till det är att man tar det för givet.
(Laughter)
Så låt mig fråga er en sak som ni kanske tar för givet.
Let me ask you something you may take for granted. How many of you here are over the age of 25? That's not what you take for granted, I'm sure you're familiar with that. Are there any people here under the age of 25? Great. Now, those over 25, could you put your hands up if you're wearing your wristwatch? Now that's a great deal of us, isn't it? Ask a room full of teenagers the same thing. Teenagers do not wear wristwatches. I don't mean they can't, they just often choose not to. And the reason is we were brought up in a pre-digital culture, those of us over 25. And so for us, if you want to know the time, you have to wear something to tell it. Kids now live in a world which is digitized, and the time, for them, is everywhere. They see no reason to do this. And by the way, you don't need either; it's just that you've always done it and you carry on doing it. My daughter never wears a watch, my daughter Kate, who's 20. She doesn't see the point. As she says, "It's a single-function device."
Hur många av er här är över 25 år ? Detta är inte vad jag tror ni tar för givet. Det är jag säker på att ni redan vet. Finns det några människor här som är under 25 år? Jätte bra. Nu, de som är över 25, kan ni räcka upp handen om ni har på er ett armbandsur? Så det är en hel del av oss, inte sant? Fråga ett rum full av tonåringar samma sak. Tonåringar använder inte armbandsur. Jag menar inte att de inte kan eller inte får, de bara ofta väljer att inte göra det. Och anledningen till det är, förstår ni, att vi blev uppväxta i en pre-digital kultur, de av oss som är över 25. Så för oss, om man vill veta vad klockan är, måste man använda något som talar om det. Barn lever idag i en värld som är digitaliserat, och tiden, för dem, finns överallt. De ser ingen anledning att göra detta. Och för övrigt, så behöver man inte göra det heller; det är bara att man alltid gjort det, o så fortsätter man med det. Min dotter har aldrig en klocka på sig, min dotter Kate, som är 20. Hon ser ser inte vitsen i det. Som hon säger, "Det är en manick som har en enda funktion." (Skratt)
(Laughter)
"Typ, hur löjligt är det?"
"Like, how lame is that?" And I say, "No, no, it tells the date as well."
O jag svarar, "Nej, nej, det talar om datumet också."
(Laughter)
(Skratt)
"It has multiple functions."
"Den har multipla funktioner."
(Laughter)
But, you see, there are things we're enthralled to in education. A couple of examples. One of them is the idea of linearity: that it starts here and you go through a track and if you do everything right, you will end up set for the rest of your life. Everybody who's spoken at TED has told us implicitly, or sometimes explicitly, a different story: that life is not linear; it's organic. We create our lives symbiotically as we explore our talents in relation to the circumstances they help to create for us. But, you know, we have become obsessed with this linear narrative. And probably the pinnacle for education is getting you to college. I think we are obsessed with getting people to college. Certain sorts of college. I don't mean you shouldn't go, but not everybody needs to go, or go now. Maybe they go later, not right away.
Men ni förstår, det finns saker vi är fängslade till i utbildningen. Låt mig ge er några exempel En av dem är idén av linjäritet, att den börjar här, o du går igenom ett spår, och om du gör allting rätt, kommer allting att vara bra för resten av ditt liv. Alla som talat på TED har underförstått berättat för oss, eller ibland utryckligen, en annorlunda historia, att livet inte är linjär, det är organiskt. Vi skapar våra liv symbiotiskt när vi utforskar våra talanger i relation till de omständigheter de hjälper att skapa åt oss. Men ni vet, vi har blivit besatta med denna linjära berättelse. Och antagligen så är höjdpunkten för utbildning att komma in på högskola. Jag tror att vi är besatta med att få in folk på högskola, vissa sorters högskolor. Jag menar inte att man inte borde gå på högskola, utan att alla inte behöver gå, och alla inte behöver inte gå nu. De kanske går senare, inte på en gång.
And I was up in San Francisco a while ago doing a book signing. There was this guy buying a book, he was in his 30s. I said, "What do you do?" And he said, "I'm a fireman." I asked, "How long have you been a fireman?" "Always. I've always been a fireman." "Well, when did you decide?" He said, "As a kid. Actually, it was a problem for me at school, because at school, everybody wanted to be a fireman."
Och jag var uppe i San Francisco för ett tag sen för en boksignering. Det var den här killen som köpte en bok, runt 30 års åldern. Och jag sa, "Vad gör du?" Och han svarade, "Jag är brandman." Och jag sa, "Hur länge har du varit brandman?" Han sa, "Alltid, jag har alltid varit en brandman." Och jag sa, "Nå, när bestämde du dig?" Han sa, "Som barn." Han sa, "Faktiskt så var det ett problem för mig i skolan, för i skolan så ville alla bli brandmän."
(Laughter)
Han sa, "Men jag vill bli en brandman."
He said, "But I wanted to be a fireman." And he said, "When I got to the senior year of school, my teachers didn't take it seriously. This one teacher didn't take it seriously. He said I was throwing my life away if that's all I chose to do with it; that I should go to college, I should become a professional person, that I had great potential and I was wasting my talent to do that." He said, "It was humiliating. It was in front of the whole class and I felt dreadful. But it's what I wanted, and as soon as I left school, I applied to the fire service and I was accepted. You know, I was thinking about that guy recently, just a few minutes ago when you were speaking, about this teacher, because six months ago, I saved his life."
Och han sa, "När jag kom till sista året av skolan, så tog inte mina lärare det på allvar. Det fanns en lärare som inte tog det seriöst. Han sa att jag kastade iväg mitt liv om det var allt jag valde att göra med det, att jag borde gå på högskola, jag borde bli en professionell person, att jag hade stor potential, och att jag slösade bort min talang att göra det." Och han sa, "Det var förödmjukande för att han sa det framför hela klassen, och jag kände mig verkligen förfärlig. Men det var det jag ville, och så fort jag avslutade skolan, så sökte jag till brandkåren och blev antagen." Och han sa, "Vet du, jag tänkte på denna kille nyligen, för bara några minuter sen när du pratade, på den här läraren," han sa, "för att för ett halvår sen,
(Laughter)
räddade jag hans liv." (Skratt)
He said, "He was in a car wreck, and I pulled him out, gave him CPR, and I saved his wife's life as well." He said, "I think he thinks better of me now."
Han sa, "Han var i ett bilvrak, och jag drog ut honom, gav honom Hjärt och Lugnräddning och jag räddade hans frus liv också." Han sa, "Jag tror att han har bättre tankar om mig nu."
(Laughter)
(Skratt)
(Applause)
(Applåder)
You know, to me, human communities depend upon a diversity of talent, not a singular conception of ability. And at the heart of our challenges --
Ni vet, för mig, är mänskliga samhällen beroende av diverse talanger, inte en singel uppfattning av förmåga.
(Applause)
Och hjärtat av våra utmaningar -- (Applåder)
At the heart of the challenge is to reconstitute our sense of ability and of intelligence. This linearity thing is a problem.
I hjärtat av utmaningen är det att rekonstruera vår känsla av förmåga och av intelligens. Den här linearätetssaken är ett problem.
When I arrived in L.A. about nine years ago, I came across a policy statement -- very well-intentioned -- which said, "College begins in kindergarten." No, it doesn't.
När jag kom till L.A. för ungefär nio år sen, kom jag över en motto, väldigt välmenad, som sa, "Högskolan börjar på dagis." Nej, det gör det inte.
(Laughter)
(Skratt)
It doesn't. If we had time, I could go into this, but we don't.
Det gör inte det. Hade vi haft tid, kunde jag gå in på detta, men det har vi inte.
(Laughter)
(Skratt)
Kindergarten begins in kindergarten.
Dagis börjar på dagis.
(Laughter)
(Skratt)
A friend of mine once said, "A three year-old is not half a six year-old."
En vän till mig sa en gång, "Du vet, en treåring är inte hälften av en sexåring."
(Laughter)
(Skratt)
(Applause)
(Applåder)
They're three.
De är tre.
But as we just heard in this last session, there's such competition now to get into kindergarten -- to get to the right kindergarten -- that people are being interviewed for it at three. Kids sitting in front of unimpressed panels, you know, with their resumes --
Men som vi just hörde i den sista sessionen, det är så hög konkurrens nu för att komma in på dagis, för att komma in på rätt dagis, att folk blir intervjuade för det redan vid tre. Barn som sitter framför en oimponerad panel, ni vet, med deras resumé,
(Laughter)
(Skratt)
Flicking through and saying, "What, this is it?"
bläddrande igenom och sägandes, "Jaha, är detta allt?"
(Laughter)
(Skratt)
(Applause)
(Applåder)
"You've been around for 36 months, and this is it?"
"Du har levt i 36 månader o detta är allt?"
(Laughter)
(Skratt)
"You've achieved nothing -- commit.
"Du har inte åstadkommit något.
(Laughter)
Spenderade det första halv året med att amma, såsom jag kan se det."
Spent the first six months breastfeeding, I can see."
(Skratt)
(Laughter)
See, it's outrageous as a conception.
Ni ser, det är ett värdelöst begrepp, men det attraherar folk.
The other big issue is conformity. We have built our education systems on the model of fast food. This is something Jamie Oliver talked about the other day. There are two models of quality assurance in catering. One is fast food, where everything is standardized. The other is like Zagat and Michelin restaurants, where everything is not standardized, they're customized to local circumstances. And we have sold ourselves into a fast-food model of education, and it's impoverishing our spirit and our energies as much as fast food is depleting our physical bodies.
Den andra stora frågan är anpassning. Vi har byggt up vårt utbildning system på snabbmats modellen. Detta är något Jamie Oliver pratade om häromdagen. Ni vet, det finns två modeller av kvalitetsförsäkring i catering. En är snabb mat, där allting är standardiserat. Det andra är typer som Zagat och Michelin restauranger, där allt inte är standardiserat, utan görs på beställning till lokala omständigheter. Och vi har sålt oss själva in till denna snabbmats modellen av utbildningen. Och det utarmar vår själ och vår energi lika mycket som snabbmaten bryter ner våra kroppar.
(Applause)
(Applåder)
We have to recognize a couple of things here. One is that human talent is tremendously diverse. People have very different aptitudes. I worked out recently that I was given a guitar as a kid at about the same time that Eric Clapton got his first guitar.
Jag tror att vi måste dock uppmärksamma ett par saker här. Ett är att mänskliga talanger är otroligt olika. Folk har många olika skickligheter. Jag kom nyligen fram till att jag fick en gitarr som barn
(Laughter)
ungefär samtidigt som Eric Clapton fick sin första gitarr.
It worked out for Eric, that's all I'm saying.
Ni vet, det fungerade för Eric, det är allt jag säger.
(Laughter)
(Skratt)
In a way -- it did not for me. I could not get this thing to work no matter how often or how hard I blew into it. It just wouldn't work.
På nåt sätt så gjorde det inte det för mig. Jag fick inte denna grej att fungera hur ofta eller hur mycket jag än blåste i den. Det fungerade bara inte.
(Laughter)
But it's not only about that. It's about passion. Often, people are good at things they don't really care for. It's about passion, and what excites our spirit and our energy. And if you're doing the thing that you love to do, that you're good at, time takes a different course entirely. My wife's just finished writing a novel, and I think it's a great book, but she disappears for hours on end. You know this, if you're doing something you love, an hour feels like five minutes. If you're doing something that doesn't resonate with your spirit, five minutes feels like an hour. And the reason so many people are opting out of education is because it doesn't feed their spirit, it doesn't feed their energy or their passion.
Men det handlar inte bara om det. Det handlar om passion. Ofta, är folk bra på saker de inte riktigt bryr sig om. Det handlar om passion, och om vad som hetsar vår själ och våra energier. Och om du gör de saker som du älskar att göra, som du är bra på, tar tiden en helt annan mening. Min fru avlustade just skrivandet av en novel, och jag tycker att det är en jättebra bok, men hon försvinner i flera timmar i sträck. Ni vet att, om man gör något man älskar, känns en timme som fem minuter. Om man gör något som inte resonerar med ens själ, så känns fem minuter som en timme. Och anledningen till att så många hoppar av utbildningen är att de inte känner att det mättar deras själ, det mättar inte deras energi eller passion.
So I think we have to change metaphors. We have to go from what is essentially an industrial model of education, a manufacturing model, which is based on linearity and conformity and batching people. We have to move to a model that is based more on principles of agriculture. We have to recognize that human flourishing is not a mechanical process; it's an organic process. And you cannot predict the outcome of human development. All you can do, like a farmer, is create the conditions under which they will begin to flourish.
Så jag tycker att vi borde ändra metaforer. Vi måste gå från vad som är en huvudsaklig industriel model av utbildning, en tillverkningsmodell, som är baserad på linjäritet och anpassning och samla folk i en hög. Vi måste gå över till en modell som är baserat på samma principer som jordbruket. Vi måste erkänna att mänskligt blomstrande inte är en mekanisk process, det är en organisk process. Och man kan inte förutse resultatet av mänsklig utveckling; allt man kan göra, som en bonde, är att skapa villkoren under vilka de skall börja utvecklas.
So when we look at reforming education and transforming it, it isn't like cloning a system. There are great ones, like KIPP's; it's a great system. There are many great models. It's about customizing to your circumstances and personalizing education to the people you're actually teaching. And doing that, I think, is the answer to the future because it's not about scaling a new solution; it's about creating a movement in education in which people develop their own solutions, but with external support based on a personalized curriculum.
Så när det handlar om att reformera utbildningen och att omvandla det, kan man inte kopiera ett system. Det finns jättebra system, såsom KIPP systemet. Det finns många jättebra modeller. Det handlar om att anpassa till dina omständigheter, och anpassa utbildningen till dem människor man undervisar till. Och att göra det, tycker jag är svaret till framtiden för det handlar inte om att skapa en ny lösning; det handlar om att skapa en riktning i utbildningen i vilket folk utvecklar sina egna lösningar, baserat på ett personligt läroplan men med yttre stöd.
Now in this room, there are people who represent extraordinary resources in business, in multimedia, in the Internet. These technologies, combined with the extraordinary talents of teachers, provide an opportunity to revolutionize education. And I urge you to get involved in it because it's vital, not just to ourselves, but to the future of our children. But we have to change from the industrial model to an agricultural model, where each school can be flourishing tomorrow. That's where children experience life. Or at home, if that's what they choose, to be educated with their families or friends.
Nu, i detta rum, finns det folk som representerar enastående affärsresurser, i multimedia, internet. Dessa teknologier, kombinerat med lärarnas enastående talanger, ger tillfälle att revolutionera utbildningen. Och jag åberopar er att involvera er i det för att det är avgörande, inte bara för oss, men för våra barns framtid. men vi måste gå över från industri modellen till jordbruksmodellen, där varje skola kan blomstra i morgon. Det är där barn upplever livet. Eller hemma, om det är där de väljer att bli utbildade med sina familjer eller sina vänner.
There's been a lot of talk about dreams over the course of these few days. And I wanted to just very quickly -- I was very struck by Natalie Merchant's songs last night, recovering old poems. I wanted to read you a quick, very short poem from W. B. Yeats, who some of you may know. He wrote this to his love, Maud Gonne, and he was bewailing the fact that he couldn't really give her what he thought she wanted from him. And he says, "I've got something else, but it may not be for you."
Det har varit mycket prat om drömmar över dessa få dagar. Och jag ville bara snabbt -- Jag blev väldigt tagen av Natalie Merchant's sång igår kväll, från gamla dikter. Jag ville läsa er en snabb, väldigt kort dikt från W.B. Yeats, som ni kanske känner till. Han skrev detta till sin älskade, Maud Gonne, och han klagade om att han inte riktigt kunde ge henne det han trodde hon ville ha från honom. Och han säger, "Jag har något annat, men det kanske inte är något för dig."
He says this: "Had I the heavens' embroidered cloths, Enwrought with gold and silver light, The blue and the dim and the dark cloths Of night and light and the half-light, I would spread the cloths under your feet: But I, being poor, have only my dreams; I have spread my dreams under your feet; Tread softly because you tread on my dreams." And every day, everywhere, our children spread their dreams beneath our feet. And we should tread softly.
Han säger detta: "Hade jag himmelens broderade tyger, broderade med guld och silver, Blå och dunkla och mörka tyger av natt och ljus och i halv ljuset, Skulla jag breda ut tygerna under dina fötter; Men jag, som fattig, har bara min drömmar; Jag har bredat ut mina drömmar under dina fötter; Gå mjukt för du går på mina drömmar." Och varje dag, överallt, sprider våra barn ut sina drömmar under våra fötter. Och vi borde trampa mjukt.
Thank you.
Tack.
(Applause)
(Applåder)
Thank you very much.
(Applause)
Thank you.
(Applause)