So today, I'm going to tell you about some people who didn't move out of their neighborhoods. The first one is happening right here in Chicago. Brenda Palms-Farber was hired to help ex-convicts reenter society and keep them from going back into prison. Currently, taxpayers spend about 60,000 dollars per year sending a person to jail. We know that two-thirds of them are going to go back. I find it interesting that, for every one dollar we spend, however, on early childhood education, like Head Start, we save 17 dollars on stuff like incarceration in the future. Or -- think about it -- that 60,000 dollars is more than what it costs to send one person to Harvard as well.
Idag, kommer jag att berätta för er om några personer som inte flyttade ut från sina kvarter. Den första pågår just här i Chicago. Brenda Palms-Farber blev anlitad att hjälpa före detta fångar att återvända till samhället och hindra dem från att återvända till fängelset. Just nu, spenderar skattebetalare omkring $60.000 per år för att skicka en person till fängelse. Vi vet att två tredjedelar av dessa kommer att fängslas igen. Jag tycker det är intressant, att för varje dollar vi spenderar, istället, på tidig utbildning till barn, så som med "Head Start" (Försprång), sparar oss $17 på saker som framtida inspärrande. Eller -- tänk på detta -- de $60.000 är också mer än vad det kostar att skicka en person till Harvard.
But Brenda, not being phased by stuff like that, took a look at her challenge and came up with a not-so-obvious solution: create a business that produces skin care products from honey. Okay, it might be obvious to some of you; it wasn't to me. It's the basis of growing a form of social innovation that has real potential. She hired seemingly unemployable men and women to care for the bees, harvest the honey and make value-added products that they marketed themselves, and that were later sold at Whole Foods. She combined employment experience and training with life skills they needed, like anger-management and teamwork, and also how to talk to future employers about how their experiences actually demonstrated the lessons that they had learned and their eagerness to learn more. Less than four percent of the folks that went through her program actually go back to jail. So these young men and women learned job-readiness and life skills through bee keeping and became productive citizens in the process. Talk about a sweet beginning.
Men Brenda, oberörd av dessa omständigheter, tog en titt på sin utmaning och kom på en inte allt för uppenbar lösning: skapa ett företag som tillverkar hudvårdsprodukter av honung. Okay, det kanske är uppenbart för några av er; det var inte det för mig. Det är grunden för att odla fram en ny form av social inovation som har stor potential. Hon anställde till synes oanställbara män och kvinnor för att ta hand om bina, skörda honongen och tillverka förädlade produkter som de själva marknadsförde, och som senare såldes av "Whole Foods". Hon kombinerade arbetslivserfarenhet och utbildning med den livskunskap de behövde, såsom ilskehantering och samarbete, och även hur man förmedlar till framtida arbetsgivare om hur deras egna erfarenheter faktiskt demonstrerade vilka lärdomar de tagit till sig och deras iver att lära sig mer. Mindre än fyra procent av personerna som genomgick hennes program hamnde faktiskt i fängelse igen. Så dessa unga män och kvinnor lärde sig arbetsberedskap och livskunskaper genom biodling och blev produktiva medborgare under tiden. Där kan man prata om en "söt" början.
Now, I'm going to take you to Los Angeles, and lots of people know that L.A. has its issues. But I'm going to talk about L.A.'s water issues right now. They have not enough water on most days and too much to handle when it rains. Currently, 20 percent of California's energy consumption is used to pump water into mostly Southern California. Their spending loads, loads, to channel that rainwater out into the ocean when it rains and floods as well. Now Andy Lipkis is working to help L.A. cut infrastructure costs associated with water management and urban heat island -- linking trees, people and technology to create a more livable city. All that green stuff actually naturally absorbs storm water, also helps cool our cities. Because, come to think about it, do you really want air-conditioning, or is it a cooler room that you want? How you get it shouldn't make that much of a difference.
Nu, skall jag ta er till Los Angeles. Och många personer vet att L.A har sina problem. Men jag skall prata om L.A:s vattenproblem just nu. De flesta dagar har de inte tillräckligt med vatten och för mycket för att hantera när det regnar. Just nu, går 20 procent av Kaliforniens strömförbrukning till att pumpa vatten mestadels i Södra Kalifornien. De spenderar massor, massor på att forsla ut regnvattnet i havet när det regnar och vid översvämmningar. Andy Lipkis arbetar med att hjälpa L.A att minska kostnaden av sin infrastruktur förknippad med vattenhantering och värmeområden i staden -- genom att sammanföra träd, personer och teknik för att skapa en mer beboelig stad. Alla de där gröna sakerna, absorberar faktiskt naturligt upp regnvatten, de hjälper även med att kyla våra städer. Eftersom, nu när jag tänker på det, vill ni verkligen ha luftkonditionering, eller är det svalare utrymmen ni vill ha? Hur ni får det borde inte spela så stor roll.
So a few years ago, L.A. County decided that they needed to spend 2.5 billion dollars to repair the city schools. And Andy and his team discovered that they were going to spend 200 million of those dollars on asphalt to surround the schools themselves. And by presenting a really strong economic case, they convinced the L.A. government that replacing that asphalt with trees and other greenery, that the schools themselves would save the system more on energy than they spend on horticultural infrastructure. So ultimately, 20 million square feet of asphalt was replaced or avoided, and electrical consumption for air-conditioning went down, while employment for people to maintain those grounds went up, resulting in a net-savings to the system, but also healthier students and schools system employees as well.
Så för ett par år sedan, bestämde länet L.A att de behövde spendera 2.5 miljarder dollar för att reparera stadens skolor. Och Andy och hans grupp upptäckte att man skulle lägga 200 miljoner av dessa dollar på asfalt runt själva skolorna. Och genom att lägga fram ett riktigt starkt ekonomisk argument, övertalade de länstyrelsen i L.A att byta ut asfalten mot träd och annan grönska, skulle göra att skolorna själva sparade mer på energi än de spenderade på trädgårdsbyggnationer. Så i slutändan, kunde 1.9 miljoner kvadratmeter asfalt ersättas eller undvikas, och strömförbrukningen för luftkonditionering gick ner, medan andelen anställningar för personer som förvaltade dessa områden gick upp, vilket resulterade i en nettobesparing för hela systemet, men även friskare studenter och anställda inom skolsystemet.
Now Judy Bonds is a coal miner's daughter. Her family has eight generations in a town called Whitesville, West Virginia. And if anyone should be clinging to the former glory of the coal mining history, and of the town, it should be Judy. But the way coal is mined right now is different from the deep mines that her father and her father's father would go down into and that employed essentially thousands and thousands of people. Now, two dozen men can tear down a mountain in several months, and only for about a few years' worth of coal. That kind of technology is called "mountaintop removal." It can make a mountain go from this to this in a few short months. Just imagine that the air surrounding these places -- it's filled with the residue of explosives and coal. When we visited, it gave some of the people we were with this strange little cough after being only there for just a few hours or so -- not just miners, but everybody.
Nu, Judy Bonds som är dotter till en gruvarbetare. Hennes familj har i åtta generationer bott i en stad som heter Whitesville i West Virginia. Och skulle någon fortfarande hålla fast vid gamla ärofyllda idéer från kolbrytningens och stadens historia, så vore det Judy. Men sättet som man bryter kol nuförtiden är annorlunda från de djupa gruvorna som hennes far och hennes farfar brukade gå ner i och som anställde i praktiken tusentals personer. Nu, kan två dussin personer bryta ner ett berg på några månader, och det för en mängd kol tillräckligt för några år. Den typen av teknik kallas för "Bergtoppsborttagning". Det kan förändra ett berg härifrån till detta på bara några få månader. Föreställ er att luften runt dessa platser -- är fylld av spår från sprängämnen och kol. När vi var på besök, gav det några av oss som var där en konstig liten hosta efter ha varit där bara några timmar eller så -- inte bara gruvarbetare, utan allihopa.
And Judy saw her landscape being destroyed and her water poisoned. And the coal companies just move on after the mountain was emptied, leaving even more unemployment in their wake. But she also saw the difference in potential wind energy on an intact mountain, and one that was reduced in elevation by over 2,000 feet. Three years of dirty energy with not many jobs, or centuries of clean energy with the potential for developing expertise and improvements in efficiency based on technical skills, and developing local knowledge about how to get the most out of that region's wind. She calculated the up-front cost and the payback over time, and it's a net-plus on so many levels for the local, national and global economy. It's a longer payback than mountaintop removal, but the wind energy actually pays back forever. Now mountaintop removal pays very little money to the locals, and it gives them a lot of misery. The water is turned into goo. Most people are still unemployed, leading to most of the same kinds of social problems that unemployed people in inner cities also experience -- drug and alcohol abuse, domestic abuse, teen pregnancy and poor heath, as well.
Och Judy såg hur hennes landskap blev förstört och hur hennes vatten förgiftades. Och hur kolbolagen helt enkelt flyttade vidare efter att ha tömt berget, lämnandes ännu mer arbetslöshet efter sig. Men hon såg också skillnaden i potential för vindkraft mellan ett berg som var intakt, och ett vars höjd var sänkt med över 600 meter. Tre år med smutsig energi och få jobb, eller århundraden med ren energi och möjlighet att utveckla expertis och förbättringar i effektivitet byggd på tekniskt kunnande och utveckling av lokalkännedom kring hur man får ut det mesta ur områdets vind. Hon beräknade startkostnaden och återbetalningen över tid, och det är ett nettoplus på så många nivåer för den lokala, nationella och globala ekonomin. Det är längre tid för återbetalning än för "bergtoppsborttagande", men vindenergin ger faktiskt återbetalning för evigt. Nu är det så att "bergstoppsborttagning" ger väldigt lite pengar till ortborna, och det skapar mycket lidande för dem. Vattnet förvandlas till sörja. De flesta personer är fortfarande arbetslösa, vilket orsakar merparten av de sociala problem som arbetslösheten orsakar för personer i innerstäderna -- drog- och alkoholmissbruk, våld i hemmet, tonårsgraviditeter och även sämre hälsa.
Now Judy and I -- I have to say -- totally related to each other. Not quite an obvious alliance. I mean, literally, her hometown is called Whitesville, West Virginia. I mean, they are not -- they ain't competing for the birthplace of hip hop title or anything like that. But the back of my T-shirt, the one that she gave me, says, "Save the endangered hillbillies." So homegirls and hillbillies we got it together and totally understand that this is what it's all about. But just a few months ago, Judy was diagnosed with stage-three lung cancer. Yeah. And it has since moved to her bones and her brain. And I just find it so bizarre that she's suffering from the same thing that she tried so hard to protect people from. But her dream of Coal River Mountain Wind is her legacy. And she might not get to see that mountaintop. But rather than writing yet some kind of manifesto or something, she's leaving behind a business plan to make it happen. That's what my homegirl is doing. So I'm so proud of that.
Judy och jag -- skulle jag säga -- förstod varandra fullt ut. Numera en ganska uppenbar allians. Jag menar, bokstavligt talat, hennes hemstad heter Whitesville (Vit-by), West Virginia. Jag menar, de är inte --- De tävlar inte om att vara födelseplats för ett hip hop rykte eller något liknande. Men bak på min T-shirt, som hon gav mig, står det, "Rädda de utrotningshotade bondlurkarna." Så kvartersbrudar och bondlurkar har koll på läget och har full förståelse för vad som gäller. Men för bara ett par månader sedan, fick Judy diagnosen lungcancer i tredje stadiet. Just det. Och det har sedan dess spritt sig till hennes skelett och hjärna. Och jag tycker det är så bisarrt att hon lider av samma sak som hon försökt så mycket, att skydda folk ifrån. Men hennes dröm för Coal River Mountain Wind är hennes arv. Och hon kanske inte får se den bergstoppen. Men istället för att skriva ytterligare någon form av manifest eller liknande, lämnar hon efter sig en affärsplan för att genomföra det. Det är vad min brud gör. Och jag är stolt för det.
(Applause)
(Applåder)
But these three people don't know each other, but they do have an awful lot in common. They're all problem solvers, and they're just some of the many examples that I really am privileged to see, meet and learn from in the examples of the work that I do now. I was really lucky to have them all featured on my Corporation for Public Radio radio show called ThePromisedLand.org. Now they're all very practical visionaries. They take a look at the demands that are out there -- beauty products, healthy schools, electricity -- and how the money's flowing to meet those demands. And when the cheapest solutions involve reducing the number of jobs, you're left with unemployed people, and those people aren't cheap. In fact, they make up some of what I call the most expensive citizens, and they include generationally impoverished, traumatized vets returning from the Middle East, people coming out of jail. And for the veterans in particular, the V.A. said there's a six-fold increase in mental health pharmaceuticals by vets since 2003. I think that number's probably going to go up. They're not the largest number of people, but they are some of the most expensive -- and in terms of the likelihood for domestic abuse, drug and alcohol abuse, poor performance by their kids in schools and also poor health as a result of stress. So these three guys all understand how to productively channel dollars through our local economies to meet existing market demands, reduce the social problems that we have now and prevent new problems in the future.
Men dessa tre personer känner inte varandra, men de har en väldig massa gemensamt. De är allihopa problemlösare, och de är bara några av de många exempel som jag har haft privilegiumet att se, träffa och lära av i de typer av arbete som jag gör nu. Jag hade tur som fick med dem i mitt radioprogram på "Corporation for Public Radio" som heter, "ThePromisedLand.org" De är alla mycket praktiska visionärer. De tar en titt på de behov som finns där ute -- skönhetsprodukter, hälsosamma skolor, elektricitet -- och hur pengar förflyttas för att möta dessa behov. Och när de billigaste lösningarna innebär en minsking i antalet jobb, blir det kvar arbetslösa människor, och dessa personer är inte billiga. Faktum är, att de är vad jag kallar några av de mest kostsamma medborgarna, och de inkluderar fattiga i flera generationsled traumatiserade veteraner som återkommer från Mellan Östern, folk frigivna från fängelser. Och särskilt för veteranerna, Veteranstyrelsen har meddelat en sex gånger stor ökning av läkemedel för mental hälsa av veteraner sedan 2003. Jag tror att den siffran troligen kommer att gå upp. De utgör inte den största grupppen människor, men de är några av de mest kostsamma. Och vad det gäller sannolikhet för våld i hemmet, missbruk av droger och alkohol, dåliga betyg av deras barn i skolan och en dålig hälsa på grund av stress. Men dessa tre snubbar har alla förstått hur man på ett produktivt sätt slussar dollar genom den lokala ekonomin för att möta behoven på marknaden, minska de sociala problemen vi har just nu och undvika nya problem i framtiden.
And there are plenty of other examples like that. One problem: waste handling and unemployment. Even when we think or talk about recycling, lots of recyclable stuff ends up getting incinerated or in landfills and leaving many municipalities, diversion rates -- they leave much to be recycled. And where is this waste handled? Usually in poor communities. And we know that eco-industrial business, these kinds of business models -- there's a model in Europe called the eco-industrial park, where either the waste of one company is the raw material for another, or you use recycled materials to make goods that you can actually use and sell. We can create these local markets and incentives for recycled materials to be used as raw materials for manufacturing. And in my hometown, we actually tried to do one of these in the Bronx, but our mayor decided what he wanted to see was a jail on that same spot. Fortunately -- because we wanted to create hundreds of jobs -- but after many years, the city wanted to build a jail. They've since abandoned that project, thank goodness.
Och det finns gott om ytterligare exempel som dessa. Ett problem: avfallshantering och arbetslöshet. Även när vi tänker på eller pratar om återvinning, blir mängder av återvinningsbara saker uppbrända eller nergrävda och lämnar många kommuner, med avvikelser, de lämnar kvar mycket att återvinna. Och var någonstans hamnar avfallet? Vanligen i de fattiga samhällena. Och vi vet att eko-industriella företag, dessa typer av affärsmodeller -- det finns en modell i Europa som kallas den eko-industriella parken där du antingen använder avfallet från ett bolag som råmaterial, eller så använder du återvunnet material för att tillverka varor som du faktisk kan använda och sälja. Vi kan skapa dessa lokala marknader och incitament för att återvunnet material skall användas som råmaterial i tillverkningen. Och i min hemstad, försökte vi faktiskt genomföra detta i Bronx, men vår borgmästare bestämde att han hellre ville ha ett fängelse på samma ställe. Som tur var -- eftersom vi ville skapa hundratals jobb -- men efter flera år ville staden bygga ett fängelse, de har sedan dess övergett det projektet, tack gode gud.
Another problem: unhealthy food systems and unemployment. Working-class and poor urban Americans are not benefiting economically from our current food system. It relies too much on transportation, chemical fertilization, big use of water and also refrigeration. Mega agricultural operations often are responsible for poisoning our waterways and our land, and it produces this incredibly unhealthy product that costs us billions in healthcare and lost productivity. And so we know "urban ag" is a big buzz topic this time of the year, but it's mostly gardening, which has some value in community building -- lots of it -- but it's not in terms of creating jobs or for food production. The numbers just aren't there. Part of my work now is really laying the groundwork to integrate urban ag and rural food systems to hasten the demise of the 3,000-mile salad by creating a national brand of urban-grown produce in every city, that uses regional growing power and augments it with indoor growing facilities, owned and operated by small growers, where now there are only consumers. This can support seasonal farmers around metro areas who are losing out because they really can't meet the year-round demand for produce. It's not a competition with rural farm; it's actually reinforcements. It allies in a really positive and economically viable food system.
Ytterligare ett problem: Ohälsosamt livsmedelssystem och arbetslöshet. Arbetarklassen och fattiga amerikanska stadsbor får inga ekonomiska fördelar från vårt nuvarande livsmedelssytem. Det är för beroende av transporter, kemisk gödsling, stort användande av vatten och även kylning. Megaoperationer inom jordbruk är ofta ansvariga för förgiftandet av våra vattendrag och vår mark, och de producerar denna otroligt ohälsosamma produkt som kostar oss miljarder i sjukvård och förlorad produktivitet. Så vi vet att stadsjordbruk är ett stort samtalsämne denna tiden på året, men det handlar mest om trädgårdsskötsel, vilket har ett visst värde för att bygga en gemenskap -- mycket-- men inte i frågan om att skapa jobb eller vad det gäller att producera mat. Mängden är helt enkelt inte tillräcklig. En del av mitt arbete handlar om att lägga grunden för att integrera stadsjordbruk med landsortjordbruk för att snabba på 500-mila salladens frånfälle genom att skapa ett nationellt märke för stadsodlade grönsaker som i varje stad som använder regionens egen odlingskraft och förstärker den med inomhusutrymmen för odling, som ägs och sköts av små odlare, där det just nu bara finns konsumenter. Detta kan underlätta säsongsbundna odlare runtomkring stadsområden vilka också halkar efter då de inte riktigt kan möta året-runt behoven av grönsaker. Detta är inte en konkurrens med lantbruket, det är faktiskt en förstärkning. Det sammanförs i ett riktigt positivt och sunt ekonomiskt livsmedelssystem.
The goal is to meet the cities' institutional demands for hospitals, senior centers, schools, daycare centers, and produce a network of regional jobs, as well. This is smart infrastructure. And how we manage our built environment affects the health and well-being of people every single day. Our municipalities, rural and urban, play the operational course of infrastructure -- things like waste disposal, energy demand, as well as social costs of unemployment, drop-out rates, incarceration rates and the impacts of various public health costs. Smart infrastructure can provide cost-saving ways for municipalities to handle both infrastructure and social needs. And we want to shift the systems that open the doors for people who were formerly tax burdens to become part of the tax base. And imagine a national business model that creates local jobs and smart infrastructure to improve local economic stability. So I'm hoping you can see a little theme here.
Målet är att möta städernas institutionella behov för sjukhus, ålderdomhem, skolor, dagis, och skapa ett nätverk av lokala jobb samtidigt. Detta är smart infrastuktur. Och hur vi sköter vår inbyggda miljö påverkar hälsan och välmåendet för personer varje dag. Våra kommuner, på landet och i städer, sätter den operationella kursen i infrastrukturen för saker som avfallshantering, energibehov, likaväl som sociala kostnader vid arbetslöshet, avhopp från skolan, inspärrningar och de kostader som detta medför på allmänhälsan. Smart infrastruktur kan erbjuda kostnadsbesparande sätt för kommuner att hantera både infrastruktur och sociala behov. Och vi vill förändra systemen som öppnar dörrarna för folk som tidigare var en skattebörda att bli en del av skattbasen. Och föreställ er en nationel affärsmodell som skapar lokala jobb och smart infrastruktur för att förbättra stabiliteten av den lokala ekonomin. Därav hoppas jag ni kan se en röd tråd i detta.
These examples indicate a trend. I haven't created it, and it's not happening by accident. I'm noticing that it's happening all over the country, and the good news is that it's growing. And we all need to be invested in it. It is an essential pillar to this country's recovery. And I call it "hometown security." The recession has us reeling and fearful, and there's something in the air these days that is also very empowering. It's a realization that we are the key to our own recovery. Now is the time for us to act in our own communities where we think local and we act local. And when we do that, our neighbors -- be they next-door, or in the next state, or in the next country -- will be just fine. The sum of the local is the global. Hometown security means rebuilding our natural defenses, putting people to work, restoring our natural systems. Hometown security means creating wealth here at home, instead of destroying it overseas. Tackling social and environmental problems at the same time with the same solution yields great cost savings, wealth generation and national security. Many great and inspiring solutions have been generated across America. The challenge for us now is to identify and support countless more.
Dessa exempel påvisar en trend. Jag har inte skapat den, och det händer inte utan orsak. Jag märker att det händer över hela landet, och den goda nyheten är att det växer. Allt vi behöver göra är att vara engagerade i det. Det är en nödvändig pelare i landets återhämtning. Och jag kallar det för hem(stads)säkerhet. Lågkonjunkturen har fått oss upprörda och rädda, och det ligger något i luften nu för tiden som också är väldigt givande. Det är en förståelse att vi är nyckeln till vår egen återhämtning. Nu är det dags för oss att agera i våra egna samhällen där vi tänker lokalt och agerar lokalt. Och när vi gör det, kommer våra grannar -- vare sig de är i huset intill, länet intill eller i landet intill -- att klara sig fint. Summan av det lokala är det globala. Hem(stads)säkerhet betyder att återbygga vårt naturliga försvar, sätta folk i arbete, återskapa våra naturliga system. Hem(stads)säkerhet innebär skapandet av välstånd här hemma, istället för att förstöra det utomlands, Hantera sociala och miljöproblem och samtidigt, med samma lösning skapa stora besparingar ökat välstånd och nationell säkerhet. Många stora och inspirerande lösningar har skapats över hela Amerika. Utmaningen för oss nu, är att hitta och stödja dessa och oräkneliga fler.
Now, hometown security is about taking care of your own, but it's not like the old saying, "charity begins at home." I recently read a book called "Love Leadership" by John Hope Bryant. And it's about leading in a world that really does seem to be operating on the basis of fear. And reading that book made me reexamine that theory because I need to explain what I mean by that. See, my dad was a great, great man in many ways. He grew up in the segregated South, escaped lynching and all that during some really hard times, and he provided a really stable home for me and my siblings and a whole bunch of other people that fell on hard times. But, like all of us, he had some problems. (Laughter) And his was gambling, compulsively. To him that phrase, "Charity begins at home," meant that my payday -- or someone else's -- would just happen to coincide with his lucky day. So you need to help him out. And sometimes I would loan him money from my after-school or summer jobs, and he always had the great intention of paying me back with interest, of course, after he hit it big. And he did sometimes, believe it or not, at a racetrack in Los Angeles -- one reason to love L.A. -- back in the 1940s. He made 15,000 dollars cash and bought the house that I grew up in. So I'm not that unhappy about that. But listen, I did feel obligated to him, and I grew up -- then I grew up. And I'm a grown woman now, and I have learned a few things along the way.
Hem(stads)säkerhet handlar om att ta hand om sina egna, men inte som i meningen av talesättet, välgörenhet börjar i hemmet. Jag läste nyligen en bok: "Love Leadership" av John Hope Bryant. Och den handlar om hur man leder i en värld som faktiskt verkar operera på en grund byggd av rädsla. Att läsa den boken fick mig att omvärdera den teorin eftersom jag behövde förklara vad jag menade med den. Det är som så, att min far var en stor, stor man på många sätt. Han växte upp i den segregerade södern flyende undan lynchningar och allt sådant under en riktigt tuff tidsperiod, och han ordnade ett riktigt stabilt hem för mig och mina syskon och en hel hög av andra personer som hade det tufft. Men, som alla oss andra, hade han några problem. (skratt) Och hans var spel, tvångsmässigt, För honom betydde uttrycket, "välgörenhet börjar i hemmet", att min lönedag -- eller någon annans -- råkade sammanfalla med hans turdag. Så vi behövde hjälpa honom. Och ibland kunde jag låna honom pengar från jobb efter skolan eller sommarjobb, och han hade alltid den goda avsikten att betala tillbaka med ränta, naturligtvis, efter att han vunnit stort. Och det gjorde han ibland, tro det eller ej, vid en galoppbana i Los Angeles -- en anledning att älska L.A -- någon gång under 1940-talet. Han vann $15,000 i kontanter och köpte huset som jag växte upp i. Jag är inte direkt ledsen för det. Men hör här, jag kände att jag hade skyldigheter till honom, och jag växte upp -- sedan växte jag upp. Och jag är en vuxen kvinna nu. Och jag har lärt mig en del saker på vägen.
To me, charity often is just about giving, because you're supposed to, or because it's what you've always done, or it's about giving until it hurts. I'm about providing the means to build something that will grow and intensify its original investment and not just require greater giving next year -- I'm not trying to feed the habit. I spent some years watching how good intentions for community empowerment, that were supposed to be there to support the community and empower it, actually left people in the same, if not worse, position that they were in before. And over the past 20 years, we've spent record amounts of philanthropic dollars on social problems, yet educational outcomes, malnutrition, incarceration, obesity, diabetes, income disparity, they've all gone up with some exceptions -- in particular, infant mortality among people in poverty -- but it's a great world that we're bringing them into as well.
För mig, handlar välgörenhet oftast bara om att ge, eftersom det är meningen att du skall göra det, eller för att det är vad du alltid har gjort, eller så handlar det om att ge tills det gör ont. Jag tillhandahåller de medel för att bygga något som kommer växa och förstärka den ursprungliga investeringen och inte vara i behov av större gåvor nästa år -- Jag försöker inte mata behovet. Jag tillbringade några år med att se hur goda avsikter för stärkande av samhällen som var tänkta att finnas för att hjälpa samhället och förstärka det, faktiskt lämnade människor i samma, om inte värre, tillstånd än de var innan. Och under de senaste 20 åren, har vi spenderat rekordbelopp av filantropiska dollar på sociala problem, men trots det har skolresultat, undernäring, fängslanden, övervikt, diabetas, fattigdom, de har alla ökat med några undantag, i synnerhet, spädbarnsdöd bland fattiga personer -- men det är också en underbar värld vi tar dem till.
And I know a little bit about these issues, because, for many years, I spent a long time in the non-profit industrial complex, and I'm a recovering executive director, two years clean. (Laughter) But during that time, I realized that it was about projects and developing them on the local level that really was going to do the right thing for our communities. But I really did struggle for financial support. The greater our success, the less money came in from foundations. And I tell you, being on the TED stage and winning a MacArthur in the same exact year gave everyone the impression that I had arrived. And by the time I'd moved on, I was actually covering a third of my agency's budget deficit with speaking fees. And I think because early on, frankly, my programs were just a little bit ahead of their time. But since then, the park that was just a dump and was featured at a TED2006 Talk became this little thing. But I did in fact get married in it. Over here. There goes my dog who led me to the park in my wedding. The South Bronx Greenway was also just a drawing on the stage back in 2006. Since then, we got about 50 million dollars in stimulus package money to come and get here. And we love this, because I love construction now, because we're watching these things actually happen.
Och jag känner till den del kring dessa frågor, eftersom, under många år, spenderade jag mycket tid i det ideella industrikomplexet. Och jag är en "nykter" verkställande direktör, två "vita" år. (skratt) Men under den tiden, insåg jag att det handlade om projekt och att utveckla dem lokalt som verkligen skulle göra rätt vid våra samhällen. Men jag fick verkligen kämpa för finansiellt stöd. Ju större framgångar, desto mindre pengar kom in från stiftelser. Och jag kan berätta för er, att vara på TED-scenen och att vinna en MacArthur under samma år gav alla intrycket att jag hade kommit fram. Och när jag väl fortsatte vidare, hade jag faktiskt täckt en tredjedel av min agenturs budgetunderskott med ersättningar från att tala. Och jag tror att i början, i all ärlighet, var mina program, bara en liten bit före sin tid. Men sedan dess, har parken som bara var en soptipp och presenterades vid TED2006 Talk blivit den här lilla saken. Men faktum är att jag gifte mig i den. Där borta. Där går min hund som ledde mig till parken vid mitt bröllop. South Bronx Greenway var också bara en ritning på scenen under 2006. Sedan dess, har vi fått omkring 50 miljoner dollar i stimulanspaket att dyka upp och komma hit. Och vi älskar detta, eftersom jag älskar byggarbeten nu, eftersom vi ser hur dessa saker faktiskt händer.
So I want everyone to understand the critical importance of shifting charity into enterprise. I started my firm to help communities across the country realize their own potential to improve everything about the quality of life for their people. Hometown security is next on my to-do list. What we need are people who see the value in investing in these types of local enterprises, who will partner with folks like me to identify the growth trends and climate adaptation as well as understand the growing social costs of business as usual. We need to work together to embrace and repair our land, repair our power systems and repair ourselves. It's time to stop building the shopping malls, the prisons, the stadiums and other tributes to all of our collective failures. It is time that we start building living monuments to hope and possibility.
Så jag vill att alla förstår hur kritiskt viktigt det är att förändra välgörenhet till entreprenörskap. Jag startade min firma för att hjälpa samhällen över hela landet att förverkliga deras potential att förbättra allting runt livskvalitén för deras folk. Hem(stads)säkerhet är nästa sak på min att-göra lista. Vad vi behöver är personer som ser värdet i att investera i dessa typer av lokala företag, som vill jobba med folk som mig för att identifiera tillväxttrender och klimatanpassning och även förstå de växande sociala kostnaderna av att bedriva affärer som vanligt. Vi behöver arbeta tillsammans för att omfamna och reparera vår mark, reparera våra energisystem och reparera oss själva. Det är dags att sluta bygga köpcentran, fängelsena, idrottsarenorna och andra hyllningar till alla våra kollektiva brister. Det är dags att börja bygga levande monument för hopp och möjligheter.
Thank you very much.
Tack så mycket.
(Applause)
(Applåder)