So imagine, you're in the supermarket, you're buying some groceries, and you get given the option for a plastic or a paper shopping bag. Which one do you choose if you want to do the right thing by the environment?
Tänk dig att du står i matbutiken och när du kommer fram till kassan så kan du välja mellan en plastkasse eller en papperskasse. Vilken ska du välja om du vill göra ett så bra val för miljön som möjligt?
Most people do pick the paper. Okay, let's think of why. It's brown to start with. Therefore, it must be good for the environment. It's biodegradable. It's reusable. In some cases, it's recyclable. So when people are looking at the plastic bag, it's likely they're thinking of something like this, which we all know is absolutely terrible, and we should be avoiding at all expenses these kinds of environmental damages. But people are often not thinking of something like this, which is the other end of the spectrum. When we produce materials, we need to extract them from the environment, and we need a whole bunch of environmental impacts.
De flesta väljer papperskassen. Så, låt oss fundera över varför. Till att börja med är den brun. Därför måste den vara bra för miljön. Den är biologiskt nedbrytbar. Kan användas flera gånger. Ibland går den att återvinna. När folk tittar på plastkassen, är det mycket möjligt att de tänker på något sådant här, som vi alla vet är fruktansvärt, och bör till varje pris undvika sådana skador på miljön. Men folk tänker inte på det här, som är den andra sidan av myntet. När vi producerar olika material, behöver vi utvinna dem ur naturen och då måste vi bidra till en hel del miljöpåverkan.
You see, what happens is, when we need to make complex choices, us humans like really simple solutions, and so we often ask for simple solutions. And I work in design. I advise designers and innovators around sustainability, and everyone always says to me, "Oh Leyla, I just want the eco-materials."
Ni förstår, det som händer när vi behöver fatta komplicerade beslut är att människor tycker om enkla lösningar, så vi letar efter enkla lösningar. Jag arbetar med design. Jag brukar ge råd till designers och uppfinnare om hållbarhet och alla säger, "Leyla, jag vill bara använda ekomaterial."
And I say, "Well, that's very complex, and we'll have to spend four hours talking about what exactly an eco-material means, because everything at some point comes from nature, and it's how you use the material that dictates the environmental impact. So what happens is, we have to rely on some sort of intuitive framework when we make decisions. So I like to call that intuitive framework our environmental folklore. It's either the little voice at the back of your head, or it's that gut feeling you get when you've done the right thing, so when you've picked the paper bag or when you've bought a fuel-efficient car. And environmental folklore is a really important thing because we're trying to do the right thing. But how do we know if we're actually reducing the net environmental impacts that our actions as individuals and as professionals and as a society are actually having on the natural environment?
Och jag svarar "Det där är komplicerat", så ägnar vi fyra timmar åt att prata om exakt vad ekomaterial egentligen är eftersom allt vid något tillfälle har utvunnits ur naturen och det är hur ett material används som avgör hur miljöpåverkan blir. Det som händer är att vi måste förlita oss på någon slags intuition när vi fattar beslut. Jag brukar kalla den intuitionen för vårt miljömedvetandes bondförnuft. Det kan vara den lilla rösten längst bak i huvudet eller den där känslan i magen du får när du gör ett bra val, när du har tagit papperskassen eller köpt en bränslesnål bil. Vårt miljömedvetandes bondförnuft är mycket viktigt eftersom det handlar om att vi vill göra på rätt sätt. Men hur vet vi att vi faktiskt minskar vår negativa miljöpåverkan och att våra handlingar i det privata och i arbetet och som ett samhälle
So the thing about environmental folklore is it tends to be based on our experiences, the things we've heard from other people. It doesn't tend to be based on any scientific framework. And this is really hard, because we live in incredibly complex systems. We have the human systems of how we communicate and interrelate and have our whole constructed society, We have the industrial systems, which is essentially the entire economy, and then all of that has to operate within the biggest system, and, I would argue, the most important, the ecosystem. And you see, the choices that we make as an individual, but the choices that we make in every single job that we have, no matter how high or low you are in the pecking order, has an impact on all of these systems. And the thing is that we have to find ways if we're actually going to address sustainability of interlocking those complex systems and making better choices that result in net environmental gains. What we need to do is we need to learn to do more with less. We have an increasing population, and everybody likes their mobile phones, especially in this situation here. So we need to find innovative ways of solving some of these problems that we face.
gör någon skillnad? Saken med ett sådant bondförnuft är att det brukar grunda sig i våra erfarenheter och vad vi har hört från andra. Det brukar inte vara grundat i någon vetenskaplig kunskap. Det är väldigt svårt eftersom vi lever i otroligt komplicerade system. Vi har de mänskliga systemen där vi kommunicerar och interagerar och har byggt upp hela vårt samhälle. Vi har det industriella systemen som kort sagt är hela ekonomin och alla dessa måste fungera inom det största systemet, som jag också menar är det viktigaste, ekosystemet. Och de val vi gör som individer i det privata, de val vi gör i alla våra arbeten, må det vara högst eller lägst i rangordningen, har en påverkan på dessa system. Saken är den att vi måste hitta sätt, om vi ska kunna arbeta för hållbarhet, att sammanfoga dessa komplicerade system och göra val som förbättrar vår totala miljöpåverkan. Vad vi behöver lära oss är att åstadkomma mer med mindre resurser. Vi har en växande befolkning och alla tycker om sina mobiltelefoner, speciellt på ställen som det här.
And that's where this process called life cycle thinking comes in.
Så vi måste hitta nyskapande sätt att lösa några av problemen vi står inför.
So essentially, everything that is created goes through a series of life cycle stages, and we use this scientific process called life cycle assessment, or in America, you guys say life cycle analysis, in order to have a clearer picture of how everything that we do in the technical part of those systems affects the natural environment. So we go all the way back to the extraction of raw materials, and then we look at manufacturing, we look at packaging and transportation, use, and end of life, and at every single one of these stages, the things that we do have an interaction with the natural environment, and we can monitor how that interaction is actually affecting the systems and services that make life on Earth possible. And through doing this, we've learned some absolutely fascinating things. And we've busted a bunch of myths.
Det är här processen med livscykelanalys kommer in i bilden. I slutändan går allt det vi skapar igenom flera olika stadier i sin livscykel och vi använder en vetenskaplig metod som heter livscykelanalys, [beteckningen varierar mellan Storbritannien och USA] för att få en tydligare bild av hur allt vi gör i de tekniska delarna av dessa system påverkar miljön. Vi går ända tillbaka till råmaterialutvinningen över tillverkning och förpackning och transport, användning, utfasning och avfallshantering, och vid varje steg har våra handlingar en påverkan på naturen och vi kan undersöka hur vi faktiskt påverkar de ekosystem och tjänster som gör att det går att leva på jorden. Genom att göra det har vi lärt oss de mest fascinerande saker. Vi har slagit hål på en hel hop myter.
So to start with, there's a word that's used a lot. It's used a lot in marketing, and it's used a lot, I think, in our conversation when we're talking about sustainability, and that's the word biodegradability. Now biodegradability is a material property; it is not a definition of environmental benefits. Allow me to explain. When something natural, something that's made from a cellulose fiber like a piece of bread, even, or any food waste, or even a piece of paper, when something natural ends up in the natural environment, it degrades normally. Its little carbon molecules that it stored up as it was growing are naturally released back into the atmosphere as carbon dioxide, but this is a net situation. Most natural things don't actually end up in nature. Most of the things, the waste that we produce, end up in landfill. Landfill is a different environment. In landfill, those same carbon molecules degrade in a different way, because a landfill is anaerobic. It's got no oxygen. It's tightly compacted and hot. Those same molecules, they become methane, and methane is a 25 times more potent greenhouse gas than carbon dioxide. So our old lettuces and products that we have thrown out that are made out of biodegradable materials, if they end up in landfill, contribute to climate change. You see, there are facilities now that can actually capture that methane and generate power, displacing the need for fossil fuel power, but we need to be smart about this. We need to identify how we can start to leverage these types of things that are already happening and start to design systems and services that alleviate these problems. Because right now, what people do is they turn around and they say, "Let's ban plastic bags. We'll give people paper because that is better for the environment." But if you're throwing it in the bin, and your local landfill facility is just a normal one, then we're having what's called a double negative.
Till att börja med finns det ett uttryck som används väldigt mycket. Det används en hel del i marknadsföring, och det används mycket, tror jag, i dagligt tal när vi talar om hållbarhet, och det är ”biologiskt nedbrytbar”. Att vara biologiskt nedbrytbart är en egenskap hos alla material, inte en definition av hur bra något är för miljön. Låt mig förklara. När något naturmaterial som är gjort av cellulosafibrer som en bit bröd, eller vilken sorts matavfall som helst, eller till och med en pappersbit, när ett naturmaterial hamnar i naturen så bryts det ner normalt. De kolmolekyler som lagrades när det växte släpps ut i atmosfären som koldioxid, men det är en idealsituation. Det mesta naturmaterial hamnar faktiskt inte i naturen. De flesta saker, det avfall vi producerar, hamnar på en soptipp. Soptippar är en annan miljö. I en soptipp bryts samma kolmolekyler ner på ett annat sätt, eftersom en soptipp är syrefattig. Det finns inget syre. Det är ihoppressat och varmt. Samma molekyler blir metan som är en 25 gånger så stark växthusgas som koldioxid. Så vår gamla sallad och produkter som vi kastar bort som är tillverkade av biologiskt nedbrytbara material bidrar, om de hamnar på en soptipp, till klimatförändringarna. Nu för tiden finns det anläggningar som kan ta till vara metangasen och generera ström och minska behovet av fossila bränslen men vi måste vara smarta här. Vi måste identifiera hur vi kan börja påverka hur sådana här processer som redan finns och börja designa system och tjänster som minskar dessa problem. För just nu säger folk: "Vi måste förbjuda plastpåsar. Vi måste använda papperspåsar eftersom de är bättre för miljön." Men om de i slutändan hamnar i skräpet och sedan på en soptipp som inte är specialbyggd, så får vi en dubbel negativ effekt.
I'm a product designer by trade. I then did social science. And so I'm absolutely fascinated by consumer goods and how the consumer goods that we have kind of become immune to that fill our lives have an impact on the natural environment. And these guys are, like, serial offenders, and I'm pretty sure everyone in this room has a refrigerator. Now America has this amazing ability to keep growing refrigerators. In the last few years, they've grown one cubic foot on average, the standard size of a refrigerator. And the problem is, they're so big now, it's easier for us to buy more food that we can't eat or find. I mean, I have things at the back of my refrigerator that have been there for years, all right? And so what happens is, we waste more food. And as I was just explaining, food waste is a problem. In fact, here in the U.S., 40 percent of food purchased for the home is wasted. Half of the world's produced food is wasted. That's the latest U.N. stats. Up to half of the food. It's insane. It's 1.3 billion tons of food per annum. And I blame it on the refrigerator, well, especially in Western cultures, because it makes it easier. I mean, there's a lot of complex systems going on here. I don't want to make it so simplistic.
Mitt yrke är industridesigner. Och så har jag studerat samhällsvetenskap. Så jag är helt fascinerad av konsumtionsvaror och hur konsumtionsvaror som vi i princip inte längre lägger märke till och som finns överallt i våra liv påverkar miljön. Och det här är en storskurk. Jag är ganska säker på att alla här har ett kylskåp. Det är så att Amerika har en fantastisk förmåga att förmå kylskåp att växa. De senaste åren har standardkylskåpet växt med i genomsnitt 30 liter. Problemet är att de nu är så stora att det är enklare att köpa mer mat som vi sedan inte kan hitta och äta upp. Det finns saker längst bak i mitt kylskåp som har stått där i åratal, förstår ni? Det som händer är att vi slänger mer mat. Jag berättade att mat som går till spillo är ett problem. Faktum är att här i USA så går 40 procent av maten som köps av hushåll till spillo. Hälften av all mat som produceras i världen förstörs. Det är den senaste statistiken från FN. Ända upp till hälften av all mat. Det är galenskap. Det är 1,3 miljarder ton mat per år. Jag skyller det på kylskåpet, i alla fall i västvärlden, eftersom det gör det lättare. Jag menar, det är en massa komplicerade system som inverkar här. Jag vill inte förenkla det så mycket.
But the refrigerator is a serious contributor to this, and one of the features of it is the crisper drawer. You all got crisper drawers? The drawer that you put your lettuces in? Lettuces have a habit of going soggy in the crisper drawers, don't they? Yeah? Soggy lettuces? In the U.K., this is such a problem that there was a government report a few years ago that actually said the second biggest offender of wasted food in the U.K. is the soggy lettuce. It was called the Soggy Lettuce Report. Okay? So this is a problem, people. These poor little lettuces are getting thrown out left, right and center because the crisper drawers are not designed to actually keep things crisp. Okay. You need a tight environment. You need, like, an airless environment to prevent the degrading that would happen naturally. But the crisper drawers, they're just a drawer with a slightly better seal. Anyway, I'm clearly obsessed. Don't ever invite me over because I'll just start going through your refrigerator and looking at all sorts of things like that. But essentially, this is a big problem. Because when we lose something like the lettuce from the system, not only do we have that impact I just explained at the end of life, but we actually have had to grow that lettuce. The life cycle impact of that lettuce is astronomical. We've had to clear land. We've had to plant seeds, phosphorus, fertilizers, nutrients, water, sunlight. All of the embodied impacts in that lettuce get lost from the system, which makes it a far bigger environmental impact than the loss of the energy from the fridge. So we need to design things like this far better if we're going to start addressing serious environmental problems. We could start with the crisper drawer and the size. For those of you in the room who do design fridges, that would be great.
Men kylskåpet är en starkt bidragande orsak och en av dess egenskaper är grönsakslådan. Har ni alla grönsakslådor? Lådan där man lägger salladen? Sallad brukar ofta bli slemmig i grönsakslådan, eller hur? Ja? Slemmig sallad? I Storbritannien är det här ett så stort problem att en myndighetsutredning för några år sedan konstaterade att den näst största orsaken till slängd mat i Storbritannien var slemmig sallad. Den kallades Slemmiga salladsutredningen. (Soggy Lettuce Report) Okej? Så det här är ett problem hörni. De stackars små salladshuvudena slängs ut till höger och vänster eftersom grönsakslådorna inte är designade för att hålla grönsaker fräscha. Okej. Man behöver ett tätt utrymme. man behöver liksom ett luftfritt utrymme om man ska undvika nedbrytningsprocesserna som sker naturligt. men grönsakslådor är bara en utdragslåda med lite bättre tillslutning. Hur som. Jag är helt uppenbart besatt av det här. Bjud aldrig hem mig! Jag kommer bara att börja gå igenom ditt kylskåp och leta efter såna detaljer. Men i grunden är detta ett stort problem. Eftersom när vi förlorar salladen ur systemet så har vi inte bara de negativa effekter vid nedbrytningen som jag beskrev tidigare utan vi har dessutom redan behövt producera salladen. Den salladens påverkan under sin livscykel blir astronomisk. Vi har behövt röja mark. Vi har behövt så, tillsätta fosfor, gödsla, näringsämnen, vattna, solskenet. All denna påverkan som krävts för att odla salladen försvinner ur systemet vilket gör att det blir en långt större miljöpåverkan än energiförlusten från kylskåpet. Så vi måste designa saker mycket bättre om vi ska kunna angripa de stora miljöproblemen. Vi skulle kunna börja med grönsakslådan och storleken. Till alla er här inne som designar kylskåp kan jag hälsa att det vore fantastiskt.
The problem is, imagine if we actually started to reconsider how we designed things. So I look at the refrigerator as a sign of modernity, but we actually haven't really changed the design of them that much since the 1950s. A little bit, but essentially they're still big boxes, cold boxes that we store stuff in. So imagine if we actually really started to identify these problems and use that as the foundation for finding innovative and elegant design solutions that will solve those problems. This is design-led system change, design dictating the way in which the system can be far more sustainable. Forty percent food waste is a major problem. Imagine if we designed fridges that halved that.
Problemet är, tänk er att vi faktiskt började tänka över hur vi designade saker. Jag ser kylskåpet som en symbol för moderniteten men vi har faktiskt inte ändrat designen särskilt mycket sedan 1950-talet. Lite grann, men i grunden är det samma låda, en kyld låda där vi förvarar saker. Tänk er då att vi på allvar började identifiera problemen och använda den kunskapen för att hitta nyskapande och eleganta lösningar på de problemen. Det skulle vara designdriven systemförändring, designen skulle ge riktningen för hur systemet skulle kunna bli mycket mer hållbart. Att fyrtio procent av all mat går till spillo är ett stort problem. Tänk er om vi hade kylskåp som kunde minska det till hälften.
Another item that I find fascinating is the electric tea kettle, which I found out that you don't do tea kettles in this country, really, do you? But that's really big in the U.K. Ninety-seven percent of households in the United Kingdom own an electric tea kettle. So they're very popular. And, I mean, if I were to work with a design firm or a designer, and they were designing one of these, and they wanted to do it eco, they'd usually ask me two things. They'd say, "Leyla, how do I make it technically efficient?" Because obviously energy's a problem with this product. Or, "How do I make it green materials? How do I make the materials green in the manufacturing?" Would you ask me those questions? They seem logical, right? Yeah. Well I'd say, "You're looking at the wrong problems." Because the problem is with use. It's with how people use the product. Sixty-five percent of Brits admit to over-filling their kettle when they only need one cup of tea. All of this extra water that's being boiled requires energy, and it's been calculated that in one day of extra energy use from boiling kettles is enough to light all of the streetlights in England for a night.
Ett annat problem som jag tycker är fascinerande är vattenkokaren, som jag insåg, ni har inte vattenkokare i det här landet, eller hur? Men det är väldigt vanligt i Storbritannien. 97 procent av alla hushåll i Storbritannien har en vattenkokare. De är väldigt populära. Och om jag skulle arbeta på en designbyrå eller som designer och skulle designa en sådan här och det skulle göras ekologiskt skulle de antagligen be mig om två saker. De skulle säga: "Leyla, hur får jag den att värma vattnet energieffektivt?" Eftersom energiåtgången helt uppenbart är en viktig fråga när det gäller den här produkten. Eller: "Hur gör jag den av miljömaterial? Hur kan jag tillverka den här så att materialen ger så liten miljöpåverkan som möjligt?" Skulle ni ställa de frågorna? Det verkar logiskt, eller hur? Ja. Jag skulle svara: "Ni tittar på fel problem." Problemet är hur de används. Hur människor gör när de använder produkten. 65 procent av alla britter erkänner att de har för mycket vatten i vattenkokare när de bara ska koka en kopp te. Allt extra vatten som kokas kräver energi, och man har beräknat att den energi som används i onödan under en dag för att koka vatten räcker för att hålla alla gatljus i England lysande under en natt.
But this is the thing. This is what I call a product-person failure. But we've got a product-system failure going on with these little guys, and they're so ubiquitous, you don't even notice they're there. And this guy over here, though, he does. He's named Simon. Simon works for the national electricity company in the U.K. He has a very important job of monitoring all of the electricity coming into the system to make sure there is enough so it powers everybody's homes. He's also watching television. The reason is because there's a unique phenomenon that happens in the U.K. the moment that very popular TV shows end. The minute the ad break comes on, this man has to rush to buy nuclear power from France, because everybody turns their kettles on at the same time. (Laughter) 1.5 million kettles, seriously problematic. So imagine if you designed kettles, you actually found a way to solve these system failures, because this is a huge amount of pressure on the system, just because the product hasn't thought about the problem that it's going to have when it exists in the world. Now, I looked at a number of kettles available on the market, and found the minimum fill lines, so the little piece of information that tells you how much you need to put in there, was between two and a five-and-a-half cups of water just to make one cup of tea. So this kettle here is an example of one where it actually has two reservoirs. One's a boiling chamber, and one's the water holder. The user actually has to push that button to get their hot water boiled, which means, because we're all lazy, you only fill exactly what you need. And this is what I call behavior-changing products: products, systems or services that intervene and solve these problems up front.
Det är det här som är saken. Det här är vad jag kallar produkt/användare-fel. Men vi har ett produkt/system-fel med de här rackarna och det är så vanligt att man inte ens märker att det finns. Den här mannen gör det dock. Han heter Simon. Simon arbetar för Storbritanniens elverk. Han har det otroligt viktiga jobbet att övervaka all elektricitet som kommer in i systemet och se till att det finns nog att försörja allas behov. Han tittar också på TV. Anledningen är att det finns ett unikt fenomen i Storbritannien precis när ett väldigt populärt TV-program tar slut. Direkt när reklamen går igång måste han springa och köpa kärnkraftsel från Frankrike eftersom alla sätter på sina vattenkokare på samma gång. (Skratt) 1,5 miljoner vattenkokare, mycket allvarligt. Så tänk dig att du designade vattenkokare och du faktiskt hittade ett sätt att komma runt dessa systemfel. Eftersom det här är ett så stort problem för systemet bara på grund av att produkten inte tar hänsyn till problemet. som den kommer att ha när den används. Jag har tittat på några vattenkokare som finns på marknaden och sett att miniminivån för vatten, den lilla information som talar om för dig hur mycket vatten du måste hälla i, varierade mellan fem och tretton deciliter bara för att göre en kopp te. Det här är ett exempel på en som faktiskt har två behållare. En är en kok-kammare och en är en vattenbehållare. Användaren behöver trycka på den där knappen för att få sitt varmvatten kokat vilket betyder att eftersom vi allihop är lata så kommer vi bara att koka precis så mycket som vi behöver. Det här är vad jag kallar en beteendeförändrande produkt: produkter, system eller tjänster som griper in och förändrar de här problemen med en gång.
Now, this is a technology arena, so obviously these things are quite popular, but I think if we're going to keep designing, buying and using and throwing out these kinds of products at the rate we currently do, which is astronomically high, there are seven billion people who live in the world right now. There are six billion mobile phone subscriptions as of last year. Every single year, 1.5 billion mobile phones roll off production lines, and some companies report their production rate as being greater than the human birth rate. One hundred fifty-two million phones were thrown out in the U.S. last year; only 11 percent were recycled. I'm from Australia. We have a population of 22 million -- don't laugh -- and it's been reported that 22 million phones are in people's drawers. We need to find ways of solving the problems around this, because these things are so complicated. They have so much locked up inside them. Gold! Did you know that it's actually cheaper now to get gold out of a ton of old mobile phones than it is out of a ton of gold ore? There's a number of highly complex and valuable materials embodied inside these things, so we need to find ways of encouraging disassembly, because this is otherwise what happens. This is a community in Ghana, and e-waste is reported, or electronic waste is reported by the U.N. as being up to 50 million tons trafficked. This is how they get the gold and the other valuable materials out. They burn the electronic waste in open spaces. These are communities, and this is happening all over the world. And because we don't see the ramifications of the choices that we make as designers, as businesspeople, as consumers, then these kinds of externalities happen, and these are people's lives. So we need to find smarter, more systems-based, innovative solutions to these problems, if we're going to start to live sustainably within this world.
Så, det är är ett teknologiforum så självklart är de här rätt så populära men jag tror att om vi fortsätter designa, köpa, använda och kasta bort de här produkterna i den omfattning vi gör idag, vilket är extremt mycket, det finns sju miljarder människor i världen idag. Det fanns sex miljarder mobilabonnemang så sent som förra året. Varje år ser vi 1,5 miljarder mobiltelefoner lämna fabrikerna och en del företag hävdar att deras produktionsnivå är högre än antalet människor som föds i världen. 152 miljoner telefoner kastades i USA förra året och bara 11 procent återvanns. Jag kommer från Australien. Vi har en befolkning på 22 miljoner -- skratta inte -- och det beräknas att det ligger 22 miljoner mobiler i folks lådor. Vi måste hitta sätt att lösa problemen kring detta eftersom de här apparaterna är så komplicerade. Det finns så många komponenter i dem. Guld! Visste ni att det nu är billigare att utvinna guld ur gamla mobiltelefoner än ur guldmalm? Det finns ett antal mycket komplicerade och värdefulla material inuti de här apparaterna så vi måste hitta sätt att öka återvinningen, annars händer det här: Det här är ett samhälle i Ghana och e-skrotet uppges, elektronikskrotet uppges av FN röra sig om 50 miljoner ton. Så här kommer de åt guldet och de andra värdefulla materialen. De bränner elektronikskrotet i det fria. De här är samhällen, och det sker över hela världen. Och eftersom vi inte ser följderna av de val vi gör som designers, företagare, konsumenter så får det såna här konsekvenser, och det är människors liv det handlar om. Vi behöver alltså hitta smartare, mer systeminriktade, nyskapande lösningar på de här problemen om vi ska kunna börja leva på ett hållbart sätt på den här planeten. Tänk dig att när du köpt en ny mobil
So imagine if, when you bought your mobile phone, your new one because you replaced your old one -- after 15 to 18 months is the average time that people replace their phones, by the way — so if we're going to keep this kind of expedient mobile phone replacing, then we should be looking at closing the loop on these systems. The people who produce these phones, and some of which I'm sure are in the room right now, could potentially look at doing what we call closed-loop systems, or product system services, so identifying that there is a market demand and that market demand's not going to go anywhere, so you design the product to solve the problem. Design for disassembly, design for light-weighting. We heard some of those kinds of strategies being used in the Tesla Motors car today. These kinds of approaches are not hard, but understanding the system and then looking for viable, market-driven consumer demand alternatives is how we can start radically altering the sustainability agenda, because I hate to break it to you all: Consumption is the biggest problem. But design is one of the best solutions.
för att byta ut din gamla -- 15 eller 18 månader är genomsnittet för hur länge folk använder en mobil innan de byter förresten -- om vi ska kunna fortsätta byta våra mobiler på det här sättet behöver vi knyta ihop livscykeln för de här produkterna. De som producerar de här mobilerna, och jag är säker på att en del av er sitter här i rummet just nu, skulle kunna försöka skapa vad vi kallar ett slutet system eller produkt-systemtjänster, när vi kan se att det finns en efterfrågan och att efterfrågan inte kommer att försvinna så måste vi designa produkter som kommer runt de problemen. Designa för att kunna återvinna, designa för lättvikt. Vi har hört hur några av dessa strategier används i Tesla Motors bilar idag. De här angreppssätten är inte svåra, men att förstå systemen och leta efter bärkraftiga, marknadsdrivna alternativ som efterfrågas av konsumenter är hur vi på ett radikalt sätt kan förändra hållbarhetsdiskussionen, och jag tycker det är jobbigt att behöva berätta för er: Konsumtion är det största problemet. Men design är en av de bästa lösningarna. Den här sortens produkter finns överallt.
These kinds of products are everywhere. By identifying alternative ways of doing things, we can actually start to innovate, and I say actually start to innovate. I'm sure everyone in this room is very innovative. But in the regards to using sustainability as a parameter, as a criteria for fueling systems-based solutions, because as I've just demonstrated with these simple products, they're participating in these major problems. So we need to look across the entire life of the things that we do.
Genom att identifiera alternativa sätt att göra saker kan vi börja skapa nytt och faktiskt bli nyskapande. Jag är säker på att alla här inne är väldigt uppfinningsrika. Men med avseende på hållbarhet som en aspekt, ett kriterium för att driva systembaserade lösningar, som jag precis har visat med dessa enkla produkter, är de delaktiga i dessa stora problem. Vi måste se till hela livscykeln hos de produkter vi skapar.
If you just had paper or plastic -- obviously reusable is far more beneficial -- then the paper is worse, and the paper is worse because it weighs four to 10 times more than the plastic, and when we actually compare, from a life cycle perspective, a kilo of plastic and a kilo of paper, the paper is far better, but the functionality of a plastic or a paper bag to carry your groceries home is not done with a kilo of each material. It's done with a very small amount of plastic and quite a lot more paper. Because functionality defines environmental impact, and I said earlier that the designers always ask me for the eco-materials. I say, there's only a few materials that you should completely avoid. The rest of them, it's all about application, and at the end of the day, everything we design and produce in the economy or buy as consumers is done so for function. We want something, therefore we buy it. So breaking things back down and delivering smartly, elegantly, sophisticated solutions that take into consideration the entire system and the entire life of the thing, everything, all the way back to the extraction through to the end of life, we can start to actually find really innovative solutions.
Så om du bara har papper- eller plastkassar att välja på -- det är så klart bäst att välja det som kan användas flera gånger -- så är papper sämre eftersom det väger fyra eller tio gånger mer än plasten och när vi faktiskt jämför, ur ett livscykelperspektiv, ett kilo plast med ett kilo papper är pappret mycket bättre, men funktionen hos en plast- eller papperskasse är att bära hem maten från butiken och det görs inte med ett kilo material. Det görs med en väldigt liten mängd plast och ganska mycket mer papper. Eftersom det är hur något används som avgör miljöpåverkan, och jag sa tidigare att designers alltid frågar efter miljömaterial. Jag säger till dem att det är väldigt få material du verkligen bör undvika helt. För resten avgör den praktiska tillämpningen och i slutändan så handlar allt vi designar och producerar i ekonomin, eller köper som konsumenter, om funktion. Vi vill ha något, därför köper vi det. Så genom att analysera och tillhandahålla smarta, eleganta och sofistikerade lösningar som tar hänsyn till hela systemet och hela produktens livscykel, allt, hela vägen tillbaka till utvinningen av råvaror fram till att ta hand om den uttjänta produkten,
And I'll just leave you with one very quick thing that a designer said to me recently who I work with, a senior designer. I said, "How come you're not doing sustainability? I know you know this." And he said, "Well, recently I pitched a sustainability project to a client, and turned and he said to me, 'I know it's going to cost less, I know it's going to sell more, but we're not pioneers, because pioneers have arrows in their backs.'"
kan vi faktiskt hitta på riktigt nyskapande lösningar. Till slut ska jag ge er en sista snabb tanke som en designer berättade för mig nyligen, en erfaren designer som jag arbetar med. Jag sa: ”Hur kommer det sig att du inte arbetar med hållbarhet? Jag vet att du kan det.” Han svarade: ”Jo, jag la nyss fram ett hållbarhetsprojekt för en klient, och han vände sig till mig och sa, ”Jag vet att det blir billigare, jag vet att det kommer att sälja bättre, men vi är inte nyskapare, för föregångare får pilar i ryggen.”
I think we've got a roomful of pioneers, and I hope there are far more pioneers out there, because we need to solve these problems.
Jag tror att vi har ett rum fyllt av föregångare här och jag hoppas det finns ännu fler nyskapare där ute, för vi måste lösa de här problemen.
Thank you.
Tack.
(Applause)
(Applåder)