I want to open by quoting Einstein's wonderful statement, just so people will feel at ease that the great scientist of the 20th century also agrees with us, and also calls us to this action. He said, "A human being is a part of the whole, called by us, the 'universe,' -- a part limited in time and space. He experiences himself, his thoughts and feelings, as something separated from the rest, a kind of optical delusion of his consciousness. This delusion is a kind of prison for us, restricting us to our personal desires and to affection for a few persons nearest to us. Our task must be to free ourselves from this prison by widening our circle of compassion, to embrace all living creatures and the whole of nature in its beauty."
Jag vill öppna med att citera ett av Einsteins underbara uttalanden, bara så att folk kan känna sig lugna med att den stora vetenskapsmannen av nittonhundratalet också håller med oss och kallar oss till denna åtgärd. Han sade, "En människa är en del av det hela, kallad av oss, universum, en del, begränsad i tid och rum. Han upplever sig själv, sina tankar och känslor, som något avskilt från resten, ett slags optiskt självbedrägeri av hans medvetande, detta avskiljande, detta självbedrägeri är som ett fängelse för oss begränsar oss till våra personliga önskningar och till tillgivenhet för de få som står oss närmast. Vår uppgift är att frigöra oss själva från detta fängelse genom att utöka vår krets av medkänsla, genom att omfamna alla levande ting och hela naturen i sin skönhet."
This insight of Einstein's is uncannily close to that of Buddhist psychology, wherein compassion -- "karuna," it is called -- is defined as, "the sensitivity to another's suffering and the corresponding will to free the other from that suffering." It pairs closely with love, which is the will for the other to be happy, which requires, of course, that one feels some happiness oneself and wishes to share it. This is perfect in that it clearly opposes self-centeredness and selfishness to compassion, the concern for others, and, further, it indicates that those caught in the cycle of self-concern suffer helplessly, while the compassionate are more free and, implicitly, more happy.
Denna insikt av Einsteins är kusligt nära den Buddistiska psykologi, vari medkänsla, -Karuna kallas det, definieras som "Känsligheten för andras lidande och motsvarande vilja att befria andra från lidande." Det har en nära koppling till kärlek. Vilket är viljan för de andra att vara lyckliga. Vilket kräver, såklart, att man känner glädje själv och har viljan att dela med sig av den. Detta är perfekt eftersom det tydligt motsätter självupptagenhet och själviskhet till medkänsla, oro för andra och dessutom visar det att de som fångas i cirkeln med eget intresse, drabbas hjälplöst, medans de medkännande är mer fria och underförstått mer lyckliga.
The Dalai Lama often states that compassion is his best friend. It helps him when he is overwhelmed with grief and despair. Compassion helps him turn away from the feeling of his suffering as the most absolute, most terrible suffering anyone has ever had and broadens his awareness of the sufferings of others, even of the perpetrators of his misery and the whole mass of beings. In fact, suffering is so huge and enormous, his own becomes less and less monumental. And he begins to move beyond his self-concern into the broader concern for others. And this immediately cheers him up, as his courage is stimulated to rise to the occasion. Thus, he uses his own suffering as a doorway to widening his circle of compassion. He is a very good colleague of Einstein's, we must say.
Dalai Lama nämner ofta att medkänslighet är hans bästa vän. Det hjälper honom när han känner sig överväldigad med sorg och förtvivlan. Medkännande hjälper honom att titta bort från känslan av hans lidande som den mest absoluta, mest fruktansvärda lidande någon någonsin har haft och breddar sin medvetenhet om andras lidande, även från förövarna av hans elände och hela massan av varelser. Faktum är, lidandet är så pass stort och enormt så att hans egna lidande blir minde monumentalt. Och han börjar att röra sig bortom sitt självkännande, in i bredare oro för andra. Och detta gör honom gladare, eftersom hans mod är stimulerat att kliva upp till tillfället. Därför använder han sitt egna lidande som en port till att bredda hans krets av medkänsla. Vi måste säga att han är en väldigt god kollega till Einstein.
Now, I want to tell a story, which is a very famous story in the Indian and Buddhist tradition, of the great Saint Asanga who was a contemporary of Augustine in the West and was sort of like the Buddhist Augustine. And Asanga lived 800 years after the Buddha's time. And he was discontented with the state of people's practice of the Buddhist religion in India at that time.
Nu så vill jag berätta en historia som är en väldigt känd berättelse i den Indiska och Buddhistiska traditionen, berättelsen om den mäktiga Saint Asaṅga som levde -- samtidigt som Augustinus i väst -- och var ungefär som en Buddhistisk Agustinus. Och Asaṅga levde 800 år efter Buddhas tid. Och han var orolig för tillståndet för människors utövande av Buddhismen i Indien på den tiden.
And so he said, "I'm sick of all this. Nobody's really living the doctrine. They're talking about love and compassion and wisdom and enlightenment, but they are acting selfish and pathetic. So, Buddha's teaching has lost its momentum. I know the next Buddha will come a few thousand years from now, but exists currently in a certain heaven" -- that's Maitreya -- "so, I'm going to go on a retreat and I'm going to meditate and pray until the Buddha Maitreya reveals himself to me, and gives me a teaching or something to revive the practice of compassion in the world today."
Så han sade, "Jag är trött på detta. Ingen lever läran fullt ut. De pratar om kärlek, medkännande, visdom och upplysthet men de beter sig själviskt och patetiskt. Så Buddhas lärdom har tappat sin drivkraft. Jag vet att nästa Buddha kommer om några tusen år från nu men han existerar för tillfället i en speciell himmel -- det är Maitreya. Så, jag drar mig tillbaka och mediterar och ber tills Buddha Maitreya visar sig själv för mig och lär upp mig eller något för att återföra läran om medkänslighet till vår värld idag."
So he went on this retreat. And he meditated for three years and he did not see the future Buddha Maitreya. And he left in disgust. And as he was leaving, he saw a man -- a funny little man sitting sort of part way down the mountain. And he had a lump of iron. And he was rubbing it with a cloth. And he became interested in that. He said, "Well what are you doing?" And the man said, "I'm making a needle." And he said, "That's ridiculous. You can't make a needle by rubbing a lump of iron with a cloth." And the man said, "Really?" And he showed him a dish full of needles. So he said, "Okay, I get the point." He went back to his cave. He meditated again.
Så han drog sig undan och han mediterade i tre år men han såg inte framtidens Buddha Maitreya. Han gick därifrån äcklad. Medan han lämnade så såg han en man -- en rolig liten man -- sittandes delvis nedför berget. Mannen hade en klump av järn som han gned med en bit tyg. Asaṅga blev intresserad av det. Så han frågade, "Vad gör du?" Mannen svarade: "Jag tillverkar en nål." Han sade, "Löjligt, du kan inte göra en nål genom att gnida en klump järn mot tyg." Mannen sade, "Verkligen?" Och så visade han upp en skål full med nålar Så han sade, "Okej, jag förstår" Han gick tillbaka till sin grotta och mediterade igen.
Another three years, no vision. He leaves again. This time, he comes down. And as he's leaving, he sees a bird making a nest on a cliff ledge. And where it's landing to bring the twigs to the cliff, its feathers brushes the rock -- and it had cut the rock six to eight inches in. There was a cleft in the rock by the brushing of the feathers of generations of the birds. So he said, "All right. I get the point." He went back.
Återligen i tre år utan att få en uppenbarelse. Han lämnar igen. Denna gången så kommer han ner. När han lämnar så ser han en fågel tillverka ett bo på en klippavsats och där fågeln landar för att få kvistarna till klippan nuddar fjädrarna stenen och det har kapat skåror i sex till åtta tum djupa, så det var en klyfta i stenen som har tillkommit av fåglarnas fjädrar genom generationer. Så han sade, "Okej, jag förstår." Han gick tillbaka.
Another three years. Again, no vision of Maitreya after nine years. And he again leaves, and this time: water dripping, making a giant bowl in the rock where it drips in a stream. And so, again, he goes back. And after 12 years there is still no vision. And he's freaked out. And he won't even look left or right to see any encouraging vision.
Yttligare tre år. Igen, ingen uppenbarelse av Maitreya efter nio år. Så, han lämnar igen och denna gång var det vatten som droppade och skapade en gigantisk skål i stenen där dropparna landade. Så igen vandrar han tillbaka och efter tolv år, fortfarande ingen uppenbarelse. Han får panik, han tittar varken åt vänster eller höger för att slippa se en uppmuntrande vision.
And he comes to the town. He's a broken person. And there, in the town, he's approached by a dog who comes like this -- one of these terrible dogs you can see in some poor countries, even in America, I think, in some areas -- and he's looking just terrible. And he becomes interested in this dog because it's so pathetic, and it's trying to attract his attention. And he sits down looking at the dog. And the dog's whole hindquarters are a complete open sore. Some of it is like gangrenous, and there are maggots in the flesh. And it's terrible. He thinks, "What can I do to fix up this dog? Well, at least I can clean this wound and wash it."
Så han kommer ner till staden som en bruten man. Och där, i staden, möter han en hund som kommer såhär -- en av de hemska hundar som du kan se i fattiga länder, till och med i Amerika, tror jag, i vissa områden -- han han ser förskräcklig ut. Han blir intresserad av huden för att den är så patetisk och försöker att få dess uppmärksamhet. Han sätter sig ner och tittar på hunden. Hundens bakdel är som ett öppet sår och lite av det är som kallbrand. Det är som maskar i huden och det är hemskt. Han tänker, "Vad kan jag göra för att fixa hunden? Nå, det minsta jag kan göra är att rengöra såren och tvätta den.
So, he takes it to some water. He's about to clean, but then his awareness focuses on the maggots. And he sees the maggots, and the maggots are kind of looking a little cute. And they're maggoting happily in the dog's hindquarters there. "Well, if I clean the dog, I'll kill the maggots. So how can that be? That's it. I'm a useless person and there's no Buddha, no Maitreya, and everything is all hopeless. And now I'm going to kill the maggots?"
Så han tar lite vatten och skall börja rengöra, då hans uppmärksamhet drar sig mot maskarna. Han tittar på maskarna och maskarna ser ganska söta ut och de maskar glatt runt i hundens bakparti. "Om jag rengör hunden så förgör jag maskarna, hur kan det vara så? Nu har jag fått nog, jag är en värdelös människa och det finns ingen Buddha eller Maitreya och allt är hopplöst. Ska jag förgöra maskarna?"
So, he had a brilliant idea. And he took a shard of something, and cut a piece of flesh from his thigh, and he placed it on ground. He was not really thinking too carefully about the ASPCA. He was just immediately caught with the situation. So he thought, "I will take the maggots and put them on this piece of flesh, then clean the dog's wounds, and then I'll figure out what to do with the maggots."
Så han fick en strålande idé. Han tog en skärva från något och skar en del från sitt lår och placerade den på marken. Han tänkte nog inte så noga på ASPCA Han var helt förvisad in i situationen Så han tänkte, "Jag tar maskarna och lägger dem i detta kött, sedan så rengör jag hundens sår och sedan, ni vet, listar jag ut vad jag ska göra med maskarna."
So he starts to do that. He can't grab the maggots. Apparently they wriggle around. They're kind of hard to grab, these maggots. So he says, "Well, I'll put my tongue on the dog's flesh. And then the maggots will jump on my warmer tongue" -- the dog is kind of used up -- "and then I'll spit them one by one down on the thing." So he goes down, and he's sticking his tongue out like this. And he had to close his eyes, it's so disgusting, and the smell and everything.
Så han börjar, men han kan inte ta tag i maskarna. Tydligen så rörde de på sig, de var svåra att ta tag i dessa maskar. Så han sade, "Nå, jag stoppar min tunga i hundes kött och så kommer maskarna att hoppa upp på min varma tunga. Hunden ser ganska slut ut. Och sedan spottar jag ut dem en efter en ner i saken." Så han går ner och han sticker in ut sin tunga såhär. Han behövde sluta sina ögon för det är så motbjudande, luktar illa och allt.
And then, suddenly, there's a pfft, a noise like that. He jumps back and there, of course, is the future Buddha Maitreya in a beautiful vision -- rainbow lights, golden, jeweled, a plasma body, an exquisite mystic vision -- that he sees. And he says, "Oh." He bows. But, being human, he's immediately thinking of his next complaint.
Och så, plötsligt, är det en pfft, ett ljud sådär. Han faller baklänges och där, såklart, är den framtida Buddha Maitreya. I en fantastisk vision som i en regnbågs, gyllene, plasma kropp, som en utsökt mystisk vision. Han säger "Oh" och bugar. Men, som människa, så tänker han direkt på sitt nästa klagomål.
So as he comes up from his first bow he says, "My Lord, I'm so happy to see you, but where have you been for 12 years? What is this?"
Så när han kommer upp från sin för bugning så säger han, "Min herre, Jag är så glad att se dig, men var har du varit de senaste 12 åren? Vad ska det föreställa?"
And Maitreya says, "I was with you. Who do you think was making needles and making nests and dripping on rocks for you, mister dense?" (Laughter) "Looking for the Buddha in person," he said. And he said, "You didn't have, until this moment, real compassion. And, until you have real compassion, you cannot recognize love." "Maitreya" means love, "the loving one," in Sanskrit.
Maitreya sade, "Jag har alltid varit med dig, Vem tror du skapade nålarna, gjorde bo och droppade på sten för dig, tjockskalle?" (Skratt) "Leta efter Buddha i köttet" sade han. Han sade, "Du hade inte, tills detta ögonblick, äkta medkänsla. Och, tills du har äkta medkänsla så kan du inte erkänna kärlek. Maitreya betyder kärlek, den kärleksfulla, ni vet, i Sanskrit.
And so he looked very dubious, Asanga did. And he said, "If you don't believe me, just take me with you." And so he took the Maitreya -- it shrunk into a globe, a ball -- took him on his shoulder. And he ran into town in the marketplace, and he said, "Rejoice! Rejoice! The future Buddha has come ahead of all predictions. Here he is." And then pretty soon they started throwing rocks and stones at him -- it wasn't Chautauqua, it was some other town -- because they saw a demented looking, scrawny looking yogi man, like some kind of hippie, with a bleeding leg and a rotten dog on his shoulder, shouting that the future Buddha had come.
Asanga såg väldigt tvekfull ut. Han sade, "Om du inte tror mig, ta mig med dig." Så han tog Maitreya -- som krympte till en glob, en boll -- och lyfte upp honom på sin axel. Och han sprang in till stadens marknad och sade, "Glädjas, Glädjas, den framtida Buddha har kommit före alla förutsägelser. Här är han." Och ganska snart så hade de börjat kasta stenar mot honom -- det var inte Chautauqa. Det var en annan stad -- för de såg en tokig, mager, yogaman, lite som en hippie, med ett blödande ben och en förruttnade hund på axlarna, skrikandes att den framtida Buddha hade kommit.
So, naturally, they chased him out of town. But on the edge of town, one elderly lady, a charwoman in the charnel ground, saw a jeweled foot on a jeweled lotus on his shoulder and then the dog, but she saw the jewel foot of the Maitreya, and she offered a flower. So that encouraged him, and he went with Maitreya.
Så, helt naturligt så jagade de honom ut ur staden. Men vid utkanten av staden, såg en äldre kvinna, en smutsig kvinna i den smutsiga jorden, en förgylld fot på en förgylld lotus på hans axel och sen hunden, men hon såg den förgyllda foten av Maitreya och hon erbjöd en blomma. Så det uppmuntrade honom och han följde med Maitreya.
Maitreya then took him to a certain heaven, which is the typical way a Buddhist myth unfolds. And Maitreya then kept him in heaven for five years, dictating to him five complicated tomes of the methodology of how you cultivate compassion.
Maitreya tog honom till en speciell himmel, vägen som den Buddhistiska myten vecklas ut på ett typiskt sätt. Maitreya behöll honom i himlen i fem år, dikterade för honom fem komplicerade luntor med metoderna för hur du odlar medkänsla.
And then I thought I would share with you what that method is, or one of them. A famous one, it's called the "Sevenfold Causal Method of Developing Compassion." And it begins first by one meditating and visualizing that all beings are with one -- even animals too, but everyone is in human form. The animals are in one of their human lives. The humans are human. And then, among them, you think of your friends and loved ones, the circle at the table. And you think of your enemies, and you think of the neutral ones. And then you try to say, "Well, the loved ones I love. But, you know, after all, they're nice to me. I had fights with them. Sometimes they were unfriendly. I got mad. Brothers can fight. Parents and children can fight. So, in a way, I like them so much because they're nice to me. While the neutral ones I don't know. They could all be just fine. And then the enemies I don't like because they're mean to me. But they are nice to somebody. I could be them."
Så jag tänkte att jag skulle dela med mig vad denna metod är, eller en av dem En känd sådan, den kallas "Kausala metoder för att skapa medkänsla" Det börjar med att man mediterar och visualiserar att alla varelser är en och samma, och alla -- även djur-- är i mänsklig form. Djuren är i ett av deras mänskliga liv. Människorna är människor. Sen, bland dem, tänker du dig dina vänner och de du håller kära, cirkeln runt bordet. Tänk på dina fiender och de som är neutrala. Så försöker du säga, "De jag håller kärt, älskar jag. Men du vet, efter allt, så är de snälla mot mig. Jag har bråkat med dem. Ibland så var de ovänliga. Jag blev arg, bröder kan bråka, föräldrar och barn kan bråka. Så, på något sätt gillar jag dem så mycket för att de är snälla mot mig, Medan jag inte känner de neutrala. De kan vara helt okej. Och så mina fiender gillar jag inte eftersom de är elaka mot mig. Men de är snälla mot något, jag skulle kunna bli dem."
And then the Buddhists, of course, think that, because we've all had infinite previous lives, we've all been each other's relatives, actually. Therefore all of you, in the Buddhist view, in some previous life, although you don't remember it and neither do I, have been my mother -- for which I do apologize for the trouble I caused you. And also, actually, I've been your mother. I've been female, and I've been every single one of yours' mother in a previous life, the way the Buddhists reflect. So, my mother in this life is really great. But all of you in a way are part of the eternal mother. You gave me that expression; "the eternal mama," you said. That's wonderful. So, that's the way the Buddhists do it. A theist Christian can think that all beings, even my enemies, are God's children. So, in that sense, we're related.
Och såklart Buddhisterna, tror, för att vi har alla haft ett oändligt tidigare liv, Buddhisterna tror att vi alla har varit varandras släktingar, och allesammans, alla ni, har ur Buddhismens synpunkt i något tidigare liv, fast ni kommer inte ihåg det och inte jag heller, varit min moder, och jag ber om ursäkt för alla problem jag har orsakat er. Och jag har även varit din moder Jag har varit kvinna och jag har varit var och en av er, er mor i ett tidigare liv på sättet Buddhisterna återspeglar det. Så, min mor är riktigt bra i detta liv. Men alla ni är på ett sätt del av den eviga modern. Ni gav mig det uttrycket, den eviga morsan sa ni, underbart! Så det är så Buddhisterna gör det. En troende kristen kan tänka att alla varelser, även fiender, är Guds barn. Så på den punkten är vi ense.
So, they first create this foundation of equality. So, we sort of reduce a little of the clinging to the ones we love -- just in the meditation -- and we open our mind to those we don't know. And we definitely reduce the hostility and the "I don't want to be compassionate to them" to the ones we think of as the bad guys, the ones we hate and we don't like. And we don't hate anyone, therefore. So we equalize. That's very important.
Så först så byggde de denna grund av jämställdhet. Så vi reducerar vårt grepp om dem vi älskar -- endast via meditation - och så öppnar vi vårt sinne en del för de vi inte känner. Och så reducerar vi absolut fientligheten och "Jag vill inte vara medkänslig mot dessa" mot dem som vi ser som onda människor, de vi hatar och som vi inte gillar. och vi hatar ingen därför. Så vi utjämnas. Det är väldigt viktigt.
And then the next thing we do is what is called "mother recognition." And that is, we think of every being as familiar, as family. We expand. We take the feeling about remembering a mama, and we defuse that to all beings in this meditation. And we see the mother in every being. We see that look that the mother has on her face, looking at this child that is a miracle that she has produced from her own body, being a mammal, where she has true compassion, truly is the other, and identifies completely. Often the life of that other will be more important to her than her own life. And that's why it's the most powerful form of altruism. The mother is the model of all altruism for human beings, in spiritual traditions. And so, we reflect until we can sort of see that motherly expression in all beings.
Det nästa vi skall göra är vad som kallas moders-igenkännande. Vi tänker att vi känner igen varje varelse som de vore en del av vår familj. Vi expanderar. Vi tänker på känslan av att komma ihåg en mor, och vi desarmerar detta till alla varelser i denna meditation. Och vi ser modern i varje varelse. Vi ser uttrycket som modern har i sitt ansikte, hur hon ser på detta barn som är ett mirakel som hon har skapat från sin egna kropp, för hon är ett däggdjur, där hon har äkta medkänsla, verkligen är den andra, och identifieras fullständigt. Dennes liv kommer att bli mer viktigt än hennes egna. Och därför är det den kraftfullaste formen av -- oegennytta. Denna mor är modellen för all altruism för mänskligheten i spirituella traditioner. Så vi återspeglar tills vi typ kan se detta moderliga uttryck i alla varelser.
People laugh at me because, you know, I used to say that I used to meditate on mama Cheney as my mom, when, of course, I was annoyed with him about all of his evil doings in Iraq. I used to meditate on George Bush. He's quite a cute mom in a female form. He has his little ears and he smiles and he rocks you in his arms. And you think of him as nursing you. And then Saddam Hussein's serious mustache is a problem, but you think of him as a mom.
Folk skrattar åt mig för att jag brukade säga det jag brukade meditera att morsan Cheney var min mamma, jag var såklart irriterad på honom för hans elakheter i Irak. Jag brukade meditera på George Bush. Han är en väldig söt mamma i kvinnlig form. Han har små öron, han ler och vaggar dig i sina armar. Och du tänker att han tar hand om dig. Saddam Husseins mustasch är ett problem men du tänker på honom som din mor.
And this is the way you do it. You take any being who looks weird to you, and you see how they could be familiar to you. And you do that for a while, until you really feel that. You can feel the familiarity of all beings. Nobody seems alien. They're not "other." You reduce the feeling of otherness about beings. Then you move from there to remembering the kindness of mothers in general, if you can remember the kindness of your own mother, if you can remember the kindness of your spouse, or, if you are a mother yourself, how you were with your children. And you begin to get very sentimental; you cultivate sentimentality intensely. You will even weep, perhaps, with gratitude and kindness. And then you connect that with your feeling that everyone has that motherly possibility. Every being, even the most mean looking ones, can be motherly.
Och det är så du gör det, du tar en varelse som du tycker ser konstig ut och så ser du hur de kunde vara förtrogen till dig. Så gör du så tills du verkligen känner det. Du kan känna förtrogenhet till alla varelser. Ingen känns okänd, de är inte de "andra." Du reducerar känslan av annorlunda mot varelserna. Sedan rör du dig till att känna igen ödmjukheten av mödrar generellt, om du kan komma ihåg ödmjukheten från din egen mor, om du kan komma ihåg ödmjukheten från din maka, eller, om du är en mamma själv, hur du var med dina barn. Så du börjar bli väldigt sentimental, du odlar sentimentaliteten intensivt. Du kanske även börjar gråta av tacksamhet och ödmjukhet. Och då ansluter du det med din känsla av att alla har denna moderliga möjlighet. Varje varelse, även de som ser elaka ut, kan vara moderliga.
And then, third, you step from there to what is called "a feeling of gratitude." You want to repay that kindness that all beings have shown to you. And then the fourth step, you go to what is called "lovely love." In each one of these you can take some weeks, or months, or days depending on how you do it, or you can do them in a run, this meditation. And then you think of how lovely beings are when they are happy, when they are satisfied. And every being looks beautiful when they are internally feeling a happiness. Their face doesn't look like this. When they're angry, they look ugly, every being, but when they're happy they look beautiful. And so you see beings in their potential happiness. And you feel a love toward them and you want them to be happy, even the enemy.
Sen tredje, så kliver ut till det som kallas känslan av tacksamhet. Du vill ge tillbaka den ödmjukhet som alla varelser har visat dig. Och så det fjärde steget, så går du till det som kallas härlig kärlek. I varje steg så kan du vara i några veckor, månader eller dagar det beror på hur du gör det, eller så kan du meditera detta på en gång. Och sedan tänker du på hur kärleksfulla varelser är när de är glada, när de är belåtna. Och alla varelser är vackra när de innerligt känner lycka. Deras ansikten ser inte ut så här. När de är arga ser de fula ut, men när de är glada så är de vackra. Så du ser varelser i deras potentiella lycka Och du känner en kärlek mot dem så du vill att de ska vara glada, även dina fiender.
We think Jesus is being unrealistic when he says, "Love thine enemy." He does say that, and we think he's being unrealistic and sort of spiritual and highfalutin. "Nice for him to say it, but I can't do that." But, actually, that's practical. If you love your enemy that means you want your enemy to be happy. If your enemy was really happy, why would they bother to be your enemy? How boring to run around chasing you. They would be relaxing somewhere having a good time. So it makes sense to want your enemy to be happy, because they'll stop being your enemy because that's too much trouble.
Och det är faktiskt väldigt logiskt att tycka så vi tycker att Jesus var orealistisk när han sa - "Älska din fiende" Han säger det och vi tycker att han är orealistisk, vädligt andlig och pompös men tänker, "Vad vänligt av han och säga så, men jag kan inte göra det" Men det är verkligen praktiskt. Om du älskar din fiende så betyder det att du vill att din fiende ska vara glad. Om din fiende var jätteglad, varför skulle han då vara din fiende? Vad tråkigt att springa runt och jaga dig. De skulle vara avslappnade någonstans och ha det roligt. Så det är vettigt att vilja se sin fiende glad för då kommer de sluta vara din fiende för det är för mycket besvär.
But anyway, that's the "lovely love. " And then finally, the fifth step is compassion, "universal compassion." And that is where you then look at the reality of all the beings you can think of. And you look at them, and you see how they are. And you realize how unhappy they are actually, mostly, most of the time. You see that furrowed brow in people. And then you realize they don't even have compassion on themselves. They're driven by this duty and this obligation. "I have to get that. I need more. I'm not worthy. And I should do something." And they're rushing around all stressed out. And they think of it as somehow macho, hard discipline on themselves. But actually they are cruel to themselves. And, of course, they are cruel and ruthless toward others. And they, then, never get any positive feedback. And the more they succeed and the more power they have, the more unhappy they are. And this is where you feel real compassion for them.
Det är den härliga kärleken. Och till slut så har vi det femte steget vilket är medkänsla, universell medkänsla Det är då du börjar titta på verkligheten för alla varelser som du kan komma att tänka på. Så du ser på dem och du ser hur de beter sig. Och då inser du hur olyckliga de verkligen är, merparten av tiden. Du ser smärtan i människorna. Och då inser du att de inte ens har någon medkänsla för sig själva. De är drivna av plikter och åligganden. "Jag måste ha det, jag behöver mer. Jag är inte värdig och jag borde göra något" Och de springer runt i stress. Och de tycker att det är manligt och hårt disciplinerande. Men de är egentligen grymma mot sig själva. Och då såklart, är de grymma och hänsynslösa mot andra. Så de får ingen positiv återkoppling. Ju oftare de lyckas och desto mer makt de får desto mer olyckliga blir de. Och det är från detta som du känner äkta medkänsla mot dem.
And you then feel you must act. And the choice of the action, of course, hopefully will be more practical than poor Asanga, who was fixing the maggots on the dog because he had that motivation, and whoever was in front of him, he wanted to help. But, of course, that is impractical. He should have founded the ASPCA in the town and gotten some scientific help for dogs and maggots. And I'm sure he did that later. (Laughter) But that just indicates the state of mind, you know.
Och då känner du att du måste agera. Och det är motivationen -- Och valet av åtgärder, såklart, blir förhoppningsvis mer praktiskt än för stackars Asanga som fixade maskarna på hunden, för att han hade motivationen och vem som än var framför honom, så ville han hjälpa till. Men såklart så är det opraktiskt. Han skulle ha grundat ASPCA i staden och fått lite vetenskaplig hjälp för hunden och maskarna. Och jag är säker att han gjorde det senare, men ni vet att det endast indikerar sinnestillståndet.
And so the next step -- the sixth step beyond "universal compassion" -- is this thing where you're linked with the needs of others in a true way, and you have compassion for yourself also, and it isn't sentimental only. You might be in fear of something. Some bad guy is making himself more and more unhappy being more and more mean to other people and getting punished in the future for it in various ways. And in Buddhism, they catch it in the future life. Of course in theistic religion they're punished by God or whatever. And materialism, they think they get out of it just by not existing, by dying, but they don't. And so they get reborn as whatever, you know.
Och nästa steg -- det sjätte steget bortom universell medkänsla -- som sedan är denna sak, där du är kopplad till andras behov i ett sant sätt och du har medkänsla även för dig själv, och inte -- det är inte endast sentimentalitet. Du kanske är rädd för något. Någon ond man gör sig själv mer och mer olycklig blir mer och mer elak mot andra människor och blir bestraffad för det i framtiden på olika sätt. I Buddhismen får de det i ett framtida liv. Och såklart i den teistiska religionen så blir de bestraffade av Gud eller nåt. Och i materialismen så tror de att de kan komma ifrån det genom att sluta existera, genom att dö, men så är det inte. Och de kommer att återfödas till något.
Never mind. I won't get into that. But the next step is called "universal responsibility." And that is very important -- the Charter of Compassion must lead us to develop through true compassion, what is called "universal responsibility." In the great teaching of his Holiness the Dalai Lama that he always teaches everywhere, he says that that is the common religion of humanity: kindness. But "kindness" means "universal responsibility." And that means whatever happens to other beings is happening to us: we are responsible for that, and we should take it and do whatever we can at whatever little level and small level that we can do it. We absolutely must do that. There is no way not to do it.
Strunt samma, jag går inte in på det. Men nästa steg kallas universell skyldighet. Och det är väldigt viktigt -- Stadgan av medkänsla. ska leda oss till att utvecklas genom äkta medkänsla, vilket kallas för universell skyldighet. Med det menas att de stora lärorna från hans helighet, Dalai Lama, som han lär ut överallt. Han säger att det är den gemensama religonen av mänsklighet, välvilja, men att välvilja betyder universell skyldighet. Och med det menas att det som händer med andra varelser händer med oss, att vi är skyldiga till det, att vi skall ta det och göra vad vi kan till vilket pris vi kan på varje liten nivå som vi kan göra det på. Vi måste verkligen göra det. Det finns inget sätt vi 'inte' kan göra det på.
And then, finally, that leads to a new orientation in life where we live equally for ourselves and for others and we are joyful and happy. One thing we mustn't think is that compassion makes you miserable. Compassion makes you happy. The first person who is happy when you get great compassion is yourself, even if you haven't done anything yet for anybody else. Although, the change in your mind already does something for other beings: they can sense this new quality in yourself, and it helps them already, and gives them an example.
Och sen, till slut, så leder det till en ny inriktning i livet. där vi lever i harmoni för oss själva och andra, och vi inser att glädje för oss -- och vi 'är' lyckliga och glada. -- En sak som vi inte får tänka är att medkänsla gör dig miserabel. Medkänsla gör dig glad. Den första personen som är glad, när du får riktig medkänsla, är du själv, även om du inte har gjort något för någon annan. Även om förändringen i ditt sinne redan gör något för andra varelser. Så kan de känna denna kvalitet i dig och det hjälper dem och ger dem ett gott exempel.
And that uncompassionate clock has just showed me that it's all over.
Och denna icke medkänsliga klocka har just visat mig att det börjar närma sig slutet.
So, practice compassion, read the charter, disseminate it and develop it within yourself. Don't just think, "Well, I'm compassionate," or "I'm not compassionate," and sort of think you're stuck there. You can develop this. You can diminish the non-compassion, the cruelty, the callousness, the neglect of others, and take universal responsibility for them. And then, not only will God smile and the eternal mama will smile, but Karen Armstrong will smile.
Så, öva medkänslighet, läs igenom koncessionen, sprid den och utveckla den inom dig själv. Tänk inte "Är jag eller är jag inte medkänslig" och liksom tro att du är fast där. Ni kan utveckla detta. Ni kan förinta icke-medkänsligheten, grymheten, känslokylan, ignorerandet av övriga. Ta universellt ansvar för dem, då kommer inte bara Gud och den eviga modern att le, utan även Karen Armstrong.
Thank you very much. (Applause)
Tack så mycket.