What I wanted to talk to you about today is two things: one, the rise of a culture of availability; and two, a request. So we're seeing a rise of this availability being driven by mobile device proliferation, globally, across all social strata. We're seeing, along with that proliferation of mobile devices, an expectation of availability. And, with that, comes the third point, which is obligation -- and an obligation to that availability.
Det jag vill prata med er om idag är två saker: för det första, uppkomsten av en tillgänglighetskultur, och för det andra, en begäran. Så, vi ser en uppkomst av tillgänglighet som drivs framåt genom spridningen av mobila enheter, globalt, tvärs över alla samhällsskikt. Vi ser, samtidigt som denna spridning av mobila enheter, en förväntan på tillgänglighet. Och, där kommer vi till den tredje punkten, vilket är plikt -- en tillgänglighetsplikt.
And the problem is, we're still working through, from a societal standpoint, how we allow people to be available. There's a significant delta, in fact, between what we're willing to accept. Apologies to Hans Rosling -- he said anything that's not using real stats is a lie -- but the big delta there is how we deal with this from a public standpoint. So we've developed certain tactics and strategies to cover up.
Och problemet är, vi håller fortfarande på att reda ut, från en samhällelig synvinkel, hur vi ska tillåta folk att vara tillgängliga. Det finns faktiskt en signifikant skillnad, mellan vad vi är villiga att acceptera -- Hans Rosling får ursäka. Ha sa att allt som inte använder riktiga data är en lögn -- men den stora skillnaden här är hur vi ska tacka det här ur en offentlig synvinkel. Så vi har utvecklat särskilda taktiker och strategier för att mörka.
This first one's called "the lean." And if you've ever been in a meeting where you play sort of meeting "chicken," you're sitting there, looking at the person, waiting for them to look away, and then quickly checking the device. Although you can see the gentleman up on the right is busting him.
Den första kallas "lutningen." Och om du någonsin varit på ett möte där du typ leker "möteskyckling," du sitter där, tittar på personen, väntar på att de ska titta bort, och sen kollar du snabbt av prylen. Trots att du ser att herren uppe till höger avslöjar honom.
"The stretch." OK, the gentleman on the left is saying, "Screw you, I'm going to check my device." But the guy, here, on the right, he's doing the stretch. It's that reeeee-e-e-each out, the physical contortion to get that device just below the tabletop.
"Sträckningen." OK, herren till vänster säger "Jag skiter i dig, jag tänker kolla av min pryl." Men killen, här, nere till höger, han gör sträckningen. Det är att sträää-ä-ä-äcka ut sig, den fysiska förvridningen för att att få den där manicken precis under bordsskivan.
Or, my favorite, the "Love you; mean it." (Laughter) Nothing says "I love you" like "Let me find somebody else I give a damn about."
Eller, min favorit, "Älskar dig; menar det." (Skratt) Ingenting säger "Jag älskar dig" som "Låt mig försöka hitta någon annan jag bryr mig mer om."
Or, this one, coming to us from India. You can find this on YouTube, the gentleman who's recumbent on a motorcycle while text messaging. Or what we call the "sweet gravy, stop me before I kill again!" That is actually the device.
Eller, den här kommer till oss från Indien. Du kan hitta den här på YouTube, herren som ligger tillbakalutad på en motorcykel medans han SMS:ar. Eller vad vi kallar "för guds skull, stoppa mig innan jag dödar igen" Det där är faktiskt enheten.
What this is doing is, we find a -- (Laughter) a direct collision -- we find a direct collision between availability -- and what's possible through availability -- and a fundamental human need -- which we've been hearing about a lot, actually -- the need to create shared narratives. We're very good at creating personal narratives, but it's the shared narratives that make us a culture. And when you're standing with someone, and you're on your mobile device, effectively what you're saying to them is, "You are not as important as, literally, almost anything that could come to me through this device."
Vad det här gör är att, vi ser en -- (Skratt) en frontalkrock -- vi ser en frontalkrock mellan tillgänglighet -- och vad som blir möjligt på grund av den tillgängligheten -- och ett grundläggande mänskligt behov -- vilket vi hört mycket om -- är behovet att skapa delade berättelser. Vi är väldigt bra på att skapa personliga berättelser, men det är de delade berättelserna som skapar en kultur. Och när du står bredvid någon, och du håller på att kolla din mobila pryl, så säger du i verkligheten till dem att, "Du är inte lika viktig som, bokstavligen, nästan vad som helst annat som jag kan hitta med hjälp av den här prylen."
Look around you. There might be somebody on one right now, participating in multi-dimensional engagement.
Titta er omkring. Det kanske finns någon som gör det just nu, deltar i flerdimensionella engagemang.
(Laughter)
(Skratt)
Our reality right now is less interesting than the story we're going to tell about it later.
Vår veklighet just nu är mindre intressant än historien vi kommer berätta om den efteråt.
This one I love. This poor kid, clearly a prop -- don't get me wrong, a willing prop -- but the kiss that's being documented kind of looks like it sucks.
Den här älskar jag. Den här stackars grabben, uppenbarligen en rekvisita -- missuppfatta mig inte, en villig rekvisita -- men kyssen som håller på att dokumenteras ser typ ut som den suger.
This is the sound of one hand clapping.
Det här är ljudet av en hand som applåderar.
So, as we lose the context of our identity, it becomes incredibly important that what you share becomes the context of shared narrative, becomes the context in which we live. The stories that we tell -- what we push out -- becomes who we are. People aren't simply projecting identity, they're creating it.
Så, när vi förlorar sammanhanget som är vår identitet, blir det otroligt viktigt att det vi delar med oss av blir en del av den delade berättelsen, blir det sammanhang i vilket vi lever. De historier vi berättar -- som vi trycker ut -- blir det vi är. Folk projicerar inte bara sin identitet, de skapar den.
And so that's the request I have for everybody in this room. We are creating the technology that is going to create the new shared experience, which will create the new world. And so my request is, please, let's make technologies that make people more human, and not less.
Så, begäran jag har till alla här i rummet. Vi skapar den teknologi som ska komma att skapa den nya delade upplevelsen, som ska komma att skapa den nya världen, Och, min begäran är, snälla, låt oss skapa teknologi som gör folk mer mänskliga, och inte mindre.
Thank you.
Tack.