I have spent my entire life either at the schoolhouse, on the way to the schoolhouse, or talking about what happens in the schoolhouse.
Jag har tillbringat hela livet antingen i skolan eller på väg till skolan eller med att prata om vad som händer i skolan.
(Laughter)
Båda mina föräldrar var utbildare,
Both my parents were educators, my maternal grandparents were educators, and for the past 40 years, I've done the same thing. And so, needless to say, over those years I've had a chance to look at education reform from a lot of perspectives. Some of those reforms have been good. Some of them have been not so good. And we know why kids drop out. We know why kids don't learn. It's either poverty, low attendance, negative peer influences... We know why. But one of the things that we never discuss or we rarely discuss is the value and importance of human connection. Relationships.
mina morföräldrar var utbildare, och de senaste 40 åren har jag också varit det. Det behöver egentligen inte sägas, men under dessa år har jag haft möjligheten att se utbildningsreformer från flera olika perspektiv. Några av reformerna har varit bra. Några av dem har varit mindre bra. Och vi vet varför barn hoppar av skolan. Vi vet varför barn inte lär sig. Det handlar antingen om fattigdom, låg närvaro, dåligt inflytande från kamrater. Vi vet varför. Men en av de saker vi aldrig diskuterar, eller sällan diskuterar, är värdet och vikten av mänsklig gemenskap, relationer.
James Comer says that no significant learning can occur without a significant relationship. George Washington Carver says all learning is understanding relationships. Everyone in this room has been affected by a teacher or an adult. For years, I have watched people teach. I have looked at the best and I've looked at some of the worst.
James Comer säger att; inget lärande av betydelse kan ske utan en relation av betydelse. George Washington Carver säger; att allt lärande handlar om att förstå relationer. Alla i detta rum har blivit påverkade av en lärare eller en vuxen. I åratal har jag sett människor undervisa. Jag har sett de bästa och jag har sett några av de sämsta.
A colleague said to me one time, "They don't pay me to like the kids. They pay me to teach a lesson. The kids should learn it. I should teach it, they should learn it, Case closed."
En kollega sa en gång till mig, "De betalar mig inte för att tycka om barnen. De betalar mig för att hålla lektioner. Eleverna ska lära sig. Jag ska lära ut. De ska lära sig. Fallet avslutat."
Well, I said to her, "You know, kids don't learn from people they don't like."
Så, jag svarade henne, "Du vet att barn lär sig inte av människor som de inte tycker om."
(Laughter)
(Skratt) (Applåder)
(Applause)
She said, "That's just a bunch of hooey."
Hon sa, "Vilket trams."
And I said to her,
Och jag sa till henne, "Kära du, ditt år kommer bli långt
"Well, your year is going to be long and arduous, dear."
och mödosamt."
Needless to say, it was. Some people think that you can either have it in you to build a relationship, or you don't. I think Stephen Covey had the right idea. He said you ought to just throw in a few simple things, like seeking first to understand, as opposed to being understood. Simple things, like apologizing. You ever thought about that? Tell a kid you're sorry, they're in shock.
Det behöver inte sägas att det så blev. Vissa människor tror att förmågan att bygga relationer antingen är något man kan eller inte kan. Jag tror Stephen Covey var på rätt spår. Han sa att man bara behöver få med ett par enkla saker: som att först försöka förstå i motsats till att bli förstådd, enkla saker som att be om ursäkt. Har ni tänkt på det? Be ett barn om ursäkt, de blir helt chockade.
(Laughter)
I taught a lesson once on ratios. I'm not real good with math, but I was working on it.
En gång höll jag en lektion om kvoter. Matematik är inte min starka sida, men jag jobbade med det.
(Laughter)
Jag kom tillbaka och tittade i lärarhandboken.
And I got back and looked at that teacher edition. I'd taught the whole lesson wrong.
Jag hade undervisat hela lektionen fel. (Skratt)
(Laughter)
So I came back to class the next day and I said, "Look, guys, I need to apologize. I taught the whole lesson wrong. I'm so sorry."
Nästa dag sa jag till klassen, "Hörrni, jag måste be om ursäkt. Jag undervisade hela lektionen fel. Jag är så ledsen."
They said, "That's okay, Ms. Pierson. You were so excited, we just let you go."
De sa, "Det gör inget fru Pierson. Du var så exalterad att vi bara lät dig hållas."
I have had classes that were so low,
(Skratt) (Applåder)
so academically deficient, that I cried. I wondered, "How am I going to take this group, in nine months, from where they are to where they need to be? And it was difficult, it was awfully hard. How do I raise the self-esteem of a child and his academic achievement at the same time?
Jag har haft klasser som varit på så låg nivå, så akademiskt undermåliga att jag gråtit. Jag undrade; hur ska jag kunna lyfta denna grupp, på nio månader, därifrån de står till dit de måste ta sig? Det var svårt. Det var fruktansvärt tufft. Hur ska jag höja ett barns självkänsla och hans akademiska framsteg på samma gång?
One year I came up with a bright idea. I told all my students, "You were chosen to be in my class because I am the best teacher and you are the best students, they put us all together so we could show everybody else how to do it."
Ett år fick jag en strålande idé. Jag sa till alla mina elever, "Ni blev utvalda till min klass för jag är den bästa läraren och ni är de bästa eleverna de parade ihop oss så att vi kan visa alla andra hur det ska gå till."
One of the students said, "Really?"
En av eleverna sa: "Verkligen?"
(Laughter)
(Skratt)
I said, "Really. We have to show the other classes how to do it, so when we walk down the hall, people will notice us, so you can't make noise. You just have to strut."
Jag sa, "Verkligen. Vi måste visa de andra klasserna hur det här gå till. Så att när vi går i korridorerna kommer folk att lägga märke till oss, så ni kan inte föra oväsen Ni behöver bara stoltsera fram."
(Laughter)
And I gave them a saying to say: "I am somebody. I was somebody when I came. I'll be a better somebody when I leave. I am powerful, and I am strong. I deserve the education that I get here. I have things to do, people to impress, and places to go."
Och jag gav dem ett mantra att upprepa: "Jag är någon. Jag var någon när jag kom hit. Jag kommer att vara ännu bättre när jag slutar. Jag är mäktig och jag jar är stark. Jag förtjänar utbildningen som jag får här. Jag har saker att göra, människor att imponera på och platser att besöka.
And they said, "Yeah!"
Och de sa: "Jaa!"
(Laughter)
You say it long enough, it starts to be a part of you.
Säger du det tillräckligt många gånger blir det en del av dig.
(Applause)
Så -- (applåder)
I gave a quiz, 20 questions. A student missed 18. I put a "+2" on his paper and a big smiley face.
Jag gav dem ett förhör med 20 frågor. En elev fick 18 fel. Jag skrev "+2" på hans prov och ritade en stor glad gubbe.
(Laughter)
He said, "Ms. Pierson, is this an F?"
Han sa, "fröken Pierson, är det här ett F?"
I said, "Yes."
Jag sa: "Ja."
(Laughter)
Haj sa: "Varför ritade du en glad gubbe?"
He said, "Then why'd you put a smiley face?"
Jag sa: "För att du är på gång.
I said, "Because you're on a roll. You got two right. You didn't miss them all."
Du fick två rätt. Du svarade inte fel på allt."
(Laughter)
I said, "And when we review this, won't you do better?"
Jag sa: "Nästa gång,
He said, "Yes, ma'am, I can do better."
kommer du inte lycks bättre?
You see, "-18" sucks all the life out of you. "+2" said, "I ain't all bad."
Han sa: "Ja fröken, jag kan göra bättre ifrån mig." Ni förstår "-18" tar all kraft ur dig. "+2" säger: "Jag är inte helt värdelös." (skratt) (applåder)
For years, I watched my mother take the time at recess to review, go on home visits in the afternoon, buy combs and brushes and peanut butter and crackers to put in her desk drawer for kids that needed to eat, and a washcloth and some soap for the kids who didn't smell so good. See, it's hard to teach kids who stink.
I åratal såg jag min mamma ta sig tid till att återkoppla till sina elever, göra hembesök på eftermiddagarna, köpa kammar, borstar, jordnötssmör och kex att ha i sin låda i katedern för barn som behövde äta, och tvättlappar och tvål åt de barn som inte luktade så gott. Ni förstår, det är svårt att undervisa barn som stinker.
(Laughter)
And kids can be cruel. And so she kept those things in her desk, and years later, after she retired, I watched some of those same kids come through and say to her, "You know, Ms. Walker, you made a difference in my life. You made it work for me. You made me feel like I was somebody, when I knew, at the bottom, I wasn't. And I want you to just see what I've become."
Och barn kan vara grymma. Så hon sparade sakerna i sin kateder och flera år senare, efter att hon gått i pension, såg jag några av dessa barn komma fram och säga till henne: "Du vet, fru Walker, du gjorde en verklig skillnad i mitt liv. Du fick det att fungera för mig. Du fick mig att känna att jag var någon, när jag visste innerst inne att jag inte var det. Och jag vill bara att du ska se vad jag har blivit av.
And when my mama died two years ago at 92, there were so many former students at her funeral, it brought tears to my eyes, not because she was gone, but because she left a legacy of relationships that could never disappear.
Och när min mamma dog för två år sedan, 92 år gammal, så var det så många tidigare elever på hennes begravning att jag blev alldeles tårögd, inte för att hon var borta, men för det livsverk av relationer hon lämnat efter sig som aldrig skulle försvinna.
Can we stand to have more relationships? Absolutely. Will you like all your children? Of course not.
Klarar vi av att ha fler relationer? Självklart. Kommer du att tycka om alla barn. Självklart inte.
(Laughter)
Och du vet att dina jobbigaste elever aldrig är frånvarande.
And you know your toughest kids are never absent.
(skratt)
(Laughter)
Aldrig. Du kommer aldrig att gilla dem allihop,
Never. You won't like them all, and the tough ones show up for a reason. It's the connection. It's the relationships. So teachers become great actors and great actresses, and we come to work when we don't feel like it, and we're listening to policy that doesn't make sense, and we teach anyway. We teach anyway, because that's what we do.
och de som är jobbiga kommer till skolan av en anledning. Det handlar om anknytning. Relationer. Men trots att du inte kommer gilla dem alla, är saken den att de aldrig någonsin kan få reda på det. Så lärare blir fantastiska skådespelare och skådespelerskor och vi kommer till jobbet även när vi inte känner för det, och vi lyssnar till föreskrifter som inte går ihop, och sedan undervisar vi alla fall. Vi fortsätter att undervisa, för det är vad vi gör.
Teaching and learning should bring joy. How powerful would our world be if we had kids who were not afraid to take risks, who were not afraid to think, and who had a champion? Every child deserves a champion, an adult who will never give up on them, who understands the power of connection, and insists that they become the best that they can possibly be.
Att undervisa och att lära måste skapa glädje. Hur mäktig skulle inte vår värld vara om vi hade elever som inte var rädda att ta risker, som inte var rädda att tänka, och som hade en stark förebild? Alla barn förtjänar en stark förebild, en vuxen som aldrig ger upp om dem, som förstår vikten av anknytning, och som insisterar att de ska bli det bästa de bara kan bli.
Is this job tough? You betcha. Oh God, you betcha. But it is not impossible. We can do this. We're educators. We're born to make a difference.
Är det här jobbet tufft? Oh ja. Herregud, ja. Men det är inte omöjligt. Vi kan det här. Vi är utbildare. Vi föddes för att göra skillnad.
Thank you so much.
Tack så väldigt mycket.
(Applause)
(applåder)