The will to live life differently can start in some of the most unusual places. This is where I come from, Todmorden. It's a market town in the north of England, 15,000 people, between Leeds and Manchester, fairly normal market town. It used to look like this, and now it's more like this, with fruit and veg and herbs sprouting up all over the place. We call it propaganda gardening. (Laughter)
En önskan att ändra sättet vi lever på kan börja på de mest oväntade platser. Det är härifrån jag kommer, Todmorden. Det är en gammal handelsstad i norra England, med 15 000 invånade, mellan Leeds och Manchester, en stad som de flesta. Förr såg det ut så här, och nu mer så här, med frukt, grönsaker och örter som växer här och där. Vi kallar det propaganda-odling. (Skratt)
Corner row railway, station car park, front of a health center, people's front gardens, and even in front of the police station. (Laughter) We've got edible canal towpaths, and we've got sprouting cemeteries. The soil is extremely good. (Laughter)
Ett hörn av järnvägen, parkeringen utanför, framför hälsocentralen, folks trädgårdar, och till och med framför polisstationen. (Skratt) Vi har ätbara växter längs kanalerna, och sprudlande kyrkogårdar. Jorden är extremt bördig. (Skratt)
We've even invented a new form of tourism. It's called vegetable tourism, and believe it or not, people come from all over the world to poke around in our raised beds, even when there's not much growing. (Laughter) But it starts a conversation. (Laughter)
Vi har till och med uppfunnit en ny sorts turism. Den heter Grönsaks-turism, och tro det eller ej, så kommer människor från hela världen för att böka runt i våra höjda bäddar, till och med när det inte växer särskilt mycket. (Skratt) Men det sätter igång diskussionen. (Skratt)
And, you know, we're not doing it because we're bored. (Laughter) We're doing it because we want to start a revolution.
Och, vet ni, vi gör inte det här för att vi har tråkigt. (Skratt) Vi gör det för att vi vill starta en revolution.
We tried to answer this simple question: Can you find a unifying language that cuts across age and income and culture that will help people themselves find a new way of living, see spaces around them differently, think about the resources they use differently, interact differently? Can we find that language? And then, can we replicate those actions? And the answer would appear to be yes, and the language would appear to be food.
Vi försökte besvara den här enkla frågan: Går det att hitta ett språk som talas av alla åldrar, inkomstklasser och kulturer och som hjälper folk att hitta ett nytt sätt att leva, see närmiljön annorlunda, tänka på naturresurser de använder på ett nytt sätt, umgås annorlunda? Kan vi hitta ett sådant språk? Och, kan vi sprida det vidare? Och svaret verkar vara "ja", och språket verkar vara "mat".
So, three and a half years ago, a few of us sat around a kitchen table and we just invented the whole thing. (Laughter) (Applause) We came up with a really simple game plan that we put to a public meeting. We did not consult. We did not write a report. Enough of all that. (Laughter) And we said to that public meeting in Todmorden, look, let's imagine that our town is focused around three plates: a community plate, the way we live our everyday lives; a learning plate, what we teach our kids in school and what new skills we share amongst ourselves; and business, what we do with the pound in our pocket and which businesses we choose to support.
Så, för tre och ett halvt år sedan, så satt några av oss runt ett köksbord och tänkte ut det hela. (Skratt) (Applåder) Vi tänkte ut en riktigt enkel plan som vi presenterade på ett stormöte. Vi anlitade ingen konsult. Vi skrev ingen rapport. Nog med sånt. (Skratt) Och vi sa till de som var där, på mötet i Todmorden, tänk er vår stad utifrån de här tre "tallrikarna": En samhälls-tallrik, sättet vi lever varje dag; en utbildnings-tallrik, det vi lär våra barn i skolan och de färdigheter vi delar med varandra; och en företags-tallrik, det vi gör med pengarna i våra fickor och vilka företag vi väljer att handla med.
Now, let's imagine those plates agitated with community actions around food. If we start one of those community plates spinning, that's really great, that really starts to empower people, but if we can then spin that community plate with the learning plate, and then spin it with the business plate, we've got a real show there, we've got some action theater. We're starting to build resilience ourselves. We're starting to reinvent community ourselves, and we've done it all without a flipping strategy document. (Applause)
Tänk er nu de här tallrikarna satta i rörelse med saker som cirklar kring mat. Om vi kan sätta bara en av tallrikarna i rörelse så är det bra, det ger en bra känsla att man kan åstadkomma något, men om vi kan sätta igång samhälls-tallriken tillsammans med utbildnings-tallriken, och sen sätta igång företags-tallriken, så har vi en riktig show, en actionspäckad föreställning. Vi har börjat bygga ett tåligare samhälle tillsammans. Vi har börjat uppfinna lokalsamhället på nytt, och vi har gjort det utan nåt jädrans strategidokument. (Applåder)
And here's the thing as well. We've not asked anybody's permission to do this, we're just doing it. (Laughter) And we are certainly not waiting for that check to drop through the letterbox before we start, and most importantly of all, we are not daunted by the sophisticated arguments that say, "These small actions are meaningless in the face of tomorrow's problems," because I have seen the power of small actions, and it is awesome.
Och det här är också viktigt: Vi har inte bett nån om lov, vi gör det ändå. (Skratt) Och vi väntar då inte på en check med pengar som ska ramla ner i brevlådan innan vi startar, och viktigast av allt, vi är inte nedslagna av sofistikerade argument som säger, "Era små handlingar är meningslösa i jämförelse med framtidens problem", för jag har sett kraften i små handlingar, och den kraften är helt fantastisk.
So, back to the public meeting. (Laughter) We put that proposition to the meeting, two seconds, and then the room exploded. I have never, ever experienced anything like that in my life. And it's been the same in every single room, in every town that we've ever told our story. People are ready and respond to the story of food. They want positive actions they can engage in, and in their bones, they know it's time to take personal responsibility and invest in more kindness to each other and to the environment.
Så, tillbaka till det där mötet. (Skratt) Vi la fram vårt förslag till det där mötet, det tog två sekunder, och så var hela rummet eld och lågor. Jag har aldrig, nånsin, upplevt något liknande i hela mitt liv. Och det har varit samma sak i varje rum, i varje stad som vi varit till och berättat vår historia. Människor är redo och agerar när de hör berättelser om mat. De vill ha goda exempel som de kan förhålla sig till, och långt inne i själen, så känner de att tiden är mogen för att ta personligt ansvar och investera i mer vänlighet till varandra och till vår miljö.
And since we had that meeting three and a half years ago, it's been a heck of a roller coaster. We started with a seed swap, really simple stuff, and then we took an area of land, a strip on the side of our main road, which was a dog toilet, basically, and we turned it into a really lovely herb garden. We took the corner of the car park in the station that you saw, and we made vegetable beds for everybody to share and pick from themselves. We went to the doctors. We've just had a 6-million-pound health center built in Todmorden, and for some reason that I cannot comprehend, it has been surrounded by prickly plants. (Laughter) So we went to the doctors, said, "Would you mind us taking them up?" They said, "Absolutely fine, provided you get planning permission and you do it in Latin and you do it in triplicate," so we did — (Laughter) — and now there are fruit trees and bushes and herbs and vegetables around that doctor's surgery. And there's been lots of other examples, like the corn that was in front of the police station, and the old people's home that we've planted it with food that they can pick and grow.
Och sedan vi hade där mötet för tre och ett halvt år sen, så har det varit en rejäl berg- och dalbana. Vi började med att byta frön med varann, riktigt enkla saker, och sen så gav vi oss i kast med en bit land, vid sidan av vår huvudgata, som var mer av en hund-toalett egentligen, och vi lyckades förvandla platsen till en riktigt härlig örtagård. Vi tog oss an ett hörn av parkeringen på stationen som ni såg, och vi gjorde grönsaksbäddar där alla kan dela resultatet och plocka själva. Vi gav oss till läkarna. Vi hade just fått en ny hälsocentral för 6 miljoner pund i centrala Todmorden, och av nån anledning som jag inte förstår, så hade det omgärdats av en massa taggiga växter. (Skratt) Så vi gick till läkarna och sa: "Gör det er något om vi gräver upp dem?" Och de svarade "Det är helt i sin ordning, bara ni får tillstånd och ni skriver det på latin och ni gör det dubbelt upp" så det gjorde vi - (skratt) - och nu finns där istället fruktträd, buskar, örter och grönsaker runt det där stället. Och det finns gott om andra exempel, såsom majsen framför polisstationen, och äldreboendet där vi planerat mat som de kan plocka och där de kan odla själva.
But it isn't just about growing, because we all are part of this jigsaw. It's about taking those artistic people in your community and doing some fabulous designs in those raised beds to explain to people what's growing there, because there's so many people that don't really recognize a vegetable unless it's in a bit of plastic with a bit of an instruction packet on the top. (Laughter) So we have some people who designed these things, "If it looks like this, please don't pick it, but if it looks like this, help yourself." This is about sharing and investing in kindness.
Med det handlar inte bara om odling, för vi hänger alla ihop som ett pussel. Det handlar mer om att ta vara på de kreativa krafterna och släppa loss dem i upphöjda odlingsbäddar för att förklara för folk vad som växer där, för det är så många människor som inte känner igen en grönsak om den inte är inpackad i plast med en påklistrad instruktion vad man gör. Så vi har en del som designar saker som säger, "om det ser ut så här, plocka det inte, men om det ser ut så här, varsågod." Det här handlar om att dela och investera i omtänksamhet.
And for those people that don't want to do either of those things, maybe they can cook, so we pick them seasonally and then we go on the street, or in the pub, or in the church, or wherever people are living their lives. This is about us going to the people and saying, "We are all part of the local food jigsaw, we are all part of a solution."
Och för de som varken vill göra det ena eller andra av det här, så kan de kanske laga mat, så vi plockar efter säsong och så går vi ut på gatorna, eller till puben, eller kyrkan, eller var nu människor spenderar sin tid. Det här handlar om att vi går till människor och säger, "Vi är alla en del av det här lokala mat-pusslet, vi är alla en del av en lösning."
And then, because we know we've got vegetable tourists and we love them to bits and they're absolutely fantastic, we thought, what could we do to give them an even better experience? So we invented, without asking, of course, the Incredible Edible Green Route. And this is a route of exhibition gardens, and edible towpaths, and bee-friendly sites, and the story of pollinators, and it's a route that we designed that takes people through the whole of our town, past our cafes and our small shops, through our market, not just to and fro from the supermarket, and we're hoping that, in changing people's footfall around our town, we're also changing their behavior.
Och sedan, då vi har de här mat-turisterna, och vi älskar dem och tycker de är fantastiska, så tänkte vi, vad kan vi göra för att ge dem en ännu bättre upplevelse? Så vi uppfann, utan att fråga om lov förstås, "Den Otroliga Ätbara Gröna Leden". Och det här är en rutt genom öppna trädgårdar och förbi de ätbara växterna längs kanalerna, planeringar för bin där vi berättar om pollinering, och det är en led vi gjorde som tar folk genom hela staden, förbi våra caféer och små butiker, genom marknaden, och inte bara fram och tillbaka till snabbköpet, och vi hoppas att, genom att ändra folks rörelsemönster runt i vår stad, att vi också ändrar deras sätt att leva.
And then there's the second plate, the learning plate. Well, we're in partnership with a high school. We've created a company. We are designing and building an aquaponics unit in some land that was spare at the back of the high school, like you do, and now we're going to be growing fish and vegetables in an orchard with bees, and the kids are helping us build that, and the kids are on the board, and because the community was really keen on working with the high school, the high school is now teaching agriculture, and because it's teaching agriculture, we started to think, how could we then get those kids that never had a qualification before in their lives but are really excited about growing, how can we give them some more experience?
Och sen är det den andra tallriken, utbildnings-tallriken. Vi jobbar tillsammans med ett gymnasium. Vi har startat ett företag. Vi designar och bygger ett infiltrationssystem för odling och vattenrening på en bit land som blivit över bakom skolan. Så nu kommer vi att odla grönsaker och ha fiskar i en fruktträdgård med bin, och ungdomarna hjälper oss bygga, och ungdomarna är verkligen med. Och då vårt gäng verkligen ville jobba med skolan, så lär skolan nu ut jordbruk, och eftersom skolan lär ut jordbruk, så började vi tänka på hur vi kunde få med unga som inte har någon utbildning men som verkligen är entusiastiska för det här med odling, så hur kan vi ge dem mer erfarenhet?
So we got some land that was donated by a local garden center. It was really quite muddy, but in a truly incredible way, totally voluntary-led, we have turned that into a market garden training center, and that is polytunnels and raised beds and all the things you need to get the soil under your fingers and think maybe there's a job in this for me in the future. And because we were doing that, some local academics said, "You know, we could help design a commercial horticulture course for you. There's not one that we know of." So they're doing that, and we're going to launch it later this year, and it's all an experiment, and it's all voluntary.
Så fick vi en bit land donerat av ett lokalt trädgårdscenter. Det var verkligen ganska lerigt, men på ett helt otroligt sätt, och helt ideellt, så har vi förvandlat den här platsen till ett träningscentrum för odling, med växthustunnlar och upphöjda växtbäddar och allt det där som behövs för att kunna sätta igång och tänka att "det här kanske kan bli ett framtida jobb för mig". Och efter att vi gjort det här så kom några akademiker till oss och sa, "Vet ni, vi kan hjälpa till att sätta samman en kurs i kommersiell odling åt er. Det finns ingen vad vi vet." Så nu gör de det, och vi ska sätta igång senare i år, och allt är ett experiment, och allt är idellt och frivilligt.
And then there's the third plate, because if you walk through an edible landscape, and if you're learning new skills, and if you start to get interested in what's growing seasonally, you might just want to spend more of your own money in support of local producers, not just veg, but meat and cheese and beer and whatever else it might be.
Och sen är det den tredje tallriken, för om du går genom ett ätbart landskap, och om du lär dig nya saker, och om du börjar intressera dig för vad som växer under olika säsonger, så kan det hända att du också vill använda mera av dina pengar hos lokala producenter. Kanske inte heller bara grönsaker, utan kött och ost och öl och vad det nu kan tänkas finnas.
But then, we're just a community group, you know. We're just all volunteers. What could we actually do? So we did some really simple things. We fundraised, we got some blackboards, we put "Incredible Edible" on the top, we gave it every market trader that was selling locally, and they scribbled on what they were selling in any one week. Really popular. People congregated around it. Sales were up.
Men så är vi också bara ett litet gäng, ni vet. Vi är bara frivilligarbetare. Vad kan vi åstadkomma egentligen? Så vi gjorde några riktigt enkla saker. Vi skrapade samman lite pengar, några svarta tavlor, vi skrev "Fantastiskt Ätbart" längst upp, vi gav det till alla handlare som säljer lokalt, och de skrev ner hur mycket de säljer varje vecka. Verkligen populärt. Folk flockades. Försäljningen gick upp.
And then, we had a chat with the farmers, and we said, "We're really serious about this," but they didn't actually believe us, so we thought, okay, what should we do? I know. If we can create a campaign around one product and show them there is local loyalty to that product, maybe they'll change their mind and see we're serious.
Och sen så pratade vi med bönderna, så vi sa "Vi menar verkligen allvar med det här." men de trodde oss inte, så vi tänkte, okej, hur gör vi nu? Jag vet. Om vi kan skapa en kamjanj runt en produkt och visa dem att det finns en lokal lojalitet till just den produkten, så kanske de ändrar sig och ser att vi menar allvar.
So we launched a campaign -- because it just amuses me -- called Every Egg Matters. (Laughter) And what we did was we put people on our egg map. It's a stylized map of Togmorden. Anybody that's selling their excess eggs at the garden gate, perfectly legally, to their neighbors, we've stuck on there. We started with four, and we've now got 64 on, and the result of that was that people were then going into shops asking for a local Todmorden egg, and the result of that was, some farmers upped the amount of flocks they got of free range birds, and then they went on to meat birds, and although these are really, really small steps, that increasing local economic confidence is starting to play out in a number of ways, and we now have farmers doing cheese and they've upped their flocks and rare breed pigs, they're doing pasties and pies and things that they would have never done before. We've got increasing market stalls selling local food, and in a survey that local students did for us, 49 percent of all food traders in that town said that their bottom line had increased because of what we were actually doing. And we're just volunteers and it's only an experiment. (Laughter)
Så vi satte igång en kampanj, och bara för att det roar mig, så kallade vi den "Varje ägg spelar roll". (Skratt) Och det vi gjorde var att pricka in folk på en "ägg-karta". Det är en stiliserad karta av Todmorden. Alla som säljer ägg vid grindöppningen, helt legalt, till sina grannar prickade vi in på kartan. Vi började med fyra, och nu har vi 64, och resultatet av det var att folk började gå in i affärer och fråga efter lokala Todmorden-ägg, och resultatet av det var, att en del bönder ökade andelen frigående höns, och sen gick de vidare till köttfågel, och fast det här är små små steg, som ökar självförtroendet hos den lokala ekonomin som börjar ha effekt på flera sätt. Så nu har vi bönder som gör ost och de har fler djur och börjat hålla ovanliga grissorter, de gör pajer och piroger och såna saker som de aldrig skulle ha gjort tidigare. Vi får mer och mer torghandel med lokal mat, och i en undersökning vi gjorde med några studenter, så sa 49% av alla handlare i vår stad att deras lönsamhet ökat tack vare det vi gör. Och vi är bara frivilligarbetare och det är bara ett experiment. (Skratt)
Now, none of this is rocket science. It certainly is not clever, and it's not original. But it is joined up, and it is inclusive. This is not a movement for those people that are going to sort themselves out anyway. This is a movement for everyone. We have a motto: If you eat, you're in. (Laughter) (Applause) Across age, across income, across culture.
Inget av det här är någon komplicerad vetenskap. Det är verkligen inte smart, och det är inte särskilt originellt. Men det är inkluderande, och det är tillsammans. Det här är inte en rörelse för såna som helst klarar sig själva hursomhelst. Det här är en rörelse för vem som helst. Vi har ett motto: Om du äter, häng med. (Skratt) (Applåder) Alla åldrar, alla inkomstklasser, alla kulturer.
It's been really quite a roller coaster experience, but going back to that first question that we asked, is it replicable? Yeah. It most certainly is replicable.
Det har verkligen varit en berg- och dalbana, men när vi går tillbaka till den där första frågan vi ställde oss, går det här att sprida? Ja, det går definitivt att sprida.
More than 30 towns in England now are spinning the Incredible Edible plate. Whichever way they want to do it, of their own volition, they're trying to make their own lives differently, and worldwide, we've got communities across America and Japan -- it's incredible, isn't it? I mean, America and Japan and New Zealand. People after the earthquake in New Zealand visited us in order to incorporate some of this public spiritedness around local growing into the heart of Christchurch.
Mer än 30 städer i England snurrar nu den här "Fantastiskt Ätbara" tallriken. På vilket sätt de än vill göra det, men med egen vilja, så tänker de göra en skillnad i sättet de lever, och över hela jorden. Vi har samhällen i USA, Japan - det är otroligt eller hur? Jag menar, USA och Japan och Nya Zeeland. Människor besökte oss efter jordbävningen i Nya Zeeland för att få inspiration från oss för att börja odla lokalt i hjärtat av Christchurch.
And none of this takes more money and none of this demands a bureaucracy, but it does demand that you think things differently and you are prepared to bend budgets and work programs in order to create that supportive framework that communities can bounce off.
Och inget av det här behöver extra pengar och inget av det här behöver byråkrati men det som krävs är att man tänker på ett annat sätt och är beredd att tänja på budgetar och jobba i program för att på så sätt skapa den stöttande stomme som man som engagerad kan jobba vidare på.
And there's some great ideas already in our patch. Our local authority has decided to make everywhere Incredible Edible, and in support of that have decided to do two things.
Och vi har redan nya idéer på kultivering. Vår lokala myndighet har bestämt sig för att göra överallt till "Fantastiskt Ätbart"-område, och för att underlätta det så har vi bestämt oss för två saker.
First, they're going to create an asset register of spare land that they've got, put it in a food bank so that communities can use that wherever they live, and they're going to underpin that with a license.
För det första så ska det göras ett register på mark som inte används och den marken kan de som vill kan använda den var de än bor, och de kommer att göra en licens för det.
And then they've said to every single one of their workforce, if you can, help those communities grow, and help them to maintain their spaces.
Och sen har de sagt till varenda en av sina anställda, att underlätta för den här rörelsen att växa, och hjälpa dem ha kvar sina platser.
Suddenly, we're seeing actions on the ground from local government. We're seeing this mainstreamed. We are responding creatively at last to what Rio demanded of us, and there's lots more you could do. I mean, just to list a few. One, please stop putting prickly plants around public buildings. It's a waste of space. (Laughter) Secondly, please create -- please, please create edible landscapes so that our children start to walk past their food day in, day out, on our high streets, in our parks, wherever that might be. Inspire local planners to put the food sites at the heart of the town and the city plan, not relegate them to the edges of the settlements that nobody can see. Encourage all our schools to take this seriously. This isn't a second class exercise. If we want to inspire the farmers of tomorrow, then please let us say to every school, create a sense of purpose around the importance to the environment, local food and soils. Put that at the heart of your school culture, and you will create a different generation.
Helt plötsligt ser vi händelser i marknivå från våra lokala myndigheter. Vi ser att det här blir accepterat. Vi har hittat ett kreativt sätt att svara upp mot vad Rio-mötet krävde av oss, och det finns mycket mer att göra. Bara några exempel. Ett, sluta att sätta taggiga plantor runt offentliga byggnader. Det är slöseri med yta. (Skratt) Två, skapa, snälla snälla skapa ätbara landskap så att våra barn kan börja gå förbi sin mat dag in och dag ut, på våra huvudgator, i våra parker, var det är må vara. Inspirera lokala planerare att sätta platser för mat i hjärtat av stadsplaneringen, inte förpassa dem till kanterna av bebyggelse där ingen ser dem. Uppmana alla skolor att ta det här på allvar. Det här är ingen onödig kunskap. Om vi vill inspirera morgondagens bönder och matproducenter, så hjälp oss säga till varje skola, att skapa en känsla av sammanhang kring nödvändigheten med vår miljö, vår lokala mat och vår jord. Om det finns i hjärtat av skolans kultur, så kommer en annorlunda generation skapas.
There are so many things you can do, but ultimately this is about something really simple. Through an organic process, through an increasing recognition of the power of small actions, we are starting, at last, to believe in ourselves again, and to believe in our capacity, each and every one of us, to build a different and a kinder future, and in my book, that's incredible. Thank you. (Applause) (Applause) Thank you very much. (Applause)
Det finns så mycket som kan göras, men till syvende och sist så handlar det här om något mycket enkelt. Genom en organisk process, genom en ökad insikt om kraften i små handlingar, så börjar vi äntligen tro på oss själva igen, att tro på vår kapacitet, att var och en av oss, kan bygga en annorlunda och mer omtänksam framtid, och enligt mig så är det här verkligen något enormt. Tack! (Applåder) (Applåder) Tack så väldigt mycket! (Applåder)