Here's a question we need to rethink together: What should be the role of money and markets in our societies?
Här har vi en fråga vi behöver tänka om tillsammans: Vilken roll bör pengar och marknader spela i våra samhällen?
Today, there are very few things that money can't buy. If you're sentenced to a jail term in Santa Barbara, California, you should know that if you don't like the standard accommodations, you can buy a prison cell upgrade. It's true. For how much, do you think? What would you guess? Five hundred dollars? It's not the Ritz-Carlton. It's a jail! Eighty-two dollars a night. Eighty-two dollars a night. If you go to an amusement park and don't want to stand in the long lines for the popular rides, there is now a solution. In many theme parks, you can pay extra to jump to the head of the line. They call them Fast Track or VIP tickets.
Idag är det få saker som pengar inte kan köpa. Om du är dömd till fängelse i Santa Barbara i Kalifornien, ska du veta att om du inte gillar standardutförandet på boendet, kan du köpa en uppgradering till din cell. (Skratt) Det är sant. För hur mycket, tror ni? Vad skulle ni gissa? (Publiken) - Femhundra dollar. - Femhundra dollar? Det är inte hotellet Ritz-Carlton, det är ett fängelse! Åttiotvå dollar per natt. Åttiotvå dollar per natt. Om du går till en nöjespark och inte vill stå i de långa köerna till de populära åkturerna, finns det nu en lösning. I många nöjesparker kan man betala extra för att få gå före i kön. Det kallas gräddfil eller VIP-biljetter.
And this isn't only happening in amusement parks. In Washington, D.C., long lines, queues sometimes form for important Congressional hearings. Now some people don't like to wait in long queues, maybe overnight, even in the rain. So now, for lobbyists and others who are very keen to attend these hearings but don't like to wait, there are companies, line-standing companies, and you can go to them. You can pay them a certain amount of money, they hire homeless people and others who need a job to stand waiting in the line for as long as it takes, and the lobbyist, just before the hearing begins, can take his or her place at the head of the line and a seat in the front of the room. Paid line standing.
Och detta händer inte bara i nöjesparker. I Washington DC bildas ibland långa köer till viktiga kongressammanträden. Men folk tycker inte om att vänta i köer, ibland till nästa dag, även i regn. Så nu, för lobbyister och andra som vill delta vid dessa möten men inte tycker om att vänta, finns det företag, köföretag, och man kan höra av sig till dem. Du kan betala dem en viss summa pengar, och de hyr in hemlösa eller människor som behöver jobb som står i kö så länge som det behövs, och lobbyisten kan, precis innan mötet ska börja, gå och ta hens plats i början på kön och få en plats längst fram i rummet. Betald köväntning.
It's happening, the recourse to market mechanisms and market thinking and market solutions, in bigger arenas. Take the way we fight our wars. Did you know that, in Iraq and Afghanistan, there were more private military contractors on the ground than there were U.S. military troops? Now this isn't because we had a public debate about whether we wanted to outsource war to private companies, but this is what has happened.
Det händer just nu, tillflykten till marknadsmekanismer och marknadstänkande och marknadslösningar, på de större områdena. Ta till exempel hur vi krigar. Visste ni att i Irak och Afghanistan, fanns det fler privata militära aktörer på marken än det fanns amerikanska trupper? Men det här är inte för att vi har haft en allmän debatt om huruvida vi vill outsourca krig till privata företag, men det är detta som har skett.
Over the past three decades, we have lived through a quiet revolution. We've drifted almost without realizing it from having a market economy to becoming market societies. The difference is this: A market economy is a tool, a valuable and effective tool, for organizing productive activity, but a market society is a place where almost everything is up for sale. It's a way of life, in which market thinking and market values begin to dominate every aspect of life: personal relations, family life, health, education, politics, law, civic life.
De senaste tre decennierna, har vi genomlevt en tyst revolution. Vi har glidit, nästan utan att inse det, från att ha marknadsekonomi till att bli marknadssamhällen. Skillnaden är denna: marknadsekonomi är ett verktyg, ett värdefullt och effektivt verktyg, för att organisera produktion, medan ett marknadssamhälle är en plats där nästan allting är till salu. Det är en livsstil, i vilken marknadstänkande och marknadens värden börjar att dominera alla sidor av livet: personliga relationer, familjeliv, hälsa, undervisning, politik, juridik, samhällsliv.
Now, why worry? Why worry about our becoming market societies? For two reasons, I think. One of them has to do with inequality. The more things money can buy, the more affluence, or the lack of it, matters. If the only thing that money determined was access to yachts or fancy vacations or BMWs, then inequality wouldn't matter very much. But when money comes increasingly to govern access to the essentials of the good life -- decent health care, access to the best education, political voice and influence in campaigns -- when money comes to govern all of those things, inequality matters a great deal. And so the marketization of everything sharpens the sting of inequality and its social and civic consequence. That's one reason to worry.
Men varför oroa sig? Varför oroa sig för att vi håller på bli marknadssamhällen? Av två anledningar, anser jag. En av dem har med ojämlikhet att göra. Ju fler saker pengar kan köpa, desto mer betyder välstånd, eller bristen på välstånd. Om allt pengar avgjorde var tillgången till lustjakter, lyxiga semestrar eller BMW-bilar, då hade ojämlikhet inte spelat särskilt stor roll. Men när pengar allt mer styr tillgången till de grundläggande delarna av ett gott liv... god sjukvård, tillgång till den bästa utbildningen, politiskt uttryck och inflytande i politiska kampanjer... När pengar börjar styra alla dessa saker, spelar ojämlikhet stor roll. Så marknadiseringen av allting förvärrar ojämlikheten och dess sociala och samhälleliga konsekvenser. Det är en anledning att oroa sig.
There's a second reason apart from the worry about inequality, and it's this: with some social goods and practices, when market thinking and market values enter, they may change the meaning of those practices and crowd out attitudes and norms worth caring about.
Det finns en annan anledning bortsett från oron över ojämlikhet, och det är denna: För vissa sociala varor och vanor, kan marknadstänkande och marknadsvärderingar komma att förändra betydelsen av dessa vanor och trycka undan attityder och normer som är värda att bry sig om.
I'd like to take an example of a controversial use of a market mechanism, a cash incentive, and see what you think about it. Many schools struggle with the challenge of motivating kids, especially kids from disadvantaged backgrounds, to study hard, to do well in school, to apply themselves. Some economists have proposed a market solution: Offer cash incentives to kids for getting good grades or high test scores or for reading books. They've tried this, actually. They've done some experiments in some major American cities. In New York, in Chicago, in Washington, D.C., they've tried this, offering 50 dollars for an A, 35 dollars for a B. In Dallas, Texas, they have a program that offers eight-year-olds two dollars for each book they read.
Jag skulle vilja ta ett exempel på ett kontroversiellt användande av marknadsmekanismer, en ekonomiskt motivation och se vad ni tycker om det. Många skolor kämpar med utmaningen att motivera barn, i synnerhet barn från missgynnade bakgrunder att studera hårdare, att göra väl ifrån sig i skolan, att anstränga sig. En del ekonomer har föreslagit en marknadslösning: Erbjud ekonomisk motivation till barn som får goda betyg, bra resultat på prov eller för att läsa böcker. De har faktiskt provat detta. De har utfört experiment i några större amerikanska städer. I New York, Chicago, Washington DC, har de provat att erbjuda 50 dollar för ett A, 35 dollar för ett B. I Dallas, Texas har de ett program som erbjuder åttaåringar två dollar för varje bok de läser.
So let's see what -- Some people are in favor, some people are opposed to this cash incentive to motivate achievement. Let's see what people here think about it. Imagine that you are the head of a major school system, and someone comes to you with this proposal. And let's say it's a foundation. They will provide the funds. You don't have to take it out of your budget. How many would be in favor and how many would be opposed to giving it a try? Let's see by a show of hands.
Så låt oss se... en del är positiva, en del är emot sådan ekonomisk motivation som drivkraft. Låt oss se vad folk här tycker om det. Föreställ dig att du är chef över ett större skolsystem, och någon lägger fram det här förslaget för dig. Det är en stiftelse och de står för finansieringen. Du behöver inte ta det ur din budget. Hur många hade varit för och hur många hade varit emot att pröva detta? Vi gör en handuppräckning.
First, how many think it might at least be worth a try to see if it would work? Raise your hand.
Först, hur många tycker att det åtminstone är värt ett försök för att se om det funkar? Räck upp en hand.
And how many would be opposed? How many would --
Och hur många hade varit emot? Hur många hade...
So the majority here are opposed, but a sizable minority are in favor. Let's have a discussion. Let's start with those of you who object, who would rule it out even before trying. What would be your reason? Who will get our discussion started? Yes?
Så majoriteten här är emot, men en ansenlig minoritet är för. Låt oss diskutera. Vi börjar med de som är emot, som hade sågat förslaget redan innan ni provat. Hur hade ni motiverat beslutet? Vem vill få igång diskussionen? Ja?
Heike Moses: Hello everyone, I'm Heike, and I think it just kills the intrinsic motivation, so in the respect that children, if they would like to read, you just take this incentive away in just paying them, so it just changes behavior. Michael Sandel: Takes the intrinsic incentive away.
(Heike Moses) Hej, jag heter Heike och jag tycker att det dödar den inre motivationen, på så vis att om de skulle vilja läsa, tar man bort denna motivation genom att helt enkelt betala dem, det ändrar bara deras beteende. (Michael Sandel) Tar bort den inre motivationen.
What is, or should be, the intrinsic motivation?
Vad är, eller borde vara, den inre motivationen?
HM: Well, the intrinsic motivation should be to learn.
(HM) Tja, den inre motivationen borde vara att lära.
MS: To learn. HM: To get to know the world. And then, if you stop paying them, what happens then? Then they stop reading?
(MS) - Att lära. (HM) - Att lära känna världen. När du slutar betala dem, vad händer då? Slutar de att läsa?
MS: Now, let's see if there's someone who favors, who thinks it's worth trying this.
(MS) Låt oss se om det är någon som är för förslaget, som tycker det är värt att prova detta.
Elizabeth Loftus: I'm Elizabeth Loftus, and you said worth a try, so why not try it and do the experiment and measure things? MS: And measure. And what would you measure? You'd measure how many -- EL: How many books they read and how many books they continued to read after you stopped paying them.
(Elizabeth Loftus) Jag heter Elizabeth Loftus, och du sa värt att pröva, så varför inte pröva att göra experimentet och mäta saker? (MS) Och mäta. Vad skulle man mäta? Man skulle mäta hur många -- (EL) Hur många böcker de läser och hur många böcker de fortsätter att läsa efter att man har slutat betala dem.
MS: Oh, after you stopped paying. All right, what about that?
(MS) Åh, efter att ha slutat betala. Okej då, vad tror vi om det?
HM: To be frank, I just think this is, not to offend anyone, a very American way.
(HM) Uppriktigt sagt tror jag att det där är, inte för att förolämpa någon, ett väldigt amerikanskt sätt.
(Laughter) (Applause)
(Skratt) (Applåder)
MS: All right. What's emerged from this discussion is the following question: Will the cash incentive drive out or corrupt or crowd out the higher motivation, the intrinsic lesson that we hope to convey, which is to learn to love to learn and to read for their own sakes? And people disagree about what the effect will be, but that seems to be the question, that somehow a market mechanism or a cash incentive teaches the wrong lesson, and if it does, what will become of these children later?
(MS) Okej. Det som kommit fram ur denna diskussion är följande fråga: Kommer en ekonomisk morot driva fram, korrumpera eller driva bort den där motivationen, den inre lärdomen vi hoppas förmedla, vilket är att lära sig att älska att lära och att läsa för lärandets egen skull? Folk är oense om vad effekterna skulle bli, men det verkar vara frågan, att marknadsmekanismer eller ekonomisk motivation lär ut fel saker, och om de gör det, vad händer med dessa barn senare?
I should tell you what's happened with these experiments. The cash for good grades has had very mixed results, for the most part has not resulted in higher grades. The two dollars for each book did lead those kids to read more books. It also led them to read shorter books.
Jag vill berätta vad som hände i dessa experiment. Pengar för goda studieresultat hade ett väldigt blandat utfall, mestadels resulterade det inte i högre betyg. De två dollarna för varje bok ledde faktiskt till att barn läste fler böcker. Det ledde också till att de läste kortare böcker.
(Laughter)
(Skratt)
But the real question is, what will become of these kids later? Will they have learned that reading is a chore, a form of piecework to be done for pay, that's the worry, or may it lead them to read maybe for the wrong reason initially but then lead them to fall in love with reading for its own sake?
Men den verkliga frågan är, vad händer med dessa barn senare? Kommer de tycka att läsning är en syssla, något man gör mot betalning, det är farhågan, eller kommer det leda till att de läser av fel anledning till en början men sedan förälskar sig i läsningen för dess egen skull?
Now, what this, even this brief debate, brings out is something that many economists overlook. Economists often assume that markets are inert, that they do not touch or taint the goods they exchange. Market exchange, they assume, doesn't change the meaning or value of the goods being exchanged. This may be true enough if we're talking about material goods. If you sell me a flat screen television or give me one as a gift, it will be the same good. It will work the same either way. But the same may not be true if we're talking about nonmaterial goods and social practices such as teaching and learning or engaging together in civic life. In those domains, bringing market mechanisms and cash incentives may undermine or crowd out nonmarket values and attitudes worth caring about. Once we see that markets and commerce, when extended beyond the material domain, can change the character of the goods themselves, can change the meaning of the social practices, as in the example of teaching and learning, we have to ask where markets belong and where they don't, where they may actually undermine values and attitudes worth caring about. But to have this debate, we have to do something we're not very good at, and that is to reason together in public about the value and the meaning of the social practices we prize, from our bodies to family life to personal relations to health to teaching and learning to civic life.
Det som den här korta debatten tar fram är någonting som många ekonomer förbiser. Ekonomer förutsätter ofta att marknader är tröga, att de inte påverkar eller förvanskar varorna som de utbyter. Marknadsutbyte, antar de, förändrar inte meningen eller värdet hos de varor som utbyts. Detta må vara sant nog om vi talar om materiella varor. Om du säljer mig en platt-TV eller ger en till mig som gåva, är det samma vara. Den fungerar på samma sätt oavsett. Men så är det kanske inte om vi talar om immateriella varor och sociala vanor, som undervisning och lärande eller deltagande i samhällslivet. På dessa områden kan marknadsmekanismer och ekonomisk motivation medföra att man underminerar eller tränger ut värden och attityder som inte är kopplade till marknaden och som är värda att bry sig om. När vi väl ser att marknaden och handeln, bortom det materiella, kan förändra karaktären hos varorna själva, förändra betydelsen av sociala vanor som i exemplet med undervisning och lärande, måste vi fråga var marknader hör hemma och var de inte gör det, var de faktiskt kommer att underminera värden och attityder som är värda att värna. Men för att ha denna debatt, måste vi göra något som vi inte är särskilt bra på, och det är att resonera tillsammans, offentligt, om värden och betydelser hos de sociala vanor vi värnar, från våra kroppar till familjeliv, personliga relationer, hälsa, undervisning och lärande, samhällsliv.
Now these are controversial questions, and so we tend to shrink from them. In fact, during the past three decades, when market reasoning and market thinking have gathered force and gained prestige, our public discourse during this time has become hollowed out, empty of larger moral meaning. For fear of disagreement, we shrink from these questions. But once we see that markets change the character of goods, we have to debate among ourselves these bigger questions about how to value goods.
Men dessa är kontroversiella frågor, så vi tenderar att undvika dem. Faktum är att under de senaste tre decennierna, när marknadsresonemang och marknadstänkande har fått kraft och ökat i prestige, har det offentliga samtalet blivit urholkat, tömt på moralisk betydelse. Av konflikträdsla undviker vi gärna dessa frågor. Men när vi ser att marknaderna förändrar varors karaktär måste vi tillsammans diskutera de här större frågorna om hur vi värderar varor.
One of the most corrosive effects of putting a price on everything is on commonality, the sense that we are all in it together. Against the background of rising inequality, marketizing every aspect of life leads to a condition where those who are affluent and those who are of modest means increasingly live separate lives. We live and work and shop and play in different places. Our children go to different schools.
En av de mest tärande effekterna av att sätta ett pris på allting är på gemenskap, känslan av att vi alla är i samma båt. Mot en bakgrund av ökande ojämlikhet, leder marknadisering av livet till ett tillstånd där de förmögna och de som har det sämre ställt lever allt mer skilda liv. Vi lever och arbetar, handlar och leker på olika platser. Våra barn går i olika skolor.
This isn't good for democracy, nor is it a satisfying way to live, even for those of us who can afford to buy our way to the head of the line. Here's why. Democracy does not require perfect equality, but what it does require is that citizens share in a common life. What matters is that people of different social backgrounds and different walks of life encounter one another, bump up against one another in the ordinary course of life, because this is what teaches us to negotiate and to abide our differences. And this is how we come to care for the common good.
Det här är inte bra för demokratin, och det är inte ett tillfredsställande sätt att leva, inte ens för de av oss som kan kosta på oss att köpa oss en bättre köplats. Här är anledningen. Demokrati kräver inte perfekt jämlikhet, men vad den kräver är att medborgarna delar ett gemensamt liv. Det som spelar roll är att folk från olika sociala bakgrunder och olika samhällsskikt möter varandra, stöter ihop med varandra i sina vardagliga liv, eftersom det är det som lär oss att förhandla och förbise våra skillnader. Och det är så vi lär oss att bry oss om allmännyttan.
And so, in the end, the question of markets is not mainly an economic question. It's really a question of how we want to live together. Do we want a society where everything is up for sale, or are there certain moral and civic goods that markets do not honor and money cannot buy?
Så i slutändan är frågan om marknader inte i huvudsak en ekonomisk fråga. Det är egentligen en fråga om hur vi vill leva tillsammans. Vill vi ha ett samhälle där allting är till salu, eller finns det moraliska och samhälleliga varor som marknaderna inte löser in och som pengar inte kan köpa?
Thank you very much.
Tack så mycket.
(Applause)
(Applåder)