As an Arab female photographer, I have always found ample inspiration for my projects in personal experiences. The passion I developed for knowledge, which allowed me to break barriers towards a better life was the motivation for my project I Read I Write.
I min roll som arabisk kvinnlig fotograf har min livserfarenhet alltid varit en inspirationskälla för mina projekt. Den passion för kunskap som jag utvecklat, och som hjälpt mig övervinna hindren för ett få ett bättre liv, var motivationen bakom projektet "Jag läser, jag skriver."
Pushed by my own experience, as I was not allowed initially to pursue my higher education, I decided to explore and document stories of other women who changed their lives through education, while exposing and questioning the barriers they face. I covered a range of topics that concern women's education, keeping in mind the differences among Arab countries due to economic and social factors. These issues include female illiteracy, which is quite high in the region; educational reforms; programs for dropout students; and political activism among university students. As I started this work, it was not always easy to convince the women to participate. Only after explaining to them how their stories might influence other women's lives, how they would become role models for their own community, did some agree. Seeking a collaborative and reflexive approach, I asked them to write their own words and ideas on prints of their own images. Those images were then shared in some of the classrooms, and worked to inspire and motivate other women going through similar educations and situations. Aisha, a teacher from Yemen, wrote, "I sought education in order to be independent and to not count on men with everything."
Driven av min egen erfarenhet, eftersom jag först inte tilläts söka högre utbildning, ville jag utforska och dokumentera historier från andra kvinnor som förändrat sina liv genom utbildning, och samtidigt visa på och ifrågasätta de hinder de möter. Jag utforskade en rad ämnen kring kvinnors utbildning, medveten om skillnaderna mellan olika arabiska länder vad gäller ekonomiska och sociala faktorer. Ämnena inkluderar kvinnors analfabetism, som är ganska hög i regionen, utbildningsreformer, program för studenter som hoppat av, och politiskt engagemang bland studenter vid universitet. När jag påbörjade mitt arbete var det inte alltid lätt att övertyga kvinnorna att delta. Inte förrän jag hade förklarat för dem hur deras historier kanske kunde påverka andra kvinnors liv, hur de skulle kunna bli förebilder i sin egen närmiljö, ville några vara med. För att hitta en metod baserad på samverkan och reflektion, bad jag dem skriva ned sina egna ord och idéer på foton av dem själva. Dessa foton visades sedan i några av klassrummen, och fungerade som inspiration och motivation för andra kvinnor i liknande utbildning och livssituationer. Aisha, en lärare från Yemen, skrev, "Jag sökte utbildning för att bli självständig och inte vara beroende av män i allt."
One of my first subjects was Umm El-Saad from Egypt. When we first met, she was barely able to write her name. She was attending a nine-month literacy program run by a local NGO in the Cairo suburbs. Months later, she was joking that her husband had threatened to pull her out of the classes, as he found out that his now literate wife was going through his phone text messages. (Laughter) Naughty Umm El-Saad. Of course, that's not why Umm El-Saad joined the program. I saw how she was longing to gain control over her simple daily routines, small details that we take for granted, from counting money at the market to helping her kids in homework. Despite her poverty and her community's mindset, which belittles women's education, Umm El-Saad, along with her Egyptian classmates, was eager to learn how to read and write.
En av de första deltagarna var Umm El-Saad från Egypten. När vi träffades första gången kunde hon knappt skriva sitt namn. Hon tog del i en nio månader lång kurs i läs- och skrivkunnighet som hölls av en lokal organisation i Kairos förorter. Flera månader senare skämtade hon om hur hennes man hotat med att stoppa hennes undervisning när han fick veta att hans numera läskunniga fru gick igenom hans sms-meddelanden. (Skratt) Busiga Umm El-Saad. Det var givetvis inte därför Umm El-Saad deltog i kursen. Jag såg hur hon längtade efter kontroll över sina enkla dagliga rutiner, små detaljer som vi ser som självklara, som att räkna pengar på marknaden och hjälpa sina barn med läxorna. Trots hennes fattigdom och attityden hos hennes omgivning, som inte värdesätter kvinnors utbildning, var Umm El-Saad och hennes egyptiska klasskamrater ivriga att lära sig läsa och skriva.
In Tunisia, I met Asma, one of the four activist women I interviewed. The secular bioengineering student is quite active on social media. Regarding her country, which treasured what has been called the Arab Spring, she said, "I've always dreamt of discovering a new bacteria. Now, after the revolution, we have a new one every single day." Asma was referring to the rise of religious fundamentalism in the region, which is another obstacle to women in particular.
I Tunisien träffade jag Asma, en av de fyra kvinnliga aktivister som jag intervjuade. Hon är sekulär, studerar bioteknik, och är aktiv inom sociala medier. Hon sade om sitt land, som värderar den så kallade arabiska våren högt, "Jag har alltid drömt om att upptäcka en ny bakterie. Nu, efter revolutionen, har vi en ny varje dag." Asma talade om den ökande religiösa fundamentalism i regionen, vilken utgör ännu ett hinder för kvinnor.
Out of all the women I met, Fayza from Yemen affected me the most. Fayza was forced to drop out of school at the age of eight when she was married. That marriage lasted for a year. At 14, she became the third wife of a 60-year-old man, and by the time she was 18, she was a divorced mother of three. Despite her poverty, despite her social status as a divorcée in an ultra-conservative society, and despite the opposition of her parents to her going back to school, Fayza knew that her only way to control her life was through education. She is now 26. She received a grant from a local NGO to fund her business studies at the university. Her goal is to find a job, rent a place to live in, and bring her kids back with her.
Av alla kvinnor jag träffade, blev jag mest berörd av Fayza från Yemen. Fayza tvingades sluta skolan när hon gifte sig vid åtta års ålder. Det äktenskapet varade i ett år. Vid 14 blev hon en 60-årig mans tredje fru, och vid 18 var hon en frånskild trebarnsmor. Trots hennes fattigdom, trots hennes sociala status som frånskild i ett ultra-konservativt samhälle, och trots hennes föräldrars motstånd mot att hon skulle utbilda sig, visste Fayza att enda sättet att få styra sitt eget liv var genom utbildning. Nu är hon 26. Hon fick bidrag från en lokal organisation för att finansiera sina affärsstudier vid universitetet. Hennes mål är att hitta ett jobb, hyra en bostad, och hämta hem sina barn.
The Arab states are going through tremendous change, and the struggles women face are overwhelming. Just like the women I photographed, I had to overcome many barriers to becoming the photographer I am today, many people along the way telling me what I can and cannot do. Umm El-Saad, Asma and Fayza, and many women across the Arab world, show that it is possible to overcome barriers to education, which they know is the best means to a better future. And here I would like to end with a quote by Yasmine, one of the four activist women I interviewed in Tunisia. Yasmine wrote, "Question your convictions. Be who you to want to be, not who they want you to be. Don't accept their enslavement, for your mother birthed you free."
Arabstaterna går igenom enorma förändringar, och utmaningarna för kvinnor är överväldigande. Precis som kvinnorna jag fotograferade tvingades jag övervinna många hinder för att bli den fotograf jag är idag, många längs vägen talade om för mig vad jag kan och inte kan göra. Umm El-Saad, Asma och Fayza, och många kvinnor över hela arabvärlden, visar att det är möjligt att övervinna hindren för utbildning, vilket de vet är bästa vägen till en bättre framtid. Och här vill jag avsluta med att citera Yasmine, en av de fyra kvinnliga aktivisterna jag intervjuade i Tunisien. Yasmine skrev, "Ifrågasätt dina övertygelser. Var den du vill vara, inte den de vill att du ska vara. Acceptera inte att förslavas, för din mor födde dig fri."
Thank you.
Tack.
(Applause)
(Applåder)