About 1,600 years ago, St. Augustine wrote "The Confessions," which was the story of his youthful descent into sin and his later conversion to Christianity. And book two of “The Confessions” has a great beginning: "I propose now to set down my past wickedness and a carnal corruption of my soul." So you expect sex.
För 1600 år sedan skrev Sankt Augustinus “Bekännelser”, som handlar om hans ungdomliga dragning till synd och hur han senare blev kristen. Boken “Bekännelser” har en underbar början: “Jag ämnar nu lägga undan min tidigare ondska och min själs köttsliga fördärv.” Man tänker sex.
(Laughter)
(Skratt)
But to the disappointment of readers over the centuries, the sin that Augustine talks about... isn’t carnal at all. It has to do with pears. He and his friends break into an orchard and they steal some pears. And that was it. They didn’t have anything against the person who owned the orchard. They weren’t hungry; they threw the pears to pigs.
Men i hundratals år har läsarna blivit besvikna över att det Augustinus pratar om är inte köttsligt alls. Det har att göra med päron. Han och en vän bröt sig in i en trädgård för att stjäla päron. Och det var allt. De hade inte haft något emot personen som ägde trädgården. De var inte hungriga: De gav päronen till grisarna.
What stunned Augustine and disturbed him was that he seemed to be motivated by a desire just to do wrong. He writes, "If any part of one of those pears passed my lips, it was the sin that gave it flavor. I had no motivation for wickedness except wickedness itself. I was foul and I loved it."
Vad som störde Augustinus var att han verkade ha en lust att göra fel. Han skriver, “Om en bit av dessa päron passerat mina läppar, var det synden som gett den dess smak. Jag hade inget annat motiv till ondska än ondskan själv. Jag handlade fel och gillade det.”
(Laughter)
(Skratt)
Now I'm a psychologist and I was interested in real-life stories of perverse actions, so I started The Perversity Project where I invited people to send me stories about perverse things that they did. I defined these acts as "when you choose to do something you know is wrong, morally or otherwise, at least, in part, because it's wrong."
Jag är ju psykolog och var intresserad av vardagens avvikande beteenden, så jag startade Avvikandeprojektet där jag bjöd in folk att berätta om vilka avvikande saker de gjorde. Jag beskrev dessa handlingar som “När man väljer att göra något som känns fel, moraliskt eller på annat sätt, och man gör det just för att det är fel”.
So one of the first stories I got was, "Flirted with a woman's boyfriend knowing fully well he liked me. I knew I could steal him if I wanted, but I didn't want to do that. I just wanted her to feel uncomfortable whenever the three of us were in the same room."
En tidig berättelse jag fick var, “Jag flörtade med en kvinnas pojkvän som jag visste gillade mig. Jag visste att jag kunde stjäla honom men det ville jag inte. Jag ville bara göra henne osäker när vi tre var tillsammans.”
(Laughter)
(Skratt)
"Causing people pain is wrong, but that's exactly why I did it." And in fact, this is the plot of the Dolly Parton song "Jolene."
“Att skapa obehag är fel men jag visste precis vad jag gjorde”. Och just detta är ju vad Dolly Partons låt “Jolene” handlar om.
(Laughter)
(Skratt)
Sometimes it's self destructive. A young man wrote to me, "Ice skating on a pond, dark unfrozen spot 30 yards out, instead of avoiding it, I skate towards it, knowing but wondering, knowing but wondering... and splash!"
Ibland är det självdestruktivt. En ung man skrev till mig, “Jag åker skridskor, ser öppet vatten 30 meter bort, istället för att undvika det åker jag närmare, jag vet men undrar, jag vet men undrar... och så plask!”
(Laughter)
(Skratt)
Now psychologists have long been interested in these sort of violent, disruptive, perverse acts and the kinds of people who do them. An example people often give is the Joker from the “Batman” comics. In Christopher Nolan's film "The Dark Knight," Alfred, Batman’s butler, describes the Joker by saying, "Some men can't be bought, bullied, reasoned or negotiated with. Some men just want to watch the world burn." And psychologists have thought up a "need for chaos" scale that gives you a bunch of statements and how much you agree with them will tell you how much you want to watch the world burn.
Psykologer har ju länge varit intresserade av denna sorts våldsamma, störda, avvikande handlingar och människorna som utför dem. Man nämner ofta Jokern i Batman som ett exempel. I Christopher Nolans film “The Dark Knight”, så beskriver Alfred, Batmans butler, Jokern såhär, “Vissa män kan inte köpas, mobbas, motiveras eller förhandlas med. Vissa män vill bara se när världen brinner.” Och psykologer har skapat en “behov av kaos”-skala som ger en en massa påståenden och beroende på mycket man håller med berättar det hur mycket man vill se välden brinna.
So do this quietly in your head. "I need chaos around me. It's too boring if nothing is going on." "Sometimes I just like destroying beautiful things."
Känn nu efter tyst. “Jag behöver kaos runt mig. Det blir för tråkigt när inget händer.” “Ibland känner jag för att förstöra vackra saker.”
But not all the stories I got had that kind of nature. Some were a little bit more benign. Here's one of my favorites. "On one occasion in my early 20s, I was out with a friend. He decided to get himself an ice cream and before he had a chance to try it, I stuck my finger in it."
Men några berättelser jag fick var annorlunda, de var lite mer godartade. Detta är en av mina favoriter. “Jag var drygt 20 år och var ute med en kompis. Han hade bestämt sig för att köpa glass och innan han haft en chans att smaka, körde jag in fingret.”
(Laughter)
(Skratt)
"I tried to play it off as a joke, but really I had the sudden thought, ’Man, it would be -- messed up if I just jammed my finger in his ice cream.'"
“Jag försökte få det till ett skämt, men det var verkligen bara ett ryck, ’Det skulle verkligen kleta till sig om jag körde in fingret’”
Someone else wrote me, "When I was in a professional choir, at every concert, I felt the desire to sing a few notes very incorrectly on purpose. To this day, I don't completely understand why." Someone else wrote me, and this is kind of the sweetest, saddest little example of modest perversity: “Sometimes I walk on the grass instead of the path just because I know it's wrong."
Någon annan skrev, “När jag sjöng i en seriös kör, vid varje konsert, hade jag lust att sjunga några toner väldigt fel. Än idag vet jag inte varför.” Någon annan skrev, och detta är något av det sötaste, sorgligaste lilla exemplet på avvikande: “Ibland går jag på gräset istället för på stigen bara för att jag vet att det är fel.”
(Laughter)
(Skratt)
Now a lot of perversity makes the world worse. I wouldn't want an Uber driver who scores high on a "need for chaos" scale. And I don't want a friend or a colleague either.
En hel del avvikande gör världen sämre. Jag skulle inte vilja åka taxi med en som kommer högt på “behov av kaos”-skalan Och inte heller ha en sådan vän eller kollega.
But sometimes, I'll suggest to you, perversity can be clever, creative, beautiful. And there are some examples from art.
Men jag vill påstå att avvikande kan ge intelligens, kreativitet, skönhet. Där finns exempel inom konsten.
There was an illustrious art exhibition in New York City in 1917, and they said, "You could send in anything you want, we'll accept everything." So Marcel Duchamp sent in a urinal, described [as] a fountain, and they rejected it. They said, "No, no, we just accept artwork." But Duchamp insisted it was artwork and the resulting controversy turned out to be one of the pivotal moments in the history of modern art.
Det var en lysande konstutställning i New York City 1917, där de sa, “Du kan skicka in vad du vill, vi kommer att acceptera allt.” Så Marcel Duchamp skickade in en pissoar, beskriven som en fontän, och de förkastade den. De sa: “Nej, nej, vi accepterar bara konstverk.” Men Duchamp insisterade på att den var det och den följande kontroversen blev ett avgörande skeende i den moderna konstens historia.
Or take Banksy. A few years ago, Banksy sold a painting “Girl with Balloon” at Sotheby’s, at auction, and he set up the frame so that the moment the painting was sold, the moment the gavel went "boom," a machine in the frame shredded the painting halfway through, horrifying the audience. But... getting on the front pages of newspapers all over the world. Later on, describing it, Banksy quotes a Russian anarchist who says, "The urge to destroy is also a creative urge."
Eller se på Banksy. För några år sedan, sålde Banksy målningen “Girl with ballon” på Sothebys auktion och fixade med ramen så att precis när målningen klubbades, lät det “pang” i ramen och en maskin i ramen strimlade målningen till hälften, till publikens skräck. Men... det hamnade på förstasidorna på tidningarna världen runt. Senare hänvisade Banksy till en rysk anarkist som sa, “Behovet att förstöra är också en skaparlust”.
Or take comedy. Perversity is part and parcel of comedy. So much of what's funny is when people do things that are irrational or immoral. In the right hands, perversity is such a source of joy.
Eller se på komedi. Avvikelser är en del av komedin. Väldigt mycket som är roligt är just när man gör något irrationellt och omoraliskt. Rätt hanterade är avvikelser en källa till glädje.
Perversity can also be powerful. Rory Sutherland wrote, "Irrational people are much more powerful than rational people." He gave two reasons why this is so. The first is, their threats are so much more convincing.
Avvikelser kan också ge makt. Rory Sutherland skrev, “Irrationella människor är mäktigare än rationella människor.” Han gav två skäl till varför det är så. Det första att är deras hot är så mycket mer övertygande.
Suppose I'm in a confrontation with you and you threaten me and you’re a rational, reasonable... person. So I know your threats ...
Anta att jag är i ett gräl och att man hotar mig och det är en rationell, förnuftig person. då blir hoten förutsägbara...
Woman: Ehh.
Kvinna: Öhh.
(Laughter)
(Skratt)
PB: Well, I know your threats are going to be normal, proportional and reasonable. But, if as somebody is hinting here, you’re a perverse agent, I have no idea what you're capable of and you're far more frightening to me.
PB: Tja, jag vet att hoten blir normala, proportionella och rimliga. Men som någon antyder här, om det är en mer udda person, så vet jag inte vad som kan hända och det blir mer skrämmande för mig.
Second reason is, if you're wholly predictable, people learn to hack you. So again, if you're rational and I have to outsmart you, figure out what you're going to do next, I figure you’ll do the rational thing. If you're perverse, you're harder to predict. And so harder to hack.
Det andra skälet är, om du är helt förutsägbar, genomskådar folk dig. Så är du rationell och jag behöver överlista dig, lista ut vad ditt nästa steg är, kan jag gissa vad det blir. Men är man avvikande är man svårare att förutse. Och svårare att överlista.
Edgar Allan Poe, describing perversity, described, talked about imps, little magical demons in our heads that cause us to do terrible things. But like I said, I'm a psychologist, I don't believe in imps. I think what we do has reasons, has motivations. And I think for perverse actions there is a range of them.
Edgar Allan Poe beskriver avvikande, beskrev, pratade om smådjävlar, små demoner vi bär inom oss som orsakar fruktansvärda saker. Men som psykolog tror ju jag inte på demoner. Utan det vi gör är förklarligt och motiverat. När det gäller avvikande beteenden finns det en hel del sådana.
One of them was mentioned by Augustine. So later on, after describing the incident with the pears, he writes, "I would not have done it by myself. My satisfaction did not lie in the pears, it lay in the crime itself, committed in league with a gang of sinners." The social force drove him.
En av dem beskriver Augustinus. Så efter berättelsen om päronstölden, skriver han, “Jag skulle inte ha gjort det ensam. Min tillfredsställelse låg inte i päronen, utan i själva brottet, hängiven gruppviljan i ett gäng med syndare.” Den sociala kraften drev honom.
And there are other things, too. One force that really interests me goes under many names: self-governance, freedom, liberty, agency. Call it autonomy. Call it a desire to be free to do what you want, free of the constraints of other people and free also of the constraints of rationality and morality.
Där finns också andra saker. En kraft som verkligen är intressant har många benämningar: självstyrning, självständighet, frihet, makt. Kalla det autonomi. Kalla det lusten att vara fri att göra vad man vill, fri från andras påverkan och fri från vad som anses vara rationellt och moraliskt.
And Jonah Berger gives a nice example of this. He talks about the Tide Pod challenge of a few years ago, where many teenagers, instead of using these as detergent products, bit into them and sometimes consumed them. Now, as you might imagine, Procter and Gamble, who own the products, were incredibly unhappy about this and they set up an extremely expensive ad campaign designed to stop people from consuming these products. And one of their campaigns involved a ... popular football player known as Gronk.
Jonah Berger ger ett bra exempel på detta. En utmaning med tvättmedelstabletter fick tonåringar att istället för att ha dem som tvättmedel, tuggade på dem och ibland också åt upp dem. Som ni förstår blev tillverkaren Procter and Gamble mycket oroliga och startade en otroligt kostsam kampanj för att få folk att sluta äta dessa produkter. I en av kampanjerna fanns en fotbollsspelare med, känd som Gronk.
So the ad would begin, "Hey, Gronk, is eating the pods ever a good idea?" And Gronk responds, "No, no, no." Berger points out, when this ad came up, consumption of the pots shot up.
Annonser började såhär, “Du Gronk, är det en någonsin en bra idé att äta tabletterna? Och Gronk svarade, “Nej, nej, nej”. Berger påpekar att ätandet av tabletterna ökade då annonsen visades. (Skratt)
(Laughter)
Det minskade inte.
Not down. "Nobody's going to tell me what to do. Who is this Gronk telling me what to do? I want to be an autonomous, free being."
“Ingen annan ska bestämma vad jag gör. Vem tror Gronk att han är? Jag vill bestämma själv, vara fri”.
And psychologists call this reactance. This means it's "an unpleasant feeling that emerges when people experience a threat to or loss of their free behaviors." And there's a wealth of laboratory studies looking at reactance. So they test the idea that what you try to do is reestablish the threatened freedom.
Psykologer kallar det för reaktans. Det är “en obehaglig känsla som kommer när man upplever ett hot mot, eller vid förlusten av självbestämmande”. Det finns massor av forskning på reaktans. De testar teorin att man försöker återupprätta den hotade friheten.
And so one of the studies, for instance, looks at binge-drinking ads and finds that when binge drinking ads are particularly heavy-handed, people often respond by drinking more. ... "I'm going to reestablish my freedom." "I'm going to do what I want."
Ett exempel är en studie som tittar på sluta-sup annonser och det visar att när de är aggressivt tydliga börjar man dricka mer. “Jag ska återupprätta min frihet. Jag gör vad jag vill.”
Or take threats of reprisal. There's a lovely study by a team of political scientists which asked you, asked the subjects, to imagine that they’re an ambassador to a country and they're deciding whether or not to have sanctions towards that country. In one condition, the dictator says "If you do sanctions towards our country, that's OK, I won't do anything." In the second condition, the dictator says, "If you do sanctions towards our country, I will unleash terrorist attacks against you."
Eller ta det här med hot om repressalier. Det finns en härlig studie av några statsvetare som bad försökspersonerna att se sig som ambassadör i ett land och att de ska avgöra om man skall ha sanktioner eller inte mot det landet. I en situation säger diktatorn “Om ni inför sanktioner mot vårt land kommer jag inte att göra någonting.” I ett annan säger diktatorn, “Om ni inför sanktioner mot vårt land kommer jag att släppa lös terroristattacker mot er.”
What's the stunning finding from this is that in the second condition, not the first, they were more likely to do it. A lot of our perverse actions are in response to people telling us not to do what we want to do, and it makes us want all the more to do that thing.
Det som blev den slående upptäckten var att det var den andra situationen, inte den första, som ökar viljan för sanktioner. Många avvikande beteenden är reaktioner på när man sagt att vi inte skall göra det vi vill göra och därför vill vi göra det ännu mer.
I think there are two lessons from the study of perversity. One is to appreciate its role in everyday life. It's really worth knowing that there are people out there who really do want to watch the world burn. And I think it's also worth knowing that each and every one of us, at some point in our life, wants to watch the world burn at least a little bit.
Studien om avvikelser lär oss två saker. En är att uppskatta rollen de har i våra vardagsliv. Det är verkligen värt att känna till att det finns folk som verkligen tycker om att se världen brinna. Och jag tycker också att det är bra att veta att vi alla, vid olika tillfällen i livet, tycker om att se världen brinna åtminstone lite grann.
(Laughter)
(Skratt)
I think it's worth knowing, at least for consequential decisions like choosing who to vote for, that people aren't just motivated by material self-interest or by an affiliation to social and political group. Sometimes people want to be autonomous beings, they want to be free. And telling these people, "What you're doing is stupid," "what you're doing is irrational," "what you're doing is immoral," can have the paradoxical effect of motivating them to do exactly what you don't want them to do.
Jag tycker det är bra att veta, när man står vid avgörande beslut, att man inte bara motiveras av materiellt egenintresse eller av vilka sociala eller politiska grupper man tillhör. Ibland vill man bara vara en autonom varelse, bara vara fri. Och att då säga, “Det du gör är dumt”, “Det du gör är oförståndigt”, “Det du gör är omoraliskt”, kan få den paradoxala följden att man gör precis motsatsen till det du vill.
The second lesson of perversity has to do with our everyday lives. A lot of perversity is awful. I think the world would be better off without it. But I think we've seen a little bit that perversity could be funny. It could be clever. I think it can make the world a better place. And so I guess I'd suggest that a life with a little bit of perversity in it, a life where sometimes you put your finger into your friend's ice cream, is a life that's a lot more interesting.
Det andra vi kan lära oss om avvikande handlar om vårt vardagsliv. Flera avvikanden är fruktansvärda. Jag tror att världen vore bättre utan dessa. Men jag tycker vi har sett att avvikande kan vara kul. Det kan vara smart. Jag tror det kan skapa en bättre värld. Och därför rekommenderar jag ett liv med lite avvikande inslag, där man ibland stoppar in fingret i kompisens glass, för det ett mycket mer intressant liv.
Thank you.
Tack.
(Applause)
(Applåder)