In the year 1901, a woman called Auguste was taken to a medical asylum in Frankfurt. Auguste was delusional and couldn't remember even the most basic details of her life. Her doctor was called Alois. Alois didn't know how to help Auguste, but he watched over her until, sadly, she passed away in 1906. After she died, Alois performed an autopsy and found strange plaques and tangles in Auguste's brain -- the likes of which he'd never seen before.
År 1901 blev en kvinna som hette Auguste förd till en vårdanstalt i Frankfurt. Auguste hade vanföreställningar och minns inte ens de mest grundläggande delarna av sitt liv. Hennes doktor hette Alois. Alois kunde inte hjälpa Auguste, men han tog hand om henne tills hon tyvärr gick bort 1906. Efter att hon dog obducerade Alois henne och fann underliga plack och tangles i hennes hjärna som han aldrig hade sett förut.
Now here's the even more striking thing. If Auguste had instead been alive today, we could offer her no more help than Alois was able to 114 years ago. Alois was Dr. Alois Alzheimer. And Auguste Deter was the first patient to be diagnosed with what we now call Alzheimer's disease. Since 1901, medicine has advanced greatly. We've discovered antibiotics and vaccines to protect us from infections, many treatments for cancer, antiretrovirals for HIV, statins for heart disease and much more. But we've made essentially no progress at all in treating Alzheimer's disease.
Men här kommer det oroväckande: Om Auguste i stället hade levt i dag skulle vi inte kunna ge henne mer hjälp än vad Alois kunde för 114 år sedan. Alois var Dr Alois Alzheimer och Auguste Deter var den första patienten som fick diagnosen vi i dag kallar för Alzheimers sjukdom. Sedan 1901 har medicinforskningen utvecklats mycket. Vi har upptäckt antibiotika och vacciner som skyddar oss mot infektioner, många behandlingar mot cancer, antiretrovirala läkemedel mot hiv, statiner mot hjärtsjukdomar och mycket mer. Men vi har inte gjort några framsteg alls i att behandla Alzheimers sjukdom.
I'm part of a team of scientists who has been working to find a cure for Alzheimer's for over a decade. So I think about this all the time. Alzheimer's now affects 40 million people worldwide. But by 2050, it will affect 150 million people -- which, by the way, will include many of you. If you're hoping to live to be 85 or older, your chance of getting Alzheimer's will be almost one in two. In other words, odds are you'll spend your golden years either suffering from Alzheimer's or helping to look after a friend or loved one with Alzheimer's. Already in the United States alone, Alzheimer's care costs 200 billion dollars every year. One out of every five Medicare dollars get spent on Alzheimer's. It is today the most expensive disease, and costs are projected to increase fivefold by 2050, as the baby boomer generation ages.
Jag är med i en forskargrupp som har arbetat med att hitta ett botemedel för Alzheimers i över tio år. Så jag tänker på detta hela tiden. Alzheimers påverkar nu 40 miljoner människor världen över. Vid 2050 kommer det att påverka 150 miljoner människor och det kommer att inkludera många av er. Om du hoppas på att bli 85 år eller äldre kommer risken att få Alzheimers att vara nästan 50 procent. Med andra ord är oddsen att du kommer att tillbringa pensionsåldern antingen med att lida av Alzheimers eller med att ta hand om någon du håller kär som har Alzheimers. Bara i USA kostar vården av Alzheimers redan 200 miljarder dollar per år. Var femte dollar som går till vården spenderas på Alzheimers. Det är den dyraste sjukdomen i dag och kostnaderna beräknas bli fem gånger så höga 2050, allt eftersom babyboomgenerationen åldras.
It may surprise you that, put simply, Alzheimer's is one of the biggest medical and social challenges of our generation. But we've done relatively little to address it. Today, of the top 10 causes of death worldwide, Alzheimer's is the only one we cannot prevent, cure or even slow down. We understand less about the science of Alzheimer's than other diseases because we've invested less time and money into researching it. The US government spends 10 times more every year on cancer research than on Alzheimer's despite the fact that Alzheimer's costs us more and causes a similar number of deaths each year as cancer.
Det kanske förvånar er att, förenklat sett, är Alzheimers en av vår generations största medicinska och sociala utmaningar. Men vi har gjort relativt lite för att uppmärksamma det. Av de tio vanligaste dödsorsakerna världen över är Alzheimers den enda vi inte kan förhindra, bota eller ens bromsa i dag. Vi har mindre kunskap om Alzheimers än om andra sjukdomar eftersom vi inte har lagt ner lika mycket tid och pengar på forskning. USA:s regering spenderar tio gånger mer per år på cancerforskning än på Alzheimers trots att Alzheimer kostar mer och orsakar ungefär lika många dödsfall som cancer per år.
The lack of resources stems from a more fundamental cause: a lack of awareness. Because here's what few people know but everyone should: Alzheimer's is a disease, and we can cure it. For most of the past 114 years, everyone, including scientists, mistakenly confused Alzheimer's with aging. We thought that becoming senile was a normal and inevitable part of getting old. But we only have to look at a picture of a healthy aged brain compared to the brain of an Alzheimer's patient to see the real physical damage caused by this disease. As well as triggering severe loss of memory and mental abilities, the damage to the brain caused by Alzheimer's significantly reduces life expectancy and is always fatal.
Bristen på resurser beror på något väldigt grundläggande: brist på kännedom. Det finns saker som väldigt få vet om, men alla borde veta: Alzheimers är en sjukdom och vi kan bota den. De senaste 114 åren har alla, även forskare, förväxlat Alzheimers med åldrande. Vi trodde att demens var en normal och oundviklig del av åldrandet. Men vi behövde bara titta på en bild på en frisk åldrad hjärna och jämföra med en Alzheimerpatients hjärna för att se den fysiska skadan som sjukdomen orsakar. Förutom att trigga igång minnesförlust och förlust av psykiska förmågor, gör också skadorna i hjärnan att livslängden minskar avsevärt och sjukdomen är alltid dödlig.
Remember Dr. Alzheimer found strange plaques and tangles in Auguste's brain a century ago. For almost a century, we didn't know much about these. Today we know they're made from protein molecules. You can imagine a protein molecule as a piece of paper that normally folds into an elaborate piece of origami. There are spots on the paper that are sticky. And when it folds correctly, these sticky bits end up on the inside. But sometimes things go wrong, and some sticky bits are on the outside. This causes the protein molecules to stick to each other, forming clumps that eventually become large plaques and tangles. That's what we see in the brains of Alzheimer's patients.
Kommer ni ihåg att Dr Alzheimer fann underliga plack och tangles i Augustes hjärna för hundra år sedan? I nästan hundra år visste vi väldigt lite om dessa. I dag vet vi att de skapas av proteinmolekyler. Man kan tänka sig en proteinmolekyl som ett papper som kan vikas till en origami-figur. Vissa delar av pappret är klibbiga. När det är vikt på rätt sätt hamnar de klibbiga delarna på insidan. Men ibland blir det fel och några klibbiga delar hamnar på utsidan. Detta gör att proteinmolekylerna klibbar fast i varandra och bildar klumpar som sedan blir stora plack och tangles. Det är vad vi ser i hjärnan hos en Alzheimerpatient.
We've spent the past 10 years at the University of Cambridge trying to understand how this malfunction works. There are many steps, and identifying which step to try to block is complex -- like defusing a bomb. Cutting one wire might do nothing. Cutting others might make the bomb explore. We have to find the right step to block, and then create a drug that does it.
De senaste 10 åren på University of Cambridge har vi försökt förstå hur denna dysfunktion fungerar. Det finns många steg och att identifiera vilket steg man ska blockera är svårt – ungefär som att desarmera en bomb. Klipper man en tråd kanske inget händer. Klipper man andra kanske bomben exploderar. Vi måste hitta och blockera rätt steg och sedan tillverka ett läkemedel mot det.
Until recently, we for the most part have been cutting wires and hoping for the best. But now we've got together a diverse group of people -- medics, biologists, geneticists, chemists, physicists, engineers and mathematicians. And together, we've managed to identify a critical step in the process and are now testing a new class of drugs which would specifically block this step and stop the disease.
Fram till nyligen har vi klippt trådar och hoppats på det bästa. Men nu samarbetar en grupp människor – läkare, biologer, genetikforskare, kemister, fysiker, ingenjörer och matematiker. Och tillsammans har vi lyckats identifiera ett viktigt steg i processen och prövar nu nya läkemedel som borde blockera det steget och stoppa sjukdomen.
Now let me show you some of our latest results. No one outside of our lab has seen these yet. Let's look at some videos of what happened when we tested these new drugs in worms. So these are healthy worms, and you can see they're moving around normally. These worms, on the other hand, have protein molecules sticking together inside them -- like humans with Alzheimer's. And you can see they're clearly sick. But if we give our new drugs to these worms at an early stage, then we see that they're healthy, and they live a normal lifespan. This is just an initial positive result, but research like this shows us that Alzheimer's is a disease that we can understand and we can cure.
Jag ska visa er några av våra senaste resultat. Ingen utanför vårt labb har sett dessa än. Vi ska titta på vad som hände när vi testade dessa läkemedel på maskar. Det här är friska maskar och ni kan se att de rör sig normalt. De här maskarna däremot har proteinmolekyler som klibbar ihop sig inuti dem, som hos människor med Alzheimers. Och ni kan se att de uppenbarligen är sjuka. Men om vi ger maskarna vårt nya läkemedel tidigt ser vi att de är friska och får en normal livslängd. Det här är bara ett första positivt resultat, men sådan här forskning visar att Alzheimers är en sjukdom som vi kan förstå och bota.
After 114 years of waiting, there's finally real hope for what can be achieved in the next 10 or 20 years. But to grow that hope, to finally beat Alzheimer's, we need help. This isn't about scientists like me -- it's about you. We need you to raise awareness that Alzheimer's is a disease and that if we try, we can beat it. In the case of other diseases, patients and their families have led the charge for more research and put pressure on governments, the pharmaceutical industry, scientists and regulators. That was essential for advancing treatment for HIV in the late 1980s. Today, we see that same drive to beat cancer. But Alzheimer's patients are often unable to speak up for themselves. And their families, the hidden victims, caring for their loved ones night and day, are often too worn out to go out and advocate for change. So, it really is down to you. Alzheimer's isn't, for the most part, a genetic disease. Everyone with a brain is at risk. Today, there are 40 million patients like Auguste, who can't create the change they need for themselves. Help speak up for them, and help demand a cure.
Efter att ha väntat i 114 år finns det äntligen hopp om vad vi kan åstadkomma om 10 eller 20 år. Men för att kunna vidhålla hoppet och bota Alzheimers behöver vi hjälp. Det är inte för forskarnas skull, det är för din skull. Hjälp oss att väcka kännedom om att Alzheimers är en sjukdom och att om vi försöker kan vi vinna över den. För andra sjukdomar har patienter och deras familjer krävt mer forskning och satt press på regeringar, läkemedelsindustrin, forskare och tillsynsmyndigheter. Det var avgörande för att man skulle börja utveckla ett botemedel mot hiv i slutet på 80-talet. I dag ser vi samma driv för att stoppa cancer. Men Alzheimers-patienter kan oftast inte höja sina röster. Och deras familjer, de dolda offren som tar hand om sina kära hela tiden, är oftast för trötta för att gå ut och förespråka förändring. Så det hänger på er. Alzheimers är mestadels inte en genetisk sjukdom. Alla med en hjärna löper en risk. I dag finns det 40 miljoner patienter som Auguste, som inte kan skapa den förändring de behöver. Hjälp dem att bli hörda och hjälp till att kräva ett botemedel.
Thank you.
Tack.
(Applause)
(Applåder)