Allow me to start this talk with a question to everyone. You know that all over the world, people fight for their freedom, fight for their rights. Some battle oppressive governments. Others battle oppressive societies. Which battle do you think is harder? Allow me to try to answer this question in the few coming minutes.
Jag ber att få inleda det här föredraget med en fråga till er alla. Som ni vet kämpar människor över hela världen för sina friheter, kämpar för sina rättigheter. Somliga tar strid mot förtryckande regeringar. Andra tar strid mot förtryckande samhällen. Vilken strid tror du är svårast? Tillåt mig att försöka besvara den frågan under de närmaste minuterna.
Let me take you back two years ago in my life. It was the bedtime of my son, Aboody. He was five at the time. After finishing his bedtime rituals, he looked at me and he asked a question: "Mommy, are we bad people?"
Låt mig ta dig tillbaka, två år av mitt liv. Det var läggdags för min son, Aboody. Då var han fem år gammal. Efter de vanliga kvällsrutinerna tittade han på mig och ställde en fråga: "Mamma, är vi dåliga människor?"
I was shocked. "Why do you say such things, Aboody?"
Jag blev chockad. "Varför säger du sådana saker, Aboody?"
Earlier that day, I noticed some bruises on his face when he came from school. He wouldn't tell me what happened. [But now] he was ready to tell.
Tidigare samma dag såg jag blåmärken i hans ansikte när han kom hem från skolan. Han ville inte berätta för mig vad som hade hänt. Men nu var han redo att berätta.
"Two boys hit me today in school. They told me, 'We saw your mom on Facebook. You and your mom should be put in jail.'"
"Två killar slog mig i skolan idag. Dom sa till mig 'Vi såg din mamma på Facebook. Du och din mamma borde sättas i fängelse.'"
I've never been afraid to tell Aboody anything. I've been always a proud woman of my achievements. But those questioning eyes of my son were my moment of truth, when it all came together. You see, I'm a Saudi woman who had been put in jail for driving a car in a country where women are not supposed to drive cars. Just for giving me his car keys, my own brother was detained twice, and he was harassed to the point he had to quit his job as a geologist, leave the country with his wife and two-year-old son. My father had to sit in a Friday sermon listening to the imam condemning women drivers and calling them prostitutes amongst tons of worshippers, some of them our friends and family of my own father. I was faced with an organized defamation campaign in the local media combined with false rumors shared in family gatherings, in the streets and in schools. It all hit me. It came into focus that those kids did not mean to be rude to my son. They were just influenced by the adults around them. And it wasn't about me, and it wasn't a punishment for taking the wheel and driving a few miles. It was a punishment for daring to challenge the society's rules.
Jag har aldrig dragit mig för att berätta någonting för Aboody. Jag har alltid varit en kvinna; stolt för mina gärningar. Men min sons undrande ögon blev mitt eldprov, när alla bitar föll på plats. Ni förstår, jag är en kvinna från Saudiarabien som fick ett fängelsestraff på grund av att jag kört en bil i ett land där det inte är accepterat att kvinnor kör bil. Bara för att han gav mig sina bilnycklar blev min egen bror... arresterad två gånger och trakasserad till den grad att han fick sluta sitt jobb som geolog och lämna landet med både fru och sin tvååriga son. Min far fick gå till fredagsbön och höra på när imamen förkastade kvinnliga bilförare och kallade dem för prostituerade inför stora mängder av deltagare, mitt ibland våra vänner och min fars egen familj. Jag stod inför en organiserad förtalskampanj i den lokala pressen i kombination med falska rykten som spreds vid familjehögtider, ute på gatorna och i skolor. Allt detta träffade mig. Det föreföll mig att de där barnen inte hade menat att vara elaka mot min son. De var bara påverkade av vuxenvärlden runt om dem. Men det handlade inte om mig, och det var inte ett straff för att jag hade tagit ratten och kört några kilometer. Det var ett straff för att ha vågat utmana samhällets regler.
But my story goes beyond this moment of truth of mine. Allow me to give you a briefing about my story. It was May, 2011, and I was complaining to a work colleague about the harassments I had to face trying to find a ride back home, although I have a car and an international driver's license. As long as I've known, women in Saudi Arabia have been always complaining about the ban, but it's been 20 years since anyone tried to do anything about it, a whole generation ago.
Men min berättelse sträcker sig bortom detta, mitt sanningens ögonblick. Tillåt mig att ge er en översikt av min historia. Det var i maj 2011 och jag beklagade mig för en kollega över trakasserierna jag fick stå ut med när jag försökte hitta en skjuts hem trots att jag hade en bil och ett internationellt körkort. Så länge jag kan minnas har kvinnor i Saudiarabien klagat över förbudet men det har gått 20 år sedan någon försökt göra någonting åt saken -- en hel generation sedan.
He broke the good/bad news in my face. "But there is no law banning you from driving."
Han gav mig de goda / tråkiga nyheterna utan omsvep. "Men det finns ingen lag som förbjuder dig att köra."
I looked it up, and he was right. There wasn't an actual law in Saudi Arabia. It was just a custom and traditions that are enshrined in rigid religious fatwas and imposed on women. That realization ignited the idea of June 17, where we encouraged women to take the wheel and go drive. It was a few weeks later, we started receiving all these "Man wolves will rape you if you go and drive." A courageous woman, her name is Najla Hariri, she's a Saudi woman in the city of Jeddah, she drove a car and she announced but she didn't record a video. We needed proof.
Jag kollade upp saken och han hade rätt Det fanns ingen sådan lag i Saudiarabien. Det var bara en fråga om seder och bruk som bevaras i strikta religiösa fatwor och påtvingas kvinnorna. Den insikten födde idén till 17e juni, där vi uppmuntrade kvinnor att greppa ratten och ta en åktur. Det var några veckor senare -- vi började få alla dessa "Vargmän kommer våldta dig om du kör." En modig kvinna, vid namn Najla Hariri -- hon är en saudisk kvinna från staden Jeddah -- hon körde en bil men hon fick det inte på film. Vi behövde bevis.
So I drove. I posted a video on YouTube. And to my surprise, it got hundreds of thousands of views the first day. What happened next, of course? I started receiving threats to be killed, raped, just to stop this campaign.
Så jag körde. Jag laddade upp en video på YouTube. Och till min förvåning fick klippet hundratusentals besökare första dagen. Vad hände sen, givetvis? Jag fick hotelser om att mördas och våldtas -- bara för att få stopp på kampanjen.
The Saudi authorities remained very quiet. That really creeped us out. I was in the campaign with other Saudi women and even men activists. We wanted to know how the authorities would respond on the actual day, June 17, when women go out and drive. So this time I asked my brother to come with me and drive by a police car. It went fast. We were arrested, signed a pledge not to drive again, released. Arrested again, he was sent to detention for one day, and I was sent to jail. I wasn't sure why I was sent there, because I didn't face any charges in the interrogation. But what I was sure of was my innocence. I didn't break a law, and I kept my abaya — it's a black cloak we wear in Saudi Arabia before we leave the house — and my fellow prisoners kept asking me to take it off, but I was so sure of my innocence, I kept saying, "No, I'm leaving today." Outside the jail, the whole country went into a frenzy, some attacking me badly, and others supportive and even collecting signatures in a petition to be sent to the king to release me. I was released after nine days.
De saudiska myndigheterna höll sig mycket tysta. Det gav oss verkligen rysningar. Jag deltog i kampanjen tillsammans med andra saudiska kvinnliga och även manliga aktivister. Vi ville veta hur myndigheterna skulle reagera på den faktiska dagen, 17e juni, när kvinnor ger sig ut och kör. Så, jag bad min bror att följa med mig och köra förbi en polisbil. Det tog inte lång tid. Vi blev gripna, fick skriva på om att inte köra igen och blev släppta. Han blev sedan gripen igen och sattes ett dygn i arresten och jag fängslades. Jag förstod inte varför jag hamnade där, eftersom jag inte stod anklagad för någonting under förhöret. Jag var däremot säker på min oskuld. Jag bröt inte mot någon lag, så jag behöll min abaya på mig -- en svart kappa som vi i Saudiarabien tar på oss innan vi går hemifrån -- och mina medfångar bad mig, gång på gång, att ta av den men jag var så säker på min oskuld, jag bara upprepade: "Nej, jag åker hem idag." Utanför fängelset stormade hela landet. Somliga angrep mig kraftfullt medan andra stöttade och startade en namninsamling för att kungen skulle frige mig. Jag släpptes efter nio dagar.
June 17 comes. The streets were packed with police cars and religious police cars, but some hundred brave Saudi women broke the ban and drove that day. None were arrested. We broke the taboo.
Sedan blev det den 17e juni. Gatorna fylldes med polisbilar och bilar från religionspolisen. Men, ett hundratal modiga saudiska kvinnor bröt mot förbudet och körde den dagen. Ingen blev gripen. Vi bröt tabut.
(Applause)
(Applåder)
So I think by now, everyone knows that we can't drive, or women are not allowed to drive, in Saudi Arabia, but maybe few know why. Allow me to help you answer this question.
Jag tror, vid det här laget, vet alla att kvinnor inte kan, eller inte får köra bil, i Saudiarabien. men få vet varför. Tillåt mig att besvara frågan.
There was this official study that was presented to the Shura Council -- it's the consultative council appointed by the king in Saudi Arabia — and it was done by a local professor, a university professor. He claims it's done based on a UNESCO study. And the study states, the percentage of rape, adultery, illegitimate children, even drug abuse, prostitution in countries where women drive is higher than countries where women don't drive.
Det hade gjorts en studie som presenterats inför Shura-rådet - den grupp av rådgivare som kungen av Saudiarabien utser. Studien skrevs av en lokal professor, en universitetsprofessor. Han hävdade att studien baserades på resultat från UNESCO Och studien hävdar att förekomsten av våldtäkter, äktenskapsbrott, oäkta barn, även drogmissbruk och prostitution i länder där kvinnor kör bil är högre än i de länder där kvinnor inte kör.
(Laughter)
(Skratt)
I know, I was like this, I was shocked. I was like, "We are the last country in the world where women don't drive." So if you look at the map of the world, that only leaves two countries: Saudi Arabia, and the other society is the rest of the world.
Jag vet, jag blev ställd, helt chockad. Jag tänkte "Vi är det sista landet i världen där kvinnor inte kör." Så, om man tar en titt på världskartan, återstår endast två länder: Saudiarabien och resten av världen.
We started a hashtag on Twitter mocking the study, and it made headlines around the world.
Vi startade en hashtagg på Twitter för att förlöjliga studien, och det fick rubriker över hela världen.
[BBC News: 'End of virginity' if women drive, Saudi cleric warns]
[ BBC Nyheter: 'Oskuldens undergång' om kvinnor kör,
(Laughter)
varnar saudisk imam] (Skratt)
And only then we realized it's so empowering to mock your oppressor. It strips it away of its strongest weapon: fear.
Och först då insåg vi hur stärkande det är att driva med sina förtryckare. Det tar ifrån dem dess mäktigaste vapen: rädslan.
This system is based on ultra-conservative traditions and customs that deal with women as if they are inferior and they need a guardian to protect them, so they need to take permission from this guardian, whether verbal or written, all their lives. We are minors until the day we die. And it becomes worse when it's enshrined in religious fatwas based on wrong interpretation of the sharia law, or the religious laws. What's worst, when they become codified as laws in the system, and when women themselves believe in their inferiority, and they even fight those who try to question these rules.
Det här systemet är baserat på ultrakonservativa traditioner och seder där kvinnor betraktas som underordnade och de måste beskyddas av en förmyndare. De måste fråga beskyddaren om lov, skriftligt eller muntligt, hela livet ut. Vi är omyndiga till den dagen vi dör. Och det förvärras när sederna bevaras av religiösa fatwor baserat på felaktiga tolkningar av sharia-lagen, de religiösa lagarna. Värst av allt, när reglerna omvandlas till lagar i systemet, när kvinnorna själva tror att de är underordnade, när de till och med kämpar emot dom som försöker ifrågasätta dessa regler.
So for me, it wasn't only about these attacks I had to face. It was about living two totally different perceptions of my personality, of my person -- the villain back in my home country, and the hero outside.
Jag var inte bara tvungen att utstå dessa attacker; jag blev tvungen att leva med två helt olika bilder av mig själv som person; som en skurk hemma i mitt hemland och som en hjältinna i världen utanför.
Just to tell you, two stories happened in the last two years. One of them is when I was in jail. I'm pretty sure when I was in jail, everyone saw titles in the international media something like this during these nine days I was in jail.
Jag vill berätta två historier från de senaste två åren. En av historierna är från min tid i fängelset. Säkerligen, medan jag sätt fängslad, kunde alla se rubriker i den internationella pressen likt dessa -- under de nio dygn jag satt fängslad.
But in my home country, it was a totally different picture. It was more like this: "Manal al-Sharif faces charges of disturbing public order and inciting women to drive."
Men, i mitt hemland var bilden en helt annan. Där lät det såhär: "Manal al-Sharif åtalas för att ha stört den allmänna ordningen och uppviglat kvinnor att köra."
I know.
Jag vet.
"Manal al-Sharif withdraws from the campaign."
"Manal al-Sharif drar sig tillbaka från kampanjen."
Ah, it's okay. This is my favorite.
Ah, den är bra. Det här är min favorit.
"Manal al-Sharif breaks down and confesses: 'Foreign forces incited me.'"
"Manal al-Sharif bryter ihop och bekänner: 'Utländska influenser drev mig' "
(Laughter)
(Skratt)
And it goes on, even trial and flogging me in public. So it's a totally different picture.
Och så fortsätter det med att jag borde åtalas och piskas offentligt. Så det här är en helt annan bild.
I was asked last year to give a speech at the Oslo Freedom Forum. I was surrounded by this love and the support of people around me, and they looked at me as an inspiration. At the same time, I flew back to my home country, they hated that speech so much. The way they called it: a betrayal to the Saudi country and the Saudi people, and they even started a hashtag called #OsloTraitor on Twitter. Some 10,000 tweets were written in that hashtag, while the opposite hashtag, #OsloHero, there was like a handful of tweets written. They even started a poll. More than 13,000 voters answered this poll: whether they considered me a traitor or not after that speech. Ninety percent said yes, she's a traitor. So it's these two totally different perceptions of my personality.
Förra året blev jag ombedd att tala vid "Oslo forum för frihet". Jag omgavs av kärlek och stöd från människor runt om mig och de inspirerades av mig. Samtidigt, när jag flög tillbaka till mitt hemland, blev mitt tal så hatat att de såg mitt tal som ett svek mot hela Saudiarabien och det saudiska folket och dom startade en hashtagg på Twitter " #OsloFörrädaren " Runt 10.000 inlägg skrevs med den taggen, medan den motsatta taggen " #OsloHjälten " endast fick en handfull inlägg. Dom startade till och med en omröstning. Fler än 13 000 personer svarade på om jag skulle betraktas som förrädare. 90% svarade "ja, hon är en förrädare." Så här finns två helt olika uppfattningar om min personlighet.
For me, I'm a proud Saudi woman, and I do love my country, and because I love my country, I'm doing this. Because I believe a society will not be free if the women of that society are not free. (Applause) Thank you. (Applause) Thank you, thank you, thank you, thank you. (Applause)
Jag är en stolt saudisk kvinna och jag älskar mitt land och eftersom jag älskar mitt land så gör jag detta. Eftersom jag tror att ett samhälle aldrig kommer vara fritt om kvinnorna i det samhället inte är fria. (Applåder) Tack. (Applåder) Tack, tack, tack, tack (Applåder)
Thank you.
Tack.
But you learn lessons from these things that happen to you. I learned to be always there. The first thing, I got out of jail, of course after I took a shower, I went online, I opened my Twitter account and my Facebook page, and I've been always very respectful to those people who are opining to me. I would listen to what they say, and I would never defend myself with words only. I would use actions. When they said I should withdraw from the campaign, I filed the first lawsuit against the general directorate of traffic police for not issuing me a driver's license. There are a lot of people also -- very big support, like those 3,000 people who signed the petition to release me. We sent a petition to the Shura Council in favor of lifting the ban on Saudi women, and there were, like, 3,500 citizens who believed in that and they signed that petition. There were people like that, I just showed some examples, who are amazing, who are believing in women's rights in Saudi Arabia, and trying, and they are also facing a lot of hate because of speaking up and voicing their views.
Dock lär man sig några läxor av allt detta som man får vara med om. Jag lärde mig att alltid finns där. Det första jag gjorde när jag frigavs - givetvis, efter jag tagit en dusch - gick jag ut på nätet, öppnade mitt Twitter-konto och min Facebook-sida. Jag har alltid respekterat människor som kommer till mig. Jag lyssnar på vad de har att säga men jag skulle aldrig försvara mig med bara ord Jag gick till handling. När dom sa stäng kampanjen så stämde jag trafikmyndigheten för att de inte utfärdat något körkort åt mig. Det finns även många människor - ett stort stöd, likt dom tre tusen som skrev på för att jag skulle friges. Vi skickade en namnlista till Shura-rådet med krav om att häva förbudet mot saudiska kvinnor och ungefär 3500 medborgare ställde sig bakom och skrev under namninsamlingen. Det finns människor - några har jag redan nämnt - som är fantastiska, som tror på kvinnors rättigheter i Saudiarabien, som försöker och som får ta mycket hat eftersom dom tar ton och gör sig hörda.
Saudi Arabia today is taking small steps toward enhancing women's rights. The Shura Council that's appointed by the king, by royal decree of King Abdullah, last year there were 30 women assigned to that Council, like 20 percent. 20 percent of the Council. (Applause) The same time, finally, that Council, after rejecting our petition four times for women driving, they finally accepted it last February. (Applause) After being sent to jail or sentenced lashing, or sent to a trial, the spokesperson of the traffic police said, we will only issue traffic violation for women drivers. The Grand Mufti, who is the head of the religious establishment in Saudi Arabia, he said, it's not recommended for women to drive. It used to be haram, forbidden, by the previous Grand Mufti.
Saudiarabien tar små steg framåt mot att stärka kvinnors rättigheter. Till Shura-rådet -- utsedda av kungen - av kungligt dekret från Kung Abdullah - utsågs 30 kvinnor förra året, runt 20%. 20% av det rådet. (Applåder) På samma gång, äntligen, accepterade rådet, efter att ha avslagit vår begäran fyra gånger, till sist vår begäran i februari. (Applåder) Efter att ha blivit fängslad eller dömd till piskstraff eller ställd inför rättegång sa trafikmyndighetens talesman att "vi kommer endast att utfärda trafikböter till kvinnliga förare." Den store Mufti, som är överhuvud för den religiösa ledningen i Saudiarabien, sa att det inte kan rekommenderas att kvinnor kör bil. Det som brukade vara haram (hädelse), bannlyst av förra överhuvudet.
So for me, it's not about only these small steps. It's about women themselves.
I min mening handlar det om mer än dom här små stegen. Det handlar också om kvinnorna själva.
A friend once asked me, she said, "So when do you think this women driving will happen?"
En vän frågade mig en gång: "så, när tror du att kvinnliga bilförare blir verklighet?"
I told her, "Only if women stop asking 'When?' and take action to make it now."
Jag svarade: "först när kvinnor slutar undra 'när?', gör något och ser till att det blir nu."
So it's not only about the system, it's also about us women to drive our own life, I'd say.
Så, det handlar inte bara om systemet, vi kvinnor måste börja ratta våra egna liv, skulle jag säga.
So I have no clue, really, how I became an activist. And I don't know how I became one now. But all I know, and all I'm sure of, in the future when someone asks me my story, I will say, "I'm proud to be amongst those women who lifted the ban, fought the ban, and celebrated everyone's freedom."
Jag har, faktiskt, ingen aning om hur jag blev aktivist. Jag vet inte heller hur jag blev det just nu. Men jag är säker på att, i framtiden, när någon frågar mig om min historia kommer jag säga: "Jag är stolt över att vara en av dom kvinnorna som hävde förbudet, tog striden och hyllade allas frihet."
So the question I started my talk with, who do you think is more difficult to face, oppressive governments or oppressive societies? I hope you find clues to answer that from my speech.
Nu tillbaka till frågan jag inledde med: Vem tror du är svårast att möta förtryckande regeringar eller förtryckande samhällen? Jag hoppas att ni hittade några ledtrådar till svaret i mitt föredrag.
Thank you, everyone.
Tack ska ni ha, allesammans.
(Applause) Thank you. (Applause) Thank you. (Applause)
(Applåder) Tack. (Applåder) Tack. (Applåder)