I am a capitalist, and after a 30-year career in capitalism spanning three dozen companies, generating tens of billions of dollars in market value, I'm not just in the top one percent, I'm in the top .01 percent of all earners. Today, I have come to share the secrets of our success, because rich capitalists like me have never been richer. So the question is, how do we do it? How do we manage to grab an ever-increasing share of the economic pie every year? Is it that rich people are smarter than we were 30 years ago? Is it that we're working harder than we once did? Are we taller, better looking?
Jag är en kapitalist. Efter en 30-årig kapitalistkarriär omfattande 30-tals företag med tiotals miljarder dollar i omsättning och marknadsvärde tillhör jag inte bara den rikaste procenten, utan topp 0.01% av löntagarna. Idag har jag kommit för att avslöja framgångsreceptet då förmögna kapitalister likt mig själv aldrig har varit rikare. Frågan är alltså hur vi bär oss åt. Hur lyckas vi lägga vantarna på en allt större andel av den ekonomiska kakan varje år? Är rika människor smartare idag än för 30 år sedan? Arbetar vi flitigare än någonsin? Är vi ståtligare och snyggare?
Sadly, no. It all comes down to just one thing: economics. Because, here's the dirty secret. There was a time in which the economics profession worked in the public interest, but in the neoliberal era, today, they work only for big corporations and billionaires, and that is creating a little bit of a problem. We could choose to enact economic policies that raise taxes on the rich, regulate powerful corporations or raise wages for workers. We have done it before. But neoliberal economists would warn that all of these policies would be a terrible mistake, because raising taxes always kills economic growth, and any form of government regulation is inefficient, and raising wages always kills jobs. Well, as a consequence of that thinking, over the last 30 years, in the USA alone, the top one percent has grown 21 trillion dollars richer while the bottom 50 percent have grown 900 billion dollars poorer, a pattern of widening inequality that has largely repeated itself across the world. And yet, as middle class families struggle to get by on wages that have not budged in about 40 years, neoliberal economists continue to warn that the only reasonable response to the painful dislocations of austerity and globalization is even more austerity and globalization.
Dessvärre är svaret nej. Allt handlar bara om en sak: ekonomi. Här kommer den nakna sanningen: Det fanns en tid då ekonomin verkade i det allmännas tjänst. Men i dagens nyliberala era, gynnar den bara storföretag och miljardärer. Det är lite problematiskt. Vi kunde ha valt att föra en ekonomisk politik med höjd förmögenhetsskatt, reglering av mäktiga storföretag eller ökade arbetsinkomster. Vi har gjort det förut. Men nyliberala ekonomer varnade för att regleringarna vore ett fruktansvärt misstag då skattehöjningar alltid hindrar ekonomisk tillväxt, all statlig inblandning är ineffektiv och löneökningar minskar jobbtillfällen. I efterdyningarna av detta tankesätt har den rikaste procenten, enbart i USA, de senaste 30 åren blivit 21 biljoner rikare, medan 50 procent av bottenskiktet blivit 900 miljarder fattigare; ett mönster av ökad ojämlikhet som upprepats runtom i världen. Medan medelklassfamiljer kämpar för att klara sig på löner som inte höjts på 40 år fortsätter nyliberala ekonomer att påpeka att den enda rimliga åtgärden för upplösta samhällen till följd av åtstramningar och globalisering är ännu större åtstramningar och ökad globalisering.
So, what is a society to do? Well, it's super clear to me what we need to do. We need a new economics. So, economics has been described as the dismal science, and for good reason, because as much as it is taught today, it isn't a science at all, in spite of all of the dazzling mathematics. In fact, a growing number of academics and practitioners have concluded that neoliberal economic theory is dangerously wrong and that today's growing crises of rising inequality and growing political instability are the direct result of decades of bad economic theory. What we now know is that the economics that made me so rich isn't just wrong, it's backwards, because it turns out it isn't capital that creates economic growth, it's people; and it isn't self-interest that promotes the public good, it's reciprocity; and it isn't competition that produces our prosperity, it's cooperation. What we can now see is that an economics that is neither just nor inclusive can never sustain the high levels of social cooperation necessary to enable a modern society to thrive.
Hur kan ett samhälle agera? För mig synes det självklart: vi behöver en ny ekonomi. Ekonomin har beskrivits som en dyster vetenskap av goda skäl. Trots att det undervisas i ämnet idag är det ingen vetenskap alls, den imponerande matematiken till trots. I själva verket drar allt fler akademiker och yrkesverksamma slutsatsen att nyliberal ekonomi varit ett allvarligt misstag och att dagens tilltagande kriser med ökad ojämlikhet och politisk oro direkt följer ur årtionden av usla ekonomiska teorier. Nu vet vi att ekonomin som gjort mig förmögen inte bara är fel, utan bakåtsträvande då det visat sig att det inte är kapitalet som skapar ekonomisk tillväxt, utan människor; och det är inte egennyttan som främjar allmänhetens bästa, utan ömsesidighet; det är inte heller konkurrensen som skapar vårt välstånd; utan samarbete. Det vi nu kan förstå är att en ekonomi som varken är rättvis eller inkluderande aldrig kan upprätthålla de högre graderna av social samverkan ett samhälle idag behöver för att kunna frodas.
So where did we go wrong? Well, it turns out that it's become painfully obvious that the fundamental assumptions that undergird neoliberal economic theory are just objectively false, and so today first I want to take you through some of those mistaken assumptions and then after describe where the science suggests prosperity actually comes from.
Vad är det som har gått snett? Det har blivit smärtsamt tydligt att premisserna som underbygger den nyliberala ekonomiteorin är objektivt falska. Därför vill jag först gå igenom några av dessa med er idag för att sedan förklara varur välståndet enligt vetenskapen härrör.
So, neoliberal economic assumption number one is that the market is an efficient equilibrium system, which basically means that if one thing in the economy, like wages, goes up, another thing in the economy, like jobs, must go down. So for example, in Seattle, where I live, when in 2014 we passed our nation's first 15 dollar minimum wage, the neoliberals freaked out over their precious equilibrium. "If you raise the price of labor," they warned, "businesses will purchase less of it. Thousands of low-wage workers will lose their jobs. The restaurants will close." Except ... they didn't. The unemployment rate fell dramatically. The restaurant business in Seattle boomed. Why? Because there is no equilibrium. Because raising wages doesn't kill jobs, it creates them; because, for instance, when restaurant owners are suddenly required to pay restaurant workers enough so that now even they can afford to eat in restaurants, it doesn't shrink the restaurant business, it grows it, obviously.
Den första nyliberala premissen går ut på att marknaden är ett effektivt utjämningssystem, vilket innebär att om något i ekonomin, till exempel lönerna, stiger måste något annat i ekonomin, till exempel jobben, sjunka. När vi exempelvis i Seattle, där jag bor, under 2014 införde landets första minimilön på 15 dollar drabbades nyliberalerna av panik över sin högaktade jämvikt – de varnade för att en prisökning av arbetskraften skulle minska företagens köpkraft av den, att tusentals låglönearbetare skulle bli arbetslösa och restauranger stänga igen. Så blev dock inte fallet. Arbetslösheten föll drastiskt och restaurangbranschen blomstrade i Seattle. Hur kommer det sig? Det finns nämligen ingen jämvikt. Löneökningar minskar inte arbetstillfällen, utan skapar dem då till exempel restaurangägare som måste betala rimliga löner för sina anställda medför att även de får råd att äta på restauranger, vilket tydligen inte gör att branschen krymper, utan växer.
(Applause)
(Applåder)
Thank you.
Tack.
The second assumption is that the price of something is always equal to its value, which basically means that if you earn 50,000 dollars a year and I earn 50 million dollars a year, that's because I produce a thousand times as much value as you. Now, it will not surprise you to learn that this is a very comforting assumption if you're a CEO paying yourself 50 million dollars a year but paying your workers poverty wages. But please, take it from somebody who has run dozens of businesses: this is nonsense. People are not paid what they are worth. They are paid what they have the power to negotiate, and wages' falling share of GDP is not because workers have become less productive but because employers have become more powerful. And --
Den andra premissen är att priset alltid motsvarar värdet; om du tjänar 50 tusen dollar per år och jag tjänar 50 miljoner dollar per år beror det på att jag skapar tusen gånger större värde än dig. Det är knappast en nyhet att antagandet är högst bekvämt för en vd som plockar ut 50 miljoner dollar om året i lön och betalar ut fattiglöner till sina anställda. I egenskap av någon som drivit dussintals företag är detta struntprat. Människor får inte den lön de förtjänar. Deras löner fastställs utefter förhandlingsramarna och lönernas minskade andel av BNP beror inte på att arbetarna blivit mindre produktiva, utan att arbetsgivarna fått större makt. Och –
(Applause)
(Applåder)
And by pretending that the giant imbalance in power between capital and labor doesn't exist, neoliberal economic theory became essentially a protection racket for the rich.
Genom att låtsas som om den enorma maktdiskrepansen mellan kapital och arbetskraft är obefintlig har den nyliberala ekonomiteorin huvudsakligen kommit att bli en beskyddarverksamhet för rika.
The third assumption, and by far the most pernicious, is a behavioral model that describes human beings as something called "homo economicus," which basically means that we are all perfectly selfish, perfectly rational and relentlessly self-maximizing. But just ask yourselves, is it plausible that every single time for your entire life, when you did something nice for somebody else, all you were doing was maximizing your own utility? Is it plausible that when a soldier jumps on a grenade to defend fellow soldiers, they're just promoting their narrow self-interest? If you think that's nuts, contrary to any reasonable moral intuition, that's because it is and, according to the latest science, not true. But it is this behavioral model which is at the cold, cruel heart of neoliberal economics, and it is as morally corrosive as it is scientifically wrong because, if we accept at face value that humans are fundamentally selfish, and then we look around the world at all of the unambiguous prosperity in it, then it follows logically, then it must be true by definition, that billions of individual acts of selfishness magically transubstantiate into prosperity and the common good. If we humans are merely selfish maximizers, then selfishness is the cause of our prosperity. Under this economic logic, greed is good, widening inequality is efficient, and the only purpose of the corporation can be to enrich shareholders, because to do otherwise would be to slow economic growth and harm the economy overall. And it is this gospel of selfishness which forms the ideological cornerstone of neoliberal economics, a way of thinking which has produced economic policies which have enabled me and my rich buddies in the top one percent to grab virtually all of the benefits of growth over the last 40 years.
Den tredje, och i särklass farligaste, premissen är en beteendemodell som framställer människor som så kallade "homo economicus". I grund och botten går den ut på att vi alla är fullkomligen egoistiska, rationella och strängt självmaximerande. Ni kan fråga er huruvida ni rimligen, varje gång livet igenom då ni ställt upp för någon bara hade maximerat er egennytta. Är det troligt att en soldat som kastar sig över en granat för att skydda sina medsoldater enbart gynnar sitt snäva egenintresse? Om du anser det vara absurt och moraliskt kontraintuitivt så stämmer det. Premissen är enligt den senaste forskningen felaktig. Det är snarare beteendemodellen som ligger till grund för den kallsinnigt grymma nyliberala ekonomin som är moraliskt såväl som vetenskapligt förkastlig. För om vi med hull och hår sväljer att människor i grunden är egoistiska och tar en titt på det uppenbara välståndet i världen blir den logiska följden att det per definition måste stämma att själviska handlingar från miljardtals människor på något magiskt vis omsätts i välstånd och allmännytta. Om människor enbart maximerar sin egennytta är således egoismen nyckeln till vårt gemensamma välstånd. Enligt denna ekonomilogik är girighet gott, ökad ojämlikhet effektivt, och företagens enda syfte att berika sina aktieägare eftersom allt annat skulle minska ekonomisk tillväxt och överlag skada ekonomin. Denna själviskhetens absoluta sanning utgör den nyliberala ekonomins ideologiska hörnsten; en tankegång som gett upphov till den ekonomiska politik som låtit mig och mina rika respektive hamna i 1 procent-toppen och praktiskt taget roffa åt oss alla tillväxtvinster de senaste 40 åren.
But, if instead we accept the latest empirical research, real science, which correctly describes human beings as highly cooperative, reciprocal and intuitively moral creatures, then it follows logically that it must be cooperation and not selfishness that is the cause of our prosperity, and it isn't our self-interest but rather our inherent reciprocity that is humanity's economic superpower.
Men – om vi istället godtar den senaste empiriska forskningen, en riktig forskning, som på korrekt vis beskriver människor som högst samarbetsvilliga, ömsesidiga och instinktivt moraliska varelser blir den logiska följden att det är samverkan och inte själviskhet som leder till välstånd. Det är inte heller vårt egenintresse, utan snarare vår ömsesidiga natur som utgör mänsklighetens ekonomiska stormakt.
So at the heart of this new economics is a story about ourselves that grants us permission to be our best selves, and, unlike the old economics, this is a story that is virtuous and also has the virtue of being true.
Essensen i den nya ekonomin är berättelsen om oss själva som låter oss nå vår fulla potential och till skillnad från den gamla ekonomin har denna en etisk berättelse som även har förtjänsten att vara sann.
Now, I want to emphasize that this new economics is not something I have personally imagined or invented. Its theories and models are being developed and refined in universities around the world building on some of the best new research in economics, complexity theory, evolutionary theory, psychology, anthropology and other disciplines. And although this new economics does not yet have its own textbook or even a commonly agreed upon name, in broad strokes its explanation of where prosperity comes from goes something like this.
Jag framhåller att denna nya ekonomi inte har tänkts ut eller uppfunnits av mig personligen. Dess teorier och modeller utvecklas och finjusteras vid universitet runtom i världen som bygger vidare på den främsta och senaste forskningen inom ekonomi, komplexitetsteori, evolutionsteori, psykologi, antropologi och andra ämnesområden. Fastän denna nya ekonomi ännu inte utkommit i någon lärobok och saknar ett gemensamt överenskommet namn, redogör den i stora drag för att välståndet beror på följande:
So, market capitalism is an evolutionary system in which prosperity emerges through a positive feedback loop between increasing amounts of innovation and increasing amounts of consumer demand. Innovation is the process by which we solve human problems, consumer demand is the mechanism through which the market selects for useful innovations, and as we solve more problems, we become more prosperous. But as we become more prosperous, our problems and solutions become more complex, and this increasing technical complexity requires ever higher levels of social and economic cooperation in order to produce the more highly specialized products that define a modern economy.
Marknadskapitalismen utgörs av ett evolutionärt system där välståndet uppstår via positiv växelverkan mellan ökade andelar innovation samt konsumentefterfrågan. Genom innovationsprocessen löser vi mänskliga problem och genom konsumentefterfrågan väljer marknaden ut nyttiga innovationer. Ju fler problem vi löser desto större välstånd får vi. Men i takt med att vårt välstånd ökar växer sig våra problem och lösningar allt mer komplexa. Denna tekniska inveckling behöver i allt större utsträckning social och ekonomisk samverkan för att kunna tillverka fler specialanpassade produkter som utmärker en modern ekonomi.
Now, the old economics is correct, of course, that competition plays a crucial role in how markets work, but what it fails to see is that it is largely a competition between highly cooperative groups -- competition between firms, competition between networks of firms, competition between nations -- and anyone who has ever run a successful business knows that building a cooperative team by including the talents of everyone is almost always a better strategy than just a bunch of selfish jerks.
Givetvis har den gamla ekonomin rätt i att konkurrens spelar en nyckelroll i hur marknader fungerar, men tar miste på att konkurrensen till stor del sker bland grupper med hög samverkansnivå: mellan företag, affärsnätverk, och länder. Alla som någonsin drivit ett framgångsrikt företag vet att det nästan alltid är bättre att skapa samarbetsteam där allas styrkor tas tillvara än att enbart ha med egoistiska skitstövlar.
So how do we leave neoliberalism behind and build a more sustainable, more prosperous and more equitable society? The new economics suggests just five rules of thumb.
Hur kan vi lämna nyliberalismen bakom oss och bygga ett mer hållbart, framgångsrikt och jämlikt samhälle? I den nya ekonomin föreslås fem tumregler.
First is that successful economies are not jungles, they're gardens, which is to say that markets, like gardens, must be tended, that the market is the greatest social technology ever invented for solving human problems, but unconstrained by social norms or democratic regulation, markets inevitably create more problems than they solve. Climate change, the great financial crisis of 2008 are two easy examples.
Den första går ut på att framgångsrika ekonomier är trädgårdar – inte djungler. Det innebär att marknader, likt trädgårdar, behöver tyglas; marknaden är tidernas främsta socialteknologiska uppfinning för mänsklig problemlösning, men utan tillsyn av sociala normer och demokratisk styrning kommer marknaderna ofrånkomligen skapa fler problem än vad de kan lösa: klimatförändringar och den stora finanskrisen 2008 är ett par enkla exempel.
The second rule is that inclusion creates economic growth. So the neoliberal idea that inclusion is this fancy luxury to be afforded if and when we have growth is both wrong and backwards. The economy is people. Including more people in more ways is what causes economic growth in market economies.
Den andra tumregeln är att inkludering skapar ekonomisk tillväxt. Den nyliberala synen om inklusionen som en lyx enbart förunnad vid tillväxt är skev och bakåtsträvande. Ekonomin utgörs av folket. Inklusionen av mer människor på fler sätt genererar ekonomisk tillväxt i marknadsekonomier.
The third principle is the purpose of the corporation is not merely to enrich shareholders. The greatest grift in contemporary economic life is the neoliberal idea that the only purpose of the corporation and the only responsibility of executives is to enrich themselves and shareholders. The new economics must and can insist that the purpose of the corporation is to improve the welfare of all stakeholders: customers, workers, community and shareholders alike.
Den tredje regeln är att bolagets mål inte ska gå ut på att enbart gynna sina aktieägare. Samtidsekonomins största bluff går ut på den nyliberala tanken att det enda bolagssyftet och chefernas enda ansvarsområde handlar om att berika sig själva och delägarna. Den nya ekonomin kan och bör kräva att ett bolags mål ska utgå från att öka välfärden för samtliga aktörer: kunder, personal, samhälle såväl som delägare.
Rule four: greed is not good. Being rapacious doesn't make you a capitalist, it makes you a sociopath.
Fjärde regeln: Girighet är inte gott. Snikenhet gör dig inte till kapitalist – utan en sociopat.
(Laughter)
(Skratt)
(Applause)
(Applåder)
And in an economy as dependent upon cooperation at scale as ours, sociopathy is as bad for business as it is for society.
I en ekonomi som, i samma utsträckning som vår, bygger på samarbete blir sociopatin lika förödande för affärerna som för samhället.
And fifth and finally, unlike the laws of physics, the laws of economics are a choice. Now, neoliberal economic theory has sold itself to you as unchangeable natural law, when in fact it's social norms and constructed narratives based on pseudoscience. If we truly want a more equitable, more prosperous and more sustainable economy, if we want high-functioning democracies and civil society, we must have a new economics.
För det femte och sista: Till skillnad från naturlagarna är ekonomins lagar valfria. Teorin om den nyliberala ekonomin har sålts in till er som en orubblig naturlag, medan nyliberalismens normer och uppdiktade berättelser i själva verket grundas på pseudovetenskap. Om vi verkligen strävar efter en mer jämlik, framgångsrik och hållbar ekonomi – om vi önskar oss välfungerande demokratier och civilsamhällen måste vi få en ny ekonomi.
And here's the good news: if we want a new economics, all we have to do is choose to have it.
Om vi vill ha en ny ekonomi är den goda nyheten att vi bara behöver välja den.
Thank you.
Tack.
(Applause)
(Applåder)
Moderator: So Nick, I'm sure you get this question a lot. If you're so unhappy with the economic system, why not just give all your money away and join the 99 percent?
Moderator: Du får nog den här frågan ofta, Nick. Om du inte är nöjd med det ekonomiska systemet – varför inte skänka bort alla dina pengar och sälla dig till de 99 procenten?
Nick Hanauer: Yeah, no, yes, right. You get that a lot. You get that a lot. "If you care so much about taxes, why don't you pay more, and if you care so much about wages, why don't you pay more?" And I could do that. The problem is, it doesn't make that much difference, and I have discovered a strategy that works literally a hundred thousand times better --
Nick Hanauer: Ja, nej. Jo. Det händer ganska ofta. "Om du bryr dig så mycket om skatter och löner - så varför inte betala mer?" Det skulle jag kunna. Problemet är att det inte gör någon större skillnad och jag har upptäckt en metod som funkar långt mycket bättre –
Moderator: OK.
Moderator: Okej.
NH: which is to use my money to build narratives and to pass laws that will require all the other rich people to pay taxes and pay their workers better.
NH: Den går ut på att investera mina pengar i att skapa berättelser och lagstiftning som förmår resten av de rika att betala skatter och höja löner.
(Applause)
(Applåder)
And so, for example, the 15-dollar minimum wage that we cooked up has now affected 30 million workers. So that works better.
Till exempel har minimilönen på 15 dollar som vi verkat för nu berört 30 miljoner löntagare. Det funkar alltså bättre.
Moderator: That's great. If you change your mind, we'll find some takers for you.
Moderator: Det låter bra. Skulle du ändra dig kan vi alltid hitta en bidragstagare.
NH: OK. Thank you. Moderator: Thank you very much.
NH: Okej, tack. Moderator: Tusen tack.