Khan Academy is most known for its collection of videos, so before I go any further, let me show you a little bit of a montage.
Khan Academy är mest känd för sin samling med videoklipp, så innan jag går vidare vill jag visa ett litet collage.
(Video) Salman Khan: So the hypotenuse is now going to be five. This animal's fossils are only found in this area of South America -- a nice clean band here -- and this part of Africa. We can integrate over the surface, and the notation usually is a capital sigma. National Assembly: They create the Committee of Public Safety, which sounds like a very nice committee. Notice, this is an aldehyde, and it's an alcohol. Start differentiating into effector and memory cells. A galaxy. Hey! There's another galaxy. Oh, look! There's another galaxy. And for dollars, is their 30 million, plus the 20 million dollars from the American manufacturer. If this does not blow your mind, then you have no emotion.
(Video) Salman Khan: Därmed blir hypotenusan fem Fossil från det här djuret har bara hittas i detta område i Sydamerika -- i ett tydligt område här -- och i den här delen av Afrika. Genom att beräkna integralen av ytan, som vanligtvis skrivs med stora sigma. I nationalförsamlingen har man skapat Kommittén för Allmän Säkerhet, som låter som en mycket trevlig kommitté. Lägg märke till att detta är en aldehyd, och det här är en alkohol. De börjar differentieras till effektorceller och minnesceller. En galax - och där är en annan galax. Men titta! En galax till! Omräknat i dollar, blir deras 30 miljoner, plus de 20 miljoner dollar från den amerikanska tillverkaren. Om detta inte får dig att häpna, har du inga känslor.
(Laughter)
(Skratt)
(Applause)
(Applåder)
(Live) SK: We now have on the order of 2,200 videos, covering everything from basic arithmetic, all the way to vector calculus, and some of the stuff that you saw up there. We have a million students a month using the site, watching on the order of 100 to 200,000 videos a day. But what we're going to talk about in this is how we're going to the next level. But before I do that, I want to talk a little bit about really just how I got started. And some of you all might know, about five years ago, I was an analyst at a hedge fund, and I was in Boston, and I was tutoring my cousins in New Orleans, remotely. And I started putting the first YouTube videos up, really just as a kind of nice-to-have, just kind of a supplement for my cousins, something that might give them a refresher or something.
SK: Vi har nu cirka 2,200 videoklipp som täcker allt från grundläggande räknelära till vektoranalys och något av det ni just såg. Vi har en miljon studenter i månaden som använder sajten, som tittar på i storleksordningen 100 till 200.000 videoklipp per dag. Det vi ska prata om nu är hur vi kommer till nästa nivå. Men innan jag gör det, vill jag prata lite om hur jag en gång började. Vissa av er kanske vet, att jag för cirka fem år sen var en analytiker på en hedgefond. Jag bodde i Boston, och undervisade mina kusiner i New Orleans, på distans. Jag började lägga upp mina första YouTube-klipp mest som något bra-att-ha, som ett komplement till mina kusiner, som de kunde använda som repetition eller så.
And as soon as I put those first YouTube videos up, something interesting happened. Actually, a bunch of interesting things happened. The first was the feedback from my cousins. They told me that they preferred me on YouTube than in person.
Och så fort jag la upp de första YouTube-klippen hände något intressant -- i själva verket hände en massa intressanta saker. Det första var feedbacken från min kusiner. De sa att de föredrog mig på YouTube än mig personligen
(Laughter)
(Skratt)
And once you get over the backhanded nature of that, there was actually something very profound there. They were saying that they preferred the automated version of their cousin to their cousin. At first it's very unintuitive, but when you think about it from their point of view, it makes a ton of sense. You have this situation where now they can pause and repeat their cousin, without feeling like they're wasting my time. If they have to review something that they should have learned a couple of weeks ago, or maybe a couple of years ago, they don't have to be embarrassed and ask their cousin. They can just watch those videos; if they're bored, they can go ahead. They can watch at their own time and pace. Probably the least-appreciated aspect of this is the notion that the very first time that you're trying to get your brain around a new concept, the very last thing you need is another human being saying, "Do you understand this?" And that's what was happening with the interaction with my cousins before, and now they can just do it in the intimacy of their own room.
Men när man kommer över den underliga med det finns det faktiskt något mycket grundläggande i det. Vad de menade var att de föredrog den automatiserade versionen av sin kusin framför sin kusin. I början är det rätt motsägelsefullt men när man tänker på det från deras perspektiv är det lättare att förstå. Det skapar en möljighet där de nu kan pausa och upprepa sin kusin utan att känna att de ödslar min tid. Om de måste gå tillbaka till något som de skulle lärt sig för ett par veckor sen, eller kanske ett par år sen, behöver de inte skämmas och fråga sin kusin. De kan bara se videoklippen. Blir de uttråkade kan de gå vidare. De kan titta när de vill och i sin egen takt. En annan aspekt, som man kanske inte tänker på, är att första gången, den allra första gången, som du försöker förstå ett nytt koncept, är det sista du behöver en person som står och frågar "Har du förstått det här?" Det var det som hände i interaktionen med mina kusiner tidigare. Och nu kan de lära sig ostört i sitt eget rum.
The other thing that happened is -- I put them on YouTube just -- I saw no reason to make it private, so I let other people watch it, and then people started stumbling on it, and I started getting some comments and some letters and all sorts of feedback from random people around the world. These are just a few. This is actually from one of the original calculus videos. Someone wrote it on YouTube, it was a YouTube comment: "First time I smiled doing a derivative."
Den andra saken som hände: Jag la bara upp dem på YouTube, och såg ingen orsak till att göra dem privata, och lät därför andra se. Och sen började folk hitta filmerna, och jag började få kommentarer och en del brev och olika sorts feedback♫ från okända människor runt om i världen. Här är bara några: Den här är faktiskt från en av de ursprungliga videorna om differentialkalkyler, som någon bara skrev på YouTube -- en kommentar sa: "Det var första gången jag log efter en derivering"
(Laughter)
(Skratt)
Let's pause here. This person did a derivative, and then they smiled.
Vi pausar här: Den här personen gjorde en derivering och log sen.
(Laughter)
Och sedan i ett svar på samma kommentar i denna tråd.
In response to that same comment -- this is on the thread, you can go on YouTube and look at the comments -- someone else wrote: "Same thing here. I actually got a natural high and a good mood for the entire day, since I remember seeing all of this matrix text in class, and here I'm all like, 'I know kung fu.'"
Ni kan gå in på YouTube och titta på dessa kommentarer. någon annan skrev: "Samma sak här. Jag blev faktiskt naturligt hög och fick ett gott humör för resten av dagen. Eftersom jag minns att jag sett all denna matristext på lektionen men nu plötsligt känner jag mig som en mästare.
(Laughter)
(Skratt)
We get a lot of feedback along those lines. This clearly was helping people. But then, as the viewership kept growing and kept growing, I started getting letters from people, and it was starting to become clear that it was more than just a nice-to-have. This is just an excerpt from one of those letters: "My 12 year-old son has autism, and has had a terrible time with math. We have tried everything, viewed everything, bought everything. We stumbled on your video on decimals, and it got through. Then we went on to the dreaded fractions. Again, he got it. We could not believe it. He is so excited." And so you can imagine, here I was, an analyst at a hedge fund -- it was very strange for me to do something of social value.
Vi får en hel del liknade feedback. Detta hjälpte uppenbarligen människor. Men sen, allteftersom antalet tittare fortsatte att växa, började jag får brev från folk, och det blev tydligt för mig att filmerna inte bara var något som var "bra-att-ha". Här är ett litet utdrag från ett av dessa brev: "Min 12-åriga son har autism och har haft riktigt svårt för matte. Vi har försökt allt, sett allt, köpt allt. Vi råkade hitta din video om decimaler och den funkade bra. Sen gick vi vidare till de fruktade bråktalen. Och även detta förstod han. Vi kunde inte tro det. Han tycker att det är jätteroligt." Ni kan säkert föreställa er hur en hedgeforndsanalytiker som jag kände mig. Att göra något som hade socialt värde kändes väldigt konstigt för mig.
(Laughter)
(Skratt)
(Applause)
(Applåder)
But I was excited, so I kept going. And then a few other things started to dawn on me; that not only would it help my cousins right now, or these people who were sending letters, but that this content will never grow old, that it could help their kids or their grandkids. If Isaac Newton had done YouTube videos on calculus, I wouldn't have to.
Men det var så kul, så jag fortsatte. Och nu började några andra saker gå upp för mig. Nämligen att detta inte bara hjälper mina kusiner här och nu, eller dessa personer som skickar brev, utan att innehållet aldrig kommer att bli för gammalt. Att det kan hjälpa deras barn och deras barnbarn. Om Isaac Newton hade gjort YouTube-videor om differentialkalkyler, hade inte jag behövt göra det.
(Laughter)
(Skratt)
Assuming he was good. We don't know.
Om han nu var bra på det. Och det vet vi ju inte.
(Laughter)
(Skratt)
The other thing that happened -- and even at this point, I said, "OK, maybe it's a good supplement. It's good for motivated students. It's good for maybe home-schoolers." But I didn't think it would somehow penetrate the classroom. Then I started getting letters from teachers, and the teachers would write, saying, "We've used your videos to flip the classroom. You've given the lectures, so now what we do --" And this could happen in every classroom in America tomorrow -- "what I do is I assign the lectures for homework, and what used to be homework, I now have the students doing in the classroom."
Nästa sak som hände - och fortfarande hade jag inställningen att "Okej, kanske kan det vara ett bra komplement. Det är bra för motiverade elever. Och kanske bra för dem som får hemundervisning." Men jag trodde inte att det skulle vara något som på något sätt kunde användas i klassrummet. Men sedan jag började få brev från lärare. Och lärarna skrev och sa: "Vi använder dina videor för att vända upp-och-ner på undervisningen. Du har ju redan spelat in föreläsningarna, så det vi gör nu... " och det skulle kunna hända i varje klassrum i Amerika i morgon, "... det jag gör är att jag ger eleverna i läxa att titta på föreläsningarna. och det som tidigare brukade vara läxor, gör eleverna numera i klassrummet."
And I want to pause here --
Och här vill jag göra en liten paus igen -
(Applause)
(Applåder)
I want to pause here, because there's a couple of interesting things. One, when those teachers are doing that, there's the obvious benefit -- the benefit that now their students can enjoy the videos in the way that my cousins did, they can pause, repeat at their own pace, at their own time. But the more interesting thing -- and this is the unintuitive thing when you talk about technology in the classroom -- by removing the one-size-fits-all lecture from the classroom, and letting students have a self-paced lecture at home, then when you go to the classroom, letting them do work, having the teacher walk around, having the peers actually be able to interact with each other, these teachers have used technology to humanize the classroom. They took a fundamentally dehumanizing experience -- 30 kids with their fingers on their lips, not allowed to interact with each other. A teacher, no matter how good, has to give this one-size-fits-all lecture to 30 students -- blank faces, slightly antagonistic -- and now it's a human experience, now they're actually interacting with each other.
Jag vill pausa här ett ögonblick, eftersom det finns ett par intressanta saker att reflektera över. För det första: när dessa lärare gör så här finns det uppenbara fördelar, nämligen att deras elever nu kan ha glädje av videoklippen på samma sätt som mina kusiner hade. De kan pausa, repetera i sin egen takt, när de själva vill. Men ännu mer anmärkningsvärt är, och detta är inte självklart när man pratar om ny teknik i klassrummet, att genom att ta bort genomgången-som-passar-alla från lektionen och låta eleverna ta del av genomgången i sin egen takt hemma, för att sedan få jobba med uppgifterna i klassrummet och med läraren som går runt, och kamrater som kan hjälpa varandra, så har dessa lärare använt tekniken för att förmänskliga klassrummet. De utgick från en i grunden avhumaniserad upplevelse - 30 knäpptysta barn som inte får interagera med varandra, en lärare, oavsett hur bra, som tvingas hålla en genomgång som ska passa alla för 30 elever med tomma ansikten och något antagonistiska och nu har det blivit en mänskligare upplevelse. Nu kan de interagera med varandra.
So once the Khan Academy -- I quit my job, and we turned into a real organization -- we're a not-for-profit -- the question is, how do we take this to the next level? How do we take what those teachers were doing to its natural conclusion? And so, what I'm showing over here, these are actual exercises that I started writing for my cousins. The ones I started were much more primitive. This is a more competent version of it. But the paradigm here is, we'll generate as many questions as you need, until you get that concept, until you get 10 in a row. And the Khan Academy videos are there. You get hints, the actual steps for that problem, if you don't know how to do it. The paradigm here seems like a very simple thing: 10 in a row, you move on. But it's fundamentally different than what's happening in classrooms right now.
I och med Khan Academy sa jag upp mig och har byggt upp en hel organisation. Vi är icke-vinstdrivande - Frågan är, hur ska vi ta detta till nästa nivå? Hur får vi vad dessa lärare har börjat göra att sprida sig till fler? Det jag visar er här är faktiska övningar som jag gjorde till mina kusiner. De övningar jag började med var mycket mer primitiva. Detta är en mer utvecklad version av dem. Men vår utgångspunkt är att vi skapar så många frågor som du behöver tills du förstår ett visst begrepp, och klarar av 10 frågor på raken. Och Khan Academy-videorna finns där. Du får tips och steg-för-steg-hjälp för att lösa problemet, om du inte vet hur du ska göra. Men utgångspunkten är (egentligen ganska enkelt): 10 rätt i rad - sen går du vidare. Och det är fundamentalt annorlunda än hur det ser ut i många klassrum idag. I ett traditionellt klassrum,
In a traditional classroom, you have homework, lecture, homework, lecture, and then you have a snapshot exam. And that exam, whether you get a 70 percent, an 80 percent, a 90 percent or a 95 percent, the class moves on to the next topic. And even that 95 percent student -- what was the five percent they didn't know? Maybe they didn't know what happens when you raise something to the zeroth power. Then you build on that in the next concept. That's analogous to -- imagine learning to ride a bicycle. Maybe I give you a lecture ahead of time, and I give you a bicycle for two weeks, then I come back after two weeks, and say, "Well, let's see. You're having trouble taking left turns. You can't quite stop. You're an 80 percent bicyclist." So I put a big "C" stamp on your forehead --
ger läraren läxor -- läxor, genomgångar, läxor, genomgångar och till sist ett prov som mäter vad man kan precis just då. Vid provet, oavsett om du får 70 eller 80 procent rätt, 90 eller 95 procent rätt, så går klassen vidare till nästa moment. Och även eleven som hade 95 procent rätt - vilka 5 procent var det han inte kunde?. Kanske visste han inte vad som händer när något blir upphöjt till noll. Och så bygger man vidare på det i nästa moment. Man skulle kunna jämföra det med -- att lära sig att cykla, som jag kanske först håller en föreläsning om och sen får du en cykel i två veckor, och sen kommer jag tillbaka två veckor senare, och säger, "Nåväl, låt oss se. Du har problem med vänstersvängar." Du klarar inte riktigt av att stanna. Du är en 80 procentig cyklist." Och så får du ett godkäntmärke i pannan.
(Laughter)
sen säger jag, "Här har du en enhjuling."
and then I say, "Here's a unicycle."
(Laughter)
Men lika löjligt som exemplet låter,
But as ridiculous as that sounds, that's exactly what's happening in our classrooms right now. And the idea is you fast forward and good students start failing algebra all of the sudden, and start failing calculus all of the sudden, despite being smart, despite having good teachers, and it's usually because they have these Swiss cheese gaps that kept building throughout their foundation. So our model is: learn math the way you'd learn anything, like riding a bicycle. Stay on that bicycle. Fall off that bicycle. Do it as long as necessary, until you have mastery. The traditional model, it penalizes you for experimentation and failure, but it does not expect mastery. We encourage you to experiment. We encourage you to fail. But we do expect mastery.
så är det precis vad som händer i våra klassrum just idag. Och man tänker att om man låter vissa elever jobba framåt snabbt märker man snart att dessa duktiga elever plötsligt misslyckas i algebra och slutar klara av differentialer, trots att de är smarta och trots att de har bra lärare. Och det beror ofta på att de har kunskapsluckor - likt en schweizisk ost - där luckorna fortsatt urholka deras grundförståelse. Men vår modell är denna: att lära sig matematik på samma sätt som du lär dig allt annat, på samma sätt som du skulle lära dig att cykla. Försök hålla dig på cykeln - och kanske trilla av cykeln. Gör det så länge det behövs tills du bemästrar färdigheten. Det traditionella sättet bestraffar dig om du prövar och misslyckas, men förväntar sig inte att du är mästare från början. Vi uppmuntrar dig att experimentera. Vi uppmuntrar dig att misslyckas. Och vi förväntar oss att du bemästrar kunskapen.
This is just another one of the modules. This is trigonometry. This is shifting and reflecting functions. And they all fit together. We have about 90 of these right now. You can go to the site right now, it's all free, not trying to sell anything. But the general idea is that they all fit into this knowledge map. That top node right there, that's literally single-digit addition, it's like one plus one is equal to two. The paradigm is, once you get 10 in a row on that, it keeps forwarding you to more and more advanced modules.
Här är ytterligare en av modulerna som handlar om trigonometri. Den här om att flytta och spegla funktioner. Och de passar alla ihop. Nu har vi ca 90 sådana områden. Gå in på hemsidan med en gång. Det är gratis. Vi försöker inte sälja någonting. Den övergripande tanken är att allt ska passa för dessa kunskapsluckor. Den översta modulen handlar faktiskt om addition med ental. Som att ett plus ett blir två. Och huvudidén är, när eleven fått 10 rätt i en följd, att man knuffas framåt mot mer och mer avancerade moduler. Och när man fortsätter neråt i denna kunskapskarta
Further down the knowledge map, we're getting into more advanced arithmetic. Further down, you start getting into pre-algebra and early algebra. Further down, you start getting into algebra one, algebra two, a little bit of precalculus. And the idea is, from this we can actually teach everything -- well, everything that can be taught in this type of a framework. So you can imagine -- and this is what we are working on -- from this knowledge map, you have logic, you have computer programming, you have grammar, you have genetics, all based off of that core of, if you know this and that, now you're ready for this next concept. Now that can work well for an individual learner, and I encourage you to do it with your kids, but I also encourage everyone in the audience to do it yourself. It'll change what happens at the dinner table.
kommer man till avancerad aritmetik. Längre ner får du prova på lite för-algebra och sedan enkel algebra. Ännu längre ner kan du prova på algebra 1 och algebra 2, och lite grann om ekvationer. Utifrån det här materialet tänker vi att du faktiskt kan lära ut vad som helst -- nåja, allt som kan läras ut, i ett sånt här sammanhang. Föreställ dig - och det här är precis vad vi jobbar med - att man utgår från dessa kunskapsluckor och använder logik och datorprogrammering, grammatik och genetik, som alla baseras sig på att man kan de tidigare stegen - och nu är eleven redo för nästa moment. Det kan fungera på individnivå, och jag uppmuntrar er alla att pröva med era elever, Men jag uppmuntrar också alla i publiken att testa själva. Det kommer att förändra hur ni pratar runt middagsbordet.
But what we want to do is use the natural conclusion of the flipping of the classroom that those early teachers had emailed me about. And so what I'm showing you here, this is data from a pilot in the Los Altos school district, where they took two fifth-grade classes and two seventh-grade classes, and completely gutted their old math curriculum. These kids aren't using textbooks, or getting one-size-fits-all lectures. They're doing Khan Academy, that software, for roughly half of their math class. I want to be clear: we don't view this as a complete math education. What it does is -- this is what's happening in Los Altos -- it frees up time -- it's the blocking and tackling, making sure you know how to move through a system of equations, and it frees up time for the simulations, for the games, for the mechanics, for the robot-building, for the estimating how high that hill is based on its shadow.
Men det vi önskar att göra är att kunna dra slutsatsen att vi vänt uppochner på klassrummet, precis som de där lärarna mailade mig om. Det jag visar er här är riktig data från ett försök i Los Altos skoldistrikt där man tog två klasser i åk 5 och två klasser i åk 7 och fullständigt utklassade den gamla mattekursplanen. De här eleverna har inga läroböcker, de får inte en genomgång som ska passa alla. De använder Khan Academy, de jobbar med programmet, under ungefär halva lektionen. Och jag vill poängtera att vi inte betraktar det här som en komplett matteutbildning. Vad det kan göra - och vad som faktiskt händer i Los Altos - är att det frigör tid. Systemet är som blocket och taljan som hjälper dig att ta dig igenom ett ekvationssystem, och som frigör tid för simuleringar, för spel, för mekaniken, för att bygga robotar, för att uppskatta hur högt berget är genom att mäta dess skugga.
And so the paradigm is the teacher walks in every day, every kid works at their own pace -- this is actually a live dashboard from the Los Altos school district -- and they look at this dashboard. Every row is a student. Every column is one of those concepts. Green means the student's already proficient. Blue means they're working on it -- no need to worry. Red means they're stuck. And what the teacher does is literally just say, "Let me intervene on the red kids." Or even better, "Let me get one of the green kids, who are already proficient in that concept, to be the first line of attack, and actually tutor their peer."
Och paradigmskiftet innebär att läraren varje dag kommer in i klassrummet, och eleverna arbetar i sin egen takt - det här är faktiskt en live poängtavla från Los Altos skoldistrikt - och de tittar på denna poängtavla. Varje rad är en elev. Varje kolumn är ett av dessa moment. Grönt betyder att eleven redan behärskar det. Blått betyder att de jobbar med det - ingen anledning till oro. Rött betyder att de har kört fast. Och läraren behöver bokstavligt talat bara säga "Jag tar hand om de röda barnen." Eller ännu hellre, "Jag ser till att ett av de gröna barnen som redan behärskar momentet blir den första som hjälper till och vägleder sin kamrat."
(Applause)
(Applåder)
Now, I come from a very data-centric reality, so we don't want that teacher to even go and intervene and have to ask the kid awkward questions: "What don't you understand? What do you understand?" and all the rest. So our paradigm is to arm teachers with as much data as possible -- data that, in any other field, is expected, in finance, marketing, manufacturing -- so the teachers can diagnose what's wrong with the students so they can make their interaction as productive as possible. Now teachers know exactly what the students have been up to, how long they've spent each day, what videos they've watched, when did they pause the videos, what did they stop watching, what exercises are they using, what have they focused on? The outer circle shows what exercises they were focused on. The inner circle shows the videos they're focused on. The data gets pretty granular, so you can see the exact problems the student got right or wrong. Red is wrong, blue is right. The leftmost question is the first one the student attempted. They watched the video over there. And you can see, eventually they were able to get 10 in a row. It's almost like you can see them learning over those last 10 problems. They also got faster -- the height is how long it took them.
Alltså, jag kommer från en mycket datacentrerad bakgrund, och vi vill ju inte att läraren ska gå runt och interagera och ställa en massa underliga frågor som: "Vad är det du inte förstår?" eller "Vad är det du förstår?" och så vidare. Så förändringen handlar om att utrusta lärarna med så mycket data som möjligt - data som, inom de flesta andra områden, skulle vara självklara, t.ex. inom finansvärlden, marknadsföring eller tillverkningsindustri. Så lärarna kan diagnostisera vad som saknas hos sina elever så att deras interaktion blir så produktiv som möjligt. Nu vet lärarna exakt vad eleverna har jobbat med, hur lång tid de har ägnat åt uppgifterna, vilka videoklipp de har sett, när de pausade videoklippen, när slutade de att titta, vilka uppgifter de gjort, och vad de har fokuserat på. Den yttre cirkeln anger vilka övningar de har fokuserat på. Den inre cirkeln anger vilka videoklipp de har fokuserat på. All denna data blir ganska fragmenterad men du kan se exakt vilka uppgifter som elever klarade eller inte klarade. Rött är fel, blått är korrekt. Frågan längst till vänster är den första frågan som eleven försökte sig på. De tittade på videoklippet där. Och här kan man se att de, till slut, fick 10 rätt i en följd. Man kan nästan se hur de lärt sig tack vare dessa 10 uppgifter. De blir också snabbare. Höjden anger hur lång tid det tog.
When you talk about self-paced learning, it makes sense for everyone -- in education-speak, "differentiated learning" -- but it's kind of crazy, what happens when you see it in a classroom. Because every time we've done this, in every classroom we've done, over and over again, if you go five days into it, there's a group of kids who've raced ahead and a group who are a little bit slower. In a traditional model, in a snapshot assessment, you say, "These are the gifted kids, these are the slow kids. Maybe they should be tracked differently. Maybe we should put them in different classes." But when you let students work at their own pace -- we see it over and over again -- you see students who took a little bit extra time on one concept or the other, but once they get through that concept, they just race ahead. And so the same kids that you thought were slow six weeks ago, you now would think are gifted. And we're seeing it over and over again. It makes you really wonder how much all of the labels maybe a lot of us have benefited from were really just due to a coincidence of time.
Så när man pratar om inlärning i sin egen takt, så förstår alla vad man menar - fast man i skolans värld kallar det individualisering - men det är riktigt häftigt när man ser det hända i ett klassrum. För att varje gång vi har prövat det här, i varje klassrum vi besökt, så händer det om och om igen efter ca fem dagar att en grupp av eleverna har gått fram med stormsteg medan en annan grupp av elever är lite långsammare. Med ett traditionellt arbetssätt, då man gjorde ett snabbt förhör, skulle man sagt: "Här är de begåvade eleverna, och här är de långsamma eleverna. Kanske borde vi följa upp dem på olika sätt. Kanske skulle vi placera dem i olika grupper." Men när man låter varje elev arbeta i sin egen takt - och det här ser vi om och om igen - hur de lägger ner mer tid på ett eller annat moment, men när de behärskar momentet, så går de vidare med ökat tempo. Vilket innebär att de elever som du trodde var långsamma för sex veckor sedan, tänker du nu är begåvade. Och vi ser detta om och om igen. Och då börjar man verkligen fundera hur många av dessa "etiketter", som många av oss haft fördel av, mest bara berott på lyckliga sammanträffanden.
Now as valuable as something like this is in a district like Los Altos, our goal is to use technology to humanize, not just in Los Altos, but on a global scale, what's happening in education. And that brings up an interesting point. A lot of the effort in humanizing the classroom is focused on student-to-teacher ratios. In our mind, the relevant metric is: student-to-valuable-human-time- with-the-teacher ratio. So in a traditional model, most of the teacher's time is spent doing lectures and grading and whatnot. Maybe five percent of their time is sitting next to students and working with them. Now, 100 percent of their time is. So once again, using technology, not just flipping the classroom, you're humanizing the classroom, I'd argue, by a factor of five or 10.
Hur värdefullt det här än har varit i ett område som Los Altos, är vårt mål att använda tekniken för att förmänskliga, inte bara i Los Altos, utan undervisningen i hela världen. Och faktiskt leder detta till en intressant sak. En stor del av arbetet för att förmänskliga undervisningen handlar om lärartäthet, dvs antal elever per lärare. Som vi ser det, är det intressanta mätvärdet snarare mängden kvalitetstid-med- -sin-lärare. I traditionell undervisning ägnas den största delen av en lärares tid till att hålla genomgångar, bedöma, osv. Kanske används fem procent av tiden för att verkligen sitta bredvid en elev och arbeta tillsammans med honom/henne. Nu kan 100 procent av tiden användas för detta. Ännu en gång - genom att använda tekniken vänder vi inte bara upp och ner på klassrummet, vi förmänskligar klassrummet, skulle jag säga, med en faktor fem eller tio.
As valuable as that is in Los Altos, imagine what it does to the adult learner, who's embarrassed to go back and learn stuff they should have known before going back to college. Imagine what it does to a street kid in Calcutta, who has to help his family during the day, and that's the reason he or she can't go to school. Now they can spend two hours a day and remediate, or get up to speed and not feel embarrassed about what they do or don't know. Now imagine what happens where -- we talked about the peers teaching each other inside of a classroom. But this is all one system. There's no reason why you can't have that peer-to-peer tutoring beyond that one classroom. Imagine what happens if that student in Calcutta all of the sudden can tutor your son, or your son can tutor that kid in Calcutta. And I think what you'll see emerging is this notion of a global one-world classroom. And that's essentially what we're trying to build.
Och på samma sätt som i Los Altos - - tänk dig vad detta skulle kunna göra för en vuxen student, som känner sig besvärad att sitta i skolbänken igen vilket man måste göra innan man kan påbörja högskolestudier. Tänk dig vad det kan betyda för ett gatubarn i Calcutta som måste hjälpa till att försörja sin familj på dagarna vilket gör att han eller hon inte kan gå till skolan. Nu kan de tillbringa två timmar om dagen och ta igen och komma ikapp utan att skämmas för vad de kan eller inte kan. Tänk dig också vad som händer - vi talade tidigare om elever som hjälper varandra i klassrummet. Men det här är ett integrerat system. Det finns ingen anledning till att man inte kan ha elev-till-elev-hjälp utanför klassrummet. Tänk vad som händer om en student i Calcutta helt plötsligt hjälper din son, eller din som hjälper det där barnet i Calcutta? Och jag tror att det du börjar se växa fram är idén om ett globalt klassrum för hela världen. Och det är i grund och botten precis vad vi försöker bygga.
Thank you.
Tack.
(Applause)
(Applåder)
Bill Gates: I'll ask about two or three questions.
Salman Khan: Oh, OK.
(Applause continues)
(Applause ends)
Bill Gates: Jag har sett några saker som du gör i ditt system
BG: I've seen some things you're doing in the system, that have to do with motivation and feedback -- energy points, merit badges. Tell me what you're thinking there.
som har med motivation och feedback att göra - energipoäng, meritmedaljer. Berätta hur du tänker kring detta.
SK: Oh yeah. No, we have an awesome team working on it. I have to be clear, it's not just me anymore. I'm still doing all the videos, but we have a rock-star team doing the software. We've put a bunch of game mechanics in there, where you get badges, we're going to start having leader boards by area, you get points. It's actually been pretty interesting. Just the wording of the badging, or how many points you get for doing something, we see on a system-wide basis, like tens of thousands of fifth-graders or sixth-graders going one direction or another, depending what badge you give them.
SK: Självklart. Vi har ett fantastiskt team som arbetar med detta. Och jag vill poängtera - det är inte bara jag längre. Jag fortsätter att göra alla videoklippen, men vi har ett supergäng som utvecklar programvaran. Ja, vi har stoppat in en hel del spelinslag i systemet där du får dessa medaljer vi ska börja med topplistor för olika områden där du vinner poäng. Det är faktiskt ganska intressant. Bara genom att skriva om medaljerna och hur många poäng man får för att göra något har vi sett på systemnivå hur tiotusentals femte- och sjätteklassare väljer att gå åt ett eller annat håll beroende på vilken medalj man ger dem.
(Laughter)
(Skratt)
BG: And the collaboration you're doing with Los Altos, how did that come about?
BG: Och samarbetet med Los Altos hur började det?
SK: Los Altos, it was kind of crazy. Once again, I didn't expect it to be used in classrooms. Someone from their board came and said, "What would you do if you had carte Blanche in a classroom?" I said, "Well, every student would work at their own pace, on something like this, we'd give a dashboard." They said, "This is kind of radical. We have to think about it." Me and the rest of the team were like, "They're never going to want to do this." But literally the next day they were like, "Can you start in two weeks?"
SK. Los Altos - det är ganska märkligt. Återigen - jag förväntade mig inte att detta skulle användas i några klassrum. Någon från deras skolledning kom och sa "Vad skulle du göra om du fick fria händer i ett klassrum?" Och jag sa, "Nja, jag skulle låta varje elev arbeta i sin egen takt med någonting som det här och med en poängräknare." Och de sa: "Det var ganska radikalt. Det måste vi fundera på." Så jag och resten av teamet tänkte "De kommer aldrig att vilja göra det här." Men de kom bokstavligt talat tillbaka nästa dag och sa: "Kan vi börja om två veckor?"
(Laughter)
(Skratt)
BG: So fifth-grade math is where that's going on right now?
BG: Är det i åk 5-matematik som detta pågår just nu?
SK: It's two fifth-grade classes and two seventh-grade classes. They're doing it at the district level. I think what they're excited about is they can follow these kids, not only in school; on Christmas, we saw some of the kids were doing it. We can track everything, track them as they go through the entire district. Through the summers, as they go from one teacher to the next, you have this continuity of data that even at the district level, they can see.
SK: Det är i två femteklassare och två sjundeklassare. Och de arbetar på distriktsnivå. Jag tror att det är möjligheten att kunna följa upp eleverna som de uppskattar mest. Det är inte bara något som händer i skolan. Vi kunde t.o.m. se att några elever jobbade med det under julen. Och vi kan följa allt. De kan följa varje elev när de går igenom hela distriktet. Över sommaren, när de byter från en lärare till en annan, finns kontinuiteten med resultaten som man även kan se på distriktsnivå.
BG: So some of those views we saw were for the teacher to go in and track actually what's going on with those kids. So you're getting feedback on those teacher views to see what they think they need?
BG: Några av de översikter vi såg var gjorda för läraren för att kunna följa elevernas utveckling. Har ni fått någon feedback på dessa översikter om hur de uppfattar vad de betyder?
SK: Oh yeah. Most of those were specs by the teachers. We made some of those for students so they could see their data, but we have a very tight design loop with the teachers themselves. And they're saying, "Hey, this is nice, but --" Like that focus graph, a lot of the teachers said, "I have a feeling a lot of the kids are jumping around and not focusing on one topic." So we made that focus diagram. So it's all been teacher-driven. It's been pretty crazy.
SK: Absolut. De flesta av dessa översikter har specificerats av lärarna själva. Vi har gjort några för elever också, så att de kan se sina data, med vi har ett tätt samarbete med lärarna för utvecklingen. Och de säger saker som, "Det där är bra, men..." Som t.ex. fokusöversikten. Många lärare sa "Jag har en känsla av att många elever bara hoppar runt och inte fokuserar på ett område i taget." Så därför skapade vi fokusöversikten. Det har hela tiden drivits framåt av lärare.
BG: Is this ready for prime time? Do you think a lot of classes next school year should try this thing out?
Det har varit rätt galet. BG: Är det klart för stor lansering? Tror du att det är många klasser som nästa år kommer att pröva det här?
SK: Yeah, it's ready. We've got a million people on the site already, so we can handle a few more.
SK: Javisst, systemet är klart. Vi har en miljon människor på sajten redan, så vi klarar att hantera ytterligare några.
(Laughter)
(Skratt)
No, no reason why it really can't happen in every classroom in America tomorrow.
Nej, det finns ingen anledning att det inte skulle kunna hända i varje klassrum i Amerika redan imorgon.
BG: And the vision of the tutoring thing. The idea there is, if I'm confused about a topic, somehow right in the user interface, I'd find people who are volunteering, maybe see their reputation, and I could schedule and connect up with those people?
BG: Och visionen om att användarna hjälper varandra. Om jag förstått saken rätt är grundidén att någonstans i användargränssnittet ska jag kunna hitta människor som frivilligt kan hjälpa till kanske se hur andra har bedömt deras hjälp och kunna boka tid och komma i kontakt med dessa personer?
SK: Absolutely. And this is something I recommend everyone in this audience do. Those dashboards the teachers have, you can go log in right now and you can essentially become a coach for your kids, your nephews, your cousins, or maybe some kids at the Boys and Girls Club. And yeah, you can start becoming a mentor, a tutor, really immediately. But yeah, it's all there.
SK: Absolut. Och det här är någonting som jag vill uppmana alla i den här publiken att göra. De där poängtavlorna som lärarna har, ni kan logga in er med en gång, och omedelbart bli en coach för dina barn eller syskonbarn eller kusiner eller kanske för några barn på närmaste fritidsgård. Och ja, du kan faktiskt börja bli en mentor och lärare omedelbart. Alltså - allt finns där.
BG: Well, it's amazing. I think you just got a glimpse of the future of education.
BG: Ja, det är fantastiskt. Jag tror att ni just fått en glimt av framtidens undervisning.
BG: Thank you. SK: Thank you.
Tack. (SK: Tack)
(Applause)
(Applåder)