One of the first patients I had to see as a pediatrician was Sol, a beautiful month-old baby who was admitted with signs of a severe respiratory infection. Until then, I had never seen a patient worsen so fast. In just two days she was connected to a respirator and on the third day she died. Sol had whooping cough. After discussing the case in the room and after a quite distressing catharsis, I remember my chief resident said to me, "Okay, take a deep breath. Wash your face. And now comes the hardest part: We have to go talk to her parents." At that time, a thousand questions came to mind, from, "How could a one-month-old baby be so unfortunate?" to, "Could we have done something about it?"
En av de första patienter jag träffade som barnläkare var Sol, en liten flicka, en månad gammal, som kom in på mottagningen med en allvarlig lunginfektion. Fram till dess hade jag aldrig sett en patient som så snabbt blev sämre. På bara två dagar hamnade hon i respirator och den tredje dagen dog hon. Sol hade kikhosta. Efter att ha diskuterat fallet i rummet och efter ett ganska ångestfyllt sammanbrott minns jag att min AT-chef sa till mig: Du, andas djupt nu, skölj ansiktet, nu är det dags för det svåraste, vi måste prata med föräldrarna. Vid ett sånt tillfälle tänker man tusen tankar. Från hur en en månad gammal bebis kan ha en sån otur, till om vi hade kunnat göra något för att undvika det.
Before vaccines existed, many infectious diseases killed millions of people per year. During the 1918 flu pandemic 50 million people died. That's greater than Argentina's current population. Perhaps, the older ones among you remember the polio epidemic that occurred in Argentina in 1956. At that time, there was no vaccine available against polio. People didn't know what to do. They were going crazy. They would go painting trees with caustic lime. They'd put little bags of camphor in their children's underwear, as if that could do something. During the polio epidemic, thousands of people died. And thousands of people were left with very significant neurological damage. I know this because I read about it, because thanks to vaccines, my generation was lucky to not live through an epidemic as terrible as this.
Innan vaccinerna fanns dödade många av infektionssjukdomarna miljontals människor per år. Under influensapandemin 1918 dog 50 miljoner människor. Det är mer än vad som finns i Argentina idag. Kanske kan de äldre här komma ihåg polioepidemin som gick i Argentina 1956. Då fanns det inget vaccin mot polio. Folk var helt ställda, de blev som galna. De gick ut och målade träden med kalk. De la små påsar med kamfer i barnens kläder som om det skulle hjälpa. Under polioepidemin dog tusentals människor. Och tusentals andra människor fick mycket svåra neurologiska men. Jag vet därför att jag har läst det, för tack vare vaccinerna hade min generation turen att slippa uppleva en epidemi av den dimensionen.
Vaccines are one of the great successes of the 20th century's public health. After potable water, they are the interventions that have most reduced mortality, even more than antibiotics. Vaccines eradicated terrible diseases such as smallpox from the planet and succeeded in significantly reducing mortality due to other diseases such as measles, whooping cough, polio and many more.
Vacciner är ett av sjukvårdens största framsteg under 1900-talet. Efter dricksvatten är det den uppfinning som har lyckats minska dödligheten mest, till och med mer än antibiotika. Vaccinerna lyckades utrota en så hemsk sjukdom som smittkoppor och de har lyckats decimera antalet som dött i andra sjukdomar som mässlingen, kikhosta, polio, och många fler.
All these diseases are considered vaccine-preventable diseases. What does this mean? That they are potentially preventable, but in order to be so, something must be done. You need to get vaccinated. I imagine that most, if not all of us here today, received a vaccine at some point in our life. Now, I'm not so sure that many of us know which vaccines or boosters we should receive after adolescence. Have you ever wondered who we are protecting when we vaccinate? What do I mean by that? Is there any other effect beyond protecting ourselves?
Alla dessa sjukdomar tillhör den grupp av sjukdomar som kallas sjukdomar som kan förebyggas genom vaccination. Vad betyder det? Att de är potentiellt möjliga att förebygga, men för att de ska vara det, måste man göra något. Man måste vaccinera sig. Jag antar att de flesta, om inte alla, av oss som är här någon gång i livet har fått en vaccination. Men jag är inte så säker på att så många av oss vet om vilka vacciner eller påfyllnadsdoser vi måste ta efter ungdomsåren. Har ni frågat er någon gång vem det är vi skyddar när vi vaccinerar oss? Finns det någon effekt utöver att vi själva får ett skydd?
Let me show you something. Imagine for a moment that we are in a city that has never had a case of a particular disease, such as the measles. This would mean that no one in the city has ever had contact with the disease. No one has natural defenses against, nor been vaccinated against measles. If one day, a person sick with the measles appears in this city the disease won't find much resistance and will begin spreading from person to person, and in no time it will disseminate throughout the community. After a certain time a big part of the population will be ill. This happened when there were no vaccines.
Låt mig visa er en sak. Tänk er för en liten stund att vi är i en stad som aldrig någonsin har drabbats av en specifik sjukdom, t.ex. mässlingen. Vad innebär det? I den här staden har ingen någonsin haft kontakt med sjukdomen, ingen har alltså något naturligt skydd eller har vaccinerats mot mässlingen. Om det en dag dyker upp en person som har mässlingen kommer sjukdomen inte att stöta på speciellt mycket motstånd, och den kommer att börja överföras från person till person och på mycket kort tid kommer den att spridas till hela samhället. Inom en utsatt tid kommer en stor del av befolkningen ha drabbats av sjukdomen. Det här hände när det inte fanns några vacciner.
Now, imagine the complete opposite case. We are in a city where more than 90 percent of the population has defenses against the measles, which means that they either had the disease, survived, and developed natural defenses; or that they had been immunized against measles. If one day, a person sick with the measles appears in this city, the disease will find much more resistance and won't be transmitted that much from person to person. The spread will probably remain contained and a measles outbreak won't happen.
Tänk er nu en rakt motsatt situation. Vi är i en stad där över 90 % av befolkningen har ett försvar mot mässlingen. De har haft sjukdomen och bildat ett naturligt försvar. De har överlevt. Eller så har de fått vaccin mot mässlingen. Och så en dag dyker det upp en person som har mässlingen. Sjukdomen kommer att stöta på ett mycket hårdare motstånd och kommer inte att kunna spridas så fort från person till person. Spridningen kommer förmodligen att stanna upp och det kommer inte att bli något mässlingsutbrott.
I would like you to pay attention to something. People who are vaccinated are not only protecting themselves, but by blocking the dissemination of the disease within the community, they are indirectly protecting the people in this community who are not vaccinated. They create a kind of protective shield which prevents them from coming in contact with the disease, so that these people are protected. This indirect protection that the unvaccinated people within a community receive simply by being surrounded by vaccinated people, is called herd immunity.
Jag ber er att tänka lite extra på en sak. Personer som är vaccinerade skyddar inte bara sig själva för eftersom de blockerar en spridning av sjukdomen inom samhället skyddar de indirekt de som lever i samhället som inte är vaccinerade. De bildar en slags skyddande sköld som skyddar de icke-vaccinerade genom att göra att de inte kommer i kontakt med sjukdomen. Denna indirekta skyddseffekt för icke-vaccinerade personer i samhället, som uppstår enbart på grund av att de omges av personer som fått vaccination, kallas flockimmunitet.
Many people in the community depend almost exclusively on this herd immunity to be protected against disease. The unvaccinated people you see in infographics are not just hypothetical. Those people are our nieces and nephews, our children, who may be too young to receive their first shots. They are our parents, our siblings, our acquaintances, who may have a disease, or take medication that lowers their defenses. There are also people who are allergic to a particular vaccine. They could even be among us, any of us who got vaccinated, but the vaccine didn't produce the expected effect, because not all vaccines are always 100 percent effective. All these people depend almost exclusively on herd immunity to be protected against diseases.
Många människor i ett samhälle är nästan helt beroende av denna flockimmunitet för att ha ett skydd mot sjukdomar. Dessa personer är inte hypotetiska animerade figurer. De är våra barnbarn eller barn som kanske är alldeles för små för att ha fått sina första vaccinationer än. Det är våra föräldrar, våra syskon, eller våra vänner och bekanta som kanske har någon sjukdom eller tar någon medicin som gör att de har nedsatt försvar. Det är också de personer som är allergiska mot något specifikt vaccin. Det kan till och med vara någon av oss som är vaccinerad men där vaccinationen inte har gett önskad effekt. För alla vacciner är inte alltid 100 % effektiva. Alla dessa människor är nästan helt beroende av flockimmuniteten för att vara skyddade mot sjukdomar.
To achieve this effect of herd immunity, it is necessary that a large percentage of the population be vaccinated. This percentage is called the threshold. The threshold depends on many variables: It depends on the germ's characteristics, and those of the immune response that the vaccine generates. But they all have something in common. If the percentage of the population in a vaccinated community is below this threshold number, the disease will begin to spread more freely and may generate an outbreak of this disease within the community. Even diseases which were at some point controlled may reappear.
För att nå denna flockimmunitetseffekt måste en stor andel av befolkningen ha blivit vaccinerade. Denna andel kallas för tröskeln. Tröskelvärdet beror av många variabler. Det beror på infektionsämnets egenskaper, på hur den immunreaktion som vaccinet generar ser ut. Men de har alla någonting gemensamt: det är att om den andel av befolkningen i ett samhälle som är vaccinerad är lägre än tröskelvärdet så kan sjukdomen börja spridas mer obehindrat och orsaka ett utbrott av sjukdomen i samhället. Till och med sjukdomar som fram till nu har varit under kontroll kan komma tillbaka.
This is not just a theory. This has happened, and is still happening. In 1998, a British researcher published an article in one of the most important medical journals, saying that the MMR vaccine, which is given for measles, mumps and rubella, was associated with autism. This generated an immediate impact. People began to stop getting vaccinated, and stopped vaccinating their children. And what happened? The number of people vaccinated, in many communities around the world, fell below this threshold. And there were outbreaks of measles in many cities in the world -- in the U.S., in Europe. Many people got sick. People died of measles. What happened?
Det här är inte bara en teori. Det har hänt och det händer. 1998 publicerade en brittisk forskare en artikel i en av de viktigaste tidskrifterna för medicinsk forskning som påstod att MPR-vaccinet, som är det man ger mot mässlingen, påssjuka och röda hund, hade ett samband med autism. Det här fick en omedelbar påverkan. Folk började låta bli att vaccinera sig, och lät bli att vaccinera sina barn. Och vad hände? Antalet vaccinerade människor i många samhällen i världen sjönk till under tröskelvärdet. Och vi fick mässlingsutbrott i många städer i världen. I USA, i Europa. Många blev sjuka och människor dog av mässlingen. Vad hände?
This article also generated a huge stir within the medical community. Dozens of researchers began to assess if this was actually true. Not only could no one find a causal association between MMR and autism at the population level, but it was also found that this article had incorrect claims. Even more, it was fraudulent. It was fraudulent. In fact, the journal publicly retracted the article in 2010. One of the main concerns and excuses for not getting vaccinated are the adverse effects.
Den här artikeln skapade enorm uppståndelse i medicinforskarsamhället. Tiotals forskare satte igång att ta reda på om detta verkligen stämde. Det var inte bara omöjligt att hitta ett kausalt samband mellan MPR-vaccinet och autism på befolkningsnivå. Man fann även att artikeln innehöll många felaktigheter. Och inte bara det, utan även att den innehöll fusk. Det var fusk som stod i den. Tidskriften tog faktiskt offentligt avstånd från artikeln år 2010. En av de vanligaste orosfaktorerna och ursäkterna för att inte vaccinera oss är biverkningarna.
Vaccines, like other drugs, can have potential adverse effects. Most are mild and temporary. But the benefits are always greater than possible complications. When we are ill, we want to heal fast. Many of us who are here take antibiotics when we have an infection, we take anti-hypertensives when we have high blood pressure, we take cardiac medications. Why? Because we are sick and we want to heal fast. And we don't question it much. Why is it so difficult to think of preventing diseases, by taking care of ourselves when we are healthy? We take care of ourselves a lot when affected by an illness, or in situations of imminent danger.
Vacciner kan, liksom alla mediciner, ha möjliga biverkningar. De flesta är lindriga och tillfälliga. Men fördelarna är alltid större än de eventuella komplikationerna. När vi blir sjuka vill vi bli friska snabbt. Många av oss som är här idag tar antibiotika om vi får en infektion. Vid högt blodtryck tar vi blodtryckssänkande. Vi tar hjärtmediciner. Varför? För att vi är sjuka och vi vill bli friska snabbt. Och vi ifrågasätter det inte ofta. Varför är det så jobbigt att tänka på att förebygga sjukdomar, på att ta hand om oss när vi är friska? Vi tar hand om oss när vi håller på att bli sjuka, eller i situationer med överhängande fara.
I imagine most of us here, remember the influenza-A pandemic which broke out in 2009 in Argentina and worldwide. When the first cases began to come to light, we, here in Argentina, were entering the winter season. We knew absolutely nothing. Everything was a mess. People wore masks on the street, ran into pharmacies to buy alcohol gel. People would line up in pharmacies to get a vaccine, without even knowing if it was the right vaccine that would protect them against this new virus. We knew absolutely nothing. At that time, in addition to doing my fellowship at the Infant Foundation, I worked as a home pediatrician for a prepaid medicine company. I remember that I started my shift at 8 a.m., and by 8, I already had a list of 50 scheduled visits. It was chaos; people didn't know what to do. I remember the types of patients that I was examining. The patients were a little older than what we were used to seeing in winter, with longer fevers.
Jag tänker mig att nästan alla som är här kommer ihåg pandemin H1N1-influensan som gick i Argentina och i hela världen under 2009. När man började höra om de första fallen var det på väg att bli vinter här i Argentina. Man visste absolut ingenting, allt var ett enda kaos. Folk gick med munskydd på gatan och vi stormade till apoteken för att köpa alkogel. Folk köade utanför apoteken för att få ett vaccin som man inte ens visste om det skyddade mot det nya viruset. Man visste absolut ingenting. Vid den tiden arbetade jag förutom på mitt forskningsstipendium vid Fundación Infant även som ambulerande barnläkare för ett privat vårdföretag. Jag minns att jag gick på mitt pass kl 8 på morgonen och redan kl 8 hade jag 50 inbokade besök. Det var kaos, folk visste inte vad de skulle ta sig till. Jag minns att jag reagerade över vad som utmärkte de patienterna jag mötte. De här patienterna var lite äldre än de som vi var vana att träffa på vintrarna och hade mer utdragna febertillstånd.
And I mentioned that to my fellowship mentor, and he, for his part, had heard the same from a colleague, about the large number of pregnant women and young adults being hospitalized in intensive care, with hard-to-manage clinical profiles. At that time, we set out to understand what was happening. First thing Monday morning, we took the car and went to a hospital in Buenos Aires Province, that served as a referral hospital for cases of the new influenza virus. We arrived at the hospital; it was crowded. All health staff were dressed in NASA-like bio-safety suits. We all had face masks in our pockets. I, being a hypochondriac, didn't breathe for two hours. But we could see what was happening. Immediately, we started reaching out to pediatricians from six hospitals in the city and in Buenos Aires Province. Our main goal was to find out how this new virus behaved in contact with our children, in the shortest time possible. A marathon work. In less than three months, we could see what effect this new H1N1 virus had on the 251 children hospitalized by this virus. We could see which children got more seriously ill: children under four, especially those less than one year old; patients with neurological diseases; and young children with chronic pulmonary diseases. Identifying these at-risk groups was important to include them as priority groups in the recommendations for getting the influenza vaccine, not only here in Argentina, but also in other countries which the pandemic not yet reached.
Och jag minns att jag sa det till min stipendiementor, och han å sin sida hade diskuterat med en kollega om det stora antalet gravida kvinnor och unga vuxna som blev inlagda på intensivvårdsbehandling med mycket svårhanterliga sjukdomsbilder. Då beslutade vi oss för att försöka förstå vad det var som pågick. Måndag morgon tog vi med en gång bilen och åkte till ett sjukhus i Buenos Aires-provinsen som skulle vara referenssjukhus för de nya fallen av influensavirus. Vi kom till ett överfullt sjukhus. Hela vårdpersonalen gick klädd i skyddsdräkter á la NASA. Vi med ett litet munskydd i fickan. Jag som är hypokondriker andades inte på 2 timmar. Men vi kunde se vad det var som pågick. Direkt tog vi kontakt med barnläkare vid 6 sjukhus i Buenos Aires stad och i närliggande områden. Och vi beslöt att vi på minsta möjliga tid skulle förstå hur det nya viruset betedde sig i våra barn. Med ett maratonarbete kunde vi på mindre än tre månader få reda på vilka egenskaper det nya viruset H1N1 hade hos de 251 barn som var inlagda på grund av viruset. Vi kunde se vilka som blev allvarligast sjuka, vilket var de under 4 år, speciellt de som inte hunnit fylla 1, patienter med neurologiska sjukdomar, små barn med kroniska lungsjukdomar. Att identifiera dessa riskgrupper var jätteviktigt för att kunna lägga till dem som prioriterade grupper i rekommendationerna för influensavacciner, inte bara i Argentina utan även i andra länder dit pandemin inte kommit än.
A year later, when a vaccine against the pandemic H1N1 virus became available, we wanted to see what happened. After a huge vaccination campaign aimed at protecting at-risk groups, these hospitals, with 93 percent of the at-risk groups vaccinated, had not hospitalized a single patient for the pandemic H1N1 virus. (Applause) In 2009: 251. In 2010: zero.
Ett år efteråt, när det fanns ett vaccin mot pandemiviruset H1N1, ville vi se vad som hade hänt. Efter en enorm vaccinationskampanj som riktat in sig på att skydda riskgrupperna hade dessa sjukhus, med 93 % av riskgrupperna vaccinerade, inte en enda patient inlagd på grund av H1N1. (Applåder) År 2009, 251. År 2010, noll.
Vaccination is an act of individual responsibility, but it has a huge collective impact. If I get vaccinated, not only am I protecting myself, but I am also protecting others. Sol had whooping cough. Sol was very young, and she hadn't yet received her first vaccine against whooping cough. I still wonder what would have happened if everyone around Sol had been vaccinated. (Applause)
Att vaccinera sig är att ta ett individuellt ansvar, men det har också en enorm kollektiv påverkan. Om jag vaccinerar mig skyddar jag inte bara mig själv, jag skyddar också andra. Sol hade kikhosta. Sol var väldigt liten och hade inte fått sitt första vaccin mot kikhosta än. Jag frågar mig fortfarande vad som skulle ha hänt om alla personer runt Sol hade varit vaccinerade. (Applåder)