Let's talk about trust. We all know trust is fundamental, but when it comes to trusting people, something profound is happening.
Jag vill tala om tillit. Vi vet alla att tillit är grundläggande, men när det gäller tillit till människor håller något stort på att ske.
Please raise your hand if you have ever been a host or a guest on Airbnb. Wow. That's a lot of you.
Räck upp en hand om du någonsin varit värd eller gäst genom Airbnb. Oj. Det är många av er.
Who owns Bitcoin? Still a lot of you. OK.
Vem äger bitcoin? Fortfarande många av er. Okej.
And please raise your hand if you've ever used Tinder to help you find a mate.
Och räck upp en hand om du någonsin använt Tinder för att hitta en partner.
(Laughter)
(Skratt)
This one's really hard to count because you're kind of going like this.
Den här är svår att räkna för ni gör liksom så här.
(Laughter)
(Skratt)
These are all examples of how technology is creating new mechanisms that are enabling us to trust unknown people, companies and ideas. And yet at the same time, trust in institutions -- banks, governments and even churches -- is collapsing. So what's happening here, and who do you trust?
Detta är olika exempel på hur teknik skapar nya mekanismer som gör det möjligt för oss att lita på okända människor, företag och idéer. Men på samma gång håller tillit till institutioner - banker, regeringar och även kyrkor - på att kollapsa. Så vad är det som sker, och vem kan man lita på?
Let's start in France with a platform -- with a company, I should say -- with a rather funny-sounding name, BlaBlaCar. It's a platform that matches drivers and passengers who want to share long-distance journeys together. The average ride taken is 320 kilometers. So it's a good idea to choose your fellow travelers wisely. Social profiles and reviews help people make a choice. You can see if someone's a smoker, you can see what kind of music they like, you can see if they're going to bring their dog along for the ride. But it turns out that the key social identifier is how much you're going to talk in the car.
Låt oss börja i Frankrike med en plattform - ett företag, menar jag - med ett ganska lustigt namn, BlaBlaCar. Det är en plattform som matchar förare och passagerare som vill samåka på långa resor. Den genomsnittliga resan är 320 km. Så det är en bra idé att noga välja sina medresenärer. Sociala profiler och betyg hjälper människor välja. Man kan se om någon röker, man kan se vilken musik de gillar, man kan se om de tar med sin hund på resan. Men det har visat sig att den viktigaste sociala aspekten är hur mycket man tänker prata i bilen.
(Laughter)
(Skratt)
Bla, not a lot, bla bla, you want a nice bit of chitchat, and bla bla bla, you're not going to stop talking the entire way from London to Paris.
Bla, inte så mycket, bla bla, man vill ha lite trevlig konversation, och bla bla bla, man tänker inte sluta prata alls under hela vägen från London till Paris.
(Laughter)
(Skratt)
It's remarkable, right, that this idea works at all, because it's counter to the lesson most of us were taught as a child: never get in a car with a stranger. And yet, BlaBlaCar transports more than four million people every single month. To put that in context, that's more passengers than the Eurostar or JetBlue airlines carry. BlaBlaCar is a beautiful illustration of how technology is enabling millions of people across the world to take a trust leap.
Det är anmärkningsvärt att den här idén fungerar alls, eftersom den går stick i stäv med det de flesta av oss lärt sig som barn: kliv aldrig in i en bil med en främling. Och ändå transporterar BlaBlaCar mer än fyra miljoner människor varenda månad. Som en jämförelse är det fler passagerare än vad Eurostar eller flygbolaget JetBlue har. BlaBlaCar är en perfekt beskrivning av hur teknik gör det möjligt för miljontals människor över hela världen att ta ett tillits-språng.
A trust leap happens when we take the risk to do something new or different to the way that we've always done it. Let's try to visualize this together. OK. I want you to close your eyes. There is a man staring at me with his eyes wide open. I'm on this big red circle. I can see. So close your eyes.
Ett tillits-språng sker när vi tar risken att göra något nytt eller annorlunda jämfört med hur vi brukar göra det. Låt oss visualisera det här tillsammans. Okej. Jag vill att ni blundar. Där är en man som stirrar på mig med vidöppna ögon. Jag är här i den här stora röda cirkeln. Jag ser. Så slut ögonen.
(Laughter) (Applause)
(Skratt) (Applåder)
I'll do it with you. And I want you to imagine there exists a gap between you and something unknown. That unknown can be someone you've just met. It can be a place you've never been to. It can be something you've never tried before. You got it? OK. You can open your eyes now. For you to leap from a place of certainty, to take a chance on that someone or something unknown, you need a force to pull you over the gap, and that remarkable force is trust.
Jag gör detta med er. Jag vill att ni föreställer er att det finns ett mellanrum mellan er och något okänt. Det okända kan vara någon ni just har mött. Det kan vara en plats där ni aldrig varit. Det kan vara något ni aldrig provat på förut. Förstår ni? Okej. Nu kan ni öppna ögonen. För att ta ett språng från en trygg plats, till att ta en chans med någon eller något okänt, behövs en kraft som drar en över mellanrummet, och den märkvärdiga kraften är tillit.
Trust is an elusive concept, and yet we depend on it for our lives to function. I trust my children when they say they're going to turn the lights out at night. I trusted the pilot who flew me here to keep me safe. It's a word we use a lot, without always thinking about what it really means and how it works in different contexts of our lives.
Tillit är ett svårfångat koncept, och ändå är vi beroende av det för att våra liv ska fungera. Jag litar på mina barn när de säger att de ska släcka lampan på natten. Jag litade på att piloten som flög mig hit skulle se till att jag var säker. Det är ett ord vi använder ofta, utan att alltid tänka på vad det faktiskt betyder och hur det fungerar i olika sammanhang i våra liv.
There are, in fact, hundreds of definitions of trust, and most can be reduced to some kind of risk assessment of how likely it is that things will go right. But I don't like this definition of trust, because it makes trust sound rational and predictable, and it doesn't really get to the human essence of what it enables us to do and how it empowers us to connect with other people.
Det finns faktiskt hundratals definitioner av tillit, och de flesta kan reduceras till någon sorts avvägning av risk, av hur troligt det är att det hela går bra. Men jag gillar inte denna definitionen av tillit, för den får tilliten att låta rationell och förutsägbar, och den kommer inte riktigt till den mänskliga kärnan i det som tillit låter oss göra och hur den ger oss kraft att knyta an till andra människor.
So I define trust a little differently. I define trust as a confident relationship to the unknown. Now, when you view trust through this lens, it starts to explain why it has the unique capacity to enable us to cope with uncertainty, to place our faith in strangers, to keep moving forward.
Så jag definierar tillit lite annorlunda. Jag definierar tillit som en trygg relation med det okända. Om man ser på tillit ur det här perspektivet kan det förklara varför tillit har denna unika kapacitet att hjälpa oss klara av osäkerhet, att ha förtroende för främlingar, att fortsätta framåt.
Human beings are remarkable at taking trust leaps. Do you remember the first time you put your credit card details into a website? That's a trust leap. I distinctly remember telling my dad that I wanted to buy a navy blue secondhand Peugeot on eBay, and he rightfully pointed out that the seller's name was "Invisible Wizard" and that this probably was not such a good idea.
Människor är märkvärdigt bra på att ta tillits-språng. Minns ni första gången ni lämnade ut ert kontokortnummer på nätet? Det är ett tillits-språng. Jag minns tydligt hur jag sa till min pappa att jag ville köpa en marinblå begagnad Peugeot på eBay, och han påpekade med rätta att säljarens namn var "Osynlig Trollkarl" och att detta troligtvis inte var en särskilt bra idé.
(Laughter)
(Skratt)
So my work, my research focuses on how technology is transforming the social glue of society, trust between people, and it's a fascinating area to study, because there's still so much we do not know. For instance, do men and women trust differently in digital environments? Does the way we build trust face-to-face translate online? Does trust transfer? So if you trust finding a mate on Tinder, are you more likely to trust finding a ride on BlaBlaCar?
Så mitt arbete, min forskning, fokuserar på hur teknik håller på att omvandla samhällets sociala klister, tillit mellan människor, och det är ett fascinerande ämne att studera, för det är fortfarande så mycket vi inte vet. Till exempel, är män och kvinnor olika i sin tillit i digitala miljöer? Kan det sätt vi bygger tillit på ansikte mot ansikte översättas till internet? Kan tillit överföras? Om man har tillit till att man kan hitta en partner på Tinder, är det då troligare att man litar på att man kan hitta skjuts på BlaBlaCar?
But from studying hundreds of networks and marketplaces, there is a common pattern that people follow, and I call it "climbing the trust stack." Let me use BlaBlaCar as an example to bring it to life. On the first level, you have to trust the idea. So you have to trust the idea of ride-sharing is safe and worth trying. The second level is about having confidence in the platform, that BlaBlaCar will help you if something goes wrong. And the third level is about using little bits of information to decide whether the other person is trustworthy.
Men efter studier av hundratals nätverk och marknadsplatser, hittar man ett mönster som människor följer, och jag kallar det "klättra uppför tillitsstegen". Låt mig ta BlaBlaCar som ett exempel. På den första nivån, måste man ha tillit till idén. Så man måste lita på att idén om samåkning är trygg och värd att prova. Den andra nivån handlar om att ha förtroende för plattformen, att BlaBlaCar hjälper dig om något går snett. Och den tredje nivån handlar om att med hjälp av lite information avgöra om den andra personen är pålitlig.
Now, the first time we climb the trust stack, it feels weird, even risky, but we get to a point where these ideas seem totally normal. Our behaviors transform, often relatively quickly. In other words, trust enables change and innovation.
Första gången vi klättrar uppför tillitsstegen känns det konstigt, till och med riskabelt, men vi kommer till en punkt där dessa idéer verkar helt normala. Vårt beteende förändras, ofta relativt snabbt. Med andra ord möjliggör tillit förändring och nyskapande.
So an idea that intrigued me, and I'd like you to consider, is whether we can better understand major waves of disruption and change in individuals in society through the lens of trust. Well, it turns out that trust has only evolved in three significant chapters throughout the course of human history: local, institutional and what we're now entering, distributed.
Så en idé jag var nyfiken på, och som jag vill att ni tänker på, är om vi kan få bättre förståelse för stora störningar och förändringar hos individer i samhället genom att se på det med tillit som utgångspunkt. Det visar sig att tillit bara har utvecklats i tre avgörande kapitel genom hela människans historia: lokal, institutionell och den vi nu går in i, fördelad.
So for a long time, until the mid-1800s, trust was built around tight-knit relationships. So say I lived in a village with the first five rows of this audience, and we all knew one another, and say I wanted to borrow money. The man who had his eyes wide open, he might lend it to me, and if I didn't pay him back, you'd all know I was dodgy. I would get a bad reputation, and you would refuse to do business with me in the future. Trust was mostly local and accountability-based.
Så under en lång tid, till mitten på 1800-talet, byggdes tillit runt nära relationer. Anta att jag bodde i en by tillsammans med de första fem raderna i publiken här, och alla vi kände varandra, och jag ville låna pengar. Mannen med de vidöppna ögonen skulle kanske låna mig pengarna och om jag inte betalade tillbaka, skulle ni alla veta att jag var opålitlig. Jag skulle få dåligt rykte, och ni skulle vägra att göra affärer med mig i framtiden. Tillit var oftast lokal och baserat på ansvarighet.
In the mid-19th century, society went through a tremendous amount of change. People moved to fast-growing cities such as London and San Francisco, and a local banker here was replaced by large corporations that didn't know us as individuals. We started to place our trust into black box systems of authority, things like legal contracts and regulation and insurance, and less trust directly in other people. Trust became institutional and commission-based.
I mitten på 1800-talet, gick samhället genom enorma förändringar. Människor flyttade till snabbväxande städer som London och San Francisco och där ersattes den lokala bankiren av stora företag som inte kände oss som individer. Vi började ha tillit till svarta lådan-system av auktoritet, saker som lagliga kontrakt och reglering och försäkring, och mindre tillit direkt till andra människor. Tillit blev institutionell och provisionsbaserad.
It's widely talked about how trust in institutions and many corporate brands has been steadily declining and continues to do so. I am constantly stunned by major breaches of trust: the News Corp phone hacking, the Volkswagen emissions scandal, the widespread abuse in the Catholic Church, the fact that only one measly banker went to jail after the great financial crisis, or more recently the Panama Papers that revealed how the rich can exploit offshore tax regimes. And the thing that really surprises me is why do leaders find it so hard to apologize, I mean sincerely apologize, when our trust is broken?
Man talar mycket om hur tillit till institutioner och många varumärken stadigt minskat och fortsätter minska. Jag är ständigt förvånad över många stora fall av brott mot vår tillit: när News Corp hackade mobiltelefoner, skandalen kring Volkswagens fusk med utsläpp, de utbredda övergreppen inom katolska kyrkan, det faktum att bara en ynka bankir hamnade i fängelse efter den stora finanskrisen, eller på senare tid Panamadokumenten som avslöjade hur de rika utnyttjar skattesystem i andra länder. Och det som verkligen förvånar mig är varför ledare har så svårt för att be om ursäkt, jag menar uppriktigt be om ursäkt, när vår tillit svikits?
It would be easy to conclude that institutional trust isn't working because we are fed up with the sheer audacity of dishonest elites, but what's happening now runs deeper than the rampant questioning of the size and structure of institutions. We're starting to realize that institutional trust wasn't designed for the digital age. Conventions of how trust is built, managed, lost and repaired -- in brands, leaders and entire systems -- is being turned upside down.
Det vore lätt att dra slutsatsen att institutionell tillit inte fungerar för vi har fått nog av fräckheten hos den oärliga eliten, men det som sker nu går djupare än ifrågasättandet av storlek och struktur hos institutioner. Vi börjar inse att institutionell tillit inte är utformad för den digitala tidsåldern. Konventionella sätt att bygga, hantera, förlora och reparera tillit - för varumärken, ledare och hela system - håller på att vändas upp och ner.
Now, this is exciting, but it's frightening, because it forces many of us to have to rethink how trust is built and destroyed with our customers, with our employees, even our loved ones.
Detta är spännande, men också skrämmande, för det tvingar många av oss att tänka om kring hur vi skapar och förlorar tillit hos våra kunder, våra anställda, till och med våra nära och kära.
The other day, I was talking to the CEO of a leading international hotel brand, and as is often the case, we got onto the topic of Airbnb. And he admitted to me that he was perplexed by their success. He was perplexed at how a company that depends on the willingness of strangers to trust one another could work so well across 191 countries. So I said to him that I had a confession to make, and he looked at me a bit strangely, and I said -- and I'm sure many of you do this as well -- I don't always bother to hang my towels up when I'm finished in the hotel, but I would never do this as a guest on Airbnb. And the reason why I would never do this as a guest on Airbnb is because guests know that they'll be rated by hosts, and that those ratings are likely to impact their ability to transact in the future. It's a simple illustration of how online trust will change our behaviors in the real world, make us more accountable in ways we cannot yet even imagine.
Häromdagen pratade jag med VD:n för en ledande internationell hotellkedja, och som ofta sker började vi prata om Airbnb. Han erkände för mig att han var förbluffad över deras framgång. Han var förbluffad över hur ett företag som är beroende av främlingars villighet att lita på varandra kunde fungera så bra i 191 länder. Jag sade att jag hade något att bekänna, och han såg lite konstigt på mig, jag sade - jag är säker på att många av er också gör så här - jag hänger inte alltid upp mina handdukar när jag lämnar ett hotell, men jag skulle aldrig göra så som gäst genom Airbnb. Skälet till att jag aldrig skulle göra så som gäst genom Airbnb är att gäster vet att de blir klassade av värdar, och att dessa betyg troligtvis påverkar gästens möjligheter att boka i framtiden. Det är en enkel bild av hur tillit på nätet påverkar vårt beteende i den verkliga världen, och gör oss mer ansvariga på sätt vi inte ens kan föreställa oss än.
I am not saying we do not need hotels or traditional forms of authority. But what we cannot deny is that the way trust flows through society is changing, and it's creating this big shift away from the 20th century that was defined by institutional trust towards the 21st century that will be fueled by distributed trust. Trust is no longer top-down. It's being unbundled and inverted. It's no longer opaque and linear. A new recipe for trust is emerging that once again is distributed amongst people and is accountability-based.
Jag säger inte att vi inte behöver hotell eller traditionella former av auktoritet. Men vad vi inte kan förneka är att det sätt som tillit flödar genom samhället på håller på att förändras och det skapar denna stora svängning bort från 1900-talet, som definierades av institutionell tillit, till 2000-talet, som drivs av fördelad tillit. Tillit är inte längre uppifrån och ner. Den tas isär och vänds på. Den är inte längre dunkel och linjär. Ett nytt recept för tillit träder fram och återigen är tillit fördelad bland människor och baserad på ansvarighet.
And this shift is only going to accelerate with the emergence of the blockchain, the innovative ledger technology underpinning Bitcoin. Now let's be honest, getting our heads around the way blockchain works is mind-blowing. And one of the reasons why is it involves processing some pretty complicated concepts with terrible names. I mean, cryptographic algorithms and hash functions, and people called miners, who verify transactions -- all that was created by this mysterious person or persons called Satoshi Nakamoto. Now, that is a massive trust leap that hasn't happened yet.
Och detta är en förändring som bara kommer att öka farten genom uppkomsten av blockkedjan, den nyskapande teknologin bakom Bitcoin. Nå, låt mig vara ärlig, att försöka förstå hur blockkedjan fungerar kan ge en svindel. Och ett av skälen till det är att det innebär förståelse för en del tämligen komplicerade koncept med riktigt dåliga namn. Jag menar, krypteringsalgoritmer och hashfunktioner, och så kallade gruvarbetare, som verifierar transaktioner - allt detta skapades av denna mystiska person, eller personer, som kallas Satoshi Nakamoto. Så det är ett enormt tillits-språng som inte inträffat än.
(Applause)
(Applåder)
But let's try to imagine this. So "The Economist" eloquently described the blockchain as the great chain of being sure about things. The easiest way I can describe it is imagine the blocks as spreadsheets, and they are filled with assets. So that could be a property title. It could be a stock trade. It could be a creative asset, such as the rights to a song. Every time something moves from one place on the register to somewhere else, that asset transfer is time-stamped and publicly recorded on the blockchain. It's that simple. Right.
Men föreställ er detta. "The Economist" beskrev på ett elegant sätt blockkedjan som den stora kedjan av att vara säker på saker och ting. Det enklaste sättet att beskriva det är att föreställa sig blocken som kalkylblad, fyllda med tillgångar. Så det kan vara ett lagfartsbevis. Det kan vara aktier. Det kan vara kreativa tillgångar, som rättigheterna till en sång. Varje gång någonting flyttas från en plats i registret till en annan får den överföringen av tillgångar en tidsmarkering och registreras offentligt i blockkedjan. Så enkelt är det. Okej.
So the real implication of the blockchain is that it removes the need for any kind of third party, such as a lawyer, or a trusted intermediary, or maybe not a government intermediary to facilitate the exchange. So if we go back to the trust stack, you still have to trust the idea, you have to trust the platform, but you don't have to trust the other person in the traditional sense.
Så den verkliga följden av blockkedjan är att den tar bort behovet av en tredje part, som till exempel en advokat, eller en betrodd mellanhand, kanske inte en regering som mellanhand för att underlätta transaktionen. Så om vi går tillbaka till tillitsstegen behöver man fortfarande ha tillit till idén, man måste ha tillit till plattformen, men man behöver inte ha tillit till den andra personen i traditionell mening.
The implications are huge. In the same way the internet blew open the doors to an age of information available to everyone, the blockchain will revolutionize trust on a global scale.
Följderna av detta är enorma. På samma sätt som internet slog upp dörrarna till en informationsålder tillgänglig för alla, kommer blockkedjan att revolutionera tillit på en global skala.
Now, I've waited to the end intentionally to mention Uber, because I recognize that it is a contentious and widely overused example, but in the context of a new era of trust, it's a great case study. Now, we will see cases of abuse of distributed trust. We've already seen this, and it can go horribly wrong. I am not surprised that we are seeing protests from taxi associations all around the world trying to get governments to ban Uber based on claims that it is unsafe. I happened to be in London the day that these protests took place, and I happened to notice a tweet from Matt Hancock, who is a British minister for business.
Jag har avsiktligt väntat till sist med att nämna Uber, eftersom jag förstår att det är ett omtvistat och överexploaterat exempel, men i sammanhanget av en ny tidsålder av tillit är det ett fantastiskt exempel. Vi kommer att se fall av missbruk av fördelad tillit. Vi har redan sett detta, och det kan gå väldigt snett. Jag är inte förvånad över att vi ser taxiförares organisationer protestera över hela världen för att få regeringar att förbjuda Uber på grund av bristande säkerhet. Jag råkade vara i London samma dag som dessa protester och jag råkade se en tweet från Matt Hancock, som är brittisk minister för affärslivet.
And he wrote, "Does anyone have details of this #Uber app everyone's talking about?
Och han skrev, "Kan någon berätta mer om den där #Uber-appen som alla pratar om?
(Laughter)
(Skratt)
I'd never heard of it until today."
Jag har inte hört talas om den förrän idag."
Now, the taxi associations, they legitimized the first layer of the trust stack. They legitimized the idea that they were trying to eliminate, and sign-ups increased by 850 percent in 24 hours. Now, this is a really strong illustration of how once a trust shift has happened around a behavior or an entire sector, you cannot reverse the story. Every day, five million people will take a trust leap and ride with Uber. In China, on Didi, the ride-sharing platform, 11 million rides taken every day. That's 127 rides per second, showing that this is a cross-cultural phenomenon.
Taxiförarorganisationerna gav legitimitet till första steget i tillitsstegen. De gav legitimitet till idén de försökte bli av med, och antalet användare ökade med 850 procent på 24 timmar. Så detta är en tydlig illustration av hur man efter att en skiftning i tillit kring ett beteende eller en sektor skett inte kan vrida klockan tillbaka. Varje dag gör fem miljoner människor ett tillits-språng och åker med Uber. I Kina används samåkningsplattformen Didi för 11 miljoner resor varje dag. Det är 127 resor per sekund, vilket visar att detta fenomen korsar kulturgränser.
And the fascinating thing is that both drivers and passengers report that seeing a name and seeing someone's photo and their rating makes them feel safer, and as you may have experienced, even behave a little more nicely in the taxi cab. Uber and Didi are early but powerful examples of how technology is creating trust between people in ways and on a scale never possible before.
Och det som fascinerar är att både förare och passagerare säger att när de kan se någons namn och se någons foto och deras betyg känner de sig tryggare, och som ni kanske har upplevt, till och med vara lite trevligare i taxin. Uber och Didi är tidiga men starka exempel på hur teknik skapar tillit mellan människor på sätt och i en omfattning som aldrig varit möjliga förut.
Today, many of us are comfortable getting into cars driven by strangers. We meet up with someone we swiped right to be matched with. We share our homes with people we do not know.
Idag har många av oss inga problem med att kliva in i bilar körda av främlingar. Vi träffar någon som vi matchats med genom att dra åt höger. Vi delar våra hem med människor vi inte känner.
This is just the beginning, because the real disruption happening isn't technological. It's the trust shift it creates, and for my part, I want to help people understand this new era of trust so that we can get it right and we can embrace the opportunities to redesign systems that are more transparent, inclusive and accountable.
Det här är bara början, för den verkliga förändringen som sker är inte teknisk. Det är skiftningen i tillit som tekniken skapar, och för egen del vill jag hjälpa människor att förstå denna nya tidsålder av tillit så vi kan göra rätt och fånga möjligheterna att bygga om system så de blir mer transparenta, inkluderande och ansvariga.
Thank you very much.
Tack så mycket.
(Applause)
(Applåder)
Thank you.
Tack.
(Applause)
(Applåder)