I love trees, and I'm very lucky, because we live near a wonderful arboretum, and Sundays, usually, I'd go there with my wife and now, with my four-year-old, and we'd climb in the trees, we'd play hide and seek. The second school I was at had big trees too, had a fantastic tulip tree, I think it was the biggest in the country, and it also had a lot of wonderful bushes and vegetation around it, around the playing fields.
Jag älskar träd, och jag har tur eftersom vi bor nära ett underbart arboretum, och på söndagar, vanligtvis, åker jag dit med min fru och nu, med min fyraåring, och vi klättrar i träd, vi leker kurragömma. Den andra skolan som jag gick i hade också stora träd, ett fantastiskt tulpanträd, jag tror det var landets största, och den hade också en mängd underbara buskar och annan grönska runt omkring, runt bollplanerna.
One day I was grabbed by some of my classmates, and taken in the bushes -- I was stripped; I was attacked; I was abused; and this came out of the blue. Now, the reason I say that, because, afterwards, I was thinking -- well, I went back into the school -- I felt dirty; I felt betrayed; I felt ashamed, but mainly -- mainly, I felt powerless. And 30 years later I was sitting in an airplane, next to a lady called Veronica, who came from Chile, and we were on a human rights tour, and she was starting to tell me what it was like to be tortured, and, from my very privileged position, this was the only reference point that I had. And it was an amazing learning experience because, for me, human rights have been something in which I had, you know, a part-time interest, but, mainly, it was something that happened to other people over there.
En dag blev jag fasthållen av några klasskamrater, och indragen i buskarna-- de tog av mig kläderna; jag blev anfallen; jag blev misshandlad, och helt utan förvarning. Anledningen till att jag berättar detta-- för att, efteråt, tänkte jag-- hur som helst, jag gick tillbaka till skolan-- jag kände mig smutsig; kände mig förrådd; jag kände mig skamsen, men främst, främst av allt, maktlös. Och 30 år senare satt jag på ett flyg, bredvid en dam som heter Veronica, hon är från Chile, och vi var på turné för mänskliga rättigheter. Hon började berätta för mig, hur det var att bli torterad. Och utifrån min väldigt privilegierade sits var minnet från skolan min enda referenspunkt. En mycket lärorik upplevelse eftersom, för mig-- mänskliga rättigheter varit ni vet, ett deltids-intresse, som bara drabbade andra människor, långt borta.
But I got a phone call from Bono in 1985 and, as you know, he's a great singer, but he's a magnificent hustler, and --
Men jag fick ett samtal från Bono, 1985, och som ni vet, han är en bra sångare, men en suverän övertalare, och--
(Laughter) --
(skratt)
a very hard guy to say no to, and he was saying, you know, just after I'd done the Biko song, we're going to do a tour for Amnesty, you have to be on it, and really that was the first time that I'd been out and started meeting people who'd watched their family being shot in front of them, who'd had a partner thrown out of an airplane into an ocean, and suddenly this world of human rights arrived in my world, and I couldn't really walk away in quite the same way as before.
en mycket svår kille att säga nej till, och han sa: -- ni vet, efter jag gjort "Biko"-låten -- "Vi ska på turné för Amnesty, du måste följa med på den". Och för första gången var jag ute och började träffa människor... som sett sin familj skjutas rakt framför sig, vars partner kastats av ett flygplan över öppet hav. Och plötsligt landade denna värld av mänskliga rättigheter i min värld, och jag kunde liksom inte titta bort på riktigt samma sätt som förut.
So I got involved with this tour, which was for Amnesty, and then in '88 I took over Bono's job trying to learn how to hustle. I didn't do it as well, but we managed to get Youssou N'Dour, Sting, Tracy Chapman, and Bruce Springsteen to go 'round the world for Amnesty, and it was an amazing experience. And, once again, I got an extraordinary education, and it was the first time, really, that I'd met a lot of these people in the different countries, and these human rights stories became very physical, and, again, I couldn't really walk away quite so comfortably.
Så jag engagerade mig i turnén för Amnesty, och sedan '88 fick jag Bonos jobb och försökte lära mig övertala folk. Jag var inte lika duktig, men vi övertalade Youssou N'Dour, Sting, Tracy Chapman och Bruce Springsteen att åka världen runt för Amnesty, och det var en fantastisk upplevelse. Och, återigen, var det en otroligt lärorik upplevelse för mig. Det var första gången, faktiskt, som jag träffat på så många folk från diverse länder, och dessa berättelser om mänskliga rättigheter blev mycket verkliga, och åter igen, jag kunde liksom inte titta bort... lika lättvindigt som förut.
But the thing that really amazed me, that I had no idea, was that you could suffer in this way and then have your whole experience, your story, denied, buried and forgotten. And it seemed that whenever there was a camera around, or a video or film camera, it was a great deal harder to do -- for those in power to bury the story. And Reebok set up a foundation after these Human Rights Now tours and there was a decision then -- well, we made a proposal, for a couple of years, about trying to set up a division that was going to give cameras to human rights activists. It didn't really get anywhere, and then the Rodney King incident happened, and people thought, OK, if you have a camera in the right place at the right time, or, perhaps, the wrong time, depending who you are, then you can actually start doing something, and campaigning, and being heard, and telling people about what's going on.
Och något som verkligen förbluffade mig; jag visste inte att man kunde lida på det sättet och sedan få hela sin upplevelse, sin historia - förnekad, begravd och glömd. Och det verkade som att när det fanns någon som tog bilder, eller filmade, så blev det mycket svårare-- för makthavarna att begrava historien. Reebok startade en stiftelse efter turnéerna och sedan togs ett beslut-- vi tog fram ett förslag för några år, om att försöka etablera en grupp som skulle ge kameror till människorättsaktivister. Det kom egentligen ingenvart, och sedan kom Rodney King-incidenten, och folk tänkte, OK, om du har en kamera på rätt plats vid rätt tidpunkt, eller kanske vid fel tidpunkt --beroende på vem du är-- så kan du faktiskt börja göra något, starta kampanjer och bli hörd, och berätta för människor om vad som händer.
So, WITNESS was started in '92 and it's since given cameras out in over 60 countries. And we campaign with activist groups and help them tell their story and, in fact, I will show you in a moment one of the most recent campaigns, and I'm afraid it's a story from Uganda, and, although we had a wonderful story from Uganda yesterday, this one isn't quite so good. In the north of Uganda, there are something like 1.5 million internally displaced people, people who are not refugees in another country, but because of the civil war, which has been going on for about 20 years, they have nowhere to live. And 20,000 kids have been taken away to become child soldiers, and the International Criminal Court is going after five of the leaders of the -- now, what's it called? I forget the name of the of the army -- it's Lord's Resistance Army, I believe -- but the government, also, doesn't have a clean sheet, so if we could run the first video.
Så, VITTNE startades '92 och har sedan starten delat ut kameror i över 60 länder. Och vi deltar i kampanjer med aktivistgrupper och hjälper dem förmedla sina historier och, faktiskt, ska jag strax visa er en av våra senaste kampanjer, och jag är rädd att det är en berättelse från Uganda, och även om vi fick en underbar berättelse från Uganda igår, så är den här inte riktigt lika trevlig. I norra Uganda, finns det omkring 1,5 miljoner inhemskt fördrivna, människor som inte är flyktingar i främmande land, men som på grund av inbördeskriget, vilket har pågått i cirka 20 år, inte har någonstans att bo. Och 20 000 barn har kidnappats för att bli barnsoldater, och den Internationella Brottmålsdomstolen jagar fem av ledarna av-- vad heter det nu? Jag glömmer namnet på armén-- Herrens Motståndsarmé, tror jag-- men regeringen, är inte heller oskyldig, så om vi kunde spela upp den första videon...
(Music) Woman: Life in the camp is never simple. Even today life is difficult. We stay because of the fear that what pushed us into the camp ... still exists back home. Text: "Between Two Fires: Torture and Displacement in Northern Uganda" Man: When we were at home, it was Kony's [rebel] soldiers disturbing us. At first, we were safe in the camp. But later the government soldiers began mistreating us a lot.
(Musik) Kvinna: Livet i lägret är aldrig enkelt. Även i dag är livet svårt. Vi stannar av rädsla för att det som drev oss till lägret... fortfarande pågår där hemma. Text: "Mellan Två Bränder: tortyr och fördrivning i norra Uganda" Man: Hemma var det Konys [rebell]soldater som besvärade oss. Till en början var vi säkra i lägret. Men sedan började regeringens soldater att misshandla oss allt mer.
(Chanting) Jennifer: A soldier walked onto the road, asking where we'd been. Evelyn and I hid behind my mother. Evelyn: He ordered us to sit down, so we sat down. The other soldier also came. Jennifer: The man came and started undressing me. The other one carried Evelyn aside. The one who was defiling me then left me and went to rape Evelyn. And the one who was raping Evelyn came and defiled me also. Man: The soldiers with clubs this long beat us to get a confession. They kept telling us, "Tell the truth!" as they beat us. Woman: They insisted that I was lying. At that moment, they fired and shot off my fingers. I fell. They ran to join the others ... leaving me for dead.
(Taktfast ropande) Jennifer: En soldat kom ut på vägen och frågade var vi hade varit. Evelyn och jag gömde oss bakom mamma. Evelyn: Han beordrade oss att sitta ner, så vi satte oss ner. Den andra soldaten kom också. Jennifer: Mannen kom och började ta av mig kläderna. Den andra bar Evelyn en bit bort. Den som skändade mig lämnade mig sedan och gick för att våldta Evelyn. Och den som våldtog Evelyn kom och skändade mig också. Man: Soldater med klubbor, så här långa, slog oss för att få fram en bekännelse. De upprepade "berätta sanningen!" medan de slog oss. Kvinna: De insisterade på att jag ljög. I det ögonblicket, sköt de och sköt av mina fingrar. Jag föll. De sprang för att komma ikapp de andra... de lämnade mig där på marken.
(Music) Text: Uganda ratified the Convention Against Torture in 1986. Torture is defined as any act by which severe pain of suffering, whether physical or mental, is intentionally inflicted by a person acting in an official capacity to obtain information or a confession, to punish, coerce or intimidate.
(Musik) Text: Uganda ratificerade Konventionen Mot Tortyr år 1986. Tortyr definieras som alla handlingar som medvetet orsakar svår smärta, fysiskt eller psykiskt, vilket utförs av en person som agerar som offentlig tjänsteman för att erhålla information eller bekännelser, för att straffa, tvinga eller skrämma.
Peter Gabriel: So torture is not something that always happens on other soil. In my country, it was -- we had been looking at pictures of British soldiers beating up young Iraqis; we've got Abu Ghraib; we've got Guantanamo Bay. I had a driver on my way to Newark Airport, and he told me a story that, in the middle of the night, 4 a.m., he'd been taken out of his home in Queens -- taken to a place in the Midwest, that he was interrogated and tortured and returned to the street four weeks later, because he had the same -- he was Middle Eastern, and he had the same name as one of the 9/11 pilots, and that may or may not be true -- I didn't think he was a liar, though.
Peter Gabriel: Tortyr är alltså inte något som alltid händer på främmande mark. I mitt land, var det -- har vi sett bilder av brittiska soldater som slår unga irakier; vi har Abu Ghraib, vi har Guantanamo Bay. Jag åkte med en chaufför på väg till Newarks flygplats som berättade att, mitt i natten, klockan 4, hade han hämtats från sitt hem i Queens-- förts till en plats i den amerikanska mellanvästern, att han blev förhörd och torterad och återvände hem fyra veckor senare, eftersom han hade samma-- han kom från mellanöstern, och han hade samma namn som en av piloterna vid 11 september-attackerna, och det må vara sant eller ej-- men jag tror inte att han ljög.
And, I think, if we look around the world, as well as the polar ice caps melting, human rights, which have been fought for, for many hundreds of years in some cases, are, also, eroding very fast, and that is something that we need to take a look at and, maybe, start campaigning for. I mean, here, too, one of our partners was at Van Jones and the Books Not Bars project -- they have managed, with their footage in California to change the youth correction systems employed, and it's much -- much -- I think, more humane methods are being looked at, how you should lock up young kids, and that's questionable to start off. And as the story of Mr. Morales, just down the road, excuse me, Mr. Gabriel, would you mind if we delayed your execution a little bit? No, not at all, no problem, take your time. But this, surely, whoever that man is, whatever he's done, this is cruel and unusual punishment.
Och, jag tror, om man ser sig om i världen så väl som att polarisen smälter, kan man säga att mänskliga rättigheter, som man har kämpat för i många hundra år i vissa fall, också håller på att vittra mycket snabbt, och det är något som vi måste titta närmare på och, kanske, börja kämpa för. Jag menar, även här, var en av våra partners på Van Jones och "Böcker inte Spärrar" projektet-- de har lyckats med sina bilder från Kalifornien, att ändra det kriminalvårdssystem som används för ungdomar, och det är mycket-- Jag tror mer humana metoder ses över, hur man ska göra när man sätter undomar i fängelse, och det är tveksamt från första början. Och som berättelsen om herr Morales, inte så långt härifrån. Ursäkta mig, herr Gabriel, skulle du ha något emot att vi skjuter upp din avrättning lite grand? Nej, inte alls, inga problem, ta det lugnt. Men, vem den mannen än är, vad han än har gjort, så är det väl ändå ett grymt och ovanligt straff.
Anyway, WITNESS has been trying to arm the brave people who often put their lives at risk around the world, with cameras, and I'd like to show you just a little more of that. Thank you.
Hur som helst så har VITTNE försökt att beväpna de modiga människor världen runt som ofta riskerar sina liv, med kameror och jag vill visa er lite mer av detta. Tack.
(Thunder) Text: You can say a story is fabricated.
(Åska) Text: Du kan påstå att en berättelse är påhittad
(Music) Text: You can say a jury is corrupt. You can say a person is lying. You can say you don't trust newspapers. But you can't say what you just saw never happened. Help WITNESS give cameras to the world. Shoot a video; expose injustice; reveal the truth; show us what's wrong with the world; and maybe we can help make it right. WITNESS. All the video you have just seen was recorded by human rights groups working with WITNESS.
(Musik) Text: Du kan påstå att en jury är korrumperad. Du kan säga att en person ljuger. Du kan säga att du inte litar på tidningar. Men du kan inte säga att det du just såg aldrig har hänt. Hjälp VITTNE dela ut kameror till världen. Spela in en video, exponera orättvisa, avslöja sanningen, visa oss vad som är fel med världen; och kanske vi kan ställa det till rätta. VITTNE. Allt videomaterial ni just sett spelades in av grupper för mänskliga rättigheter som arbetar med VITTNE.
(Applause)
(Applåder)
PG: WITNESS was born of technological innovation -- in a sense the small, portable, DV cam was really what allowed it to come into being. And we've also been trying to get computers out to the world, so that groups can communicate much more effectively, campaign much more effectively, but now we have the wonderful possibility, which is given to us from the mobile phone with the camera in it, because that is cheap; it's ubiquitous; and it's moving fast all around the world -- and it's very exciting for us.
VITTNE blev till genom teknologisk innovation-- På sätt och vis blev VITTNE möjligt med den lilla bärbara DV-kameran. Och vi har också försökt att skicka ut datorer runt världen, så att grupper kan kommunicera effektivare, driva effektivare kampanjer, men nu har vi den underbara möjligheten-- genom mobiltelefonen med kamera i, eftersom den är billig, lättillgänglig och sprider sig snabbt runt hela världen-- mycket spännande för oss.
And so, the dream is that we could have a world in which anyone who has anything bad happen to them of this sort has a chance of getting their story uploaded, being seen, being watched, that they really know that they can be heard, that there would be a giant website, maybe, a little like Google Earth, and you could fly over and find out the realities of what's going, for the world's inhabitants. In a way what this technology is allowing is, really, that a lot of the problems of the world can have a human face, that we can actually see who's dying of AIDS or who's being beaten up, for the first time, and we can hear their stories in a way that the blogger culture -- if we can move that into these sort of fields, I think we can really transform the world in all sorts of ways. There could be a new movement growing up, rising from the ground, reaching for the light, and growing strong, just like a tree. Thank you.
Så drömmen är att vi kunde få en värld där alla som genomlevt en hemsk upplevelse av detta slag får en chans att få ut sin berättelse på nätet, där de syns och blir sedda, så att de verkligen förstår att de kan bli hörda, att det kunde finnas en enorm websajt kanske lite som Google Earth, där du kan skulle kunna sväva fram och ta reda på vad som verkligen händer världens invånare. Man kan säga att vad denna teknologi faktiskt låter oss göra är att ge många av världens problem ett mänskligt ansikte, så att vi faktiskt kan se vem som är döende av AIDS eller vem som blir misshandlad för första gången, och vi kan lyssna på deras berättelser på ett sätt som liknar bloggkulturen-- om vi kan sprida det till den här sortens frågor, så tror jag verkligen att vi kan förändra världen på alla möjliga sätt. Vi skulle kunna få en ny framväxande rörelse, som stiger upp från marken och sträcker sig mot ljuset, och växer sig stark, precis som ett träd. Tack.