My journey to become a polar specialist, photographing, specializing in the polar regions, began when I was four years old, when my family moved from southern Canada to Northern Baffin Island, up by Greenland. There we lived with the Inuit in the tiny Inuit community of 200 Inuit people, where [we] were one of three non-Inuit families. And in this community, we didn't have a television; we didn't have computers, obviously, radio. We didn't even have a telephone. All of my time was spent outside with the Inuit, playing. The snow and the ice were my sandbox, and the Inuit were my teachers. And that's where I became truly obsessed with this polar realm. And I knew someday that I was going to do something that had to do with trying to share news about it and protect it.
Min resa mot att bli polarforskare, inriktad på foto i polarregionerna, började när jag var fyra år gammal, när min familj flyttade från södra Kanada till norra Baffin Island uppe vid Grönland. Där bodde vi med inuiterna i ett litet samhälle med 200 inuiter, där vi var en av tre icke-inuitfamiljer. I det samhället hade vi inte TV, vi hade såklart inte datorer eller radio. Vi hade inte ens en telefon. Jag tillbringade all tid utomhus, och lekte med inuiterna. Snön och isen var min sandlåda, och inuiterna var mina lärare. Där blev jag blev fullständigt besatt av polarvärlden. Jag insåg att jag en dag måste göra något för att berätta för andra om den, och skydda den.
I'd like to share with you, for just two minutes only, some images, a cross-section of my work, to the beautiful music by Brandi Carlile, "Have You Ever." I don't know why National Geographic has done this, they've never done this before, but they're allowing me to show you a few images from a coverage that I've just completed that is not published yet. National Geographic doesn't do this, so I'm very excited to be able to share this with you.
I två minuter vill jag dela med mig av några bilder, ett smakprov av mitt arbete, till den vackra "Have You Ever?" av Brandi Carlile. Jag vet inte varför National Geographic gör det här, de har aldrig gjort det förut, men de låter mig visa några bilder från ett uppdrag som jag just slutfört och som inte publicerats än. National Geographic gör normalt inte så här, så jag är glad att kunna dela detta med er.
And what these images are -- you'll see them at the start of the slide show -- there's only about four images -- but it's of a little bear that lives in the Great Bear Rainforest. It's pure white, but it's not a polar bear. It's a spirit bear, or a Kermode bear. There are only 200 of these bears left. They're more rare than the panda bear.
De här bilderna – i början av bildspelet, det är bara fyra stycken – visar en liten björn som lever i Great Bear Rainforest. Den är helt vit, men det är ingen isbjörn. Det är en "andebjörn", eller kermodesbjörn. Det finns bara 200 såna björnar kvar. De är mer sällsynta än pandor.
I sat there on the river for two months without seeing one. I thought, my career's over. I proposed this stupid story to National Geographic. What in the heck was I thinking? So I had two months to sit there and figure out different ways of what I was going to do in my next life, after I was a photographer, because they were going to fire me. Because National Geographic is a magazine; they remind us all the time: they publish pictures, not excuses.
Jag satt vid floden i två månader utan att se en. Jag tänkte att "min karriär är slut". Jag föreslog det här dumma reportaget för National Geographic. Vad sjutton tänkte jag på? Jag hade två månader på mig att sitta där och tänka på saker att göra i nästa liv, efter min karriär som fotograf, jag skulle säkert få sparken. National Geographic är en tidning, och de brukar säga att de publicerar bilder, inte ursäkter.
(Laughter)
(Skratt)
And after two months of sitting there -- one day, thinking that it was all over, this incredible big white male came down, right beside me, three feet away from me, and he went down and grabbed a fish and went off in the forest and ate it. And then I spent the entire day living my childhood dream of walking around with this bear through the forest. He went through this old-growth forest and sat up beside this 400-year-old culturally modified tree and went to sleep. And I actually got to sleep within three feet of him, just in the forest, and photograph him.
Efter två månader där i tron att allt var slut så kom den här otroliga vita hannen ner precis bredvid mig, mindre än en meter bort. Den gick ner och fångade en fisk, vandrade upp i skogen och åt den. Jag tillbringade hela dagen i min barndomsdröm, på vandring med björnen i skogen. Han gick genom urskogen och satte sig vid ett fyrahundra år gammalt träd och somnade. Jag fick faktiskt sova en meter bort, där i skogen, och jag kunde fotografera honom.
So I'm very excited to be able to show you those images and a cross-section of my work that I've done on the polar regions. Please enjoy.
Jag är jätteglad att kunna visa bilderna, och ett utdrag av mitt arbete i polarregionerna. Mycket nöje.
(Music)
(Musik)
Brandi Carlile: ♫ Have you ever wandered lonely through the woods? ♫ ♫ And everything there feels just as it should ♫ ♫ You're part of the life there ♫ ♫ You're part of something good ♫ ♫ If you've ever wandered lonely through the woods ♫ ♫ Ooh, ooh, ooh, ooh ♫ ♫ If you've ever wandered lonely through the woods ♫ ♫ Have you ever stared into a starry sky? ♫ ♫ Lying on your back, you're asking why ♫ ♫ What's the purpose? ♫ ♫ I wonder, who am I? ♫ ♫ If you've ever stared into a starry sky ♫ ♫ Ooh, ooh, ooh, ooh ♫ ♫ Aah, ah, aah ♫ ♫ Ah, oh, oh, ah, ah, oh, oh ♫ ♫ Have you ever stared into a starry sky? ♫ ♫ Have you ever been out walking in the snow? ♫ ♫ Tried to get back where you were before ♫ ♫ You always end up ♫ ♫ Not knowing where to go ♫ ♫ If you've ever been out walking in the snow ♫ ♫ Ooh, ooh, ooh, ooh ♫ ♫ Aah, ah, aah, ah, aah ♫ ♫ Ah, ah, oh, ah, ah, oh, ah ♫ ♫ Oh, ah, ah, ah ♫ ♫ Ah, ah, oh, ah, ah, oh, oh ♫ ♫ If you'd ever been out walking you would know ♫
Brandi Carlile: ♫ Har du någonsin vandrat ensam genom skogen? ♫ ♫ och allt där känns precis som det ska? ♫ ♫ Du är del av livet där, ♫ ♫ du är del av något bra. ♫ ♫ Om du någonsin vandrat ensam genom skogen, ♫ ♫ ooh, ooh, ooh, ooh. ♫ ♫ Om du någonsin vandrat ensam genom skogen, ♫ ♫ har du någonsin blickat upp i stjärnhimlen? ♫ ♫ Liggande på rygg frågar du dig varför, ♫ ♫ vad är meningen? ♫ ♫ Jag undrar, vem är jag? ♫ ♫ Om du någonsin blickat upp i stjärnhimlen, ♫ ♫ ooh, ooh, ooh, ooh. ♫ ♫ Aah, ah, aah ♫ ♫ Ah, oh, oh, ah, ah, oh, oh. ♫ ♫ Har du någonsin blickat upp i stjärnhimlen? ♫ ♫ Har du någonsin vandrat ute i snön? ♫ ♫ Försökt att återvända dit du kom ifrån? ♫ ♫ Det slutar alltid med att ♫ ♫ du inte vet vart du ska gå. ♫ ♫ Om du någonsin har vandrat ute i snön, ♫ ♫ ooh, ooh, ooh, ooh, ♫ ♫ aah, ah, aah, ah, aah, ♫ ♫ ah, ah, oh, ah, ah, oh, ah, ♫ ♫ oh, ah, ah, ah, ♫ ♫, ah, ah, oh, ah, ah, oh, oh. ♫ ♫ Hade du vandrat ute så skulle du ha vetat. ♫
(Applause)
(Applåder)
Paul Nicklen: Thank you very much. The show's not over. My clock is ticking. OK, let's stop. Thank you very much. I appreciate it.
Paul Nicklen: Tack! Men föreställningen är inte slut. Klockan tickar. OK, nu slutar vi. Tack så mycket, jag uppskattar det.
We're inundated with news all the time that the sea ice is disappearing and it's at its lowest level. And in fact, scientists were originally saying sea ice is going to disappear in the next hundred years, then they said 50 years. Now they're saying the sea ice in the Arctic, the summertime extent is going to be gone in the next four to 10 years. And what does that mean? After a while of reading this in the news, it just becomes news. You glaze over with it. And what I'm trying to do with my work is put faces to this. And I want people to understand and get the concept that, if we lose ice, we stand to lose an entire ecosystem. Projections are that we could lose polar bears, they could become extinct in the next 50 to 100 years.
Vi matas hela tiden med nyheter om att havsisen försvinner och att den är på sin lägsta nivå. Faktum är att forskare från början sade att havsisen kommer försvinna inom 100 år. Sedan sade man 50 år. Nu säger man att havsisen i Arktis under sommartid kommer försvinna inom de kommande fyra till tio åren. Vad betyder det? Efter ett tag så blir detta bara nyheter, vi skummar över det. Jag försöker sätta ansikten på det, jag vill att folk ska förstå att om vi förlorar isen så förlorar vi ett helt ekosystem. Prognoser säger att vi kan förlora isbjörnen, och den kan bli utrotad under de kommande 50 till 100 åren.
And there's no better, sexier, more beautiful, charismatic megafauna species for me to hang my campaign on. Polar bears are amazing hunters. This was a bear I sat with for a while on the shores. There was no ice around. But this glacier caved into the water and a seal got on it. And this bear swam out to that seal -- 800 lb. bearded seal -- grabbed it, swam back and ate it. And he was so full, he was so happy and so fat eating this seal, that, as I approached him -- about 20 feet away -- to get this picture, his only defense was to keep eating more seal. And as he ate, he was so full -- he probably had about 200 lbs of meat in his belly -- and as he ate inside one side of his mouth, he was regurgitating out the other side of his mouth.
Det finns ingen bättre, sexigare, vackrare, mer karismatisk art i det här området att bygga mitt reportage på. Isbjörnar är fantastiska jägare. Jag satt en stund på stranden med den här björnen. Det fanns ingen is i närheten, men en bit av en glaciär rasade ner i vattnet och en säl klättrade upp på flaket. Björnen simmade ut till sälen, en storsäl på 350 kg, fångade den, simmade tillbaka och åt den. Han blev så mätt och nöjd och fet av sälen, att när jag närmade mig, ungefär sju meter bort, för att ta bilden så var hans enda försvar att äta mer säl. När han åt blev han så mätt, han hade säkert 90-100 kilo kött i magen, att när han åt från ena sidan av munnen så spydde han upp maten på den andra sidan.
So as long as these bears have any bit of ice they will survive, but it's the ice that's disappearing. We're finding more and more dead bears in the Arctic. When I worked on polar bears as a biologist 20 years ago, we never found dead bears. And in the last four or five years, we're finding dead bears popping up all over the place. We're seeing them in the Beaufort Sea, floating in the open ocean where the ice has melted out. I found a couple in Norway last year. We're seeing them on the ice. These bears are already showing signs of the stress of disappearing ice.
De här björnarna överlever så länge de har lite is, men det är den isen som försvinner. Vi hittar fler och fler döda björnar i Arktis. När jag jobbade med isbjörnar som biolog för tjugo år sedan hittade vi aldrig döda björnar. De senaste fyra eller fem åren hittar vi döda björnar lite här och där. Vi hittar dem i Beauforthavet, flytande på öppet hav där isen har smält bort. Jag fann ett par i Norge förra året. Vi ser dem på isen. Björnarna visar redan tecken på stress från den försvinnande isen.
Here's a mother and her two year-old cub were traveling on a ship a hundred miles offshore in the middle of nowhere, and they're riding on this big piece of glacier ice, which is great for them; they're safe at this point. They're not going to die of hypothermia. They're going to get to land. But unfortunately, 95 percent of the glaciers in the Arctic are also receding right now to the point that the ice is ending up on land and not injecting any ice back into the ecosystem.
Här är en mor och hennes tvååriga unge. Vi är på ett skepp hundratals kilometer från land, mitt i ingenstans, och de flyter på den här stora biten glaciäris. Det är toppen för dem; här är de säkra för tillfället. De kommer inte dö av köld, de kommer att komma i land. Men tyvärr är 95 procent av glaciärerna i Arktis på tillbakagång nu, till den grad att isen hamnar på land utan att föra tillbaka is i ekosystemet.
These ringed seals, these are the "fatsicles" of the Arctic. These little, fat dumplings, 150-pound bundles of blubber are the mainstay of the polar bear. And they're not like the harbor seals that you have here. These ringed seals also live out their entire life cycle associated and connected to sea ice. They give birth inside the ice, and they feed on the Arctic cod that live under the ice. And here's a picture of sick ice. This is a piece of multi-year ice that's 12 years old. And what scientists didn't predict is that, as this ice melts, these big pockets of black water are forming and they're grabbing the sun's energy and accelerating the melting process.
Vikarna är Arktis fetknoppar. Dessa feta små klimpar, 70-kilos späckknippen, är isbjörnens huvudföda. De är inte som knubbsälarna som vi har här. Vikarna lever också hela sina liv i anslutning till havsisen. De föder ungar inuti isen, och de äter den arktiska torsken under isen. Här är en bild på sjuk is. Det är en bit is som är tolv år gammal. Vad forskare inte förutsåg var att när denna is smälter så bildas stora fickor med svart vatten, som fångar solens energi vilket skyndar på smältningen.
And here we are diving in the Beaufort Sea. The visibility's 600 ft.; we're on our safety lines; the ice is moving all over the place. I wish I could spend half an hour telling you about how we almost died on this dive. But what's important in this picture is that you have a piece of multi-year ice, that big chunk of ice up in the corner. In that one single piece of ice, you have 300 species of microorganisms. And in the spring, when the sun returns to the ice, it forms the phytoplankton, grows under that ice, and then you get bigger sheets of seaweed, and then you get the zooplankton feeding on all that life. So really what the ice does is it acts like a garden. It acts like the soil in a garden. It's an inverted garden. Losing that ice is like losing the soil in a garden.
Här dyker vi i Beauforthavet. Sikten är 180 m, vi använder säkerhetslinor, och isen rör sig hela tiden. Jag hade velat ha en halvtimme att berätta om hur vi nästan dog på den dykningen. Men vad som är viktigt i den här bilden är biten av flerårig is, det stora stycket uppe i hörnet. I bara den biten med is finns 300 arter av mikroorganismer. Till våren, när solen återvänder till isen, bildas fytoplankton som växer under isen, och sedan får vi större sjok med sjögräs, och sedan zooplankton som lever på dem. Så vad isen egentligen gör är att den fungerar som en trädgård. Den är som jorden i en trädgård. Att förlora isen är som att förlora jorden i en trädgård.
Here's me in my office. I hope you appreciate yours. This is after an hour under the ice. I can't feel my lips; my face is frozen; I can't feel my hands; I can't feel my feet. And I've come up, and all I wanted to do was get out of the water. After an hour in these conditions, it's so extreme that, when I go down, almost every dive I vomit into my regulator because my body can't deal with the stress of the cold on my head. And so I'm just so happy that the dive is over. I get to hand my camera to my assistant, and I'm looking up at him, and I'm going, "Woo. Woo. Woo." Which means, "Take my camera." And he thinks I'm saying, "Take my picture." So we had this little communication breakdown. (Laughter) But it's worth it.
Här är jag på mitt kontor. Jag hoppas ni uppskattar ert. Detta är efter en timme under isen. Jag kan inte känna läpparna, och ansiktet är fruset. Jag kan inte känna mina händer eller fötter. Här har jag kommit upp, och allt jag ville var att komma upp ur vattnet. Efter en timme i de här förhållandena är det så extremt att när jag dyker, vid nästan varje dyk, så kräks jag i regulatorn, för min kropp klarar inte stressen av kylan mot huvudet. Så jag är bara så glad att dyket är slut. Jag får lämna kameran till min assistent, jag ser på honom och säger "Woo. Woo. Woo." Vilket betyder "Ta min kamera", och han tror jag säger "Ta en bild av mig." Så det var en liten kommunikationsmiss. (Skratt) Men det är värt det.
I'm going to show you pictures of beluga whales, bowhead whales, and narwhals, and polar bears, and leopard seals today, but this picture right here means more to me than any other I've ever made. I dropped down in this ice hole, just through that hole that you just saw, and I looked up under the underside of the ice, and I was dizzy; I thought I had vertigo. I got very nervous -- no rope, no safety line, the whole world is moving around me -- and I thought, "I'm in trouble." But what happened is that the entire underside was full of these billions of amphipods and copepods moving around and feeding on the underside of the ice, giving birth and living out their entire life cycle. This is the foundation of the whole food chain in the Arctic, right here. And when you have low productivity in this, in ice, the productivity in copepods go down.
Jag kommer visa bilder av vitval, grönlandsval, och narval, isbjörn och leopardsäl idag, men den här bilden betyder mer för mig än någon annan jag tagit. Jag dök ner i hålet i isen som ni just såg, och jag tittade uppåt mot isens undersida och blev helt snurrig; jag trodde jag hade fått yrsel. Jag blev väldigt nervös – ingen säkerhetslina, hela världen rörde sig runt mig – och jag tänkte, "Nu har jag problem." Men det som hände var att hela undersidan var täckt av miljarder märlkräftor och hoppkräftor som rörde sig och åt på undersidan av isen, skaffade avkomma och levde sina liv. Det här är grunden till Arktis näringskedja, och när produktiviteten i isen minskar, så minskar produktiviteten för hoppkräftorna.
This is a bowhead whale. Supposedly, science is stating that it could be the oldest living animal on earth right now. This very whale right here could be over 250 years old. This whale could have been born around the start of the Industrial Revolution. It could have survived 150 years of whaling. And now its biggest threat is the disappearance of ice in the North because of the lives that we're leading in the South.
Det här är en grönlandsval. Enligt vetenskapen kan detta vara det äldsta levande djuret på jorden just nu. Just den här kan vara över 250 år gammal. Den här valen kan ha fötts vid början av industrirevoutionen. Den kan ha överlevt 150 år av valfångst, och nu är dess största hot att isen försvinner i norr, på grund av det liv vi lever nere i söder.
Narwhals, these majestic narwhals with their eight-foot long ivory tusks, don't have to be here; they could be out on the open water. But they're forcing themselves to come up in these tiny little ice holes where they can breathe, catch a breath, because right under that ice are all the swarms of cod. And the cod are there because they are feeding on all the copepods and amphipods.
Narvalar, dessa majestätiska narvalar, med sina två meter långa elfenbenshorn, behöver inte vara här. De kunde vara ute på öppet vatten. Men de tvingar sig själva att gå upp i de här små hålen, där de kan andas, därför att under isen finns stim med torsk. Torsken är där för att de äter av alla märlkräftor och hoppkräftor.
Alright, my favorite part. When I'm on my deathbed, I'm going to remember one story more than any other. Even though that spirit bear moment was powerful, I don't think I'll ever have another experience like I did with these leopard seals. Leopard seals, since the time of Shackleton, have had a bad reputation. They've got that wryly smile on their mouth. They've got those black sinister eyes and those spots on their body. They look positively prehistoric and a bit scary. And tragically in [2003], a scientist was taken down and drowned, and she was being consumed by a leopard seal. And people were like, "We knew they were vicious. We knew they were." And so people love to form their opinions. And that's when I got a story idea: I want to go to Antarctica, get in the water with as many leopard seals as I possibly can and give them a fair shake -- find out if they really are these vicious animals, or if they're misunderstood. So this is that story. Oh, and they also happen to eat Happy Feet.
Okej, mitt favoritavsnitt. När jag ligger på min dödsbädd kommer jag att minnas en historia extra väl. Även om stunden med andebjörnen var stark så tror jag inte att jag kommer uppleva något som det jag gjorde med dessa leopardsälar. Leopardsälen har sedan Shackletons tid haft dåligt rykte. De har ett lurigt leende och de där svarta lömska ögonen, och fläckarna på kroppen. De ser förhistoriska och lite skrämmande ut. Tragiskt nog, år 2003, så drogs en forskare ner och dränktes, och hon åts upp av en leopardsäl, och folk sade "Vi visste att de var onda". Så folk bildar sig gärna en uppfattning. Det var då jag fick idén till reportaget: Jag vill åka till Antarktis, dyka ner med så många leopardsälar som möjligt och ge dem en chans – att ta reda på om de verkligen är onda eller bara missförstådda. Så det här är den berättelsen. De äter förresten också Happy Feet.
(Laughter)
(Skratt)
As a species, as humans, we like to say penguins are really cute, therefore, leopard seals eat them, so leopard seals are ugly and bad. It doesn't work that way. The penguin doesn't know it's cute, and the leopard seal doesn't know it's kind of big and monstrous. This is just the food chain unfolding. They're also big. They're not these little harbor seals. They are 12 ft. long, a thousand pounds. And they're also curiously aggressive. You get 12 tourists packed into a Zodiac, floating in these icy waters, and a leopard seal comes up and bites the pontoon. The boat starts to sink, they race back to the ship and get to go home and tell the stories of how they got attacked. All the leopard seal was doing -- it's just biting a balloon. It just sees this big balloon in the ocean -- it doesn't have hands -- it's going to take a little bite, the boat pops, and off they go.
Vi människor tycker att pingvinger är söta och eftersom leopardsälar äter dem så är leopardsälar fula och onda. Det funkar inte så. Pingvinen känner inte till att den är söt, och leopardsälen vet inte att den stor och monstruös. Det är bara näringskedjan som syns. De är stora också. De är inte små som knubbsälar. De är tre-fyra meter långa, ett halvt ton. De är också aggressivt nyfikna. Tolv turister har packats i en Zodiac, som flyter i det iskalla vattnet, så dyker en leopardsäl upp och biter pontonen. Båten börjar sjunka, de skyndar till skeppet, och hemma berättar de historier om att de attackerades. Allt leopardsälen gjorde var att bita i en ballong. Den ser en stor ballong i havet, den har inga händer, så den biter till, båten smäller och far iväg.
(Laughter)
(Skratt)
So after five days of crossing the Drake Passage -- isn't that beautiful -- after five days of crossing the Drake Passage, we have finally arrived at Antarctica. I'm with my Swedish assistant and guide. His name is Goran Ehlme from Sweden -- Goran. And he has a lot of experience with leopard seals. I have never seen one. So we come around the cove in our little Zodiac boat, and there's this monstrous leopard seal. And even in his voice, he goes, "That's a bloody big seal, ya." (Laughter) And this seal is taking this penguin by the head, and it's flipping it back and forth. And what it's trying to do is turn that penguin inside-out, so it can eat the meat off the bones, and then it goes off and gets another one.
Så efter fem dagar genom Drake-passagen – Visst är det vackert? Efter fem dagar genom Drake-passagen kommer vi äntligen fram till Antarktis. Jag är med min svenska assistent och guide, han heter Göran Ehlme och är från Sverige. Han har stor erfarenhet av leopardsäl. Jag har aldrig sett någon. Så vi kommer runt bukten i vår lilla Zodiakbåt, då ser vi en monstruös leopardsäl. I hans röst hör jag "Ja, det där är en jäkligt stor säl." (Skratt) Sälen tar tag i en pingvins huvud och kastar den fram och tillbaka. Den försöker vända pingvinen ut och in så att den kan äta köttet från benen, och sen försvinner den för att fånga en till.
And so this leopard seal grabbed another penguin, came under the boat, the Zodiac, starting hitting the hull of the boat. And we're trying to not fall in the water. And we sit down, and that's when Goran said to me, "This is a good seal, ya. It's time for you to get in the water." (Laughter) And I looked at Goran, and I said to him, "Forget that." But I think I probably used a different word starting with the letter "F." But he was right. He scolded me out, and said, "This is why we're here. And you purposed this stupid story to National Geographic. And now you've got to deliver. And you can't publish excuses."
Sedan tog leopardsälen en annan pingvin, kom under båten, Zodiaken, och började slå mot skrovet. Vi försöker att inte falla i vattnet. Vi sätter oss ner, och då säger Göran till mig, "Ja du, det här är en ordentlig säl." "Dags för dig att hoppa i vattnet." (Skratt) Jag såg på Göran och sa "Glöm det." men jag tror att jag kanske använde ett annat ord som börjar med bokstaven F. Men han hade rätt. Han skällde ut mig och sa "Det är därför vi är här!" "Och du föreslog det här dumma reportaget för National Geographic." "Så nu måste du leverera." "Du kan inte publicera ursäkter."
So I had such dry mouth -- probably not as bad as now -- but I had such, such dry mouth. And my legs were just trembling. I couldn't feel my legs. I put my flippers on. I could barely part my lips. I put my snorkel in my mouth, and I rolled over the side of the Zodiac into the water. And this was the first thing she did. She came racing up to me, engulfed my whole camera -- and her teeth are up here and down here -- but Goran, before I had gotten in the water, had given me amazing advice. He said, "If you get scared, you close your eyes, ya, and she'll go away."
Jag var så torr i munnen – förmodligen inte så illa som nu – men jag var väldigt torr i munnen. Mina ben bara skakade. Jag kunde inte känna mina ben. Jag satte på mig simfenorna. Jag kunde knappt öppna munnen och sätta in snorkeln. Så rullade jag över sidan på Zodiaken ner i vattnet. Det här var det första hon gjorde. Hon rusade upp mot mig, slukade hela kameran – tänderna är här uppe och här nere – men Göran hade gett mig ett fantastiskt råd innan jag hoppade i vattnet. Han sade "Om du blir rädd så kan du blunda, ja, och då försvinner hon."
(Laughter)
(Skratt)
So that's all I had to work with at that point. But I just started to shoot these pictures. So she did this threat display for a few minutes, and then the most amazing thing happened -- she totally relaxed. She went off, she got a penguin. She stopped about 10 feet away from me, and she sat there with this penguin, the penguin's flapping, and she let's it go. The penguin swims toward me, takes off. She grabs another one. She does this over and over. And it dawned on me that she's trying to feed me a penguin. Why else would she release these penguins at me? And after she did this four or five times, she swam by me with this dejected look on her face. You don't want to be too anthropomorphic, but I swear that she looked at me like, "This useless predator's going to starve in my ocean."
Så det var allt jag hade att jobba med just då. Men jag började ta de här bilderna och hon hotade mig så här i några minuter, sen hände något märkligt – hon slappnade av helt. Hon försvann iväg, fångade en pingvin. Så stannade hon ett par meter från mig, och hängde där med pingvinen, den sprattlade, och hon släppte den. Pingvinen simmade mot mig och sedan iväg. Hon fångade en till. Om och om igen. Då förstod jag att hon försökte mata mig med en pingvin. Varför skulle hon annars släppa pingviner mot mig? Efter att hon gjort det fyra eller fem gånger simmade hon förbi mig med en nedstämd uppsyn. Jag vill inte bli för antropologisk, men jag svär att hon såg på mig som att "Det här värdelösa rovdjuret kommer svälta ihjäl i mitt hav."
(Laughter)
(Skratt)
So realizing I couldn't catch swimming penguins, she'd get these other penguins and bring them slowly towards me, bobbing like this, and she'd let them go. This didn't work. I was laughing so hard and so emotional that my mask was flooding, because I was crying underwater, just because it was so amazing. And so that didn't work. So then she'd get another penguin and try this ballet-like sexy display sliding down this iceberg like this. (Laughter) And she would sort of bring them over to me and offer it to me. This went on for four days. This just didn't happen a couple of times. And then so she realized I couldn't catch live ones, so she brought me dead penguins. (Laughter) Now I've got four or five penguins floating around my head, and I'm just sitting there shooting away. And she would often stop and have this dejected look on her face like, "Are you for real?" Because she can't believe I can't eat this penguin. Because in her world, you're either breeding or you're eating -- and I'm not breeding, so ...
När hon insåg att jag inte kunde fånga simmande pingviner så började hon föra pingviner långsamt mot mig, guppande så här, och så släppte hon dem. Det funkade inte. Jag skrattade så mycket och känslomässigt att min mask började läcka, och jag grät under vattnet för att det var så fantastiskt. Så det fungerade inte. Då fångade hon en annan pingvin och försökte med en balettliknande sexig dans, och gled nedför isberget så här. (Skratt) Och så försökte hon liksom bära över och erbjuda dem till mig. Det här höll på i fyra dagar. Det hände inte bara ett par gånger. Hon insåg att jag inte kunde fånga levande pingviner så hon hämtade döda pingviner till mig. (Skratt) Nu flyter fyra eller fem pingviner runt mitt huvud och jag hänger bara där och tar bilder. Hon stannade ofta upp med en nedslagen uppsyn som "Är du seriös?" För hon fattar inte varför jag inte äter pingvinen. I hennes värld så antingen äter du eller parar dig – och jag parar mig inte, så…
(Laughter)
(Skratt)
And then that wasn't enough; she started to flip penguins onto my head. She was trying to force-feed me. She's pushing me around. She's trying to force-feed my camera, which is every photographer's dream. And she would get frustrated; she'd blow bubbles in my face. She would, I think, let me know that I was going to starve. But yet she didn't stop. She would not stop trying to feed me penguins.
Men det var inte nog, hon började slänga pingviner mot mitt huvud. Hon försöker tvångsmata mig, hon knuffar runt mig. Hon försöker tvångsmata min kamera, vilket är varje fotografs dröm. Hon blev frustrerad; hon blåste bubblor i mitt ansikte. Jag tror hon försökte berätta att jag skulle svälta. Men hon slutade inte där. Hon slutade inte försöka tvångsmata mig
And on the last day with this female where I thought I had pushed her too far, I got nervous because she came up to me, she rolled over on her back, and she did this deep, guttural jackhammer sound, this gok-gok-gok-gok. And I thought, she's about to bite. She's about to let me know she's too frustrated with me. What had happened was another seal had snuck in behind me, and she did that to threat display. She chased that big seal away, went and got its penguin and brought it to me.
och den sista dagen med den här honan, då trodde jag att det hade gått för långt. Jag blev nervös för att hon kom fram till mig, hon rullade över på rygg, och gjorde ett dovt gutturalt ljud, som en slagborr, som "gokgokgokgok." Jag tänkte att "nu biter hon mig". Nu låter hon mig veta att hon är för frustrerad. Vad som hänt var att en annan säl hade smugit sig in bakom mig och hon gjorde så för att hota den. Hon jagade bort den där stora sälen, och hämtade dess pingvin till mig.
(Laughter)
(Skratt)
That wasn't the only seal I got in the water with. I got in the water with 30 other leopard seals, and I never once had a scary encounter. They are the most remarkable animals I've ever worked with, and the same with polar bears. And just like the polar bears, these animals depend on an icy environment. I get emotional. Sorry.
Det var inte den enda sälen jag var i vattnet med. Jag var i vattnet med 30 andra leopardsälar, och det var aldrig skrämmande. De är de mest enastående djuren jag jobbat med. Detsamma gäller isbjörnarna. Precis som med isbjörnarna så är de här djuren beroende av en iskall miljö. Jag blir känslosam, ursäkta.
It's a story that lives deep in my heart, and I'm proud to share this with you. And I'm so passionate about it. Anybody want to come with me to Antarctica or the Arctic, I'll take you; let's go. We've got to get the story out now. Thank you very much.
Det är en berättelse som finns i mitt hjärta och jag är stolt över att dela den med er. Jag är så passionerad över den. Den som vill följa med mig till Antarktis eller Arktis får hänga med, vi sticker! Vi måste sprida den här berättelsen nu. Tack så mycket.
(Applause)
(Applåder)
Thank you.
Tack.
(Applause)
(Applåder)
Thank you.
Tack.
(Applause)
(Applåder)
Thank you. Thanks very much.
Tack. Tack så mycket.
(Applause)
(Applåder)
Thank you.
Tack.
(Applause)
(Applåder)