What you're doing, right now, at this very moment, is killing you. More than cars or the Internet or even that little mobile device we keep talking about, the technology you're using the most almost every day is this, your tush. Nowadays people are sitting 9.3 hours a day, which is more than we're sleeping, at 7.7 hours. Sitting is so incredibly prevalent, we don't even question how much we're doing it, and because everyone else is doing it, it doesn't even occur to us that it's not okay. In that way, sitting has become the smoking of our generation.
Vad ni gör, just nu, i denna stund tar kål på er. Mer än bilarna eller Internet eller till och de små mobilerna vi jämt pratar om, teknologin som ni använder nästan varje dag är denna er rumpa. Nuförtiden så sitter folk 9.3 timmar per dag, vilket är mer än vi sover, vilket är runt 7.7 timmar. Sittande är så otroligt förekommande att vi inte ens ifrågasätter hur mycket vi gör det, och eftersom alla andra också gör det slår det oss inte ens att det är inte är bra. På det viset så har sittande blivit, vår generations rökning.
Of course there's health consequences to this, scary ones, besides the waist. Things like breast cancer and colon cancer are directly tied to our lack of physical [activity], Ten percent in fact, on both of those. Six percent for heart disease, seven percent for type 2 diabetes, which is what my father died of. Now, any of those stats should convince each of us to get off our duff more, but if you're anything like me, it won't.
Det blir förstås hälsokonsekvenser av detta, skrämmande sådana utöver midjemåttet. Saker som bröst- och tarmcancer är direkt länkade till vår bristande fysiska aktivitet I realiteten tio procent för båda dessa. Sex procent för hjärtsjukdom, sju procent för typ 2-diabetes, vilket var det min far dog av. Nu borde endast en av dessa siffror räcka för övertyga oss alla om att lätta på rumpan, men om du är lik mig, så gör du det inte.
What did get me moving was a social interaction. Someone invited me to a meeting, but couldn't manage to fit me in to a regular sort of conference room meeting, and said, "I have to walk my dogs tomorrow. Could you come then?" It seemed kind of odd to do, and actually, that first meeting, I remember thinking, "I have to be the one to ask the next question," because I knew I was going to huff and puff during this conversation. And yet, I've taken that idea and made it my own. So instead of going to coffee meetings or fluorescent-lit conference room meetings, I ask people to go on a walking meeting, to the tune of 20 to 30 miles a week. It's changed my life.
Vad som fick mig att röra på mig var social interaktion. En som bjöd in mig till ett möte, men som inte lyckades få plats för oss i ett vanligt konferensrumsmöte sa, "Jag måste rasta mina hundar i morgon. Kan du komma då?" Det verkade lite underligt att göra, och faktiskt vid detta första möte så kommer jag ihåg jag tänkte, "Jag måste få ställa nästa fråga," eftersom jag höll på att bli ganska andfådd under samtalet. Men ändå så jag tagit idén och gjort den till min. Så istället för att gå på fikamöten eller till konferensrum belysta med fluorescerande ljus, så ber jag folk om ett promenadmöte och det brukar bli 30-50 km per vecka. Det förändrade mitt liv.
But before that, what actually happened was, I used to think about it as, you could take care of your health, or you could take care of obligations, and one always came at the cost of the other. So now, several hundred of these walking meetings later, I've learned a few things.
Men innan det, så vad som i själva verket hände var, att jag brukade tänka på detta vis du borde sköta om din hälsa eller du borde sköta dina åtaganden och den ena gjordes alltid på bekostnad av den andra. Så nu efter flera hundra promenadmöten så jag har lärt mig några saker.
First, there's this amazing thing about actually getting out of the box that leads to out-of-the-box thinking. Whether it's nature or the exercise itself, it certainly works.
För det första är det en underbar sak med att ta sig ur gamla vanor och detta leder till nya vidare och mindre begränsade tankar. Vare sig det nu är naturen som gör det eller att man rör sig. Huvudsaken är att det funkar.
And second, and probably the more reflective one, is just about how much each of us can hold problems in opposition when they're really not that way. And if we're going to solve problems and look at the world really differently, whether it's in governance or business or environmental issues, job creation, maybe we can think about how to reframe those problems as having both things be true. Because it was when that happened with this walk-and-talk idea that things became doable and sustainable and viable.
För det andra, och det är förmodligen den mer djuplodande saken, handlar det om hur mycket vi alla gör problem till motsatsförhållanden när de i själva verket inte är det. Och om vi ska kunna lösa problemen och se världen på ett verkligt annorlunda sätt vare sig det gäller samhället, företagen miljöfrågor eller jobbskapande, så måste vi kanske tänka på hur vi omformulerar dessa problem så att vi uppfyller båda sakerna samtidigt. För det var när detta hände men den här promenera-och-prata idén som saker blev görliga, uthålliga och praktiska.
So I started this talk talking about the tush, so I'll end with the bottom line, which is, walk and talk. Walk the talk. You'll be surprised at how fresh air drives fresh thinking, and in the way that you do, you'll bring into your life an entirely new set of ideas.
Jag började detta föredrag genom att prata om rumpan, så här kommer min ändelse, vilken är promenera och prata. Så gå från idé till handling. Du kommer att bli förvånad över hur frisk luft ger friska tankar, och på så sätt plockar du fram en helt ny uppsättning idéer i ditt liv.
Thank you.
Tack så mycket.
(Applause)
(Applåder)