At 7:45 a.m., I open the doors to a building dedicated to building, yet only breaks me down. I march down hallways cleaned up after me every day by regular janitors, but I never have the decency to honor their names. Lockers left open like teenage boys' mouths when teenage girls wear clothes that covers their insecurities but exposes everything else. Masculinity mimicked by men who grew up with no fathers, camouflage worn by bullies who are dangerously armed but need hugs. Teachers paid less than what it costs them to be here. Oceans of adolescents come here to receive lessons but never learn to swim, part like the Red Sea when the bell rings.
Kvart i åtta på morgonen öppnar jag dörrarna till en byggnad tillägnad utveckling, men som ändå bara bryter ner mig. Jag går i korridorerna, som städas efter mig varje dag av Vanliga vaktmästare men jag har aldrig haft anständigheten att hedra deras namn. Skåp lämnade öppna som tonårspojkars munnar när tonårsflickor bär kläder som täcker deras osäkerhet men visar allt annat. Maskulinitet härmad av män som växte upp utan fäder, kamouflagekläder på mobbare som är farligt beväpnade men behöver kramar. Lärare mindre betalda än vad det kostar dem att vara här. Oceaner av ungdomar kommer hit för att få lektioner men de lär sig aldrig att simma. Delar sig som Röda havet när klockan ringer.
This is a training ground. My high school is Chicago, diverse and segregated on purpose. Social lines are barbed wire. Labels like "Regulars" and "Honors" resonate. I am an Honors but go home with Regular students who are soldiers in territory that owns them. This is a training ground to sort out the Regulars from the Honors, a reoccurring cycle built to recycle the trash of this system.
Det här är en övningsplats. Mitt gymnasium är Chicago, skiftande och medvetet segregerat. De sociala gränserna är av taggtråd. Etiketter som "Vanliga" och "Elit" finns överallt. Jag är Elit men går hem med Vanliga studenter som är soldater i ett territorium som äger dem. Det här är en övningsplats för att sortera ut de Vanliga från Eliten, ett återkommande kretslopp byggt för att återvinna detta systems avfall.
Trained at a young age to capitalize, letters taught now that capitalism raises you but you have to step on someone else to get there. This is a training ground where one group is taught to lead and the other is made to follow. No wonder so many of my people spit bars, because the truth is hard to swallow. The need for degrees has left so many people frozen.
Tränad i ung ålder att kapitalisera. Bokstäverna lär dig nu att kapitalism tar dig uppåt men du måste trampa på någon annan för att komma dit. Det här är en övningsplats, där en grupp lär sig att leda och de andra tvingas följa. Inte konstigt att så många av de mina spottar ur sig raptexter för sanningen är svår att svälja. Behovet av betyg har förstelnat så många människor.
Homework is stressful, but when you go home every day and your home is work, you don't want to pick up any assignments. Reading textbooks is stressful, but reading does not matter when you feel your story is already written, either dead or getting booked. Taking tests is stressful, but bubbling in a Scantron does not stop bullets from bursting.
Läxor är stressande, men när man går hem varje dag och ens hem är arbete, vill man inte ta fram någon skoluppgift. Att läsa läroböcker är stressande, men läsande spelar ingen roll när man känner att din berättelse redan är skriven, antingen Död eller Dömd. Att göra prov är stressande, men att kryssa i flervalsfrågor hindrar inte kulor från att explodera.
I hear education systems are failing, but I believe they're succeeding at what they're built to do -- to train you, to keep you on track, to track down an American dream that has failed so many of us all.
Jag hör att utbildningssystemen misslyckas men jag tror att de lyckas med vad de är byggda att göra: Att träna dig, att hålla dig i spåret, att följa en amerikansk dröm som svikit så många av oss... alla.
(Applause)
(Applåder)