As a little girl, I always imagined I would one day run away. From the age of six on, I kept a packed bag with some clothes and cans of food tucked away in the back of a closet. There was a deep restlessness in me, a primal fear that I would fall prey to a life of routine and boredom. And so, many of my early memories involved intricate daydreams where I would walk across borders, forage for berries, and meet all kinds of strange people living unconventional lives on the road.
Som liten flicka tänkte jag mig alltid att jag en dag skulle rymma hemifrån. Från sex års ålder hade jag en packad väska som innehöll lite kläder och några matkonserver längst bak i en garderob. Det fanns en sådan rastlöshet i mig, en djup rädsla att jag skulle falla offer för ett liv fullt av rutiner och tristess. Så många av mina tidiga minnen innehöll komplicerade dagdrömmar där jag korsade gränser, letade efter bär, och mötte alla slags underliga människor som levde okonventionella liv på drift.
Years have passed, but many of the adventures I fantasized about as a child -- traveling and weaving my way between worlds other than my own — have become realities through my work as a documentary photographer. But no other experience has felt as true to my childhood dreams as living amongst and documenting the lives of fellow wanderers across the United States. This is the nomadic dream, a different kind of American dream lived by young hobos, travelers, hitchhikers, vagrants and tramps.
Det har gått många år, men många av de äventyr som jag drömde om som barn - att resa och att växa in i andra världar än min egen - har blivit verklighet genom mitt jobb som dokumentärfotograf. Men ingen annan erfarenhet har känts så nära mina barndoms drömmar som när jag levde bland och dokumenterade andra vandrare över hela USA. Det här är den nomadiska drömmen, en annan slags amerikansk dröm som levs av unga luffare, resande, liftare, tiggare och vagabonder.
In most of our minds, the vagabond is a creature from the past. The word "hobo" conjures up an old black and white image of a weathered old man covered in coal, legs dangling out of a boxcar, but these photographs are in color, and they portray a community swirling across the country, fiercely alive and creatively free, seeing sides of America that no one else gets to see.
För de flesta av oss är vagabonden en figur från förr. Ordet "luffare" ger oss en gammal svartvit bild av en gammal väderbiten man täckt av kol, men benen dinglande från en godsvagn, men det här är färgbilder, och de porträtterar ett samhälle som drar över landet, intensivt levande och med fri kreativitet som visar sidor av USA som ingen annan får se.
Like their predecessors, today's nomads travel the steel and asphalt arteries of the United States. By day, they hop freight trains, stick out their thumbs, and ride the highways with anyone from truckers to soccer moms. By night, they sleep beneath the stars, huddled together with their packs of dogs, cats and pet rats between their bodies.
Som sina föregångare reser dagens nomader längs USA:s stål- och asfaltsartärer. På dagen hoppar de på godståg, håller upp tummen, och åker på motorvägarna med vilken tradarchaffis eller småbarnsmamma som helst. På natten sover de under stjärnorna, ihopkrupna tillsammans med sin hundflock, med sina tama katter och råttor mellan sig.
Some travelers take to the road by choice, renouncing materialism, traditional jobs and university degrees in exchange for a glimmer of adventure. Others come from the underbelly of society, never given a chance to mobilize upwards: foster care dropouts, teenage runaways escaping abuse and unforgiving homes.
Vissa resande ger sig ut på vägarna självmant, tar avstånd från materialism, vanliga jobb och universitetutbildningar i utbyte mot äventyrets spänning. Andra kommer från samhällets skuggsida, och har aldrig getts chansen att röra sig uppåt: övergivna fosterbarn, tonåringar som rymt från misshandel och oförlåtande hem.
Where others see stories of privation and economic failure, travelers view their own existence through the prism of liberation and freedom. They'd rather live off of the excess of what they view as a wasteful consumer society than slave away at an unrealistic chance at the traditional American dream. They take advantage of the fact that in the United States, up to 40 percent of all food ends up in the garbage by scavenging for perfectly good produce in dumpsters and trash cans. They sacrifice material comforts in exchange for the space and the time to explore a creative interior, to dream, to read, to work on music, art and writing.
Där andra ser historier om misär och ekonomiskt misslyckande ser resande sin existens genom frigörelsens och frihetens glasögon. De lever hellre av överflödet från vad de anser vara ett slösaktigt konsumtionssamhälle än att slava för en orealistisk chans att uppnå den traditionella amerikanska drömmen. De drar nytta av att det faktum att 40 procent av all maten i USA hamnar i soporna, och de rotar fram fullt ätliga varor i containrar och soptunnor. De offrar materiella fördelar i utbyte mot plats och tid att utforska sitt kreativa inre, att drömma, att läsa, att skapa musik, konst och litteratur.
But there are many aspects to this life that are far from idyllic. No one loses their inner demons by taking to the road. Addiction is real, the elements are real, freight trains maim and kill, and anyone who has lived on the streets can attest to the exhaustive list of laws that criminalize homeless existence. Who here knows that in many cities across the United States it is now illegal to sit on the sidewalk, to wrap oneself in a blanket, to sleep in your own car, to offer food to a stranger? I know about these laws because I've watched as friends and other travelers were hauled off to jail or received citations for committing these so-called crimes.
Men det finns många aspekter av det här livet som inte alls är idylliska. Ingen blir av med sina inre demoner genom att ge sig ut på vägarna. Beroende är verkligt, väder och vind är verkliga, godståg lemlästar och dödar, och alla som har levt på gatan kan intyga hur många lagar det finns som kriminaliserar hemlösa. Visste ni att det i många städer över USA nu är olagligt att sitta ner på trottoaren, att vira in sig i en filt, att sova i sin egen bil, att ge mat till en främling? Jag vet om de här lagarna för jag har sett när vänner och andra resande har kastats i fängelse eller fått varningar för att ha begått dessa så kallade brott.
Many of you might be wondering why anyone would choose a life like this, under the thumb of discriminatory laws, eating out of trash cans, sleeping under bridges, picking up seasonal jobs here and there. The answer to such a question is as varied as the people that take to the road, but travelers often respond with a single word: freedom. Until we live in a society where every human is assured dignity in their labor so that they can work to live well, not only work to survive, there will always be an element of those who seek the open road as a means of escape, of liberation and, of course, of rebellion.
Många av er kanske undrar varför någon skulle välja ett sånt här liv, utsatt för diskriminerande lagar, att få äta ur soptunnor, sova under broar, ta säsongsjobb här och där. Frågan har lika många svar som antalet människor som ger sig ut på vägarna, men de resande svarar ofta med ett enda ord: frihet. Innan vi lever i ett samhälle där varje människa är garanterad ett värdigt arbete så att de kan leva gott, inte bara överleva, kommer det alltid finnas personer som söker sig ut på vägarna för att fly, för att söka frihet, och för att protestera.
Thank you.
Tack.
(Applause)
(Applåder)