What was the most difficult job you ever did? Was it working in the sun? Was it working to provide food for a family or a community? Was it working days and nights trying to protect lives and property? Was it working alone or working on a project that wasn't guaranteed to succeed, but that might improve human health or save a life? Was it working to build something, create something, make a work of art? Was it work for which you were never sure you were fully understood or appreciated? The people in our communities who do these jobs deserve our attention, our love and our deepest support.
Vilket är det svåraste jobb du nånsin har gjort? Var det att jobba i solen? Var det att skaffa mat till en familj eller ett samhälle? Var det att jobba dagar och nätter för att skydda liv och egendom? Var det att jobba ensam eller med ett projekt som inte helt säkert skulle lyckas, men som skulle kunna förbättra människors hälsa eller rädda liv? Var det att bygga något, skapa något, skapa ett konstverk? Var det jobb där du aldrig riktigt blev förstådd eller uppskattad? Människorna i våra samhällen som gör dessa jobb förtjänar vår uppmärksamhet, kärlek och vårt djupaste stöd.
But people aren't the only ones in our communities who do these difficult jobs. These jobs are also done by the plants, the animals and the ecosystems on our planet, including the ecosystems I study: the tropical coral reefs. Coral reefs are farmers. They provide food, income and food security for hundreds of millions of people around the world. Coral reefs are security guards. The structures that they build protect our shorelines from storm surge and waves, and the biological systems that they house filter the water and make it safer for us to work and play. Coral reefs are chemists. The molecules that we're discovering on coral reefs are increasingly important in the search for new antibiotics and new cancer drugs. And coral reefs are artists. The structures that they build are some of the most beautiful things on planet Earth. And this beauty is the foundation of the tourism industry in many countries with few or little other natural resources.
Men människor är inte de enda i våra samhällen som gör dessa svåra jobb. De görs också av växter, djur och vår planets ekosystem, däribland de ekosystem jag studerar: de tropiska korallreven. Korallrev är bönder. De tillhandahåller mat, inkomst och tryggad livsmedelsförsörjning för hundratals miljoner människor i världen. Korallrev är säkerhetsvakter. Strukturerna de bygger skyddar våra kustlinjer mot stormvågor, och de biologiska system som de inhyser filtrerar vattnet och gör det säkrare för oss att arbeta och leka. Korallrev är kemister. Molekylerna vi hittar på reven är alltmer viktiga i sökandet efter nya antibiotika och nya cancerläkemedel. Korallrev är också konstnärer. Strukturerna de bygger är något av det vackraste som finns på planeten. Denna skönhet är basen för turistindustrin i många länder med få eller inga naturresurser.
So for all of these reasons, all of these ecosystem services, economists estimate the value of the world's coral reefs in the hundreds of billions of dollars per year. And yet despite all that hard work being done for us and all that wealth that we gain, we have done almost everything we possibly could to destroy that. We have taken the fish out of the oceans and we have added in fertilizer, sewage, diseases, oil, pollution, sediments. We have trampled the reefs physically with our boats, our fins, our bulldozers, and we have changed the chemistry of the entire sea, warmed the waters and made storms worse. And these would all be bad on their own, but these threats magnify each other and compound one another and make each other worse.
Av alla dessa anledningar, alla dessa ekosystemtjänster, uppskattar ekonomer värdet av världens korallrev till hundratals miljarder dollar per år. Men trots allt hårt jobb som görs för oss, och all rikedom vi får, så har vi gjort nästan allt vi kan för att förstöra det. Vi har tagit fiskarna ur haven och tillfört gödningsmedel, avlopp, sjukdomar, olja, föroreningar, sediment. Vi har trampat ner reven fysiskt med våra båtar, fenor, bulldozers, och vi har förändrat hela havets kemi, värmt upp vattnet och förvärrat stormarna. Dessa saker är nog illa var och en för sig, men hoten förstärker varandra och förvärrar varandra.
I'll give you an example. Where I live and work, in Curaçao, a tropical storm went by a few years ago. And on the eastern end of the island, where the reefs are intact and thriving, you could barely tell a tropical storm had passed. But in town, where corals had died from overfishing, from pollution, the tropical storm picked up the dead corals and used them as bludgeons to kill the corals that were left. This is a coral that I studied during my PhD -- I got to know it quite well. And after this storm took off half of its tissue, it became infested with algae, the algae overgrew the tissue and that coral died. This magnification of threats, this compounding of factors is what Jeremy Jackson describes as the "slippery slope to slime." It's hardly even a metaphor because many of our reefs now are literally bacteria and algae and slime.
Jag ska ge ett exempel. Där jag bor och arbetar, på Curaçao, hade vi en tropisk storm för några år sen. På den östra sidan av ön, där reven är intakta och välmående, märktes det knappt att en tropisk storm hade passerat. Men i stan, där korallerna hade dött på grund av överfiske och föroreningar, slet stormen upp döda koraller och använde dem som påkar för att döda kvarvarande koraller. Detta är en korall jag studerade när jag doktorerade - jag lärde känna den rätt väl. Efter att stormen hade tagit hälften av dess vävnad, drabbades den av alger, blev övervuxen av algerna, och korallen dog. Denna förstoring av hot, sammanslagningen av faktorer är vad Jeremy Jackson beskriver som "det sluttande planet mot sörja." Det är knappt ens en metafor, eftersom många av våra rev nu bokstavligen är bakterier, alger och sörja.
Now, this is the part of the talk where you may expect me to launch into my plea for us to all save the coral reefs. But I have a confession to make: that phrase drives me nuts. Whether I see it in a tweet, in a news headline or the glossy pages of a conservation brochure, that phrase bothers me, because we as conservationists have been sounding the alarms about the death of coral reefs for decades. And yet, almost everyone I meet, no matter how educated, is not sure what a coral is or where they come from. How would we get someone to care about the world's coral reefs when it's an abstract thing they can barely understand? If they don't understand what a coral is or where it comes from, or how funny or interesting or beautiful it is, why would we expect them to care about saving them?
Det här är den del av föredraget där ni kanske väntar er att jag ska komma med min vädjan till oss alla om att rädda korallreven. Men jag har en bekännelse: Den meningen gör mig galen. Oavsett om jag ser den i en tweet, i en tidningsrubrik eller på de glansiga sidorna i en naturvårdsbroschyr, så stör den mig, eftersom vi naturvårdare har ringt i alarmklockan och varnat för korallrevens död i decennier. Ändå är det så att nästan alla jag möter, oavsett hur utbildade de är, inte vet vad en korall är eller var de kommer ifrån. Hur ska vi få någon att bry sig om världens korallrev när de bara är något abstrakt som knappt går att förstå? Om de inte förstår vad en korall är eller var den kommer ifrån, hur rolig, intressant eller vacker den är, varför skulle vi förvänta oss att de bryr sig om att rädda dem?
So let's change that. What is a coral and where does it come from? Corals are born in a number of different ways, but most often by mass spawning: all of the individuals of a single species on one night a year, releasing all the eggs they've made that year into the water column, packaged into bundles with sperm cells. And those bundles go to the surface of the ocean and break apart. And hopefully -- hopefully -- at the surface of the ocean, they meet the eggs and sperm from other corals. And that is why you need lots of corals on a coral reef -- so that all of their eggs can meet their match at the surface. When they're fertilized, they do what any other animal egg does: divides in half again and again and again. Taking these photos under the microscope every year is one of my favorite and most magical moments of the year. At the end of all this cell division, they turn into a swimming larva -- a little tiny blob of fat the size of a poppy seed, but with all of the sensory systems that we have. They can sense color and light, textures, chemicals, pH. They can even feel pressure waves; they can hear sound. And they use those talents to search the bottom of the reef for a place to attach and live the rest of their lives.
Låt oss förändra det. Vad är en korall och varifrån kommer den? Koraller föds på många olika sätt, men oftast genom massreproduktion: där alla individer av en art, under en natt varje år, släpper ut alla ägg de producerat under året i vattnet, paketerat i knyten med spermier. Dessa knyten åker upp till havsytan och bryts isär. Och förhoppningsvis - förhoppningsvis - möter de, vid havsytan, ägg och spermier från andra koraller. Det är varför man behöver mycket koraller på ett korallrev - så att alla deras ägg kan hitta sin partner vid ytan. När de har befruktats gör de som alla andra djurägg: delas i hälften om och om igen. Att ta dessa foton under ett mikroskop varje år är en av mina bästa och mest magiska stunder på året. I slutet av celldelningen förvandlas de till simmande larver - en liten fettklump, stor som ett vallmofrö, men med alla sinnessystem som vi har. De kan känna av färg och ljus, textur, kemikalier, pH. De kan till och med känna tryckvågor, de kan höra ljud. Och de använder sina förmågor till att söka av revets botten efter en plats att fästa sig och bo där resten av livet.
So imagine finding a place where you would live the rest of your life when you were just two days old. They attach in the place they find most suitable, they build a skeleton underneath themselves, they build a mouth and tentacles, and then they begin the difficult work of building the world's coral reefs. One coral polyp will divide itself again and again and again, leaving a limestone skeleton underneath itself and growing up toward the sun. Given hundreds of years and many species, what you get is a massive limestone structure that can be seen from space in many cases, covered by a thin skin of these hardworking animals. Now, there are only a few hundred species of corals on the planet, maybe 1,000. But these systems house millions and millions of other species, and that diversity is what stabilizes the systems, and it's where we're finding our new medicines. It's how we find new sources of food. I'm lucky enough to work on the island of Curaçao, where we still have reefs that look like this. But, indeed, much of the Caribbean and much of our world is much more like this.
Föreställ dig att hitta stället där du ska bo resten av livet, när du bara är två dagar gammal. De fäster sig på den plats som verkar mest lämplig, bygger ett skelett under sig själva, utvecklar mun och tentakler och sedan påbörjar de det svåra arbetet med att bygga upp världens korallrev. En korallpolyp delar på sig om och om igen, lämnar ett kalkstensskelett under sig och växer uppåt, mot solljuset. Efter hundratals år och många arter, får man en massiv kalkstenstruktur som i många fall kan ses från rymden, täckt av ett tunt lager av dessa hårt arbetande djur. Det finns bara några hundra arter av korall på jorden, kanske 1 000. Men dessa system är hem för miljoner och åter miljoner andra arter, och den mångfalden är det som stabiliserar systemen, och det är där vi hittar våra nya läkemedel. Det är där vi hittar nya födokällor. Jag är lyckligt lottad som jobbar på ön Curaçao, där vi fortfarande har rev som ser ut så här. Medan en stor del av Karibien, och mycket av världen ser ut mer som det här.
Scientists have studied in increasing detail the loss of the world's coral reefs, and they have documented with increasing certainty the causes. But in my research, I'm not interested in looking backward. My colleagues and I in Curaçao are interested in looking forward at what might be. And we have the tiniest reason to be optimistic. Because even in some of these reefs that we probably could have written off long ago, we sometimes see baby corals arrive and survive anyway. And we're starting to think that baby corals may have the ability to adjust to some of the conditions that the adults couldn't. They may be able to adjust ever so slightly more readily to this human planet. So in the research I do with my colleagues in Curaçao, we try to figure out what a baby coral needs in that critical early stage, what it's looking for and how we can try to help it through that process. I'm going to show you three examples of the work we've done to try to answer those questions.
Forskare har, allt mer i detalj, studerat förlusten av världens korallrev, och de har med ökande säkerhet dokumenterat orsakerna. Men i min forskning är jag inte intresserad av att titta bakåt. Jag och mina kollegor på Curaçao är intresserade av att se framåt på hur det kan bli. Och vi har små, små anledningar att vara optimistiska. För även på några av dessa rev, som vi förmodligen kunde ha avskrivit för länge sedan, hittar vi ibland babykoraller som anländer och överlever. Och vi börjar tro att babykoraller kan ha förmågan att anpassa sig till vissa förhållanden som de vuxna inte kunde. De kan kanske anpassa sig lite enklare till denna mänskliga planet. I forskningen jag gör med mina kollegor på Curaçao, försöker vi lista ut vad en babykorall behöver i det där kritiska, tidiga stadiet, vad den letar efter och hur vi kan försöka hjälpa den genom den processen. Jag ska visa tre exempel på vårt arbete för att försöka besvara de frågorna.
A few years ago we took a 3D printer and we made coral choice surveys -- different colors and different textures, and we simply asked the coral where they preferred to settle. And we found that corals, even without the biology involved, still prefer white and pink, the colors of a healthy reef. And they prefer crevices and grooves and holes, where they will be safe from being trampled or eaten by a predator. So we can use this knowledge, we can go back and say we need to restore those factors -- that pink, that white, those crevices, those hard surfaces -- in our conservation projects. We can also use that knowledge if we're going to put something underwater, like a sea wall or a pier. We can choose to use the materials and colors and textures that might bias the system back toward those corals. Now in addition to the surfaces, we also study the chemical and microbial signals that attract corals to reefs. Starting about six years ago, I began culturing bacteria from surfaces where corals had settled. And I tried those one by one by one, looking for the bacteria that would convince corals to settle and attach. And we now have many bacterial strains in our freezer that will reliably cause corals to go through that settlement and attachment process. So as we speak, my colleagues in Curaçao are testing those bacteria to see if they'll help us raise more coral settlers in the lab, and to see if those coral settlers will survive better when we put them back underwater.
För några år sedan tog vi en 3D-skrivare och gjorde enkäter till koraller - olika färger och texturer, och så frågade vi korallerna var de helst ville bosätta sig. Vi upptäckte att koraller, även utan att blanda in biologi, fortfarande föredrar vitt och rosa, färgerna hos ett välmående rev. Och de föredrar skrevor, fåror och hålor där de inte riskerar att trampas ner eller ätas upp av rovdjur. Vi kan använda denna kunskap, vi kan gå tillbaka och säga att de faktorerna behöver återställas, det rosa, det vita, skrevorna, de hårda ytorna, i våra naturvårdsprojekt. Vi kan också använda kunskapen om vi ska placera något under vattnet, som en havsvall eller en pir. Vi kan välja att använda material, färger och texturer som kan förbättra systemet för korallerna. Förutom ytorna, studerar vi också de kemiska och mikrobiella signaler som lockar koraller till rev. Med start för ungefär sex år sedan, började jag odla bakterier från ytor där koraller hade bosatt sig. Jag testade dem en efter en, för att hitta bakterierna som skulle övertyga koraller om att fästa sig. Och nu har vi många bakteriestammar i vår frysbox som får koraller att gå genom den där bosättningsprocessen. I detta nu, testar mina kollegor på Curaçao de bakterierna för att se om de kan hjälpa oss föda upp fler korallnybyggare i labbet, och se om dessa nybyggare klarar sig bättre när vi sätter tillbaka dem i havet.
Now in addition to these tools, we also try to uncover the mysteries of species that are under-studied. This is one of my favorite corals, and always has been: dendrogyra cylindrus, the pillar coral. I love it because it makes this ridiculous shape, because its tentacles are fat and look fuzzy and because it's rare. Finding one of these on a reef is a treat. In fact, it's so rare, that last year it was listed as a threatened species on the endangered species list. And this was in part because in over 30 years of research surveys, scientists had never found a baby pillar coral. We weren't even sure if they could still reproduce, or if they were still reproducing.
Förutom dessa verktyg, försöker vi också lösa mysterier med arter som inte är nog utforskade. Det här har alltid varit en av mina favoritkoraller: dendrogyra cylindrus, pelarkorallen. Jag älskar den för att den har den här löjliga formen, för att dess tentakler är tjocka och ser lurviga ut och för att den är ovanlig. Att hitta en sån på ett rev är ett nöje. Den är faktiskt så ovanlig att den förra året rödlistades på listan över utrotningshotade arter. Detta var delvis för att forskarna under 30 år av undersökningar, aldrig hade hittat en babypelarkorall. Vi visste inte ens om de fortfarande kan föröka sig, eller som de fortfarande gör det.
So four years ago, we started following these at night and watching to see if we could figure out when they spawn in Curaçao. We got some good tips from our colleagues in Florida, who had seen one in 2007, one in 2008, and eventually we figured out when they spawn in Curaçao and we caught it. Here's a female on the left with some eggs in her tissue, about to release them into the seawater. And here's a male on the right, releasing sperm. We collected this, we got it back to the lab, we got it to fertilize and we got baby pillar corals swimming in our lab. Thanks to the work of our scientific aunts and uncles, and thanks to the 10 years of practice we've had in Curaçao at raising other coral species, we got some of those larvae to go through the rest of the process and settle and attach, and turn into metamorphosed corals. So this is the first pillar coral baby that anyone ever saw.
Så för fyra år sedan började vi följa dem på nätterna och se om vi kunde lista ut när de förökar sig på Curaçao. Vi fick en del tips från kollegor i Florida, som hade sett en 2007, en 2008, och till slut listade vi ut när de förökar sig på Curaçao och vi lyckades fånga det. Här är en hona till vänster, med några ägg i sin vävnad, på väg att släppa ut dem i havsvattnet. Här är en hane till höger, som släpper ut spermier. Vi samlade in detta, tog det till labbet och fick det att befruktas, och fick babypelarkoraller som simmade i vårt labb. Tack vare våra forskarsläktingar, och tack vare de tio års övning vi haft på Curaçao med att föda upp andra korallarter, fick vi en del av de larverna att gå genom resten av processen med att bosätta sig och förvandlas till vuxna koraller. Detta är den första babypelarkorall som man nånsin såg.
(Applause)
(Applåder)
And I have to say -- if you think baby pandas are cute, this is cuter.
Och jag måste säga - om du tycker babypandor är söta, det här är sötare.
(Laughter)
(Skratt)
So we're starting to figure out the secrets to this process, the secrets of coral reproduction and how we might help them. And this is true all around the world; scientists are figuring out new ways to handle their embryos, to get them to settle, maybe even figuring out the methods to preserve them at low temperatures, so that we can preserve their genetic diversity and work with them more often. But this is still so low-tech. We are limited by the space on our bench, the number of hands in the lab and the number of coffees we can drink in any given hour.
Vi börjar lista ut hemligheterna med den här processen, hemligheterna med korallförökning och hur vi kan hjälpa dem. Och detta gäller över hela världen; forskare kommer på nya sätt att hantera deras embryon, få dem att bosätta sig, kanske till och med hitta metoder för att förvara dem vid låga temperaturer, så att vi kan bevara deras genetiska mångfald och jobba mer med dem. Men det är fortfarande så lågteknologiskt. Vi begränsas av ytan på vårt bord, antalet händer i labbet och hur många koppar kaffe vi kan dricka vid en given tidpunkt.
Now, compare that to our other crises and our other areas of concern as a society. We have advanced medical technology, we have defense technology, we have scientific technology, we even have advanced technology for art. But our technology for conservation is behind. Think back to the most difficult job you ever did. Many of you would say it was being a parent. My mother described being a parent as something that makes your life far more amazing and far more difficult than you could've ever possibly imagined. I've been trying to help corals become parents for over 10 years now. And watching the wonder of life has certainly filled me with amazement to the core of my soul. But I've also seen how difficult it is for them to become parents. The pillar corals spawned again two weeks ago, and we collected their eggs and brought them back to the lab. And here you see one embryo dividing, alongside 14 eggs that didn't fertilize and will blow up. They'll be infected with bacteria, they will explode and those bacteria will threaten the life of this one embryo that has a chance. We don't know if it was our handling methods that went wrong and we don't know if it was just this coral on this reef, always suffering from low fertility. Whatever the cause, we have much more work to do before we can use baby corals to grow or fix or, yes, maybe save coral reefs.
Jämför det med våra andra kriser och vårt samhälles andra problemområden. Vi har avancerad medicinsk teknologi, försvarsteknologi, vetenskapsteknologi, vi har till och med avancerad konstteknologi. Men vår bevarandeteknologi ligger efter. Tänk tillbaka på det svåraste jobb du någonsin har gjort. Många skulle säga att det är att vara förälder. Min mamma beskrev föräldraskapet som något som gör livet mycket svårare och mer fantastiskt än du någonsin hade kunnat föreställa dig. Jag har försökt hjälpa koraller att bli föräldrar i över tio år nu. Att se livets mirakel har verkligen fyllt mig med förundran, ända in i själen. Men jag har också sett hur svårt det är för dem att bli föräldrar. Pelarkorallen förökade sig igen för två veckor sedan, vi samlade in äggen och tog dem till labbet. Här ser ni ett foster dela sig, bredvid 14 ägg som inte befruktades och som kommer att explodera. De blir smittade av bakterier och exploderar, och de bakterierna kommer att hota livet hos detta enda foster som har en chans. Vi vet inte om det var vår hantering som blev fel och vi vet inte om det är just den här korallen på det här revet som har låg fertilitet. Oavsett orsaken, så har vi mycket mer arbete att göra innan vi kan använda babykoraller för att odla eller fixa, eller ja, rädda korallrev.
So never mind that they're worth hundreds of billions of dollars. Coral reefs are hardworking animals and plants and microbes and fungi. They're providing us with art and food and medicine. And we almost took out an entire generation of corals. But a few made it anyway, despite our best efforts, and now it's time for us to thank them for the work they did and give them every chance they have to raise the coral reefs of the future, their coral babies.
Så bry er inte om att de är värda hundratals miljarder dollar. Korallrev är hårt arbetande djur, växter, mikrober och svampar. De ger oss konst, mat och medicin. Och vi utrotade nästan en hel generation koraller. Men några klarade sig ändå, trots våra ansträngningar, och nu är det dags för oss att tacka dem för deras arbete och ge dem alla möjligheter att föda upp framtidens korallrev, deras korallbebisar.
Thank you so much.
Tack så mycket.
(Applause)
(Applåder)