(Piano)
(Piano)
(Singing) It was done
(Sjunger) Det var gjort
When the benediction had been sung
När välsignelsen fått tona ut
Firelight gently woke us from our golden night
Flammors sken har mjukt väckt oss från vår gyllne natt
My surprise
Häpenhet
I can turn to see your open eyes
När jag vänder mig ser du på mig
And I know You are alive
Och jag vet Du är vid liv
I know that smile
Jag vet du ler
Nothing more
Och inget mer
In the after
I ett efter
There is waking from your sleep
Finns att vakna upp från sömn
And your lover
Och din kärlek
Is the only face you see
Är den enda du kan se
We are after
Vi är efter
Ever after
Hädanefter
There is laughter
Det finns skratt här
Afterneath
Efterdolt
The war
I vårt krig
Nobody ever even asked what for
Frågade ingen nånsin varför då
Up above
Över oss
Nothing matters but the ones you love
Spelar inget utom kärlek roll
So get out with me
Så dra bort med mig
Now you've got enough with me
Nu så är du nöjd med mig
Just the two of us you see
Bara du och jag, du vet
And nothing more
Och inget mer
In the after
I ett efter
There is waking from your sleep
Finns att vakna upp från sömn
And your lover
Och din kärlek
Is the only face you see
Är den enda du kan se
We are after
Vi är efter
Ever after
Hädanefter
There is laughter Afterneath
Det finns skratt här Efterdolt
Oh, we after
Åh, vi är efter
Ever after
Hädanefter
There is laughter
Det finns skratt här
Afterneath
Efterdolt
Oh
Oh
Oh
Oh
Oh
Thank you.
Tack.
(Applause)
(Applåder)
Thank you very much.
Tack så mycket.
(Applause)
(Applåder)
Thanks.
Tack.
I love a depressing song ...
Jag älskar deprimerande låtar.
(Laughter)
(Skratt)
you know? I've been writing them for 15 years now, and to be honest, over that time, I've come to kind of believe that they're not really depressing at all. In fact, I think they're kind of the most important songs we have. Songs that sing of sorrow, of grief, of longing, of the darker side of love, the underside of being alive, these are the songs I just never tire of hearing and I never tire of writing, because they make me feel less alone. They speak to a very real part of being human that can often be hidden in fear and shame and pushed deep down where it lingers and rots.
Ni vet? Jag har skrivit såna i 15 år nu, och ärligt talat så har jag under den tiden börjat tro att de egentligen inte är deprimerande alls. Jag tror faktiskt att de på något sätt är de viktigaste sånger vi har. Sånger som sjunger om sorgsenhet, om sorg, om längtan, om kärlekens mörkare sida, undersidan av att leva - det är de låtarna som jag aldrig tröttnar på att höra och aldrig tröttnar på att skriva, för de får mig att känna mig mindre ensam. De rör vid en grundläggande del av att vara människa som ofta kan vara gömd i rädsla och skam och tryckt djupt ner där den dröjer kvar och ruttnar.
But I think in listening to these songs -- really listening -- can allow us to refeel these hard emotions, but in a cathartic and healing way. In a way that reminds us, as we listen, that we're not alone in darkness.
Men jag tror att genom att lyssna på de sångerna - verkligen lyssna - så kan vi återkänna dessa hårda känslor, men på ett renande och läkande sätt. På ett sätt som påminner oss, när vi lyssnar, att vi inte är ensamma i mörker.
There's a Japanese phrase known as "mono no aware," which roughly translates as "the bittersweet poignancy of things," or the pathos or "ahness" of things. It's a valuable awareness of impermanence, both a kind of gentle, transient sadness as things pass by in life, but also a deeper, softly lingering sadness about the impermanence of all reality.
Det finns en japansk fras känd som "mono no aware", som betyder ungefär "det bitterljuva vemodet hos tingen", eller patoset eller "ah"-heten hos tingen. Det är en värdefull medvetenhet om förgänglighet, dels en sorts mild, flyktig sorg när saker passerar förbi i livet, dels en djupare, mjukt kvardröjande sorg över förgängligheten i all verklighet.
"Mono no aware" can be manifest in lots of life stories and moments and songs. One example in Japanese culture is the celebration of the cherry blossom. The cherry blossom in and of itself is no more impressive than that of an apple or orange tree, but what sets it apart is its brevity. Cherry blossoms fall within a single week -- can be whisked away on the gentlest breeze -- and it's this that makes it more beautiful. It's utterly fragile, and fragility gives life its poignancy.
"Mono no aware" kan finnas i många livsberättelser och ögonblick och sånger. Ett exempel i japansk kultur är firandet av körsbärsblomman. Körsbärsblomman i sig själv är inte mer imponerande än äppelblom eller apelsinblom, men det som utmärker den är dess kortvarighet. Körsbärsblommor faller inom en enda vecka, kan viftas bort av den mjukaste bris, och det gör den vackrare. Den är ytterst ömtålig, och ömtålighet ger livet dess vemod.
Now, being a cheery chap, nothing speaks to me more than this, and --
Eftersom jag är en glad kille så finns det inget som tilltalar mig mer än det här, och -
(Laughter)
(Skratt)
you know, I think it's been the essence of my songwriting for years, of what moves me to write, what inspires me to sing. Because pain and grief and doubt, when it's made manifest in music, in song -- when it's made beautiful in poetry and painting, it can build a community and a kinship in the knowledge that we are none of us alone in darkness.
ni vet, jag tror att det har varit kärnan i mitt låtskrivande i åratal, av vad som rör mig till att skriva, vad som inspirerar mig att sjunga. För smärta och sorg och tvivel, när det framställs i musik, i sång - när det görs vackert i poesi och målning, kan det bygga gemenskap och släktskap i vetskapen om att ingen av oss är ensam i mörkret.
My next song is one that I call "Killing Me," and as the name suggests, it's not a dance floor favorite.
Min nästa sång är en som jag kallar "Krossar mig", och som namnet antyder så är det inte en favorit på dansgolvet.
(Laughter)
(Skratt)
But it isn't miserable. It's full of love and hope. And I think it exemplifies everything I've been talking about. And it's the first song I've written from the perspective of somebody else, specifically my grandmother, as she lives on without my late grandfather, as she experiences new things in her life -- her grandchildren getting married, having their own children, speaking at TED -- all the while she lives without, and all the while she misses her soul mate.
Men den är inte eländig. Den är full av kärlek och hopp. Och jag tycker att den exemplifierar allt jag har pratat om. Det är den första sången som jag har skrivit ur någon annans perspektiv, närmare bestämt min mormors, när hon lever vidare utan min avlidna morfar, när hon upplever nya saker i sitt liv - hennes barnbarn gifter sig, får egna barn, håller TED-föredrag - medan hon lever utan och medan hon saknar sin själsfrände.
Thank you.
Tack.
(Piano)
(Piano)
(Singing) Sweetheart would you wake up today?
(Sjunger) Mitt allt, kan du vakna i dag?
I promise you would recognize my faith
Jag lovar att min trohet är hos dig
I want to show you how I've grown in this place
Jag ville visa hur jag har växt på vår plats
In this place I'm not alone
På vår plats är jag ej själv
And I know I'll be OK
Och jag vet att allt blir bra
But it's always harder When the winter comes to stay
Det är alltid värre Då när vintern satt sig fast
And I can't help remember all the words I never said
Och de kommer tillbaka, alla ord jag aldrig sa
And it's killing me That you're not here with me
Och det krossar mig Att du har gått från mig
I'm living happily
Jag lever lyckligt än
But I'm feeling guilty
Men jag känner skulden
And you won't believe The wonders I can see
Det är ofattbart De under jag får se
This world is changing me
Vår värld förändrar mig
But I will love you faithfully.
Men jag ska älska dig ändå
(Piano)
(Piano)
Oh, everything is taller these days
Åh, allt jag ser är längre numer
Maybe I feel smaller and time rushes away
Fast kanske jag känns mindre och tiden rusar bort
So much I could show you
Och allt jag vill visa
How all the great-grandchildren
Hur alla barnbarnsbarnen
Have been laughing like we did when we were young
Har fått skratta som vi två för längesen
I've been laughing like we did when we were young
Jag har skrattat som vi två för längesen
Oh, it's killing me that you're not here with me
Åh, det krossar mig att du har gått från mig
I'm living happily
Jag lever lyckligt än
But I'm feeling guilty
Men jag känner skulden
Oh, you won't believe The wonders I can see
Åh, det är ofattbart De under jag får se
This world is changing me
Vår värld förändrar mig
I will love you faithfully
Jag ska älska dig ändå
Oh Oh
Oh
Oh Oh
Oh, it's killing me
Åh, det krossar mig
That you're not here with me
Att du har gått från mig
I'm living happily
Jag lever lyckligt än
But I'm feeling guilty
Men jag känner skulden
Oh, you won't believe The wonders I can see
Det är ofattbart De under jag får se
This world is changing me
Vår värld förändrar mig
I will love you faithfully
Jag ska älska dig ändå
Oh, it's killing me
Åh, det krossar mig
That you're not here with me
Att du har gått från mig
I'm living happily
Jag lever lyckligt än
But I'm feeling guilty
Men jag känner skulden
Oh, you won't believe The wonders I can see
Åh, det är ofattbart De under jag får se
This world is changing me
Vår värld förändrar mig
But I will love you faithfully
Jag ska älska dig ändå
Thank you very much.
Tack så mycket.
(Applause and cheering)
(Applåder och jubel)