I am a plant geneticist. I study genes that make plants resistant to disease and tolerant of stress. In recent years, millions of people around the world have come to believe that there's something sinister about genetic modification. Today, I am going to provide a different perspective.
Jag jobbar som växtgenetiker. Jag studerar gener som gör växter resistenta mot sjukdomar och toleranta mot stress. På senare år, har miljontals människor runt om i världen börjat tro att det är något ondskefullt med genetisk modifiering. Idag ska jag ge ett annat perspektiv.
First, let me introduce my husband, Raoul. He's an organic farmer. On his farm, he plants a variety of different crops. This is one of the many ecological farming practices he uses to keep his farm healthy. Imagine some of the reactions we get: "Really? An organic farmer and a plant geneticist? Can you agree on anything?"
Först vill jag presentera min man, Raoul. Han är en ekologisk jordbrukare. På sin gård planterar han en mängd olika grödor. Detta är en av många ekologiska odlingsmetoder han använder för att hålla gården frisk. Föreställ er vilka reaktioner vi får: "Va? En ekologisk bonde och en växtgenetiker? Är ni överens om någonting?"
Well, we can, and it's not difficult, because we have the same goal. We want to help nourish the growing population without further destroying the environment. I believe this is the greatest challenge of our time.
Ja det är vi, och det är inte så svårt, eftersom vi strävar mot samma mål. Vi vill hjälpa till med att mätta den växande populationen utan att ytterligare förstöra miljön. Jag tror att det är vår tids största utmaning.
Now, genetic modification is not new; virtually everything we eat has been genetically modified in some manner. Let me give you a few examples. On the left is an image of the ancient ancestor of modern corn. You see a single roll of grain that's covered in a hard case. Unless you have a hammer, teosinte isn't good for making tortillas. Now, take a look at the ancient ancestor of banana. You can see the large seeds. And unappetizing brussel sprouts, and eggplant, so beautiful.
Alltså, genetiska modifiering är inte något nytt; i princip allt vi äter har blivit genetiskt modifierat på något sätt. Låt mig ge er några exempel. Till vänster syns en bild på en gammal släkting till modern majs. Du ser en ensam rad av korn som är täckt med ett hårt skal. Ifall du inte har en hammare, är inte teosint så bra för att göra tortillas av. Ta en titt på den gamla släktingen till banan. Ni kan se de stora fröna. Och oaptitlig brysselkål, en aubergine, så vacker.
Now, to create these varieties, breeders have used many different genetic techniques over the years. Some of them are quite creative, like mixing two different species together using a process called grafting to create this variety that's half tomato and half potato. Breeders have also used other types of genetic techniques, such as random mutagenesis, which induces uncharacterized mutations into the plants. The rice in the cereal that many of us fed our babies was developed using this approach.
Så, för att skapa dessa varianter, har odlare under åren används sig av flera olika tekniker. Vissa av dem är ganska kreativa, som att blanda samman två olika arter med hjälp av en metod som kallas ympning för att skapa denna variant som är till hälften tomat och till hälften potatis. Odlare har också använt andra sorters genetiska tekniker, som slumpmässig mutagenes, som framställer otypiska mutationer i växterna. Riset i flingorna som många av oss matar våra småbarn med utvecklades med det här tillvägagångssättet.
Now, today, breeders have even more options to choose from. Some of them are extraordinarily precise.
I dag har odlare ännu mer valmöjligheter. Vissa av dem har extraordinär precision.
I want to give you a couple examples from my own work. I work on rice, which is a staple food for more than half the world's people. Each year, 40 percent of the potential harvest is lost to pest and disease. For this reason, farmers plant rice varieties that carry genes for resistance. This approach has been used for nearly 100 years. Yet, when I started graduate school, no one knew what these genes were. It wasn't until the 1990s that scientists finally uncovered the genetic basis of resistance. In my laboratory, we isolated a gene for immunity to a very serious bacterial disease in Asia and Africa. We found we could engineer the gene into a conventional rice variety that's normally susceptible, and you can see the two leaves on the bottom here are highly resistant to infection.
Jag ska ge er ett par exempel från mitt eget arbete. Jag arbetar med ris, som är en basföda för mer än hälften av jordens befolkning. Varje år går 40% av den potentiella skörden förlorad på grund av skadedjur och sjukdomar. På grund av detta, planterar bönderna varianter av ris som bär med sig gener för resistens. Detta tillvägagångssätt har används i närmare 100 år. Ändå, när jag började forskarutbildningen, visste ingen vilka dessa gener var. Det var inte förrän på 1990-talet som forskare slutligen avslöjade den genetiska grunden för resistens. I mitt laboratorium isolerade vi en gen för immunitet mot en väldigt allvarlig bakteriell sjukdom från Asien och Afrika. Vi kom på att vi kunde sätta in genen i en konventionell rissort som normalt är känslig, och ni kan se att de två bladen längst ner är mycket resistenta mot infektion.
Now, the same month that my laboratory published our discovery on the rice immunity gene, my friend and colleague Dave Mackill stopped by my office. He said, "Seventy million rice farmers are having trouble growing rice." That's because their fields are flooded, and these rice farmers are living on less than two dollars a day. Although rice grows well in standing water, most rice varieties will die if they're submerged for more than three days. Flooding is expected to be increasingly problematic as the climate changes. He told me that his graduate student Kenong Xu and himself were studying an ancient variety of rice that had an amazing property. It could withstand two weeks of complete submergence. He asked if I would be willing to help them isolate this gene. I said yes -- I was very excited, because I knew if we were successful, we could potentially help millions of farmers grow rice even when their fields were flooded.
Samma månad som mitt laboratorium publicerade vår upptäckt om immunitetsgenen för ris, stannade min kollega, Dave Mackill, till vid mitt kontor. Han sa, " Sjuttio miljoner risodlare har bekymmer med att odla ris." Det beror på att deras fält svämmas över, och dessa risodlare lever på mindre än två dollar om dagen. Trots att ris växer i stillastående vatten, kommer de flesta rissorter dö ifall de svämmas över i mer än tre dagar. Översvämningar förväntas bli ett ökande problem när klimatet förändras. Han berättade att han och hans forskarstudent Kenong Xu studerade en gammal rissort som hade en fantastisk egenskap. Den kunde klara av två veckor av fullständig översvämning. Han frågade om jag skulle vilja hjälpa honom att isolera den här genen. Jag sa ja - det var spännande, eftersom jag visste att om vi lyckades, skulle vi kunna hjälpa miljontals bönder att odla ris även när deras fält var översvämmade.
Kenong spent 10 years looking for this gene. Then one day, he said, "Come look at this experiment. You've got to see it." I went to the greenhouse and I saw that the conventional variety that was flooded for 18 days had died, but the rice variety that we had genetically engineered with a new gene we had discovered, called Sub1, was alive. Kenong and I were amazed and excited that a single gene could have this dramatic effect. But this is just a greenhouse experiment. Would this work in the field?
Kenong ägnade 10 år åt att leta efter den här genen. Och slutligen en dag, sa han, "Kom och titta på det här försöket. Du måste se det." Jag gick till växthuset och såg att den konventionella sorten som varit översvämmad i 18 dagar hade dött, men den rissort som vi hade modifierat genetiskt med en ny gen som vi hade upptäckt, som kallas Sub1, fortfarande levde. Kenong och jag var förvånade och exalterade över att en enda gen kunde ha den här dramatiska effekten. Men detta är endast ett växthusförsök. Skulle detta fungera ute på fälten?
Now, I'm going to show you a four-month time lapse video taken at the International Rice Research Institute. Breeders there developed a rice variety carrying the Sub1 gene using another genetic technique called precision breeding. On the left, you can see the Sub1 variety, and on the right is the conventional variety. Both varieties do very well at first, but then the field is flooded for 17 days. You can see the Sub1 variety does great. In fact, it produces three and a half times more grain than the conventional variety. I love this video because it shows the power of plant genetics to help farmers. Last year, with the help of the Bill and Melinda Gates Foundation, three and a half million farmers grew Sub1 rice.
Nu ska jag visa er en fyra månaders time lapse-film som är tagen på International Rice Research Institute. Odlare där utvecklar rissorter som bär Sub1-genen med hjälp av en genetisk teknik där man odlar fram starka hybrider. Till vänster, ser ni Sub 1-sorten, och till höger syns den konventionella sorten. Båda sorterna klarar sig väldigt bra i början, men sen översvämmas fältet i 17 dagar. Ni kan se att Sub 1-sorten klarar sig utmärkt. Faktum är att den producerar tre och en halv gånger mer gryn än den konventionella sorten. Jag älskar den här filmen eftersom den visar visar hur kraftfullt växtgenetiken kan hjälpa odlarna. Förra året, med hjälp av Bill och Melinda Gates Foundation, kunde tre och en halv miljon bönder odla Sub1-ris.
(Applause)
(Applåder)
Thank you.
Tack så mycket.
Now, many people don't mind genetic modification when it comes to moving rice genes around, rice genes in rice plants, or even when it comes to mixing species together through grafting or random mutagenesis. But when it comes to taking genes from viruses and bacteria and putting them into plants, a lot of people say, "Yuck." Why would you do that? The reason is that sometimes it's the cheapest, safest, and most effective technology for enhancing food security and advancing sustainable agriculture. I'm going to give you three examples.
Många människor har inget emot genetisk modifikation så länge det gäller att flytta runt risgener, risgener i risplanor, eller till och med att blanda arter genom ympning eller slumpmässig mutagenes. Men när det gäller att ta gener från virus eller bakterier och sätta in dem i växter, så säger många, "Usch," Varför gör ni så? Orsaken är att det ibland är den billigaste, säkraste, och mest effektiva tekniken för att säkerställa mattillgången och utveckla ett hållbart jordbruk. Jag ska ge er tre exempel.
First, take a look at papaya. It's delicious, right? But now, look at this papaya. This papaya is infected with papaya ringspot virus. In the 1950s, this virus nearly wiped out the entire production of papaya on the island of Oahu in Hawaii. Many people thought that the Hawaiian papaya was doomed, but then, a local Hawaiian, a plant pathologist named Dennis Gonsalves, decided to try to fight this disease using genetic engineering. He took a snippet of viral DNA and he inserted it into the papaya genome. This is kind of like a human getting a vaccination. Now, take a look at his field trial. You can see the genetically engineered papaya in the center. It's immune to infection. The conventional papaya around the outside is severely infected with the virus. Dennis' pioneering work is credited with rescuing the papaya industry. Today, 20 years later, there's still no other method to control this disease. There's no organic method. There's no conventional method. Eighty percent of Hawaiian papaya is genetically engineered.
Ta först en titt på papaya. De är delikata, eller hur? Men nu, titta på den här papayan. Den här papayan är infekterad med Papaya ringspot virus. På 1950-talet, höll detta virus nästan på att utplåna hela produktionen av papaya på ön Oahu på Hawaii. Många trodde att den hawaiianska papayan var utdömd, men en lokal Hawaian, växtpatologen Dennis Gonsalves, bestämde sig för att försöka bekämpa sjukdomen med genteknik. Han tog en del av virus-DNA och satte in det i papayans genom. Detta är som när en människa får en vaccination. Och ta nu en titt på hans försöksfält. Ni kan se den genetiskt förändrade papayan i mitten. Den är immun mot infektionen. Den vanliga papayan runt omkring är svårt angripet av viruset. Dennis pionjärarbete har fått äran av att ha räddat papayaindustrin. 20 år senare finns det fortfarande inget nytt sätt att kontrollera sjukdomen. Det finns ingen ekologisk metod. Det finns ingen konventionell. Åttio procent av Hawaiis papaya är genetiskt modifierad.
Now, some of you may still feel a little queasy about viral genes in your food, but consider this: The genetically engineered papaya carries just a trace amount of the virus. If you bite into an organic or conventional papaya that is infected with the virus, you will be chewing on tenfold more viral protein.
Vissa av er kanske fortfarande tycker att det är obehagligt med virusgener i maten, men tänk på det här: Den genetiskt modifierade papayan bär endast en mycket liten del av viruset. Om du äter en ekologisk eller konventionellt odlad papaya som är infekterat med viruset, så tuggar du i dig tiotals gånger så mycket virusprotein.
Now, take a look at this pest feasting on an eggplant. The brown you see is frass, what comes out the back end of the insect. To control this serious pest, which can devastate the entire eggplant crop in Bangladesh, Bangladeshi farmers spray insecticides two to three times a week, sometimes twice a day, when pest pressure is high. But we know that some insecticides are very harmful to human health, especially when farmers and their families cannot afford proper protection, like these children. In less developed countries, it's estimated that 300,000 people die every year because of insecticide misuse and exposure. Cornell and Bangladeshi scientists decided to fight this disease using a genetic technique that builds on an organic farming approach. Organic farmers like my husband Raoul spray an insecticide called B.T., which is based on a bacteria. This pesticide is very specific to caterpillar pests, and in fact, it's nontoxic to humans, fish and birds. It's less toxic than table salt. But this approach does not work well in Bangladesh. That's because these insecticide sprays are difficult to find, they're expensive, and they don't prevent the insect from getting inside the plants. In the genetic approach, scientists cut the gene out of the bacteria and insert it directly into the eggplant genome. Will this work to reduce insecticide sprays in Bangladesh? Definitely. Last season, farmers reported they were able to reduce their insecticide use by a huge amount, almost down to zero. They're able to harvest and replant for the next season.
Titta nu på det här skadedjuret som festar på en aubergine. Det bruna du ser är avföring, som kommer ut ur bakändan på insekten. För att kontrollera dessa skadeinsekter, som kan ödelägga hela aubergineskörden i Bangladesh, sprutar Bangladeshs bönder insektsmedel två till tre gånger i veckan, ibland två gånger om dagen, när skadedjurstrycket är svårt. Men vi vet att vissa insektsmedel är väldigt skadliga för människans hälsa, speciellt när bönderna och deras familjer inte har råd med rätt skyddsutrusning, som de här barnen. I mindre utvecklade länder är det beräknat att 300 000 människor dör varje år på grund av felanvändning av insektsmedel och exponering. Forskare från Cornell och Bangladesh beslöt att bekämpa dessa sjukdomar genom att använda en genteknik som bygger på ett ekologiskt odlingssätt. Ekologiska bönder som min man Raoul sprutar ett insektsmedel som kallas B.T., som är baserat på en bakterie. Det här bekämpningsmedlet är väldigt specifikt för larvangrepp, och faktum är att det är ofarligt för människor, fiskar och fåglar. Det är mindre giftigt än bordssalt. Men den här metoden fungerar inte bra i Bangladesh. Det beror på att insektsmedlen är svåra att få tag på, och de är dyra, och de hindrar inte insekten från att ta sig in i växterna. Genmetoden innebär att forskaren klipper ut en gen ur bakterien och sätter in den i auberginens genom. Kommer detta leda till minskad användning av insektsmedel i Bangladesh? Definitivt. Förra säsongen, rapporterade odlarna att de kunde minska mängden insektsmedel med stora mängder, nästan ner till noll. De kunde skörda och återplantera till nästa säsong.
Now, I've given you a couple examples of how genetic engineering can be used to fight pests and disease and to reduce the amount of insecticides. My final example is an example where genetic engineering can be used to reduce malnutrition. In less developed countries, 500,000 children go blind every year because of lack of Vitamin A. More than half will die. For this reason, scientists supported by the Rockefeller Foundation genetically engineered a golden rice to produce beta-carotene, which is the precursor of Vitamin A. This is the same pigment that we find in carrots. Researchers estimate that just one cup of golden rice per day will save the lives of thousands of children. But golden rice is virulently opposed by activists who are against genetic modification. Just last year, activists invaded and destroyed a field trial in the Philippines. When I heard about the destruction, I wondered if they knew that they were destroying much more than a scientific research project, that they were destroying medicines that children desperately needed to save their sight and their lives.
Nu har jag gett några exempel på hur genteknik kan användas för att bekämpa angrepp och sjukdomar och för att minska mängden insektsmedel. Till slut har jag ett exempel där genteknik kan användas för att minska undernäring. I mindre utvecklade länder, blir varje år 500 000 barn blinda på grund av brist på A-vitamin. Fler än hälften kommer att dö. På grund av detta, har forskare, med stöd av Rockerfeller Foundation genetiskt modifierat ett gyllene ris så det producerar betakaroten, som är förstadiet till A-vitamin. Det är samma pigment som finns i morötter. Förskare beräknar att en mugg av gyllene riset per dag skulle rädda livet på tusentals barn. Men det gyllene riset är starkt ifrågasatt av aktivister som är emot genmodifiering. Förra året, invaderade och förstörde aktivister ett försöksfält på Filippinerna. När jag hörde om förstörelsen, undrade jag om de visste att de förstörde mycket mer än en forskares forskningsprojekt, att de förstörde medicin som barn var i desperat behov av för att rädda deras syn och deras liv.
Some of my friends and family still worry: How do you know genes in the food are safe to eat? I explained the genetic engineering, the process of moving genes between species, has been used for more than 40 years in wines, in medicine, in plants, in cheeses. In all that time, there hasn't been a single case of harm to human health or the environment. But I say, look, I'm not asking you to believe me. Science is not a belief system. My opinion doesn't matter. Let's look at the evidence. After 20 years of careful study and rigorous peer review by thousands of independent scientists, every major scientific organization in the world has concluded that the crops currently on the market are safe to eat and that the process of genetic engineering is no more risky than older methods of genetic modification. These are precisely the same organizations that most of us trust when it comes to other important scientific issues such as global climate change or the safety of vaccines.
Vissa av mina vänner och familj är fortfarande oroliga; Hur vet du att gener i maten är säkra att äta? Jag förklarar att genmodifiering, processen att flytta gener mellan arter, har använts i över 40 år i viner, i medicin, i växter, i ostar. Under den tiden har det inte funnits ett enda fall av skada på människans hälsa, eller på miljön. Jag brukar säga, se här, ni behöver inte tro mig. Vetenskap är inte ett trossystem. Min åsikt har ingen betydelse. Låt oss titta på bevisen. Efter 20 års noggranna studier och rigorös granskning av tusentals oberoende forskare, har alla stora vetenskapliga organisationer i världen kommit fram till att grödorna som nu finns på marknaden är säkra att äta och att metoden med genetisk modifiering inte är mer riskfylld än andra äldre metoder för genetisk modifiering. Detta är exakt samma organisationer som de flesta av oss litar på när det gäller andra viktiga vetenskapliga frågor som global uppvärmning eller vacciners säkerhet.
Raoul and I believe that, instead of worrying about the genes in our food, we must focus on how we can help children grow up healthy. We must ask if farmers in rural communities can thrive, and if everyone can afford the food. We must try to minimize environmental degradation. What scares me most about the loud arguments and misinformation about plant genetics is that the poorest people who most need the technology may be denied access because of the vague fears and prejudices of those who have enough to eat.
Raoul och jag tror, att istället för att oroa sig för generna i maten, måste vi fokusera på hur vi kan hjälpa barn att få en hälsosam uppväxt. Vi måste fråga oss om bönder på landsbygden kan klara sig, och om alla har råd med maten. Vi måste försöka att minimera miljöförstörelsen. Det som skrämmer mig mest av de högljudda argumenten och desinformationen om växtgenetik är det att de fattigaste människorna, som mest behöver tekniken kan bli nekade tillgång på grund av vaga rädslor och fördomar hos dem som själva har tillräckligt med mat.
We have a huge challenge in front of us. Let's celebrate scientific innovation and use it. It's our responsibility to do everything we can to help alleviate human suffering and safeguard the environment.
Vi har en stor utmaning framför oss. Låt oss omfamna vetenskapliga innovationer och använda dem. Det är vårt ansvar att göra allt vi kan för att hjälpa till att lindra mänskligt lidande och skydda miljön.
Thank you.
Tack så mycket.
(Applause)
(Applåder)
Thank you.
Tack så mycket.
Chris Anderson: Powerfully argued. The people who argue against GMOs, as I understand it, the core piece comes from two things. One, complexity and unintended consequence. Nature is this incredibly complex machine. If we put out these brand new genes that we've created, that haven't been challenged by years of evolution, and they started mixing up with the rest of what's going on, couldn't that trigger some kind of cataclysm or problem, especially when you add in the commercial incentive that some companies have to put them out there? The fear is that those incentives mean that the decision is not made on purely scientific grounds, and even if it was, that there would be unintended consequences. How do we know that there isn't a big risk of some unintended consequence? Often our tinkerings with nature do lead to big, unintended consequences and chain reactions.
Chris Anderson: Kraftfullt argumenterat. De människor som är emot GMO, som jag förstår det, så gäller kärnfrågan två saker. För det första, komplexa och oförutsedda konsekvenser. Naturen är otroligt komplex. Om vi sätter ut de här nya generna som vi har skapat, som inte har utmanats av år av evolution, och de börjar blanda sig med annat som finns, skulle inte det kunna trigga igång en naturkatastrof eller problem, speciellt när du lägger till kommersiella intressen, att vissa företag vill få ut dem? Rädslan att dessa intressen innebär att besluten inte fattas endast på vetenskapliga grunder, och även om det var så, att det kan komma oväntade konsekvenser. Hur vet vi att det inte finns risk för någon oväntad konsekvens? Ofta leder vårt mixtrande med naturen till stora oväntade konsekvenser och kedjereaktioner.
Pamela Ronald: Okay, so on the commercial aspects, one thing that's really important to understand is that, in the developed world, farmers in the United States, almost all farmers, whether they're organic or conventional, they buy seed produced by seed companies. So there's definitely a commercial interest to sell a lot of seed, but hopefully they're selling seed that the farmers want to buy. It's different in the less developed world. Farmers there cannot afford the seed. These seeds are not being sold. These seeds are being distributed freely through traditional kinds of certification groups, so it is very important in less developed countries that the seed be freely available.
PR: Okej, gällande den kommersiella aspekten, en sak som är viktig att förstå är att i i-länderna, bönderna i USA, alla bönder, både de ekologiska och konventionella, de köper utsäde av utsädesföretag. Så det finns absolut kommersiellt intresse av att sälja utsädet, men förhoppningsvis säljer de utsäde som odlarna vill köpa. Det är skillnad i utvecklingsländerna. Odlarna har inte råd att köpa utsäde. Här säljs inget utsäde. Det här utsädet distribueras gratis via traditionella certifieringsgrupper, så det är väldigt viktigt i utvecklingsländerna att utsädet är gratis.
CA: Wouldn't some activists say that this is actually part of the conspiracy? This is the heroin strategy. You seed the stuff, and people have no choice but to be hooked on these seeds forever?
CA: Skulle inte vissa aktivister säga att detta är en del av konspirationen? Att det är heroinstrategi. Du sår in detta och människor har sen inget val och är fast med detta utsäde för alltid?
PR: There are a lot of conspiracy theories for sure, but it doesn't work that way. For example, the seed that's being distributed, the flood-tolerant rice, this is distributed freely through Indian and Bangladeshi seed certification agencies, so there's no commercial interest at all. The golden rice was developed through support of the Rockefeller Foundation. Again, it's being freely distributed. There are no commercial profits in this situation. And now to address your other question about, well, mixing genes, aren't there some unintended consequences? Absolutely -- every time we do something different, there's an unintended consequence, but one of the points I was trying to make is that we've been doing kind of crazy things to our plants, mutagenesis using radiation or chemical mutagenesis. This induces thousands of uncharacterized mutations, and this is even a higher risk of unintended consequence than many of the modern methods. And so it's really important not to use the term GMO because it's scientifically meaningless. I feel it's very important to talk about a specific crop and a specific product, and think about the needs of the consumer.
PR: Det finns många konspirationsteorier, men det fungerar inte så. Till exempel, utsädet som delas ut, det översvämningståliga riset, det delas ut gratis via indiska och bangladeshiska certifieringsagenturer för utsäde, så där finns inga kommersiella intressen alls. Gyllene riset utvecklades med hjälp av stöd från Rockerfeller Foundation. Återigen, det delas ut gratis. Det finns inga kommersiella vinster i det här fallet. Och för att komma till din andra fråga om mixade gener, finns det några oväntade konsekvenser? Absolut - varje gång vi gör något annorlunda, finns det ofrivilliga konsekvenser, men en av de saker som jag vill poängtera är att vi har gjort ganska galna saker med våra växter, mutagenes med hjälp av strålning, eller kemisk mutagenes. Detta framkallar tusentals okaraktäristiska mutationer, och detta ger till och med större risk för oförutsedda konsekvenser än många av de moderna metoderna. Och det är viktigt att inte använda termen GMO eftersom det är vetenskapligt meningslöst. Jag tycker att det är viktigt att tala om en specifik gröda och en specifik produkt och att tänka på konsumentens behov.
CA: So part of what's happening here is that there's a mental model in a lot of people that nature is nature, and it's pure and pristine, and to tinker with it is Frankensteinian. It's making something that's pure dangerous in some way, and I think you're saying that that whole model just misunderstands how nature is. Nature is a much more chaotic interplay of genetic changes that have been happening all the time anyway.
CA: Så en del av det hela är att det finns en mental modell hos många människor att naturen är naturen och den är ren och dyrbar, och att mixtra med den är onaturligt. Det gör något som är rent ut sagt farligt, och jag tror att du menar att hela modellen helt missuppfattar hur naturen är. Naturen är ett mycket mer kaotiskt samspel av genetiska förändringar som har pågått hela tiden oavsett.
PR: That's absolutely true, and there's no such thing as pure food. I mean, you could not spray eggplant with insecticides or not genetically engineer it, but then you'd be stuck eating frass. So there's no purity there.
PR: Det är helt riktigt och det finns inget som är helt ren mat. Jag menar, man kan låta bli att bespruta aubergine och inte modifiera dem genetiskt, men då får du äta insektsavföring. Så det finns inget rent där inte.
CA: Pam Ronald, thank you. That was powerfully argued. PR: Thank you very much. I appreciate it. (Applause)
CA: Tack så mycket. Det var välargumenterat. PR: Tack så mycket, jag uppskattar det. (Applåder)