There's something that I'd like you to see.
Jag vill börja med att visa er något.
(Video) Reporter: It's a story that's deeply unsettled millions in China: footage of a two-year-old girl hit by a van and left bleeding in the street by passersby, footage too graphic to be shown. The entire accident is caught on camera. The driver pauses after hitting the child, his back wheels seen resting on her for over a second. Within two minutes, three people pass two-year-old Wang Yue by. The first walks around the badly injured toddler completely. Others look at her before moving off.
(Filmklipp) Reporter: Det är en händelse som skakat miljontals i Kina: ett filmklipp av en tvåårig flicka, påkörd av en skåpbil och lämnad blödandes på gatan av förbipasserande, bilder alltför hemska för att visas. Hela olyckan fångades på film. Föraren stannar upp efter krocken, och man kan se bakhjulen ligga kvar ovanpå flickan i över en sekund. Under de två följande minuterna passerar tre människor den tvååriga Wang Yue. Den första går runt det svårt skadade barnet helt och hållet. Andra tittar på henne innan de går vidare.
Peter Singer: There were other people who walked past Wang Yue, and a second van ran over her legs before a street cleaner raised the alarm. She was rushed to hospital, but it was too late. She died.
Peter Singer: Det var fler som gick förbi Wang Yue, och ännu en bil körde över hennes ben innan en gatsopare slog larm. Hon kördes till sjukhus, men det var för sent. Hon dog.
I wonder how many of you, looking at that, said to yourselves just now, "I would not have done that. I would have stopped to help." Raise your hands if that thought occurred to you.
Jag undrar hur många av er, nu när ni såg det här, som tänkte för er själva: "Jag skulle inte ha gjort det. Jag skulle ha stannat och hjälpt henne." Räck upp en hand om ni tänkte så.
As I thought, that's most of you. And I believe you. I'm sure you're right. But before you give yourself too much credit, look at this. UNICEF reports that in 2011, 6.9 million children under five died from preventable, poverty-related diseases. UNICEF thinks that that's good news because the figure has been steadily coming down from 12 million in 1990. That is good. But still, 6.9 million is 19,000 children dying every day. Does it really matter that we're not walking past them in the street? Does it really matter that they're far away? I don't think it does make a morally relevant difference. The fact that they're not right in front of us, the fact, of course, that they're of a different nationality or race, none of that seems morally relevant to me. What is really important is, can we reduce that death toll? Can we save some of those 19,000 children dying every day?
Som jag trodde, de flesta av er. Och jag tror er, ni har säkert rätt. Men innan ni ropar hej för mycket, ta en titt på detta: UNICEF rapporterar att 2011 dog 6,9 miljoner barn, yngre än fem år, av fattigdomsrelaterade sjukdomar som kunde ha förhindrats. UNICEF tycker att det är goda nyheter eftersom det här dödstalet stadigt minskat från 12 miljoner 1990. Och det är bra. Men fortfarande, 6,9 miljoner, betyder att 19 000 barn dör varje dag. Spelar det verkligen någon roll att vi inte går förbi dem på gatan? Spelar det verkligen roll att de befinner sig långt ifrån oss? Jag tycker inte det gör någon moraliskt relevant skillnad. Att de inte står precis framför oss, att de, förstås, har en annan nationalitet eller etnicitet, inget av detta verkar moraliskt relevant för mig. Utan det viktiga är, kan vi minska den dödssiffran? Kan vi rädda några av de 19 000 barn som dör varje dag?
And the answer is, yes we can. Each of us spends money on things that we do not really need. You can think what your own habit is, whether it's a new car, a vacation or just something like buying bottled water when the water that comes out of the tap is perfectly safe to drink. You could take the money you're spending on those unnecessary things and give it to this organization, the Against Malaria Foundation, which would take the money you had given and use it to buy nets like this one to protect children like this one, and we know reliably that if we provide nets, they're used, and they reduce the number of children dying from malaria, just one of the many preventable diseases that are responsible for some of those 19,000 children dying every day.
Och svaret är: Ja, det kan vi. Vi alla spenderar pengar på sånt som vi egentligen inte behöver. Tänk på hur dina egna vanor ser ut, om det är en ny bil, en semesterresa eller bara en sån sak som att köpa vatten på flaska när vattnet som kommer ur kranen är alldeles säkert att dricka. Man skulle kunna ta pengarna man spenderar på de där onödiga sakerna och ge det till den här organisationen, Against Malaria Foundation (Stiftelsen mot malaria), som skulle ta pengarna och använda dem till att köpa myggnät som detta för att skydda barn som det här, och vi vet med säkerhet, att om vi erbjuder nät, så används de och de minskar antalet barn som dör av malaria. En av många sjukdomar som kan förhindras och som är orsaken till några av de här 19 000 barnens död vare dag.
Fortunately, more and more people are understanding this idea, and the result is a growing movement: effective altruism. It's important because it combines both the heart and the head. The heart, of course, you felt. You felt the empathy for that child. But it's really important to use the head as well to make sure that what you do is effective and well-directed, and not only that, but also I think reason helps us to understand that other people, wherever they are, are like us, that they can suffer as we can, that parents grieve for the deaths of their children, as we do, and that just as our lives and our well-being matter to us, it matters just as much to all of these people. So I think reason is not just some neutral tool to help you get whatever you want. It does help us to put perspective on our situation. And I think that's why many of the most significant people in effective altruism have been people who have had backgrounds in philosophy or economics or math. And that might seem surprising, because a lot of people think, "Philosophy is remote from the real world; economics, we're told, just makes us more selfish, and we know that math is for nerds." But in fact it does make a difference, and in fact there's one particular nerd who has been a particularly effective altruist because he got this.
Som tur är, börjar fler och fler människor att förstå detta, och resultatet är en växande rörelse: effektiv altruism. Den är viktig eftersom den kombinerar både hjärtat och huvudet. Hjärtat kände man förstås. Man kände empati för det där barnet. Men det är väldigt viktigt att använda huvudet också för att vara säker på att det man gör är effektivt och välriktat och inte bara det, jag tycker också att resonerande hjälper oss att förstå att andra människor, oavsett var de befinner sig, är som vi är, att de kan lida som vi kan, att föräldrar känner djup sorg över sina barns död, som vi gör, och att precis som våra liv och vårt välbefinnande betyder mycket för oss, betyder det precis lika mycket för alla dessa människor. Jag tror inte att resonerande bara är ett neutralt verktyg för att ge oss det vi vill ha. Det hjälper oss att sätta perspektiv på vår situation. Och jag tror att det är därför som många av de mest betydelsefulla människorna inom effektiv altruism har varit människor med bakgrunder inom filosofi, ekonomi eller matematik. Och det kanske låter förvånande, eftersom många tycker att, "Filosofi är avlägset från verkligheten; ekonomi, sägs det, gör oss bara själviska, och vi vet att matte är för nördar." Men det är faktiskt så att det gör en skillnad, och det finns en särskild nörd som har varit en särskilt effektiv altruist för att han insåg det här.
This is the website of the Bill & Melinda Gates Foundation, and if you look at the words on the top right-hand side, it says, "All lives have equal value." That's the understanding, the rational understanding of our situation in the world that has led to these people being the most effective altruists in history, Bill and Melinda Gates and Warren Buffett.
Det här är webbplatsen för Bill & Melinda Gates stiftelse, och om man tittar på de översta orden till höger, så står det, "Alla liv är lika mycket värda." Det är förståelsen, den rationella förståelsen av vår situation i världen som har lett till att de här människorna är de mest effektiva altruisterna genom tiderna, Bill och Melinda Gates och Warren Buffett.
(Applause)
(Applåd)
No one, not Andrew Carnegie, not John D. Rockefeller, has ever given as much to charity as each one of these three, and they have used their intelligence to make sure that it is highly effective. According to one estimate, the Gates Foundation has already saved 5.8 million lives and many millions more, people, getting diseases that would have made them very sick, even if eventually they survived. Over the coming years, undoubtably the Gates Foundation is going to give a lot more, is going to save a lot more lives. Well, you might say, that's fine if you're a billionaire, you can have that kind of impact. But if I'm not, what can I do? So I'm going to look at four questions that people ask that maybe stand in the way of them giving.
Ingen, inte Andrew Carnegie, inte John D. Rockefeller, har någonsin gett så mycket till välgörenhet som var och en av dessa tre personer, och de har använt sin intelligens för att se till att den är mycket effektiv. Enligt en uppskattning har Gates-stiftelsen redan räddat 5,8 miljoner liv och många miljoner fler från att få sjukdomar som skulle ha gjort dem väldigt sjuka, även om de till slut hade överlevt. Under de kommande åren kommer Gates-stiftelsen utan tvekan ge mycket mer, och rädda många fler liv. Nåväl, kanske ni säger, det går väl an om man är miljardär, då kanske man kan få en sådan inverkan. Men om man inte är det, vad kan man då göra? Så jag kommer att gå igenom fyra frågor som folk brukar fråga som kanske hindrar dem från att skänka.
They worry how much of a difference they can make. But you don't have to be a billionaire. This is Toby Ord. He's a research fellow in philosophy at the University of Oxford. He became an effective altruist when he calculated that with the money that he was likely to earn throughout his career, an academic career, he could give enough to cure 80,000 people of blindness in developing countries and still have enough left for a perfectly adequate standard of living. So Toby founded an organization called Giving What We Can to spread this information, to unite people who want to share some of their income, and to ask people to pledge to give 10 percent of what they earn over their lifetime to fighting global poverty. Toby himself does better than that. He's pledged to live on 18,000 pounds a year -- that's less than 30,000 dollars -- and to give the rest to those organizations. And yes, Toby is married and he does have a mortgage.
De undrar hur stor skillnad deras bidrag kan göra. Men man behöver inte vara miljardär. Det här är Toby Ord. Han forskar i filosofi vid Oxfords universitet. Han blev en effektiv altruist när han räknade ut att med den summa pengar han troligtvis skulle tjäna genom sin karriär, en akademisk karriär, kunde han skänka tillräckligt för att bota 80 000 människor från blindhet i utvecklingsländer och fortfarande ha tillräckligt mycket kvar för en helt fullvärdig levnadsstandard. Så Toby grundade en organisation som heter Giving What We Can (Att ge vad vi kan) för att sprida den här informationen, för att ena människor som vill dela med sig av en del av sin inkomst, och be människor att utlova 10 procent av sin inkomst genom livet till kampen mot global fattigdom. Toby själv gör ännu bättre ifrån sig. Han utlovade att leva på 180 000 kronor per år -- det är 15 000 i månaden -- och ge resten till organisationerna. Och ja, Toby är gift och han har ett bostadslån.
This is a couple at a later stage of life, Charlie Bresler and Diana Schott, who, when they were young, when they met, were activists against the Vietnam War, fought for social justice, and then moved into careers, as most people do, didn't really do anything very active about those values, although they didn't abandon them. And then, as they got to the age at which many people start to think of retirement, they returned to them, and they've decided to cut back on their spending, to live modestly, and to give both money and time to helping to fight global poverty.
Det här är ett par i en senare fas i livet, Charlie Bresler och Diana Schott, som när de var unga och träffades, var aktivister mot Vietnamkriget, slogs för social rättvisa. De skaffade sedan karriärer, som de flesta gör, och gjorde då inget särskilt aktivt för dessa värderingar, även om de inte övergav dem. Och sen, när de kom till åldern då många börjar tänka på att gå i pension, återvände de till dem, och bestämde sig för att hålla nere på utgifterna, leva anspråkslöst, och skänka både pengar och tid åt att hjälpa till att bekämpa global fattigdom.
Now, mentioning time might lead you to think, "Well, should I abandon my career and put all of my time into saving some of these 19,000 lives that are lost every day?" One person who's thought quite a bit about this issue of how you can have a career that will have the biggest impact for good in the world is Will Crouch. He's a graduate student in philosophy, and he's set up a website called 80,000 Hours, the number of hours he estimates most people spend on their career, to advise people on how to have the best, most effective career. But you might be surprised to know that one of the careers that he encourages people to consider, if they have the right abilities and character, is to go into banking or finance. Why? Because if you earn a lot of money, you can give away a lot of money, and if you're successful in that career, you could give enough to an aid organization so that it could employ, let's say, five aid workers in developing countries, and each one of them would probably do about as much good as you would have done. So you can quintuple the impact by leading that kind of career. Here's one young man who's taken this advice. His name is Matt Weiger. He was a student at Princeton in philosophy and math, actually won the prize for the best undergraduate philosophy thesis last year when he graduated. But he's gone into finance in New York. He's already earning enough so that he's giving a six-figure sum to effective charities and still leaving himself with enough to live on. Matt has also helped me to set up an organization that I'm working with that has the name taken from the title of a book I wrote, "The Life You Can Save," which is trying to change our culture so that more people think that if we're going to live an ethical life, it's not enough just to follow the thou-shalt-nots and not cheat, steal, maim, kill, but that if we have enough, we have to share some of that with people who have so little. And the organization draws together people of different generations, like Holly Morgan, who's an undergraduate, who's pledged to give 10 percent of the little amount that she has, and on the right, Ada Wan, who has worked directly for the poor, but has now gone to Yale to do an MBA to have more to give.
När jag nämner tid, kanske det får dig att tänka, "Tja, borde jag överge min karriär och lägga all min tid på att rädda några av de här 19 000 liven som förloras varje dag?" En person som tänkt en hel del på den här frågan, om hur man kan ha en karriär med största möjliga inverkan, är Will Crouch. Han är doktorand i filosofi, och han har startat en webbsida som heter 80 000 Hours (80 000 timmar), det antal timmar han uppskattar att de flesta spenderar på sin karriär, för att ge råd om hur man får den bästa, mest effektiva karriären. Men du kanske blir överraskad av att höra att en av karriärerna han uppmuntrar folk att överväga, om de har de rätta förmågorna och egenskaperna, är att ge sig in i en bank- eller finanskarriär. Varför? För om man tjänar mycket pengar, kan man skänka mycket pengar, och om man är framgångsrik i den karriären, skulle man kunna skänka tillräckligt till en välgörenhetsorganisation så att den kunde anställa, låt oss säga, fem biståndsarbetare i u-länder, och var och en av dem skulle förmodligen göra lika mycket gott som du hade gjort. Så man kan femdubbla sin påverkan genom att välja en sådan karriär. Här är en ung man som har följt det rådet. Han heter Matt Weiger. Han studerade filosofi och matematik på Princeton, och vann faktiskt priset för bästa filosofiavhandling förra året när han tog examen. Men han har börjat arbeta i New Yorks finansvärld. Han tjänar redan så mycket att han kan ge en sexsiffrig summa till effektiva organisationer och fortfarande ha nog kvar att leva på. Matt har också hjälpt mig att sätta upp en organisation som jag jobbar med. Namnet är taget från titeln på en bok jag skrev, "Det liv du kan rädda", som försöker förändra vår kultur så att fler människor tycker att om vi ska leva ett etiskt liv, är det inte tillräckligt att bara följa du-skall-icke-reglerna och inte vara otrogen, stjäla, lemlästa, döda, utan om vi har tillräckligt, måste vi dela med oss en av en del av det med de som har väldigt lite. Och organisationen för samman människor från olika generationer, som Holly Morgan, en student, som har utlovat att ge 10 procent av det lilla hon har, och till höger, Ada Wan, som har arbetat direkt för de fattiga, men som nu åkt till Yale för att göra en MBA för att ha mer att ge.
Many people will think, though, that charities aren't really all that effective. So let's talk about effectiveness. Toby Ord is very concerned about this, and he's calculated that some charities are hundreds or even thousands of times more effective than others, so it's very important to find the effective ones. Take, for example, providing a guide dog for a blind person. That's a good thing to do, right? Well, right, it is a good thing to do, but you have to think what else you could do with the resources. It costs about 40,000 dollars to train a guide dog and train the recipient so that the guide dog can be an effective help to a blind person. It costs somewhere between 20 and 50 dollars to cure a blind person in a developing country if they have trachoma. So you do the sums, and you get something like that. You could provide one guide dog for one blind American, or you could cure between 400 and 2,000 people of blindness. I think it's clear what's the better thing to do. But if you want to look for effective charities, this is a good website to go to. GiveWell exists to really assess the impact of charities, not just whether they're well-run, and it's screened hundreds of charities and currently is recommending only three, of which the Against Malaria Foundation is number one. So it's very tough. If you want to look for other recommendations, thelifeyoucansave.com and Giving What We Can both have a somewhat broader list, but you can find effective organizations, and not just in the area of saving lives from the poor. I'm pleased to say that there is now also a website looking at effective animal organizations. That's another cause that I've been concerned about all my life, the immense amount of suffering that humans inflict on literally tens of billions of animals every year. So if you want to look for effective organizations to reduce that suffering, you can go to Effective Animal Activism. And some effective altruists think it's very important to make sure that our species survives at all. So they're looking at ways to reduce the risk of extinction. Here's one risk of extinction that we all became aware of recently, when an asteroid passed close to our planet. Possibly research could help us not only to predict the path of asteroids that might collide with us, but actually to deflect them. So some people think that would be a good thing to give to. There's many possibilities.
Många människor tror ändå, att välgörenhetsorganisationer egentligen inte är så effektiva. Så låt oss prata om effektivitet. Toby Ord är väldigt intresserad av det här, och han har räknat ut att vissa organisationer är hundra eller till och med tusen gånger mer effektiva än andra, så det är väldigt viktigt att hitta just de som är effektiva. Ta till exempel det att erbjuda en ledarhund till en blind person. Det är en bra sak att göra, eller hur? Ja, det är en bra sak att göra, men man måste tänka på vad man mer kan göra med de resurserna. Det kostar ungefär 250 000 kronor att träna upp en ledarhund och att träna mottagaren så att ledarhunden kan vara en effektiv hjälp för den blinda personen. Det kostar någonstans mellan 100 och 300 kronor att bota en blind person i ett utvecklingsland om de har trakom. Om man räknar på det, får man det här. Man skulle kunna erbjuda en ledarhund till en blind amerikan, eller så skulle man kunna bota mellan 400 och 2000 människor från blindhet. Jag tycker det är uppenbart vilket alternativ som är bäst. Men om du vill leta efter effektiva organisationer, är det här en bra webbsida att gå in på. GiveWell finns för att verkligen bedöma effekten av organisationers välgörenhet, inte bara att de drivs på ett bra sätt, och de har kontrollerat hundratals organisationer och rekommenderar just nu bara tre, av vilka Against Malaria Foundation är nummer ett. Så de är väldigt hårda. Om du vill se andra rekommendationer, så har både thelifeyoucansave.com och Giving What We Can en aningen större lista, men man kan hitta effektiva organisationer, och inte bara när det handlar om att rädda livet på fattiga. Jag är glad att kunna säga att det nu också finns en sida som tittar på effektiva djurorganisationer. Det är en annan fråga jag har varit berörd av hela mitt liv, den kolossala mängden lidande som människor vållar på bokstavligen tiotals miljarder djur varje år. Så om du vill leta efter effektiva organisationer för att minska det lidandet, kan du gå till Effective Animal Activism (Effektiv djuraktivism). Och vissa effektiva altruister tycker att det är väldigt viktigt att säkerställa att mänskligheten överlever överhuvudtaget. Så de tittar på sätt att minska risken för utrotning. Här är en utrotningsrisk som vi alla blev medvetna om nyligen, när en asteroid passerade nära vår planet. Forskning kanske kan hjälpa oss att inte bara förutsäga banan av asteroider i kollisionsläge, utan faktiskt avleda dem. Så vissa människor tycker att det vore något bra att skänka till. Det finns många möjligheter.
My final question is, some people will think it's a burden to give. I don't really believe it is. I've enjoyed giving all of my life since I was a graduate student. It's been something fulfilling to me. Charlie Bresler said to me that he's not an altruist. He thinks that the life he's saving is his own. And Holly Morgan told me that she used to battle depression until she got involved with effective altruism, and now is one of the happiest people she knows. I think one of the reasons for this is that being an effective altruist helps to overcome what I call the Sisyphus problem. Here's Sisyphus as portrayed by Titian, condemned by the gods to push a huge boulder up to the top of the hill. Just as he gets there, the effort becomes too much, the boulder escapes, rolls all the way down the hill, he has to trudge back down to push it up again, and the same thing happens again and again for all eternity. Does that remind you of a consumer lifestyle, where you work hard to get money, you spend that money on consumer goods which you hope you'll enjoy using? But then the money's gone, you have to work hard to get more, spend more, and to maintain the same level of happiness, it's kind of a hedonic treadmill. You never get off, and you never really feel satisfied. Becoming an effective altruist gives you that meaning and fulfillment. It enables you to have a solid basis for self-esteem on which you can feel your life was really worth living.
Min sista fråga är, att vissa personer kommer att tycka att det är en börda att skänka. Jag tycker verkligen inte det är det. Jag har uppskattat att skänka i hela mitt liv, ända sedan jag studerade. Det har varit något meningsfullt för mig. Charlie Bresler sa en gång till mig att han inte är en altruist. Han tycker att det liv han räddar är sitt eget. Och Holly Morgan berättade för mig att hon brukade kämpa med depression tills hon blev involverad i effektiv altruism, och nu är hon en av de lyckligaste personerna hon vet. Jag tror att en anledning till det här är att effektiv altruism hjälper till att övervinna det som jag kallar Sisyfos-problemet. Här är Sisyfos avbildad av Tizian, fördömd av gudarna att knuffa en enorm stenbumling upp till toppen av kullen. Precis när han kommer dit, blir ansträngningen för stor, och han slinter med stenblocket som rullar ner för kullen, han måste gå ner för att knuffa upp det igen, och samma sak händer om och om igen i all evighet. Påminner det här er om en konsumtionslivsstil, där man arbetar hårt för att tjäna pengar, spenderar pengarna på konsumtionsvaror som man hoppas att man kommer ha glädje av att använda? Men sedan är pengarna borta, och man måste arbeta hårt för att tjäna mer, spendera mer och bibehålla samma nivå av glädje, det är en sorts njutningens löpband. Man kommer aldrig av, och man känner sig aldrig riktigt nöjd. Genom att bli en effektiv altruist får man en mening och uppfyllelse. Det gör det möjligt att få en stabil självaktning genom vilken man kan känna att livet verkligen var värt att leva.
I'm going to conclude by telling you about an email that I received while I was writing this talk just a month or so ago. It's from a man named Chris Croy, who I'd never heard of. This is a picture of him showing him recovering from surgery. Why was he recovering from surgery?
Jag vill avsluta med att berätta om ett mail jag fick när jag skrev det här talet för bara någon månad sedan. Från Chris Croy, någon jag aldrig hört talas om. Det här är ett foto på honom när han återhämtar sig efter en operation. Varför hämtade han sig från en operation?
The email began, "Last Tuesday, I anonymously donated my right kidney to a stranger. That started a kidney chain which enabled four people to receive kidneys."
Mailet började, "I tisdags, donerade jag anonymt min högra njure till en främling. Det påbörjade en kedja som gjorde att fyra människor kunde ta emot njurar."
There's about 100 people each year in the U.S. and more in other countries who do that. I was pleased to read it. Chris went on to say that he'd been influenced by my writings in what he did. Well, I have to admit, I'm also somewhat embarrassed by that, because I still have two kidneys. But Chris went on to say that he didn't think that what he'd done was all that amazing, because he calculated that the number of life-years that he had added to people, the extension of life, was about the same that you could achieve if you gave 5,000 dollars to the Against Malaria Foundation. And that did make me feel a little bit better, because I have given more than 5,000 dollars to the Against Malaria Foundation and to various other effective charities.
Det är runt 100 människor varje år i USA och fler i andra länder, som gör det. Jag var glad att läsa det. Chris fortsatte och sa att han hade påverkats av mina texter i det han gjorde. Tja, jag måste erkänna att det känns lite pinsamt att höra, eftersom jag fortfarande har två njurar. Men Chris fortsatte med att säga att han inte tyckte att det han gjort var så fantastiskt, eftersom han räknat ut att det antal år som han lagt till de här människornas liv, var ungefär samma förändring man kunde åstadkomma genom att ge 30 000 kronor till Against Malaria Foundation. Och det fick mig att känna mig lite bättre, för jag har gett mer än 30 000 kronor till Against Malaria Foundation och till diverse andra effektiva välgörenhetsorganisationer.
So if you're feeling bad because you still have two kidneys as well, there's a way for you to get off the hook.
Så om du känner dig dålig för att även du har två njurar kvar, så finns det ett sätt för dig att komma undan.
Thank you.
Tack.
(Applause)
(Applåd)