I come from Lebanon, and I believe that running can change the world. I know what I have just said is simply not obvious.
Jag kommer från Libanon, och jag tror att löpning kan förändra världen. Jag vet att, vad jag just sagt, är ingen självklarhet.
You know, Lebanon as a country has been once destroyed by a long and bloody civil war. Honestly, I don't know why they call it civil war when there is nothing civil about it. With Syria to the north, Israel and Palestine to the south, and our government even up till this moment is still fragmented and unstable. For years, the country has been divided between politics and religion. However, for one day a year, we truly stand united, and that's when the marathon takes place.
Du förstår, landet Libanon har en gång förstörts av ett långt och blodigt inbördeskrig. Ärligt talat vet jag inte varför det kallas "civilt krig" när det inte är det minsta civiliserat. Med Syrien i norr, Israel och Palestina i söder, och med vår regering, än idag, splittrad och instabil, har landet varit delat i åratal mellan politik och religion. Men, under en dag om året står vi verkligen enade
I used to be a marathon runner. Long distance running was not only good for my well-being but it helped me meditate and dream big. So the longer distances I ran, the bigger my dreams became. Until one fateful morning, and while training, I was hit by a bus. I nearly died, was in a coma, stayed at the hospital for two years, and underwent 36 surgeries to be able to walk again.
och det är när maraton går av stapeln. Jag brukade vara en maratonlöpare. Långdistanslöpning var inte bara bra för mitt välmående utan hjälpte mig också att meditera och drömma stort. Så, ju längre jag sprang, desto större blev mina drömmar. Fram till en ödets morgon, medan jag tränade, blev jag påkörd av en buss. Jag höll på att dö, föll i koma, blev kvar på sjukhus i två år, och genomgick 36 operationer för att kunna gå igen.
As soon as I came out of my coma, I realized that I was no longer the same runner I used to be, so I decided, if I couldn't run myself, I wanted to make sure that others could. So out of my hospital bed, I asked my husband to start taking notes, and a few months later, the marathon was born.
Så snart jag vaknade upp ur min koma förstod jag att jag inte längre var den löpare jag varit. Jag bestämde mig; om inte jag kunde springa så ville jag se till så att andra skulle kunna. Så, från min sjukhussäng bad jag min make att börja ta anteckningar och bara några månader senare
Organizing a marathon as a reaction to an accident may sound strange, but at that time, even during my most vulnerable condition, I needed to dream big. I needed something to take me out of my pain, an objective to look forward to. I didn't want to pity myself, nor to be pitied, and I thought by organizing such a marathon, I'll be able to pay back to my community, build bridges with the outside world, and invite runners to come to Lebanon and run under the umbrella of peace.
var ett maraton fött. Att organisera ett maraton som reaktion på en olycka kanske låter märkligt men vid den här tiden, även i mitt svagaste tillstånd, behövde jag få drömma stort. Jag behövde något som kunde dämpa min smärta, något att se fram emot. Jag ville inte tycka synd om mig själv, eller att andra skulle göra det heller och jag tänkte; genom att organisera ett maraton skulle jag kunna betala tillbaka till samhället, bygga broar med omvärlden och bjuda in löpare att komma till Libanon för att springa under ett paraply av fred.
Organizing a marathon in Lebanon is definitely not like organizing one in New York. How do you introduce the concept of running to a nation that is constantly at the brink of war? How do you ask those who were once fighting and killing each other to come together and run next to each other? More than that, how do you convince people to run a distance of 26.2 miles at a time they were not even familiar with the word "marathon"? So we had to start from scratch.
Att organisera ett maraton i Libanon är definitivt inte detsamma som att organisera ett i New York. Hur introducerar man löpning som koncept för ett folk som ständigt befinner sig på gränsen till krig? Hur ber man de som en gång slogs och dödade varandra att mötas och springa bredvid varandra? Och mer än så, hur övertygar man människor att springa en sträcka på ~4,2 mil när de inte ens kände till själva begreppet "maraton"?
For almost two years, we went all over the country and even visited remote villages. I personally met with people from all walks of life -- mayors, NGOs, schoolchildren, politicians, militiamen, people from mosques, churches, the president of the country, even housewives. I learned one thing: When you walk the talk, people believe you. Many were touched by my personal story, and they shared their stories in return. It was honesty and transparency that brought us together. We spoke one common language to each other, and that was from one human to another. Once that trust was built, everybody wanted to be part of the marathon to show the world the true colors of Lebanon and the Lebanese and their desire to live in peace and harmony.
Vi blev tvungna att ta det från början. För nästan två år sedan for vi landet runt och besökte till och med avlägsna byar. Personligen mötte jag människor från alla samhällsskikt borgmästare, ideella organisationer, skolbarn, politiker, milismän, folk från moskéer, kyrkor, landets president och till och med hemmafruar. En sak lärde jag mig: När du lever som du lär kommer folk att tro dig. Många berördes av min egen historia och de delade sina historier i utbyte. Det var ärlighet och öppenhet som förde oss samman. Vi talade ett gemensamt språk och det var från en människa till en annan. Så snart den tilliten var uppbyggd ville alla vara med på vårt maraton för att visa världen Libanons sanna färger och det Libanesiska folket och deras önskan att leva i fred och harmoni.
In October 2003, over 6,000 runners from 49 different nationalities came to the start line, all determined, and when the gunfire went off, this time it was a signal to run in harmony, for a change.
I oktober 2003 kom över sex tusen löpare från 49 olika länder till startlinjen, alla lika beslutsamma. När startskottet brann av, var det, den här gången, en signal om att löpa i harmoni för omväxlings skull.
The marathon grew. So did our political problems. But for every disaster we had, the marathon found ways to bring people together. In 2005, our prime minister was assassinated, and the country came to a complete standstill, so we organized a five-kilometer United We Run campaign. Over 60,000 people came to the start line, all wearing white T-shirts with no political slogans. That was a turning point for the marathon, where people started looking at it as a platform for peace and unity.
Vårt maraton växte. Det gjorde även våra politiska problem. Men för varje katastrof vi fick så fann vårt maraton sätt att föra människor tillsammans. År 2005 mördades vår premiärminister och hela landet avstannade. Så, vi organiserade en 5 km kampanj "Förenade Vi Springer" Fler än 60.000 människor kom till startlinjen och alla bar vita t-shirts, utan några politiska budskap. Det var en vändpunkt för vårt maraton som fick folk att se det som en plattform för fred och enighet.
Between 2006 up to 2009, our country, Lebanon, went through unstable years, invasions, and more assassinations that brought us close to a civil war. The country was divided again, so much that our parliament resigned, we had no president for a year, and no prime minister. But we did have a marathon.
Mellan 2006 och fram till 2009 genomgick vårat land, Libanon, ostadiga år. Invasioner och fler mord förde oss nära inbördeskrig. Landet var än en gång splittrat, till den grad att vårat parlament avgick. Under ett helt år hade vi varken president eller premiärminister. Men vi hade ett maraton.
(Applause)
(Applåder)
So through the marathon, we learned that political problems can be overcome. When the opposition party decided to shut down part of the city center, we negotiated alternative routes. Government protesters became sideline cheerleaders. They even hosted juice stations.
Så, genom vårt maraton lärde vi oss att politiska problem kan övervinnas. När oppositionspartiet beslutade att blockera centrala delar av staden så förhandlade vi om alternativa vägar. De som demonstrerade mot regeringen blev hejarklack längst vägen.
(Laughter)
De ställde till och med upp dryckesstationer.
You know, the marathon has really become one of its kind. It gained credibility from both the Lebanese and the international community. Last November 2012, over 33,000 runners from 85 different nationalities came to the start line, but this time, they challenged a very stormy and rainy weather. The streets were flooded, but people didn't want to miss out on the opportunity of being part of such a national day.
Du förstår, vårt maraton har verkligen blivit någonting alldeles särskilt. Det hyllades av både det Libanesiska och det internationella samfundet. I november 2012 kom fler än 33 000 löpare av 85 olika nationaliteter till startlinjen. Men den här gången utmanade de ett mycket stormigt och regnigt väder. Gatorna översvämmades men folk ville inte missa chansen att delta vid en sådan nationaldag.
BMA has expanded. We include everyone: the young, the elderly, the disabled, the mentally challenged, the blind, the elite, the amateur runners, even moms with their babies. Themes have included runs for the environment, breast cancer, for the love of Lebanon, for peace, or just simply to run.
Förbundet Beirut Maraton (BMA) har expanderat. Vi involverar alla: de unga, de gamla, handikappade, blinda, eliten, amatörerna och till och med mödrar med bäbisar. Olika teman har innefattat lopp för miljön, mot bröstcancer, av kärlek till Libanon, för fred eller ibland bara för springandets skull.
The first annual all-women-and-girls race for empowerment, which is one of its kind in the region, has just taken place only a few weeks ago, with 4,512 women, including the first lady, and this is only the beginning.
Den första årliga tävlingen för att stärka kvinnor och flickor, vilket är något unikt i regionen, ägde rum för bara några veckor sedan, med 4.512 kvinnor, inräknat presidentens hustru och det här är bara början.
Thank you.
Tack.
(Applause)
(Applåder)
BMA has supported charities and volunteers who have helped reshape Lebanon, raising funds for their causes and encouraging others to give. The culture of giving and doing good has become contagious. Stereotypes have been broken. Change-makers and future leaders have been created. I believe these are the building blocks for future peace.
BMA har stöttat välgörenhet och de volontärer som bidragit till att utveckla Libanon, genom insamlingar och genom att uppmuntra fler till att ge. Givandets och välgörandets kultur har blivit smittsamt. Stereotyper har brutits. Förändringsarbetare och framtida ledare har skapats. Jag tror att detta är byggstenarna till fred i framtiden.
BMA has become such a respected event in the region that government officials in the region, like Iraq, Egypt and Syria, have asked the organization to help them structure a similar sporting event. We are now one of the largest running events in the Middle East, but most importantly, it is a platform for hope and cooperation in an ever-fragile and unstable part of the world. From Boston to Beirut, we stand as one.
BMA har blivit ett så respekterat event i regionen att regeringsmedlemmar i regionen så som från Irak, Egypten och Syrien, har bett organisationen att hjälpa dem ordna liknande sportevent. Vi utgör nu ett av de största löpareventen i Mellanöstern - men viktigast av allt är att det utgör en plattform för hopp och samarbete i en alltid skör och instabil del av världen. Från Boston till Beirut, står vi enade som en.
(Applause)
(Applåder)
After 10 years in Lebanon, from national marathons or from national events to smaller regional races, we've seen that people want to run for a better future. After all, peacemaking is not a sprint. It is more of a marathon.
Efter 10 år i Libanon, från landsomfattande maraton och event till mindre regionala lopp, har vi sett att folk vill löpa för en bättre framtid. När allt kommer omkring är fredsmäklande inget spurtlopp. Det är mer likt ett maraton.
Thank you.
Tack så mycket!
(Applause)
(Applåder)