Hello, TEDWomen, what's up.
Hej, TEDWomen, hur är det?
(Cheering)
(Applåd)
Not good enough. Hello, TEDWomen, what is up?
Inte tillräckligt bra. Hej, TEDWomen, hur är det?
(Loud cheering)
(Applåd)
My name is Maysoon Zayid, and I am not drunk, but the doctor who delivered me was. He cut my mom six different times in six different directions, suffocating poor little me in the process. As a result, I have cerebral palsy, which means I shake all the time. Look. It's exhausting. I'm like Shakira, Shakira meets Muhammad Ali.
Jag heter Maysoon Zayid, och jag är inte full, men läkaren som var ansvarig vid min födsel var det. Han skar min mamma sex olika gånger i sex olika riktningar, och kvävde stackars lilla mig i processen. Det gav mig cerebral pares, vilket betyder att jag skakar hela tiden. Titta. Det är utmattande. Jag är som Shakira, hälften Shakira, hälften Muhammad Ali.
(Laughter)
(Skratt)
CP is not genetic. It's not a birth defect. You can't catch it. No one put a curse on my mother's uterus, and I didn't get it because my parents are first cousins, which they are.
CP är inte genetiskt. Det är inte en missbildning. Man kan inte bli smittad av det. Ingen har lagt en förbannelse över min mammas livmoder, och jag fick det inte för att mina föräldrar är kusiner, vilket de är.
(Laughter)
(Skratt)
It only happens from accidents, like what happened to me on my birth day.
Man får det bara från olyckor, en sån som hände mig på min födelsedag.
Now, I must warn you, I'm not inspirational.
Jag måste varna er, jag är inte inspirerande,
(Laughter)
And I don't want anyone in this room to feel bad for me, because at some point in your life, you have dreamt of being disabled. Come on a journey with me. It's Christmas Eve, you're at the mall, you're driving around in circles looking for parking, and what do you see? Sixteen empty handicapped spaces.
och jag vill inte att någon här ska må dåligt för min skull, för jag lovar att någon gång i ditt liv har du också önskat att du var funktionshindrad. Häng med mig. Det är julafton, du är på ett köpcenter, du kör runt i cirklar och letar parkeringsplats, och vad ser du? Sexton tomma handikapplatser.
(Laughter)
(Skratt)
And you're like, "God, can't I just be a little disabled?"
Och du tänker, "Gud, kan jag inte få vara bara lite funktionshindrad?"
(Laughter)
(Skratt)
Also, I've got to tell you, I've got 99 problems, and palsy is just one.
Jag måste också säga, att jag har 99 problem, och CP är bara ett av dem.
(Laughter)
If there was an Oppression Olympics, I would win the gold medal. I'm Palestinian, Muslim, I'm female, I'm disabled, and I live in New Jersey.
Om det fanns ett OS i förtryck skulle jag vinna guldmedaljen. Jag är palestinier, muslim, jag är kvinna, jag är funktionshindrad, och jag bor i New Jersey.
(Laughter)
(Skratt) (Applåder)
(Applause)
Om du inte mår bättre nu kanske du borde göra det.
If you don't feel better about yourself, maybe you should.
(Skratt)
(Laughter)
Cliffside Park i New Jersey är min hemstad.
Cliffside Park, New Jersey is my hometown. I have always loved the fact that my hood and my affliction share the same initials. I also love the fact that if I wanted to walk from my house to New York City, I could.
Jag har alltid älskat att mina kvarter och min sjukdom har samma initialer. Jag älskar också att om jag skulle vilja gå från mitt hus till New York City så kan jag det.
A lot of people with CP don't walk, but my parents didn't believe in "can't." My father's mantra was, "You can do it, yes you can can."
Många CP-skadade kan inte gå men mina föräldrar trodde inte på "kan inte". Min pappas mantra var, "Du klarar det, det går som en dans."
(Laughter) So, if my three older sisters were mopping, I was mopping. If my three older sisters went to public school, my parents would sue the school system and guarantee that I went too, and if we didn't all get A's, we all got my mother's slipper.
(Skratt) Så om mina tre äldre systrar torkade golv, så torkade jag golv. Om mina tre äldre systrar gick i kommunal skola, stämde mina föräldrar skolan för att se till att jag också kunde gå. Och om vi inte alla fick A:n, fick vi alla smaka på min mammas toffel.
(Laughter)
(Skratt)
My father taught me how to walk when I was five years old by placing my heels on his feet and just walking. Another tactic that he used is he would dangle a dollar bill in front of me and have me chase it.
Min pappa lärde mig att gå när jag var fem år genom att sätta mina hälar på sina fötter och bara gå. En annan taktik som han använde var att han dinglade en dollarsedel framför mig och lät mig jaga den.
(Laughter)
(Skratt)
My inner stripper was very strong.
Min inre strippa var väldigt stark...
(Laughter)
(Skratt)
Yeah. No, by the first day of kindergarten, I was walking like a champ who had been punched one too many times.
Första dagen i förskolan gick jag som en vinnarskalle som hade fått för många smällar.
(Laughter)
När jag växte upp fanns det bara sex araber i min stad,
Growing up, there were only six Arabs in my town, and they were all my family.
och de var alla släkt med mig.
(Laughter)
Nu finns det 20 araber i stan,
Now there are 20 Arabs in town, and they are still all my family.
och de är fortfarande mina släktingar allihop. (Skratt)
(Laughter)
Jag tror inte ens att någon märkte att vi inte var italienare.
I don't think anyone even noticed we weren't Italian.
(Laughter)
(Skratt) (Applåder)
(Applause)
Detta var före 11 september, innan politiker tyckte
This was before 9/11 and before politicians thought it was appropriate to use "I hate Muslims" as a campaign slogan. The people that I grew up with had no problem with my faith. They did, however, seem very concerned that I would starve to death during Ramadan. I would explain to them that I have enough fat to live off of for three whole months, so fasting from sunrise to sunset is a piece of cake.
det var lämpligt att använda "Jag hatar muslimer" som kampanjslogan. De människor som jag växte upp med hade inga problem med min tro. De verkade dock mycket bekymrade över att jag skulle svälta ihjäl under Ramadan. Jag förklarade för dem att jag har tillräckligt med fett att leva av i tre hela månader, så att fasta från soluppgång till solnedgång är ganska lätt.
(Laughter)
(Skratt)
I have tap-danced on Broadway. Yeah, on Broadway. It's crazy.
Jag har steppat på Broadway. Ja, på Broadway. Det är galet. (Applåder)
(Applause)
Mina föräldrar hade inte råd med sjukgymnastik,
My parents couldn't afford physical therapy, so they sent me to dancing school. I learned how to dance in heels, which means I can walk in heels. And I'm from Jersey, and we are really concerned with being chic, so if my friends wore heels, so did I.
så de skickade mig till en dansskola. Jag lärde mig hur man dansar i klackar, vilket betyder att jag kan gå i klackar. Och jag är från Jersey, och vi vill verkligen se snygga ut, så om mina vänner gick i klackar gjorde jag det också.
And when my friends went and spent their summer vacations on the Jersey Shore, I did not. I spent my summers in a war zone, because my parents were afraid that if we didn't go back to Palestine every single summer, we'd grow up to be Madonna.
Och när mina vänner åkte och tillbringade sommarsemestern på Jersey Shore gjorde jag inte det. Jag tillbringade somrarna i en krigszon, eftersom mina föräldrar var rädda att om vi inte åkte tillbaka till Palestina varenda sommar
(Laughter)
så skulle vi växa upp och bli som Madonna. (Skratt)
Summer vacations often consisted of my father trying to heal me, so I drank deer's milk, I had hot cups on my back, I was dunked in the Dead Sea, and I remember the water burning my eyes and thinking, "It's working! It's working!"
Semestern handlade ofta om att min far försökte bota mig, så jag drack hjortmjölk, jag hade varma koppar på ryggen, jag blev doppad i Döda havet, och jag minns att vattnet brände i ögonen och att jag tänkte, "Det fungerar! Det fungerar!"
(Laughter)
(Skratt)
But one miracle cure we did find was yoga. I have to tell you, it's very boring, but before I did yoga, I was a stand-up comedian who can't stand up. And now I can stand on my head. My parents reinforced this notion that I could do anything, that no dream was impossible, and my dream was to be on the daytime soap opera "General Hospital."
Men en mirakelkur som vi fann var yoga. Jag måste säga att det är väldigt tråkigt, men innan jag började med yoga var jag en ståupp-komiker som inte kunde stå upp. Och nu kan jag stå på huvudet. Mina föräldrar förstärkte tanken att jag kunde klara vad som helst, att ingen dröm var omöjlig, och min dröm var att vara med i såpoperan "Sjukhuset".
(Laughter)
Jag gick på college när det fanns positiv särbehandling
I went to college during affirmative action and got a sweet scholarship to ASU, Arizona State University, because I fit every single quota.
och fick ett skönt stipendium till ASU, Arizona State University, för att jag kvalade in i varje urvalsgrupp.
(Laughter)
Jag var dramaavdelningens lilla lemur.
I was like the pet lemur of the theater department. Everybody loved me. I did all the less-than-intelligent kids' homework, I got A's in all of my classes, A's in all of their classes.
Alla älskade mig. Jag gjorde läxorna åt alla inte-så-smarta barn, Jag fick A på alla mina kurser, och A på alla deras kurser.
(Laughter)
Varje gång jag spelade en scen
Every time I did a scene from "The Glass Menagerie," my professors would weep. But I never got cast. Finally, my senior year, ASU decided to do a show called "They Dance Real Slow in Jackson." It's a play about a girl with CP. I was a girl with CP. So I start shouting from the rooftops, "I'm finally going to get a part! I have cerebral palsy! Free at last! Free at last! Thank God almighty, I'm free at last!" I didn't get the part.
från "Glasmenageriet" började mina lärare att gråta. Men jag fick aldrig några roller. Slutligen, under mitt sista år, beslutade sig ASU för att göra en show som heter "And they dance real slow in Jackson". Det är en pjäs om en flicka med CP. Jag var en tjej med CP. Så jag började skrika högt, "Jag kommer äntligen att få en roll! Jag har cerebral pares! Äntligen fri! Äntligen fri! Tack gode Gud allsmäktig, jag är äntligen fri!" Jag fick inte rollen.
(Laughter)
(Skratt)
Sherry Brown got the part. I went racing to the head of the theater department crying hysterically, like someone shot my cat, to ask her why, and she said it was because they didn't think I could do the stunts. I said, "Excuse me, if I can't do the stunts, neither can the character."
Sherry Brown fick rollen. Jag rusade till dramaavdelningens chef, grät hysteriskt, som om någon skjutit min katt, för att fråga henne varför, och hon sa att det var för att de inte trodde att jag kunde göra stuntscenerna. Jag sa, "Ursäkta mig, om jag inte kan göra stuntscenerna så kan inte karaktären det heller."
(Laughter)
(Skratt) (Applåder)
(Applause)
This was a part that I was literally born to play they gave it to a non-palsy actress. College was imitating life. Hollywood has a sordid history of casting able-bodied actors to play disabled onscreen.
Jag var bokstavligen talat född att spela den här rollen och de gav den till en skådespelerska utan CP. Min skola imiterade livet. Hollywood har en smutsig historia av att låta skådespelare utan funktionsnedsättningar spela funktionshindrade på film.
Upon graduating, I moved back home, and my first acting gig was as an extra on a daytime soap opera. My dream was coming true. And I knew that I would be promoted from "Diner Diner" to "Wacky Best Friend" in no time.
Efter examen flyttade jag tillbaka hem, och mitt första skådespelaruppdrag var som statist på en såpopera. Min dröm höll på att gå i uppfyllelse. Och jag visste att jag skulle befordras från "restauranggäst" till "knäpp bästis" på nolltid.
(Laughter)
But instead, I remained a glorified piece of furniture that you could only recognize from the back of my head, and it became clear to me that casting directors didn't hire fluffy, ethnic, disabled actors. They only hired perfect people. But there were exceptions to the rule. I grew up watching Whoopi Goldberg, Roseanne Barr, Ellen, and all of these women had one thing in common: they were comedians. So I became a comic.
Men i stället förblev jag en del av möblemanget och man kan bara känna igen mitt bakhuvud, och det blev tydligt för mig att rollbesättare inte anlitade gulliga, etniska, funktionshindrade skådespelare. De anlitade bara perfekta människor. Men det fanns undantag från regeln. När jag växte upp såg jag Whoopi Goldberg, Roseanne Barr, Ellen, och alla dessa kvinnor hade en sak gemensamt: de var komiker. Så jag blev rolig.
(Laughter)
(Skratt) (Applåder)
(Applause)
My first gig was driving famous comics from New York City to shows in New Jersey, and I'll never forget the face of the first comic I ever drove when he realized that he was speeding down the New Jersey Turnpike with a chick with CP driving him.
Mitt första jobb var att köra kända komiker från New York till shower i New Jersey, och jag glömmer aldrig blicken jag fick av den första komikern jag någonsin skjutsade, när han insåg att han susade nedför motorvägen på väg mot New Jersey
(Laughter)
och att det var en tjej med CP som körde.
I've performed in clubs all over America, and I've also performed in Arabic in the Middle East, uncensored and uncovered.
Jag har uppträtt på klubbar över hela USA, och jag har också uppträtt på arabiska i Mellanöstern, ocensurerad och utan slöja.
(Laughter)
Vissa människor säger att jag är
Some people say I'm the first stand-up comic in the Arab world. I never like to claim first, but I do know that they never heard that nasty little rumor that women aren't funny, and they find us hysterical.
den första stå-upp-komikern i arabvärlden. Jag vill inte påstå att jag var först men jag vet att de aldrig har hört det otäcka ryktet som säger att kvinnor inte är roliga, och de skrattar ihjäl sig åt oss.
(Laughter)
In 2003, my brother from another mother and father Dean Obeidallah and I started the New York Arab-American Comedy Festival, now in its 10th year. Our goal was to change the negative image of Arab-Americans in media, while also reminding casting directors that South Asian and Arab are not synonymous.
2003 startade min bror som har en annan mor och far, Dean Obeidallah och jag Arabisk-Amerikanska Komedifestivalen i New York, som nu är inne på sitt tionde år. Vårt mål var att förändra den negativa bilden av arabiska amerikaner i media, och samtidigt påminna rollbesättare om att sydasiat och arab inte är synonymer.
(Laughter)
(Skratt)
Mainstreaming Arabs was much, much easier than conquering the challenge against the stigma against disability.
Integreringen av araber var mycket lättare än att utmana stigmat mot invaliditet.
My big break came in 2010. I was invited to be a guest on the cable news show "Countdown with Keith Olbermann." I walked in looking like I was going to the prom, and they shuffle me into a studio and seat me on a spinning, rolling chair.
Mitt stora genombrott kom under 2010. Jag var inbjuden som gäst på kabeltv-showen "Countdown with Keith Olbermann." Jag gick in och såg ut som att jag skulle på bal, och de föste in mig i en studio och satte mig i en snurrande rullstol.
(Laughter)
So I looked at the stage manager and I'm like, "Excuse me, can I have another chair?" And she looked at me and she went, "Five, four, three, two ..." And we were live, right? So I had to grip onto the anchor's desk so that I wouldn't roll off the screen during the segment, and when the interview was over, I was livid. I had finally gotten my chance and I blew it, and I knew I would never get invited back. But not only did Mr. Olbermann invite me back, he made me a full-time contributor, and he taped down my chair.
Så jag tittade på scenmästaren och sa, "Ursäkta, kan jag få en annan stol?" Och hon tittade på mig och sa, "Fem, fyra, tre, två..." Och sen var vi i sändning. Jag fick grepp om nyhetsankarets skrivbord så att jag inte skulle rulla ur bild under inslaget, och när intervjun var över var jag så arg. Jag hade äntligen fått min chans och så pajade jag det, och jag visste att jag aldrig skulle bli inbjuden igen. Men herr Olbermann bjöd mig inte bara tillbaka, han anställde mig på heltid och han tejpade fast min stol.
(Laughter)
(Skratt) (Applåder)
(Applause)
One fun fact I learned while on the air with Keith Olbermann was that humans on the Internet are scumbags.
En intressant sak som jag lärde mig av sändningarna med Keith Olbermann var att människor på Internet är skitstövlar.
(Laughter) People say children are cruel, but I was never made fun of as a child or an adult. Suddenly, my disability on the world wide web is fair game. I would look at clips online and see comments like, "Yo, why's she tweakin'?" "Yo, is she retarded?" And my favorite, "Poor Gumby-mouth terrorist. What does she suffer from? We should really pray for her." One commenter even suggested that I add my disability to my credits: screenwriter, comedian, palsy.
Folk säger att barn är grymma, men det var ingen som drev med mig varken som barn eller vuxen. Men plötsligt var det okej att driva med mitt funktionshinder på nätet. Jag kunde titta på videoklipp online och se kommentarer som, "Öh, varför vrider hon sig?" "Öh, är hon utvecklingsstörd?" Och min favorit: "Stackars dreglande terrorist. Vad har hon för problem? Vi borde verkligen be för henne." En av de som kommenterade föreslog att jag skulle lägga till mitt handikapp i min titel: manusförfattare, komiker, CP.
Disability is as visual as race. If a wheelchair user can't play Beyoncé, then Beyoncé can't play a wheelchair user. The disabled are the largest — Yeah, clap for that, man. Come on.
Funktionshinder är lika synligt som ras. Om en rullstolsbunden inte kan spela Beyoncé, så kan inte Beyoncé spela en rullstolsbunden. Funktionshindrade är den största- Ja, klappa för det. Kom igen.
(Applause)
(Applåder)
People with disabilities are the largest minority in the world, and we are the most underrepresented in entertainment.
Människor med funktionshinder är den största minoriteten i världen, och vi är den mest underrepresenterade inom underhållning.
The doctors said that I wouldn't walk, but I am here in front of you. However, if I grew up with social media, I don't think I would be. I hope that together, we can create more positive images of disability in the media and in everyday life. Perhaps if there were more positive images, it would foster less hate on the Internet. Or maybe not. Maybe it still takes a village to teach our children well.
Läkarna sa att jag inte skulle kunna gå, men jag står här framför er. Men om jag hade växt upp med sociala medier tror jag inte att jag skulle göra det. Jag hoppas att vi tillsammans kan skapa mer positiva bilder av funktionshinder i media och i vardagen. Om det fanns fler positiva bilder kanske det skulle leda till mindre hat på Internet. Eller kanske inte. Kanske krävs det fortfarande en by för att uppfostra våra barn rätt.
My crooked journey has taken me to some very spectacular places. I got to walk the red carpet flanked by soap diva Susan Lucci and the iconic Loreen Arbus. I got to act in a movie with Adam Sandler and work with my idol, the amazing Dave Matthews. I toured the world as a headliner on Arabs Gone Wild. I was a delegate representing the great state of New Jersey at the 2008 DNC. And I founded Maysoon's Kids, a charity that hopes to give Palestinian refugee children a sliver of the chance my parents gave me. But the one moment that stands out the most was when I got -- before this moment --
Min krokiga resa har tagit mig till några mycket spektakulära platser. Jag fick gå på röda mattan, flankerad av såpadivan Susan Lucci och den ikoniska Lorraine Arbus. Jag fick agera i en film med Adam Sandler och arbeta med min idol, den fantastiske Dave Matthews. Jag turnerade över världen som stjärna i Arabs Gone Wild. Jag var delegat och representerade staten New Jersey på demokraternas nationella kongress 2008. Och jag grundade Maysoons barn, en välgörenhetsorganisation som hoppas kunna ge palestinska flyktingbarn en del av den möjlighet som mina föräldrar gav mig. Men den stund som sticker ut mest var när jag fick - före detta ögonblick -
(Laughter)
(Skratt) (Applåder) —
(Applause)
But the one moment that stands out the most was when I got to perform for the man who floats like a butterfly and stings like a bee, has Parkinson's and shakes just like me, Muhammad Ali.
men den stund som sticker ut mest var när jag fick uppträda för mannen som flyger som en fjäril och sticker som ett bi, har Parkinsons och skakar precis som jag, Muhammad Ali!
(Applause)
(Applåder)
(Applause ends)
Det var den enda gången
It was the only time that my father ever saw me perform live, and I dedicate this talk to his memory.
som min far såg mig uppträda live, och jag tillägnar talet till hans minne.
(Arabic) Allah yerhamak yaba.
(På arabiska)
(English) My name is Maysoon Zayid, and if I can can, you can can.
Mitt namn är Maysoon Zayid, och om jag kan, så kan du också.
(Cheering)
(Applåder)
(Applause)