Everyone is both a learner and a teacher. This is me being inspired by my first tutor, my mom, and this is me teaching Introduction to Artificial Intelligence to 200 students at Stanford University.
Vi är alla både elever och lärare. Det här är jag, inspirerad av min första lärare, min mamma, och detta är jag undervisande i introduktion till Artificiell Intelligens inför 200 studenter på Stanford University.
Now the students and I enjoyed the class, but it occurred to me that while the subject matter of the class is advanced and modern, the teaching technology isn't. In fact, I use basically the same technology as this 14th-century classroom. Note the textbook, the sage on the stage, and the sleeping guy in the back. (Laughter) Just like today.
Både studenterna och jag tyckte om kursen men det slog mig att medan ämnet är avancerat och modernt så gäller det inte för undervisningsmetoderna. Jag använder faktisk i princip samma teknik som i detta 1300-tals klassrum. Lägg märke till läroboken, den allvetande på scenen, och den sovande killen längst bak. (Skratt) Precis som nuförtiden.
So my co-teacher, Sebastian Thrun, and I thought, there must be a better way. We challenged ourselves to create an online class that would be equal or better in quality to our Stanford class, but to bring it to anyone in the world for free.
Så min lärarkollega Sebastian Thrun och jag tänkte att det måste finnas ett bättre sätt. Vi bestämde oss för att skapa en onlinekurs som skulle vara lika bra eller bättre som den på Stanford men tillgänglig för vem som helst i världen, alldelels gratis.
We announced the class on July 29th, and within two weeks, 50,000 people had signed up for it. And that grew to 160,000 students from 209 countries. We were thrilled to have that kind of audience, and just a bit terrified that we hadn't finished preparing the class yet. (Laughter)
Vi annonserade klassen den 29 juli, och inom två veckor hade 50 000 personer anmält sig. Och det ökade till 160 tusen studenter från 209 länder. Det var spännande för oss att ha den sortens publik, och lite skrämmande eftersom vi inte var klara med förberedelserna för kursen än. (skratt)
So we got to work. We studied what others had done, what we could copy and what we could change. Benjamin Bloom had showed that one-on-one tutoring works best, so that's what we tried to emulate, like with me and my mom, even though we knew it would be one-on-thousands. Here, an overhead video camera is recording me as I'm talking and drawing on a piece of paper.
Så vi började arbeta. Vi studerade vad andra hade gjort, vad vi kunde kopiera och vad som kunde ändras. Benjam Bloom hade visat att en-till-en undervisning fungerar bäst så det var vad vi försökte efterlikna. Som med mig och min mamma även om vi visste att det skulle bli en-till-tusentals. Här sitter en videokamera över mig som spelar in mig medan jag pratar och ritar på ett papper.
A student said, "This class felt like sitting in a bar with a really smart friend who's explaining something you haven't grasped, but are about to." And that's exactly what we were aiming for.
En student sa, "Den här kursen känns som om man satt i en bar med en riktigt smart kompis som förklarar någonting som du inte begripit, men snart kommer att förstå." Och det är precis vad vi ville uppnå.
Now, from Khan Academy, we saw that short 10-minute videos worked much better than trying to record an hour-long lecture and put it on the small-format screen. We decided to go even shorter and more interactive. Our typical video is two minutes, sometimes shorter, never more than six, and then we pause for a quiz question, to make it feel like one-on-one tutoring. Here, I'm explaining how a computer uses the grammar of English to parse sentences, and here, there's a pause and the student has to reflect, understand what's going on and check the right boxes before they can continue.
Vi såg i Khan Akademien att korta 10-minuters vidoesnuttar fungerade mycket bättre än att försöka spela in en timslång föreläsning och visa den på den här lilla skärmen. Vi bestämde oss för att bli ännu kortare och mera interaktiva. Vår normala video blev två minuter lång, ibland kortare, aldrig längre än sex minuter, och sedan gör vi paus för en snabbfråga för att göra det mera likt en-till-en undervisning. Här förklarar jag hur en dator använder engelsk grammatik för att dela på meningar och här är det paus så att studenterna måste tänka efter och förstå vad som är på gång och kryssa i rätt rutor innan de kan fortsätta.
Students learn best when they're actively practicing. We wanted to engage them, to have them grapple with ambiguity and guide them to synthesize the key ideas themselves. We mostly avoid questions like, "Here's a formula, now tell me the value of Y when X is equal to two." We preferred open-ended questions.
Studenter lär sig bäst när de använder sina kunskaper praktiskt. Vi ville engagera dem, få dem att brottas med tvetydigheter och leda dem till att få fram själva nyckelidéerna. Vi undvek oftast frågor av typen, "Här har ni en formel, lös ut värdet av Y om X är lika med två." Vi föredrog öppna frågor.
One student wrote, "Now I'm seeing Bayes networks and examples of game theory everywhere I look." And I like that kind of response. That's just what we were going for. We didn't want students to memorize the formulas; we wanted to change the way they looked at the world. And we succeeded. Or, I should say, the students succeeded.
En student skrev, "Nu ser jag Bayesnätverk och exempel på spelteori överallt." Jag gillar den typen av återkoppling. Det var precis det vi var ute efter. Vi ville inte att studenterna skulle lära sig formler utantill. Vi ville ändra hur de betraktade världen. Och vi lyckades. Eller, borde jag säga, studenterna lyckades.
And it's a little bit ironic that we set about to disrupt traditional education, and in doing so, we ended up making our online class much more like a traditional college class than other online classes. Most online classes, the videos are always available. You can watch them any time you want. But if you can do it any time, that means you can do it tomorrow, and if you can do it tomorrow, well, you may not ever get around to it. (Laughter)
Det är lite ironiskt att vi hade som mål att vända upp och ner på traditionell undervisning men när vi gjorde det så slutade det med att vi gjorde vår onlinekurs mycket mera lik traditionell föreläsning på högskola än andra onlinekurser. I de flesta onlinekurser finns videofilmerna alltid tillgängliga. Du kan titta på dem när du vill. Men om du kan göra det när som helst betyder det att du kan göra det imorgon, och kan du göra det imorgon, så kanske du aldrig kommer till skott. (Skratt)
So we brought back the innovation of having due dates. (Laughter) You could watch the videos any time you wanted during the week, but at the end of the week, you had to get the homework done. This motivated the students to keep going, and it also meant that everybody was working on the same thing at the same time, so if you went into a discussion forum, you could get an answer from a peer within minutes. Now, I'll show you some of the forums, most of which were self-organized by the students themselves.
Så vi återinförde uppfinningen med att ha läxdagar. (Skratt) Du kunde se videon när du ville under veckan men i slutet på veckan måste du lösa dina hemuppgifter. Detta motiverade studenterna att hålla igång och det betydde också att alla arbetade på samma sak samtidigt så om du gick in i ett diskussionsforum kunde du få ett svar från en annan student inom några minuter. Här skall jag visa er några forum, de flesta organiserade av studenterna själva.
From Daphne Koller and Andrew Ng, we learned the concept of "flipping" the classroom. Students watched the videos on their own, and then they come together to discuss them. From Eric Mazur, I learned about peer instruction, that peers can be the best teachers, because they're the ones that remember what it's like to not understand. Sebastian and I have forgotten some of that. Of course, we couldn't have a classroom discussion with tens of thousands of students, so we encouraged and nurtured these online forums.
Av Daphne Koller och Andrew Ng, lärde vi oss konceptet att "vända" klassrummet. Studenterna tittade på videos själva och sedan samlades de för att diskutera dem. Av Eric Mazur lärde vi oss om inbördes lärande, att elever kan vara de bästa lärarna eftersom de kommer ihåg hur det var att inte förstå. Sebastian och jag har glömt en del av det. Naturligtvis kunde vi inte ha klassrumsdiskussioner med tiotusentals studenter, så vi uppmuntrade och understödde dessa forum på nätet.
And finally, from Teach For America, I learned that a class is not primarily about information. More important is motivation and determination. It was crucial that the students see that we're working hard for them and they're all supporting each other.
Och slutligen, från Teach For America, lärde jag mig att en kurs inte huvudsakligen handlar om information. Viktigare är motivation och beslutsamhet. Det var mycket viktigt att studenterna insåg att vi arbetade hårt för dem och att de alla stödde varandra.
Now, the class ran 10 weeks, and in the end, about half of the 160,000 students watched at least one video each week, and over 20,000 finished all the homework, putting in 50 to 100 hours. They got this statement of accomplishment.
Kursen löpte över 10 veckor, och till slut var det ungefär hälften av de 160 tusen som tittade på minst en video i veckan och över 20 tusen gjorde alla sin hemläxor och lade 50 till 100 timmar på kursen. De fick detta intyg om sin prestation.
So what have we learned? Well, we tried some old ideas and some new and put them together, but there are more ideas to try. Sebastian's teaching another class now. I'll do one in the fall. Stanford Coursera, Udacity, MITx and others have more classes coming. It's a really exciting time.
Så vad lärde vi oss? Vi provade en del gamla idéer och några nya och satte ihop dem, men det finns fler idéer att prova. Sebastian leder en annan kurs just nu. Jag skall ha en till hösten. Stanford Coursera, Udacity, MITx och andra har flera kurser på väg. Det är en riktigt spännande tid.
But to me, the most exciting part of it is the data that we're gathering. We're gathering thousands of interactions per student per class, billions of interactions altogether, and now we can start analyzing that, and when we learn from that, do experimentations, that's when the real revolution will come. And you'll be able to see the results from a new generation of amazing students. (Applause)
Men för mig är det mest spännande med en del av alla de data vi samlade ihop. Vi samlar ihop tusentals interaktioner mellan studenter i varje klass, miljarder av interaktioner totalt, och nu kan vi börja analysera detta, och när vi kan börja dra slutsatser från det, göra experiment, det är då den verkliga revolutionen kommer att äga rum. Och ni kommer att kunna se resultaten från en ny generation av fantastiska studenter. (Applåder)