Each of you possesses the most powerful, dangerous and subversive trait that natural selection has ever devised. It's a piece of neural audio technology for rewiring other people's minds. I'm talking about your language, of course, because it allows you to implant a thought from your mind directly into someone else's mind, and they can attempt to do the same to you, without either of you having to perform surgery. Instead, when you speak, you're actually using a form of telemetry not so different from the remote control device for your television. It's just that, whereas that device relies on pulses of infrared light, your language relies on pulses, discrete pulses, of sound.
Var och en av er förfogar över det mest kraftfulla, farliga och omstörtande drag som naturliga urvalet har någonsin utarbetat. Det är en bit av neuralgisk ljudteknik för omkoppling av andra människors sinnen. Jag talar om ditt språk, naturligtvis, eftersom det tillåter dig att implantera en tanke från din hjärna direkt i någon annans hjärna, och de kan försöka att göra samma sak gentemot dig, utan att någon av er behöver opereras. Istället, när du talar, använder du faktiskt en form av telemetri inte så annorlunda från fjärrkontrollen för din TV. Det är bara det att, medan den enheten är beroende av pulser med infrarött ljus, ditt språk är beroende av pulser, diskreta pulser, av ljud.
And just as you use the remote control device to alter the internal settings of your television to suit your mood, you use your language to alter the settings inside someone else's brain to suit your interests. Languages are genes talking, getting things that they want. And just imagine the sense of wonder in a baby when it first discovers that, merely by uttering a sound, it can get objects to move across a room as if by magic, and maybe even into its mouth.
Och just som du använder fjärrkontrollen att ändra de interna inställningar i din TV att passa ditt humör, använder du ditt språk att ändra inställningarna inuti någon annans hjärna att passa dina intressen. Språk är gener som talar, för att få saker och ting som de vill. Och bara föreställ känslan av förundran i ett spädbarn när den först upptäcker att, enbart genom att yttra ett ljud, kan den få objekt förflyttad genom ett rum som genom ett trollslag, och kanske även i sin mun.
Now language's subversive power has been recognized throughout the ages in censorship, in books you can't read, phrases you can't use and words you can't say. In fact, the Tower of Babel story in the Bible is a fable and warning about the power of language. According to that story, early humans developed the conceit that, by using their language to work together, they could build a tower that would take them all the way to heaven. Now God, angered at this attempt to usurp his power, destroyed the tower, and then to ensure that it would never be rebuilt, he scattered the people by giving them different languages -- confused them by giving them different languages. And this leads to the wonderful irony that our languages exist to prevent us from communicating. Even today, we know that there are words we cannot use, phrases we cannot say, because if we do so, we might be accosted, jailed, or even killed. And all of this from a puff of air emanating from our mouths.
Nu har språkets subversiva kraft blivit erkänd genom tiderna i censur, i böcker du inte kan läsa, fraser du inte kan använda och ord du inte kan säga. Faktum är, Babels torn berättelsen i Bibeln är en fabel och varning om kraften i språk. Enligt den historien, utvecklade tidiga människor inbilskhet att, genom att använda sitt språk för att arbeta tillsammans, kunde de bygga ett torn som skulle ta dem hela vägen till himlen. Nu Gud, förargade över detta försök att tillskansa sig hans makt, ödelade tornet, och sen för att försäkra att den aldrig skulle återuppbyggas, skingrade han folket genom att ge de olika språk -- förvirrade de genom att ge de olika språk. Och detta leder till den underbara ironin att vårt språk existerar för att förhindrar oss från att kommunicera. Än idag, vet vi att det finns ord vi inte kan använda, fraser vi inte kan säga, därför att om vi gör så, kan vi bli antastade, fängslade, eller även dödade. Och allt detta från en pust av luft som utgår från våra munnar.
Now all this fuss about a single one of our traits tells us there's something worth explaining. And that is how and why did this remarkable trait evolve, and why did it evolve only in our species? Now it's a little bit of a surprise that to get an answer to that question, we have to go to tool use in the chimpanzees. Now these chimpanzees are using tools, and we take that as a sign of their intelligence. But if they really were intelligent, why would they use a stick to extract termites from the ground rather than a shovel? And if they really were intelligent, why would they crack open nuts with a rock? Why wouldn't they just go to a shop and buy a bag of nuts that somebody else had already cracked open for them? Why not? I mean, that's what we do.
Nu all denna uppståndelse om en enda av våra egenskaper säger till oss att det är något värt att förklara. Och det är hur och varför denna enastående egenskap utvecklades, och varför det utvecklades endast i vår art? Nu är det lite av en överraskning att för att få svaret på den frågan, måste vi vända till verktygsanvändning hos schimpanser. Nu dessa schimpanser använder verktyg, och vi tolkar det som ett tecken på deras intelligens. Men om de verkligen var intelligenta, varför skulle de använda en pinne för att extrahera termiter från marken snarare än en spade? Och om de verkligen var intelligenta, varför skulle de knäcka nötter med en sten? Varför skulle de inte bara gå till en affär och köpa en påse nötter att någon annan redan hade knäckt öppna för dem? Varför inte? Jag menar, det är vad vi gör.
Now the reason the chimpanzees don't do that is that they lack what psychologists and anthropologists call social learning. They seem to lack the ability to learn from others by copying or imitating or simply watching. As a result, they can't improve on others' ideas or learn from others' mistakes -- benefit from others' wisdom. And so they just do the same thing over and over and over again. In fact, we could go away for a million years and come back and these chimpanzees would be doing the same thing with the same sticks for the termites and the same rocks to crack open the nuts.
Nu är anledningen till att schimpanser inte gör det att de saknar vad psykologer och antropologer kallar socialt lärande. De tycks saknar förmågan att lära från andra genom att kopiera eller imitera eller helt enkelt iakttar. Som resultat, kan de inte förbättra andras idéer eller lära från andras misstag -- dra nytta av andras visdom. Och så gör de bara samma sak om och om och om igen. Faktum är, vi kunde gå iväg under miljoner år och komma tillbaka och dessa schimpanser skulle göra samma sak med samma pinnar för terimiterna och samma stenar för att knäcka öppna nötterna.
Now this may sound arrogant, or even full of hubris. How do we know this? Because this is exactly what our ancestors, the Homo erectus, did. These upright apes evolved on the African savanna about two million years ago, and they made these splendid hand axes that fit wonderfully into your hands. But if we look at the fossil record, we see that they made the same hand axe over and over and over again for one million years. You can follow it through the fossil record. Now if we make some guesses about how long Homo erectus lived, what their generation time was, that's about 40,000 generations of parents to offspring, and other individuals watching, in which that hand axe didn't change. It's not even clear that our very close genetic relatives, the Neanderthals, had social learning. Sure enough, their tools were more complicated than those of Homo erectus, but they too showed very little change over the 300,000 years or so that those species, the Neanderthals, lived in Eurasia.
Nu kanske detta låter arrogant, eller till och med full av hybris. Hur vet vi detta? Eftersom detta är exakt vad våra förfäder, Homo erectus, gjorde. Dessa upprättstående apor utvecklades på Afrikas savann ungefär två miljoner år sedan, och de tillverkade dessa spektakulära hand yxor som passade underbart i dina händer. Men om vi tittar på den fossila dokumentationen, så ser vi att de tillverkade samma hand yxa om och om och om igen för en miljon år. Du kan följa detta genom den fossila dokumentationen. Nu om du gör några gissningar om hur länge Homo erectus levde, vad deras generations tid var, så är det ungefär 40.000 generationer av föräldrar till avkomma, och andra personers iakttagande, där den handyxan inte förändrades. Det är inte ens klart att våra mycket nära genetiska släktingar, neandertalmänniskan, hade social inlärning. Visst nog, deras verktyg var mera komplicerade än dem av Homo erectus, men de visade också mycket små förändringar över de 300.000 år eller så att dessa arter, neandertalare, bodde i Eurasien.
Okay, so what this tells us is that, contrary to the old adage, "monkey see, monkey do," the surprise really is that all of the other animals really cannot do that -- at least not very much. And even this picture has the suspicious taint of being rigged about it -- something from a Barnum & Bailey circus.
Okej, så vad detta talar om för oss är att, i motsats till det gamla ordspråket, "apa se, apa gör," överraskningen är verkligen att alla andra djur kan verkligen inte göra det -- åtminstone verkligen inte mycket. Och även den här bilden har det tvivelaktiga skenet av att har blivit manipulerad -- någonting från en Barnum & Bailey cirkus.
But by comparison, we can learn. We can learn by watching other people and copying or imitating what they can do. We can then choose, from among a range of options, the best one. We can benefit from others' ideas. We can build on their wisdom. And as a result, our ideas do accumulate, and our technology progresses. And this cumulative cultural adaptation, as anthropologists call this accumulation of ideas, is responsible for everything around you in your bustling and teeming everyday lives. I mean the world has changed out of all proportion to what we would recognize even 1,000 or 2,000 years ago. And all of this because of cumulative cultural adaptation. The chairs you're sitting in, the lights in this auditorium, my microphone, the iPads and iPods that you carry around with you -- all are a result of cumulative cultural adaptation.
Men jämförelsevis, kan vi lära oss. Vi kan lära oss genom att iaktta andra människor och kopiera eller imitera vad de kan göra. Vi kan då välja bland en rad alternativ, den bästa. Vi kan dra nytta av andras idéer. Vi kan bygga på deras visdom. Och som resultat, våra idéer ackumuleras, och vår teknologi fortskrider. Och denna kumulativ kulturell anpassning, som antropologer kallar denna ansamling av idéer, är ansvarig för allting runt omkring dig i dina livliga och myllrande vardagsliv. Jag menar att världen har förändrats i all proportion till vad vi skulle känna igen även 1.000 eller 2.000 år sedan. Och allt detta på grund av kumulativ kulturell anpassning. Stolarna ni sitter på, lamporna i denna auditorium, min mikrofon, dessa iPads och iPods som ni bär runt med er allt är en resultat av kumulativ kulturell adaption.
Now to many commentators, cumulative cultural adaptation, or social learning, is job done, end of story. Our species can make stuff, therefore we prospered in a way that no other species has. In fact, we can even make the "stuff of life" -- as I just said, all the stuff around us. But in fact, it turns out that some time around 200,000 years ago, when our species first arose and acquired social learning, that this was really the beginning of our story, not the end of our story. Because our acquisition of social learning would create a social and evolutionary dilemma, the resolution of which, it's fair to say, would determine not only the future course of our psychology, but the future course of the entire world. And most importantly for this, it'll tell us why we have language.
Nu till många kommentatorer, kumulativ kulturell adaption, eller socialt inlärning, är jobbet utfört, slut på historien. Vår art kan göra saker, därför blomstrade vi på ett sätt som ingen annan art har. Faktum är, vi kan även göra "stuff of life" -- som jag just sa, alla saker omkring oss. Men faktum är, det visar sig att vid tiden omkring 200.000 år sedan, när vår art först uppstod och skaffade socialt inlärning, att detta var egentligen början på vår historia, inte slutet på vår historia. Därför att vårt förvärv av social inlärning skulle skapa en socialt och evolutionärt dilemma, den resolution som det är rättvist att säga, skulle avgöra inte bara den framtida inriktningen på vår psykologi, men den framtida inriktningen av hela världen. Och viktigast för detta, det talar om varför vi har språk.
And the reason that dilemma arose is, it turns out, that social learning is visual theft. If I can learn by watching you, I can steal your best ideas, and I can benefit from your efforts, without having to put in the time and energy that you did into developing them. If I can watch which lure you use to catch a fish, or I can watch how you flake your hand axe to make it better, or if I follow you secretly to your mushroom patch, I can benefit from your knowledge and wisdom and skills, and maybe even catch that fish before you do. Social learning really is visual theft. And in any species that acquired it, it would behoove you to hide your best ideas, lest somebody steal them from you.
Anledningen till att dilemmat uppstod visar det sig att socialt inlärning är visuell stöld. Om jag kan lära mig genom att titta på dig, Jag kan stjäla dina bästa idéer, och jag kan dra nytta av dina ansträngningar, utan att behöva spendera lika mycket tid och energi som ni gjorde med att utveckla dem. Om jag kan se vilken drag du använder för att fånga en fisk, eller jag kan titta på hur du flagar bladet på din handyxa för att göra den bättre, eller om jag följer dig i hemlighet till ditt svampställe, jag kan dra nytta av dina kunskaper och visdom och färdigheter, och kanske även fånga en fisk innan du lyckas. Social inlärning verkligen är visuell stöld. Och i alla arter som förvärvade det, det skulle passa dig att gömma undan dina bästa idéer, ifall någon annan vill stjäla de från dig.
And so some time around 200,000 years ago, our species confronted this crisis. And we really had only two options for dealing with the conflicts that visual theft would bring. One of those options was that we could have retreated into small family groups. Because then the benefits of our ideas and knowledge would flow just to our relatives. Had we chosen this option, sometime around 200,000 years ago, we would probably still be living like the Neanderthals were when we first entered Europe 40,000 years ago. And this is because in small groups there are fewer ideas, there are fewer innovations. And small groups are more prone to accidents and bad luck. So if we'd chosen that path, our evolutionary path would have led into the forest -- and been a short one indeed.
Och så någon gång runt 200.000 år sedan, vår art ställs inför denna kris. Och vi har egentligen bara två alternativ för att hantera konflikterna som visuell stöld skulle medföra. En av dessa alternativ var att vi kunde har dragit oss tillbaka i små familjegrupper. För då fördelarna med våra idéer och kunskap skulle flöda till just vår släkt. Hade vi valt detta alternativ, omkring 200.000 år sedan, skulle vi förmodligen fortfarande leva som neandertalarna när vi först kom till Europa 40.000 år sedan. Och detta är för att i små grupper finns det färre idéer, finns färre innovationer. Och små grupper är mera utsatta för olyckor och otur. Så om vi hade valt den vägen, vår evolutionära väg skulle har lett in i skogen -- och blivit en kort en faktiskt.
The other option we could choose was to develop the systems of communication that would allow us to share ideas and to cooperate amongst others. Choosing this option would mean that a vastly greater fund of accumulated knowledge and wisdom would become available to any one individual than would ever arise from within an individual family or an individual person on their own. Well, we chose the second option, and language is the result.
Det andra alternativet vi kunde har valt var att utveckla system för kommunikation som skulle tillåta oss att dela idéer och att samarbeta bland andra. Att välja det här alternativ skulle innebära att en mycket större fond av ackumulerad kunskap och visdom skulle bli tillgängliga för någon enskild än någonsin skulle uppstå i en enskild familj eller en enskild person på egen hand. tja, vi valde det andra alternativet, och språk som resultatet.
Language evolved to solve the crisis of visual theft. Language is a piece of social technology for enhancing the benefits of cooperation -- for reaching agreements, for striking deals and for coordinating our activities. And you can see that, in a developing society that was beginning to acquire language, not having language would be a like a bird without wings. Just as wings open up this sphere of air for birds to exploit, language opened up the sphere of cooperation for humans to exploit. And we take this utterly for granted, because we're a species that is so at home with language,
Språk utvecklats för att lösa krisen av visuell stöld. Språk är en bit av social-teknik för att öka nyttan av samarbete -- för att nå överenskommelser, för att komma överens om affärstransaktioner och för att samordna våra aktiviteter. Och man kan se att, i ett samhälle under utveckling som började förvärva språk, att inte ha språket skulle vara som en fågel utan vingar. Precis som vingar öppnar denna sfär av luft för fåglar att utnyttja, språk öppnade upp området för samarbete för människor att utnyttja. Och vi tar detta helt för givet, eftersom vi är en art som är så hemma med språket.
but you have to realize that even the simplest acts of exchange that we engage in are utterly dependent upon language. And to see why, consider two scenarios from early in our evolution. Let's imagine that you are really good at making arrowheads, but you're hopeless at making the wooden shafts with the flight feathers attached. Two other people you know are very good at making the wooden shafts, but they're hopeless at making the arrowheads. So what you do is -- one of those people has not really acquired language yet. And let's pretend the other one is good at language skills.
Men du måste inse att även de enklaste handlingar av utbyte som vi engagerar oss i är helt beroende av språk. Och för att se varför, överväg två scenarier från vår tidig evolution. Låtsas att du var verkligen bra på att tillverka pilspetsar, men du var hopplös på att göra pilskaft med styrfjädrarna fastsatta. Två andra personer du känner är väldigt bra på att tillverka pilskaften, men är hopplösa på att tillverka pilspetsar. Så vad du gör är -- en av dessa människor har inte riktigt tagit till sig språk än. Och låt oss låtsas att den andra är bra på språkkunskaper.
So what you do one day is you take a pile of arrowheads, and you walk up to the one that can't speak very well, and you put the arrowheads down in front of him, hoping that he'll get the idea that you want to trade your arrowheads for finished arrows. But he looks at the pile of arrowheads, thinks they're a gift, picks them up, smiles and walks off. Now you pursue this guy, gesticulating. A scuffle ensues and you get stabbed with one of your own arrowheads. Okay, now replay this scene now, and you're approaching the one who has language. You put down your arrowheads and say, "I'd like to trade these arrowheads for finished arrows. I'll split you 50/50." The other one says, "Fine. Looks good to me. We'll do that." Now the job is done.
Så vad du gör är en dag tar du en hög med pilspetsar, och går fram till den som inte kan prata så bra, och du lägger fram dina pilspetsar framför honom, hoppas att han förstår idén att du vill byta dina pilspetsar mot färdiga pilar. Men han ser på högen med pilspetsar, tror att de är en gåva, plockar upp de, ler och går därifrån. Nu springer du efter denna killen gestikulerande. Ett slagsmål följer och du blir knivhuggen med en av dina egna pilspetsar. Okej, spela nu upp den här scenen igen, och nu närmar du dig den som har språkkunskaper. Du sätter ner dina pilspetsar och säger, "Jag skulle vilja byta dessa för färdiga pilar. Jag delar med dig 50/50." Den andra säger, "Visst. Ser bra ut enligt mig. Vi gör det." Nu är jobbet gjort.
Once we have language, we can put our ideas together and cooperate to have a prosperity that we couldn't have before we acquired it. And this is why our species has prospered around the world while the rest of the animals sit behind bars in zoos, languishing. That's why we build space shuttles and cathedrals while the rest of the world sticks sticks into the ground to extract termites. All right, if this view of language and its value in solving the crisis of visual theft is true, any species that acquires it should show an explosion of creativity and prosperity. And this is exactly what the archeological record shows.
När vi har språk, kan vi lägga våra idéer tillsammans och samarbeta för att ha ett välstånd som vi inte kunde ha innan vi fått den. Och det är därför vår art har blomstrat runt om i världen medan resten av djuren sitter bakom galler på zoo, tynande. Det är därför vi bygger rymdfärjor och katedraler när resten av världen stoppar pinnar i marken för att ta ut termiter. Okej, om denna syn på språket och dess värde i att lösa krisen visuella stöld är sant, alla arter som förskaffa sig det skulle uppvisa en explosion av kreativitet och välgång. och detta är exakt vad de arkeologiska rekord visar.
If you look at our ancestors, the Neanderthals and the Homo erectus, our immediate ancestors, they're confined to small regions of the world. But when our species arose about 200,000 years ago, sometime after that we quickly walked out of Africa and spread around the entire world, occupying nearly every habitat on Earth. Now whereas other species are confined to places that their genes adapt them to, with social learning and language, we could transform the environment to suit our needs. And so we prospered in a way that no other animal has. Language really is the most potent trait that has ever evolved. It is the most valuable trait we have for converting new lands and resources into more people and their genes that natural selection has ever devised.
Om du tittar på våra förfäder, neandertalare och homo erectus, våra närmaste släkt, de är begränsade till små regioner i världen. Men när vår art uppstod ungefär 200.000 år sedan, någon gång efter att vi gick snabbt ut ur Afrika och spred oss runt hela världen, ockuperande nästan varje livsmiljö på jorden. Nu medan andra arter är begränsade till platser som deras gener anpassade de till, med socialt lärande och språk, vi kunde förändra miljön att anpassas till våra behov. Och så blomstrade vi på ett sätt att inga andra djur har. Språk är verkligen den mest potenta drag som någonsin har utvecklats. Det är den värdefullaste drag vi har för att omvandla nya landområden och resurser till fler människor och deras gener än naturligt urval har någonsin skapat.
Language really is the voice of our genes. Now having evolved language, though, we did something peculiar, even bizarre. As we spread out around the world, we developed thousands of different languages. Currently, there are about seven or 8,000 different languages spoken on Earth. Now you might say, well, this is just natural. As we diverge, our languages are naturally going to diverge. But the real puzzle and irony is that the greatest density of different languages on Earth is found where people are most tightly packed together.
Språk är verkligen rösten av våra gener. Dock genom att utveckla språket, gjorde vi något egendomligt, även bisarr. När vi spred ut oss över hela världen, utvecklade vi tusentals olika språk. För närvarande finns det cirka sju eller 8000 olika språk som talas på jorden. Nu skulle man kunna säga, ja, detta är bara naturligt. När vi skiljer oss åt, kommer naturligtvis våra språk att skilja sig. Men den verkliga pussel och ironi är att den största tätheten av olika språk på jorden hittar man där människor är mest tätt packade tillsammans.
If we go to the island of Papua New Guinea, we can find about 800 to 1,000 distinct human languages, different human languages, spoken on that island alone. There are places on that island where you can encounter a new language every two or three miles. Now, incredible as this sounds, I once met a Papuan man, and I asked him if this could possibly be true. And he said to me, "Oh no. They're far closer together than that." And it's true; there are places on that island where you can encounter a new language in under a mile. And this is also true of some remote oceanic islands.
Om vi åker till ön Papua Nya Guinea, kan vi hitta ungefär 800 till 1000 distinkta mänskliga språk, olika mänskliga språk, talas enbart på denna ön. Det finns platser på den ön där man kan träffa på ett nytt språk varje två till tre miles. Nu, otroligt som detta låter, träffade jag en gång en Papua man, och jag frågade honom om detta skulle kunna vara sant. Och han sa till mig, "Äh nej. De är betydligt närmare varandra än så." Och det är sant; där finns platser på den ön där du kan träffa på ett nytt språk inom en mile. Och detta gäller även vissa avlägsna oceaniska öar.
And so it seems that we use our language, not just to cooperate, but to draw rings around our cooperative groups and to establish identities, and perhaps to protect our knowledge and wisdom and skills from eavesdropping from outside. And we know this because when we study different language groups and associate them with their cultures, we see that different languages slow the flow of ideas between groups. They slow the flow of technologies. And they even slow the flow of genes. Now I can't speak for you, but it seems to be the case that we don't have sex with people we can't talk to. (Laughter) Now we have to counter that, though, against the evidence we've heard that we might have had some rather distasteful genetic dalliances with the Neanderthals and the Denisovans.
Och så verkar det som om vi använder vårt språk, inte bara för att samarbeta, men för att ringa in våra kooperativa grupper och att etablera identiteter, och kanske att skydda vår kunskap och visdom och färdigheter från avlyssning utifrån. Och vi vet detta därför att, när vi studerar olika språk grupper och associerar dessa med deras kulturer, ser vi att olika språk saktar ner flödet av idéer mellan grupperna. De bromsar flödet av teknik. Och även bromsar flödet av gener. Nu kan jag inte tala för dig, men det verkar vara fallet att vi inte har sex med människor vi inte kan tala med. (Skratt) Nu måste vi motverka det dock mot de bevis vi har hört att vi kan har haft ganska osmakliga genetiska dalliances med neandertalarna och Denisovans.
(Laughter)
(Skratt)
Okay, this tendency we have, this seemingly natural tendency we have, towards isolation, towards keeping to ourselves, crashes head first into our modern world. This remarkable image is not a map of the world. In fact, it's a map of Facebook friendship links. And when you plot those friendship links by their latitude and longitude, it literally draws a map of the world. Our modern world is communicating with itself and with each other more than it has at any time in its past. And that communication, that connectivity around the world, that globalization now raises a burden. Because these different languages impose a barrier, as we've just seen, to the transfer of goods and ideas and technologies and wisdom. And they impose a barrier to cooperation.
Okej, denna tendens har vi, detta till synes naturliga tendens vi har, till isolering, till att hålla oss för oss själva, kraschar huvudet först in i vår moderna värld. Denna märkliga bilden är inte en karta över världen. Faktum är, det är en karta över Facebook vänskap länkar. Och när du ritar dessa vänskapslänkar av deras latitud och longitud, det bygger bokstavligen en världskarta. Vår moderna värld kommunicerar med sig själv och varandra mer än den har vid någon förfluten tid. Och denna kommunikation, dessa anslutningsmöjligheter runt hela världen, att globaliseringen nu ger upphov till en börda. Därför att dessa olika språk inför en barriär, som vi just har sett, till överföringen av varor och idéer och teknologi och visdom. Och de inför ett hinder för samarbete.
And nowhere do we see that more clearly than in the European Union, whose 27 member countries speak 23 official languages. The European Union is now spending over one billion euros annually translating among their 23 official languages. That's something on the order of 1.45 billion U.S. dollars on translation costs alone. Now think of the absurdity of this situation. If 27 individuals from those 27 member states sat around table, speaking their 23 languages, some very simple mathematics will tell you that you need an army of 253 translators to anticipate all the pairwise possibilities. The European Union employs a permanent staff of about 2,500 translators. And in 2007 alone -- and I'm sure there are more recent figures -- something on the order of 1.3 million pages were translated into English alone.
Och ingenstans ser vi det klarare än i Europeiska Unionen, vars 27 medlemsländer talar 23 officiella språk. Den Europeisk Unionen spenderar nu över 1000.000.000 € per år på översättningar bland sina 23 officiella språk. Det är ungefär $1.45 miljarder dollar i enbart översättningskostnader. Tänk nu på det absurda i situationen. Om 27 individer från dessa 27 medlemsstater satt omkring bordet, talande sina 23 språk, några väldigt enkla matematik talar om för dig att du behöver en armé av 253 översättare att förutse alla parvisa möjligheter. Den Europeiska Unionen sysselsätter en fast personal av ungefär 2.500 översättare. Och i enbart 2007 -- och jag är säker på att det finns nyare siffror -- något i storleksordningen av 1.3 miljoner sidor blev översatta till engelska enbart.
And so if language really is the solution to the crisis of visual theft, if language really is the conduit of our cooperation, the technology that our species derived to promote the free flow and exchange of ideas, in our modern world, we confront a question. And that question is whether in this modern, globalized world we can really afford to have all these different languages.
Och så om språk verkligen är lösningen på krisen med visuellt stöld, om språk verkligen är kanalen av vårt samarbete, teknologin som vår art erhöll att främja den fria rörligheten och utbytet av idéer, i vår moderna värld, ställs vi inför en fråga. Och den frågan är om i denna moderna, globaliserade värld vi kan verkligen ha råd att har alla dessa olika språk.
To put it this way, nature knows no other circumstance in which functionally equivalent traits coexist. One of them always drives the other extinct. And we see this in the inexorable march towards standardization. There are lots and lots of ways of measuring things -- weighing them and measuring their length -- but the metric system is winning. There are lots and lots of ways of measuring time, but a really bizarre base 60 system known as hours and minutes and seconds is nearly universal around the world. There are many, many ways of imprinting CDs or DVDs, but those are all being standardized as well. And you can probably think of many, many more in your own everyday lives.
För att uttrycka det så här, naturen känner inte till några andra omständigheter som funktionellt likvärdiga drag samexisterar. En av de driver alltid den andra till utrotning. Och vi ser detta i denna obevekliga marsch mot standardisering. Där finns många sätt att mäta detta -- väga detta och mäta deras längd -- men det metriska systemet vinner. Där finns många sätt att mäta tid, men en riktig bisarr system baserad på 60 som vi känner till som minuter och sekunder är nästan universal runt hela världen. Där finns många, många sätt att kopiera in CD eller DVD skivor, men dessa håller också på att standardiseras. Och du kan antagligen komma på många, många i din egen vardags liv.
And so our modern world now is confronting us with a dilemma. And it's the dilemma that this Chinese man faces, who's language is spoken by more people in the world than any other single language, and yet he is sitting at his blackboard, converting Chinese phrases into English language phrases. And what this does is it raises the possibility to us that in a world in which we want to promote cooperation and exchange, and in a world that might be dependent more than ever before on cooperation to maintain and enhance our levels of prosperity, his actions suggest to us it might be inevitable that we have to confront the idea that our destiny is to be one world with one language.
Och så vår moderna värld nu konfronterar oss med ett dilemma. Och det är dilemmat som denna Kinesisk man möter, vilkas språk talas av fler människor i världen än något annat enskilt språk, och ändå sitter han vid sin svarta tavla, och konverterar kinesiska fraser till engelska fraser. Och vad detta gör är att höjer möjligheten för oss att i en värld där vi vill främja samarbete och utbyte, och i en värld som kan vara beroende av mer än någonsin av samarbete för att upprätthålla och förbättra vår nivåer av välstånd, hans handlingar tyder på för oss kan det vara oundvikligt att vi måste konfrontera tanken att vårt öde är att vara en värld med ett språk.
Thank you.
Tack.
(Applause)
(Applåder)
Matt Ridley: Mark, one question. Svante found that the FOXP2 gene, which seems to be associated with language, was also shared in the same form in Neanderthals as us. Do we have any idea how we could have defeated Neanderthals if they also had language?
Matt Ridley: Mark, en fråga. Svante hittade den där FOXP2 gen, som verkar ha samband med språket, som delades även i samma form i Neandertalare som oss. Har vi någon aning hur vi kunde ha besegrat Neandertalarna om de också hade språk?
Mark Pagel: This is a very good question. So many of you will be familiar with the idea that there's this gene called FOXP2 that seems to be implicated in some ways in the fine motor control that's associated with language. The reason why I don't believe that tells us that the Neanderthals had language is -- here's a simple analogy: Ferraris are cars that have engines. My car has an engine, but it's not a Ferrari. Now the simple answer then is that genes alone don't, all by themselves, determine the outcome of very complicated things like language. What we know about this FOXP2 and Neanderthals is that they may have had fine motor control of their mouths -- who knows. But that doesn't tell us they necessarily had language.
Mark Pagel: Det är en mycket bra fråga. Så många av er kommer att känna igen idén att det finns en gen som heter FOXP2 som verkar vara inblandad på något sätt i den finmotorik som är förknippade med språk. Anledningen till att jag inte tror detta talar om för oss att Neandertalare hade språk är -- här är en enkel analogi: Ferraris är bilar som har motorer. Min bil har en motor, men det är inte en Ferrari. Nu en enkel svar på det är att enbart gener, alldeles själva, inte avgör resultatet av mycket komplicerade saker som språk. Vad vi vet om detta är att FOXP2 och Neandertalare är att de kan har haft finmotorisk kontroll av deras munnar -- vem vet. Men det talar inte nödvändigtvis om att de hade språk.
MR: Thank you very much indeed.
MR: Tack så väldigt mycket.
(Applause)
(Applåder)