I grew up in Bihar, India's poorest state, and I remember when I was six years old, I remember coming home one day to find a cart full of the most delicious sweets at our doorstep. My brothers and I dug in, and that's when my father came home. He was livid, and I still remember how we cried when that cart with our half-eaten sweets was pulled away from us.
Jag växte upp i Bihar, Indiens fattigaste stat, och jag kommer ihåg när jag var sex år gammal, jag kom hem en dag och hittade en vagn full av de läckraste godisar utanför vårt hus. Mina bröder och jag började äta, och då kom min pappa hem. Han var likblek, och jag kommer ihåg hur vi grät när vagnen med de halvätna godisarna togs ifrån oss.
Later, I understood why my father got so upset. Those sweets were a bribe from a contractor who was trying to get my father to award him a government contract. My father was responsible for building roads in Bihar, and he had developed a firm stance against corruption, even though he was harassed and threatened. His was a lonely struggle, because Bihar was also India's most corrupt state, where public officials were enriching themselves, [rather] than serving the poor who had no means to express their anguish if their children had no food or no schooling.
Senare förstod jag varför min pappa var så upprörd. Godiset var en muta från en entreprenör som försökte övertyga min pappa att ge honom ett offentligt kontrakt. Min pappa ansvarade för att bygga vägar i Bihar, och han hade utvecklat en fast ställning mot korruption fastän han trakasserades och hotades. Han var ensam i sin kamp, eftersom Bihar var en av Indiens mest korrupta stater, där offentliga tjänstemän berikade sig själva, snarare än att hjälpa de fattigaste utan medel för att uttrycka sin vrede ifall deras barn inte hade mat eller tillgång till skola.
And I experienced this most viscerally when I traveled to remote villages to study poverty. And as I went village to village, I remember one day, when I was famished and exhausted, and I was almost collapsing in a scorching heat under a tree, and just at that time, one of the poorest men in that village invited me into his hut and graciously fed me. Only I later realized that what he fed me was food for his entire family for two days. This profound gift of generosity challenged and changed the very purpose of my life. I resolved to give back.
Jag upplevde detta som något mycket känslomässigt när jag reste till avlägsna byar för att studera fattigdom. Jag åkte från stad till stad, och kommer ihåg när jag var uthungrad och utmattad, och nästan kollapsade i brännande hetta under ett träd, då inviterade en av de fattigaste männen i byn mig till sin hytta där han barmhärtigt matade mig. Jag insåg först senare att det han gav mig var mat för hela hans familj i två dagar. Denna genuint generösa gåva utmanade och förändrade mitt liv. Jag beslutade att ge något tillbaka.
Later, I joined the World Bank, which sought to fight such poverty by transferring aid from rich to poor countries. My initial work focused on Uganda, where I focused on negotiating reforms with the Finance Ministry of Uganda so they could access our loans. But after we disbursed the loans, I remember a trip in Uganda where I found newly built schools without textbooks or teachers, new health clinics without drugs, and the poor once again without any voice or recourse. It was Bihar all over again.
Jag började senare jobba för Världsbanken som försökte bekämpa fattigdom genom att ge bistånd från rika till fattiga länder. Mitt ursprungliga fokus var på Uganda, där jag inriktade mig på att förhandla reformer med Ugandas finansdepartement så de kunde få åtkomst till våra lån. Men jag minns en resa till Uganda, efter att lånen var utbetalda, där jag hittade nybyggda skolor utan läroböcker eller lärare, nya hälsokliniker utan läkemedel, och de fattiga återigen utan inflytande. Precis som i Bihar.
Bihar represents the challenge of development: abject poverty surrounded by corruption. Globally, 1.3 billion people live on less than $1.25 a day, and the work I did in Uganda represents the traditional approach to these problems that has been practiced since 1944, when winners of World War II, 500 founding fathers, and one lonely founding mother, gathered in New Hampshire, USA, to establish the Bretton Woods institutions, including the World Bank. And that traditional approach to development had three key elements. First, transfer of resources from rich countries in the North to poorer countries in the South, accompanied by reform prescriptions. Second, the development institutions that channeled these transfers were opaque, with little transparency of what they financed or what results they achieved. And third, the engagement in developing countries was with a narrow set of government elites with little interaction with the citizens, who are the ultimate beneficiaries of development assistance.
Bihar symboliserar en utmaning för utveckling: djup fattigdom omgiven av korruption. Globalt lever 1,3 miljard på mindre än $1.25 per dag, och arbetet jag utförde i Uganda är ett vanligt tillvägagångssätt vid dessa problem som har använts sedan 1944, när vinnare av andra världskriget, 500 manliga grundare, och en kvinnlig grundare, samlades i New Hampshire i USA, för att etablera Bretton Woods-institutionerna, inklusive Världsbanken. Det traditionella förhållningssättet till utvecklingsfrågor innefattade tre nyckelelement: För det första, överföring av resurser från rika länder i nord till fattigare länder i syd, följt av reformfastställande. För det andra, utvecklingsinstitutioner som kanaliserade överföringarna var inte transparenta kring vad de finansierade och resultaten de åstadkom. Slutligen, engagemanget i utvecklingsländer var med inskränkta regeringseliter som hade lite interaktion med medborgarna, de slutgiltiga stödmottagarna av utvecklingsbistånd.
Today, each of these elements is opening up due to dramatic changes in the global environment. Open knowledge, open aid, open governance, and together, they represent three key shifts that are transforming development and that also hold greater hope for the problems I witnessed in Uganda and in Bihar.
Vart och ett av elementen öppnar upp sig nu, beroende på dramatiska förändringar i den globala miljön. Öppen kunskap, öppet bistånd, öppen styrning, tillsammans representerar de tre nyckelförändringar som omvandlar utveckling och som innebär hopp för problemen som jag bevittnade i Uganda och Bihar.
The first key shift is open knowledge. You know, developing countries today will not simply accept solutions that are handed down to them by the U.S., Europe or the World Bank. They get their inspiration, their hope, their practical know-how, from successful emerging economies in the South. They want to know how China lifted 500 million people out of poverty in 30 years, how Mexico's Oportunidades program improved schooling and nutrition for millions of children. This is the new ecosystem of open-knowledge flows, not just traveling North to South, but South to South, and even South to North, with Mexico's Oportunidades today inspiring New York City.
Den första nyckelförändringen är öppen kunskap. Utvecklingsländer idag accepterar inte endast lösningar som ges till dem av USA, Europa eller Världsbanken. De får sin inspiration, sitt hopp, sitt praktiska kunnande, från framgångsrika, växande ekonomier i syd. De vill veta hur Kina lyfte 500 miljoner människor ur fattigdom på 30 år, hur Mexikos Oportunidades-program förbättrade skolgång och näring för miljontals barn. Detta är det nya ekosystemet för flöden av öppen kunskap, inte bara från nord till syd, men syd till syd, och även syd till nord, med Mexikos Oportunidades som idag inspirerar New York City.
And just as these North-to-South transfers are opening up, so too are the development institutions that channeled these transfers. This is the second shift: open aid. Recently, the World Bank opened its vault of data for public use, releasing 8,000 economic and social indicators for 200 countries over 50 years, and it launched a global competition to crowdsource innovative apps using this data. Development institutions today are also opening for public scrutiny the projects they finance. Take GeoMapping. In this map from Kenya, the red dots show where all the schools financed by donors are located, and the darker the shade of green, the more the number of out-of-school children. So this simple mashup reveals that donors have not financed any schools in the areas with the most out-of-school children, provoking new questions. Is development assistance targeting those who most need our help? In this manner, the World Bank has now GeoMapped 30,000 project activities in 143 countries, and donors are using a common platform to map all their projects. This is a tremendous leap forward in transparency and accountability of aid.
Och likaväl som överföringar nord till syd öppnar upp, så gör de utvecklingsinstitutioner som utförde dessa överföringar det. Detta är den andra förändringen: öppet bistånd. Världsbanken öppnade nyligen sin databank för offentligheten, och offentliggjorde 8 000 ekonomiska och sociala indikatorer för 200 länder över en 50-årsperiod, och lanserade en global tävling för crowdsourcing av innovativa appar som använder denna data. Dagens utvecklingsinstitutioner öppnar också upp projekten de finansierar för offentlig granskning. Såsom GeoMapping. På denna karta från Kenya, visar de röda punkterna var donatorfinansierade skolor ligger, och ju mörkare grönt, desto större andel barn som inte går i skolan. Denna sammanslagning avslöjar att donatorer inte har finansierat några skolor i områdena med flest barn som inte går i skolan, vilket skapar nya frågor. Inriktar bistånd sig på de som mest behöver vår hjälp? Världsbanken har nu GeoMappat 30,000 projektaktiviteter i 143 länder, och donatorer använder en gemensam plattform för att kartlägga sina projekt. Det är ett oerhört framsteg för transparens och ansvarskyldighet av bistånd.
And this leads me to the third, and in my view, the most significant shift in development: open governance. Governments today are opening up just as citizens are demanding voice and accountability. From the Arab Spring to the Anna Hazare movement in India, using mobile phones and social media not just for political accountability but also for development accountability. Are governments delivering services to the citizens? So for instance, several governments in Africa and Eastern Europe are opening their budgets to the public.
Detta leder till den tredje, och enligt min åsikt, viktigaste förändringen inom utveckling: öppen styrning. Regeringarna idag öppnar upp likaväl som medborgare kräver inflytande och ansvarskyldighet. Från arabiska våren till Anna Hazare-rörelsen i Indien, visar att användning av mobiltelefoner och sociala medier inte endast är för politisk ansvarskyldighet men också för ansvarskyldighet inom utveckling. Levererar regeringar tjänster till sina medborgare? Många regeringar i Afrika och Östeuropa öppnar upp sin budget för allmänheten.
But, you know, there is a big difference between a budget that's public and a budget that's accessible. This is a public budget. (Laughter) And as you can see, it's not really accessible or understandable to an ordinary citizen that is trying to understand how the government is spending its resources. To tackle this problem, governments are using new tools to visualize the budget so it's more understandable to the public. In this map from Moldova, the green color shows those districts that have low spending on schools but good educational outcomes, and the red color shows the opposite. Tools like this help turn a shelf full of inscrutable documents into a publicly understandable visual, and what's exciting is that with this openness, there are today new opportunities for citizens to give feedback and engage with government. So in the Philippines today, parents and students can give real-time feedback on a website, Checkmyschool.org, or using SMS, whether teachers and textbooks are showing up in school, the same problems I witnessed in Uganda and in Bihar. And the government is responsive. So for instance, when it was reported on this website that 800 students were at risk because school repairs had stalled due to corruption, the Department of Education in the Philippines took swift action.
Men det är stor skillnad på en budget som är offentlig och en som är åtkomlig. Detta är en offentlig budget. (Skratt) Som ni kan se är den inte riktigt åtkomlig eller begriplig för vanliga medborgare som försöker förstå hur regeringen spenderar sina resurser. För att tackla detta problem använder regeringar nya verktyg för att visualisera budgeten så den är lättare att förstå för allmänheten. På denna karta från Moldavien visar den gröna färgen de områden som spenderar lite på skolor men visar på goda utbildningsresultat, och den röda färgen visar motsatsen. Ett verktyg som detta hjälper till att omvandla en hylla med krångliga dokument till ett allmänt begripbart visuellt instrument, och intressant med denna öppenhet är att det idag finns nya möjligheter för medborgare att ge feedback och påverka regeringar. På Filippinerna kan föräldrar och elever ge feedback i realtid på en websida, Checkmyschool.org, eller via sms, till exempel kring böcker eller lärare som inte dyker upp, liknande problem som jag bevittnade i Uganda och i Bihar. Och regeringen är lyhörd. När det till exempel rapporterades på websidan att 800 elever var i fara eftersom skolreparationer fördröjdes på grund av korruption, vidtog filippinska utbildningsdepartementet snabba åtgärder.
And you know what's exciting is that this innovation is now spreading South to South, from the Philippines to Indonesia, Kenya, Moldova and beyond. In Dar es Salaam, Tanzania, even an impoverished community was able to use these tools to voice its aspirations. This is what the map of Tandale looked like in August, 2011. But within a few weeks, university students were able to use mobile phones and an open-source platform to dramatically map the entire community infrastructure. And what is very exciting is that citizens were then able to give feedback as to which health or water points were not working, aggregated in the red bubbles that you see, which together provides a graphic visual of the collective voices of the poor. Today, even Bihar is turning around and opening up under a committed leadership that is making government transparent, accessible and responsive to the poor.
Och intressant är att denna uppfinning sprider sig från syd till syd, från Filippinerna till Indonesien, Kenya, Moldavien etc. I Dar es Salaam i Tanzania kunde även ett fattigt samhälle använda redskapen för att uttrycka sina anspråk. Kartan över Tandale såg ut på följande sätt i augusti 2011, men inom några veckor kunde universitetsstuderande använda mobiltelefoner och en open-source plattform för att kartlägga hela samhällets infrastruktur. Mycket intressant är att medborgare kunde ge feedback om vilka hälso- och vattenstationer som inte fungerade, samlat i de röda punkterna som ni ser, vilket tillsammans skapar ett grafiskt redskap för de fattigas gemensamma röst. Även dagens Bihar håller på att förändras under en engagerad ledning som gör regeringen öppen, åtkomlig och lyhörd till de fattiga.
But, you know, in many parts of the world, governments are not interested in opening up or in serving the poor, and it is a real challenge for those who want to change the system. These are the lonely warriors like my father and many, many others, and a key frontier of development work is to help these lonely warriors join hands so they can together overcome the odds. So for instance, today, in Ghana, courageous reformers from civil society, Parliament and government, have forged a coalition for transparent contracts in the oil sector, and, galvanized by this, reformers in Parliament are now investigating dubious contracts. These examples give new hope, new possibility to the problems I witnessed in Uganda or that my father confronted in Bihar.
Men i stora delar av världen är regeringar inte intresserade av att öppna upp eller hjälpa de fattiga, och det är en sann utmaning för de som önskar att förändra systemet. Det är de ensamma kämparna som min pappa och många andra, och ett viktigt mål för utvecklingsarbete är att hjälpa dessa ensamma kämpare att förenas så de kan besegra oddsen tillsammans. Ghanas modiga reformatörer från civilsamhället, parlamentet och regeringen, har till exempel skapat en koalition för transparenta kontrakt inom oljesektorn och detta har inspirerat reformatörer i parlamentet till att utforska dubiösa kontrakt. Sådana exempel inger nytt hopp, nya möjligheter till problemen jag bevittnade i Uganda och som min pappa utmanade i Bihar.
Two years ago, on April 8th, 2010, I called my father. It was very late at night, and at age 80, he was typing a 70-page public interest litigation against corruption in a road project. Though he was no lawyer, he argued the case in court himself the next day. He won the ruling, but later that very evening, he fell, and he died. He fought till the end, increasingly passionate that to combat corruption and poverty, not only did government officials need to be honest, but citizens needed to join together to make their voices heard. These became the two bookends of his life, and the journey he traveled in between mirrored the changing development landscape.
För två år sen, den 8 april 2010, ringde jag till min pappa. Det var sent på kvällen och vid en ålder av 80 år höll han på att formulera en 70 sidor lång allmänintresslig rättstvist mot korruption inom ett vägprojekt. Fastän han inte var advokat pläderade han själv fallet i rätten dagen efter. Han vann, men senare samma kväll, föll han illa och dog. Han kämpade till slutet, allt mer passionerad och övertygad om att för att bekämpa korruption och fattigdom krävdes det inte endast att statstjänstemän skulle vara ärliga, men att medborgare behövde gå ihop för att göra sina röster hörda. De blev hans två bokstöd i livet, och resan mellan dem återspeglade det förändrande utvecklingslandskapet.
Today, I'm inspired by these changes, and I'm excited that at the World Bank, we are embracing these new directions, a significant departure from my work in Uganda 20 years ago. We need to radically open up development so knowledge flows in multiple directions, inspiring practitioners, so aid becomes transparent, accountable and effective, so governments open up and citizens are engaged and empowered with reformers in government. We need to accelerate these shifts. If we do, we will find that the collective voices of the poor will be heard in Bihar, in Uganda, and beyond. We will find that textbooks and teachers will show up in schools for their children. We will find that these children, too, have a real chance of breaking their way out of poverty. Thank you. (Applause) (Applause)
Jag inspireras av dessa förändringar och jag är entusiastisk kring att vi inom Världsbanken antar dessa nya riktningar, en viktig utveckling sedan mitt arbete i Uganda för 20 år sen. Utveckling måste radikalt öppnas upp så kunskap kan flyta i flera riktningar och inspirera aktörer, så biståndet blir transparent, ansvarstagande och effektivt, så regeringar öppnar upp och medborgare blir engagerade och bemyndigade med reformatörer i regeringen. Vi måste öka hastigheten på förändringarna. Gör vi det kommer vi att märka att de fattigas enade röst kommer att höras i Bihar, i Uganda och på många andra platser. Vi kommer att se att läroböcker och lärare finns i skolorna för barnen. Vi kommer också att uppleva att dessa barn får en äkta chans att bryta sig ur fattigdomen. Tack. (Applåder)