The "Dirty Jobs" crew and I were called to a little town in Colorado, called Craig. It's only a couple dozen square miles. It's in the Rockies. And the job in question was sheep rancher.
'Skitiga Jobb' teamet och jag kallades till en liten stad i Colorado som hette Craig Den är bara 13 km² stor, ligger i Klippiga Bergen. Jag skulle jobba som fårbonde. Min roll i programmet, för er som inte har sett det, är mycket enkelt.
My role on the show, for those of you who haven't seen it -- it's pretty simple. I'm an apprentice, and I work with the people who do the jobs in question. And my responsibilities are to simply try and keep up, and give an honest account of what it's like to be these people for one day in their life. The job in question: herding sheep. Great.
Jag är en lärling, och jobbar med dem som har jobbet på riktigt. Och min plikt är att försöka på och hänga med och ge en ärlig bild av hur det är att vara dessa människor, för en dag i deras liv. Jobbet i fråga -- valla får. Utmärkt. Vi åker till Craig och checkar in på ett hotel
We go to Craig and we check into a hotel, and I realize the next day that castration is going to be an absolute part of this work. Normally, I never do any research at all. But this is a touchy subject, and I work for the Discovery Channel, and we want to portray accurately whatever it is we do. And we certainly want to do it with a lot of respect for the animals. So I call the Humane Society and I say, "Look, I'm going to be castrating some lambs. Can you tell me the deal?"
och nästa dag inser jag att kastrering kommer att bli en garanterad del i detta arbete. Normalt gör jag aldrig någon förundersökning. Men, det här är ett känsligt ämne, och jag jobbar för Discovery Channel, och vi vill skildra noggrant vad vi än gör, och definitivt göra det med mycket respekt för djuren. Så jag ringde till djurskyddsföreningen och sa "Hörni, jag ska kastrera några lamm,
And they're like, "Yeah, it's pretty straightforward."
hur går det till?"
They use a band, basically, a rubber band, like this, only a little smaller. This one was actually around the playing cards I got yesterday --
De sa: "Det är rätt enkelt." Man använder en snodd -- en enkel gummisnodd, som den här, men mindre. Den här satt faktiskt runt spelkorten jag fick igår,
(Laughter) But it had a certain familiarity to it.
men den hade en viss likhet. Jag frågade, "Exakt hur går det till?"
And I said, "Well, what exactly is the process?"
Och de sa, "Snodden fästs på svansen, stramt."
And they said, "The band is applied to the tail, tightly. And then another band is applied to the scrotum, tightly. Blood flow is slowly retarded; a week later the parts in question fall off.
Sen fästs en annan snodd runt pungen, stramt. Blodcirkulationen hämmas, och en vecka senare faller pungen av."
"Great -- got it." OK, I call the SPCA to confirm this. They confirm it. I also call PETA just for fun, and they don't like it, but they confirm it. OK, that's basically how you do it.
"Utmärkt! Jag fattar" OK, jag ringer SPCA för att konfirmera detta, de konfirmerar. Jag ringer också till PETA, för skojs skull, och de gillar det inte, men konfirmerar. OK, det är i princip hur man gör. Så nästa dag går jag ut
So the next day I go out. And I'm given a horse and we go get the lambs and we take them to a pen that we built, and we go about the business of animal husbandry.
och får en häst och vi hämtar lammen och tar dem till en hage vi har byggt, och sysslar med djurskötsel.
Melanie is the wife of Albert. Albert is the shepherd in question. Melanie picks up the lamb, one hand on both legs on the right, likewise on the left. Lamb goes on the post, she opens it up. Alright. Great. Albert goes in, I follow Albert, the crew is around. I always watch the process done the first time before I try it. Being an apprentice, you know, you do that. Albert reaches in his pocket to pull out, you know, this black rubber band, but what comes out instead is a knife. And I'm like, "Hmm, that's not rubber at all," you know?
Melanie är Alberts hustru. Albert är fåraherden i fråga. Melanie tar upp ett lamm -- två händer -- en hand fattar tag om högra bena, vänstra handen de vänstra Lammet kommer på en påle, hon öppnar den upp. Okej. Fint. Albert dyker in, jag följer Albert, filmteamet är inpå. Jag tittar alltid på första gången innan jag provar själv. Det är så man gör, ni vet, när man är lärling. Albert når i fickan för att ta ut, ni vet, den där svarta gummisnodden men ut kommer istället en kniv. Och jag liksom bara, det där är inte gummi alls.
(Laughter)
Han fällde upp kniven på ett sätt att den fångade en solstråle
And he kind of flicked it open in a way that caught the sun that was just coming over the Rockies, it was very --
av solen som just gick upp över Klippiga Bergen,
(Laughter)
det var mycket -- det var imponerande.
It was ... it was impressive.
In the space of about two seconds, Albert had the knife between the cartilage of the tail, right next to the butt of the lamb, and very quickly, the tail was gone and in the bucket that I was holding. A second later, with a big thumb and a well-calloused forefinger, he had the scrotum firmly in his grasp. And he pulled it toward him, like so, and he took the knife and he put it on the tip. "Now, you think you know what's coming, Michael, You don't, OK?"
Inom loppet av två sekunder hade Albert kniven mellan brosken av svansen, alldeles intill lammets rumpa, och vips var svansen borta och i hinken som jag höll. En sekund senare, med en stor tumme och ett valkligt pekfinger hade han pungen fast i hans grepp, och drog den mot sig, som så, och han tog kniven och satte den mot toppen. Om du tror du vet vad som händer nu, Michael, det gör du inte, OK.
(Laughter)
Han skär av toppen, slänger den över axeln,
He snips it, throws the tip over his shoulder, and then grabs the scrotum and pushes it upward, and then his head dips down, obscuring my view. But what I hear is a slurping sound, and a noise that sounds like Velcro being yanked off a sticky wall, and I am not even kidding.
greppar pungen och trycker upp den, och han sänker huvudet så att jag inte ser men jag hör ett sörplande ljud, och ett ljud som när man sliter kardborrband från en kardborrevägg och jag skämtar inte ens. Kan vi rulla videon?
Can we roll the video? No, I'm kidding, we don't --
Nu skämtar jag -- ingen video -- (skratt)
(Laughter)
Jag målar istället med ord.
I thought it best to talk in pictures.
Så, jag gjorde något som jag aldrig någonsin har gjort på en 'Skitigt Jobb' tagning, någonsin.
I do something now I've never, ever done on a "Dirty Jobs" shoot, ever. I say, "Time out. Stop." You guys know the show, we use take one; we don't do take two. There's no writing, there's no scripting, there's no nonsense. We don't fool around, we don't rehearse -- we shoot what we get!
Jag sa, "Time out. Stopp." Ni känner till programmet, vi använder tagning ett, vi gör ingen tagning två. Det finns inget manus, inget skript, inget tjafs. Vi fuskar inte, vi repar inte, vi filmar vad vi får!
I said, "Stop. This is nuts." I mean --
Jag sa, "Stopp. Det här är sjukt. Jag menar, ni vet --
(Laughter)
(skratt)
"This is crazy. We can't do this."
Det här är sjukt. Vi kan inte göra såhär.
And Albert's like, "What?"
Och Albert menar "Vaddå?"
And I'm like, "I don't know what just happened, but there are testicles in this bucket, and that's not how we do it."
Och jag liksom, "Jag fattar inte vad som hände, men det finns testiklar i den här hinken och det är inte hur vi gör det." Han sa "Nåväl, det är så vi gör det."
He said "Well, that's how we do it."
I said, "Why would you do it this way?" And before I even let him explain, I said, "I want to do it the right way, with the rubber bands."
Jag sa, "Varför gör du det på det här sättet?" men innan jag ens lät honom förklara sa jag "Jag vill göra det rätt, med gummisnoddarna."
And he says, "Like the Humane Society?"
Han frågar "som djurskyddsföreningen?"
I said, "Yes, like the Humane Society. Let's do something that doesn't make the lamb squeal and bleed. We're on in five continents, dude! We're on twice a day on the Discovery -- we can't do this."
Jag sa, "Ja, som djurskyddsföreningen. Vi gör något som inte får lammet att skrika och blöda -- vi sänder på fem kontinenter, kompis. Vi sänder två gånger om dagen på Discovery Channel -- vi kan inte göra såhär."
He says, "OK." He goes to his box and pulls out a bag of these little rubber bands. Melanie picks up another lamb, puts it on the post, band goes on the tail, band goes on the scrotum. Lamb goes on the ground, lamb takes two steps, falls down, gets up, shakes a little, takes another couple steps, falls down. I'm like, this is not a good sign for this lamb, at all. Gets up, walks to the corner. It's quivering, and it lies down and it's in obvious distress.
Han säger "OK." Han går till hans låda och tar fram en påse med dessa små gummisnoddar. Melanie tar upp ett får till, sätter den på pålen, snodden läggs på svansen, snudden läggs runt pungen, lammet ställs på marken, tar två steg, faller ned, kliver upp, skakar lite, tar några steg till, faller ner. Jag inser att det inte är ett bra tecken för detta lamm alls. Står upp, går till ett hörn, den skälver, lägger sig ned och är i uppenbar nöd.
And I'm looking at the lamb and I say, "Albert, how long? When does he get up?"
Jag tittar på lammet och frågar, "Albert, hur länge? När står den upp?"
He's like, "A day?"
Han sa "En dag."
I said, "A day! How long does it take them to fall off?"
Jag sa "En dag! Hur länge tar det för dem att trilla av?"
"A week."
"En vecka."
Meanwhile, the lamb that he had just done his little procedure on is, you know, he's just prancing around, bleeding stopped. He's, you know, nibbling on some grass, frolicking. And I was just so blown away at how completely wrong I was, in that second. And I was reminded how utterly wrong I am, so much of the time.
Under tiden hoppar lammet han har gjort sin lilla procedur på runt och blödningen har upphört. Ni fattar, den skuttar omkring och nafsar lite på gräs. Jag blev alldeles tagen av hur fel jag hade, i denna sekund. Och jag blev påmind om hur ofta jag har så fullständigt fel.
(Laughter)
(skratt)
And I was especially reminded of what a ridiculously short straw I had that day, because now I had to do what Albert had just done, and there are like 100 of these lambs in the pen. And suddenly, this whole thing's starting to feel like a German porno, and I'm like --
Jag blev speciellt påmind om hur löjligt korta strån jag dragit den dagen för nu var jag tvungen att göra vad Albert just gjorde, och det finns minst 100 av dessa lamm i hagen, och helt plötsligt började det hela kännas som en tysk porrfilm, och jag gör liksom ...
(Laughter)
Melanie tar upp ett lamm,
Melanie picks up the lamb, puts it on the post, opens it up. Albert hands me the knife. I go in, tail comes off. I go in, I grab the scrotum, tip comes off. Albert instructs, "Push it way up there." I do. "Push it further." I do.
upp på pålen, öppnar upp. Albert ger mig kniven. Jag går in, svansen åker av. Jag dyker in, tar tag i pungen, toppen åker av. Albert förklarar, "tryck upp den hela vägen upp." Jag trycker. "Tryck upp den längre." Jag trycker.
The testicles emerge. They look like thumbs, coming right at you. And he says, "Bite 'em. Just bite 'em off."
Testiklarna kommer fram, de ser ut som tummar som kommer rakt mot dig. Och han säger, "Bit dem. Bara bit av dem."
(Laughter)
Och jag hörde honom, jag hörde alla ord.
And I heard him, I heard all the words --
(skratt)
(Laughter)
Hur -- hur hamnade jag här?
Like, how did I get here? How did -- I mean -- how did I get here?
Hur -- ni vet -- jag menar -- hur hamnade jag här?
It's just -- it's one of those moments where the brain goes off on its own, and suddenly, I'm standing there in the Rockies, and all I can think of is the Aristotelian definition of a tragedy. You know, Aristotle says a tragedy is that moment when the hero comes face to face with his true identity.
(skratt) Detta är ett sådant tillfälle när hjärnan drar iväg på egen hand och plötsligt står jag här i Klippiga Bergen, och allt jag kan tänka på är den aristotelianska definitionen av en tradegi. Ni vet, Aristotele säger att tradegi är momentet när hjälten möter hans egna sanna identitet.
(Laughter)
(skratt)
And I'm like, "What is this jacked-up metaphor? I don't like what I'm thinking right now." And I can't get this thought out of my head, and I can't get that vision out of my sight, so I did what I had to do. I went in and I took them. I took them like this, and I yanked my head back. And I'm standing there with two testicles on my chin.
Och jag tänker, "Vad är det här för en sjuk metafor? Jag gillar inte vad jag tänker just nu." Jag kan inte skaka tanken, och jag jag kan inte undvika synen framför mig, so jag gjorde vad jag måste, jag dök in och tog dem. Jag tog dem såhär, och ryckte mitt huvud tillbaks. Så där står jag med två testiklar på min haka.
(Laughter)
(skratt)
And now I can't get -- I can't shake the metaphor.
Och nu kan jag inte -- jag blir inte kvitt metaforen.
I'm still in "Poetics," in Aristotle, and I'm thinking -- out of nowhere, two terms come crashing into my head, that I hadn't heard since my classics professor in college drilled them there. And they are "anagnorisis" and "peripeteia." Anagnorisis and peripeteia. Anagnorisis is the Greek word for discovery. Literally, the transition from ignorance to knowledge is anagnorisis. It's what our network does; it's what "Dirty Jobs" is. And I'm up to my neck in anagnorises every single day. Great. The other word, peripeteia, that's the moment in the great tragedies -- Euripides and Sophocles. That's the moment where Oedipus has his moment, where he suddenly realizes that hot chick he's been sleeping with and having babies with is his mother. That's peripety, or peripeteia. And this metaphor in my head -- I've got anagnorisis and peripeteia on my chin --
OK, jag är fortfarande i poetik, i Aristotele, och tänker -- från ingenstans dyker två termer upp i mitt huvud som jag inte har hört sen min professor för Klassisk på universitetet drillat dem i mig. Och de är anagnorisis och peripeteia. Anagnorisis och peripeteia. Anagnorisis är grekiska ordet för upptäckt. Bokstavligen, övergången från okunnighet till kunskap är anagnorisis, vad våra kanaler gör, det är vad 'Skitiga Jobb' är. Jag är upp till halsen i anagnorises varenda dag. Utmärkt. Andra ordet, peripeteia, ögonblicket i stora tragedier, ni vet -- Euripides och Sofokles -- ögonblicket där Oidipus når insikt, när han plötsligt fattar att den heta bruden som han legat med och fått bebisar med är hans mor. OK. Det är peripeti eller peripeteia. Och den där metaforen i mitt huvud -- jag har anagnorisis och peripetia på min haka.
(Laughter)
(skratt)
I've got to tell you, it's such a great device, though. When you start to look for peripeteia, you find it everywhere. I mean, Bruce Willis in "The Sixth Sense," right? Spends the whole movie trying to help the little kid who sees dead people, and then -- boom! -- "Oh, I'm dead." Peripeteia. You know? It's crushing when the audience sees it the right way. Neo in "The Matrix," you know? "Oh, I'm living in a computer program. That's weird."
Jag måste berätta för er, det är ett fantastikst verktyg. När ni söker peripeti hittar ni den överallt. Jag menar, Bruce Willis i "Sjätte sinnet", eller hur? Han försöker hjälpa ungen som ser döda människor hela filmen och sen, kabom -- oj, jag är död -- peripetia. Ni vet? Det blir förkrossande när besökarna ser allt på rätt sätt. Neo i "Matix", ni vet? Oj, jag lever i ett datorprogram -- vad konstigt. Dessa upptäckter leder till plötsliga insikter.
These discoveries that lead to sudden realizations. And I've been having them, over 200 dirty jobs, I have them all the time, but that one -- that one drilled something home in a way that I just wasn't prepared for. And, as I stood there, looking at the happy lamb that I had just defiled -- but it looked OK; looking at that poor other little thing that I'd done it the right way on, and I just was struck by -- if I'm wrong about that, and if I'm wrong so often, in a literal way, what other peripatetic misconceptions might I be able to comment upon?
Och jag har haft dem, över 200 skitiga jobb, jag har haft dem hela tiden, men den här -- den fick poletten att trilla ner på ett sätt jag inte var beredd på. Jag stod där och tittade på glada lammet jag nyss skändat -- men den såg ut att må bra. Jag tittade på stackars lilla lammet som jag har gjort det rätt på, och slogs av att om jag har fel om det här och om jag har fel så ofta, på ett bokstavligt sätt, vilka andra vanliga missuppfattningar skulle jag kunna kommentera?
Because, look -- I'm not a social anthropologist, but I have a friend who is. And I talk to him.
Jag är inte en socialantropolog, men jag har en kompis som är, och jag pratar med honom.
(Laughter)
(skratt)
And he says, "Hey Mike, look. I don't know if your brain is interested in this sort of thing or not, but do you realize you've shot in every state? You've worked in mining, you've worked in fishing, you've worked in steel, you've worked in every major industry. You've had your back shoulder to shoulder with these guys that our politicians are desperate to relate to every four years, right?"
Han säger, "Du, Mike. Jag vet inte om din hjärna är intresserad av den här sortens saker eller inte, men fattar du att du har spelat in i varje delstat? Du har jobbat med gruvdrift, du har jobbat med fiske, du har jobbat med stål, du har jobbat i alla större branscher. Du har jobbat rygg-i-rygg med dessa killar som våra politiker så desperat vill relatera till vart fjärde år, inte sant?"
I can still see Hillary doing the shots of rye, dribbling down her chin, with the steel workers. I mean, these are the people that I work with every single day. "And if you have something to say about their thoughts, collectively, it might be time to think about it. Because, dude, you know, four years." So, that's in my head, testicles are on my chin, thoughts are bouncing around. And, after that shoot, "Dirty Jobs" really didn't change, in terms of what the show is, but it changed for me, personally.
Jag kan fortfarande se Hillary ta nubbar, spriten rinnandes ner för hennes haka, med stålarbetarna. Det är dessa människor som jag arbetar med varje dag och om du har något att säga om deras tankar, kollektivt, kan det vara dags att tänka på det. För, kompis, du vet, fyra år. Ni vet, allt det där är i mitt huvud, testiklar på min haka, tankarna flyger omkring. Och efter den tagningen ändrades inte 'Skitiga Jobb' egentligen, i fråga om vad programmet handlar om, men det ändrades för mig, personligen.
And now, when I talk about the show, I no longer just tell the story you heard and 190 like it. I do, but I also start to talk about some of the other things I got wrong; some of the other notions of work that I've just been assuming are sacrosanct, and they're not. People with dirty jobs are happier than you think. As a group, they're the happiest people I know. And I don't want to start whistling "Look for the Union Label," and all that happy-worker crap. I'm just telling you that these are balanced people who do unthinkable work. Roadkill picker-uppers whistle while they work, I swear to God -- I did it with them. They've got this amazing sort of symmetry to their life. And I see it over and over and over again.
När jag nu pratar om programmet berättar jag inte längre historien ni just hörde och 190 likadana. Jo det gör jag, men jag tar också upp andra saker jag har fått om bakfoten, några andra uppfattningar om arbete som jag har har tagit för givna, men som inte är det. Människor med skitiga jobb är lyckligare än du tror. Som grupp är de de lyckligaste jag känner. Jag vill inte börja vissla "Look for the Union Label," och allt "glad arbetare" skit. Jag säger bara att det är balanserade människor som gör otänkbara arbeten. De som plockar upp viltolyckor visslar när de jobbar, jag svär vid Gud, jag gjorde det med dem. De har fått denna fantastiska slags symmetri i sina liv och jag ser det om och om och om igen. Så jag började undra vad som händer
So I started to wonder what would happen if we challenged some of these sacred cows? Follow your passion -- we've been talking about it here for the last 36 hours. Follow your passion -- what could possibly be wrong with that? It's probably the worst advice I ever got.
om vi utmanade några av dessa heliga kor. Följ din passion -- vi har pratat om detta de senaste 36 timmarna. Följ din passion -- vad kan vara fel med det? Förmodligen sämsta rådet jag någonsin fått.
(Laughter)
(skratt)
Follow your dreams and go broke, right? I mean, that's all I heard growing up. I didn't know what to do with my life, but I was told if you follow your passion, it's going to work out.
Ni vet, följ din dröm och satsa allt, eller hur? Det var allt jag fick höra när jag växte upp. Jag visste inte vad jag ska göra med mitt liv, men fick höra att om jag bara följer min passion kommer det att ordna sig.
I can give you 30 examples right now. Bob Combs, the pig farmer in Las Vegas who collects the uneaten scraps of food from the casinos and feeds them to his swine. Why? Because there's so much protein in the stuff we don't eat, his pigs grow at twice the normal speed, and he's one rich pig farmer. He's good for the environment, he spends his days doing this incredible service, and he smells like hell, but God bless him. He's making a great living. You ask him, "Did you follow your passion here?" and he'd laugh at you. The guy's worth -- he just got offered like 60 million dollars for his farm and turned it down, outside of Vegas. He didn't follow his passion. He stepped back and he watched where everybody was going, and he went the other way. And I hear that story over and over.
Jag kan ge er 30 exempel, just nu -- Bob Combs, grisuppfödaren i Las Vegas som tar hand om matresterna från alla casinos för att mata sina grisar. Varför? För att det finns så mycket protein i det vi inte äter att hans grisar växer dubbelt så snabba, och han är en rik grisuppfödare, och han är bra för miljön, och han spenderar hans dagar med att ge denna fantastiska service, och han stinker som sjutton, med Gud bevare honom. Han lever loppan. Om ni frågar honom, "följde du din passion?" skulle han skratta åt er. Killen är värd -- han har just erbjudits 60 millioner dollar för hans gård och tackade nej, utanför Vegas. Han följde inte sin passion. Han tog ett steg tillbaks och kollade vad alla andra gjorde och valde en annan väg. Jag hör denna historia om och om igen.
Matt Freund, a dairy farmer in New Canaan, Connecticut, who woke up one day and realized the crap from his cows was worth more than their milk, if he could use it to make these biodegradable flowerpots. Now he's selling them to Walmart, right? Follow his passion? The guy's -- come on.
Matt Froind, en mjölkbonde i New Canaan, Connecticut, vaknade en dag och insåg att dyngan från hans kor var mer värd än deras mjölk om han kunde använda den för att göra biologiskt nedbrytbara blomkrukor. Nu säljer han dem till Walmart. Följa sin passion -- den här killen -- kom igen.
So I started to look at passion, I started to look at efficiency vs. effectiveness. As Tim talked about earlier, that's a huge distinction. I started to look at teamwork and determination. And basically, all those platitudes they call "successories" that hang with that schmaltzy art in boardrooms around the world right now, that stuff -- it's suddenly all been turned on its head.
Så jag började titta på passion, jag började titta på effektivitet kontra verkningsgrad, som Tim pratade om tidigare, det är en enorm skillnad. Jag började titta på lagarbete och målmedvetenhet, och i princip alla de plattityder de kallar "successories" som hänger som banal konst i styrelserum runt om i världen just nu. Dessa -- allt har plötsligt ställts på huvudet.
Safety. Safety first is ... Going back to OSHA and PETA and the Humane Society: What if OSHA got it wrong? I mean -- this is heresy, what I'm about to say -- but what if it's really safety third? Right?
Säkerhet -- säkerheten först är jag som först kollar med OSHA och PETA och djurskyddsföreningen. Vad om OSHA har fel? Det är kätteri, vad jag tänker säga, men tänk om det är säkerheten som tredje? Eller hur?
(Laughter)
(skratt)
No, I mean, really. What I mean to say is: I value my safety on these crazy jobs as much as the people that I'm working with, but the ones who really get it done -- they're not out there talking about safety first. They know that other things come first -- the business of doing the work comes first, the business of getting it done.
Nej, jag menar verkligen. Vad jag vill säga är att jag värderar min säkerhet på dessa galna jobb lika mycket som de som jag jobbar med, men de som verkligen får saken gjort, är inte de som går runt och pratar om 'säkerheten först.' De vet att andra saker kommer före -- att göra sitt jobb kommer först, att få jobbet gjort.
And I'll never forget, up in the Bering Sea, I was on a crab boat with the "Deadliest Catch" guys -- which I also work on in the first season. We were about 100 miles off the coast of Russia: 50-foot seas, big waves, green water coming over the wheelhouse, right? Most hazardous environment I'd ever seen, and I was back with a guy, lashing the pots down. So I'm 40 feet off the deck, which is like looking down at the top of your shoe, you know, and it's doing this in the ocean. Unspeakably dangerous.
Jag glömmer aldrig, uppe i Berings hav, när jag var på ett krabbfartyg med 'Dödlig Fångst'-killarna, där jag också jobbade under första säsongen. Vi var ca. 160 km utanför Rysslands kust 15 meters vågor, grönt vatten rullar över styrhytten, ni förstår? Den farligaste miljön jag någonsin sett, och jag var bak i båten med en kille, och surrade. Så, jag var 12 meter från däck, vilket är som att se ner på toppen av din sko, och ni vet, den gör det här i havet. Ofattbart farligt.
I scamper down, I go into the wheelhouse and I say, with some level of incredulity, "Captain -- OSHA?"
Jag rusar ner och går in i styrhytten och säger, lite misstroget, "Kapten, OSHA." (Arbetsmiljöverket i USA)
And he says, "OSHA? Ocean." And he points out there.
Och han säger, "OSHA? -- ocean." (havet) och pekar ut.
(Laughter)
(skratt)
But in that moment, what he said next can't be repeated in the Lower 48. It can't be repeated on any factory floor or any construction site. But he looked at me and said, "Son," -- he's my age, by the way, he calls me "son," I love that -- he says, "Son, I'm the captain of a crab boat. My responsibility is not to get you home alive. My responsibility is to get you home rich."
Men vad han sa i nästa ögonblick kan inte upprepas i kontinentala USA. Det kan inte upprepas på något fabriksgolv eller någon byggarbetsplats. Han såg på mig och sa, "Grabben -- vi är lika gamla och han kalla mig grabb, jag älskar det -- han säger, "Grabben, jag är kapten på ett kräftfartyg. Jag är inte ansvarig för att få hem dig levande. Jag är ansvarig för att få dig hem rik."
(Laughter)
(skratt)
You want to get home alive, that's on you." And for the rest of that day -- safety first.
Vill du komma hem levande, är det upp till dig. Och för resten av den dagen, säkerheten först.
I mean, I was like -- So, the idea that we create this sense of complacency when all we do is talk about somebody else's responsibility as though it's our own, and vice versa. Anyhow, a whole lot of things. I could talk at length about the many little distinctions we made and the endless list of ways that I got it wrong. But what it all comes down to is this: I've formed a theory, and I'm going to share it now in my remaining 2 minutes and 30 seconds.
Jag var såhär -- Idén är alltså att vi skapar denna falska känsla av självgodhet när allt vi gör är pratar om någon annans ansvar som om det vore vårt, och vice versa- Hur som helst, en hel massa saker. Jag skulle kunna prata länge om de många små distinktioner vi gjort och den ändlösa listan över saker jag har fattat fel. Men för att sammanfatta allt, jag har format en teori, och den ska jag dela med er nu i de två minuter och 30 sekunder jag har kvar.
It goes like this: we've declared war on work, as a society -- all of us. It's a civil war. It's a cold war, really. We didn't set out to do it and we didn't twist our mustache in some Machiavellian way, but we've done it. And we've waged this war on at least four fronts, certainly in Hollywood. The way we portray working people on TV -- it's laughable. If there's a plumber, he's 300 pounds and he's got a giant butt crack, admit it. You see him all the time. That's what plumbers look like, right? We turn them into heroes, or we turn them into punch lines. That's what TV does. We try hard on "Dirty Jobs" not to do that, which is why I do the work and I don't cheat.
Den går såhär -- vi har förklarat krig mot arbete, som samhälle, alla av oss Det är ett civilt krig. Det är ett kallt krig, verkligen Vi ville inte starta det och vi tvinnade inte våra mustascher på något machiavelliskt sätt, men vi har förklarat krig. Vi har utkämpat detta krig på minst fyra fronter, inte minst i Hollywood. Hur vi skildrar arbetarklassen på TV är skrattretande. Finns en rörmokare, väger han 130 kg och har en gigantisk raggarskåra, erkänn. Ni ser honom hela tiden. Så ser en rörmokare ut, eller hur? Vi gör arbetarna till hjältar, eller förvandlar dem till punchlines. Det är vad TV gör. På 'Skitiga Jobb' gör vi allt för att inte göra så därför gör jag jobbet och fuskar inte.
But, we've waged this war on Madison Avenue. So many of the commercials that come out there in the way of a message -- what's really being said? "Your life would be better if you could work a little less, didn't have to work so hard, got home a little earlier, could retire a little faster, punch out a little sooner." It's all in there, over and over, again and again.
Men vi utkämpar även kriget på Madison Avenue. Därifrån kommer så mycket reklam och har den ett budskap, så vad är det? Ditt liv vore bättre om du kan jobba lite mindre, om du inte behövde jobba så hårt, om du skulle komma hem lite tidigare, om du skulle kunna pensionera dig lite tidigare, om du skulle kunna klocka ut lite tidigare, budskapet finns där, om och om igen.
Washington? I can't even begin to talk about the deals and policies in place that affect the bottom-line reality of the available jobs, because I don't really know; I just know that that's a front in this war.
Washington -- jag kan inte ens börja berätta hur alla överenskommelser och regler påverkar vilka jobb som finns på marknaden för jag vet faktiskt inte. Jag vet bara att det är en front i detta krig.
And right here, guys -- Silicon Valley. I mean -- how many people have an iPhone on them right now? How many people have their BlackBerry? We're plugged in; we're connected. I would never suggest for a second that something bad has come out of the tech revolution. Good grief, not to this crowd.
Och här, mitt i Silicon Valley -- Hur många har en iPhone på sig just nu? Hur många har sin Blackberry? Vi är uppkopplade, vi är anslutna. Jag skulle aldrig antyda att något dåligt kom med tekniska revolutionen. Gud bevare, inte till denna publik.
(Laughter)
(skratt)
But I would suggest that innovation without imitation is a complete waste of time. And nobody celebrates imitation the way "Dirty Jobs" guys know it has to be done. Your iPhone without those people making the same interface, the same circuitry, the same board, over and over -- all of that -- that's what makes it equally as possible as the genius that goes inside of it.
Men jag tror att innovation utan imitation är fullständigt slöseri med tid. Ingen firar imitation på det sätt 'Skitiga Jobb' killarna vet att det ska firas. Er iPhone, utan dessa människor som gör samma gränssnitt, samma kretskort, samma moderkort, om och om igen. Allt det där -- det gör den lika möjligt som genialiteten som finns inuti.
So, we've got this new toolbox. You know? Our tools today don't look like shovels and picks. They look like the stuff we walk around with. And so the collective effect of all of that has been this marginalization of lots and lots of jobs. And I realized, probably too late in this game -- I hope not, because I don't know if I can do 200 more of these things -- but we're going to do as many as we can. And to me, the most important thing to know and to really come face to face with, is that fact that I got it wrong about a lot of things, not just the testicles on my chin. I got a lot wrong.
Vi har en ny verktygslåda, vet ni. Våra verktyg idag ser inte ut som spadar och hackor. De ser ut som grejerna vi går omkring med. Den kollektiva effekten av detta är att massor av jobb är marginaliserade. Och jag insåg, troligtvis för sent i denna match -- jag hoppas inte, för jag vet inte om jag klarar 200 avsnitt till, men vi ska göra så många vi kan. För mig är det viktigast att veta och verkligen förstå att jag har fel om en hel del saker, inte bara testiklarna på min haka. Jag har fått mycket om bakfoten.
So, we're thinking -- by "we," I mean me --
Så, vi tänker -- med "vi" menar jag "jag" --
(Laughter)
att det vi ska göra är prata om en PR kampanj för arbete,
that the thing to do is to talk about a PR campaign for work -- manual labor, skilled labor. Somebody needs to be out there, talking about the forgotten benefits. I'm talking about grandfather stuff, the stuff a lot us probably grew up with but we've kind of -- you know, kind of lost a little.
kroppsarbete, kvalificerad arbetskraft. Någon måste finnas där ute och prata om de bortglömda fördelarna. Jag pratar om gamla värden. Det många av oss har växt upp med men som vi -- ni vet, har lite tappat på vägen
Barack wants to create two and a half million jobs. The infrastructure is a huge deal. This war on work that I suppose exists, has casualties like any other war. The infrastructure is the first one, declining trade school enrollments are the second one. Every single year, fewer electricians, fewer carpenters, fewer plumbers, fewer welders, fewer pipe fitters, fewer steam fitters. The infrastructure jobs that everybody is talking about creating are those guys -- the ones that have been in decline, over and over. Meanwhile, we've got two trillion dollars, at a minimum, according to the American Society of Civil Engineers, that we need to expend to even make a dent in the infrastructure, which is currently rated at a D minus.
Barack vill skapa 2,5 miljoner jobb. Infrastrukturen är extrem viktig. Det här kriget på arbete, som jag tror finns, har förluster som vilket krig som helst. Infrastrukturen är den första Färre elever på yrkesskolor är en annan. Varje år finns färre elektriker, färre snickare, färre rörmokare, färre svetsare, färre rörläggare, färre mekaniker. Infrastrukturjobben som alla pratar om att skapa är dessa killar. De som blir färre och färre hela tiden. Samtidigt behöver vi spendera minst två biljoner doller enligt amerikanska föreningen för väg- och vattenbyggnadsingenjörer för att ens lite förbättra infrastrukturen som för tillfället är tillfredsställande ( D- )
So, if I were running for anything -- and I'm not -- I would simply say that the jobs we hope to make and the jobs we hope to create aren't going to stick unless they're jobs that people want. And I know the point of this conference is to celebrate things that are near and dear to us, but I also know that clean and dirty aren't opposites. They're two sides of the same coin, just like innovation and imitation, like risk and responsibility, like peripeteia and anagnorisis, like that poor little lamb, who I hope isn't quivering anymore, and like my time that's gone.
Så, om jag skulle kandidera för något, och det gör jag inte, skulle jag helt enkelt säga att de jobb vi vill skapa inte kommer att finnas kvar om det inte är jobb folk vill ha. Jag vet att poängen med denna konferens är att fira saker som är nära och kära för oss, men jag vet också att rent och smutsigt inte är motsatser. Det är två sidor av samma mynt, precis som innovation och imitation, som risk och ansvar, som peripetia och anagnorisis, som det där stackars lammet som jag hoppas inte skälver längre, och som min tid som är slut.
It's been great talking to you. And get back to work, will you?
Det har varit underbart att prata för er så tillbaks till jobbet, eller hur?
(Applause)
(applåder)