"Mom, who are these people?" It was an innocent question from my young daughter Alia around the time when she was three. We were walking along with my husband in one of Abu Dhabi's big fancy malls. Alia was peering at a huge poster standing tall in the middle of the mall. It featured the three rulers of the United Arab Emirates. As she tucked in my side, I bent down and explained that these were the rulers of the UAE who had worked hard to develop their nation and preserve its unity. She asked, "Mom, why is it that here where we live, and back in Lebanon, where grandma and grandpa live, we never see the pictures of powerful women on the walls? Is it because women are not important?"
"Mamma, vilka är dessa människor?" Det var en oskyldig fråga från min unga dotter Alia när hon var ungefär tre år. Vi gick omkring tillsammans med min make i ett av Abu Dhabis stora, fina varuhus. Alia tittade på en enorm affisch i mitten av varuhuset. Den visade de tre regenterna i Förenade Arabemiraten. Medan hon stod bredvid mig, böjde jag mig ner och förklarade att det var regenterna för FAE som jobbat hårt för att utveckla sin nation och bevara dess enighet. Hon frågade, "Mamma, varför är det så att där vi bor, och hemma i Libanon, där mormor och morfar bor, ser vi aldrig bilder på mäktiga kvinnor på väggarna? Är det för att kvinnor inte är viktiga?"
This is probably the hardest question I've had to answer in my years as a parent and in my 16-plus years of professional life, for that matter. I had grown up in my hometown in Lebanon, the younger of two daughters to a very hard-working pilot and director of operations for the Lebanese Airlines and a super-supportive stay-at-home mom and grandma. My father had encouraged my sister and I to pursue our education even though our culture emphasized at the time that it was sons and not daughters who should be professionally motivated. I was one of very few girls of my generation who left home at 18 to study abroad. My father didn't have a son, and so I, in a sense, became his.
Det är nog den svåraste fråga jag behövt svara på under mina år som förälder och under mina drygt 16 år inom affärsvärlden, för den delen. Jag växte upp i min hemstad i Libanon, yngst av två döttrar till en hårt arbetande pilot och verksamhetsdirektör för Lebanese Airlines, en jättestödjande mamma som var hemmafru, och min mormor. Min pappa uppmuntrade min syster och mig att studera fastän vår kultur på den tiden underströk att det var söner, inte döttrar som skulle uppmuntras att arbeta. Jag var en av väldigt få tjejer i min generation som lämnade hemmet vid 18 för att studera utomlands. Min pappa fick ingen son, så jag blev på sätt och vis hans son.
Fast-forward a couple of decades, and I hope I didn't do too badly in making my father proud of his would-be son. As I got my Bachelor's and PhD in electrical engineering, did R and D in the UK, then consulting in the Middle East, I have always been in male-dominated environments. Truth be told, I have never found a role model I could truly identify with. My mother's generation wasn't into professional leadership. There were some encouraging men along the way, but none knew the demands and pressures I was facing, pressures that got particularly acute when I had my own two beautiful children. And although Western women love to give us poor, oppressed Arab women advice, they live different lives with different constraints.
Spola fram ett par decennier, jag hoppas att jag lyckades göra min pappa stolt över sin önskade son. Jag fick min kandidatexamen och doktorsexamen som ingenjör, forskade i Storbritannien och konsultjobbade i Mellanöstern, jag har alltid vistats i mansdominerade miljöer. Sanningen är att jag aldrig hittat en förebild jag identifierat mig med. Min mammas generation var inte intresserad av ledarskap. Det fanns några uppmuntrande män längs vägen, men ingen förstod de krav och påtryckningar jag mötte, påtryckningar som blev speciellt kännbara när jag fick två underbara barn själv. Fastän västerländska kvinnor gillar att ge oss förtryckta arabiska kvinnor råd, så lever de annorlunda liv med andra villkor.
So Arab women of my generation have had to become our own role models. We have had to juggle more than Arab men, and we have had to face more cultural rigidity than Western women. As a result, I would like to think that we poor, oppressed women actually have some useful, certainly hard-earned lessons to share, lessons that might turn out useful for anyone wishing to thrive in the modern world. Here are three of mine.
Arabiska kvinnor från min generation fick bli sina egna förebilder Vi har fått göra mycket mer än arabiska män, vi har mött mer kulturell stelhet än västerländska kvinnor. Som resultat, tycker jag att vi stackars förtryckta kvinnor faktiskt har några nyttiga, surt förvärvade lärdomar att lära ut, lärdomar som kan visa sig användbara för den som vill blomstra i den moderna världen. Här är tre av mina.
["Convert their sh*t into your fuel."]
[Omvandla deras skit till bränsle]
(Laughter)
(Skratt)
(Applause)
(Applåder)
There is this word that everybody is touting as the key to success: resilience. Well, what exactly is resilience, and how do you develop it? I believe resilience is simply the ability to transform shit into fuel.
Det finns ett ord som alla framhåller är nyckeln till framgång: motståndskraft. Vad är egentligen motståndskraft, och hur utvecklar man det? Jag tror att motståndskraft helt enkelt är förmågan att förvandla skit till bränsle.
In my previous job, well before my current firm, I was working with a man we will call John. I had teamed up with John and was working hard, hoping he would notice how great I was and that he would come to support my case to make partner at the firm. I was, in addition to delivering on my consulting projects, writing passionately on the topic of women economic empowerment. One day, I got to present my research to a roomful of MBA students. John was part of the audience listening for the first time to the details of my study. As I proceeded with my presentation, I could see John in the corner of my eye. He had turned a dark shade of pink and had slid under his chair in apparent shame.
I mitt förra jobb, långt innan min nuvarande firma, arbetade jag med en man, vi kallar honom John. Jag slog mig ihop med John och arbetade hårt, jag ville att han skulle se hur bra jag var, så att han skulle stödja mig i kampen om att bli partner i firman. Utöver att arbeta på mina konsultprojekt, skrev jag passionerat om kvinnligt ekonomiskt medinflytande. En dag fick jag presentera min forskning för ett rum fullt av MBA-studenter. John var i publiken och lyssnade för första gången på detaljerna i min studie. Medan jag fortgick med min presentation såg jag John i ögonvrån. Han rodnade väldigt och hade glidit ner i stolen av skam.
I finished my presentation to an applauding audience and we rushed out and jumped into the car. There he exploded. "What you did up there was unacceptable! You are a consultant, not an activist!" I said, "John, I don't understand. I presented a couple of gender parity indices, and some conclusions about the Arab world. Yes, we do happen to be today at the bottom of the index, but what is it that I said or presented that was not factual?"
Jag fick applåder när jag var färdig och vi gick ut och hoppade in i bilen. Då exploderade han. "Det du gjorde var oacceptabelt! Du är konsult, inte en aktivist!" Då sa jag, "John, jag förstår inte. Jag presenterade ett par tecken på könsindelning, och några slutsatser om den arabiska världen. Ja, vi är kanske längst ner på listan idag, men vad var det jag sa som ej var fakta?"
To which he replied, "The whole premise of your study is wrong. What you are doing is dangerous and will break the social fabric of our society." He paused, then added, "When women have children, their place is in the home."
Då svarade han, "Hela antagandet i din studie är fel. Det du gör är farligt och kommer förstöra den sociala strukturen i samhället." Han tog en paus, sen tillade han, "När kvinnor får barn är deras plats i hemmet."
Time stood still for a long while, and all I could think and repeat in the chaos of my brain was: "You can forget about that partnership, Leila. It's just never going to happen." It took me a couple of days to fully absorb this incident and its implications, but once I did, I reached three conclusions. One, that these were his issues, his complexes. There may be many like him in our society, but I would never let their issues become mine. Two, that I needed another sponsor, and fast.
Tiden stod still länge, och allt jag kunde tänka på om och om igen var: "Du kan glömma ditt partnerskap, Leila. Det kommer aldrig hända." Det tog mig några dagar att helt förstå denna incidenten och dess följder, men när jag gjorde det, nådde jag tre slutsatser. Ett, detta var hans problem, hans komplex. Det kanske finns många som han i samhället men jag skulle aldrig låta deras problem bli mina. Två, jag behövde en ny sponsor, snabbt.
(Laughter)
(Skratt)
I got one, by the way, and boy, was he great. And three, that I would get to show John what women with children can do. I apply this lesson equally well to my personal life. As I have progressed in my career, I have received many words of encouragement, but I have also often been met by women, men and couples who have clearly had an issue with my husband and I having chosen the path of a dual-career couple.
Jag fick en, förresten, och han var jättebra. Tre, att jag skulle visa för John vad kvinnor med barn kan åstadkomma. Jag applicerar denna lärdom lika mycket på mitt privatliv. Medan jag gjorde framsteg i min karriär, har jag fått mycket uppmuntran, men jag har också mött kvinnor, män och par som uppenbarligen haft problem med att jag och min make valt att båda ha karriärer.
So you get this well-meaning couple who tells you straight out at a family gathering or at a friends gathering, that, come on, you must know you're not a great mom, given how much you're investing in your career, right? I would lie if I said these words didn't hurt. My children are the most precious thing to me, and the thought that I could be failing them in any way is intolerable. But just like I did with John, I quickly reminded myself that these were their issues, their complexes. So instead of replying, I gave back one of my largest smiles as I saw, in flashing light, the following sign in my mind's eye.
Det finns alltid det där välmenande paret som säger rätt ut på en familjesamling eller bland vänner att man är en dålig mamma med tanke på hur mycket man investerar i sin karriär. Jag ljuger om jag säger att de orden inte gör ont. Mina barn är det absolut viktigaste för mig, och tanken på att jag skulle svika dem är outhärdlig. Men som jag gjorde med John, påminde jag mig själv om att detta var deras problem, deras komplex. Istället för att svara, gav jag dem mitt största leende medan jag såg, i blinkande ljus, dessa ord i mitt sinne.
[Be happy, it drives people crazy.]
[Var glad, det gör folk galna.]
(Applause)
(Applåder)
You see, as a young woman in these situations, you have two options. You can either decide to internalize these negative messages that are being thrown at you, to let them make you feel like a failure, like success is way too hard to ever achieve, or you can choose to see that others' negativity is their own issue, and instead transform it into your own personal fuel. I have learned to always go for option two, and I have found that it has taken me from strength to strength. And it's true what they say: success is the best revenge.
För som ung kvinna i dessa situationer har du två val. Du kan välja att internalisera dessa negativa budskap som kastas mot dig, att låta dem få dig att känna dig misslyckad som om framgång är alldeles för svårt att uppnå, eller så kan du välja att se att deras negativitet är deras problem, och istället förvandla det till ditt personliga bränsle. Jag har lärt mig att alltid välja nummer två, och jag har insett att det har tagit mig från styrka till styrka. Det är sant, det de säger: framgång är den bästa hämnden.
Some women in the Middle East are lucky enough to be married to someone supportive of their career. Correction: I should say "smart enough," because who you marry is your own choice, and you'd better marry someone supportive if you plan to have a long career. Still today, the Arab man is not an equal contributor in the home. It's simply not expected by our society, and even frowned upon as not very manly. As for the Arab woman, our society still assumes that her primary source of happiness should be the happiness and prosperity of her children and husband. She mostly exists for her family. Things are changing, but it will take time.
Vissa kvinnor i Mellanöstern är tursamma nog att vara gifta med någon som stödjer deras karriär. Rättelse: Jag menade "smarta nog" för du väljer den du gifter dig med och du bör gifta dig med någon stödjande om du planerar att ha en lång karriär. Fortfarande bidrar inte den arabiska mannen till ett jämlikt hem. Det förväntas helt enkelt inte i vårt samhälle, och framstår som omanligt. För den arabiska kvinnan antar samhället att hennes största källa av lycka är lyckan själv och välgången för hennes barn och make. Hon existerar för sin familj. Saker förändras, men det tar tid.
For now, it means that the professional Arab woman has to somehow maintain the perfect home, make sure that her children's every need is being taken care of and manage her demanding career. To achieve this, I have found the hard way that you need to apply your hard-earned professional skills to your personal life. You need to work your life.
Just nu betyder det att den arbetande arabiska kvinnan måste upprätthålla ett perfekt hem, se till att hennes barns alla behov är omhändertagna samt hålla igång en krävande karriär. Jag har upptäckt, på det svåra sättet, att man behöver applicera sina yrkesfärdigheter i sitt privatliv. Man måste arbeta sitt liv.
Here is how I do this in my personal life. One thing to know about the Middle East is that nearly every family has access to affordable domestic help. The challenge therefore becomes how to recruit effectively. Just like I would in my business life, I have based the selection of who would support me with my children while I'm at work on a strong referral. Cristina had worked for four years with my sister and the quality of her work was well-established. She is now an integral member of our family, having been with us since Alia was six months old. She makes sure that the house is running smoothly while I'm at work, and I make sure to empower her in the most optimal conditions for her and my children, just like I would my best talent at work. This lesson applies whatever your childcare situation, whether an au pair, nursery, part-time nanny that you share with someone else. Choose very carefully, and empower.
Så här gör jag det i mitt privatliv. En sak att veta om Mellanöstern är att varje familj har tillgång till prisvärd hemhjälp. Utmaningen blir därför att rekrytera effektivt. Precis som i mitt yrkesliv, baserar jag valet av vem som ska hjälpa mig med mina barn medan jag jobbar på en stark referens. Cristina jobbade hos min syster i fyra år och kvaliteten på hennes arbete var välkänd. Hon är nu en väsentlig medlem i vår familj, sedan Alia var sex månader gammal. Hon ser till så att hemmet funkar utan problem när jag jobbar, och jag ser till att stärka henne i de mest gynnsamma förhållandena för henne och mina barn, precis som jag skulle göra med min skickligaste medarbetare på jobbet. Denna lärdom kan användas oavsett vilken barnomsorg du har, vare sig det är au pair, förskola, deltidsbarnsköterska som du delar med någon annan. Välj med omsorg, och stärk.
If you look at my calendar, you will see every working day one and a half hours from 7pm to 8:30pm UAE time blocked and called "family time." This is sacred time. I have done this ever since Alia was a baby. I do everything in my power to protect this time so that I can be home by then to spend quality time with my children, asking them about their day, checking up on homework, reading them a bedtime story and giving them lots of kisses and cuddles. If I'm traveling, in whatever the time zone, I use Skype to connect with my children even if I am miles away. Our son Burhan is five years old, and he's learning to read and do basic maths.
Om du tittar i min kalender, ser du att under varje jobbdag är en och en halv timme, från 19:00 till 20:30, markerad "familjetid." Detta är helig tid. Jag har gjort detta sen Alia var bebis. Jag gör allt i min makt för att skydda denna tiden så jag kan vara hemma tills dess och spendera tid med mina barn, och fråga dem om deras dag, kolla deras hemläxa, läsa en godnattsaga och ge dem massvis med pussar och kramar. Om jag reser, oavsett tidszon, använder jag Skype för att nå mina barn även om jag är långt borta. Vår son Burhan är fem år, han lär sig läsa och räkna matte.
Here's another confession: I have found that our daughter is actually more successful at teaching him these skills than I am.
Här är en annan bekännelse: Jag har märkt att vår dotter är bättre på att lära honom dessa saker än jag är.
(Laughter)
(Skratt)
It started as a game, but Alia loves playing teacher to her little brother, and I have found that these sessions actually improve Burhan's literacy, increase Alia's sense of responsibility, and strengthen the bonding between them, a win-win all around.
Det började som en lek, men Alia älskar att leka lärare till sin bror, och jag har märkt att dessa lektioner faktiskt förbättrar Burhans läskunskap, samt ökar Alias ansvarssinne, och stärker bandet mellan dem, alla tjänar på det.
The successful Arab women I know have each found their unique approach to working their life as they continue to shoulder the lion's share of responsibility in the home.
Framgångsrika arabiska kvinnor jag känner har alla hittat sitt unika sätt att arbeta sina liv medan de fortsätter bära hemmets enorma ansvar på sina axlar.
But this is not just about surviving in your dual role as a career woman and mother. This is also about being in the present. When I am with my children, I try to leave work out of our lives. Instead of worrying about how many minutes I can spend with them every day, I focus on turning these minutes into memorable moments, moments where I'm seeing my kids, hearing them, connecting with them.
Men det handla inte bara om att överleva i sin dubbelroll som mamma och karriärkvinna. Det handlar även om att vara i nuet. När jag är med mina barn, lämnar jag jobbet utanför. Istället för att oroa mig för hur många minuter jag får med dem varje dag, fokuserar jag på att använda dessa minuter för att skapa minnen, minnen där jag ser mina barn, hör dem, anknyter med dem.
["Join forces, don't compete."]
["Jobba med varandra, inte emot."]
Arab women of my generation have not been very visible in the public eye as they grew up. This explains, I think, to some extent, why you find so few women in politics in the Arab world. The upside of this, however, is that we have spent a lot of time developing a social skill behind the scenes, in coffee shops, in living rooms, on the phone, a social skill that is very important to success: networking. I would say the average Arab woman has a large network of friends and acquaintances. The majority of those are also women.
Arabiska kvinnor från min generation har inte visat sig i allmänheten när de växte upp. Detta förklarar till viss del varför det finns så få kvinnor inom politiken i arabvärlden. Fördelen med detta är att vi har spenderat mycket tid med att utveckla sociala färdigheter bakom kulisserna, i caféer, i vardagsrum på telefon, sociala färdigheter som är viktiga för att lyckas: skapa nätverk. Den arabiska kvinnan har ett stort nätverk av vänner och bekanta. Majoriteten av dem är också kvinnor.
In the West, it seems like ambitious women often compare themselves to other women hoping to be noticed as the most successful woman in the room. This leads to the much-spoken-about competitive behavior between professional women. If there's only room for one woman at the top, then you can't make room for others, much less lift them up.
I västvärlden mäter sig ofta ambitiösa kvinnor med andra kvinnor och hoppas på att ses som den mest framgångsrika kvinnan i rummet. Detta leder till tävlingsinriktat beteende mellan yrkesarbetande kvinnor. Om det bara finns plats för en kvinna på toppen, går det inte att göra plats för fler, inte heller lyfta upp fler.
Arab women, generally speaking, have not fallen for this psychological trap. Faced with a patriarchal society, they have found that by helping each other out, all benefit.
Arabiska kvinnor, generellt sett, har inte fallit i denna psykologiska fälla. Bemötta av ett patriarkalt samhälle, har de märkt att om de hjälper varandra så gynnar det alla.
In my previous job, I was the most senior woman in the Middle East, so one could think that investing in my network of female colleagues couldn't bring many benefits and that I should instead invest my time developing my relationships with male seniors and peers. Yet two of my biggest breaks came through the support of other women. It was the head of marketing who initially suggested I be considered as a young global leader to the World Economic Forum. She was familiar with my media engagements and my publications, and when she was asked to voice her opinion, she highlighted my name. It was a young consultant, a Saudi lady and friend, who helped me sell my first project in Saudi Arabia, a market I was finding hard to gain traction in as a woman. She introduced me to a client, and that introduction led to the first of very many projects for me in Saudi. Today, I have two senior women on my team, and I see making them successful as key to my own success. Women continue to advance in the world, not fast enough, but we're moving.
På mitt förra jobb var jag den högst uppsatta kvinnan i Mellanöstern, därför kan man tro att mitt nätverk av kvinnliga kollegor inte skulle ge mig många fördelar och att jag borde investerat min tid med att utveckla relationer med manliga seniorer och kamrater. Men två av mina största genombrott kom genom stöd från kvinnor. Det var marknadsföringschefen som föreslog att jag skulle få en chans att leda det globala World Economic Forum. Hon kände till mina publikationer och min kontakt med media, och när hon blev tillfrågad om sin åsikt, nämnde hon mitt namn. Det var en ung konsult, en saudiarabisk kvinna och vän, som hjälpte mig att sälja mitt första projekt i Saudiarabien, en marknad som var svår att få fotfäste i som kvinna. Hon presenterade mig för en klient, som ledde mig till det första av många av mina projekt i Saudiarabien. Idag har jag två högt uppsatta kvinnor i mitt lag, och jag ser deras framgångar som mina framgångar. Kvinnor går framåt i världen, inte tillräckligt snabbt, men framåt ändå.
The Arab world, too, is making progress, despite many recent setbacks. Just this year, the UAE appointed five new female ministers to its cabinet, for a total of eight female ministers. That's nearly 28 percent of the cabinet, and more than many developed countries can claim. This is today my daughter Alia's favorite picture. This is the result, no doubt, of great leadership, but it is also the result of strong Arab women not giving up and continuously pushing the boundaries. It is the result of Arab women deciding every day like me to convert shit into fuel, to work their life to keep work out of their life, and to join forces and not compete.
Den arabiska världen gör framsteg också, trots många bakslag nyligen. Bara detta året, utsåg FAE fem nya kvinnliga ministrar till sin regering, till totalt åtta kvinnliga ministrar. Det är nästan 28% av regeringen, fler än vad många välutvecklade länder kan påstå. Idag är detta min dotter Alia's favoritbild. Det är resultatet av bra ledarskap, men det är också resultatet av starka arabiska kvinnor som inte ger upp och fortsätter att bryta gränser. Det är resultatet av arabiska kvinnor som väljer, varje dag, som jag att förvandla skit till bränsle, att arbeta sitt liv att hålla jobbet utanför sitt liv, och att gå tillsammans, inte isär.
As I look to the future, my hopes for my daughter when she stands on this stage some 20, 30 years from now are that she be as proud to call herself her mother's daughter as her father's daughter.
När jag ser på framtiden, är mitt hopp för min dotter att när hon står på denna scen om 20, 30 år så är hon stolt att kunna kalla sig sin mammas dotter som sin pappas dotter.
My hopes for my son are that by then, the expression "her mother's son" or "mama's boy" would have taken on a completely different meaning.
Mitt hopp för min son är att uttrycket "mammas pojke" har en helt ny mening.
Thank you.
Tack.
(Applause)
(Applåder)