I'm a garbage man. And you might find it interesting that I became a garbage man, because I absolutely hate waste. I hope, within the next 10 minutes, to change the way you think about a lot of the stuff in your life. And I'd like to start at the very beginning. Think back when you were just a kid. How did look at the stuff in your life? Perhaps it was like these toddler rules: It's my stuff if I saw it first. The entire pile is my stuff if I'm building something. The more stuff that's mine, the better. And of course, it's your stuff if it's broken.
Jag är en skräpman. Och ni kanske finner det intressant att jag blev en skräpman, därför att jag absolut hatar slöseri. Jag hoppas, inom de närmaste 10 minuterna, att förändra sättet ni tänker om en massa grejer i ert liv. Och jag skulle vilja börja från första början. Tänk tillbaka till när ni bara var ett barn. Hur såg ni på sakerna i ert liv? Kanske var det som dessa småbarnsregler: Det är mina saker om jag såg dem först. Hela högen är min om jag bygger någonting. Ju fler saker som är mina, desto bättre. Och självklart, är det dina saker om de är trasiga.
(Laughter)
(Skratt)
Well after spending about 20 years in the recycling industry, it's become pretty clear to me that we don't necessarily leave these toddler rules behind as we develop into adults. And let me tell you why I have that perspective. Because each and every day at our recycling plants around the world we handle about one million pounds of people's discarded stuff. Now a million pounds a day sounds like a lot of stuff, but it's a tiny drop of the durable goods that are disposed each and every year around the world -- well less than one percent. In fact, the United Nations estimates that there's about 85 billion pounds a year of electronics waste that gets discarded around the world each and every year -- and that's one of the most rapidly growing parts of our waste stream. And if you throw in other durable goods like automobiles and so forth, that number well more than doubles. And of course, the more developed the country, the bigger these mountains.
Så efter att har spenderat cirka 20 år i återvinningsindustrin, har det blivit ganska klart för mig att vi inte nödvändigtvis lämnar dessa småbarnsregler bakom oss när vi utvecklas till vuxna. Och låt mig tala om för er varför jag har detta perspektiv. Därför att varenda dag på våra återvinningsanläggningar runtom i världen hanterar vi ungefär en halv miljon kilo av människors kasserade saker. Nu låter en halv miljon kilo om dagen som mycket grejer, men det är en liten droppe av de ickeåtervinningbara varorna som kastas varenda år runt om i världen -- väl mindre än en procent. Faktum är, FN uppskattar att det finns ungefär 42.5 miljarder kilo per år av elektronisk avfall som kasseras runt om i världen varje år -- och det är en av de snabbast växande delar i vår avfallsström. Om ni kastar in andra ickeåtervinningsbara varor som bilar och liknande, kommer den siffran mer än väl fördubblas. Och självklart, desto mer utvecklat landet är, desto högre är dessa berg.
Now when you see these mountains, most people think of garbage. We see above-ground mines. And the reason we see mines is because there's a lot of valuable raw materials that went into making all of this stuff in the first place. And it's becoming increasingly important that we figure out how to extract these raw materials from these extremely complicated waste streams. Because as we've heard all week at TED, the world's getting to be a smaller place with more people in it who want more and more stuff. And of course, they want the toys and the tools that many of us take for granted.
Nu när ni ser dessa berg, Tänker de flesta människor på sopor. Vi ser gruvor ovan jord. Och anledningen till att vi ser gruvor, är att där finns en massa värdefulla råvaror som användes för att tillverka alla dessa saker från början. Och det börjar blir allt viktigare att vi kommer på hur vi kan utvinna dessa råvaror från dessa extremt komplicerade avfallsflöden. På grund av som vi har hört hela veckan på TED, världen håller på att bli en mindre plats med fler människor i den som vill har mer och mer saker. Och självklart, de vill ha leksakerna och verktygen som många av oss tar för givet.
And what goes into making those toys and tools that we use every single day? It's mostly many types of plastics and many types of metals. And the metals, we typically get from ore that we mine in ever widening mines and ever deepening mines around the world. And the plastics, we get from oil, which we go to more remote locations and drill ever deeper wells to extract. And these practices have significant economic and environmental implications that we're already starting to see today.
Och vad går in i att göra dessa leksaker och verktyg som vi använder varje dag? Det är mest många typer av plast och många typer av metall. Och metallen, får vi vanligen från malm som vi bryter i ständigt växande gruvor och allt djupare gruvor runt om i världen. Och plasten, får vi från olja, som vi går till mer avlägsna platser och borrar allt djupare brunnar för att utvinna. Och dessa metoder har betydande ekonomisk och miljömässig påverkan som vi redan börjar ser idag.
The good news is we are starting to recover materials from our end-of-life stuff and starting to recycle our end-of-life stuff, particularly in regions of the world like here in Europe that have recycling policies in place that require that this stuff be recycled in a responsible manner. Most of what's extracted from our end-of-life stuff, if it makes it to a recycler, are the metals. To put that in perspective -- and I'm using steel as a proxy here for metals, because it's the most common metal -- if your stuff makes it to a recycler, probably over 90 percent of the metals are going to be recovered and reused for another purpose. Plastics are a whole other story: well less than 10 percent are recovered. In fact, it's more like five percent. Most of it's incinerated or landfilled.
De goda nyheterna är att vi har börjat att återhämta material från våra slutkörda saker och börjar att återvinna våra slutkörda saker, speciellt i regioner av världen som här i Europa som har riktlinjer för återvinning på plats som kräver att dessa saker skall återvinnas på ett ansvarsfullt sätt. Det mesta som utvunnits ur våra slutkörda saker, om det ens återvinns, är metaller. För att sätta det i perspektiv -- och jag använder här stål som en företrädare för metaller, eftersom det är den vanligaste metallen -- om dina saker kommer fram till återvinning, kommer troligen över 90 procent av metallerna att återvinnas och återanvändas för andra ändamål. Plast är en helt annan historia: långt under 10 procent återvinns. Faktum är, det är närmare fem procent. Merparten av det förbränns eller deponeras.
Now most people think that's because plastics are a throw-away material, have very little value. But actually, plastics are several times more valuable than steel. And there's more plastics produced and consumed around the world on a volume basis every year than steel. So why is such a plentiful and valuable material not recovered at anywhere near the rate of the less valuable material? Well it's predominantly because metals are very easy to recycle from other materials and from one another. They have very different densities. They have different electrical and magnetic properties. And they even have different colors. So it's very easy for either humans or machines to separate these metals from one another and from other materials. Plastics have overlapping densities over a very narrow range. They have either identical or very similar electrical and magnetic properties. And any plastic can be any color, as you probably well know. So the traditional ways of separating materials just simply don't work for plastics.
Nu tror de flesta människor att det beror på att plast är ett slit-och-släng material, och har mycket lite värde. Men faktiskt, plast är flera gånger mer värdefullt än stål. Och det finns mer plast producerad och konsumerad runtom i världen på volymbas varje år än det finns stål. Så varför är ett sådant rikligt och värdefullt material inte återvunnet någonstans i närheten av den takt som mindre värdefulla material? Jo, det är främst på grund av att att metaller är så väldigt lätt att återvinna från andra material och från varandra. De har väldigt olika densitet. De har olika elektriska och magnetiska egenskaper. Och de har till och med olika färger. Så det är väldigt enkelt för antingen människor eller maskiner att separera dessa metaller från varandra och från andra material. Plast har överlappande tätheter i ett mycket snävt intervall. De har antingen identiska eller mycket liknande elektriska och magnetiska egenskaper. Och plast kan vara vilken färg som helst, som ni antagligen känner till. Så de traditionella sätten att separera material fungerar helt enkelt inte för plast.
Another consequence of metals being so easy to recycle by humans is that a lot of our stuff from the developed world -- and sadly to say, particularly from the United States, where we don't have any recycling policies in place like here in Europe -- finds its way to developing countries for low-cost recycling. People, for as little as a dollar a day, pick through our stuff. They extract what they can, which is mostly the metals -- circuit boards and so forth -- and they leave behind mostly what they can't recover, which is, again, mostly the plastics. Or they burn the plastics to get to the metals in burn houses like you see here. And they extract the metals by hand. Now while this may be the low-economic-cost solution, this is certainly not the low-environmental or human health-and-safety solution. I call this environmental arbitrage. And it's not fair, it's not safe and it's not sustainable.
En annan konsekvens av att metaller är så enkla att återvinna av människor är att mycket av våra saker från den utvecklade världen -- och sorgligt nog, särskilt från USA, där vi inte har några riktlinjer för återvinning färdiga som här i Europa -- letar sig fram till utvecklingsländer för låg-kostnads återvinning. Människor, för så lite som en dollar om dagen, letar igenom våra saker. De extraherar vad de kan, vilket mestadels är metallerna -- kretskort och så vidare -- och de lämnar mestadels kvar det som de inte kan återanvända, som är, igen, mestadels plasten. Eller så de bränner de plasten för att komma åt metallerna i förbränningshus som ni ser här. Och de extraherar metallerna för hand. Även om detta kan vara lågkostnads lösningen, är det absolut inte den lägsta miljö- eller hälso/säkerhets lösningen. Jag kallar detta miljö-godtyckligt. Och det är inte rättvist, det är inte säkert och det är inte hållbart.
Now because the plastics are so plentiful -- and by the way, those other methods don't lead to the recovery of plastics, obviously -- but people do try to recover the plastics. This is just one example. This is a photo I took standing on the rooftops of one of the largest slums in the world in Mumbai, India. They store the plastics on the roofs. They bring them below those roofs into small workshops like these, and people try very hard to separate the plastics, by color, by shape, by feel, by any technique they can. And sometimes they'll resort to what's known as the "burn and sniff" technique where they'll burn the plastic and smell the fumes to try to determine the type of plastic. None of these techniques result in any amount of recycling in any significant way. And by the way, please don't try this technique at home.
På grund av att plasterna är så rikliga -- och förresten, de andra metoderna leder inte till återvinning av plast, uppenbarligen -- men människor försöker faktiskt att återvinna plast. Detta är bara ett exempel. Det här är ett foto som jag tog stående på hustaken av en av de största slummerna i världen i Mumbai, Indien. De lagrar plasten på taken. De tar dem från taken till små verkstäder som dessa, och människor försöker mycket hårt att separerar plasten, efter färg, genom form, genom känsel, med alla tekniker de kan. Och ibland tar de till vad som kallas för "bränna och lukta"-teknik där de bränner plasten och luktar på ångarna för att försöka att avgöra vilken typ av plast det är. Ingen av dessa tekniker resulterar i någon större mängd av återvinning på något avgörande sätt. Och förresten, snälla prova inte denna teknik därhemma.
So what are we to do about this space-age material, at least what we used to call a space-aged material, these plastics? Well I certainly believe that it's far too valuable and far too abundant to keep putting back in the ground or certainly send up in smoke. So about 20 years ago, I literally started in my garage tinkering around, trying to figure out how to separate these very similar materials from each other, and eventually enlisted a lot of my friends, in the mining world actually, and in the plastics world, and we started going around to mining laboratories around the world. Because after all, we're doing above-ground mining. And we eventually broke the code. This is the last frontier of recycling. It's the last major material to be recovered in any significant amount on the Earth. And we finally figured out how to do it. And in the process, we started recreating how the plastics industry makes plastics.
Så vad ska vi göra åt detta rymdålders material, eller vad vi tidigare kallade rymdålders material, denna plast? Jo, jag tror verkligen att det är alldeles för värdefullt och alltför rikligt för att fortsätta lägga tillbaka i marken eller definitivt att skicka upp i rök. Så ungefär 20 år sedan, började jag bokstavligen mixtra i mitt garage, med att försöka räkna ut hur man kunde urskilja dessa mycket liknande material från varandra, och eventuellt värvade en hel del av mina vänner, inom mineralbrytningsvärlden faktiskt, och inom plast världen, och vi började gå runt till gruv-laboratorier världen runt. Eftersom trots allt, vi sysslar med ovan-jord brytning. Och så småningom knäckte vi koden. Detta är den sista gränsen inom återvinning. Det är det sista stora material som skall återvinnas i någon större mängd på jorden. Och vi har äntligen kommit på hur vi gör det. Och genom denna process, började vi återskapa hur plastindustrin tillverkar plast.
The traditional way to make plastics is with oil or petrochemicals. You breakdown the molecules, you recombine them in very specific ways, to make all the wonderful plastics that we enjoy each and every day. We said, there's got to be a more sustainable way to make plastics. And not just sustainable from an environmental standpoint, sustainable from an economic standpoint as well. Well a good place to start is with waste. It certainly doesn't cost as much as oil, and it's plentiful, as I hope that you've been able to see from the photographs. And because we're not breaking down the plastic into molecules and recombining them, we're using a mining approach to extract the materials.
Den traditionella sättet att tillverka plast är med olja eller petrolium. Man bryter ner molekylerna, man kombinerar dem på mycket specifika sätt, för att tillverka alla underbara plastsorter som vi åtnjuter varje dag. Vi sa, det måste finnas ett mer hållbart sätt att tillverka plast. Och inte bara hållbart från en miljösynpunkt, utan även hållbart ur en ekonomisk synvinkel. Ett bra ställe att börja med är med avfall. Det kostar verkligen inte lika mycket som olja, och det är rikligt, som jag hoppas ni har kunnat se från fotografierna. Och på grund av att vi inte bryter ner plasten till molekyler och återkombinerar dem, använder vi en gruv-metod för att extrahera material.
We have significantly lower capital costs in our plant equipment. We have enormous energy savings. I don't know how many other projects on the planet right now can save 80 to 90 percent of the energy compared to making something the traditional way. And instead of plopping down several hundred million dollars to build a chemical plant that will only make one type of plastic for its entire life, our plants can make any type of plastic we feed them. And we make a drop-in replacement for that plastic that's made from petrochemicals. Our customers get to enjoy huge CO2 savings. They get to close the loop with their products. And they get to make more sustainable products.
Vi kan har markant lägre kapitalkostnader i våra anläggningsutrustning. Vi har enorma energibesparingar. Jag känner inte till hur många andra projekt på planeten just nu som kan spara 80 till 90 procent av energin jämfört med att tillverka någonting på det traditionella sättet. Och istället för att kasta ut flera miljoner dollar för att bygga en kemisk anläggning som enbart kan tillverka en sorts plast under hela sin livstid, kan våra anläggningar tillverka all sorts plast som vi matar dem med. Och vi tillverkar en drop-in ersättning för den plast som tillverkas petrokemisk. Och kunder kan åtnjuta enorma CO2 besparingar. De kan stänga kretsloppet med sina produkter. Och de kan få tillverka mer hållbara produkter.
In the short time period I have, I want to show you a little bit of a sense about how we do this. It starts with metal recyclers who shred our stuff into very small bits. They recover the metals and leave behind what's called shredder residue -- it's their waste -- a very complex mixture of materials, but predominantly plastics. We take out the things that aren't plastics, such as the metals they missed, carpeting, foam, rubber, wood, glass, paper, you name it. Even an occasional dead animal, unfortunately. And it goes in the first part of our process here, which is more like traditional recycling. We're sieving the material, we're using magnets, we're using air classification. It looks like the Willy Wonka factory at this point.
I denna korta tid som jag har, vill jag ge er en liten känsla av hur vi gör detta. Det börjar med metallåtervinnare som strimlar våra saker i mycket små bitar. De återvinner metallerna och lämnar kvar vad som kallas för strimlade rester -- det är deras avfall -- en mycket komplex blandning av material, men huvudsakligen plast. Vi tar ut de saker som inte är plast, som metallerna de har missat, mattor, skum, gummi, trä, glas, papper, vad ni vill. Även någon enstaka dött djur, tyvärr. Och det går in i den första delen av vår process här, vilket är mer likt traditionell återvinning. Vi siktar igenom materialet, vi använder oss av magneter, vi använder luftklassificering. Det ser ut som Willy Wonka's fabrik vid detta läget.
At the end of this process, we have a mixed plastic composite: many different types of plastics and many different grades of plastics. This goes into the more sophisticated part of our process, and the really hard work, multi-step separation process begins. We grind the plastic down to about the size of your small fingernail. We use a very highly automated process to sort those plastics, not only by type, but by grade. And out the end of that part of the process come little flakes of plastic: one type, one grade. We then use optical sorting to color sort this material. We blend it in 50,000-lb. blending silos. We push that material to extruders where we melt it, push it through small die holes, make spaghetti-like plastic strands. And we chop those strands into what are called pellets. And this becomes the currency of the plastics industry. This is the same material that you would get from oil. And today, we're producing it from your old stuff, and it's going right back into your new stuff.
På denna punkt i processen, har vi en blandad plastkomposit: många olika plastsorter och många olika grader av plast. Detta går till den mer sofistikerade delen av vår process, och det riktigt svåra jobbet, separationsprocessen i flera steg, börjar. Vi malar ner plasten till ungefär samma storlek som nageln på lillfingret. Vi använder en väldigt automatiserad process för att sortera plasten, inte enbart genom typ, men genom grad. Och vid slutet av denna process kommer små flagor av plast: en typ, en grad. Sen använder vi optisk sortering för att färgsortera materialet. Vi blandar det i 50,000-lb. blandnings-silor. Vi trycker det materialet till extruderingsmaskiner där vi smälter det, trycker det igenom små färgningshål, gör spaghettiliknande plasttrådar. Och vi kapar dessa trådar i vad som kallas pellets. Och detta blir till valuta i plastindustrin. Detta är samma material som du skulle få från olja. Och idag, producerar vi det från dina gamla saker, och det kommer tillbaka in i era nya saker.
(Applause)
(Applåder)
So now, instead of your stuff ending up on a hillside in a developing country or literally going up in smoke, you can find your old stuff back on top of your desk in new products, in your office, or back at work in your home. And these are just a few examples of companies that are buying our plastic, replacing virgin plastic, to make their new products.
Så nu, istället för att dina nya saker hamnar på en sluttning i ett utvecklingsland eller bokstavligen går upp i rök, kan du hitta dina gamla saker tillbaka på ditt skrivbord i nya produkter, på ditt kontor, eller tillbaka i arbete i ditt hem. Och detta är bara några exempel av företag som köper vår plast, ersätter nytillverkad jungfruplast, för att tillverka deras produkter.
So I hope I've changed the way you look at at least some of the stuff in your life. We took our clues from mother nature. Mother nature wastes very little, reuses practically everything. And I hope that you stop looking at yourself as a consumer -- that's a label I've always hated my entire life -- and think of yourself as just using resources in one form, until they can be transformed to another form for another use later in time. And finally, I hope you agree with me to change that last toddler rule just a little bit to: "If it's broken, it's my stuff."
Jag hoppas att jag har förändrat sättet ni ser på åtminstone några av sakerna i era liv. Vi tog våra ledtrådar från moder natur. Moder natur förspiller väldigt lite, återanvänder i stort sett allt. Och jag hoppas att ni slutar att se er själva som en konsument -- det är en etikett jag har hatat hela mitt liv -- och tänk på er själva som användare av resurser i en form, tills de kan transformeras till en annan form för att användas senare i tiden. Och slutligen, hoppas jag att ni håller med mig om att förändra den sista småbarnsregeln bara lite gran till: "Om det är sönder, är det Mikes saker."
Thank you for your time.
Tack för er tid.
(Applause)
(Applåder)