Trees epitomize stasis. Trees are rooted in the ground in one place for many human generations, but if we shift our perspective from the trunk to the twigs, trees become very dynamic entities, moving and growing. And I decided to explore this movement by turning trees into artists. I simply tied the end of a paintbrush onto a twig. I waited for the wind to come up and held up a canvas, and that produced art. The piece of art you see on your left is painted by a western red cedar and that on your right by a Douglas fir, and what I learned was that different species have different signatures, like a Picasso versus a Monet.
Träd förkroppsligar det statiska. Träd är rotade i marken på ett ställe under många mänskliga generationer, men om vi förändrar vårt synsätt från stammen till kvistarna, blir träd väldigt dynamiska varelser, som rör sig och växer. Jag bestämde mig för att utforska denna rörelse genom att göra om träd till konstnärer Jag band bara fast en pensel vid en kvist. Jag väntade tills det blåste och höll upp en målarduk, och det skapade konst. Konstverket ni ser här till vänster är målat av en västerlig röd cedar och den till höger av en Douglas-gran, och vad jag lärde mig var att olika arter har olika kännetecken, likt en Picasso eller en Monet.
But I was also interested in the movement of trees and how this art might let me capture that and quantify it, so to measure the distance that a single vine maple tree -- which produced this painting -- moved in a single year, I simply measured and summed each of those lines. I multiplied them by the number of twigs per branch and the number of branches per tree and then divided that by the number of minutes per year. And so I was able to calculate how far a single tree moved in a single year. You might have a guess. The answer is actually 186,540 miles, or seven times around the globe. And so simply by shifting our perspective from a single trunk to the many dynamic twigs, we are able to see that trees are not simply static entities, but rather extremely dynamic.
Men jag var även intresserad av trädens rörelser och hur denna konst kunde låta mig fånga den och mäta den, för att mäta upp vilken sträcka ett en enskild lönn -- som skapade denna målning -- rörde sig på ett enda år, Jag mätte och summerade helt enkelt var och en av dessa linjer. Jag multiplicerade dem med avtalet kvistar på en gren och med antalet grenar per träd och dividerade det med antalet minuter under ett år. På så sätt lyckades jag beräkna hur långt ett enda träd rör sig på ett år. Ni kanske har en gissning. Svaret är faktiskt 300.000 km, eller sju gånger runt jorden. Så genom att helt enkelt byta vårt perspektiv från en enskild stam till de många dynamiska kvistarna, kunde vi se att träd inte bara är statiska varelser, utan egentligen är extremt dynamiska.
And I began to think about ways that we might consider this lesson of trees, to consider other entities that are also static and stuck, but which cry for change and dynamicism, and one of those entities is our prisons. Prisons, of course, are where people who break our laws are stuck, confined behind bars. And our prison system itself is stuck. The United States has over 2.3 million incarcerated men and women. That number is rising. Of the 100 incarcerated people that are released, 60 will return to prison. Funds for education, for training and for rehabilitation are declining, so this despairing cycle of incarceration continues. I decided to ask whether the lesson I had learned from trees as artists could be applied to a static institution such as our prisons, and I think the answer is yes.
Och jag började tänka på de sätt som vi kan lära denna läxa från träden, för att överväga andra varelser som också är statiska och fast, men som ropar på förändring och dynamik, och en av dessa varelser är våra fängelser. Fängelser, naturligtvis, är där personer som bryter våra lagar är fast, instängda bakom galler. Och vårt fängelsesystem är i sig själv fast. De Förenta Staterna har över 2.3 miljoner inspärrade män och kvinnor. Den siffran stiger. Av de 100 inspärrade som blir släppta, kommer 60 att återvända till fängelset. Fonder för utbilding, till träning och för rehabilitering minskar, denna förödande cykel av inspärrning fortsätter. Jag beslutade mig för att fråga om läxan jag hade lärt från träden som konstnärer kunde tillämpas på en statisk institution som våra fängelser, och jag tror att svaret är ja.
In the year 2007, I started a partnership with the Washington State Department of Corrections. Working with four prisons, we began bringing science and scientists, sustainability and conservation projects to four state prisons. We give science lectures, and the men here are choosing to come to our science lectures instead of watching television or weightlifting. That, I think, is movement. We partnered with the Nature Conservancy for inmates at Stafford Creek Correctional Center to grow endangered prairie plants for restoration of relic prairie areas in Washington state. That, I think, is movement. We worked with the Washington State Department of Fish and Wildlife to grow endangered frogs -- the Oregon spotted frog -- for later release into protected wetlands. That, I think, is movement.
Under år 2007, startade jag ett samarbete med delstaten Washingtons Fångmyndighet. Genom att arbetea med fyra fängelser, tog vi vetenskap och forskare hållbarhet och skyddsprojekt till fyra delstatsfängelser. Vi ger seminarier i naturvetenskap, och dessa män väljer att komma till våra seminarier istället för att titta på TV eller lyfta vikter. Det, tycker jag, är rörelse. Vi samarbetade med Naturvårdsmyndigheten med fångar vid Stafford Creek fånganstalt för att odla hotade prärieväxter till att återställa av ursprungliga prärieområden i delstaten Washington. Det, tycker jag, är rörelse. Vi arbetade med Fisk- och Djurmyndigheten i Washington för att odla utrotningshotade grodor -- Fläckiga Oregon grodor -- som senare släpptes ut i skyddade våtmarker. Det, tycker jag, är rörelse.
And just recently, we've begun to work with those men who are segregated in what we call Supermax facilities. They've incurred violent infractions by becoming violent with guards and with other prisoners. They're kept in bare cells like this for 23 hours a day. When they have meetings with their review boards or mental health professionals, they're placed in immobile booths like this. For one hour a day they're brought to these bleak and bland exercise yards. Although we can't bring trees and prairie plants and frogs into these environments, we are bringing images of nature into these exercise yards, putting them on the walls, so at least they get contact with visual images of nature. This is Mr. Lopez, who has been in solitary confinement for 18 months, and he's providing input on the types of images that he believes would make him and his fellow inmates more serene, more calm, less apt to violence.
Och helt nyligen började vi arbeta med de män som är segregerade i vad vi kallar Supermax-anläggningar. De har begått våldsamma regelbrott som att bli våldsamma mot vakterna och med andra fångar. De hålls i barskrapade celler som denna under 23 timmar per dag. När de har möten med sin översynsgrupp eller psykiatripersonal är de placerade i orörliga bås som detta. Under en timme varje dag tas de ut till dessa dystra och alldagliga träningsgårdarna. Även om vi inte kan ta in träd och prärieplantor och grodor till dessa miljöer, tar vi bilder från naturen till dessa övningsgårdar, sätter dem på väggarna, så de åtminstone får kontakt med synliga bilder av naturen. Detta är herr Lopez, som har suttit i isolering under 18 månader, och han ger synpunkter på vilken sorts bilder som han tror skulle göra honom och hans medfångar mer fridfulla, mer lugna, mindre våldsbenägna.
And so what we see, I think, is that small, collective movements of change can perhaps move an entity such as our own prison system in a direction of hope. We know that trees are static entities when we look at their trunks. But if trees can create art, if they can encircle the globe seven times in one year, if prisoners can grow plants and raise frogs, then perhaps there are other static entities that we hold inside ourselves, like grief, like addictions, like racism, that can also change.
Så vad vi ser, tror jag, är att små, kollektiva förändingar kan komma att förflytta en varelse såsom vårt egna fängelsesystem i en riktning mot hopp. Vi vet att träd är statiska varelser när vi tittar på deras stam. Men om träd kan skapa konst, om de kan omringa jorden sju gånger per år, om fångar kan odla växter och sköta grodor, då kanske det finns andra statiska varelser som vi har inom oss själva, såsom agg, såsom beroende, såsom rasism, som också kan förändras.
Thank you very much.
Tackar så mycket.
(Applause)
(Applåder)