I'm here today to talk about a disturbing question, which has an equally disturbing answer. My topic is the secrets of domestic violence, and the question I'm going to tackle is the one question everyone always asks: Why does she stay? Why would anyone stay with a man who beats her? I'm not a psychiatrist, a social worker or an expert in domestic violence. I'm just one woman with a story to tell.
Jag är här i dag för att tala om en besvärande fråga som har ett lika besvärande svar. Mitt ämne är hemligheterna bakom våld i hemmet, och frågan jag kommer att angripa är den fråga som alla alltid frågar sig: Varför stannar hon? Varför skulle någon stanna med en man som slår henne? Jag är inte psykiatriker, socialarbetare eller expert på våld i hemmet. Jag är bara en kvinna med någonting att berätta.
I was 22. I had just graduated from Harvard College. I had moved to New York City for my first job as a writer and editor at Seventeen magazine. I had my first apartment, my first little green American Express card, and I had a very big secret. My secret was that I had this gun loaded with hollow-point bullets pointed at my head by the man who I thought was my soulmate, many, many times. The man who I loved more than anybody on Earth held a gun to my head and threatened to kill me more times than I can even remember. I'm here to tell you the story of crazy love, a psychological trap disguised as love, one that millions of women and even a few men fall into every year. It may even be your story.
Jag var 22. Jag hade precis tagit examen på Harvard College. Jag hade flyttat till New York för att börja mitt första jobb som skribent och redaktör för Seventeen Magazine. Jag hade skaffat mig min första lägenhet, mitt första lilla gröna American Express-kort, och jag hade en enorm hemlighet. Min hemlighet var att den här pistolen laddad med hollow-pointkulor hade riktats mot mitt huvud av mannen som jag trodde var min själsfrände många, många gånger. Mannen jag älskade mer än någon annan på jorden höll en pistol mot mitt huvud och hotade att döda mig fler gånger än jag kan komma ihåg. Jag är här för att berätta historien om kärlek till en misshandlare, en psykologisk fälla förklädd som kärlek, en kärlek som miljoner kvinnor och till och med några män drabbas av varje år. Det kan till och med vara din berättelse.
I don't look like a typical domestic violence survivor. I have a B.A. in English from Harvard College, an MBA in marketing from Wharton Business School. I've spent most of my career working for Fortune 500 companies including Johnson & Johnson, Leo Burnett and The Washington Post. I've been married for almost 20 years to my second husband and we have three kids together. My dog is a black lab, and I drive a Honda Odyssey minivan. (Laughter)
Jag ser inte ut som en typisk överlevare från kvinnomisshandel. Jag har en kandidatexamen i engelska från Harvard College, en MBA i marknadföring från Wharton Business School. Under den största delen av min karriär har jag arbetat för företag på Fortune 500, företag som Johnson & Johnson, Leo Burnett och The Washington Post. Jag har varit gift i nästan 20 år med min andra man och vi har tre barn tillsammans. Min hund är en svart labrador och jag kör min minivan Honda Odyssey. (Skratt)
So my first message for you is that domestic violence happens to everyone -- all races, all religions, all income and education levels. It's everywhere. And my second message is that everyone thinks domestic violence happens to women, that it's a women's issue. Not exactly. Over 85 percent of abusers are men, and domestic abuse happens only in intimate, interdependent, long-term relationships, in other words, in families, the last place we would want or expect to find violence, which is one reason domestic abuse is so confusing.
Så mitt första budskap till er är att våld i hemmet drabbar vem som helst, alla folkslag, alla religioner, alla olika inkomst- och utbildningsnivåer. Det finns överallt. Och mitt andra budskap är att alla tror att våld i hemmet drabbar kvinnor, att det är en kvinnofråga. Inte riktigt. Mer än 85% av förövarna är män och misshandel i hemmet sker enbart i intima, långvariga förhållanden där båda är beroende av varandra, med andra ord, i familjer, det sista stället vi vill att våld ska finnas eller förväntar oss att hitta våld, vilket är den stora anledningen till varför våld i hemmet är så märkligt.
I would have told you myself that I was the last person on Earth who would stay with a man who beats me, but in fact I was a very typical victim because of my age. I was 22, and in the United States, women ages 16 to 24 are three times as likely to be domestic violence victims as women of other ages, and over 500 women and girls this age are killed every year by abusive partners, boyfriends, and husbands in the United States.
Jag skulle själv ha sagt till er att jag var den sista människan på jorden som skulle ha stannat med en man som slog mig, men i verkligheten var jag ett typiskt offer på grund av min ålder. Jag var 22, och i USA är risken för kvinnor mellan 16 och 24 tre gånger så stor att utsättas för våld i hemmet än för kvinnor i andra åldrar och mer än 500 kvinnor och tjejer i den här åldern dödas varje år av våldsamma partners, pojkvänner och äkta män i USA.
I was also a very typical victim because I knew nothing about domestic violence, its warning signs or its patterns.
Jag var också ett typiskt offer eftersom jag inte visste någonting om våld i hemmet, dess varningssignaler eller mönster.
I met Conor on a cold, rainy January night. He sat next to me on the New York City subway, and he started chatting me up. He told me two things. One was that he, too, had just graduated from an Ivy League school, and that he worked at a very impressive Wall Street bank. But what made the biggest impression on me that first meeting was that he was smart and funny and he looked like a farm boy. He had these big cheeks, these big apple cheeks and this wheat-blond hair, and he seemed so sweet.
Jag träffade Conor en kall, regnig januarinatt. Han satt bredvid mig på tunnelbanan i New York och började småprata med mig. Han berättade två saker för mig. Det ena var att han också precis hade tagit examen från en Ivy League-skola och att han arbetade på en väldigt respektingivande bank på Wall Street. Men det som gjorde det bästa intrycket på mig vid det första mötet var att han var intelligent och rolig och han såg ut som en bondpojke. Han hade två stora kinder, äppelkinder, och blont hår, och han verkade vara så trevlig.
One of the smartest things Conor did, from the very beginning, was to create the illusion that I was the dominant partner in the relationship. He did this especially at the beginning by idolizing me. We started dating, and he loved everything about me, that I was smart, that I'd gone to Harvard, that I was passionate about helping teenage girls, and my job. He wanted to know everything about my family and my childhood and my hopes and dreams. Conor believed in me, as a writer and a woman, in a way that no one else ever had. And he also created a magical atmosphere of trust between us by confessing his secret, which was that, as a very young boy starting at age four, he had been savagely and repeatedly physically abused by his stepfather, and the abuse had gotten so bad that he had had to drop out of school in eighth grade, even though he was very smart, and he'd spent almost 20 years rebuilding his life. Which is why that Ivy League degree and the Wall Street job and his bright shiny future meant so much to him. If you had told me that this smart, funny, sensitive man who adored me would one day dictate whether or not I wore makeup, how short my skirts were, where I lived, what jobs I took, who my friends were and where I spent Christmas, I would have laughed at you, because there was not a hint of violence or control or anger in Conor at the beginning. I didn't know that the first stage in any domestic violence relationship is to seduce and charm the victim.
En av de smartaste sakerna Conor gjorde, från första början, var att skapa illusionen att jag var den dominanta parten i förhållandet. Speciellt i början gjorde han det genom att höja mig till skyarna. Vi började dejta och han älskade allting med mig, att jag var intelligent, att jag hade gått på Harvard, att jag var en eldsjäl som hjälpte tonåriga flickor, att jag älskade mitt jobb. Han ville veta allt om min familj, min barndom och mina förhoppningar och drömmar. Conor trodde på mig, som författare och kvinna, på ett sätt som ingen annan tidigare hade gjort. Han skapade också en magisk atmosfär av tillit mellan oss genom att avslöja sin hemlighet, som var att han, från det att han var fyra år gammal, hade blivit utsatt upprepade gånger för våldsamma fysiska övergrepp av sin styvpappa, och övergreppen hade varit så omfattande att han hade blivit tvungen att hoppa av skolan i åttonde klass även fast han var väldigt intelligent och han hade ägnat nästan 20 år till att återuppbygga sitt liv. Det var anledningen till varför hans Ivy League-examen och Wall Street-jobb och hans skinande framtidsutsikter betydde så mycket för honom. Om du hade berättat för mig att den här intelligenta, roliga, känslosamma mannen som älskade mig en dag skulle diktera om jag skulle ha makeup eller inte, hur korta mina kjolar skulle vara, var jag bodde, vilka jobb jag tog, vilka mina vänner var och var jag firade jul, skulle jag ha skrattat åt dig. För det fanns inte den minsta antydan av våld eller kontroll eller ilska hos Conor från början. Jag visste inte att den första fasen i vilket misshandelsförhållande som helst är att förföra och charma offret.
I also didn't know that the second step is to isolate the victim. Now, Conor did not come home one day and announce, "You know, hey, all this Romeo and Juliet stuff has been great, but I need to move into the next phase where I isolate you and I abuse you" — (Laughter) — "so I need to get you out of this apartment where the neighbors can hear you scream and out of this city where you have friends and family and coworkers who can see the bruises." Instead, Conor came home one Friday evening and he told me that he had quit his job that day, his dream job, and he said that he had quit his job because of me, because I had made him feel so safe and loved that he didn't need to prove himself on Wall Street anymore, and he just wanted to get out of the city and away from his abusive, dysfunctional family, and move to a tiny town in New England where he could start his life over with me by his side. Now, the last thing I wanted to do was leave New York, and my dream job, but I thought you made sacrifices for your soulmate, so I agreed, and I quit my job, and Conor and I left Manhattan together. I had no idea I was falling into crazy love, that I was walking headfirst into a carefully laid physical, financial and psychological trap.
Jag visste inte heller att det andra steget var att isolera offret. Nu var det inte så att Conor kom hem en dag och deklamerade att: "Du förstår, allt det här vi har hållit på med, som värsta Romeo och Julia, har varit underbart, men nu behöver jag gå vidare till nästa fas där jag isolerar och misshandlar dig," - (Skratt) - "så jag behöver se till att du flyttar ut från den här lägenheten där grannarna kan höra dig skrika och bort från den här staden där du har vänner och familj och medarbetare som kan se blåmärkena." I stället kom Conor hem en fredagskväll och berättade för mig att han hade sagt upp sig samma dag, från sitt drömjobb och han sade att han hade sagt upp sig på grund av mig, eftersom jag hade fått honom att känna sig så trygg och älskad att han inte längre behövde bevisa någonting på Wall Street längre, och att han bara ville flytta bort från staden och bort från sin förtryckande, dysfunktionella familj, och flytta till ett litet samhälle i New England där han kunde börja om från början i livet med mig vid sin sida. Nu var det så att det sista jag ville göra var att flytta från New York, och mitt drömjobb, men jag tänkte att man gör uppoffringar för sin själsfrände, så jag gick med på det och sade upp mig från mitt jobb, och Conor och jag lämnade Manhattan tillsammans. Jag hade inte aning om att jag höll på att bli förälskad i en förtryckande man, att jag höll på att gå huvudstupa rätt in i en noggrant gillrad fysisk, finansiell och psykologisk fälla.
The next step in the domestic violence pattern is to introduce the threat of violence and see how she reacts. And here's where those guns come in. As soon as we moved to New England -- you know, that place where Connor was supposed to feel so safe -- he bought three guns. He kept one in the glove compartment of our car. He kept one under the pillows on our bed, and the third one he kept in his pocket at all times. And he said that he needed those guns because of the trauma he'd experienced as a young boy. He needed them to feel protected. But those guns were really a message for me, and even though he hadn't raised a hand to me, my life was already in grave danger every minute of every day.
Nästa steg i mönstret för hustrumisshandel är att introducera ett våldshot för att se hur hon reagerar. Det är här pistolerna kommer in. Så snart vi hade flyttat till New England, ni vet, det ställe på jorden det var meningen att Conor skulle känna sig så säker på, köpte han tre pistoler. Han förvarade en i handskfacket i vår bil. Han lade en under kudden i vår säng, och den tredje hade han i fickan hela tiden. Och han sade att han behövde pistolerna på grund av det trauma han hade upplevt som liten pojke. Han behövde dem för att känna sig beskyddad. Men pistolerna var egentligen ett meddelande till mig, för även om han inte hade höjt handen mot mig, var mitt liv i allvarlig fara vartenda ögonblick, varje dag.
Conor first physically attacked me five days before our wedding. It was 7 a.m. I still had on my nightgown. I was working on my computer trying to finish a freelance writing assignment, and I got frustrated, and Conor used my anger as an excuse to put both of his hands around my neck and to squeeze so tightly that I could not breathe or scream, and he used the chokehold to hit my head repeatedly against the wall. Five days later, the ten bruises on my neck had just faded, and I put on my mother's wedding dress, and I married him.
Den första gången Conor angrep mig fysiskt var fem dagar innan vårt bröllop. Klockan var sju på morgonen och jag hade fortfarande på mig mitt nattlinne. Jag satt vid datorn och försökte avsluta ett frilansuppdrag, och jag blev frustrerad, och Conor använde min ilska som en förevändning att sätta båda händerna runt min hals för att hålla dem så tätt att jag inte kunde andas eller skrika, och han använde stryptaget till att slå mitt huvud upprepade gånger mot väggen. Fem dagar senare hade de tio blåmärkena på min hals precis bleknat bort, och jag satte på mig min mors bröllopsklänning och gifte mig med honom.
Despite what had happened, I was sure we were going to live happily ever after, because I loved him, and he loved me so much. And he was very, very sorry. He had just been really stressed out by the wedding and by becoming a family with me. It was an isolated incident, and he was never going to hurt me again.
Trots det som hade hänt, var jag övertygad om att vi skulle leva lyckliga tillsammans för evigt eftersom jag älskade honom och han älskade mig så mycket. Och han var väldigt, väldigt ledsen. Han hade varit väldigt stressad på grund av det kommande bröllopet och för att han och jag hade bildat en familj. Det var en isolerad händelse och han skulle aldrig någonsin skada mig igen.
It happened twice more on the honeymoon. The first time, I was driving to find a secret beach and I got lost, and he punched me in the side of my head so hard that the other side of my head repeatedly hit the driver's side window. And then a few days later, driving home from our honeymoon, he got frustrated by traffic, and he threw a cold Big Mac in my face. Conor proceeded to beat me once or twice a week for the next two and a half years of our marriage.
Det hände två gånger till under smekmånaden. Den första gången satt jag bakom ratten och försökte hitta en hemlig strand och jag körde vilse och han slog mig så hårt på sidan av mitt huvud att den andra sidan upprepade gånger träffade sidorutan på förarsidan. Och några dagar senare, medan han körde hem från vår smekmånad blev han frustrerad av trafiken och slängde en kall Big Mac i mitt ansikte. Conor fortsatte att slå mig en eller två gånger i veckan under de kommande två och ett halvt åren av vårt äktenskap.
I was mistaken in thinking that I was unique and alone in this situation. One in three American women experiences domestic violence or stalking at some point in her life, and the CDC reports that 15 million children are abused every year, 15 million. So actually, I was in very good company.
Jag hade gjort misstaget att tro att jag var unik och ensam i den här situationen. En av tre amerikanska kvinnor upplever våld i hemmet eller stalking vid något tillfälle i sitt liv och CDC (den amerikanska motsvarigheten till Statens folkhälsoinstitut) rapporterar att 15 miljoner barn utsätts för våld varje år, 15 miljoner. Så jag var trots allt i ett gott sällskap.
Back to my question: Why did I stay? The answer is easy. I didn't know he was abusing me. Even though he held those loaded guns to my head, pushed me down stairs, threatened to kill our dog, pulled the key out of the car ignition as I drove down the highway, poured coffee grinds on my head as I dressed for a job interview, I never once thought of myself as a battered wife. Instead, I was a very strong woman in love with a deeply troubled man, and I was the only person on Earth who could help Conor face his demons.
Tillbaka till min fråga: Varför stannade jag? Svaret är enkelt. Jag visste inte att han utsatte mig för övergrepp. Fastän han höll dessa laddade pistoler mot mitt huvud, knuffade mig utför trapporna, hotade att döda vår hund, drog ut nyckeln ur tändningslåset medan jag körde på motorvägen, hällde kaffesump på mitt huvud när jag klädde mig för en jobbintervju, tänkte jag inte en enda gång på mig själv som en misshandlad fru. I stället var jag en väldigt stark kvinna som älskade en svårt skadad man och jag var den enda människan på jorden som kunde hjälpa Conor att möta sina demoner.
The other question everybody asks is, why doesn't she just leave? Why didn't I walk out? I could have left any time. To me, this is the saddest and most painful question that people ask, because we victims know something you usually don't: It's incredibly dangerous to leave an abuser. Because the final step in the domestic violence pattern is kill her. Over 70 percent of domestic violence murders happen after the victim has ended the relationship, after she's gotten out, because then the abuser has nothing left to lose. Other outcomes include long-term stalking, even after the abuser remarries; denial of financial resources; and manipulation of the family court system to terrify the victim and her children, who are regularly forced by family court judges to spend unsupervised time with the man who beat their mother. And still we ask, why doesn't she just leave?
Den andra fråga alla ställer sig är: Varför lämnar hon inte bara honom? Varför gick jag inte bara? Jag kunde ha lämnat honom när som helst. För mig är det den mest sorgliga och smärtsamma fråga som folk frågar mig eftersom vi offer vet någonting som du oftast inte känner till: Det är väldigt farligt att lämna en misshandlare. För det sista steget mönstret för kvinnomisshandlare är att döda henne. Mer än 70 procent av morden av misshandlade fruar sker efter det att offret har avslutat relationen, efter det att hon har lyckats lämna honom, eftersom misshandlaren inte längre har någonting kvar att förlora då. Andra följder inkluderar långvarig stalkning, till och med efter det att förövaren har gift om sig, nekande till finansiella resurser och manipulation av familjerätten för att terrorisera offret och hennes barn, som regelbundet tvingas till domstolen för att tillbringa timmar utan tillsyn med mannen som slog deras mor. Och fortfarande frågar vi oss, varför lämnar hon inte bara honom?
I was able to leave, because of one final, sadistic beating that broke through my denial. I realized that the man who I loved so much was going to kill me if I let him. So I broke the silence. I told everyone: the police, my neighbors, my friends and family, total strangers, and I'm here today because you all helped me.
Det var möjligt för mig att lämna honom på grund av en sista sadistisk misshandel som bröt genom mitt förnekande. Jag insåg att mannen jag älskade så mycket skulle döda mig om jag lät honom göra det. Så jag bröt tystnaden. Jag berättade för alla: polisen, mina grannar, vänner, min familj, fullständiga främlingar och jag är här i dag eftersom ni alla hjälpte mig.
We tend to stereotype victims as grisly headlines, self-destructive women, damaged goods. The question, "Why does she stay?" is code for some people for, "It's her fault for staying," as if victims intentionally choose to fall in love with men intent upon destroying us.
Vi tenderar att stereotypifiera offer med otäcka beteckningar: självdestruktiva kvinnor, skadat gods. Frågan "Varför stannar hon?" är en kod för somliga personer att "Det är hennes fel eftersom hon stannar." som om offer frivilligt väljer att bli förälskade i män vars intentioner är att förgöra oss.
But since publishing "Crazy Love," I have heard hundreds of stories from men and women who also got out, who learned an invaluable life lesson from what happened, and who rebuilt lives -- joyous, happy lives -- as employees, wives and mothers, lives completely free of violence, like me. Because it turns out that I'm actually a very typical domestic violence victim and a typical domestic violence survivor. I remarried a kind and gentle man, and we have those three kids. I have that black lab, and I have that minivan. What I will never have again, ever, is a loaded gun held to my head by someone who says that he loves me.
Men sedan jag gav ut "Crazy Love" har jag fått höra hundratals berättelser av män och kvinnor som också lyckades lämna sina förövare, som lärde sig en ovärderlig livsinsikt från det som hände och som har återbyggt sina liv - kärleksfulla, lyckliga liv som arbetstagare, fruar och mödrar, liv fullständigt befriade från våld, liksom jag. För det visar sig att jag faktiskt är ett typiskt offer för hustrumisshandel och en typisk överlevare av hustrumisshandel. Jag gifte mig på nytt med en snäll och trevlig man och vi har de här tre barnen. Jag har den där svarta labradoren och jag har en minivan. Det jag aldrig kommer att ha igen, någonsin, är en laddad pistol mot mitt huvud av någon som säger att han älskar mig.
Right now, maybe you're thinking, "Wow, this is fascinating," or, "Wow, how stupid was she," but this whole time, I've actually been talking about you. I promise you there are several people listening to me right now who are currently being abused or who were abused as children or who are abusers themselves. Abuse could be affecting your daughter, your sister, your best friend right now.
Just nu, kanske du tänker: "Wow! Det här är fascinerande." eller "Wow! Hur dum var hon?" men hela den här tiden har jag faktiskt talat om dig. Jag kan lova er att det finns flera här inne som lyssnar på mig nu som för närvarande är utsatt för övergrepp eller blev utsatta för övergrepp som barn eller utsätter någon för övergrepp själva. Din dotter, din syster eller din bästa vän kan vara utsatt för övegrepp just nu.
I was able to end my own crazy love story by breaking the silence. I'm still breaking the silence today. It's my way of helping other victims, and it's my final request of you. Talk about what you heard here. Abuse thrives only in silence. You have the power to end domestic violence simply by shining a spotlight on it. We victims need everyone. We need every one of you to understand the secrets of domestic violence. Show abuse the light of day by talking about it with your children, your coworkers, your friends and family. Recast survivors as wonderful, lovable people with full futures. Recognize the early signs of violence and conscientiously intervene, deescalate it, show victims a safe way out. Together we can make our beds, our dinner tables and our families the safe and peaceful oases they should be.
Jag kunde avsluta min egen galna kärlekshistoria genom att bryta tystnaden. Jag bryter fortfarande tystnaden i dag. Det här är mitt sätt att hjälpa andra offer och det är min sista uppmaning till er. Berätta för andra vad du har hört här. Övergrepp frodas bara i tystnad. Du har makten att göra slut på våld i hemmet helt enkelt genom att belysa fenomenet. Vi offer behöver varenda en. Vi behöver varenda en av er för att förstå hemligheterna bakom våld i hemmet. Visa upp övergreppen i solens sken genom att prata om det med era barn, era medarbetare, era vänner och er familj. Se överlevare som underbara, älskvärda människor med lysande framtidsutsikter. Uppmärksamma tidiga tecken på våld och var samvetsgrann och ingrip, stoppa våldsspiralen, visa offren en säker väg ut. Tillsammans kan vi göra våra sängar, våra middagsbord och våra familjer till de säkra och fredliga oaser de borde vara.
Thank you.
Tack.
(Applause)
(Applåder)